(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och brefvexling"

This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 
to make the world's books discoverable online. 

It has survived long enough for the Copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 
to Copyright or whose legal Copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover. 

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the 
publisher to a library and finally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 

We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrain from automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in Copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 



at |http : //books . google . com/ 



•x. 



RIKSKANSLEREN 



AXEL OXENSTIERNAS 



SKRIFTER OCH BREFYEXLING 



UTOIFNA AF KONOL. VITTERHET&^ a$T<ét(E:V; 
OCH ANTIdVITETS-AKADEMIEN 



SENARE AFDELNINGEN 

FÖRSTA BANDET 

t GUSTAF II ADOLFS BREF OCH INSTRUKTIONER 



STOCKHOLM 

P. A. NOBBTKDT Se SÖNERS FÖ&LAO 



THE NEW YORK 
PUBLIC LIBRARY 

815399 

AlTOfr, LEMOX AMD 

TlkMM fOUNDA ION ^ 

1917 



STOCKHOLM 1888 

KONOL. BOKTRYCKERIET. P. A« NOBBTKDT & SÖNER 



FÖRORD. 



För den väsentliga beskaffenheten af Axel Oxenstiernas ef- 
terlemnade papper och de öden, som samlingen undergått, lika- 
som för de allmänna vid redaktionen ledande grundsatserna, har 
redogjorts i förordet till första bandet af förra afdelningen. Åter- 
står blott att nämna några ord med afseende å redaktionen sär- 
skildt af detta band, omfattande konung Gustaf II Adolfs bref 
och instruktioner, om hvilka senare må anmärkas, att de flesta 
äro af rikskansleren sjelf uppsatta. Hufvudmassan af dessa skrif- 
velser utgöres af de i Oxenstiernska samlingen i riksarkivet för- 
varade originalen till ett antal af icke mindre än 416. Med af- 
seende på dessa har det icke ansetts nödigt att i hvarje fall 
anmärka brefvets egenskap af original, utan är hvart och ett 
vid hvilket ej särskild anmärkning skett, att betrakta såsom 
sådant. I allmänhet utmärkas dock sädana skrifvelser redan 
till sin yttre form genom konungens därvid fogade namnteck- 
ning. Alla originalbref, vid hvilka ej annorlunda anmärkts, 
äro skrifna å folioark af någon kansliets tjänsteman. Merändels 
är blott Gustaf Adolfs namnteckning egenhändig, hvilket i så- 
dant fall icke på annat sätt utmärkts, än att större stilar blifvit 
för namnet begagnade. Alla bref, postscript, anteckningar eller 
enskilda ord af konungens egen hand hafva däremot sorgfälligt, 
antingen genom kursiverade öfverskrifter eller noter angifvits 
såsom egenhändiga. Ett särskildt tillvägagående har måst iakt- 
tagas med afseende på de original, hvilka delvis äro skrifna i chif- 
fer, om hvilket förfarande redogörelse lemnas i de vid hvarje bref 
befintliga noterna. För att gifva en föreställning om sådana 
brefs utseende och tillfälle att kontrollera läsningen, har, i lik- 



het med hvad som skett vid utgifniDgen af arbetet »Konung 
Gustaf Adolfs Skrifter» (Stockholm 1861), själfva chiffern aftryckts 
med inom hakar bifogad upplösning däraf, efter någon af de i 
riksarkivet ännu förvarade elavema. Utanskrifter hafva endast i 
sädana fall upptagits, där ett nytt, förut icke tryckt formulär, 
användts; däremot hafva anteckningarne om mottagandet, oftast 
gjorda af rikskansleren själf, öfverallt upptagits. 

Största delen af de bref, utaf hvilka blott kopior förefinnas, 
har man naturligen att söka i riksregistraturet. 163 skrifvelser 
äro hämtade från detta håll. Spridda bref hafva dock, såsom 
på sina ställen blifvit anmärkt, erhållits från andra samlingar. 

Beträffande de bilagor, som ursprungligen åtföljt brefven, 
torde de flesta redan under Axel Oxenstiernas lifstid blifvit 
tagna från sina ursprungliga platser och efter innehållets olika 
beskaffenhet inlagda under andra rubriker. En mängd af dessa 
bilagor finnas ock fortfarande för handen, ehuru det icke alltid 
är så lätt att identifiera dem. Sedan undertecknads uppmärk- 
samhet härpå fästats, har han emellertid sökt, så vidt möjligt 
varit, i noterna angifva, hvarest ifrågavarande aktstycken äro att 
söka, hvarjämte ett och annat kortare sådant blifvit in extenso 
meddeladt. 

Redaktionen af detta band har ombesörjts af undertecknad. 

Per Sonden. 



1. Hjköping dan 6 Januari 1618. 

Fallznakt, med instniktion, å rikskaanlcrsåmbetet. 

Vij Gustaf Adolph etc. göre vitterligit, ath efter il>landh 
the fömembligste ksill och embether, som hftr i Sverigia rijke 
böre Sverigis konnng till rådh och bijstondh vare, du är Kijksens 
< 'antzelersembethe ett af thcm, som ju bör hålles i tillx>rligh acht 
«X'h i sädanne värde, som thet sigh medh rette böör. Derförc hafve 
vij begäret, såsom och nu efter samptlige Kijksens Rådz rådh 
och betänkiende bekendt, förordnet och ombetroedt, at oss elske- 
ligh, edle och välborne, vår och Sverigis rijkis trooman o<!h 
rådh Axill Oxenstierne till Fijholm, vår och Sverigis Kijkes 
Cantzeler vare skall, hvilken Gudh alzmechtigh icke allene af 
börd och fömembligh adeligh siecht här i rijket hafver lathit 
födhe och boren blifve, uthan medh sådanne förståndh och för- 
farenhet genom studerende och ellicst begäfvet, ath lian väll 
väidh och skickeligh nogh ähr sådanne embete ath bekläde och 
förestå, hermcdh fuUmechtigh giordt, som vij och nu uthi thette 
vårt öpne brefs krafdt (af thenn macht och myndighet, som oss 
först af Gudh alzmechtigh och sedhenn af Sverigis rijkis Ständer 
sk väll nu opå thenne håldne rijksdagh såsom och förre besluut 
och afhandlingar gifvin och samptycht är) tillförordne och ful- 
mechtigh göre väl- och förbemclte Axill Oxenstierne, ath han 
vår och Sverigis Rijkes Cantzelcr vare och blifve skall, hvilkenn 
man icke så egentelighe förcschrifve må, huadh hann i sådanne 
kall och embete göre och bestelle bör, uthann stelle thet till 
hans beskedenhet och förståndh, som hann thet sielf best betänkie 
kan och hann thet för Gudh, oss och hvar ehrligh svensk man 
vill och kan till svars vare. Doch hafve vij honom thette för- 
nembligen i folmacht och befalningh gifvit, ath han itt troghit 
och flitigt upseende i vare och rijkscns cantzelei-saker och 
kandUnger hafve skall, och ther med i alle måtho kan och må 

Axfi Oxennttema Ii. t. 1 



rctteligcn och skickeligenn tilgåå, så och at hvad bref och hand- 
lingar, som af 088 bcfalte blifve och iithgåå, måghe väll registren- 
rede och ahntcknede varde, ath när så behöfves, ther upå må då 
daar och viss beskedh finnes, och therf ore bör honom och trogcnn 
tillsyn hafve och hålle med the personer, som uthi cantzelijet 
ahntagne och ..brukede blifve, och så myked möijeligdt inge 
andre lathe ther till komme, uthan the som till sådanne tiänist 
nyttige och brukelige vare kiinne och vette göre beskeedh, när 
sådant behöfves och fordrcs kann. Så bör honom och upseendt» 
hafva, att icke bref gifiies opå bref, heller och någre förläninger 
opå godz och gårdher egenom muther och gåfver fbrvärfves, 
i«^ke heller haradzhöfdinge räntha uthdeeles emoth adelens af oss 
gifne och bebrefuadhe privilegier*). Vi giftne honom och ful- 
machtt, hvar han upspaner och förnimmer någre vare och rijk- 
sens acter eller andre breff' och documcnter, som oss och rijked 
machtt päligger, och oss och rijked med rätta tilhöre och kone 
vara af dem, som dem härtill haifue hafft hender emellan undan- 
stungne eller eliest förkompne, att han sådane må frijtt igen 
kräfFia och fordra och dem sedan i vårtt och rijksens canzellij 
förvara. Hvar han och däröfver i någon fegd eller ovilie komme, 
då loffue vij att vele honom skadelös holla. Efter och icke nå- 
gon vis ordning giord ähr om deres som i cantzellied brukas 
skole, underholdh, därfön; vele vij, att vår StådthoUare i Stok- 
holm samptt Skattmästare och Cammerrådh skole lathe dem be- 
komma sin nödtorfFtt till maatt och kläder på hans begäran till 
des vij framdeles, om (hidh vill, däruthinnan en ordning göi-a 
kunne. 

Så bör och dem som riksens saker under händer och nyklcr 
thertill hafve haftt, bådhe gamblc och nu opå någre åhr nys ut- 
ntgångne handlingar, vare skyldige och plichtige till att andtvarde 
sådane saker och handlingar ifrå sigh vidh theres cdh tilgören- 
des, att the icke någon förvandling theruthinnan giordt hafve 
medhan the them under händer haftt hafve. 

Biudhe fördenskuldh, förmane och befale vare secreterere och 
cantzeleiförvanter, som uthi vårtt och rijksens cantzelij brukade 
blifve, ath the be vij se väl- och förbemelte Axill Oxenstieme 
hörsamhet och lydne uthi thet hann them på vare vegne, och 
efter vår befalningh tilsägandes varder, så ath the välvilligenn 
och oförvägne[-D: vägerligen], hvad saker han them i så måtho 



*) Orden »skie bör*, som här i conceptet &ro tillaga, hafra sjnts böra utgå. 



förebålUndeB varder st bostoUii o<*h achts fulle omblifren och tro* 
Ugen efterkoame. Dher de hrur i sin aiftadh veie figh cfterrette. 
Af Xykdpingh then 6 Jftnuarij, Åhr 1612. 

Efter ooQoeptet i riktarkivct med' A. OxeiiKticrniu« egcnbAiKliga ånd ringar 
ucb tillågic: jftmfdrdt med riksregistraturet. 



2. Lmibold* dan 1 FabruAri 1612. 

Expedition af bref rörande ryeka förhållanden : utfanlandet af några paHN : sk&ti* 
ker till ryi^ka s&ndebaden. 

GiuBtaf Adolph med Oiidz nådc, Svengcs, ijöthe» ocli 
\'eiide8 uthvalde Konung och Arfliurste, Storfurste till 
Finland, Hertigh till Esthland och Wcssmanneland &i\ 
Vår synnerlige gunsth nådige villic oeh benegcnheet med 
Gud alzmecfatigb tilföfande. Vij hafue, Axell Oxenstierne, b«*- 
kommitt ider schrifuelsse, sampt med the bref, som I hafue oh» 
tilsendt, hvilkens innehold vij aldeeles hafue lathett oss behage, 
och them alle undenchrifuiit, allene sa hafue vij lathett legge en 
zedell uthi thett bref vij hafue lathett schrifue SpentK tül, der 
af rij her innelycht ider en copie iilsende. Vij sende ider och 
samme bref tilbaker, sampt med thett bref, som vij hafue lathett 
schrifue Jacob Pontessen till, att thett ryske sendebudett, hafuer 
bekommit altt afskeedh her ifrå, effter som han kan hafue till att 
see af medfölliende copier. Huaif^re befale vij nådeligen, att I 
lathe uthcopiere the tvenne bref, som vij hafue lathett schrifue 
Metropolijthen, och the Nougårdiske ständer till, och sende ho- 
nom them med förbemåltc bref tilhande. Desslikes formales i 
samme hans bref, om the Nougårdiskes och Rydskes handell, så- 
som och, att vij hafue lathett schrifue StådthoUeme påVijborgh, 
Refie och Narfuen till om the Ryskes godz, som hafuer varitt 
ahnhoUitt, att the thett igen bekomme skole, så myckett der fin- 
nes. Vij sende ider och the trenne pass, som I begäre, ett för 
Angustino*), lijke som vij hafue förlofnet honom uthur tiensten, 
och gifuitt honom all afskeed, och begäre derföre, att I ändeligen 
tage revers af honom, thett han och steiler sigh in igen. Jtem, 
passet för Peder Pedersson, och thett tridie för Spentz tienere. 
Videre, huad anlanger om then Ryskes föraring, som I schrifue 
om, så är inthet brukeligitt, att gifue them guldkedior, uthan na- 

*) Angnstinns CaMiodoras de Reyna. 



gott högdt tygh till kledmnger. Derföre befale vij, att I vele 
tilsäije Skattmestaren, sampt Cammeråd, att thc ther i Stockholm 
uptage anthen sammet med gyllen botten, eller och dammaek 
med högh ferga, som honom kan tiena, och lathe thett förähre 
honom. Dette vij ider till nådigt suar hafue gifuet velet, och 
befale ider Gud alzmechtigh. Af värt feldtleger vidh Leenhofde 
(len 1 Februarij, Åhr 1612. 

Gustavns Adolphuß m. p. 

Hans Olofsson. 

Utanskrift. Till oss eUkcligh vår och Sveriges Rijkes Troo man, K&dh och 
Rijkst Cantzler, edle och velbördigh her Axell Oxenstierne, Frijherre till Fijholm 
etc. Nådeli gen. 

Påteckning af A. Oxenstierna: Ankommedt till Stokholm den 12 Peb. Anno 
1612.*) 



3. UlfVeaund dan 6 Joni 1612. 

Lara Amfastsons klagomål mot Axel Kurck och Axel Ivarsson m. fl. i Pinliiod. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst, nådige villie och 
benägenhet med Gudh tillforende. Vij kunne ider, her Axill 
Oxenstierne, guneteligen icke förh&lle, att vår tienare Larss Ahm- 
fastsson hafver oss klagligen gifvit tillkenne, huru otillbdrligen 
Axill Kurk, Axill Ifversson och andre flere ther i Findland hafvc 
sigh emot honom förhållet, i thett att the icke allenest, uthan 
någons tillstånd och befalningh, hafye taget honom ifrån the godz, 
som vår salige käre her fadher hafver honom förlähnt, och them 
inrympt andre igen, som alltidh hafve varit H. Kon. M:tt emot, 
uthan och röfvet och sköflet hans gårdh och taget bort-, hvadh 
han hafver egit, och der uthöfver lagt sigh i försått för honom, 
hootat och undsagdt tiU lifvet, så väl som och annorledes otill- 
börligen emot honom handlat, h vårföre och vij hafve varit för- 
orsakhedhe, att lathe them eitere till Stockholm till att stå ho- 
nom till svars, till hvadh han them med skähl kan hafve till- 
tala. Och aldcnstund vij icke vette, om the sådanne vår citation 
något achte, såsom vij icke heller kunne stelle någon troo till 
tliem, hvadh the hafFue uthi sinnet emot oss, efter the sigh så 
motvilligen ahnstelle, så ähr hermedh vår nådige villie, att hvar 
the icke medh förste sigh begifve vele, att I medh the andre 

*) Dårest ej annat år angifvet, äro alla de följande påtcckningarna af Axel 
Oxenstiernas egen hand. 



goAe herrer ai' BijkteiMi Rådh fönkicke någon Tissan dijt, och 
laUie hempte them hijt; ty vij mage tfaett bekenne, att vij troo 
ihem tili inihet gått, och see icke gerne, att the akole tagfae righ 
något stoort regemente opå der i landet, herom vij och sidst 
opå vägen talte medh her Joran (lyllenetierna, ath låthe honom 
någorledes vår mening fömimmc ; och kunno I eådhant gifvc na- 
gre andre Rijksens Kådh tillkcnne, och sedhan rådalå huruledos 
der medh skall förhandlas, att hvar the någre stemplinger hadhe 
uti sinnet, the uthi tidh måghe blifve förekompne och afstellte; 
«lette vij ider gunsteligen icke hafve velet förhöll«*. Gudh bc»- 
falondes. Af Ulfsund then « Junij, Ahr 1612. 

GuBtavus Adolphus m. p. 

Anteckning pä baksidan: Ankommedt till Btokholm den 7 Jnnij Anno 1612. 



4. Jönköping dan 4 Juli 1612. 

Kallelse till ett r&dsmöte för fiere vigtiga ärenden, särdeles de rjska. 

(iustaf Adolff etc. Vår synnerlige gunst och nådige bonii- 
genheet medh Uudh alzmechtigh altijdh tilförende. Vij vele 
(Klher, her Axel Oxenstieme, gunsteligen icke förhälla, att vij medh 
wår krigzmacht hafue begifuit oss hijt till Jöneköpingh, her vij 
på någon tijdh achte slå ett fast lägher till att hålle fienden 
her ifrån, till des vij kunna lathc förvare befästningen bettre, 
efter vij fömimme, att fienden hafuer anslagh i sinnet hijt och 
befästningen olliest, som her nu förevetter icke för någon beläg- 
ring forsvaras kan, och, aldenstund her mango saaker förefalla, 
som Rijksens Kådz, så väll som vare närvaro och betänkiende 
t'nderligen fordrer, synnerligen de Kyske, som nu inthet längie 
fordroijande synes lijdhe vele, huarföre hafue vij varitt förord- 
sakedc, att lathe kalle de godhc hcrrer hijt till oss medh dem 
om föreschrefne saker till att deliberere. Och begäre gunsteligen 
och nådeligen, att och 1 uthi lijke måtto edher medh dedh aller- 
förste hijt till oss förfogbe wele, så att med edher ankombst icke 
må fördrögdt blifue. Befalandes edher her med Gudh alzmech- 
tigh, gunsteligen och nådeligen. Afl' Jönekiöping den 4 Julij, 
Åhr 1612. 

GuBtavus Adolphus m. p. 

AntecknlDg på bakndan: Ankommedt till Nyköping den 8 Jnlij Anno 1612. 



5. JtakOpinff dM 6 Juli 10U. 

Från Byssland «nkomna handlingar böra till Konungen medtagas: Spens må, 
om han ■& vill, infinna aig. 

Gustaf AdolfF etc. Vår synnerlige gunst och nådige br- 
nägenheet, medh Gudh alzmcchtig altidh tillförende. Elfter 
som vij fömimme, her Axell Oxenstieme, att till Stokholm är 
ankommin en rysk posth, som är förschicket ifrån Stendeme i 
Ryssland hijt in i Sverige, och han uthan tvifvel hafuer någn^ 
värf, som macht oppå ligger, och vij väll kunne tänckia, ingen 
lång drögzmål lijdhe vele, derföre är vår villie, att I samma 
hans värf och saker der i Stokholm lathe transferera och afscttie, 
och sedhan hafue medh idher hijt till oss medh dedh allerförsta. 
Huadh Jacob Spentz belangter, der han någre värfF hoos oss hafuer 
till att andragha, och han begärer att komma hijt, lathe vij dedh 
i hans egen sköön och vilkor. Dätte vij ed her gunsteligen icke 
hafue velet förhålla. Och befale idher hermedh Gudh alzmcch- 
tigh. Aff Jöneköping den 5 dulij, Åhr 1612, 

Gustavus Adolphus m. p. 

Anteckning på baksidan: Ankommedt till Nyköping den 8 Julij Anno 1612. 



6. Sandad den 28 JuU 1612. 

Rikskansleren väntas med det snaraste för öfverläggning om flera vigtiga ärenden. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth och nådige be- 
nägenheett medh Gudh alzmechtig tillförende. Efther som vij 
för någon tidh sedhan hafue lathitt skrifue idher till, her Axell 
Oxenstieme, och där medh begerctt, att I medh någre andre 
gode män af Rikzens Kådh strax villie begifuo idher till oss 
här i fSllthett, så förundrar oss, huadh förfall som hafuer varitt 
på iUrdhe, huarföre medh ider ankompsth så är fördrögdt vorditt. 
Och medan här nu monge vichtige saaker förefalla så väll medh 
dedh fridzfördrag, som Konungen i Danmarck medh sin skrifuelsse 
till oss lather sigh fömimme vara benägen till och nu om för- 
handlas skall, som elliesth andre de ider medh fleere af Rikzens 
Rådz närvahru fordra; derföre är vår nådelige villie och be- 
geran, att 1 medh ded allerförste uthan någon fördrögning för- 



foge idher tili om tili Jönnekeping, pi dedh vij der 8»mpt mcdh 
ider om sådanne och andre saaker, som rikctt machtt opåliggio, 
l>eriki8lå och förhandle kunne. Gudh befallandea. Af Iftgredt vidh 
Saodfliö den 28 Julij, Åhr 1B12. 

GußtavuB AdoIph!i8 m. p. 



7. Jönköping den 29 Aufuati 1613. 

Föronlnande & lagmansamlictet i Jåratland. 

Vij GustafT Adolph etc. Göre vitterligit, att effter vij mcdh 
härsmacht hafve intagit och kommit under oes och Sveriges 
<t'hrone igen Jemptelandh, 8om [det] tillförende aif ålder och mcdh 
nltte 1yd t och legat hafver, så opü det att nndersåterne der i 
landzenden så väl som annorstödee liär i vårt rijke medh lagh och 
rätt mage blifva Btyrdhe och regeradhe, derföre hafve vij samme 
landzende lagdt under Norlandz lagsagu, och deruthöfver nädi- 
ireet förordnet till lagman oss elskeligh vår och Sveriges rijkes 
trooman, Kådh och Cantzeler. edell ocli välborne herr Axell Oxen- 
stierna, Frijherre till Fijholm, och skall han vara förplichtct till 
<lett ringeste en gång om uliret, hvar han icke laga förfall haf- 
ver, eller och så cfFter [o: oflta] som vedertorfF, att hålla lagmans 
ting uthi forbemältc* landh och lagsagu, och alle saaker, som fö- 
rekomma knnne, till förhör och ransakningh taghe och såsom (*n 
rättvijs domare ' uthan någon aifection och persoons ahnsecnde, 
rättvijsligen dööma och åthskillia, aldeles eifter Sveriges lagh 
<ich laga stadgar så o<-h bäste samvete sine, och som han för 
<7ndh. oss och hvar Christen ehrlig man nu och i framtijdon 
vill och kan tryggeligen vara till svahrs, eifter som han sigh der- 
opå emoot oss förplichtat hafver. Der näst så skall han och åhr- 
Ugen om [midfaste?] tijdh lefrere in uthi vårt cantzelij een viss 
doombook opå alle dhe saker som opå lagmanstinget dömpdc och 
ransakade varda, och för sådant hans omaak och arbete skall hvar 
bonde der i landet, så väl fattige såsom rijke, effter dhe alle 
vele lagh niute, gifva honom åhrligen fyre öre svenskt mynt. 
Hvazföre biude vij vare undersåtere alle, som uthi förbemälto 
Jemptelandh boendes ähre, att de anamme och bekänne välbe- 
målte herr Axell Oxenstierna för deres rätte lagman, uthgörandes 
honom i rattan tijdh den decl nu bemalt ähr, och dhe elliest ef- 



8 

ter lagen och rijkzens recesfler och ordninger, honom för sin tienst 
plichtige ähre. Der de alle och hvar i sin siadh vette sigh eff- 
terrätte. Aff Jöneköping den 22 AuguBtus, Ahr 1612. 

Efter riksregistraturet för 1612, sid. 666. jåmfördt med f allmakten för Grefve 
Abraham Brahe å Vestmanlands lagsaga af den 22 Nov. 1602 och för Qxen<tierna 
Fjälf ä lagmansdömet å hela det Svenska Norrland af d. 19 Jan. 1611. Tiden 
för domböckemas inlemnande är i båda Lika med hvad hår inom hakar är an- 
gifvct. 



8. Qripsholni den 12 Septeniber 1612» 

Rikskansleren bör besörja, att Jönköping sättes i försvarstillstånd, särdeles att 
det förses med spannmål, och sedan infinna sig hos konungen. 

Göstaff Adolph etc. Vår aynuerligc gunst och nådige bc^ 
negenheet med Gudh tilförende. Effter thet, hor Axell Oxen- 
stieme, att tTiitenn i förgår, som var thenn 10 Septembris, med 
sin skipzflåta lop uthur Stockholms skäären tilbaker igenn, och 
aldenstund han, dess Giidi skee lofF, här inthct hafucr kunnet 
någct uträtta, och therförc troligit är, att han annorstädes varder 
görande sin flijtt till att göra oss och Sveriges crona någenn. 
afbräk, så mykyt honom mögligit är, therföre är här med 
vår nådige begäran, att I vele göre eder flijt, att alle saaker 
vidh Jönekiöpingz befästning måtte hafues uthi god achtt. Hvad 
thenn spannemållen ahnlanger, som tijtt skaffes skulle, efter lång- 
sampt vill blifue then ifrån Upland therhedan förskicke, hafuc 
vij derförc skrifuit högborne furste och herre* Hertigh Johan 
till Ostergöttland, vår elskelige khäre broder ther om till med 
H. K:tz Secreterere Peder Månssonn och begäret, att H. K:tt ville 
oss ther till nägre hundrede tunnor förstreckia, ther om förbe- 
mälte Peder Månssonn hafuer loftuat beställe vele. Vij hafuc 
och förordnet oen Gammerskriffuere, benempnd Nils Sigfredssonn,. 
som med någrc aft* adelenn och andre uthi Östergötland handle 
pkall, att vij och af them opå een godh betalningh någre hun- 
drede tunnor bekomme måtte, huilcken och sedan skall bestalla, 
att samma spannemåll med thet allraförsta therhedann förskafies 
motte. När I nu hafue beställt, så att befästningen med alle dee* 
lar försårgd blifuer, begäre vij, att I oförsumeligenn begifue 
eder till oss, ther vij kunne stadde vare. Oss förundrar och, att 
vij ingcnn beskeed ifrån Jesper Matzson bekomma, huru han är 
tillfridz med then onining och fulmacht, vij honom tilhonda 



9 

tende Ed[heT GjTdh beflialeiide«. AfT Gripzholm denn 12 Sep* 
terabria, Ahr 1612. 

Gustavus AdoIphu8 ra. p. 

Aoteckning & bakridan: Ankommedt tili Vadstena den 16 8ept. Anoo 1€12. 



9. Tjnnelmö den 31 September 1613. 

Kalielse tili Konungen. 

Gustaf Adolph etc. V'ir synnerlige gunatk och nAdige bo- 
nägenheet medh Gvidh alzmeclitigh tilförende. Effter thett, her 
.Vxell Oxenstieine, här dageligen månge saker förefalle, thcT 
uthi vij ider närvarelsse behöfue, szå är her med vår nådige 
villie, att I ider med thett aldreförste tili ose förfoge. Gudh 
befallandee. Af Tynnelasöö den 21 Septembrie, Ahr 1612. 

Gnstaviis Adolphn» m. p. 



10. Stockholm den 17 November 1613. 

Om fredsunderhandling med Danmark. 

Instruction och undervisning, hvarföre den stomiech- 
tige högbome furste och herre, her (lustaf Adolf, Sve- 
riges Götis och Vändis uttkorede Konung och Arf- 
furste, Stolfurste tili Finland, Hertig till Estland och 
Wässmannelandh, vill att H. K. M:tz förordnede R&dh 
och Commissarier på ded möthett vidh Ulfzbäck emil- 
lan Sverige och Danmark till den 29 Novembris näst- 
kommandes berammat, de cdle, velbome och vclbör- 
dighe her Axell Oxenstierna, Friherre till Fiholm, H. 
K. M:tz och Rikzens Cantzler, her Niels Bielke, Fri- 
herre till Salstadb, her Gustaf Stenbock, Friherre till 
Öresten och Cronebäck, Erfvinge till Torpa och Lenna 
och Hendrich Horn till Canckas, Marskalck, sig rätte 
och regulerc skole. Actum Stockholm den 17 Novem- 
bris, Åhr 1«12. 



10 

Försth scholc vare förordnede Gommissarier göre deras mö- 
gelige flijt, att de kunnc pä försagdh dag vara vid Ulfsbäck, och, 
så sBartt dhe der ähre församblade, sende en secret^rere sampt 
en af adell strax öfver till de Danska Commissaricr, om de ährc 
framkomne, och lathe helsse dem på sine vägner, och derhoos 
gifue dem tilkenna sig vare komne tilstädes, förskickede dijtt 
nedh af oss och vele nu medh förste trade till handellen. Hvar 
och så kunde vare, att der med hadhe något fördrögtz, skole the 
sig tilbörligen excusere lathe. 

Sedan, när the komme tilsamman på handelsplatzen, skolc* 
vare Commissaricr så vidt mögeligit göre sin flijtt, att de kunne 
hafue förtaled tt; och, hvar ded kan skee, skole de vid ofterföl- 
liende mening, doch med meere ordh och huadh de elliest sielfue 
kunne tänckie tienligit vare, före sine ordh. 

Försth skole dhe helsse de Danske Commissaricr på vare 
vägne och tillbiude dem all godh lycke. Demästh skole de be- 
sväre sigh på vare och Sverigis rikes vägner och skäligen be- 
klage öfver des krig och örligh, som uthan någon gifuen rätt- 
mätig orsaack vår salige kere her fader, christelig och höglpflig 
i hugkommelsse, oss och vare riker ähr påförtt vorden. Sedan 
skole de bcsväre sig öfuer tlie patenter, som hijtt inskickedes 
för tu åhr sedan, att sådanne icke allenesth uthi andre konungars 
tidh hade varitt obruckelige meddell, uthan landade alle Sverigis 
efterkommande konungar till störste förklenring ocli prsBJudicium. 
Doch skall dette alt skee i förstonne kortteligen och uthan nå- 
gott injurierande, män sedan ekole the förmälle sigh nu vara 
affardede af oss att handle och tractere medh de Danske Com- 
missarier om the irringar, som anthen gamble ähre eller nyligen 
opvuxne riken emillan, och göre deruthinnan sin mögeligc flijtt, 
att the kunde bijlagde vardha och i stadh för denne feigde godh 
fridh, vänskap och naboerskap stifthett och oprättet, gifuandes 
derhoos tilkenne, genom huadh tilfälle vij försth hafue begynth 
att tractere härom, och skole, när the hafue giortt der till lyck- 
önskning, förfråge sigh om de Danskes fuUmachtt, lathandes sigh 
förnimma, att the sinn i lijke motto vele shee lathe. 

Händer sigh, att the Danskes fuUmachtt är allenne stältt 
uthi Konungen af Danmarkz nampn, då skole vare Commissaricr 
allenesth bara fram den, som i vårt nampn stältt är. Vele de 
Dansche sigh der med icke nöje lathe, sedan derom är nogsamptt 
disputered, då mage vare på sidlychtenne svare dem, att ändoch 
de icke sij der till någon skääll eller rättmätig orsaach, doch lick- 



11 

vill, på dedh hftndelen derföre icke mi büfue fönummedh, då 
Tele de göm sin fliju, »U the akole kunnc fly ngh II. K:tz Her- 
tig JohaiM och fiikiens Rådz fuUmachtt på Ständemen vågner 
i STerige, doch så att de i lijke motto vijsc fram fnllmachtt al 
Konungen i Danmarck och Danmarcks Kikea Kådh. Bevillie do 
Duische der uthi, då mage de läggio Tår fram; bcTiilie de icke, 
uthan härde altt fram dermed, då skole Tåre ondskylle sigh 
och icke tiUathe, att osa oc*h Sverigia rike akcer i >aå motto nå- 
gon apott. 

När ded aedan kommer till handela, akole viire ( -omniiaaari<'r 
brücke aådanne argument, derigenom de Tele beviae, att Konun- 
gen i Danmarck hafuer uthan akälig oraaacli begynth feigden 
emodi oaa^ och öfuertradt dedh Stetiniachc fördrag. Och akole 
vare aedan författa en deaignation på (*fterachrefne beaTäringar och 
iningar och dem tillatälle de Danake, på offtorfölliandc punchter, 
som ilhre: 

Förath. Om tree cronor, STcrigia rikia enakijltto aköldmerkii*. 

Then andra. Om Lappemarckenn. 

Then tridie. Om Sönneborg på Oaaell. 

Then fierde. Att Konungen i Danmarck hafuer emott dedh 
Stetiniache fördraget och all naboerlig Ttinakab ocli tillföraichtt 
medh ain akipzflotta till fiendtligit Told iittruatatt, confoijeret en 
hoop Rollendere och andre till STerigia rikia fiender, atyrckian- 
dea dem medh allehanda tillföring. 

Then fampte. Lathitt kullrijfue den bygning, aom vår aa- 
lige kere her fader hadhe i Altenn byggie lathitt. 

Then aiette. Förbuditt Siöfinname att bcTiae Sverigoa crono 
lydhno och höraamheett. 

Then aiuende. Arreateret vår salige kere her fadera akipp i 
Oreaund. 

Tlien ottonde. Icke tillatatt H:8 Maij:tz aändebudh audientz. 

Then nijonde. Lathitt ain befallningzman på Wardehuua illa 
trachtera vare underaåter, aom dijt aeglede ähre med aalig her 
fadera paaa. 

Then tijonde. Tagitt tull i Öreaundh af Sverigia cronos en- 
akylthe underaåther och invhånare, de Göteborgiache. 

Then elleff'te. Inatungett en hoop patenter, Rikzena Ständer 
i Sverige tilakrefuitt emoott rikemeee aädhTaane, konungerne i 
Sverige till atoor apott. och alleneath att föroraaake oenigheett 
riken emiUann. 



12 

Theo tolfthc. Och änndoch maB eigh på denne sidhe altidb 
hafuer till christelige, vänlige och fördTagodh lijckmätigc med- 
dell tilbuditt, så ur dcd då altidh af de Danske afslagitt. 

Then trettonde. EiFter såssom i Wissmar anno, 1608 skedde, 
att dhe Danske Commisearicr, oansedtt att de vall sage vare Com- 
missarier vara af mottvädcr förhindrede, icke desto mindre ville 
the icke förtöfuc der någrc få dagar. 

Then fl ortond c. Så hafuer och den Dansclie x\miral justifi- 
cerod vare skip den tidh de skulle löpe ifrån Wissmar och till 
Callmar, med H:s K:t Hertigen aff Jlechelburg. 

Then fämpttonde. Så hafue de Danske undersåter, föran 
krigedh gick ahn heller någon frid var opsagdh, fallitt innom 
vår gräntx och fiendtligen antastatt her Jacob Spentz, Riddare^ 
nu Hrs K:tz Konungens aff Store Britanniens hoss oss Sändebudh; 
röfuett, sköflett och ihiäilslagitt. 

När de nu dessc huffuudhbesväringar och huar vare Com- 
missarier i midlertid någre fleere förekomme, hafue förtecknedh 
och dem Dansche Commissarieme lathitt tillställe, skoie de i lijke 
motto fordre af dem deres besväringar, och sigh sedan, så vidt 
som föUior, uthi hvar punchtt inlathe: 

Försth. De tree cronor belangande, der skole de fulkombli- 
genn drifue opå, att the mage anten aldeles blifue uthelychte 
uthur Konungens i Danmarckz vapn, eller åttminstc^ föres uthi 
annet fiell och med någon åttskildnadh ifrån Sverigis enakylthe 
vapen, anthen tuå cronor eller halftridie. Kunne de der om icke 
föreenes, då skiutes ^mder en opman, som vidh Flackesjöbäck skedde. 

Then andra. Om Lappemarcken skole vare göre sin ilijtt, att, 
efter vij ege emott Norgis crono halfparten ifrån Titisfiorden och 
till Maallanger, och, sedan dedh fördraged oprättedes emillan 
oss och Ryssen anno 1595, två deelar emillan Maallanger och 
\'aranger både i landh och vatn, folck och rättigheeter, såssom 
på ded möthett vid Plackesjöbaok bevisth är, att sådantt må 
ovägerligenn blifue vid Sverigis crono och oss, inthett intrång 
(leruthinnan skee, såsom och icke hindres att fulborda den byg- 
ning, som vår salige her fader i Alten begynth hafuer. Vele de 
den icke bevillie, då skjutes i lijke motto under en opman. 

Then tridie. Efter och Sonneborg på Ossell är nogsamptt 
vidh Flackesjöbäck disputered och under en opman skutten, der- 
före, så framptt de icke vele os« dedh inrymmc, anten af en «rodh 
villie eller för penninger, då må ded såsom de förre blifue af 
en opman åttskildt. 



13 

TheB fierde. HTad de Midie punohter, beUngande injuricT 
och oförr&tl, 8om om och yflre undeTsMer äre vedeifkrne, red- 
kommer, dem skole vare CommiBsarier tili dedh högste exagge- 
rare och beflithe sigh denf ntt beviae, att Konungen i Danmarck 
hifuer lange aöchtt att feigde på obs och vår salige her fader; 
htfner och gifuitt dessföruthan b& Btoor orsaack till fegdh. att 
vår salige kere her fader v&ll och medh godh skääll hade kun- 
nett begynna krigett och varitt icke deste mindre boos christe- 
lige potentater och respubliker endskyllatt, hvar H:s Maj:tt icke 
elliesth hade bafft försynn, att trade ifrån opråttede fridh och 
förbund. Man 8å framptt vare och de Dansche Commissarier el- 
liesth kunne blifue eensse om de hiifvudhirringer och fredzme- 
delen, da uro vij tiliredz, att dessc och andre sådanne injiirier 
blifue vanligen bijlagde, aftalthe, casserede och förgettne. 

Then iamptte. Och aldenstund de pa sin sijdhe och vull 
«kole hafne någott att förebtire, såssom särdeles iihr: 

försth: om tullenn; 

thett andra: vår salige keie her faders titell; 

thett tridie: Göteborgz privilegier; 

thett (ierde: dedh skipp, som Lasse Arnefastsson togh under 
Bomholm: 

thet iamptte: och att vår salige ber fader sende krigzfolck 
öfiier fiellen och läth optage skatten af Sjöfinneme; 

thett siette: att förbudzbref pä scglationen till Kiga blefue 
«ende till Helssingöer, der att anslaes uthan Konungens i Dan- 
nemarckz samtvckio, och annadt sftdantb meere; 

derföre vele vij, att så framptt de sin emillan icke kunne 
på sådanth sätt förlijkes om tullen, att båggic rijkcrs undersåter 
mage i dens andres landh, hampner och städer göre lijke som an- 
dre främmande tull och rättigheett, och i så motto all träta der 
om bijläggies, då må ded och skjutes under en opmann. 

Män huadh vår salige ber faders tittell vedkommer, så kunne 
de Dansche med ingen skääll bcsväre sigh öfuer den, aldenstundh 
kvar och en konung och herre, ähr ju mechtig sig att tittulere 
Bf sine landh och folck, som han besitter; sä är och inthett tvif- 
uell, att vij hafue under vårt rike, icke allenesth de Lapper, 
som träthan ähr om, uthan och enskijlthe Lappemarcker, såsom 
Bldrig hafue af Konungen i Danmarck varitt klandrede. Hvar- 
föie och vij huarken kunne eller med skääll böre att afträde någon 
pnnchtt i samme tittell, uthan, så framptt de Danske der hårdtt 
opåstrangie, skall ded så väll som ded förre skiutes under en opman. 



u 

Hvad de andre the Dansches besvtiringer, som antfaen här 
förtaide ahre cUcr af dem kunne införes, dem «tftUe vij uthi vare 
CommiBsariers discretion och beskedenheett medh den befallning, 
att de för allting så läge, att icke orsaaken till krigedh må med 
ratte blifiie oss eller vår salige her fader opåvendt, uthan sigh 
heller der om beflithe att alle förmeente injurier mågc på både 
sidhor blifue aftalthe, kraftlöösc och förgettne, eller och skuttne 
under en opman. 

Och alldenstundh störste besvürligheeten tinnes nthi de med- 
dell, som till freden föreslåes moste, och inthett tvifvell är, att 
de Danschc Commissarier skole samme fridzmeddell af vare eskc, 
och påfordre, derföre velo vij, att v&re (kommissarier efterschrefnc 
meddell föreslå skole: 

Pörsth. Att alle de förmeente injurier på både sidhor, som 
till denne feigde hafuc orsaack gifuitt, och alle aetiones, som der 
af kunne uttspringe, mage vare förlichte, aftaltte, slittne, casse- 
rede, dödh och kraftlöse, och aldrig i evig tidh mcere ihug- 
kommes. 

Thett andra. Att huardere parten må blifue igen restitueret» 
altt dedh, som han i denne feigde misth hafuer af land, slott, 
huus, skip, stycken, tackell och tygh, uthan något besvär eller 
tunga; doch hu ar något kunde vare förkommitt, att ded må igen 
betaales. 

Thett tridic. Huadh skade huardere parthen hafuer elliesth 
tagitt på sitt landh och folck med mord, brandh och annen så* 
dan fiendtligheett, efter som krigh inthett gott hafuer innebäre, 
dedh skall på bådhe sijdor vare en aftaladt och förlichtt saack. 

Thett fierde. Män efifter Konungen i Danmarck hafuer försth 
begynth feigden in opå oss, hälsth medan vår salige kere her 
fader sigh så oiFte till vänlig afhandling hafuer tilbuditt, der^ 
före böre oss den omkostnadh, som af vår salige kere her fader, 
oss och Sverigis crono på dette krigh anvendt är, betaales och 
vederläggies. Besväre the sigh deruthinnan, då skole vare Com- 
missarier begerc för dess omkostnetz vedergeldning Jemptteland 
och Herredaaleme; doch, huar denne punchtt blifuer efter före- 
gången handell afslagen, då äre vij tilfredz, att vare Commis- 
sarier lathe falle denne vedergeldning så på vårc såsom derea 
på deres Konungz och Danmarckz crones vägner. 

Thett fömptte. Sedan må dedh Stetinische fördragedh, den 
artickell belangande den compromishandell trce cronor undan- 
tagen, uthi alle sine punchter fömyes, renoveres och stadfästes, 



15 

och en tiUfönichtig godh vänskap och naboerskap uprättes; all 
onllie, mitaföntånd, haatl och ovänskap aftkaffes och instelle«. 
Uvad opmannen Tidkommer, sså är H. K. M:tt vftU tilfridz 
fonth medh H. K. W:de af Stora Britannien, och H. K. W:de 
til hielp begerer Ii. K. Mrtt den högborne Funtc her Johan, Ad- 
ministratorem uthi dedh Chur Phaltz, Landgraf Monrits af Hes- 
sen och de (}eneral Stater uthi de ftrenede Nidcrland, på H. K. 
Mrtz rijdhe. 

Goistevus AdolphuB m. p. 

(Siffiii.) 



U. Stookholni den 17 Hovember 1612» 

Bij-instruction. 
Som den stormechtighe, höghbornc furste och herrc^ 
her (iufitaf Adolph etc\ hafuer medhgifuet de edle rnl- 
bome her Axell Uxenatieme, Friherre till Fiholmen, 
Sverigis KijkeB Kådh och (^antzler, her Nils Bielkc till 
Salstadh, her (iustaf Stenbock, Friherre till Cronebeck 
i>ch Örestcn, och Hindrik Horn till Kånkas, Sveriges 
Rijkes Rådh och Marskaik, H. K. M:tz förordnadhe 
Rådh och Cominissarier på det möthe, som holles skal 
wedh gräntzen Ulfzbeck den 29 Novembris nestkomman- 
des, emillan begge rikens Sweriges och Danmarkz Coro- 
missarier, huarefter de sigh rette skolo. Actum Stock- 
holm den 17 Novembris åhr 1612. 
Först, efter H. K. M:tt väl kan besinna, att the Danske» 
aldenstund the medh alle nödhtorfter så och krigzfolk äre i bättre 
l)eredhskap än vij, och dessföruthan är dem vår läghenhet väl 
vetterligh, skolc neplighen vele eigh inlathe i någhon fridzhan- 
dell medh sådane medhell, som oss på bådhe sijdhor lijke lidhe- 
iighe vore, tithan, i vår och sins wilkorlighe läghenhetz noghc 
l)etrachtende, skole icke vele ingå någhon fridh uthan sin profit 
och fordel, och, det deraf folier, H. K. M:tz och Sverigis skadhe; 
men efter det ibland tu onde vilkor man billigt uthvalier det 
ringeste, så hafuer H. K. M:tt medh H. F. Nrdes Hertigh Johans 
och Kiksens Rådz rådh och samtycke befälet sine förordnadhe 
^A)mmissarier, när de fridzmedhell, som i den förre instmction 
föreslagne och icke acccpterede, att slå desse efterskrefne före: 



16 

först, att all tvist och oenighet rijken emillan må vara op- 
häfuen, och i samme stadh godh naboeskap och venskap uprettat 
igen; 2:o alle injurier, som till krigh hafue orsak gifuit, skole 
vare förgätne, dödhe och kraftlöse; ä:o det Stetiniske fördragh 
ather renoveres igen, uthi alle sine puncter, undantaghandes den 
compromisshandell om the tre cronor, Sverigis rijkes ensldldte 
sköldemerke; 4:o och opå det the Daneke måghe see, att H. K. 
M:tt icke står opa sin högste rätt, uthan, så mycket möijelighit 
är och icke länder H. K. M:tt och Sverigis crone till spott eller 
deste större skadhe, vill på sin sijdho läthe falle, för än fridhen 
<lerigenom skulle blifua försumed, så vill H. K. M:tt eftcrskrcfnc 
pnnctcr hafue de Danske efterlathet: 

i:o den action och åtal, som H. K. M:tt ocli Sverigis crom* 
hafuer till Soneborgh på Osell; 2:o den rätt och rättighet, som II. 
K. M:tt och Sverigis crone hafuer på andre sijdhen om fiellryg- 
gen eller Kölen, in mot Vesterhafuet; 3:o att konungen i Dan- 
mark må beholle alle de skip, deres takeli och tygh, sampt skipz- 
skytten som han uthi dette krigh eröfret hafuer, och Sveriges 
crone eliest medh rätte tillkommer; 4:o så vill H. K. M:tt i lijko 
måtte restituere till Danmarkz crone Jempteland och Herdaleme; 
/>:o deremot skal Konungen i Danmark nu strax fridhen blii- 
uer besluthen, afträdhe H. K. M:tt och Sveriges crone Calmar, 
Borkholm medh Öland, Elfzborgh sampt Rysby skantz, medh 
huadh land folk och rättigheter, som dertill af ålder leghet haf- 
uer. Item medh alle the stycken, som deropå till befestningemc^s 
försvar och defension, så och opå GuUbergh haiue varit förord- 
nadhe; 6:0 så vill H. K, M:tt deremot och till välvilligh bena- 
ghenhet hafue förähret Konungen i Danmark 200,000 rikzdalor 
})å . . .*) terminer till att erlegge. 

Och skole desse förslagh af H. K. M:tz Commissarier blifue 
framsteldte, icke alle endelighen tillijke, uthan efter som hande- 
len sigh bäst skicker. 

Män äre the icke ännu tilfridz, då måghe H. K. M:tz förordnadh«^ 
Commissarier, till det förre efterlathe desse puncter, som äre: 

1. Att vi vele löse vare hus igen för en suma peninger, 
efter som begge rijkernes Commissarier kunne blifue ense om, 
(logh till den högste suma till ...*). 

2. Så skal oss strax igen inrvmes, när fredhen ur sluten, 
och på den dagh vij kunne förcnes om ßorkholm medh Öland, 

*) Tomrum för siffran &r lemnadt i originalet. 



17 

ttmpt ett[d]ere, anthen Calmar eller Elfzborgh, och det andre 
mighe the Danske beholle tili underpandt, så länge de få sine 
uthlagde penninger, anten indefinite eller opå*) terminer. 

Beholler Konungen i Danmark Elfzborgh pantewijs, då måghe 
efterskrefne häredher i medier tijdh ligge dertill, som ür Askims, 
Sewedab, Ala och Wätle häredher. Beholler han Calmar, då mägho 
efterskrefne häredher imedlertijdh ligge dertill, som äre Södro 
och Norre Möre. 

3. Huar de och ingelunde welc Icfrere alle stycken, som 
hafue warit på husen tilbaker, då måghe thc nampngifiia någre 
synncrlighe stycken, som de begäre, deropå sedhan H. K. M:tt 
sigh framdeles will förklare. 

Blifae nu begge Commissarierne icke på dettc sättet ensso 
sin emillan, då kan H. K. M:tt inthct wijdhare lathe sigh in, 
uthan på det icke all skulden skal wrides på H. K. M:tt och 
Swerigis crone, då skole Commissarierne alle puncter, om huilko 
the icke kunne ensse warde [giffue] under en opman, det anthen 
medh wenligh imderhandling eller en rättwijs sentens och dom 
att slijte och skilie ath. Och skole derhos, om ske kan, drifue 
deropå, att imedlertijdh må oprettes ett stillestond till land och 
watn medh billighe wilkor. Hwar det icke kan ske, så må det 
och blijfua i sitt wärde. Huadh H. K. M:tz S. käre her fadhers 
titell, den punct de Lapper anrörende, wedhkommer, så frampt de 
om alt annet kunne förenes, då är H. K. M:tt tillfridz, att, föran 
någhot krigh derföre wijdhere skal föres, han må uthur konun- 
gemes i Swerige titel uthelyckes. 

Sä will och tilefuentyrs falla någhot beswär mot fullmachten ; 
derföre är deropå denne H, K. M:tz ändelighe förklaring, att än- 
dogh H. K. M:tz Commissarier medh högste flijt skole drifue 
deropå, att såsom de äre lijke konungcr, altså will H. K. M:tt i 
så måtte ingen åtskildnat tillstädie. Men huar handelen allencst 
derföre skulle gå tilbaker, och Commissarierne strax i begynnelsen 
skilies åth, då är H. K. M:tt och tillfridz, att H. K. M:tz Commis- 
sarier bäre ochså fram den fullmacht, som de hafue af H. F. N:do 
Hertigh Johan och Biksens Rådh, dogh cum protestatione, att så- 
dant icke skal framdeles lände H. K. M:tt, när H. K. M:tt hafuer 
opå sigh taghet Sverigis crone, eller Sveriges rijke till prajudicium. 

Gustavus Adolphus m. p. 

(Sigill). 

*) Tomrum för siffran är lemnadt i originalet. 

Axel Oxenstierna, A/d. IL /. 2 



18 



12. (Egenhändigt,) Linköping den 9 December 1012. 

underhandlingar med Danmark. 

Jag hafver i dagh eder (bådes ensckylte så vel som eders 
sambtligö) schrivelse bekommit, och ther uthaf förståt den flitt 
såsom I vthi thenna begynte handel hafve giort, hvilckct iagh 
migh aldeles väl låter behaga, och eder therförre gunsteligh be- 
tackar. Videre hafver iagh förståt vthaf eder schrivelse, at the 
Danscke strengie uppå svaar, på the fyra hufvudpunchter, som 
äre om Synneborgh på Ösel,' the tre croner, LapmarckieD och 
om tullen. Så låter iagh migh eder meningh vthi then pimcht^n 
om tre cronor vcl behaga, i ded eder tyckes rådsambt vara, them. 
vthi theras meningh, för nervarandes ricksens legenhet skul, til 
at bcjacka. Betackar eder och för edert goda råd och betenckiande 
ther vthinnan 1 migh råda, at iagh vthi een sådan vichtig sack 
icke sckuUe någet företaga vthan H. M., H. K. och Ricksens Eåds 
sambtyckie och rådsame beteinckiande, hvilcket rådslagh endoch 
iagh ded vel för got hafver ansett och befunnet, så hafver iagh 
(loch väl kunnet besinna och betcnckia at thenna sack icke knnne 
så longh drögsmål lida som thenna vegens distans med sigh hafva 
vilde. Ar förthcnsckuld til eder min begäran, at 1 ded meste 
åpschof, som möjeligit är, vthi the punchter, som icke i eder In- 
struction QÜer bij -Instruction förmelde äre, giöre ville, til des den 
brefdragare, som iagh nu på timan opåt afferdar, måtte tilbackar 
komma. Men hvar ded icke kunde så lengie nås, kunnen I al 
8adan dercs begcran ingåa, på ded at for altingh handelen må 
liafva sin fortgångh. Innan fira dagar hoppas iagh, om Gud vil, 
vara eder nermer och, om behöfves, tala vid eder, therförre gifver 
achtingh och befliter eder ther vppå, at fördröje något i thesse 
fal at beslute, der så möjeligit vore. Gud eder bef ålandes. Da- 
tum Lincköpin[g] den 9 Decembris. Anno 1612. 

Gustavns Adolphus m. p. 

Utanskrift. 
Til Her Axel Oxenstierna och Hinriok Horn 

at vpbryta. 
Oxenstiernas antcck4iin^ : Ankommedt till Ulffsbek den 13 Decembrifl. Anno 
1612. 



19 



18. Vftmamo prestg&rd den 28 Daoember 1612« 

Om en riss Ceridon, som bör nuiBonenia, men qTarbålles till Konungens ankomst. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige guDSt och nådige benil- 
genheet medh allt gått medh Giidh tillf örcnde. Vij sendhe, her 
Axill Oxestieme, till idher Ceridon och begere, att I lathe ran- 
«onere honom, ty vij vette inthctt, hvadh vij kunne göre medh 
honom, alldenstundh vij hafve noge förhört om hans saak, i dett 
han skall hafve uppenbaret then hemligheet för £rich Månsson 
och Presten, som vij honom förtrodt hafver. Så hafver dett så- 
ledes tiUdraget, att the hafve uthi half annan dagh farit illa medh 
honom, satt honom i handklofvor, bastet och bundhen och satt 
honom fast vidh een vägh allenast för den orsak skiildh, att han 
hafver parlementet medh den Tyske Leutenanten, der medh the 
och hafve tiiinget honom att uppenbare och uttseije, hvadh han 
\dste. Och befale derföre, att I lathe lefrere honom the bref igen, 
som the af honom taget hafve, dock haffue I inthet dermedh 
hehoff att hasta, utlian uppehåller, sä lenge vij sielfve personligc 
komma till idher, der om I tå vår villie vidhere förnimmandes 
vardhe. Gudh cdher befalendes. Af Vememo prestegårdh den 
28 Decembris, Åhr 1612. 

Gustavus AdolphuB m. p. 

Hans Olofsson. 



14. Örebro den 22 Februari 1618. 

Kallelse till Konungen. 

(iustaf Adolph etc. V" år synnerlige gimsth och nådige be- 
nägenbeet medh Gudh alzmechtigh tilförende. Vij lathe ider, 
her Axell Oxenstieme, gunsteligen fömimme, att vij innan åtta 
dagar achte att vare uthi Yesterårs, och begäre, att I till then 
tijdhen vele begifve ider dijt till oss, effter någre saaker före- 
falle, som ider närvare behöfve. Befalandes ider her med Gudh 
alzmechtigh. Af Örebro then 22 Februarij, Åhr 1613. 

GuBtavus AdolphuB m. p. 

Anteckning: Ankommedt till Fijholm den 26 Febrnarii Anno 1613. 



16. Stookholm den 17 April 1618. 

Fallmakt, med instraction, å häradshöfdingstjänsten i Snåfringe h&rad i Vest- 
manUnd. 

Vij Gustaf Adolph etc. giöre vitterligen, stt vij af synnerlig 
gunst och nåde, så och för trogen och vällvilligh tienst, som oss 
elskelig vår och Sveriges rijkes trooman, Kådh och Cantzler, 
edle och välborne herr Axell Oxenstierna, Frijherre till Fijholm, 
oss och Sveriges chrono, härtill giordt och bevijsth haffuer, och 
ähn här effter haflPuer lofvatt och tillsagdt att giöre och bevijse, 
så lengie han lefFuer, hafFue undt och eflPterlathett, som vij och 
nu härmedh nådigest unne och effterlate, honom härredzhöffdinge- 
dömmett uthi Snäffvingz härad h i Yäsmanneland, och skall han 
som een rättvijs och oväldh härredzhöffdinge och dommare så väll 
medh the fattige som rijke, så medh höghe som låghe, om alle 
saaker och ährender, som för rätte uthi förbemälte häredh komme 
och framsätties kunne, troligen randsake, rättvijsligen dömme och 
åttskillie, aldeles och i alle måtto som Sveriges lagh och rätt 
medhgiffuer, och som han vill nu och framdeeles för Gudh, oss 
och huar Christen man tryggeligen tillsvars vara. Desslijkes sä 
skall han och sielff om åhrett, nähr lagha tingztijmar ähre, sittie 
för rätte, så framptt han icke lagha förfall hafuer, såsom ähr, att 
han bliffuer brukett i rijkzens tienst eller och ähr medh siuk- 
dom beladd, och dä skall han uthi sin stadh förordna een erligh, 
beskedeiigh och laghfharen man, huilcken sin eedh å lagha tingh 
giöra skall. Sammalunda skall han åhrligen och i rattan tijdh 
leffuerera in uthi vårtt Gantzleij een viss och oförfalskatt doom- 
book, medh sitt och heredets signett förseglatt, på alle de saaker, 
som heele åhrett för lagh och rätte randsakade och dömbde varda, 
och een doombook i lijke måtto i häredzkistan, samptt medh den 
deel aff saakören, som opå häredets lott faller, förvare lathe. För 
dette sitt omak skall han bekomme aiF huar man åhrligen uthi 
förbemälte häredh tolfF öre peninger, och skall derföre ingen 
Vara frij, dedh vare sigh fougder, skrifvare, ryttare, knechter och 
bönder, så väll halffue och heele besittne som torppare, effter 
som gammaltt och sedhvahnligitt haffuer varitt. Huarföre biude 
vij eder, trogne undersåter, som i förbemälte häredh byggie och 
boo, att I annamme och bekenne välbemälte herr Axell Oxen- 
stierna för eder rätte häredzhöflFdinge, uttgiörandes honom i rat- 
tan tijdh godhvilligen, huadh som I honom effter Sveriges lagh. 



21 

rijkzens recesser och andre vare ordninger skyldige och plichtige 
åhre. Dar I Dannemän alle, eå och andre, 00m för vare skuld h 
vele och skole giöre och lathe, mage vette ßigh efFter rätte. 
Giffuitt Stockholm den 17 Aprilis, Åhr 1613. 

GustavTiB Adolphus m. p. 

J. Bure. 



16. Upaala den 24 September 1618. 

Med Enkedrottningens bref cm Elfsborgs lösen. Om fadderskapet för Gabriel 
Gastafssons son; Pfalzgrefven Johan Casimirs appvaktning. 

Gustaf Adolph ete. Vår synnerlige gunst och näde medh 
(judh alzmechtigh tillförende. Vi förschicke idher härmedh, her 
Axeü Oxenstieme, vår elskelige käre Fru Modhers brefF, oss 
tilskrifuit, belangende den hielpen tili Elfsborgz igenlösning, där 
uthaf I H. M:tz meening fömimrae kunne. Efter som vij och 
sidst lathe skrifue eder broder tili, dedh vij ville förskicke någon 
i vår stadh, som skulle stå fadder för hans unge szån, och uti 
samme bref icke blef insatt, huem vij der till hafue förordnet, 
szå hafue vij nu befälet Johan Wemstedt därom och gifuit ho- 
nom vårt bref medh, härifrån underschrifuit, och vele att I ho- 
nom därom tillseije, att han uthan fördrögning sigh dijt begifuer. 
Uthi medier tidh, och till dess han kommer igen, skall Linder 
Härdh blifue hoos den Tyske Fursten. Dedh vij idher nådeligen 
icke hafue velet förhålla. Gudh befalendes. AfF Upsala den 24 
Septembris, 1613. 

Gustavus Adolphus m. p. 



17. Upsala den 26 September 1618. 

Kallelse att infinna sig hos Konungen. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst och nåde medh 
Gudh alzmächtigh tillförenne. Vij lathe idher, her Axell Oxen- 
stieme, hermedh nådeligen förnimma, att vij i morgon achte 
begifue oss härifrån att Österby, där till att mööte H. M:t Drot- 
ningen, och efter vij are tilsinnes innan f hä dagar att komma hijt 



22 

igen till Upsala, för än vij begifiie obs till Vässby, derföre är 
vår nådige begäran, att I vele förfoge idher på någrc dagar hijt 
till OBS, på dedh vij medh idher kunne consiiltere och rådslå om 
någre saker, som här nu förefalle. Och befale idher hermedh 
Gudh alzmechtigh. AfF Upsala den 26 Septembris, Åhr 1613. 

Gustavus Adolphus m. p. 



18. Upsala den 26 September 1613. 

Ransakning angående det Norrländska krigsfolkets fördröjda hemförloCvande : 
Pfalzgrefvens (Johan Casimirs) mottagande; förhör med studenten Egidius 
Aarelius. 

Gustaph Adolph etc. Vår synncrligc gunst och nådhe, medh 
Gudh tilförenne. Vij lathe idher, her Axell Oxenstieme, vette, 
att vij låthe ifrån Svartsiöö gifue de Xorlendske soldater beskedh 
dedh de skulle ryckie opp huar heem till sitt, och vara åther 
vedherredhe, enär vij dem opfordrandes vardhe, och vij [dock] 
förnimme, att de äre ännu quarre hoos böndeme uthi borgelägcr, 
och besuere dem uthi så måtto i oträngde måhl, så förundrar oss, 
för huad orsak sådant skeedt är, hafue och nu åther opå nytt 
skrifuit deras Capitain till, huarföre han icke efter vår villie och 
befalning hafuer lathit komma sitt underhafuande folk der hädhan. 
Begäre och af idher, att I lathe förhöre derom och sedhan lathe 
oss medh dedh förste där om få viss beskecdh tillhonda, huarföre 
de hafue betimget almogen, sedhan de fingo vårt beskedh att 
ryckie op, eåssom och medh dedh samma skynda altt dedh Nor- 
lendske folket, som här är op i landet, uthan all drögzmåll fortt 
sin kooss, efter vår skrifuclsses inneholdh. Edher hermedh Gudh 
befalandes. AfF Upsala den 26 September, 1613. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Post scriptum (på löst blad). 

Vij vele och, hor Axell. att I tillseije StådthoUeren sampt 
Erich Jörensson och de, som äre förordnede att vara hoos den 
Tydske Fursten, de så lagha, att H. K:t må blifue väll tracteret, 
och ingen deel efter nödhtorften fattas. Här är och nyligen in- 
kommin en student, heter Egidius Aurelius, födder här i stadhen, 
som een tidh hafuer varit utanlandz på ått«killige ortter, huilcken, 



23 

efter vij icke vette, huadh han förer i skölden, hafue vij befälet, 
skulle begifue sigh till idfaer, att I kiinne tage honom till för- 
hör; därom I sedhen Tele lathe oss förstå huadh idher mecning 
år. Datum ut in litens. 



19. Upaala den 2 Ootober 1618. 

Kallelse att möta Konungen på Yåehj gård. vid Sala. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth och nåde medh 
Gudh alzmächtigh tilförenne. Effter som vij sidst, hor Axell 
Oxenstieme, lathe skrifua idher till, att 1 skulle förfoge idher 
hijt till oss, förr än vij begofue oss härifrån, och vij nu förnirame 
i det för idher närvarande lägenheet icke cfftcrkomma kunnc, 
szå hafue vij idher där uthinnan nådigest hoos oss orscchtede. 
Men alldenstund oss månge saaker liggie på händcmo, som för 
deres vichtighetz skuldh uthan fördrögningh endtligit afskecdh 
och förklaring fordre och hafue måste, därföre begäre vij nådeli- 
gen, att I enderligen, så frampt idher nägorledos är mögeligit, 
medh förste vele begifue idher till oss, till Vässby gårdh, förr 
an vij dragé därifrån. Och äre vij till sinnes att rycke hädhan 
och dijt, om Gudh vill, som är oppå tilkommandc tidzdagh, ocli 
tänckie där allenast blifuc denne gången på fyra eller fäm nät- 
ter, efter som vij idher därom senasth gofve tillkenna. Befalan- 
des idher härmedh Gudh alzmechtigh. Aff Upsala den 2 Octo- 
bris, Åhr 1613. 

GuBtavus Adolphus m. p. 

Anteckning: Ankommedt till Stockholm den 3 Octobris, Anno 1613. 



M. Kopparberget den 8 November 1618. 

FörlAning å Malax och Laibela socknar i Österbotten. 

Vij Gustaf Adolph etc. göre vitterligitt, att vij af synnerlige 
gunst och nådhe, sä och för väluiligh trogne tienest, som oss el- 
skeligh vår och Sverigis rijkes trooman, Rådh och Cantzler, 
edell och velboren her Axell Oxenstierna, oss och rijkett här till 



24 

gioTtt och beulst hafuer, och ännu hor effter görandee vardher, 
hafue undt och förläntt, eflfter som vij och nu här medh unne 
och förläne, honom Malax och Leihala sochner uthi Österbotten 
och Södhre Prosteridh belägne, medh all åhrligh och vise rentte 
sampt och kyrketijendhen, som der af falle kan, och uttgöres bor, 
att niuthe och behoUe. Der vare Cammerrådh och Cammererare 
så väll som och Fougdten öfuer förbemälte sochner vette sigh 
efftcnette, icke görandes välbemälte her Axell Oxenstierna eller 
hans tienare her emott hindher eller förfångh i någen måtto. 
[Datum Kopparberget den 8 Novembris, Åhr 1613]. 
Ur registraturet för Juli— Dec. 1613, sid. 761. 



21. Näs g&rd (i Dalame) den 17 November 1618» 

Taxering å borgerskapets i Stockholm järnhandel. 

Gustaf Adolph etc. Vår synerlige gunst och nådige benä- 
genheet medh Gudh tilförendhe. Vij vele edher, her Axel Oxen- 
stierna, nådheligen icke förhoUe, att efFter som vij sidst ifrån 
Kopperbergett låthe gifue vare Cammerådh dene beskedh, att dhc, 
såsom förre afsagdt var, skuUe för dhe [o: fordre] af borgerskapett i 
Stockholm taxeringen uthaf dercs jern, effter som huar hadhe till, 
så fbmime vij nu uthaf Cammerådhs schrifuelsse förbemälte borger- 
skapett suar, att the huarken kunne eUer vele dett taxere låthe, 
uthan sådhantt platt afslå, och aldenstundh vij icke annett kunne 
tenckic, än att J jo blifue der quar uthi Stockholm, till dess att 
dette vårtt brcf ditt ankommer, huarförc begäre vij nådeligen, att 
I sampt medh förbemälte vare Cammerådh der om vele dispen- 
sere och läge, som edher tyker best vare, så att icke någen af 
borgerskapett deregcnom må blifue försatt i sin handel, och de 
dogh icke mage altt rådhe, effter som de sielue vele; elliest må 
och vågen nu gifues löss, på dedh dhe fremmandhe icke skole 
blifue förhindradhe medh skipsfarteme, seerdeles nu så sendt på 
hösten, effter vij fömimme, dhe der öfuer klage. Befale edher 
her medh Gudh alzmechtigh. [Datum Näs gårdh den 17 Novem- 
bris, Åhr 1614]*). 

ur registraturet för Juli— Dec. 1613 sid. 794. 



*) Årtalet i registraturet felskrifvet för 1613. 



25 



22. Qarpenberg den 18 November 1618. 

Om fr&n ÖfverBten Jesper Andersson Crnus förrymda soldater. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst och nådige be- 
nägenheet, medh Gudh tilförende. Vij förnimme, her Axell 
Oxenstlerne, att Jesper Anderssons soldater, sedan som de medh 
honom droge ifrån Stockholm och Tore kombne in emoot Hel- 
singfors, are mäste parten rymbde ifrån deres fänicker hijt till 
Sverige igen, oansedt ehuru högdt hann dem både med onde 
och gode hafuer förmant, de honom dijt, som de af oss vore 
beskedde, fölgachtige vara skulle, effter som Åke Oxenstierne, 
som nu nyss är kommin därifrån, oss därom veet till att be- 
rätte. Och hafue vij derföre förschicket honom emoot dem på 
vägen, efter de ännu mästedeeles are förhanden, och därhoos i 
fulmacht gifuit, han skulle göra sin flijt, att han dem medh 
godhe kunde öfuei*tala och vända tilbaka medh sigh till fänic- 
kerne igen; hvar de och icke dedh ville, då skulle han straxt 
genast lathe dem opphängia, så många han öfuerkomma kunde 
och honom inthet lyda ville. Elliest hafue vij och förschicket 
Carl Olofsson ått Väddoön, han skulle vända om de, som ännu 
icke vore kombne öfuer ifrån Åland. Till Norlanden hafue vij 
sändt Erich Johansson, som tilförende var lappfougde uthi Torne 
Lappmark, att antasta de som äre dragne norr om och föra 
fangzlige till fanickerne igen. Hvar och öfuer all förhopning 
sådane medell och förmaning hoos förbemälte soldater inthet 
galla ville, då hafue vij skrifuit vare StådthoUare i Västergöt- 
land, Småland, Dalerne och Opland till, efter som I hafue till 
att see utaf hanns fulmacht där uthi Stockholms lähn, att de 
straxt skulle lathe ophängia alle de, som tilförende hafue hafft 
befähle under landzfänickeme, och nu förlupne äre, efter de 
störste orsaken till sådant myterij hafue varit, men de andre 
alle skulle de hafua fangzlige vidh vare slott, till vijdere be- 
skeedh. Annet och bettre medell hafue vij uthi denne saaken 
icke kunnat finne, dedh vij idher och härmedh nådeligen icke 
hafue velet förhålla. Befalandes idher hermedh Gudh alzmech- 
tigh. Aff Garpeberget denn 18 Novembris, Åhr 1613. 

Gustavus Adolphus m. p. 



26 



28. Kopparberget den 26 Februari 1614. 

Förläning af sju bol (rotar) i Eimitho socken till friherreskap. 

Vij Göstaff Adolph etc. göre vitterligit, att effter oss el- 
scheligh v&r och Sveriges rijkes trooman och Cantzler, edle 
och välborne herr Axell Oxenstiernes till Fijholm framledhne 
fader fader, her Gabriell Christersson, hafver för sin trogne 
tienist, som han framfarne konunger och fudernesrijkett be vist 
hadhe, förvärvärfvadt sigh ett friherrenampn, tittell och ståndh, 
och välbemälte her Axell oss hafver underdänigest besökie och 
ödmiukeligen bedhie lathet, att vij honora och hans efterkom- 
mandhe till samme väl förvärfvadhe frijherrc tittell och standhz 
beqvemligere och erligere oppeholdningh nftdigest betenckie och 
försörie ville; sä, aldenstundh han haffver lofvedh och sigh för- 
plichtedh, att vele vare oss, effterkommandhe konunger och 
Sverigis crono huldh, trogen och rätträdigh i alle mätto, zäsom 
och för den tro tienist han oss och Sverigis crono allt her till 
giordt och bevijst hafver, och her effter att göre och bevijse 
förplichtedt vare skall, då hafve vij hans ödmiuke begären nå- 
digest ansedt och hoos oss rum finne lathet, och för den skuldh 
gunsteligen undt, skencht och gifvidt, effter som vij her medh 
och i dette brefz kraftt unne, skcnckie och gifve honom, her 
Axell och hans echte manlighe brysterffvinger till frijherreskap 
och under frälse och frelsemanna tienist, desse eftherschrefnc 
bool, liggiende i Kimmitte sochn i Haliko häradh i Åbo lähn i 
Findlandh, som ähre Nifvilax bool, Dragzfierde bool, Kärrebool, 
Halsboda [o: Helgeboda] bool, Tuna [o: Tjuda] bool, Kalm[u8]näs 
bool och Gunneby bool, medh alle sine skattar, heman, ränta, rät- 
tigheet, åker, engh, mulebeet, fiske, fiskevattn, torp och torpestä- 
dher, qvarner och qvarneströmmer och alle andre tilläghor i våthe 
och torre, när by och fierran, som der till nu liggie, af åldher le- 
gad h hafve och opspanes k unne. Och hafve vij undt honom och 
hans manlige echta brysterfvinger förbcmältc bool till ett rätt bru- 
keligit friherreskap, medh sådane conditioner och vilkor, som an- 
dre samme standz personer her i rijkedh sine frijherreskap besittie. 
Serdeles hafve vij nådigest effterlathet honom att niute och 
behoUe kyrkiotij enden af förbemälte bool, doch så att presten 
i sin tertial dher medh inthet förkortes. Och må han sigh op- 
aökie en lägeligh ort uthi samme bool, af hvilken han och 



27 

håna effterkommandhe en frijherre-tittell före mighe. Men medh 
successionen till bemalte frijherreskap skall således blifve hol- 
ledh, att, när välbemälte her Axel blifver egenom dödhen he- 
dhen kalladh, skall hans eldste szon, om han någen eifther sigh 
lempnar, allena succedera i samme friherreskap, och sedhen 
altidh dhen eldste mansperson af den eldste linie, si lenghe 
någen af ofi^bemälte: her Axell, szönner och manlige bryst- 
erfiVinger öfverlefve och igen ähre. Men händher sigh, att alle 
hans szönner och deres manlige affödhe dödeligen affallcr och 
utslocknar, då skall oiftebemälte friherreskap åther gåå och falla 
under oss, effterkommandhe konunger och Sverigis crono, uthen 
någre insagor, tunga eller besvär. Doch hvar den som sidst 
affaller, lather efiter sigh en dotter eller ilere, då må hon eller 
dhe niute all räntte af förbemalte friherreskap i sex åhr till 
brudeskatt och vare sedhan skildhe vidh friherreskapett. Szå 
skall och aldeles vara förbuditt att slijta eller sönderdela samme 
friherreskap, uthen thet skall altidh tilsamman blifva hoos den 
eldete, som sagdt ähr. Icke skole dhe heller hafve macht na- 
get derutaf försellie, förbyte eller förpante, uthen vårt vetskap 
och samptyckie, och der dedh än skedde, skall dedh aldeles 
vara kraftlöös. Och skall han och hans manlige brysterfvinger 
vare förplichtede, så offte någen oraskifftelse skeer i regemen- 
tett, ödmiukeligen att besökie den herre, som då i regementett 
inträder, om confirmation och stadfestelse på dette deres friherre- 
skap; försäkrandes honom derhoos på deres trooheet och rätt- 
rädigheet, och oppehoUe den rustienist, som dhe efthei adelige 
priuilegier skyldige och plichtighe ähre. Ty afhändhe vij oss 
och cronon förbemalte Nifvilax bool, Dragzfierde bool, Kärre, 
Halsboda, Tuna, Kalmnäs och Gunneby bool i Kimmito sochn 
medh sine skattar och heman, kyrkiotijende, så och all annen 
räntte och rättigheet, som der utaf åhrligen gå pläghar och än 
förmehres kan, sampt alle andre tillägor, och dhem tillägne 
förbemalte her Axell och hans echta manlige brysterffvinger till 
evärdelige äghor, under sådane conditioner och vilkor, som fö- 
reschrifvit står, förbiudendes her medh vårt Cammerådh, Ståt- 
hollere, Cammererere, Fougdter och Befalningzroän, att tilfoghe 
honom, her Axell, eller hans manlighe echte brysterfvinger her 
emott någedt hindher eller förfongh i någhen motto. Der hvar 
och en, som för vare skuldh vill och skall göre och lathe, haffve 
sigh effter rätte. Till yttermere visso haffve vij dette medh 
eghen handh underschrifvidt, och vetterligen lathet hengie vårt 



28 

konuDglige secret her nedhan före. Actum Kopperbergett den 
25 Februarij, Åhr eettusendh sexhundredhe på thett fjortondhe. 

Gustavuß Adolphus m. p. 

Originalet på pergament bland riksarkivets pergamentsbref. Sigillet bort- 
skuret. Namnen äro rättade enligt Rikskanslerens jordebok ocb nyare kartor. 



24. Kopparberget den 26 Februari 1614. 

Memorial för Cantzleren Axel Oxenetierne, hvadh 
H. E. M:t vill, att han skall bestella i H. K. M:ttz 
fråvharu. Actum Kopparberget dhen 26 Februari, 
åhr 1614. 

1. Skall han drifva på Amiralerne, att dhe H. K. M:ttz be- 
falningh elfter dän tilUkickadhe minnes zedhcU flitteligen eff- 
terkomme, serdeles att dhe sex små skippen med lodhiome 
mage medh förste öpett vatten uthan försummelsse blifva af- 
ferdhedhe och Allexander Foratt Capiten der öfver, sampt medh 
båttzfolkett och deropä förordnadhe knechter, af Cammerådh 
försörgdhe medh Ihön, 2 månaders kost, nödhtorfftigtt krut och 
bly. Och skall settias in på dhe små skippen idhell jern styc- 
ken och koppar falkoner, så månge som af nödhen, och skall 
Lars Fordel medh sin fanneke blifua på samme skip och lo- 
dhior, och, der dhe icke tillräckia kunne, mage tagas der till 
aff Uplandz knechterne så månge, som behöfves. 

2. Han skall och drifve på, att Pedher Baner medh H. K. 
M:ttz hoffolk må medh förste öpett vatten öfver komma, ithem 
Hieronimus Strozzius, och H. M:ttz Hofmedicus Zerzander och 
drabanterne. 

3. Att Erich Jahansson och Erentgislee Larsson medh 
sinne compagnier mage medh förste blifue öfversenndhe till 
Narfuen. Ithem att Svante Baner medh sitt regement må i lijke 
motte i Maij månadh till dhett aldresenesle blifve segellredhe, 
och, så frampt icke annedt beskedh dessförinnan kommer ifrån 
H. K. M:tt, att Smålandhz och Västgöte folkett, ryttere så väll 
som knechtar, löpa ginast ditt straxt iffrån Stockholm och där 
sambles i Narfuen; och skall öfversten sättia mönstringzdagen 
vidh siöösidhan aldersidst den 8 Maij, der dhe då skole lönte, 
besolladhe och försörgdhe vardha, effter den ordningh, fiom 



29 

giordt är, och Gammeridh är befalt, nämbligen ryttare 1 mänedh 
soldh [i] klädhe, och 1 mänedz Boldh i penningar, men knechteme 
en baiff, och der till en mänedh kost, och månedh soldh 
i penningar, och sä myckitt klädhe, dhe kunne blifve klädde 
medh. 

4. Han skall och drifTve pä dfiVer8te[r]ne och stotthollerne, 
att H. K. M:ttz befalningh om utskriffningen, bygningar etc. mä 
blifve effterkommen. 

5. Han skall och tillseija ammiralen[o: -eme], att dhc hafua 
så myckitt mögeligitt är och legenheten tillsäger, den andhre skipz- 
flottan till reedhz pä strömen, försörgdh medh båttzmän på all 
händelser och vijdhare beskeedh. Sä skall och alt Nordhlandhz 
och Olandhz knechteme tillsäijes, att dhe hoUe sigh vedher re- 
dhe, så snartt dhe blifve upfordradhe, hvilke skole brukas på 
skippcn sä frampt flottan afi^ H. K. M:tt blifuer utförordnett. 

6. Att drifve på Cammerådhet, sä att archliett blifver för- 
fardhigett, efftcr Tygmestarens memorial och altidh drifue på 
honom, att han sigh icke försummar. 

7. Att skipzbygn in gerne blifue fortsatte och förfordradhe, 
så myckitt mögeligit är. 

8. Hvar han någott vist förnimmer af een ortt eller an- 
nan, inlendes eller uttlendes, som macht på ligger, derom skall 
han stedhze H. K. M:tt aduisera; och hvar någre bref här an- 
langa H. K. M:tt tillskrefne, dem må han upbryta och sedhan 
H. K. M:tt dem väll förvaradh och försegladh tillstella. 

9. Hender sigh och, att någre sendebudh hijt inkomma 
kunne ifrä Staterne, de mage strax förskickes till Åbo, och dher 
blifve, sä lenge dhe ifrä H. K. M:tt beskeedh bekomma, och i 
så motto mä han begifue sigh sielff öfver till H. E. M:tt. Kom- 
mer sendhebudh ifrån andhre orter, dhe mage i lijkee motte, 
vises ätt Åbo, och skole inge sendhebudh kostfrij hollas, uthan 
Konungens i Engelandh, Stater[ne]s eller dhe, som medh P[f]alz- 
grefven hiit inkomma kunne. 

10. Att 2 Konungens herberge uprettas i Stocholm; att 
salige Skattmestarens huus hans erfvingar afhandlas för skeligh 
betalningh. 

11. Han skall och medh flijtt drifva deropä, att H. K. M:tz 
ordninger, som rettegängen, handelen och annadt slicht [angå], mä 
steiles i verkett och hafve sin fulle framgängh. Och huar der 
uthinnan någott feel infaller, skall han gifve H. K. M:tt derom 
medh förste tilkenne; så mä han och förfråge sigh om 2 lag- 



30 

farne mäo, som kunne insättias i dben fulmacht H. K. M:tt 
hafuer sinne domhafvandhe gifua låtidh. 

12. Hvadh eilest Cammerådhet, Admiralerne, StotthoUeme, 
Ofversterne äre befälet, vijsa deras tänkiezedlar utt; och ekall 
han altiidh beflijte sigh, att sådhant må effterkommedt vardhe, 
och dem derom sidhan påminna och sedhan låthe H. K. M:tt 
vetta, hvadh uthrättat är. 

13. Skall han så laga medh Cammerådheet, att dhe låthe 
om möijeligit är komma så myckitt guldh till väga, att göra 3 
H. K. M:ttz conterfeij medh demanter, hvarttdera så gott som 
500 daler; sedhan tre medh demanter om 200 daler, och så 
femptije controfeij uthan dhemanter. Ithem pantzerkedher, 
svärdher om 250 chronor, ithem een pantzerkedhe om 100 
chronor, ithem en pantzerkedhe om 200 chronor, en annan 
kedhia om 300 cronor och 2 kedher medh stora lenker om 100 
cronor hvardere, och så medh förste sendhe dhem öfver till H. 
K. M:tt. [Datum Kopparbergett den 26 Febriiarij, Åhr 1614.] 

Ur registratnret för 1614, sid 449. 



25. Luleå prostgård den 6 Mars 1614. 

Med bref ocb underrättelser frän Arved Tönnesson, hvarom mera, dä Konungen 
kommer till Viborg; l)efallning att skicka J. Bure med handlingar. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth och nådige 
benägenheet medh Gudh alzmechtigh altidh tilförende. Vij 
sände edher, her Axell Oenstierne, någre kundekaper, som vij 
hafue fått ifrå Arfvedh Tönnesson, och aldenstundh Hendrich 
Horn hafver genom sin skrifuelsse lathett oss samma kundska- 
per förstå, såsom vij icke annars kunne troo, hafue fördenskuldh 
icke velett upbryte dette innelagde breff, uthan det idher til- 
skicke, der af I kunne see, huru lägenheeterne förevette; men der 
Gudh täckes förlhäne hälssan, vele vij sielfue personligh innan 
fhå dagar vare i Vijborgh, der ifrån vij edher någre vissere 
kundskaper, som vij förmode vele, vette lathc. Huadh elliesth 
the saaker vidkomme som I hafue förhänder, tuifie vij inthet 
att I iu der opå medh flijt förarbeta. Vij begäre och, att 1 
skynde Jonam Burseum hijt med Örebro beslut och andre hand- 
linger, effter vij hafue ingen här hooss oss, som synnerligen 



31 

fontir sigh opå saaken. Gudh ider befalandes. Äff Luleå pre- 
stegårdh den 6 Martij, Åhr 1614. 

GuBtavuB Ådolphus m. p. 

Hans Olofsson. 
Anteckning: Ankommedt till Stockholm den 17 Martij. Anno 1614. 



2e. Luleå prestcird den 6 Mmn 1614. 

Dtfiirdmiidet af en latinsk ▼irfningsfollmakt för Kapten Bull. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerllge gunst och nådige be- 
nägenheet medh Gudh alzmechtigh tillförende. Efter, her 
Axill Oxenstieme. vij hafve förnummet, att Mönichhofz rege- 
mente ähr mycket försvftget, och Capiten Bull, som till oss ahn- 
kommen ähr, och yij her ifrå till Stockholm förskicke, tillbiu- 
dher på sin eigen omkostnat, förverfve tuhundrede soldater, så, 
alldenstundh vij icke hafve her någon hoos oss, som kan göre 
honom der opå någon latinesk eller annor bestelning eller fuU- 
macht, derföre ahr vår nådige villie, att I velc lathe göre ho- 
nom en bestellningh i vårt nampn till att förverfve samme folk, 
att han medh allerförste måtte komme till afskedh, såsom och 
förehålle vårt Cammeråd, att the betale honom then rast han 
kan hafue till att fordre. Gudh eder befalendes. Af Lule pre- 
stegårdh then 6 Martij, Åhr 1614. 

6u8tavu8 Ådolphus m. p. • 

Hans Olofsson. 
Anteckning: Ankommedt till Stockholm den 24 Martij, Anno 1614. 



27. Tavastehua den 20 Mara I6I4. 

Lappames förseende med predikanter. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth och nådige vil- 
lie och benägenheet medh Gudh tilförende. Vij lathe ider, 
her Axell Oxenstierne, förnimma, att een hoop aff vare Lapper 
hafue varitt för oss i Torne, och sigh högeligen beklagett, att 



32 

dem ingen tiensth skeer af deres förordnede predicanter. Een 
deel klaghe, att the på trij eller fijre åhr icke hafue hört nägon 
predican, och störste parten seije sigh aldrigh hafue seet pre- 
sten. Så är sådant dett fattige folckett till theres saligheets för- 
derf, huilke fasth ringe kundskap hafue eller bekomme om de- 
res Gudh och Skapare; hvarföre är vår nådige villie, att I ther 
om gifue Biskopen tilkenne, att han ordinerer, att de mage 
blifue medh sådane predicanter försörgde, som them medh flijth 
förkunne Gudz ordh och deres saligheet, och att I förordne nå- 
gon förtrogen man derhedan, som om deres lägenheet ransake 
och förfare kan, både uthi then och andre måtto. Dette I så 
effterkomme vele. Gudh idher befalandes. Af Tavastehuus den 
20 Martij, Åhr 1614. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Hans Olofsson. 
Anteckning: Pnesent. Stockholm den 29 April. Anno 1614. 



28. TavastehuB den 22 Mars 1614. 

Meddelanden rörande Ryssland och föreskrifter med anledning af den tillamade 
expeditionen dit. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst, nådige villie och 
benägenheet medh Gudh alzmechtigh tillförende. Edher dra- 
ger, her Axill Oxenstierne, väl tillminnes, hvadh afskedh vij 
edher gofve, tå vij senest eder ifrå oss aiferdede, nempligen att 
vij heden ifrå skulle eder vår villie och befalningh efter tid- 
sens lägenheet vette låthe. Så allthenstundh, sedhen som vij, 
dess Gudhi skee lof, lyckligen hijt äre ahnkompne, hafve af 
Efvert Horns berettelsse, så och af Fälltherren her Jacob de la 
Gardie[s] schrifvelsse, förnummet, att något långsampt tillgår och 
procederes af Rydzen medh fridzhandelen, alldenstundh Fält- 
herren ännu inge svar opå sin schrifvelsse, som han till the 
Muskoviske hafver afgå lathet, bekommet, hvarföre ähr till att 
befruchte, att thet efter edert gissende gåendes varder, att thebne 
sommaren varder blifva consummeret medh then Rydzske fridz- 
handel. Efther thett af alle omstendigheter synes licht vare, 
att Byssen abhorrerer ifrå all handel och söker thet meste ho- 



33 

nom möijeligit åhr att protrahera och fördröije tidhen, efter 
bann Tål besinner, att sådan tractation i thette hans tillstånd 
bonoin ringe prophit eller nyUo skaffe kan, efter han sigh lå- 
ther tycke sådan tractation icke vill afgå, med mindre han ju 
ått minste skade der af hafvendes varder. Ty han medh våldh 
emot osa lijthet synes uttrette kunne, efter thett han måste 
bähre faare bådhe för Pålacken, hvilken efter kunskapemes ly- 
delsse honom ännu hårt på baissen ligger. Så varder han och 
ånnu beängstet utaf inbördes uproor och tummult, som honom 
görs af Saruski. till hvilken sigh thett herskapet Siberien hafver 
«lagit. Men opå thett att han dess lätteligare må kunne brin- 
ges till någon tractat medh oss, therföre hafve vij för gått an- 
sedt och resolveret, honom egenom någon belägringh der till 
att beveke. Och alldenstundh af Efvert Horn så väl som oes 
rådhsampt befinnes Plesko der till att bruke, derföre vill af nö- 
dhen vare, att I medh högste flijt hiälpe pådrifve, att i verket 
steiles och executeres medh högste flijt och omvordnat, hvadh 
vij uthi tenkezedelen och elliest sedermeere egenom bref, Cam- 
meråd, Tygemeste re och öfversterne befälet hafve. Och allden- 
stundh effter Efvert Horns meningh väl kan tillfyllest vare till 
thette verk, thcn apparat och beredningh, som vij der uthi Sve- 
rige medh edher och andre vare tienere bestellt hafve medh 
folk och krigzmunition, på kruthet när, derföre be fåle vij edher 
nådeligen, att I Cammeråd tillseije vele, effter som vij och them 
ther om tillschrifvitt hafve, att the sådant ännu förskaffe skole. 
Vij hafve och för gått ansedt, att efter alle anslagh, som vij 
oss tillförende föresatt hafve, egenom Rydsens drögzm&l äre 
förspillte, att fördenskuldh then stoore skipzflåtten, der om be- 
fälet var, må uplegges, på thett att, hvadh proviandt, penningar 
och annat ther tillförordnet var, må förspares och dess lätteli- 
gere åstadkommes thett, som af oss elliest till dett andre folk- 
sens uttredningh befälet var. Vij äre och tillfridz, att the sex 
små skepen, the vij medh Forat ått Nyen hadhe beskedet, mage 
blifve quarre till folksens, proviantet[s] och annat krigzmuni- 
tions öfverföringh, efter vij förnirome them uthi Ladga siön sigh 
icke kunne begå och elliest der ringe nytto skaffa. Allene be- 
fale vij, att the tretijo och sex lodier mage medh thett aller- 
förste öfver ått Narfven försende varde, uthi någon viss capi- 
teens befalningh, som dem i acht hafver, att the icke försking- 
res eller förfahres, thett vare sigh Forat eller een annan, som 
kan der till bequem finnes. Och alldenstund sådant ahnslagh 

Axel Oxenßtiema II. /. 3 



34 

vill tidheligen och medh sommardagh företages, begere vij, att 
I vele på the andre vare tienere och befalningstnän drifve, att 
folket mage medh thett allerförste och tillijke öfver ått Narfve» 
satte varde, anthen dett då skall skee ifrå Stockholms skährcn 
eller the orther och landzskaper, som the heme are, dett stelle 
vij till edher discrition, som thenn vij förmode deruthinnen 
rammandes varder, hvadh som landet kan vare till minste be- 
sveer. Vij befale och nådeligen, att I medh all flijt vele begere 
och opå drifve, att thett folk, som Hennes M:tt Drottningen 
vår elskelige käre Fru Modher, H. K:tt Hertigh Johan etc. oss 
tillsagtt och lofvet hafve, mage tillijke medh dem, som utaf 
konungedömmet uttskepes, öfver ått Narfven komme, och att 
åndeligen så saken företages och anstelles, att folket allt tillijke 
och icke hopetals till Narfven ankomma mage, att och der medh 
tillijke må öfuersendes Johan Månsson medh alle arklijsaker, 
hvilken vij vele väl försårgd hafve medh all den deel, såsom 
till arklijsakerne behöfves kunne. Vij vele och, att proviantet 
så mycket dedhen ifrå Sverige och Norlanden komma skall, allt- 
samman må försendes till Narfven, hvilken ortt bequemligest 
ähr, sedhan till att röra och före, anthen till thette anslagh eller 
och hvart elliest tidsens lägenheet då kan fordre. Och allden- 
stund vij ingen förslagh eller beskedh, som afsagtt var, hafve 
bekommet, derföre begere vij, att I Cammeråd tillseije vele, dett 
vij [om] thet och allt annat, hvadh vij der i Sverige för vårt 
afreesende bestelit och befälet hafve, mage viss beskedh be- 
komma, att vij må vette, hvadh vij förmodhe skole, på thett 
vij oss der effter rette kunne. Och effter thett folk, som vij 
ifrå Sverige förmodhe, tillsammans medh dett som allerede i 
Kydzlandh ähr, stiger till ett andtscendtligit ahntaal, och vij 
förnirame inthet snarere varder brista der i landet än proviandt, 
såsom och efter vij förnummo, för än vij ifrå Sverige droge, af 
Cammerådz meningh ringe der i Sverige skulle förventes, för- 
nimme och i lijke måtto af Jesper Mattsson, att behållen span- 
nemål her i Findland sigh icke belöper öfver fyretusend tynnor, 
hvilket sannerligen lithet vill förslå, derföre hafve vij tenktt till 
att lähne någre tusendh tynnor af Elfzborgz lösens upbördzmän« 
hvilken the nu i Åbo och annorstedes her i Findland tillstädes 
hafve. Hvar man elliest någrelunde rådh viste thett till att be- 
tale igen, hvilket, om vij thett göre skole, edhert rådh nåde- 
ligen begere, såsom och att I hoos Cammeråd vele förfråge, hvadh 
rådh vare kan, sådant der i Sverige igen till att betale. Vij 



35 

bafve och af Efvert Horn förstAU, att the penninger ooh klede, 
8om vij her hooe oss hafve, kunoe väl något förslå till fålksens 
contentering; denne gångh allenest befale vij, att the andre 
penninger och klede, såsom effter sendes skulle, der om Cam- 
merådz thenkezedell förmäller, medh förste öpet vatn må uthan 
försummelsse till oss försende varde. Hvar vij dem bekomme 
förhoppea vij med Gudz hiälp fålket, hvadh penninger anlanger, 
välvillige hålle, allenest thett vij meere rådh viste till proviandt, 
hvartUl vij då nu i hast andre utsäger icke sij, än thenne fö- 
reschrifne. Dette allt hafve vij eder i hast velet förständiget, 
begerendes att I eder fiijt the andre att förmahne göre vele. 
Gudh eder befalendes. Aff Tafvastehus then 22 Mortij, Åhr 1614. 

Gustavus Adolpluis m. p. 

Hans Olofsson. 
Anteckning: Pnesent. Stokholm den 29 April. Anno 1614. 



29. Åbo den 6 April 1614. 

Om ransakning rörande föregif^et spökeri i Kalmar och flerstädes i Småland; 
om tnllordning for Reval. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth, nådige villie 
och benagenheet medh Gudh alsmechtigh tilförende. Vij kunne 
edher, her Cantzler, hermedh nådeligen icke förhoUa, att oss här 
åthskilleligen är berättadh och förekommitt, huruledes att öfver 
heele* rijket skall vare utsprijdt om ett jerteckn, som aigh i 
Calmar eller, som andre seije, i Sunderboo skall hafve tildra- 
gitt, och skall ded effter deres berättelsse så vare hendt, att een 
stoor svart man hafver lathidh sigh see om nattetijdh för Cal- 
mame slotzportt, och begäret att blifve inlathen, huilkedh vach- 
ten honom förvägredh, doch på hans ijdkelige anhoUan och för- 
manande hafver anmeldt honom hoos StådthoUaren, den der 
strax var kommen till porthen och frågadh, huadh han var för 
een, och huadh han ville, doch ingen annan beskeedh af honom 
bekommitt, än han begärte vara inlathen, och då han af Stådt- 
hoUaren aldeeles blef afvisth, skulle han hafua sagtt, han ville 
faller slippa in emoot deres villie; och en lijthen stundh der 
effter skulle der hafve syntz thet samma spökie medh ett stooit 



36 

antaal krigzfolck stormandes op för vallen, så att altt fålcked 
på slottedh var kommet i alarm; sedan skulle thet vare för- 
svunnidh. Sammalunda skall och thett samma spectrum hafue 
lathidh see sigh uthi en prestegårdh inthet långdt ifrå Calmame, 
eller, effter sombliges berättilse, i Jöncköpingz Ihän, där thett 
skall tree åthskillige gånger hafve tagidh een kanna uthaf pre- 
stens pijga, som hadhe hemptat opp ööll äth sijn husbonde, och 
huar gängo fyltt thett op försth medh sädh, andre gången medli 
blodh och tredie gången m^dh muldh, och seijcs presten sielf 
hafue fråga^h thet spectrum till, huadh sådant skulde hafue till 
at betyda, däropå thet skall hafve svaradh, att dedh första be- 
tydde ett gått och ymnigt åhr, desslijke icke i en långh tijdh 
hafver varitt, der opå skulle föllie ett grufveligitt krijgh och 
blodhstörttningh och sedan een skreckeligh och ohördh pestilen- 
tia; och skulle thett samme spechtrum derhoos hafue bedidt 
presten att förkunna sådant och förmane folckedh till boot och 
bättringh. Så, ändoch vij väll måste bekenna, att vij sådane och 
andre Gudz straf medh vare synder väll förtient hafue och 
skyldige äre medh een innerligh bön till Gudh och een san- 
skyldigh booth och bättringh att afbedie altt välförtient synde- 
straif, kunne vij doch lickväl icke vette, huadh man af sådane 
jerteken eller prodigijs holle skall, uthan tuifle der opå, att det 
icke är nägre orolige och ondhe menniskiors dicht, som medh 
sådane portentis understa sigh att skremma den eenfaldige och 
lättroende gemeene mannen, och till äventyrs komme der 
medh någedh buller och nyerigheet till väga, effter som vij 
vette, att någre, uthi vår, saligh hoos Gudi och högloflig i amin- 
nelsse, kere Her Faders tijdh, thet samme practiceradh hafva. 
Huarföre är vår nådige villie och befalningh, att 1 medh flijt 
der effter spörie och ransaka lathe, om sådant i sanning händt 
är, huar och icke, huem som hafuer varitt then förste ursprungh 
af sådan löghn, och, när I then kunnen finne, skole 1 lathe 
noghe och granneligen examinera honom, uthi huadh meeniag 
han sådant opdichtet hafuer, och sedan gifue oss herom medh 
thet förste tilkenne, huru thet sigh der medh hafuer. 

Vi hafue och förstått af vår tulnärs i Refle breff till edher, 
huilkedh vij för effterrättelsse skuldh upbrutidh hafve, att Refle 
stadh gör oss stort intrångh och oförätt uthi vår tull och punt> 
kammer, effter som I af sielfve brefvedh vidlyftigare kunna för- 
nimme. Hvarföre vele vij, att I medh ded allerförste lathe för- 
ferdige der en ordningh opå och skicke oss den oförsumligen 



87 

tilhande, ehvar vij kunne vare ptadde, på dett vij tcdan sielf 
kunne underskrifue och bemalte tullnär tilstollc lathc, för ün eki- 
pen begynna på gåå, deregenom vår tull mycket kunde blifue 
försvagadh. Om dette I så medh flijt, såBom vij eder thet väll 
forlTOO, beetelle ßkole. Och befale edher Gudh alzmechtigh. Af 
Aboo then 5 Aprilis, Åhr 1614. 

Gustavns Adolphus m, p. 

Anteckning: Prassent. Stokholm den 18 Aprilis. Anno 1614. 



30. Åbo den U April 1614. 

Tryckning af mandat rörande Finska allmogens utlagor. 

Gustaf Adolph etc. Vår ßynnerlige gunßth, nådige villie och 
henägenheet medh Gudh tilförende. Elfter, her Axell Oxenetieme, 
meenige almoge ber i Finlandh hafve hafft een gammall klagan, 
såeom och ännu hafue, att fougdterne fordre af them flere uttla- 
gor, än the äre plicbtige oss och cronon uttgöre, och att oflTte 
fordres af them een partzel två och tre gånger, eå att de aldrigh 
vette någon ände medh deres uttgifter; derföre och vår salige 
elschelige kere Her Fader, christeligh ihugkommelsse, hafver lathet 
göre then ordningh, att så snartt någon bonde någott uttgiorde, 
då skulle strax fougdten eller ekrifuaren gifve honom tilbake een 
zedel, huadh och huru myckett det var, och altijdh, så offte nå- 
gott lefuereredz, skulle der medh så tilgå, att them skulle gifues 
zedier tilbaker, och, när sedan fougdten med bonden skulle göre 
klart, då skulle han tage de små zedier igen och athergifue ho- 
nom een annan hufvudhzedell på alle partzeler tilhope, på thet 
bonden skulle kunne sigh ther medh försvare, om någott ytter- 
ligere af honom tilbiudes ville. Hafuer fördenskuldh nu almogen 
uthi underdånigheet på nytt begärett af oss confirmation opå för- 
mälte ordningh. Så, aldenstundh sådant synes inthet vare straf- 
fandes, hafue vij för gått anseedt, att prentade mandater måtte 
uthgå, dereffter sedan allmogen kunne hafue sigh till att rätte. 
Huarföre är vår nådige villie och befalningh, att I lathe ställe 
der ett mandat om, och sedan lathe det af tryckett uttgå, och 
der af någre hundrede exemplaria hijt öfver förskicke, dem vij 
vele iblandh almogen ber i landet uthdeele lathe. Dette I vele 



38 

efterkomme. Gudh ider befalandes. Af Åboo slott den 11 
Aprilis, Åhr 1614. 

GustavuB Adolphus m. p. 

Hans Olofsson. 
Anteckning: Prassent. i Stokholm den 1 Maij. Anno 1614. 



81. Åbo den 29 April 1614. 

Om bristande förslag af Kammarrådet rörande krigsuti-edningen ; nödvändigt att 
skynda på nistningame ; om kopparhandeln ; tilltänkt beskickning till Dan- 
mark och föreskrifter med afseende på densamma; Konungens misendje 
öfver efterlåtenhet mot Grefvame [Johan] Casimir och Axel Leijonhufvud. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gimsth, nådige villie och 
benägenheet medh Gudh alzmechtigh tilförende. Vij kunne eder, 
her Cantzler, här medh nådeligen icke förholla, att oss edher 
schrifvelsse sub dato Stockholm then 24 Martij här väll är til- 
handa kommin, deraff, så väll som och af vare trogne mäns och 
Cammerådz schrifvelsse, vij eendeles hafve fömummidh, huruledes 
saakeme på then orthen förevette, och huadh effter vår befal- 
ningh der uthinnan bestält är, endoch vij icke hafve bekom- 
midh af bemalte Cammerådh the förslagen på alle gärder, eij 
heller huru myckitt kruth och andre krigznödtorfFter the kunne 
åstadhkomme. Huilkedh gör oss icke lijthedh ovisse och tvifvel- 
achtige uthi vare rådh och företagande, och vette inthet visth, 
huar opå vij them skole formere eller gründe, effter vij icke 
vette, huadh medell vij ther till kunne bekomme, eller huru snart 
vij den mechtigh blifve. — Och aldenstundh thett efft«r alle om- 
ständigheeter nogsampt är påsynt, att Rysseme sigh medh gode 
till ingen fridzhandell medh oss inlathe vele, uthan förmeene sigh 
medh våldh meere emot oss kunne uthrätta (effter som the och 
nu seijes vara medh sextusendh man i antogh emott Nougården, 
thett att belägre och antaste); hvarföre vill thett vara af nöden, 
att man slår på en annan bogh och grijper saakeme an medli 
alfvar, förhopligen, att de snarare skole vara till att tuinga än 
locka till fridzhandell. Och effter thett der ligger alsomstörste 
macht opå, att sakerne i tijdh måtte ställes i vercke, så frampt 
man elliesth någodh gott skall kunna uthrätta, och all mödhe 
och omkostnadh icke vara fåfengh, huarföre vele och befale vij 



39 

edher hermedh nådeligen, att I pä edher eijde medh all flijt och 
alfrar drifne och mahne derpå, att folckedh, profviantcdh sarapt 
kiigzmiinitioneii och andre nödtorffter, som till dette verck be- 
höfres och ährnadh* or, nu i thenne nasth tilstundande Maio ådt 
Xaifven måtte öfTerkomme. 

Om kopparhandelen såghe vij fuUer gerna, att der medh eft- 
ter vår förordningh och stadga hoUaa måtte; män för än thett 
uthi vår frånvarclsse någon oreede och buller skulle åstadkomme, 
vele vij heller, att man ther medh fömuftligen temporiserer till 
bättre lägenheet. 

Hvadh the kundskaper ifrån Danmarch, der om I uthi eder 
echrifvelase förmähle, anlanger, så lathe vij them vara i sitt verde 
och are lickväll visse ther på, att Konungen i Danmarch aldrigh 
gerna eeer vår framgångh och incrementum, uthan heller thett 
på någodh hända sätt att förhindre sigh skall vinläggie. Sådant 
nu så mycket möijligt är att föilaga och afveria och H. K. Värde 
uthi en godh devotion emoth oss till att erhoUe, hafve vij, effter 
edert rådh och betänkiande, och för oss sielfue för rådsampt an- 
seedt, att besökie H. K. Värde medh een anseenligh legation. 
Och effter vij på thenne tijdh ingen ther till bequemere och 
skickligare än som eder befinne, huarföre sände vij eder vår in- 
stmction tilhande, på thet som vij hooss högbcmälte H. K. Värde 
vele hafve utträttadh. Befale eder förthenskuldh nådeligen, att I 
eder thett samme opå taghe och medh thett förste i verckedh 
ställe. Der I och befinne rådligt vare, att vidlyfftigere per dis- 
cursum insinuere antingen Konungen sielfve eller och Cantzleren, 
det vij icke vore obenägne att trädhe uthi någodh närmare för- 
bundh och alliance medh H. K. Värde, vele vij thett, såsom och 
annadh mehre, som I kunne betänckie till sakemes befordringh 
bequemt och oss och federneslandedh i dette fall berömligt vara, 
eder troheet, förståndh och skickeligheet betroodt och heemstäldt 
hafve, doch så att vij ther egenom icke till någon tingh blifue 
förknippade. — Effler vij och fömimmc, att oss skeer intrångh i 
Lappemarcken på någre byer vedh fiellen liggendes, som oss til- 
komme; huarföre vele vij, att I eder thor om informere, och per 
occasionem på vare vägner, ther öfver besväre, begärandes böther 
ther på. — Vij vele och ad satisfaciendum curiositati hominum, att 
I på edher reese försth besökie Hennes M:t, vår elschelige kere 
Fru Moder, sampt H. K:t Hertigh Johan, och lathe them förnimma, 
huadh thenne legation hafver att innebära. — På thett och att the 
Stater i the Förenade Nederlanden, icke måtte förargas här uth- 



40 

üfuer, eller förorsakes till någodh vidlyfftigt betänkiande, derege- 
nom the saaker, som elliesth obs emellan tracteres, kunde förhin- 
dres och turberes, kunne I såsom af edher sielf aduisere vår tae- 
nare och agent der sammestädes, Doctorem Dikium, och gifue 
honom generaliter och så myckedh honom behöfz att vethe, onoL 
legationens inneholdh tilkenne. 

Dedh I uthi eder skrifvelsse formale om Grefve Casimir, att 
H. M:t, vår elschelige kere Fru Moder hafver gifvitt honom ge- 
leide uthi furstendömet, så hafve vij nu sielfve skrifuidh H. M:t 
derom till och begärett, att han ändeligen måtte afskaffes, för- 
hoppandes, att H. M:t oss her uthinnan till villie varder, men der 
han vore endoch qvahr, när I till H. M:t komme, skolen 1 bedis 
H. M:t på vare vägner, att hon icke längre ville uppeholle ho- 
nom, fördy vij äre ingelunde till sinnes, att lijde flere uthaf thet 
orolige slagedh innan om vare rijkz gräntzer. — Oss är och berät- 
tadh, att Grefve Åxell nyligen skall hafva fallitt in i Vestergöth- 
landh och på nytt igen sköfledh Gräfznäs, så förundrer oss inthet 
lithed, hui icke vår StådthoUare der i landzändan effter vår be- 
falningh hafuer lathit achte effter honom, och tage honom vidh 
hufvudh. Befale förthenskuldh ännu hermedh alfvarligen, att man 
granneligen lather achte och slå eff'ter honom, och, der man finge 
honom fatt, skall man iithan någon drögzmåll lathe hafue honom 
för rätte och göre hans proces, och huadh then då medgifver» 
uthan upskof exequera. Dette vij eder denne gången icke hafue 
velett förhoUe. Och befale edher Gudh alzmechtigh. Af Åbo 
then 29 Aprilis, Åhr 1614. 

GuBtavTiB Adolphus m. p. 

Anteckning: Prsesent. i Stockholm den 18 Maij. Anno 1614. 



32. Baresund [i V. Nylands skärgård] den 6 Maj 1614. 

Nils Gyllenstiemas inställelse inför rätta. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth nådige villie och 
benägenheet medh Gud alzmechtigh tilförende. Eder kommer,^ 
her Axell Oxenstierna, väll ihugh, att I lofvadc vele vara i löffte 
för Xilz Gyllenstiema, det han skulle komma fram och suara till 
rätta den saak honom angår, sä förnimme vij lickvol, att thett 
ännu inthett är effterkommitt, deslikes hafver han och försuttit 



41 

Tår stämxiingh, som vij in Febiuario till honom hafue uttgå la- 
thet, och doch lickuäl lathet righ finne i Östergöthlandh hoos vår 
elschelige kere broder och suåger Hertigh Johan then 4 Aprilis. 
Dcrföre är vår nådige villie och befalningh, att I ännu effter- 
komme edert lyffte och lathe honom komma fram för rätta, och 
derhooss tilseije vår Fiskal Carl Olufsson, att han honom ankla- 
ger, och att I sedan sielfue saaken fulkomligen exequere. Försee 
ogs till eder, att I dette eflfterkomme vele. Gudh alzmechtigh 
eder befalandes. Af Baresundh then H Maij, Åhr 1614. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Hans Olofsson. 
Au teckning: Pnesent. i Stokholm den 22 Maij. Anno 1614. 



38. Helsingfors den Q Maj I6I4. 

Påftkyndftnde af krigsfolks öch förnödenheters öfversåndande till Ryska grftosen. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth, nådige villie och 
benägenheet medh Gudh alzmechtigh tilförende. Vij sände ider, 
her Axell Oxenstierna, här innelycht copier uthaf the kundska- 
per vij hafve fått ifrå Feldtherren i Rysslandh, der af I nogsampt 
varde förnimmandes, huru som saakeme tilstå och förevette, der 
af man och kan see och mercke, huadh sinne och upsåt, som 
Rysseme hafue, och huru som de till fridh och eendskap äre be- 
nägne, så att man görligen deraf kan tage, att the medh gode 
till fridh icke lockas kunne, uthan thett snarare medh tuångh och 
gevalt skee mätte. Huarföre vill vara af nöden, att man med 
alfvar tage saken före, och alsomstörste macht der opå ligger, 
att krigzfolcket ifrå Suerige medh sampt andre nödtorff'ter, som 
till krigzsakeme förordnadh är * alt tillicka och i en hop*), måtte 
öfverskyndes, eflFfcer som vij der om tilförende hafve beställe la- 
thet. Derföre är vår villie och nådige begären, att I för eder 
person, såsom och hooss Cammerådh ville drifua opå, att krigz- 
folcket och huadh meere till krigzsakeme tilhörer, måtte öfver- 
skyndes och effterkommett varde. Härom I medh flijt bestelle 
vele. Gudh eder befalandes. Af Helsingforss den 9 Maij, Åhr 
1614. 

Gustavus Adolphus m. p. 
Hans Olofsson. 

*) De inom aeterisker inneslatna orden äro Konungens egenhftndiga tillagg. 



42 

Post scriptum pä sftnkildt blad: 

Huadh copiome tillkommer som brefuet referer sigh opå, Bå 
ähre the uthi Rijksens B&ds bref innelycthe, der af I skole latha 
uthskrifue copie, der edher så sviines, eflfter her icke gifß der 
tili någon tidh. 

Anteckning på bref vet: Praesent. i Stokholm den 22 Maij. Anno 1614. 



84. Helsingfors den 17 ICaij 1614. 

Om H. G. von Arnimbs anbud att för Sveriges räkning bemäktiga sig Kola 
ßkstning på vissa vilkor. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst och nådige bena- 
genhcet medh Gudh tilförende. Vij kunne ider, her Axell Oxen- 
stieme, härmedh nådeligen icke förhålle, att hijt till oss ar an- 
kommin den Amheim, sigh hafver tilbudit vele fullföllie det 
annslagh*), som Gref Philip af Mansfelldt tilförende praesen- 
terede. Och hafve vij medh honom ingått och giordt ett sådant 
contract, och hann sigh deropå noghsampt förplichtat, att hann 
medh sitt cgit folck och bekostnadh skulle intaga och oss i henn- 
der lefrere Koola befästning med förste. Allenast skulle vij ho- 
nom deropå nu straxt late gifve uth för åth tije tusende svenske 
daler och ett skep, såsom och elliest tre tusende svenske daler 
opå det krijgzfolck, han i förgångne åhr sände hijt inn i rijket 
medh Capitain Polydoro, och när vij då befästningen af honom 
late annamme, skulle vij afbetale hans krigzfolck, efter den ord- 
ning, som vij late gifve andre främmande, och på så lånng tijdh, 
som de sigh där hade låtit bruuke. Uthi medier tijdh då ville 
hann blifve deropå befästningen såsom vår Stådthållere, och hvar 
oss då sedan täcktes meere krigzfolck derhädan förskicke, Sven- 
ske eller uthländske, att han och öfver dem hade commendamen- 
tet. Sedhan och befästningen vore intagin, då skulle han lefrere 
oss samma vårt skip igen. Och alldenstund han är en förnähm 
utaf adell, denn vij och elliest derföre ansee, hann sijn ähre och 
redhlige nambn meere varder betrachtandes, än han för denne 
summe skulle vele komma i despect, derföre så hafve vij honom 
opå samma contract, först här låtit lefrere 5,500 daler, sosom och 

*) I registraturet, hvarest detta bref, ehuru i något olika ordalag och med 
datum den 19 Maj, finnes år här tillagdt: >opå Archangel». 



43 

derhoos gifvit vårt breef till Doctor van Dyk, opa 4,5<K) daler 
ataf den sumina 00m Staterno skulle lofrorc, e& frampt de den 
handell medh oas vele ingå, eller och, hvar det failerede, då skulle 
han bruke andre medell, huruledes han honom väl kunde conten- 
ten. Elliest hafve vij och låtit skrifve vare Cammerådh till, d(* 
honom skulle lefrere 3000 daler opå det folck han förde faijt inn 
i fiool, såsom och Amiralen her Jören Gylldenstieme, han låter 
honom bekomma HoUendske Falken, och vele för denn skull att 
1 medh störste flijt och alfvar hoos förbemälte Amiral och Cam- 
merådh deropå skynda, han medh aldrcförste måtte blifve affer- 
digedt derifrån, på det att sådant vårt förehafvande deste förre 
mi blifve ställt uthi verket, och meere för de legenheeter och 
tilstånnd, som nu på ferde äre, kunne lännda oss och rijket till 
gagnn och godhe. Det vij idcr nådeligen icke hafvc velet un- 
derlat«. Och befale ider härmedh Gudh alzmcchtigh. Af Hel- 
singforss denn 17 Maij, Åhr 1614. 

Giistavus Adolphus ni. p. 

Anteckning: Pnesent. i Stockholm den 18 Junij. Anno 1614. 



86. Helsingfors den 17 Maj 1614. 

Användandet för krigets behof af en del af ElfHlx>rgH lösen och dåraf föranledda 
kopparbandelstransactioner ; Rikskansleren bör för samma ändamål söka an- 
skaffa så mycket penningar som möjligt. 

Gustaf Adolph etc. Vår eynnerlige gunnst och nådige be- 
nägenheet medh Gudh tillf örende. Vij vele ider, her Axell Oxen- 
stieme, nådeligen icke förhålla, att efter som vij sidst medh ider 
aftalte, och vore til sinnes här uti Finnlannd att upptaga till 
krigzsakeme utaf Elfsborgz lössen till fempton tusende daler, det 
vij och gerne hade sedt icke så gemeent hade mått blifva kun- 
nigdt, menn aldenstund sådant icke väl kunde skee, efter pen- 
ningame på åthskillige orter, och uthi månge mans händer vore, 
derföre hafve vij låtit anmale, att hvadh penningar vij i så måtto 
af samme lössen toghe, hvilket sigh uthi spanmål och penningar 
kunde belöpe till någre och tiugu tusende daler (efter den summa 
ifrån Sverige elliest icke kunde göra tilfyllest), det ville vij late 
betale utaf de 500 skippund koppar, som vore förordnede till 
Stateme att sällias för penningar. Dogh, på det I vår mening 



44 

derom mågc fömimme, så är dette vår förklaring, att hvadh samma 
koppar belanger, så skal hann, efter vår förre befallning, sällias 
Statcme, eller hvar de den icke vele behålla, anndre köpmän för 
redhe penningar. Och der I då kunne fömimme deraf inntet 
synnerligit roop, antingen I hofven, hos Rijksens Kådh, eller an- 
norstädes gångit är, eller härefter komma kunde, då vele vij, att 
I samma penningar medh aUerförste förskicke oss tillhannde, dijt 
vij kunne vara stadde. Hvarom vij och vele hafve ställt uthi 
ider discretion, och I så lagandes varde, som I befinne bäst vara, 
efter som I och elliest medh vare Cammerådh derom vijdare 
kimne berådhslå. Vij, vele ider och nådeligen hafva påminte, det 
I sampt med förbemälte Cammerådh ider till det högste vinn- 
läggie och beflite, att den försträckning som Lorentz Kruuse haf- 
ver tilsagdt, medh allerförste måtte ankomme, såsom och, att de 
dessförutan förskaffe det mäste penningar, som mögeligit är att 
komma tilveghe, efter som vij dem derom hafve tilskrifvit, på 
det vij elliest genom krigzfolksens malcontentheet, uthi denne 
oläghlige tijdhen sampt medh heela rijket icke måghe komma på 
allsomstörste skade och förderf. Hvarom såsom elliest i andra 
saker vij oss nådeligen tiU ider försee, I ingen ilijt sparandes varde, 
ßefalandes ider Gudh alzmechtigh. Af Helsingforss denn 17 Maij, 
Åhr 1614. 

GiiBtavus Adolphus m. p. 

Anteckning: Prsesent. i Stokholm den sijdste Maij. Anno 1614. 



36. Helsingfors den 17 Maj 1614. 

Svar opå thett memoriale, som H. K. M:t vthaf Cant- 

zlercn Her Axell Oxenstiemc och Cammerådh Johan 

Skytts och Broder Andersson medh Jona Bureo i vn- 

derdånighect är vordet tilskicket. Actum Helsingfors 

then 17 Maij, Åhr 1614. 

Först; Skall Peter von Beningen sampt hans vederparter haf- 

ves för rätte för H. K. M:tz Hofrät, der dcres saak på bägge sij- 

der skall skärskodas, ransakas och dömas, och medh dem proce- 

deres, exequeres och fulföUies effter som rätt och rättvisth är. 

Sedan; Capitain Bells*) verfvendc medh soldater hij t in i lan- 
det, begärer H. K. M:t Inthet, effter han Intlict vill vare vnder 

♦) Jfr brefvet N:o 26. 



45 

Mönicfaofven, och elliest sigh eå passligh vtiU hafver hollit i 
Kysslandh, det H. K. M:t nu väll hafuer fömummitt. Skall op- 
faolles der qvar på huadh sått the bästh kunne. 

TÜ1 thett tridie; Det krigzfolck, aom kominer ifrån Rys»- 
landh, skole huadh som gcmeene soldater öre, antcn de straxt 
bUfue skyndede dijt igen, eller begäre af landet cftter råden väll 
blifue contenterede, eflTter thet doch medh ringa tingh giordt är, 
och H. K. M:t af them hafuer bättre nampn och större beröm, 
men officerer mage der medh lämpe och gode ordh blifue op- 
holdne, och ingelande vijses eller skickes till H. K. M:t igen. 

Till thett fierde; Huadh bref them blifuer tilskrifuitt om uth- 
giffter, vill H. K. M:t altijdh lathe dem, der bredevidh vete, 
huadh H. K. M:tz endtlige villie är. Och veet H. K. M:t inge 
bref nu nyligen vara gifne, uthan allenest för Feldtherren, her 
Jacob, La Vile och Mönichofven, dem H. K. M:t endtligen vill, 
de medh aldraförste skole blifue contenterede, på dedh H. K. M:t 
tiU efventvrs genom deres ovilligheet icke må tage alsomstörsti* 
skadhe. 

Till thett femte; Den kiöphandelsordningh som giordh är, 
vill H. K. M:t med alfvar skall exequeres och fuUfölies så medh 
een som annen, såsom H. K. M:t och nådigesth är tilfridz, att 
Carl Christophersson medh någon annan, den de der till förordne, 
mage hafue inspection der öfver, efFter som them och der opa 
deres fulmacht tilskickes. Ocli vill H. K. M:t her efFter ingom 
någon frijheet der emoot gifve, uthan alle skole der vidh blifvo. 
Allenasth hafver H. K. M:t för skeligh orsak nådigest effterlatit 
Abooborgeme dette åhret bruuke deres handcll frit hoos meenige 
undersåterne i Osterbottn, efFter dedh dogh är en gammall nampn- 
kunnigh stadh, som nu för handelslöse platt förfaller; såsom H. 
K. M:t och elliesth hafuer remitteret Hudicksvaldzborgeme, att 
de icke dragé till Diurehampn vthi deres vttreese, att vijse de- 
res toUsedler och pass, huilket H. K. M:tt siclf mcere angår, än 
som någondeere af städeme. 

Till thett siette; Att kopperköpet för Elfzborgz lösn går väll 
för sigh, är H. K. M:t behageliget, och vill H. K. M:t, att the 
der öfver hoUe och göre deres flijt, att der medh alt så må fort- 
fares. 

Till thett siuende; Invisninger vill H. K. M:t och inge lathe 
gifue, serdeles till Suerige, uthan allenesth Cammerådh i sådant 
fall tillskrifue och der om bestelle. Doch kan her i Finlandh 
dermedh icke så stricht holles, och H. K. M:t måste någott me- 



46 

dell tilgrijpa, när högste nöden och tarfuer fordrer, och icke an- 
nars skee kan. 

Till thett åttonde; Lorentz Kruuses handell medh förstreck- 
ningen, måste de för all tingh see till och göre theres flijt, den 
blifver effterkommen medh allerförste. Och huar de merchte den 
ville fallere, skole de see till om annat i stadhen igen, bådhe 
medh penninger, commiss och kruut, eiFter H. K. M:t hafver satt 
sin högste lijth deroppå. 

Till thett nijondc; De sex små skepen vill H. K. M:t medh 
förste skole förskickes till Nyen, huilke moste vara försedde medh 
fyre månaders kosth, och deropå förordnes Lars Fordeels knech- 
tcr, effter H. K. 5I:tz föne gifne afskeedh. Men lådieme kunne 
sändes medh drabanteme, och hoffolcket åth Naifven, dijt H. K. 
M:t och medh allerförste vill hafve alt krigzfolcket, så väll de 
Norlandske som andre, item archlijt och bysseskytterne, medh 
profviant och alt annat, som krigzsakeme tilkommer, såsom H. 
K. ]M:t tilförende derom hafuer gifvit tilkenna. Och måste för- 
bemelte H. K, M:tz hoffolck och drabanter tillijka dijt ankomme 
medh krigzfolcket, att icke i medlertijdh skulle myckin kostnad h 
på dem här anvendes. 

Till thett tijonde; Det H. K. M:t ännu icke hafuer fått 
visth förslagh opå gerden, kommer H. K. M:t fasth olägligit. 
Och måste de medh allerförste derom skafFe beskeedh såsom och 
eigh till högste beflijte, opå huadh sätt dedh hälst skeer, H. K. 
M:t väl medh profviant och alle nödtorfter, så väll till sin eghen 
konglige tafel och hoiF, som krigzfolckett derifrån väll må bUfua, 
försedd, elfter här doch inthet är till att förlate sigh opå. Och 
kunne de handle medh Stockholms borgame, de till !Narfven och 
elliesth feldtet göre tilföringh, effter H. K. M:t them elliesth 
medh then Narfveske seglationen achter att privilegiere, och der- 
före såghe icke gema någon annan skulle dijt anlange. Och vill 
H. K. M:t hafue dem i hegn och försuar, att dem der inthet 
skall varda fråntagitt, uthan godh betalning. Den spanmål, som 
H. M:t Drottningen och H. K:t Hertigh Johan anbiude, måghe 
de taga så mycket som de bekomme kunne. 

Till thett ellofte; Borgmestemes underholdh i Stockholm, 
hafuer H. K. JI:t och nådigesth förbättret effter deres begären. 

Till thett tolfte; De skepen, nembligh Blomman och Urani- 
enbaum hafver H. K. M:t effterlathit, de måghe sällies, doch 
inge andre uthan Stockholms borgere, att de der medh kunne 
komma eigh till mcere handell. 



47 

Till thett trettonde; Huadh privilegierne belanger opå wijn» 
kelleme som i Stockholm oprattes skole, effter H. K. M:t ännu 
icke hafver sedt deres rätte gamble priTÜegier, kan H. K. M:t 
agh nu der opä icke visth förklare, uthan må blifue tili fram- 
deelefi. Dogh ekole Cammerädh, sampt och StådthoUemc lathe 
hafha grant och noga inseende, att der medh icke depte mindre 
i medlertijdh hålles, som uthi H. K. M:tz gifne Handelsordningh, 
författat är, och medh det vijthe, som der formales. 

Gnstavus Adolphiis m. p. 



87. Helsingfors den 17 Maj 1614. 

Nödvåndigt att Höka inhämta kunskap om Polackamefl företag; om krignfolketf» 
i landsåndame Öfning; flottans redohållande; Danmarks hållning; bestäm- 
melser angående tmppemas användning; uteblifna anderrättelser frän Hol- 
land; MiTisning rörande mottagande af Nederl&ndtka sftndebnd under Riks- 
kanalems frånvaro; förändringar utan Konungens vetskap i tryckta förord- 
ningar; spökeriet i Kalmar. 

Gustail* Adolff' etc. Vår eynnerlige gunet etc. Vij hafve, 
herr Axill Oxenstiome, bckommid eder skrifvelsse medh Jona 
Bureo, där medh 1 formale om de kundskaper, som Niels Stiem- 
skildt ider hafver tilskickedt och komne vore ifrån Danmarck om 
de Poler. Hvilkes handlingar, ändoch vij väll kunne tänckie, de 
icke skole ländhe ose alt till bäste, fbrhoppes vij doch lickväll, 
(lär medh icke så heemligit skall tilgå, att vij ju nogott i för- 
tijdh där af kunne spörie, och vele att I på allehande sätt ider 
beflijte om visse kundskaper, såsom och förmane Stadtholicrnc 
där till, de hafve alle saker uthi godh acht, och förvahrc grentze- 
befastningemc väll, särdeles Calmar, så att, hvar nogon fiende 
oförmodeligen anthen medh skipp eller elliest där ankomme, be- 
fästningen icke må blifve förrasked. — Eliest så achte vij icke 
heller för orådeligit, att krigzfolcked uthi landzändemc holles där 
till, att dhe altijdh mätte blifve öfvade och brukade, på dett de 
där igenom icke allenast blefve väll exercerede, uthau och må 
komme i roop, att krigzfolcked icke vore alt af landet, såsom 
och eliest synes vele vare nödigt, dett skee kunde. — Skipzflot- 
tan måtte liggie fardigh och segelrede, doch så, att icke igenom 
den omkostnaden, där till användes, hvadh som till annet krigz- 
väsende höhrer må blifve försadt, efther som vij ider* der om 
någorlcdes tilförende hafvo tilskrifvid. — Hvadh de Danske belan- 



48 

ger, vele vij icke förmode, de oss nogott ondt skole mccne, som 
vij see af Helfrictz bref, där om I och bättre kunne förfahre opå 
den reese, vij ider hafve förordned*). Och hvar I nogott sådant 
fömimme, strax måste oss där om gifves tilkenne. — Dett I ider 
och förfråge, hvart vij vele hafve dett Norlandske krigzfolked 
under Emest Kreu[t]z och Erich Johanssons fahner, så vele vij, att 
alt vårt folck, Norlandske och andre, drabanteme så väll som 
hofFolcked, skole föhres opå Narfven, såsom och alt annet, hvadh 
som till krigzsakerne kan vare förordnedt, efther där är lägligest, 
«edan att förordned och föhred, hvart man vill. Doch skole Lars 
Fordeels knechter sätties opå de små skippen, som löpa åth Ny en 
efther dett besked, vij tilförende där opå gifvid hafve. Om krigz- 
folcked, att de icke kunne komme där ifrån, för än sidst in Majo, 
kan det fulle ändå vare tijdh, ändoch där medh ingelunde längre 
måste dröijes, efther vij in Junio hafve tilsagdt att vele ent«ättie 
Feldtherren, herr Jacob, som dessförinnan tilläventyrs kan blifve 
belägred. — Oss förundrer och, h vårföre vij inge tidender eller 
kundskaper hafve bekommid ifrån Doctor van Dyk och Niderlandh- 
Hvar och ännu nogre ankomme, måste I strax skicke oss dem 
tilhande efther oss stoorligen där efther förlänger. — Efther vij och 
nu ider hafve förskickad på den Danske reese, så hvar dett kunde 
hände, att i midier tijdh, I vore borthe, nogott sändebud an- 
komme ifrån Niderlandh, måste I gifve de andre gode herrer af 
Kijkzens Kådh godh avijs, huru de sigh emooth dem förhälle 
skole till eder igenkomst. — De ordninger, som I hafve latidt 
tryckie, hafve vij öfverläsid, och förundrer oss, att uthi inför- 
ningen af främmande ähr denne staden uthelathen, dett oss doch 
ihugkommer vår mening annorledcs hafver varid; och kunne icke 
annad tänckie än det måste vare förseedt i correcturet opå tryc- 
ked. — Hvadh och dett spökerij**) anlanger, här gåår stoort 
taahl om, där i Småland skall vara seedt, kunne vij väll besinne, 
sådant inthet vare värdt, doch efther man väll kan tänckie, dett 
af onde menniskior är dichtad, till att förföhre och göre allmo- 
gen tvehogsen medh, måste efther dem, som sådant och andre 
lögner uthsprijde, granth frågas, och de, som öfvertyges kunne, 
tilbörligen strafTadhe blifve, att andre see där vidh sijn fahra. 
Dette vij ider till nådigt svahr icke veled hafve förhälle. Gudh 
befallandes. AfF Helssingefors den 17 Maij, Ååhr 1614, 
Ur regiBtraturet för 1614, sid. 693. 

c 

•) Se bref vet N:o 31. 
•♦) Se bref vet N:o 29. 



49 



38. Helfliiigibn den 18 Maj 1614. 

AnakailMide af folk till bearbetande af nya ber^erk i Finland. 

Gustaph Adolph etc. Vår synnerlige gunsth, nådige villie och 
benägenheet medh Gud tillförennde. Effter, her Axell Oxen- 
0tieme, hår opå åthskillielige orther uthi Finnlandh ahre upfundne 
någre bergzTcrk, huilke sigh aldeles väll tee låthe, och förhop- 
pes, der mann först komme sådant i bruk, att vij och rijket 
skole der af etoor nytto och förkofringh hafva. Men huadh ma- 
teria der uthinnen kan finnes, vethe vij ännu icke, uthan hafue 
der om lathet schrifua Mörten Weiler till och sendt honom mal- 
men, som han probere skall. Och aldenstundh her i Finnland 
icke finnes the, som kunne förstå sigh opå bergzverk, derföre ähr 
vår nådige villie, att, huar den Hans Christ ofuersson Stigell ähr 
tilbake kommen, med the bergz[gc]8äller, som han ifrån Tysklannd 
bestellt hafuer, I då vele handle medh honom, att han förskiker 
någre hijt uthöfuer, som her kunne brenne och brytha, och, der 
han sedan (när han hafuer förnummet, huadh malmen vill gifua) 
hafuer lust att göre medh oss något contract om samma bergz- 
verk, dä ähre vij der medh nådigest tillfridz, att handle medh 
honom der om. Att I dette således bestelle vele. Gudh edher 
befalandes. AfF Helsingfors den 18 Maij, Åhr 1614. 

Gustavus Adolplms m. p. 

Anteckning: Pnesent. 1 Stockholm den pijdste Maij. Anno 1614. 



89. Helsingfors den 18 Maj 1614. 

Förfarande med Grefvame Johan Casimir och Axel Leijonhufyud. 

I Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst, nådige villie och 

benägenheet medh Gudh tilförende. Vij fömimme, her Axell 

Oxenstierna, att GrefF Johan Casimir ännu skall vara quar i Sue- 

rige, och hafue fått H. M:tz Drottningens leigde. Så ändoch vij 

någre reesor tilförende H. M:t der om hafve tilskrifuitt, att han 

skalle vijka landet, lickväll på thett vij H. M:t icke mage göra 

I till vedervillia, efFter han hafver H. M:tz försuarelssebreff*), vele 

i 

*) JemföT brefvet N:o 31. 

I Ax«l Oxenstierna y IL /. 4 



50 

vii fördenskuldh, att I på vare vägne befale Stådtholleme, det de 
honom intet förfångh göre, nthan ledigh passere lathe, till dess 
vij H. M:t på nytt ther om kunne tilskrifue, och idher vår villie 
vij den (!) tilkennc gifua. Hvadh GrefF Axell belanger, måtte vij 
gema see, vij finge honom fatt, fasth det änn skulle skee i Kon- 
gens af Danmarchz pant, huar thett elliesth ingen oenigheet gofue. 
Der om vij begäre vette idhert betänckiande. Befale idher Gudh 
alzmechtigh. Af Helsingfors then 18 Maij, Åhr 1614. 

Gustavns Adolphus m. p. 

Anteckning: Praesent. i Stockholm den sijdste Maij, Anno 1614. 



40. Borgå den 19 Maj, 1614. 

H. G. von Arnimbs anslag mot Kola fästning*) ; om öfversändande af folk och 
proviant till Byska gränsen. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunnst och nåde medh 
Gudh tillförende. Efter det, her Axell Oxenstieme, att vij nu 
hafve giordt all afskedh medh Hans Georg von Amimb om 
det anslagh ider väl kunnigt, och vij icke tvifle, han med förste 
och iu visst åth hösten, hvar han elliest i Sverige icke blifver 
opphållin (det vij icke vele hoppas, och oss till mykin fåfeng 
kostnat lända ville) sådant varder ställandes i verket; sä, allden- 
stund vij förmodhe, han näst Gudz hielp något fruchtsambligit 
derutinnan skal kunne uthrätte, derföre begäre vij nådeligen, I 
således vele ställe och laghc, att krigzfolket som uthi Norlanden 
hemme äre, till thre hundrade, på sådant fall mage vare uthi 
godh beredhskap, på det att, hvar Gudh lycken ville gifve, vij 
straxt kunne late besättie huuset medh svenskt folck, och sedan 
fordt bruuke de andre, där som oss bäst och nyttigest vore. El- 
liest ville och vara af nödhen, att man till samma folck straxt 
hadhe i förrådh värier, klädhe och någre månaders profviandt» 
derom vij oss till ider försee, I efter ider beskedenheet på det 
bäste late beställe, så att det androm må vara oförmerkt, hvar 
det går uth opå. Och hafve vij tännckt, hvar väl ginge, skulle 
Stellan Mömer icke vare otienligh till Stådthållere der öfver, ef- 
ter honom den landzentz lägenheet något kan vara kunnigh. Vij 
skicke ider och härmedh copia af contractet, att I måghe see 

•) 8e of van brefvet N:o 34. 



Al 

huraledeB medh honom är handlat. — Om ur och i dagh berättat 
af Arfvedh TöniessÅn, att Ryssen, som uthom kring Xougården 
^?S^^* nyligen hafver fått 2000 man till sigh, och elliest da^rh- 
ligt dagz mere och more försterkie, sä att val är till att tänkie 
han kommer oss pä sidston godh nogh, och befruchtandes, hvar 
de icke i tijdh blifve afslagne och förfölgdc derifrän, skolc de i 
▼innter vele gaste oss här i Finnland. Hvarföre vij och begare, 
I medh allreförste vele skynde folket derifrån, sampt profviantet 
och allt annat, hvadh som I vette kan behöfves till feldtet och 
krigzsakeme, och vij sedhan medh Gudz dens aldrehögstes hielp 
vele sec till, huru vij medh förste kunne göra fienden afbreck, 
och dem bijstånd och entsättning, som nu derinne stadde äre. 
Gudh ider befalandes. Af Borgo denn 19 Maij, 1614. 

GuBtavus AdolphuB m. p. 

Anteckning: Tneaent, i Stockholm den 18 Janij, Anno 1614. 



41« Borgå den 20 Maj 1614. 

AnBkaffande af en växel pft Tyskland &t H. O. von Arnimb. 

Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige gunst och nådige benä- 
genheet medh Gudh tilförende. Vij vele ider, trogne män, hiir- 
medh nådeligen icke förhoUe, att efthcr vij nu hafve afTärdiged 
Hans Georgen von Amheim här ifrån åth Niderland till att värfFe 
nogot folk, så ändock vij, föruthan dhc trctusend svänske dalcr 
vij ider tilförende omskrifvid, hafve gifved honom värt bref till 
Doctor van Dyk opå fyratusend fämhundrede daler svänske, på 
den contract vij hafve giordt medh Statemc till att bekomme; 
lijkväll, efter vij oss komme ihug, att förbemelte Doctor Dyk näp- 
Itgen så länge i Nederland skall förtöiTve, till dess den andre kom- 
mer dijt, hvarföre och, medan oss allsomstörste macht opå ligger 
att förbemelte Hans Georgz beställningh medh aldreförstc må gä 
för sigh, begäre vij fördenskuldh nådeligen, I eder därom vele 
beflijthe och vijnläggie, att han strax uthan någon fördrögningh 
där i Stockholm må bekomme en viss växel till Tydzland på fö- 
reskrifne summa all tilsamman, nämbligcn siutusendfämhundrede 
svänske daler, doch uthij tydskt mynth. Därom vij oss nådeligen 
till idher försee, I medh sådane fiijth och alfvar beställandes 



52 

varde, som det oss och vijket störste machtt opå ligger. Gudh 
idher befallandes. AfF Borgo den 20 Maij, 1614. 

Till Cautzleren, Johan Skjtte och Broor Andensoa; Ur registrataret för 1614, 
sid. 717. 



42. Tjusterby den 24 Maj 1614. 

öfverlemnande af en guldkedja med porträtt åt Hertig Julius Henrik af Sachsen. 

Gustaph Adolph etc. Vår synnerlige gunst och nådige be- 
nägenheet medh Gudh tillförende. Effter dett, her Axill Oxen- 
stierna samptt vårt Cammerådh, att vij hafve förähret H. K:tt 
Hertigen af Saxen een guldh kädh; derföre ähr vår nådiga viUie, 
att I H. K:t een tiUställc och lefrcre af dem, som vij hafve be- 
ställt lathe göre till trijhundrede ducater * sampt och vårt con- 
trefeij derhoos *), när H. K:t der opå fordre lather. Dette I så- 
ledes efterkomme. Gudh idher samptligen befalandes. AfF Tiu- 
sterby den 24 Maij, Åhr 1614. 

Gustavus Adolphus m. p. 

J. Bure. 
Original i Kammararkiyet. 



48. "QuBterby den 24 Maj 1614. 

Betalning åt Bogislans von Rosen för gjord försträck ning. 

Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Efter dett, 
her Axill Oxenstieme, vij tilförende hafve befaledt, att Bogis- 
laus Rosen skulle bekomme sin bethalning för det han tillförende 
försträckt hafver, så på dett han må kunna hålle sin credijt och 
oss videre försträckning göre, när så behöfves, därföre är vår 
vilie, att I honom hoos vare Cammarrådh befordre, att han samma 
bethalning medh förste ändeligen må bekomme. Gudh befallan- 
des. Aff Tjusterby den 24 Maij, Åhr 1614. 

Ur registraturet för 1614, sid. 734. 

*) De inom asterisker inneslutna orden äro i kanten tillskrifna. 



44« Viborg den 39 MaJ 1614, 

ÖfTeiaändande tili Konnngen af copior atii/ bref och handlingar. 

<jiu8taf Adolph etc. Vår Bynnerlige gunsth, nådige viUic och 
benägenheet medh Gudh tilförende. Etfter thett, her Axell Oxen- 
stierna, nu opå reesan som oftMth månge bådhe Ryske, Polnieke, 
liflendske och andre frcnunandc 8aaker förefalle, der opå vij må- 
ste lathe gifiia svahr och beskeedh, när så fordres, och dogh lick- 
Täll här uthi vårt Cantzlij ingen rattelssc der om finnes; huar- 
fore är våt nådige villie och befalning, att I af förbemälte saa- 
ker, fiåsom och elliesth andre, huilkc som hälsth I sielfue kunne 
tänkie, vij för denne tijdz lägenhcet behöfue och af nödhen are, 
oss visse copier och afskrifter, medh allerförste förskicke. Gudh 
idher befalandes. Af Vijborgh then 29 Maij, Åhr 1614. 

Giißtaviiß Adolphiis m. p. 

Anteckning: Present, i Stokholm den 17 Junij, Anno 1614. 



45. Viborg den 81 Maj 1614. 

Tiilgripandet af Elfsborgs lösen för krigsfolkets behof och däraf förorsakade 
kopparbandelstransactioner ; Rikskanslerens tillåmade resa till Danmark. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst och nådige benä- 
genheet medh Gudh tilförende. Eder skrifvclsc, her Axell Oxen- 
stieme, dateret StockhoUm denn 9 Maij nästförledin, är oss här 
uthi Vijborgh kommin tilhande, der af vij bland annat fömimmc 
eder mening och betenkende om Elfsborgz lössen. Och såsom 
vij sidst lote skrifva ider till ifrån Borgo*), att vij utaf samme 
lössen hafve måst upptagha, bådhe uthi penningar och spanmål, 
till trettije tusende daler svenske, som vij förmeene det sigh uthi 
een summa skal belöpe, efter som vij framdeeles eder dcrom vij- 
dere vele vette late, när vår Cammarerare Boo Vemerssån, som 
nu icke är här för handen, deropå kan göra viss uthräkning; så 
hafve vij det för högste nöden och tarfven icke annars kunnet 
gjordt, efter vij uthi denn staden icke hafve visst något annet 
att tillgå och dogh lijkväl måst ställe alle vare saaker deropå, 

*) Det åberopade brefvet finnes ej i behåll. Jfr bref vet N:o 35 från Hel- 
singfors. 



54 

huruledes vij kunne contentere krijgzfolket på deres reßt och oe 
talning och dem förskaife, det de sigh medh kunne underhålla, 
så frampt de tili någon ytterligare tiennst skulle vare villige, 
och vij, när som mast skulle pågälle, oss för myterij och 
affall icke hafve till att befahre. Och hvar vij än någon köp- 
man om försträckning hade anmodet, och deftill kunnet bracht, 
så hade dågh ingen lefrering skedt uthi reede penningar, utan 
commiss, och sådant efter högste verderingen, dermedh vij foghe 
hade varit belåtne. Dertillmedh, så hafver och samma summa, 
som vij af lössnen opptagit, mästedeeles varit smått mjnnt, uthaf 
allehande slagh, som dågh elliest såväl som spanmålen hade måst 
förvenndas uthi richzdaler. Och hafver vår mening icke heller 
annars varit, änn att vij, hvadh som således af lössnen upptagit 
är, medh lägenheet hafve achtat att betale, såsom vij och dertill 
hafve ernet så myckit af denne summa, som vij af Staterne för- 
vännte, eller och, hvar det fallerede, och handellen medh dem 
icke ginnge fordt, då ville vij late sällie dee 500 skeppund kop- 
par, som förbemälte Stater vore ernede, för penningar, och deraf 
erlegge, hvadh af lössnen opptagit vore. Enndogh vij väl be- 
sinne, att, hvar förbemälte handell medh Staterne fehlade, då ville 
samma penningar för kopparenn till krigzfolksens contcntering 
nödigt behöfves, och vij deremoot igen val kunde late förordne 
uthi staden så mykit af åhrlige ränntan på dette tilstundande 
åhret, som samma summa af lössnen kunne betalas medh; efter 
doch sielfve lefreringen på Elfsborgz lössn icke större angår, an 
på andre åhret herefter. Ty, oansedt denne summa vij hafve 
haft medh oss och elliest bekommit utaf Sverige, både i pen- 
ningar och kläde, såsom och det vij hafve låtit upptage uthaf 
lössnen, kan väl något förslå till krigzfolksens rests afbetalning, 
så vill dågh vara af nöden, att vij framdeles in Julio, eller vidh 
den tijden, för utan det vij förvente ifrån Lorentz Kruuse, måste 
hafva så mykit, som denn summan för kopparenn kann stige, (den 
vij dogh icke kunne vette, hvar hoon elliest tagas skal) så frampt 
vij skole kunne hålla krigzfolket villigdt, och medh dem något 
fruchtsambt uthrätte, det dogh nu allsom mast gäller; och vij 
förmodc, att hvar vij sakeme uthi Rysslannd denne gången väl 
kunnde uthföra, då skulle det krijget snart grijpe en godh ännde. 
Der vij och den summan uthi rattan tijdh finnge, då förhoppas 
vij dem bådhe för resten, så och elliest denn tiennst de härefter 
på någon tijd görandes varde, väl contcntera och betala kunne. 
Så syntes oss och mykit nyttigare och bätre, att samma pennin- 



55 

gsr i medier tijdh kunnde brnukes till rijksenns vern och bitote, 
än som elliest fåfangdt på en ort ligge stille, och vij derhoos icke 
Tele trifle, att de jo af åhrlige ränntan och bergzbruuken, när 
aom Tätt anordning deropå giordes, väl kunne blifve betalte. Al- 
lenest att deraf iblannd unndersåtamc icke ginnge något roop, 
lijke som vij samma lössen i någon måtto ville förkorta, eller till 
aamat bruka, ann hoon vore emet, och således hoos dem någon 
ovilligheet förorsakes. Det vij nu, såsom tilförennde uthi idcr 
discretion och betännkande vele hafve ställt och befählet, och I 
derom, efter som I befinne bäst och rådeligist i allo måtte vara, 
bestallandes varde, hvaropå vij och begere vette ider mening och 
svahr medh det förste. 

Efter vij och icke tvifle, att hvar 1 icke allrede are opå ree- 
san åth Danmark, då varde I ider medh förste derhädan begif- 
vandes, derföre begäre vij nådeligen, I medh snareste, när I dijt 
annkomme, vele oss late vette, huru I blifve undfånngne, hvadh 
I af dem fömimme, hvadh tijdennden eller kundskaper där vanke, 
såsom och om ider hafver tjcht något feelts uthi ider Instruction 
m^edh alle andre omstendigheeter, som I kunne tanke oss vette 
vele. Dette vij ider nådeligen icke hafve kunnit förhälle, och 
befale ider härmedh Grudh alzmechtigh. Af Vijborgh denn 31 
Maij, Åhr 1614. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Anteckning vid utanskriften: Uthi hans [Rikikanslerens] frånTare Joban 
Bkytte att opbryta och, fdneglet, ridere fortskicke. 

Ozenatiernaa påteckning: Pnesent. i Stokbolm den 17 Jnnij, Anno 1614. 



46. Viborg den 2 Juni 1614. 

Expeditionen af tvänne bref. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth och nådige be- 
nägenbeet medh Gudh tilförende. Effter det, her Axell Oxen- 
stierna, vij hafue lathet skrifua theres K:ter, Biskopen af Bremen 
och Pfaltzgrefven, Hertigh Johan Casimir till, och hor uthi vårt 
Cantzlij icke finnes deres rätte titler, derföre förskicke vij samme 
breff till eder, nembligen det medh signo B. till Biskopen af Bre- 
men och det andre medh P. till Pfaltzgrefven och begäre, I der 
opå vele lathe göra oppskrifter och sedan med förste D. K:ter 



56 

tilhande förskicke. Gudh befalandee. Af Vijborgh then 2 Junij^ 
Åhr 1614. 

Anteckning: Pnesent. i Stokholm den 17 Janij, Anno 1614. 



47. Viborg den 2 Juni 1614. 

Skäl för Konungen Bit i egen person begifva sig till Bjska kriget; planer rö- 
rande dess utförande. 

Gustaf x\dolph etc. Vår synnerlige gunnst och nådige be- 
nägenbeet medh Gudh tilförende. Vij hafve, ber Axell Oxen- 
stieme, uthaf ider skrifvelse sub dato StockhoUm den 9 Maij 
ibland annat förnummit de skääl, medh hvilke I oss någon expe- 
ditionem uthi eghén persohn i Byssland att företaghe, dissuadere 
och aifråde. Så, endogh vij deruthinnan edert förstånd, trooheet 
och rättrådigheet emoot oss och fäderneslandet icke annars ann 
berööme kunne, och måste gifve medh, att vol månge difficulte- 
ter, them I allegere, påferde are, som oss ifrån dette tågh förhin- 
dra och affhålla kunne, icke deste mindre, så kunne vij icke hel- 
ler befinne alldeeles orådhligit vara, att vij åth minste begifve 
oss till Narfven, hallst efter thet är innan om vare rijkens grant- 
zer, och thet uthi synnerheet för desse orsaaker skull: 

Först; på det vij där kunne undfå vårt krigzfolck, som vij 
ifrån Sverige förmode, och sielfve närvarandes see, om de och 
således medh allehannde nödhtorfter försörgde och afferdigede are, 
att man något fruchtsambt medh dem att uthrätta måtte förhop- 
pes, eller hvadh derutinnan ännu briste och feela kunnde, såsom 
och elliest ordinera och skicke alle saaker ibland krigzfolket, som 
vij befinne oss och rijket bäst och gagneligest att vara. — Till 
det anndre; på det att vare höghe officerer och tienere i Ryss- 
lannd, när de vette oss vare dem så nähr och änn förmode oss 
närmere, måtte blifve beveekte medh deste större alfvai* att drifva 
på fridzhandellen, der de till efvenntyrs elliest för deres eghen 
ambition, förkofrinng och nytto skulld kunnde, more hominunci 
militarium, studio alere bellum. H vilket vij doch medh den na- 
tionen, dess Gudh skal vara vårt vittne, att fly och undvijke, oss^ 
efter all förmögenheet så härefter som härtill, vele varde late. — 
Till det tridie ; elliest medh förnimme vij sådane semulationes vel 
potius simultates iblannd mäste deelen aff förbemälte officerer^ 
genom hvilke vår tiennst der i lanndet mykit blifver förhindret 



57 

<K;h tilbakesatt, och står till befruchtanndcB, att der Tij eadant 
ez propinquo icke någorledes remediere och rcstringerc, det d& 
framdeeles mere tillvexa och på sidstone oes och rijket tili mer* 
keligh skade och prsjudicio uthbrista kunde. — Till det fierde; 
så är och förmodhligit, att, såsom bella constant farna (qua; prae» 
serdm apud barbaros, quorum mos est terrere, ne pavcant, plu- 
rimam potest), thet rychte, som om Tår närvaro ibland Kyssame 
uthspriddes, skall gore dem något villigere och rcdeboghnere att 
inlåta sigh uthi vennligh handeli medh oss, h vilket och fömcmb- 
Hgest hafver förorsaket oss, att skrifva Stoorfursten till pä det 
sättet, som I af copian tiUförendc vidhlöftigere hafve kunnit för- 
nimme. — Hvadh anlanger det I oss uthi ider skrifvclse till ge- 
möte före, den fahran, som oss och rijket uthi vår frånvaro af 
Konungen i Polen, och vare falske grannar kunde tilstunde, så 
förmode vij, att den ecne icke skal hafve orsaak, och denn andre 
ingen macht eller medell något medh välld emoot oss att ätten* 
tere och företage. Der och så vore, att någondere af dem ville 
unnderstå sigh medh list och practiccr något buller eller obe- 
stånnd iblannd vare undersåter att oppväckie och tilväge komme 
(endogh vij på dercs troo och stadigheet ingen tvifvel bäre) försee 
vij 088 till ider och de andres, them vij uthi vår frånvare om 
riksens eaaker betrott hafve, vakenheet, försichtigheet, förstånnd 
och trooheet, att I sådant fömuf^eligen varde och vele förhindra 
och förekomma, och såsom man plegar säija in herba necare och 
underkufva, der I fömimme någon novitet till vår och fädemes* 
landsens skade yppas och oppvexa ville. Men på det I vår een* 
derlige resolution och mening, huru vij vare saaker här opå denne 
sijdan att företaghe förmeene, deste bätre vette mage, så äre vij 
för ofvanbemälte orsaker skulld till sinnes att begifve oss först 
till Narfven, dogh icke tage oss någon beläghring eller entré* 
prinse i Ryssland före, medh mindre att Rysseme på intet annat 
sätt till fridzmedell bringas kunde, och vij fömimme oss hafve 
villigt krigzfolck och vara tilbörligenn försörgde medh alle dee* 
lar, som i sådant fall kunne behöfvcs; såsom och, så frampt vij 
icke af visse kundskaper (deiom vij oss altijdh vinläggie vele) 
och alle omständigheeter fömimme både Polackemes och Rysser- 
nes lägenheet sådan att vara, att vij thet medh någon tryggheet, 
et verisimili spe boni effectus, göra kunne, på hvilket fall, som 
ider väl drager till minnes, I och sielfve vårt propositum icke 
hafve ogillat. Hvar och vårt förehafvande, således grundat, icke 
kunde nåå den metam, som vij oss föresatt hade, eller och osa 



58 

något menniskeligit derutöfver vidhkomme (eäsom sådant allt ståår 
allene uthi Gudz händer, och ingen menniskie, ehuru klook, för- 
etåndigh och förfahren hoon iir, kan så till pricka föresee och 
Tette alle casus fortuitos, cum omnia rerum mortalium in incerto 
ac lubrico versentur) förhoppes oss, att ingen förståndigh, och den 
«om absque affectu derom döme vill, skal oss härutinnan kunne 
beskylle, eller i någon måtto förolempe. Hvadh som vulgus ho- 
minum eller och vare ovenner derom judicere, hafve vij föge till 
att achte, först vij uthi vårt egit samvette trygge are, att vij 
utaf ingen ähregirigheet, förmätenheet eller begärligheet, utan 
allenest vero ac genuino zelo virtutis et amore patriae oss sådant 
opå tage. Doch are vij likväl icke antingen så avidi periculorum 
eller oförsichtige, att vij oss och vårt rijke utan någon apparence 
och emoot all skäl i fahrligheet sättia skulle, utan, hvar vij sa- 
kerne annorledes ann som tilförcnde om förmält är befinne, vele 
vij göra sådann förordning om krigzsakeme, som tijdhcn och la- 
ghenheten kan medhgifve, och sedhan förfoge oss mcdh förste 
tilbaker igen, dijt som rijksenns saaker och tarf vår närvarelae 
mast kunne behöfve. Dette vij ider så på eder skrifvelse till 
svahr och efterrättelse nådeligen icke hafve velet förhålle. Vij 
hafve och till att contentere deste bätre almogen i Sverige, låtit 
stelle breef till alle landzändar i synnerheet, hvilke I (så frampt 
I det nödigdt och rådhsampt erachte) kunne uthskicke och opp* 
läsa late. Gudh eder befalendes. Aft' Vijborgh denn 2 Junij, 
Åhr 1614. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Anteckning: Prsesent. i Stockholm den 17 Janij, Anno 1614. 



48. Narva den 17 Juni 1614. 

Kallelse att efter fullbordad resa åt Danmark infinna sig hos Konungen. 

Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Efther dett, 
herr Axill Oxensticme, vij vele förmodhe, att sedan som vårt t 
krigzfolck ifrån Sverige är afskaffedt, [1] då icke länge varde för- 
töffvendes, för än I fuUkombne den reese, vij ider nådigst hafve 
pålagdt åth Danmarck; så, aldenstund vij edert betänckande uthi 
mångehanda saker nu stoorligen hafva af nödhen; hvarföre be- 
gäre vij nådeligen, att så snart som I förbemälte reese förrätted 



69 

hafve, I då (så frampt I förnimme eder nähirare där i Sverige, 
för andre orsaker uU&i vår fråvhare icke deste mehre behöfves) 
medh ailerförste Tele begifve ider till oss, hvar I då kunne för- 
nimme, vij are stadde. Försee oss nådeligen till, I där medh 
icke varde fördröijandes. Och befale idher hör medh Gudh alz- 
mächtigh. Datum Naifven den 17 Junij 1614. 
Ur regutntaret för 1S14 lidL 843. 



40. Narva den ai Juni iei4. 

ärar på RikskAnslereiis Mgor betråffande haxw tillåmnade beskickning till Dan- 
mark. 

Gnstaf Adolph etc. \'år synnerlige gunsth etc. \'ij hafve 
bekommitt edher schrifvelsse, her Axell Oxenstierna, der af vij 
föminune nägre punchter vara, som I idher uthi vår gifne in- 
struction åth Danmarch om förfråge, som är: om grefve Axell 
att lathe arrest^re och fordre till rätte; om ransakningh eller rå- 
gång på the byar uthi Lappmarcken; om I skulle anhoUe, dedh 
Konungen i Danmarck tillijke medh Konungen i Britannien och 
Stateme ville lathe sigh bruuke för underhandlerc uthi fredz- 
tractationen emellan oss och Konungen i Pohlen etc. Så hafue 
vij nu sådant uthi sielfue Instructionen*) lathit infatte, then vij 
idher och her medh tilskicke, och vette elliesth inthet meere, 
som vij för denne tijdz tilstondh och lägenheet kunnc tünkic 
vare nödigdt att lathe der insättie. Men huadh then punchten 
belanger, der Konungen i Danmarch kunde sigh tilbiude vele 
lathe bruuke uthi underhandlingh emellan oss och Ryssen, huadh 
I der till svare skulle, så mage I uthi sådant fall gifva till svar, 
att, effter vår salige kere her Fadher (christeligh och höglofligh 
i åminnelsse), så väll som och vij, hafve bevisth then Ryske na- 
tionen så mycket godt och medh störste omkostnadt, när the al- 
deeles rådh- och tröstlöse vore, frälsth och hulpit them ifrån the- 
res fiender the Pohler, och nästh Gudh genom vår och Sverigis 
rijkes krigzmacht och störste omkostnat kommitt dem opå föt- 
teme igen, så hafve vij och billigt förmodet, de sådane stoore 
välgeminger skulle tage i betänkiande, och sigh der emoot igen 
uthi fridzaf handlingen rij kerne emellan deste villigere och benäg- 
nere finne lathe. Huarföre hafue vi achtet onödigt H. K. V:de 
dermedh att bemöda, och idher derförc icke något sådant gif- 

*) Se nedan N:o 50. 



60 

iiitt uthi befalningh. Men der the sigh af ingen skäl ville be- 
veeke lathc, och så endtligen af nöden vore, kunde I väll erachte, 
att sådant oss vore tacknembligitt, der H. K. V:de sigh uthi then 
saaken, så vidt som det kunde skee oss och vårt rijke uthan pras- 
iudicio och then stoore omkostnat, som högstbcmälte vår salige 
kere her Fader och vij dem och deres nation till velferdh och 
försvar hade anvandt, måtte oss blifua vedergullin, interponera 
ville. Det I uthi sådant fall efFter idher discretion väll vette till 
att förebara, och vij idher det heemställe. Vij sände idher och 
hermedh credentzbrefvet fömyet, och begäre nådeligen, att I medh 
allerförste, så snart som alt krigzfolcket är sin koos, och andre 
saaker, som vichtigasth are, kunne vare förrättade, vele begifue 
idher derhedan, eff'ter då lägenheeteme f ordre, dermedh icke länge 
fördröijes måste. Befalandes idher her medh Gudh alzmechtigh. 
Af Narfven den 21 Junij, Åhr 1614. 

Giistavus Adolphus m. p. 

Post scriptum: 
Vij vele och, her Axell, att 1 pä then reese åth Danmarch 
tage fem eller sex junkere medh, såsom Johan och Päder Jörens- 
son, Wulf Bonde och andre sådanc fleere, som kunne vare idre 
oppvarterc, på det legationen må hafua deste meere anseende. 
Och kunne vij icke förmeene, de sigh der till skole förvägre, när 
the ther om af ider varde tilsagde. Datum ut in literis. 



50. Narva den 27 Jnni 1614* 

Dea tiU&mnade beskickningen till Danmark. 

Instruction och underrättelsse på the verf och ären- 
der, som vij Gustaf Adolph, medh Gudz nåde Suerigis, 
Göthis och Vändis uthkorade Konungh .... boos then 
Stormechtige, högbome Furste och Herre, ber Christian 
Danmarchz, Noriges, Gottis och Vändis Konungh, Her^ 
tigh till Sleswijk, Holstein, Stormaren och Ditmarsken, 
Grefve til Oldenburgh och Delmenhorst etc. hafve med- 
gifuitt och befälet oss elscheligh vår trooman, Sverigis 
rijkis Rådh och Cantzler, den edle och velbome her 
Axell Oxenstieme, Frijherre till Fijholm till att an- 
draga. Actum Narfven then 27 Junij, 1614. 



61 

FöTst; Skall vårt aeniiiiigbudh medh thet allciförate begifva 
aigh then bäste och bequemeate vägen äth Danmarch, dijt han 
kan {omimma H. K. V:de stadder vara. 

Till thett andra; När nu värt senningbudh till högbemälte 
E. V:dea hoffläger är ankommen, skall han lathe gifva sigh der 
an, och när han hoos H. K. V:de till audientz blifver stadd, skall 
han pä vare vägner pä thet venligeste och bäste sättet, som han 
sielf kan uptänckia, helsse och gratulere H. K. \\*de, och sä värt 
cieditif *) H. K. Y:de öfverandtvarda, begärandes att blifua vidare 
hördh uthi the saaker, som honom af oss äre pälagde. 

Till thett tredie; Sedan skall värt senningbudh exquisitissi- 
mis verbis (som vij thet hans beskedenheet heemställe) lathe H. 
K. V:de första then sjnnerlige gode affection, som vij till H. K. 
Y:de bähre, icke allenasth för then nähre blodzförvandtskapz skuldh 
oss emellan är, uthan och för the mänge konunglige godhe qua- 
liteter och dygder, som vij uthi H. K. Vides person förmercht 
och befunnidh hafue, huilket och förorsaker hooss oss en synner- 
ligh hugh och villie till all frendh- och naboerligh godh benägen- 
heet, vänskap och synnerligh förtroende till H. K. Yrde, sä att 
vij uthi vare åliggiande saaker H. K. Y:des godhe rädh och be- 
tänckiande framför någors annors till att begäre och bruke oss 
hafve resolveradh, i then godhe och venlige förhopningh och til- 
försicht, att H. K. Y:de oss her uthinnan som ecn godh och tro- 
gen frende, vän och naboe rådandes varder. 

Till thett fierde; Så är H. K. Y:de och huar man vårt frid- 
elschande gemöth och sinne, och huruledes vij uthaf vårt rege- 
mentz förste begynnelsse effter sämie och fridh till thet högste 
oss vinlagt och bearbetedh hafue. Och iblandh annadh, elfter vij 
hafue fömummitt, att then långlige trättan och feigde emellan 
oss och Konungen i Pohlen länder icke allenasth bägges våres 
rijker, landh och undersåter till stoor skade och förderf, uthan 
och mänge andre nationer och städer till en merckeligh afsaknadh 
och besvär uthi theres handell och näringh; huarföre hafve vij 
sådant att afskaffe och förtage för ett åhr seden skrifuitt Konun- 
gen i Pohlen tvenne åthskillige gånger till och oss till venligh 
förlijkningh och een billigh fridzhandell tilbudidh, deremot vij af 
honom till svar inthet annadh hafve bekommit t, än att han vår 
elschelige kere her Fader (saligh hooss Gudh och höglofligh i 
åminnelsse), så väll som och vår person, medh een hoop grofue 

*) Kreditivet, af samma datum 8om instnictionen, finnes infördt i registra- 
tmet för 1614 sid. 867. 



62 

calumnier besnäTer och uthan all skiäl tili thett högste iniiirierer; 
der af yij väll hade nogsam foge och oreak till att lathe all vi- 
dare mentionem pacis aldeles bestå. Icke deste mindre, på thet 
Tij måtte vara för Gudh och heele verlden ursechtadh, för all 
then christligh blodstyrtningh och olycko, som dette krigz conti- 
nuation vidare kunde förorsake; såsom och på thet att H. K. V:de 
i Danmarch sampt andre omliggende landh och städer, huilkes 
undersåters och invåneres traiique och näring derigenom disconn- 
moderas och förminskas, måtte görligen see och förnimma, huem 
som der till är vallandes, så vele vij H. K. V:de såsom vår 
frende och tilförlatelige naboerlige vän venligen rådfrågadh hafve, 
huru vij oss vidare i thenne högvichtige och vijdt uthseende saak 
ställa skole, och, der H. K. V:de viste någre medell och vägar, 
deregenom emellan oss och högbemälte Konungen i Pohlen een 
godh och säker fridh, som kunde vara vår euangeliske reförme- 
rade religion uthan någon fahrligh consequentz, såsom och högat- 
bemälte vår högährade kere her Fader (saligh hoos Gudi), vår 
egen person, konungzlige högheet oeh rättigheet uthan olämpe, 
förkleneringh eller praeiudicio, uthi någon måtto kunde uprättes, 
att H. K. V:de oss them troligen meddeela och uptäcka viUe. 
Och effter K. V:de uthi Britannien sampt fleere potentater och 
respublicer sigh godvilligen hafve tilbudit, att vele vara under- 
handlere i then saaken emellan oss och Konungen i Pohlen till 
een godh fridz tractation, H. K. V:de ville för then skuldh der- 
hooss tage sigh thet omak opå, och tillijka medh them troligen 
hielpe drifua, det till godh tractation komma måtte, såsom och 
derhooss the conditioner och medell, som der till föreslås kunde, 
således facilitere och förmedle, så att saakeme oss, vår konung- 
lige rättigheet och rijkett uthan förvijtelsse, skade och prseiudi- 
cio, mage blifva förde till een godh ände. Men ther så vore, 
att vår vederpart sigh vedh inge billige medell till någon fridh 
ville beveeka lathe, och vij derigenom blefue förorsakade och 
nödde att grijpa till vapner igen, försee vij oss till H. K. V:de 
såsom och venligen begäre, att H. K. V:de oss sådant icke var- 
der eller vill förtänckie, icke heller tilstädie, at vare fiender uthaf 
H. K. V:des landh och undersåter någon hielp eller favör be- 
komme måtte, uthan att H. K. V:de mycket meere oss uthi vår 
rätmätige saak favoriserer, betrachtandes then blodz- och religions- 
förvandtskap, som oss emillan är, jemväll och then oundvijklige 
fahran, som H. K. V:de, dess rijken, och alla them, som sigh till 
then euangeliske reformerede troo bekenne, kunde tilstunda, där 



63 

(thet Gudh förbiude och vij icke Tele förhoppes) Konungen i 
Pohlen finge öfverhftndh öfver ots. Huilken puncht vArt sen* 
ningbudh och medh flere skä&l och argument, på thett eätt han 
bequemligest befinner, kan exaggera. Vårt senningbudh skall 
och derhoofi beratte H. K. V:de, att effler Pålackerne, oanseedt 
de oes medh så hårde schrifvelsser hafue undsacht och Isederadh» 
Kekräll hafue de genom deres Commissarier latidh handle om 
stiUestondh; hafue vij oss der till och godvilligen befinna lathidh» 
på thet att i vår person till sådant christligt verck inthet feel 
finnas måtte, såsom vij och nu are der medh till vercke att be* 
slute ett stillestondh på tu åhr. Och kan vårt seningbudh alle 
omatändigheeter herom vidare referere, efFter then nnderrättelsse, 
som han der om kan hafue uthaf de bref och acter, som i dette 
fall på bägge sijdher vexlade äre, deraf honom copieme tilskic* 
kes, såsom och derhooss lathe förstå, huadh conditioner och fridz- 
medell vij Konungen i Pohlen tilförende hafue föreslagit, effter 
som vårt senningebudh derom nogsampt kunnigt är. 

Till thett fempte; Effter thett och vij icke ännu kunne vette, 
huru som saakeme emellan oss och Rysseme vele afiöpe, antingen 
thett skall komma till een venligh förlijkningh (till huilken vij 
008 esomofftasth, ändoch alt än här till fäfengeligen, tilbudedh 
hafue) eller och offendtligh fiendskap och vapnaskifte, huilket 
vij så mycket möijeligtt är gerna vele undfly, och Rysseme till 
äventyrs, såsom the äre fulle medh lögn och bedrägerij, kunne 
genom deres senningebudh i Danmarch och annorstädes hafua 
uthsprijdt, lijka som H. K. M:t vår elschelige kere her Fader, 
höglofligh i åminnelsse, eller och vij skulle hafua tilfogadh them 
någon orätt och öfvervåld, så skall värt senningebudh alle saa* 
ker uthaf begynnelssen vidlyftigen repetere, huru the sigh der i 
landedh tildragidh hafue, huru vår offtehögstbemälte kere her 
Fader, saligh hooss Gudi, genom Storfurstens Wasilij Iwanowitz 
Snskis ijdkelige bön och anhoUande såsom och then ögensynlige 
stoore fahrligheeten, deri icke allenasth H. M:t saligh och dette 
rijke uthan och alle omliggende rijken och landskap, som sigh 
till then rätte euangeliske religion bekenne, hade stått, der Ko- 
nungen i Pohlen hade fått främie sin villie och upsåth i Ryss- 
landh, är bevecht och förorsakat vorden, att sända högbemälte 
Storfurste een krigzmacht till hielp emoot hans fiender, the Poh* 
ler och Littower, och således, nästh Gudh, frelsth först thett Kou- 
gårdiske och omliggende herskaper och befestninger och sedan 
Muako sampt Storfursten sielf, som der inne var belägrat, uthur 



64 

fiendemes händer. Sedan kan vårt senningbudh ordine och vid- 
lyftigen referere, huru Rjsseme effter thet olycklige slagedh vedh 
Saraw Sannitzch (som sigh mästedeeles förorsakade uthaf krigz- 
folkzens förräderij, och att Rysseme sielfue uthan något nödtrångh 
skamligen förluppc feldtet) blifue deres Storfurste Suiski affellige, 
skuute honom medh våldh i ett clöster, begärade och hyllade 
Konungens i Pohlen son till deres Zaar och Storfurste, och, se- 
dan som vår Feldtöfverste medh thett öfrige krigzfolcket hadhe 
begifuitt sigh tilbaker till Finlandh igen, vart han af de Nou- 
gårdiske ther medh stoor böön och tilseijelsser fordrad them och 
the Muskouske till undsättningh igen medh sådan förplichtelsse, 
att de ingen annan ville hafua till theres Zaar och Storfurste, 
uthan een af, höglofligh i åminnelsse, Konungh Carls etc. sönner, 
eller, huar the thett icke nåå kunde, någon af deres modell medh 
H. K. M:tz viliie och samtyckie, men sedan förbemälte Feldt- 
öfverste kom ther in medh vår salige her Faders krigzmacht, då 
haiue the för them opkastat alle broer i then acht och meeningh, 
att de vilde förgöra vårt krigzfolck genom hunger, och, när the 
antingen uthdraga på fodringh eller elliesth theres nödtorfter att 
sökie, dem i allo måtto, som the kunnit, förfolgdt såsom oppen- 
bara fiender, huar uthaf Feldtöfversten då, på thet han medh 
krigzfolcket icke aldeeles måtte svelta i hiäl, blef förorsakat att 
angrijpa Nougården medh våldh, och, sedan han hade bekommitt 
den eene deelen af stadhen in, accorderade Metropoliten och de 
andre samptlige Ständer godvilligen medh honom, att de ville 
hafua antingen oss eller och vår elscheligc kere broder, den hög- 
bome furste her Carl Philip, Sueriges, Göthes och Vändes Arf- 
furste, Hertigh till Sudermannelandh, Nerikie och Vermelandh etc. 
till deres Storfurste, uthi huilken contract de Wladomierski Stän- 
der, som då i Jeresslau församblade voro, sigh och godvilligen 
hafue inlathidh, huar på vij medh stoor bekostnadh H. K:t, sampt 
vare Commissarier, som oss och them emellan tractere skulde, till 
grentzen förskicket hafue; huru lättferdigen icke allenasth the 
Muskowiske, Wladomirskc och flere, uthan och een deel af the 
Nougårdiske äre aflFalne ifrån alle the förbemälte contracter, 
huilkc the förmedelsth deres eedh och seed vanlige korssky ssningh 
stadfesth hade, derigenom vij äre förorsakade vordne att kaUa 
högbcmälte var kere broder tilbaker till oss igen; item, huru för- 
räderligen the hafue intagedh någre små huus, ther vare garni- 
soner lågho uthi, them the ynkeligen och tyranniskligen hafue 
mördt (!) medfaridh, och huru the sedan alt bart åth sigh emoth 



65 

oas ocli vårt kiigzfolck uthi alle måtto, som offentlige fiender 
aoatäldt hafue, thet samma the och ännu göre, oanseedt att vij för 
fiidh och eenigheet skuldh gema vilde hafua gifuitt them till 
all then orått, the oss i så måtto tilfogadh hafue, såsom vij och 
ännu sä väll som då, göre all vår flijt till att beveeke them till 
någon £ridzhandeU och v&nligh förlijkningh, in thet annedh be- 
gärandea, an att de oss för vårt trogne bijståndh och then svåre 
omkåstnadh, som vij till deres deffension emoot Pålackeme an- 
vändt hafue, tilbörligen måtte recompensera och fömöije. Och 
efftex thett vij håruthinnan inthedh annedh, än huadh som i 
sigh sielf rått och billigt är, begäre och pnetendere, försee vi oss, 
att, der Rysseme någott annat kunde föregifua, H. K. \:de till 
then låttferdige, lögnachtige och barbariske nations berättelsse 
ingen troo sättiandes, myckedh mindre them emoot oss någon 
hielp eller favör vederfarandes lather, deregenom vij uthi vår 
rättmätige och väll befogade prsetension kunde turberas och hin* 
dras; uthan mjckedh meere att H. K. Yrde oss deruthinnan fa- 
voriserer; helsth effter thet att nästh Gudh vår offthögbemalte 
salige kere her Fader, och vij, medh vår och vårt rijkes etoore 
besvär och osäijeligh omkåstnadh, effter Pälackemes eghen be- 
kennelsse hafue förhindred, att Konungen i Pohlen icke är Ryss- 
landh öfvermechtigh vorden, och der medh alt her till fortagidh 
thett fahrlige upsååt och anslagh, som Påven och de Ligieter 
under dette väsende genom Konungen i Pohlen, icke allenasth 
emoot oss, uthan och alle then Augsburgiske confessions förvan- 
ter hafue drifvidh och practiceret; huilkedh vårt senningebudh 
efter sin egen discretion uthförligare skall remonstrere och till 
gemöthe föhre, dirigerandes alle sijne saaker fömembligesth der- 
ben, att H. K. V:de vårt fridelskande gemöthe emoth huar man, 
och uthi synnerheet vår frend och naboerligh gode affection till 
H. K. V:de klarligen måtte förnimma, och emoth oss till lijkc 
benägenheet och gått förtroende blifua bevecht och erhoUen. 

Till thett siette; Effter som vij och offte her till, så väll 
medh smädeskrifter'* som andre våldsamme geminger, uthaf Grefue 
Axell hafue varitt iniurierede, och, ändoch sådant väll hafuer 
varitt H. K. V:des befalningzmän kunnigt och vitterligitt, hafue 
the likväl honom icke allenasth der lidit, uthan och månge hans 
otilbörlige handlingar heemligen bijplichtet; huarföre ekall vårt 
senningebudh medh bäste fogh och lärape sigh hoops Hans K. 
V:de öfuer sådant besväre, och derhooss begäre, att bemelte Grefue 
Axell der måtte blifua arresteret, såsom och der till hollin, att 

Axel Oxenstierna If, 1. 6 



66 

han må svara till rätte them, som honom medh lagh något kunne 
hafue att tiltala. 

Till thett sidste; Effiter oss och uthaf vare tienare och fougd- 
ter uthi Lapmarcken är berättat, att oss der skall skee intrångh 
på någre byar, som H. K. Vides befalningzman uthi Norige vele 
sigh tilvälla och doch medh rätte skole komma oss och Suerigis 
chrono till, så skall förbemälte vårt senningebudh H. E. V:de 
der om gifue tilkenne, och huar H. K. V:de sigh då tUbiuder 
opå sijn sijde vele lathe någre deputere, som ther om kunne 
ransake eller elliesth någon rågong holla, skall sändebudet H. K. 
V:de förmäle oss ochså der till vara benägne, och på vår sijde 
vele lathe förordne någre gode män, så snart om tijdhen af oss 
och H. E. V:de kan blifua föreenet, som samma ransakningh eller 
råågångh på vare vägne slijta och uthfbra kunne. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Sigill. 



51. Narva den 3 Juli 1614. 

öfversändande till Konungen af en del ntaf den s. k. Elfsborgs lösen. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunnst etc. Vij vele 
ider, her Axell Oxennstieme, härmedh nådeligenn icke förhålle» 
att efter som vij ider tilförende hafve låtit förstå vår meening 
om den koppar, som var deputeret till Stateme, och vij opå 
hafve låtit tage een summa penningar utaf Elfsborgs lössen*), 
så, alldenstund vij utaf vare Cammerådz skrifvelse fömimme» 
samma koppar nu vidh denne tijden skole vara tillredz, och vij 
icke annars vele förhoppas (efter Doctor van Dyk nu allreede 
skal vara ankommin till Sverige) änn att de penningar, som Sta- 
teme oss derfbre hafve tillsagdt, skole vara förhanden; hvarföre 
är härmedh vår nådige villie och begäran, * att, hvar I sådannt 
icke achte alldeeles orådhligit, I då hålle förbemälte vare Cam- 
merådh före, att dhe, så snart som samma penningar kunne blifve 
lefrerede, dem straxt hijt till oss förskicke, så att dermedh inntet 
drögzmål må företagas. Och förhoppas vij, att hvar samma sum- 
ma, medh det meere som vij hafve skrifvit om, uthi tijdh kunde 
komma oss tilhande, vij dermedh väl skole kunne försvare dhe 

♦) 8e brefven N:o 36 och 45. 



67 

bnnd och befästningar, eom vij nu iithi Ryssland innehafve, tiU- 
des8 Gudh alzmechtigh oss anndre medell till fridh beskärendes 
varder. Härom I således vele beställe, som I kunne tännke oss 
och rijket rädhligist och nytigest vara. Gudh ider befalandes. 
Aff NarfTen [den] 3 Julij, Åhr 1614. 



52. Narva den 3 Juli 1614. 

Lefrerenuide af koppar enligt invisning till Bogislaus von Rosen. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Vij vele 
edher, her Axell Oxenstierna, nådeligen icke förholla, att effter 
som idher v&U är vitterligitt, det vij hafue lathit gifue Bugislao 
Roosen vår invisningh opå tuhundrade schippundh koppar, och 
han sigh beklager, att han ännu der opå inthet hafuer bekommit, 
hnaruthaf han sigh befahrer, att, der han länger der medh skulle 
blifua opphoUin, komme han derigenom af medh all sin credit; 
fiå, aldenstundh han sigh altijd hafuer lathit finna godvilligh för- 
streckningh till att göra, är och snaresth sagdt den endestc som 
vij vidh Refle, när omtränger, kunne hafua lijtha till, huarföre 
är vår nådige villie, att I förholla vårt Cammerådh, de honom 
medh forste uthan oppholdningh sijn betalningh bekomma lathe, 
på thet han en annan gångh må finnas deste välvilligare. Och 
hafuer han begäret, honom måtte förordnes een drabant ifrån 
Stockholm till Eopparbergett, som medh hans tienare kunne föUio 
kopparen uth igen, när han f&rsth der oppe vore mercht, pä det 
han Tore deste vissare på, att han den vidh varohuuset bekom- 
mer. Det I således eifterkomme vele. Gudh befalandes. Af 
Narfven then 3 Julij, Åhr 1614. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Anteckning vid utanskriften : üthi hans [Rikskanslerens] från vare Camme- 
rådh opbiytandes och beställat. 

Oxenstiernas påteckning : Preesent. i Stokholm den 25 Angnsti, Anno 1614. 



68 

68. Narva den 25 Juli 1014. 

Memorial för oss clskeligh, vår och Sveriges rijkes 
trooman, Rädh och Cantzler, edle och velbome her 
Axell Oxenstieme, Frijherre till Fijholmen, hvadh han 
skall beställa i Sverige. Actum Narfven then 25 Julij, 
Åhr 1614. 

Först; Skall han begifve sigh till H. M:t Drottningen, sedan 
till H. F. N:de Hertigh Johan och lathe confirmere dedh Stati- 
ske förbundh af H. F. N:de och Rijkzens Rådh. 

Till thett andra; Skall han sampt medh de andra konunglige 
Commissarier, eifter dedh sätt som instructionen uthvijser och 
elliesth tilbörligt är, bijvistes den giiftermålstractationen, sä lan- 
gie then är besluthen, och dedh på ortt och ställe, som Hans 
[o: Hennes] M:t kan vara lägligt och behageligtt. 

Till thett tridie; Han skall sampt medh Cammerådedh så 
laga, att de trettijotusendh daler Lorentz Kruuse hafuer lofvet 
lefverere i penninger, så och de trettijo tusendh daler, för then 
Statiske kopparen bör uthgå, och, där än då möijeligtt vore att 
skaffe tijotusendh daler i penninger, mage strax uthan försumelsec 
och drögzmåll hijt öfver, sampt de trettijotusendh daler i com- 
miss Lorentz hafuer lofvedt, [förskickes]. Och där så är, att den 
Statiske Commissarien icke ännu hafuer bekommitt kopparen eller 
Cammarråded penningeme, då mage förbemälte trettijotusendh 
daler tages af Elfzborgz lössn, och betalas medh de tiugetusendh 
rijkzdaler, för kopparen skall lefvereres. 

Till thett fierde; Sedhan skall beställas om gärden, som bref- 
ven uthvijser. 

Till thett fempte; Cammarådh skall och lathe i Laplandh 
upkiöpa till treetusendh lapmudder; item lapstöfler, lapskoor, och 
laphandskar, så månge som till fångs, item ullestrumpor. 

Till thett siette; Han skall och laga, om mögeligt, att her 
Jacob de la Gardie, * Edvard Horn, MiinchhofFuen, Bugislaus Ro- 
sen *), mage någott blifiia betalt på sin summa. Hvadh de andre 
vedkomme, som der krefia, mage de effter lägcnheeten betalcs 
eller uppehoUes, eller och en viss termin setties. 

När dette är förrettedt, skall han, sampt Broder Andersson 
och en Cammererere begifue sigh till Finlandh, eller huar H. 
K. M:t kan stadd vara. 

*) De inom asteriker inneslutna namnen äro i en öppning i texten inakriina 
af Axel Oxenstierna själf, hvilken ock enligt registratnret, efter hvilket of van- 
stående text blifvit rättad, sjftlf nppsatt memorialet. 



Till thett siuende; Han skall och fonth sij till i Reue, om 
han icke kan upborga till H. K. M:tz behoff seztueendh tunnor 
spanmåll och penninger tutnsendh daler, att betala i Suerige eller 
Finlandh. Hvar icke ringare tages kan (huilkedh hans egen flijt 
och trooheet heemBtälles) ähr högtte till interesse in till nftat- 
kommande hösth till sex pro cento. 

Till thett ottonde; Nar han kommer till Stockholm, skall han 
och tilaeija Gammerådedt, att de hijt fdrskicke sä myckedh salt, 
sill, strömmingh, lax, torfisk, kidtt, flesk, smör, och huadh maath- 
vahrur de kunne komma till väga. 

Till thett nijonde; Han skall och göra sin fiijt att skepzbyg- 
ningeme mage forttsatte och förfordrede vardha, och altijdh lathe 
oss vetta, huru der medh lijdher. 

GustavuB Adolphus m. p. 

Sigill. 



64. Nanra den 25 Juli 1614. 

Underhandling om giftennüskontraktet melUn Prinsesflan Katarina och Pfals- 
grefren Johan Casimir. 

Instruction och underrättelse, huar efter vij Gustaff 
Adolph medh Gudz nåde Sväriges, Göthes och Vändes 
uthkäredhe Konnungh och Arffurste, Stoorfurste till 
Finland, Hertigh till Estland och Vossmannelandh etc. 
Tele, att oss älskelige edle, välborne och välbördige, 
vare trogne rådh och män, herr Magnus, Grefve til etc., 
Sväriges Drotzet och vår domhafvande; Axell Ochsen- 
stieme etc. v&r och Rijkzens Cantzler, och Jahan Skytte 
etc. värt Gammarrådh, uthi den giftherm äls-tractation^ 
som förehafves skall, emillen Hennes K:tt, Fröken Ca- 
tharina, vår älskelige käre syster, och Phaltzgreffve 
Jahan Casimir, sigh rätte skole. Actum uthi vår be- 
fUstningh Narfven den 25 Julij, Ååhr 1614. 
l:o. Skole dhe begifve sigh till Hennes M:tt, vår älskelige 
käre Fm Moder, och Hennes M:tt vårt betänckende och meningh 
uthi saken uppenbare. Och efther H. M:tt såsom höghbemelte vår 
käre systers älskelige Fru Moder, huilken H. K:tt och så af vår 
salige käre Herr Fader, christeligh och höghlofligh i åminnelsse» 



70 

vardt befaledt, bäst och förnämligest veeth, hvadh H. K:tt kan 
komma till godhe, hafver och alt in till denne dagh för hennes 
K:tz skuldh haft störste omaket och omvårdnaden, hvarföre vij 
inthet tvifle, att Hennes M:tt lather och nu, både uthi denne gif- 
thermåls-tractation så väll som hvadh mehre H. K:tt kommer till 
godhe, sigh Hennes K:tz saak till det bäste vara befaledt. Och 
skole fördenskuldh vare Commissarier häruthinnén ingen tingh 
göre eller företage uthan H. M:tz rådh, vett«kap och fulbordan, 
och medh H. M:tz deputerede all tingh flitigt communicere. 

2:o. Mädan och Hans K:tt Hertigh Jahan, vår älskelige käre 
broder och svåger såsom en rijkzarffurste, så och svåger och nä- 
ste frände, ähr näst oss och H. K:tt Hertigh Carl Philip, vår äl- 
skelighe käre broder, uthi samma gifthermålshandel interesseredt, 
skole välbemelte vare Commissarier hoos Hans K:tt anheile, att 
H. K:tt på vare vegne ville samma tractation bevijstes och förestå 
uthi vår frånvahru, efther som vij inthet tvifle, att H. K:tt eompt 
för vare skuldh sompt för vår älskelige käre systers skuldh ovä- 
gerligen görandes varder. 

3:o. Sedan efther Hans, Phaltzgrefvens, K:tt på H. K:tz flitige 
och trägne begären vardt i Örebro gifvedt till svar, att nähr Hans 
K:tt sigh hade förklaredt, huruledes Hans K:tt begges Deres K. 
K;ter8 stånd, herkompst och värde, så att begge familier serdeles 
Deres K. K:ter sielfve hade där ehra och hugned utaf, ville för- 
sörie och underhoUe, sedan och på all fall och händelse fursteli- 
gen förlijfgedinge och adsecurera, och sådant alt måtte skee medh 
Churfurstelighe, Phaltzgrefveske, så ock Administratörens K:tz 
rådh och caution, då skall H. K:tt bekomme svahr, efther den 
H. K:tt sigh rätte kunde. Och mädan nu H. K:tz medh högh- 
bemelte Churfurstens och Administratoris K. E:ters fullmäch- 
tige Commissarier vore ankomne, därföre skole vare förordnede, 
sedan dhe Phaltzgrefveske sijn fullmacht hafve teedt medh cre- 
dentz-bref eller öppen fullmacht, begäre vette beskedh om for- 
bemelte puncter. Nähr nu vare commissarier fömimme H. K:tz 
och deres tillbörlige förklaring, skole dhe drifve desse eft^rskrefne 
artikler och lathe oss blifve där opå nogsampt försäkrede: 

1. Att Hennes K:tt, vare käre syster, icke må blifue tvun- 
gen till nogon religion, uthan Hennes K:tt sampt Hennes E:tz 
hoffolck och tiänere niuthe obehindredt sitt frije exercitium reli- 
gionis, uthi hvilken H. K:tt ähr född och uptuchtedt. 

2. Att Hennes K:tt må blifve tilbörligen förlijfgedingedt 
och bemorgongåfvedht eff*ther Hans K:tz egen, så och Admini- 



71 

eiratorens K:tz tilaäijebe, åth minste icke ringcre un det Phaltz- 
grefveske huses fu»tlige sedvahne ähr; doch skoie vårc Commia- 
earier uthi Hennes K:tz kongelige hcrkomsts, så och andre om- 
fitändigheters, anseende fordra där opä efter Hane K:tz Phaltz- 
g;refvenB ämne een tilökningh och förbättringh, om så hafvas kan. 

3. Effter och Hennes K:tt hafver en anseenligh brudskatt af 
cronon att fordre, då skole vare Commissarier först begare, att 
Hane K:tt Hennes K:tt där emooth till vederlagh uthlägger äf- 
Ten så mjckit, [nämligen] ett hundrede tusend rijkzdaler. Men 
hvar H. Krtz förmögenheet det icke tilsäger, då må vederlaget 
till dett ringaste slåtz up i halfparten, det ähr fämtije tusend 
rijkzdaler. Och dette altt, så väll brudskatt som vederlagh så- 
som sedvahnligit ähr, sätties till ett vist Ståndh eller Stadh i 
dette Bömerake [riket] på ränthe och säker caution, och H. K:tt 
niuthe seden, som bruk ähr, ränthan däraf, meden H. K:tt lefver; 
doch att man huffvudstohlen igen kan mächtigh varde, och där 
opå bekommer tilförende nöigachtigh caution. 

4. Aldenstund Hennes K:tt hafver föruthen brudskatten een 
anseenligh summa penninger af oss, så väll som Hans K:tt, vår 
älskelige käre broder, att fordre både af arfvegodzen, så väll som 
Hennes K:tz salige Fru Moders brudskatt så och klcinodier och 
andre lössöhrer af ett stoort värde efther den specification och 
inventarij uprättelse, som där öfver göres skall ; derföre skole vare 
Conunissarier låthe oss nogsampt försäkres på dödzfall, hvar de- 
res K. E:ter genom Gudz skicken uthan barn, och brystarfvin- 
ger afginge, att då brudskatten, så och hvadh mehre Hennes K:tt 
nu blifver medgifvedt eller framdeles tilstäldt och förbemäldt 
ähr, må, så vidt hufvudstohlen vidkommer, falle tilbake igen, och 
blifve af Hans K:tz erffvinger uthan nogon rättegång, insagor 
«Uer hinder restitueret. Doch må Hans K:tt (där därupå for- 
dres), niuthe ränthann däraf, medhan H. K:tt lefver, hufvudstohlen 
oförryckt, efther som Hennes K:tt, vår käre syster, icke förbudet 
vare skall, att förtestementere Hans K:tt nogot af sine löösöhrer 
och baahrskatt. 

5. Hvar och Gudh kaller H. K:tt Phaltzgrefvcn genom 
döden härifrån, att Hennes K:tt då niuther sitt lijfgedingk medh 
all dess rätter och rättigheet, efther som rätt och sedhvahnligit 
ähr, uthan all tunga och besvähr, och icke vare behäftedt till 
nogon skuldz, som af H. K:tt eller andre kan giordt vare, betal- 
ningh; såsom och att Hennes K:tt niuther all den rätt och rät- 
tigheet uthi sitt lijfgedingk, meehr och icke mindre, bättre och 



72 

icke värre, än såsom een fiirstligh Phaltzgreffveske enckie efther 
rätt och sedvahne ägner och bör. 

6. Hvar och Hennes K:tt icke hade lust, att blifva där qvar, 
uthan anthen ville begifve sigh hijt in till oss igen eller och 
gånge ä andre gifthe, då skole Hans K:tz Phaltzgrefvens arfvin- 
ger vare förplichtede, att löse Hennes K:tt nthur sitt lijfgedink 
medh brudhskattens, vederlagedz och morgongåffvens huffvudh- 
stool, och så länge dett icke skeer skall lijfgedinget vara Hen- 
nes K:t8 fulle panth. Hvar och lijffgedinget icke ränthan af för- 
bemelte brudskatt, vederlagh, morgongå£Eve och hufvudstool uth- 
drager, skole Hans, Phaltzgrefvens, K:tz erffvinger vare förplich- 
tedt, att upfylle dedt, som feeler åhrligen af sitt egitt, så att 
Hennes K:tt däruthinnan inthet må skee för korth. 

7. Hvadh vedkommer andre flere velkor och conditioner, 
genom hvilke vår käre systers lägenheet kan förbättres, som an- 
then brukelige ähre uthi furstlige gifthermåhl eller och eliest 
niedh accord nåås kunne, dem vij så i hastigheet och för andre 
rijkzens åliggende ährender skuldh icke kunne på denne tijdh 
ihughkomma, dem veele vij kärligen, så och nådeligen, hafva 
heemstäldt högst och höghbemelte Hennes M:tt och Hans K:tt 
Hertigh Jahan; så och vare Commissarier och dem andre af 
Rijkzens Rådh, att öfverväghe, betänkie och contrahere Hennes 
K:tz velkor och lägenheet till förbättringh. 

8. Belangende brudskatten och andre vare skulder, meden 
Hennes M:tt och Hans K:tt Hertigh Jahan nogsampt vette rijk- 
zens lägenheet, att vij af ränthekammaren, för dhe oändelige 
uthgifter vij göre nödges och måste till rijkzens vähm, så och 
mjckin annan olägenheetz skuldh, inthet, ehuru gäme vij veele, 
kunne komma till vägha, så ähre och Ständeme och almogenn 
af Elfzborgz lösen så betungede, att man icke heller kan hafva 
nogon synnerligh hielp af dem att förmode, mäden och till be- 
fruchte ähr, att the öfver Elfzborgzlösen upgifves; derföre och 
aldenstundh denne saak icke eenkom angåår oss allena, uthan 
iämväll Hennes M:tt på Hans K:tz Hertigh Carl Philipz vegne; 
så och H. E:tt Hertigh Jahan och menige Ständeme, då begäre 
vij kärligen, så och nådeligen, att Hennes M:tt och Hans K:tt, 
Hertigh Jahan, sampt Rijkzens Rådh ville på de medell tänckie, 
där igenom brudskatten kunde blifve uthlagd, hvar icke på en 
gång, doch lickväll på åthskillige gånger. Uthi- medier tijdh skole 
vare Commissarier uthi tractationen det oss ändeligen förbehoUe, 
att vij icke i denne rijkzens olägenheet mage nödges uthgifve 



73 

bradskatten, aldenstand det oas icke allenast odrågligit, uthan 
omögligit ähr, iithan medh Hans K:tt Phaltzgrefven på visse ter- 
miller aocordere, som yij nogerledes mage hålle kunne. 

9. Men så skall Hans K:tt Phaltzgrefven och Hennes K:tt 
begifVe sigh all den rätt och tilltaal till alt ytherligere ftderligit, 
moderligit, broderiigit och systerligit arff. Allenast den arflige 
succeesion, så vidt och på dett fall Hennes K:tt efter den i Når- 
köpingh anno 1604 uprättede arffbreningh succedere må, oför* 
kränkt. 

10. Om brudlopet, ändoch vij gerne såghe, så frampt vij 
medh H. K:tt Phaltzgrefven om förbemelte puncter tilbörligen 
enighe och försäkrede blifve, att brudlopet medh förste kunde 
anstelles, så väll oss som Hans K:tt till mindre omkostnadh; män 
efther rijkzens lägenheet och månge andre hinder det icke strax 
tillåthe, uthan där vill ju göres nogon pneparation till; derföre 
stalle vij dett uthi Hennes M:tz, Hans K:tz Hertigh Jahans och 
Rijkzens Rådz betankende. Doch achte vij, så mycket oss på 
denne tijdh om sakeme ähr vetterligit, att dett åth minste icke 
skall kunne skee förr än i tillkommande vinther uthi Februarij 
eller Martij måned, till hvilken tijdh alle saker kunne blifve no- 
gorlunde till redz ; ähre vij väll till fridz, att brudlopet [då] blifver 
ansteldt, då vij och, spaar Gudh lijfvet och helsen, vele vare där 
tilstädes. Actum uthi vår befestningh Narfven den 25 Julij, 
Anno 1614. 

Ur registratoret för 1614, sid. 958. 



65. Narva den 25 Juli 1614* 

Endelige resolution, gifven af Kongl. M:tt vår nå- 
digste Konungh Hennes [o: Hans] M:tz Commissarier, 
förordnede på then gifthermåls-tractation emillen Phaltz- 
grefve Jahan Casimirs F. N:de och Hennes P. N:de 
Fröken Chatharina. Actum Narfven den 25 Julij, Anno 
1614»). 
1. Kan dett ingelunde vara att H. F. N:de Phaltzgreff Ja- 
han Casimir kan eller förmå gifva dhe sextijetusend daler (!) till 
vederlagh för brudskatten, så må det så småningom till 50, 40, 

*) Besolntionen år enligt anteckning i registraturet nppsatt af Rikskansleren 
»jilf. 



74 

30 och till det äldre ytherste tu tusend r[ik8]daler afslåås; docb 
ingelunde ringere. 

2. Kan dett icke nåås, att brudskatten må blifve inne hoos 
088 och chronan stående på visse terminer att uthläggie, medh 
mindre ränthe giffs där före, då mage vare Commissarier på sid- 
«tone bevilie efther ett åhrs förlöp seden att gifve åhrligen fam 
procento eller ringere om nåås kan. 

Ur registratnret för 1614 sid. 962. 



56. Narva den 2 Augusti 1614. 

Anskaffande af sobelskin till föräring. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Vij vele 
idher, her Axell Oxenstierna, nådeligen icke förhoUa, att eflFter 
som vij sidsth medh idher aftalte om then sabbelpeltz, som vij 
hade emet till Bamfeldt, så hafve vij nu gifvitt vår kladesechrif- 
vare Anders Haraldsson derom beskeedh, huadh för foder der till 
tages skall; men efFter vij kunne tänckie det skall vara för litet, 
som det nu på det Eyske sättet är, derföre begäre vij, att I uthi 
Stockholm vele lathe optinga så månge sabler, som det medh, så 
mycket som behöfves, kan vaxda förvidgatt. Hvar om I således 
beställe vele. Gudh befalandes. Af Narfven den 2 Augusti, 
1614. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Anteckning : Praesent. Reffuel den 10 Augusti. Anno 1614. 



57. Narva den 2 Augusti 1614. 

underhandling med allmogen om leverering af bröd i stUlet för spannmål ; 
upphandling af ärter. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Vij vele 
idher, her Axell Oxenstierna, nådeligen icke förholla, att effier 
som vij hafve lathitt uthskrifue om then gerdh, som almogen i 
alle landzänder skall påläggias, och vij förnimme vele falla oläg- 
ligitt och besvärligitt här opå thennc sijdhan att kunne lathe 
bake så mycket, som för krigzfolcket vill behöfves, derföre är vår 



75 

nådige rillie, ntt I sampt medh vare Cammerådb på vårc vägner 
påläggie och befale dem, som till landzändeme uthskickado blifua 
▼åre bieff at forkuima, det de iblandh annat medh undenåtemc 
fogligen förhandle, att de för spanmåll godvilligen vele uthgöre 
brödh, nembligen för huar tunna spanmåll tuå eller halfannen 
tunna godhe, torre och rälförrarade yiapekakor eller tvebaker, Bä 
mycket som huart kan räcknaa emoot annat, och så laghe, att de 
uthi de landsänder, som lägligesth &r och baste brödh vanka pla- 
ger, det mäste som them är mögeligit, mage oppbringe och för- 
skafie, och att det sedan hafves i godh förvaringh, till dess det 
hijt öfver kan blifva förskicket. Dermedh icke allenesth hooss 
de främmande, • som sådant brödh lefreres (der det elliesth gott 
och väll förvarat är, som det och vare måste) månge penninger 
kunne spares, nthan och krigzfolcket således bättre blifua under- 
holdne, och icke nödgas (som oiTte skee plägar) när dem någon 
spanmåll blifver gifvin, den för trångh skuldh att sällia och van- 
vörda. Elliesth vele vij och, att de der hooss på samme gierdh 
hooss almogen opphandle det mäste erthcr de kunne komma til- 
väga, och dem uthi andre partzeler, som icke så nödige ärc, af- 
quitte, effter erter altijdh kunne bruukes för sofveL ^ Här om 1 
således och på det sätt ider bästh tyckes, medh förbemälte vårc 
Cammerådb beställandes varde. Gudh befalandes. AfT Narfven 
den 2 Augusti, Åhr 1614. 

GuBtavus Adolphus m. p. 

Anteckning: Prsesent. Reffnel den 10 Angusti, Anno 1614. 



58. Narva den 7 Augusti 1614. 

Upphandling af sobelskinn till skänker; kopparhandeln; ställningen vid ryska 
gränsen. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Vij hafve, 
ber Axell Oxenstierna, bekommitt idher schrifvelsse, dateret Refle 
then 4:de Augusti, dermedh I begäre vetta vår änderlige mceningh 
om den sabbelpeltz, vij hafve ämat till Bamfeldt, så hafve vij 
tilförende här ifrån skrifvitt idher derom till*), såsom och elliesth 
gifuit vår klädesschrifrare Anders Haraldsson beskeedh, huadh 
fodher han der till tage skulle, och huruledes det skulle förvid- 

•) Se bzefret K:o 66. 



76 

ges, efFter som vij och nu lathe förskicke breff till vare Camme- 
rådh, de skole förskaffe och optinge så mänge sabbler, som der 
till kunne behöfvee. EUiesth vele vij och, n&r vår Peldtöfverste 
her Jacob de la Gardie kommer hijt, med honom lathe handle 
om någre timber sköne sabler, till de personer vij medh edher 
hafue omtalt, så frampt han der till veet någre uthvägar, annars 
vette vij dem inthet till att bekomma. 

Om kopparhandelen hafve vij och skrifuitt vare Cammerådh 
till, de dertill skulle tage uthaf de rijkzdaler, som äre opbome 
på Elfzborgz lössn, effter de Suenske penningeme icke vele till- 
räckie, på det att kopparköpet änderligen må gå för sigh, såsom 
och att de på viss caution, huar så blifver begäret, förstrackie 
bergzmänneme någon summa föruth, att de deste bäter kunne 
komma till bruuk. 

Vij fömimme och om de kundskaper I hafve bekommitt 
ifrån Dorpt, det Codkowitz där skulle lathe samble een hoop 
folck, derom vij straxt vele lathe förfare, om så är i sanningh, 
och elliesth vare saker på alle fall hafve uthi godh acht, så att 
huar något oförmodeligitt påkomme, de der medh nästh Gudz 
hielp icke. skole kunne uthrätte. Nye kundskaper äre här nu 
inge synnerlige, uthan vij förnimme de Tyske eoldateme skole 
hafue achtet sigh ifrån Nougården hijt och vele här af oss blifva 
underholdne. Huru lägligit det oss vill falla, kunne I sådant väll 
tänckie. Huadh vij elliesth idher hafue pålagdt så väll i Refle 
som uthi Suerige till att beställe, tuifle vij inthet, I sådant medh 
flijt effterkommandes varde. Och befale idher her medh Gudh 
alzmechtigh. Af Narfven den 7 Augusti, Ahr 1614. 

Gustavns Adolphus m. p. 



59. Narva den 9 Augusti 1614. 

Med öfversftndftDde af bref till och föreskrifter för Adam Schrapfer rörande 
stilleståndet med Polen. 

GustafF Adolff etc. Unsem gnedigsten gruss, und geneige- 
then willen zuvom. Wolgebomer, edler, besonders lieber getra- 
wer; Wir lassen euch gnedigst wissen, das uns diese einvorschlos- 
sene ahn unsem Commissarium Adam SchrafFem lautende briefe, 



77 

gestern abendt, bei eigener po0t von Dorpet, zu banden kommen 
Beindt, die wir dan eröffiiet. Dieweiln aber wir die grundliche 
meisungfa auas denselben wegen sonderlicher obscuritet nicht rer- 
nehmen mugen, also übersenden wir sie euch, gnedigst begeh- 
rend, Ihr mit genanthem Schrafferm derhalben communiciren und 
seine gründtliche resolution uns schleunigst* übersenden wolle. 
Sonsten seindt wir. eben so wenigh alse Sie die einsmahls ge- 
schlossene meinungh zu reformiren oder retractieren zu lassen 
geneigeth, sondern es mugen unsere Commissarij den frieden auf 
die 2 Jahre im nahmen Gottes schliessen. Insonder wolle Adam 
Schraffer, in seiner begchreten zusamenkunfft zu vornehmen, mit 
vleiss ihm ahngelegen sein lassen, wie unsere dem von Mengden 
gnedigst ubergcbene resolution dem Chodkewiczen gefallen mochte 
haben. Damith euch, dem wir mit allem gnaden woU zugethan, 
Gottlichem schütze in eile empfehlend. Dato Narfe den 9 Au- 
gusti, Anno 1614. 

Gustavus Adolphus m. p. 

utanskrift: Dem wolgebomem und edlem, unsenn besonderem liebem, fs:e- 
trawem Reichs Cancellarem und Rathe Axell Ochsensternn. Frejbem zu Fieholm. 



60. Narva den 16 Augusti 1614. 

Bansakning om anledningen till, att ett Kurfurstens af Pfalz bref försenadt an- 
l&ndt, sannolikt öfver Danmark. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Vij vele 
idher, her Axell Oxenstieme, n&deligen icke förhoUe, att oss ifrån 
Cammerådh är vordit tilskicket itt breff ifrån Churfursten af Hei- 
delbergh, dateret uthi Januario, medh den berättelsse derhooss, 
att een bonde i Vestergöthland skulle det hafve lefreret her Giö- 
staf Steenbock, och icke väll viste, hvadan det var kommitt. 
Och aldenstundh vij väll kunne tänckie, att samme breif må- 
ste vara kommitt ifrån Danmarch, och derhooss icke tvifle, det jo 
hafver varitt en viss post, som hafuer förtet dijt, kunne vij icke 
vetta, för huadh orsaker skuldh det der så lengie skall vara opp- 
hoUitt, eller och huruledes det är kommitt der ifrån. Hvarföre 
begäre vij nådeligen, att I om alt sådant hooss bemalte her Gö- 
staf vele lathe förspörie, såsom och elliesth sielfve tale medh 



78 

hdgbemälte Churfurstes senningebudh, Bom nu är i Sverige, om 
samma posth, när han blef uthskicket eller kom tilbake igen. 
Deraf I deste bäter om sakeme kunne förfara, och oss sedan 
medh ftrste viss beskeedh der om vette lathe. Gudh idher be- 
falandes. Af Narfven den 15 Augueti, Åhr 1614. 

^ustavns Adolphus m. p. 

Anteckning: Pi-sesent. i Stokholm den 27 Angusti,' Anno 1614. 



61. Narva den 15 Augusti 1614. 

Utlemnande af material för otarbetandet af Erik Jöranson (Tegels) krönikor. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Eflfter det, 
her Axell Oxenstieme, vij gerne vele att Erich Jörensson skall 
continuere vår salige kere Her Faders, christeligh och höglofligh 
i åminnelsse, chronika, såsom och Konungh Erichz, som han haf- 
ver i vercket, derföre är vår nådige villie, att I honom uthi 
chronones cantzlij lathe fhå huadh rättelsse, som der kan finnas, 
pä det han samme arbethe deste bättre kan före till ändes. Gudh 
idher befalandcs. Af Narfven then 15 Augusti, Åhr 1614. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Anteckning: Pnesent. i Stokholm den 27 Augusti, Anno 1614. 



62. Narva den 20 Augusti 1614. 

Om ändrade bref rörande gärdens åtgörande i Småland och fnrstendömmena. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Edher dra- 
ger väl till minnes, her Axill Oxenstiäme, att uthi the bref om 
giärden, som I medh idher toge, förmältes, att the skulle uttgiöra 
rogh och komn, så efter vij fömimme, att opä denne sidhan ähr 
olägligitt bådhe till att brygge och bake, hafve vij lathett skrifva 
andre bref och der uthi formale, att uthi Smålandh och begge 
furstendömme skall för hvar tunna rogh uttgiörcs två tunnor gott 
visspebrödh. Hvar nu the förre brefven icke alleredhe publicerede 
vore, ähr vår villie, att desse uthi theres stadh publiceres skolc, 
hvar idher eliost tycker sådantt vore lägligere och oss till bättre 



79 

gagnn och fordeel. Edher Gudh befalandee. .Vf Narfven den 20 
Augusti, Ahr 1614. 

Gustavus AdolphuB m. p. 



68. Narva den 16 September 1614» 

Konnngens hemresa; Angdows er5fring. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunat etc. Vij hafve, 
herr Axill Ochssenstieme, bekommedt tvennc idre skrifyeUer, da- 
terede Stockholm den 29 Augusti, dar medh I oss lathe förstå 
om åthskillige saker och tilstånd, som både där inrijkes och uth- 
ländes ähre på ftrde, hvaruthaf, så väll som eliest, vij noghsampt 
knnne erachte, vår nährvahro där uthi rijkct myckit är af nödene^ 
och fördenskuldh medh allerförste, och så snarth den post uthi 
penninger och commiss, som vij nu dagligen dädan förvänthe^ 
sampt och vare skipp kunne ankomme, vele begifve oss öfver åth 
Svärige igen; dett vij önske må skee medh lycke. 

Vij vele ider och harhoos nådeligen icke förhålle, att efther 
OBS, sedan som I droge här ifrån, synthes så godh apparence vara 
för handen medh befästningen Augdow till att eröifre, så hafve 
vij sielfve personligen lycht medh dijth uthi belägringen, och 
ähre komne där före den 25 Augusti nästförlidin, och hafver Gudh, 
den alrehögste (hvilken där före vare ehredt och prijsedt evinner- 
ligen) gifvidt oss den lycke, att vij samma befästningh den 10 
Septembris uthan nogon synnerligh blodspildningh och medh ac- 
cord ähre blifne mächtige. Och blef så tillåtedt bayorer[o: bojarer], 
strälitzer och andre, dhe som icke hadhe lust att blifva, till att 
dragé fritt där ifrån åth Plescow, och sedenn hvartt de ville, män 
bårgerskapet, som där tilförende hafve boodt, ähre mästedeles, så 
väll som och böndeme där om kring, sielfviliendes qvar blifne. 
Hvar utaf vij nu, näst Gudz hielp, vele förhoppas, vij godh sä- 
kerheet här om kring för fiendeme på denne sijden hafve skole. 
Dett vij idher icke hafve veledt underlathe. Gudh befallandes. 
Af Narfven den 16 Septembris, Ahr 1614. 

Ur registratnret för 1614, sid. 1091. 



64. Narva den 17 September 1614. 

Betalning till några köpman; svar på Konungens af England bref. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc, Vij föminnne, 
herr Axill Ochsenstieme, ibland annat uthi ider skrifvelse om 
dett besvähr medh köpmän, som medh stoor otoligheet och för- 
treeth altijdh soUicitere om deres bethalningh, dbe hafva utaff 
«ronon till att f ordre. Och efther vij sådant nu icke vette till 
att remediere, för än Gudh vill vij komme till Svärige igen, och 
då nogre laglige medell där till sökie kunne, hvar medh dhe mä- 
ghe blifve bethalte, hvarföre begäre vij, att I uthi midier tijdh, 
nähr nogre sådane ankomme, dem medh fogh på bäste sättet, som 
dett skee kan, vele opholle och tillfridz ställe. Hvadh belanger 
dett svahr till Hans K. Yrde uthi Engeland, lathe vij oss dett 
nådigest behage, och vele, så frampt att Jahan Enoth oss opå 
flamma värf besökendes varder, dett således lathe afgå. Befale 
ider här medh Gudh alzmechtigh. Af Narfvcn den 17 Septembris, 
Ååhr 1614. 

Ur registratnret för 1614, sid. 1099. 



66. Upsala den 14 Februari 1616. 

Kallelse att möta Konungen på Väsby. 

Gustaf Adolph etc. Vår 8}Tinerlige gunst etc. Efter dedh, 
her Cantzler, vij behöfue idher närvarelsse, ähr vår nådige be- 
giäran, att I straxt förfoge idher till oss till Vässby, så att I ähre 
där hoos oss i morgon. Edher Gudh befalandcs. Af Upsala den 
14 Februarij, Åhr 1615. 

Gustavus Adolphus m. p. 



66. Näs gård [i Dalame] den 10 Mars 1616. 

Förfrågan angående några Knkedrottningens yttranden om Konungens person. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij hafiie, 
her Cantzler, bekommet edher skrifuelsse, sampt medh Johan 



61 

Skyttes och Doctor NiUses brcf edher tillskrifne otn den dis- 
curs, H. M:U Tär elskelighe käre Fru Modher medh dem om vår 
person haft hafuer; om huilkcn vij vijdhere med edher disqui- 
rere Tele, när Gudh vill I komma till oss. Och efter Doctor 
Xils hafuer lofuat edher, att han innan någre daghar ville vi- 
dhare om sama discurs tillskrifue, är vftr nädighe begären, att I 
velCf strax edher sådant tillhande kommer, Iftthe oss dess grund 
och mening förnimma. Om I och vette, huru de munslaghen, 
som der uthdelte are, sigh förorsaket hafuc, och huru den co- 
medien är ändet, begäre vij nädhclighen att 1 oss derom til- 
kenne gifue. Edher Gudh befalandes. Af Näs gArd, then 10 
Martij, Ähr 1615. 

Gustavus Adolplms m. ]). 

Anteckning: Pnesent. på Fijholm den 15 Martij. Anno 1615. 



07. Näsgård (i Dalame) den 11 Mara 1616. 

Underhandling rörande kontraktet med H. G. von Arnimb. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Vij lathe 
edher, her Cantzler, nådeligen förnimma, att sedan I droge ifrån 
oss vidh Vässby, kom till oss Hans Georg von Arnheim, medh 
huilken vij uthi föregångne åhr in Majo en contract giordt 
hafue*), efter huilken han oss en stoor rekningh inlagdt, före- 
gifvandes sigh der opä hafua store sumer an vänd t. Och hafue 
vij gifuit honom det svar, att han opä fiorton dagars tijdh skulle 
sigh uthi Vesterårs förholla, dessförinnan ville vij honom opå 
hans verf beskeedh lathe bekomma. Och effter vij samme con- 
tract medh honom gjordt hafue, står den icke till att förandre, 
uthan vij moste opä någott sätt medh honom handle, så att vij 
icke altför stor skadhe der af tage, elliesth skulle thett hetas, 
lijke som vij icke ville hoUa thett vij honom lofuat och tillsagdt 
hafue. Begäre fördenskuldh nådeligen, att I opå vare vägne ther 
om med honom handla vele; huilken handell oss tycker besth 
kunne skee opå det sätt, som vij opå ett memorial edher her 
bredho vidh tilhande sände**). Och opå det I saken deste bättre 

•) Jmfr of van brefven N:o 34 och 40. 
••) Detta memorial finnes ej i behåll. 
Axel Oxenstierna^ Afd. II. 1, 6 



82 

må förstå, sende vij edher och derhooss contracten, och hans 

deropå gjorde rekningh. Vij försee oss nådeligen, att I der 

uthi göre edhcrt beste. Gudli befalandes. Af Nääs gårdh den 
11 Martij, Åhr 1615. 

Gustavus AdolphuB m. p. 

Anteckning: Prsesent. på Fijholm den 16 Martij, Anno 1616. 



68. Näsgård (i Dalarne) den 11 Mars 1615. 

Med begäran om Rikskanslerens betänkande angående några till honom härmed 
öf versända ryska bref. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Vij sende 
edher, her Cantzler, tilhanda the Ryske brefF, som vij then 6 
Martij opå Garpebergett ifrån Edvert Horn bekommet hafue, 
att I them öfuersee •mage, och begäre nådeligen, att I lathe oss 
förnimma edert Judicium om thet, som han hafuer lathet the 
Nougorådsche schrifua the Muskouske till. Elliesth hafue vij 
och i går åther bekommit schrifuelsse ifrån honom, sampt medh 
uthcopier af the Muskouskes svar opå det, som vij i höstes be- 
falte skrifua them till, huilken vij och her medh eder tilskicke ; 
deraf I varde seendes deres oförskemde natur och grofue hög- 
ferdh. Om huilket alt, så väll som det förre, vij begäre vetta 
edher mening. Gudh befalandes. Af Nääs gårdh den 11 Martij, 
Åhr 1615. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Anteckning: Prassent. på Fijholm den 15 Martij, Anno 1615. 



Näsgård (i Dalame) den 13 Mars 1616. 



Om svar till H. G. von Arnimb. 



Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Endoch, 
her Cantzler, vij i förgår*) skrefue edher till, att Hans Arn- 
heim skulle cffter afskeden förhoUe sigh uthi Vesterårs, så 
förnimme vij doch, att han ar dragen til Stockholm, så effter 



•) Se brefvet N:o 66. 



83 

then tijdhen lijdher, innan huilken vij hafue tilsagdt honom be- 
skeedh, och vij icke gerna sage, att han åther skulle begifua 
righ tili 088 igen, försee vij oss, att I så läge, att han dess för- 
innan måtte vår villie och mening förnimma. Edhcr Gudh be- 
faltndes. Af Nåäs gårdh den 13 Martij, Åhr 1G15. 

Gustavns Adolphus m. p. 

Anteckning: Pnesent. på Fijholmen den 16 Martij, Anno 1616. 



70. Kopparberget den 16 Mars 1616. 

Kallelse till Konungen; JÖran Posses fitamplingar. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij begiäre, 
her Cantzler, nådeligen, att I till nestkommandhe måndagh öf- 
ver otte dagar vele komma till oss opå Ulfvesundh, efter vij 
någott synnerligitt hafue medh idher att tale. Vij lathe idher 
och nådeligen förnimme, att vij hafue bekommitt skrifvelsse af 
Herren von Leut*), der uthi han iblandh annatt förmäler, att 
Jören Posse hafver gifvitt Konungen i Pålandh tillkenne, att 
han her i Sverige hafver godh intelligentie, och vill understa 
sigh att bringe honom her in ; och, oanseedt stilleståndett emil- 
lan oss och the Påler besluthett ähr, hafver han lickväl i sin- 
nett, giönom Don Rodrigo och öfversten Gottbergh ifrån Dant- 
zick uthi tillkommandhe våhr eller sommar, giöra ett anslagh 
opå Calmarne slått, att komma dedh Konungen i Pålandh till- 
bonde, och att förbemälte Posse skall hafva någrc, som her 
ifrån avisere honom om alle lägenheeter sampt myckett annatt, 
som han i sin skrifvelsse förmäler; om huilkett vij, när I till 
088 komme, achte medh idher disquirere. Och hafue vij väl opå 
een valgiärnifkgh (!) sådantt altt förebygdt, om någott sådantt opå 
fardhe vore, mån icke deste mindre, ähr och vår nådige be- 
giären, att 1 uthi medier tidh, för än I komme till oss, vele den 
saaken uthi betänckiande taga, om någott sådantt vore i vär- 
kett, huruledhes man thett bäst och lätteligist förekomma skulle. 
Edher Gudh befalandes. Af Kopparbergett den 16 Martij, Åhr 
1615. 

GuBtavns Adolphus m. p. 



•) Adrian, »Freiherr von Flodorff und Leudt». Namnet inskrifvet i en öpp- 
ning i texten af annan band. I registraturet namnes han von Flodorp. 



84 



TL Stockholm den 27 Juni 1015. 

Memorial för Cantzleren, huadh Konungh (!) Maiestätt 

^nll, att han skall utträtta, i medier tijdh han bliffuer 

här effter Konungh Maij:tt. Actum Stockholm den 27 

Junij, Ahr 1615. 

Föret; Skall han skynda H. K. M:tz Hofijunckare aiF och 

förfordra dem effter lägenheeten, att de komma foort. 

Till thett andra; Skall han drijffua på, att han mä hafva 
medh sigh offner till H. K. M:tt de tijotusend daler peninger, 
och sextontusend daler commiss, som Lorentz [Kruse]*) ähnnu 
ähr skyldigh. 

Till thett tridie; Att han och mä fhä medh sigh de fyra- 
hundradhe musketer, Cammarådhett skole ophandla, sampt de 
vapn och värior, som ifrån Arboga skole komma. 

Till thett fierde; Att och andre saaker, som 1 Cammarrå- 
dedz memorial ähr författadh må effterkommes, och H. K. M:tt 
fhå där om viss underrättelsse. 

Till thett fämpte; Dedh förste mögeligitt, skull han begiffva 
sigh öfuer till H. K. M:tt. 



Gnsta\nis Adolphus m. p. 



72. Narva den 11 Juli 1615. 

Kallelse till Konungen med anledning af fredsunderhandling med Ryssland. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij vele 
idhcr, her Axell Oxenstiärne, nådeligen icke förhoUe, att efter 
nu på begge sidher, så väl af oss såsom Ryssen, ähr bevilliett 
en viss handels dagh till den 10:de Augusti nu nestkommandes 
till att tractera om fridh begge rijken emillan, så, mädhan samme 
tidh ähr någott kortt och snartt kan löpe förbij, hvarföre ähr 
vår nådige villie och begiäran, att I utan någon förtöfningh 
vole bcgifve idher hijt öfver, på dedh handelen igönom idher 
frånvaro icke må tage någon skadhe och afsacknatt. Dedh I 

♦) .Ifr >Mcmoriftl för Skattmästare och Cammeråtlhi af samma dag i regi- 
Ht rn t «nvt. 



85 

ändeligen såledhes vele cfterkomme. Gudh befalandes. Af 
Narfven den 11 JuHj, Åhr 1615. 

GustaviiB Adolphus m. p. 

Anteckning: Pnesent. på Tijdöen den 28 Julij. Anno 1615. 



78. ITarva den 12 Juli 1615. 

I^iminnelde hos Generalstaterna om en Holländsk kommissarie jämte den Engel- 
ske Tid Rjska fredsunderhandlingen. 

Gustaff Adolph etc. Vår syDnerlige gunsth etc. Effter som 
ider vähl kommer ibugh, her Axell Oxenstierne, att vij hafue 
latitt skrifue Staterne i Hollandh till och begärett, dhe ville sigh 
interponere uthi fridztractatioDen emillan oss och Ryssen, och 
vij ähnnii icke hafue förnummett, nägre deres Commissarier 
skulle vara på ferde, derföre så begäre vij, att I boos denn Ne- 
derlendske posten Nyland, som nyligen till Stockholm ankom- 
min ähr, derom vele förfråge; eller om hann hade någon com- 
mission till oss att vara een agent, hvilkett der så vore, då 
vele vij, att I medh snareste skynde honom bijt öfver till oss. 
Menn, der hann ingen commission hade, då såghe vij gerne, 
om I så vidt kunne honoro öffuertahle, och hann sigh dedt un- 
derstode att påtage, att hann då opå Staternes vägner handelen 
ville bijvistes, och hielpe till att sakerne måtte komma till een 
godh afhandlingh och ändskap, på dett att thett Engelske sen- 
debuditt icke mätte vare der allene. Och tvifle vij icke, att 
sådantt uthi tractationen skulle vara oss myckitt profitligit. 
Hvarom I således vele bestelle, som I vette dett ähr oss anlä- 
gett. Datum NarfFuen den 12 Julij 1615. 

Ur registratnret för 1616, sid. 599. 



74. Augdow den 26 Juli 1615. 

Förnyad kallelse till Konungen ; uppmaning att i alla händelser fortskynda för- 
nödenheter till krigsfolket. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Effter som 
vij sidst, her Axell Oxenstierne, lathe schrifva ider till, att I 



86 

uthan förtöfningh skulle begifua ider hijt öfuer tili oss, så tvifle 
vij icke, att I dermedh skyndhe det mäste som I kunne. Men 
der någott oförmodeligitt hinder päkumme eller och vichtigtt 
föreföUe, så att I derigenom enderligen måste blifua der qvar, 
då vele vij, att I medh aller snareste förskicke bådhe kläder och 
peDDingerne hijt öfuer, så att dermedh icke må dröijes, på det 
vij kunne contentere det främmande krigzfolket, så väll det, 
som till ett temligit antal nu nys hijt inkommet är, som det 
förre, och de mage mann [o: vara] deste villigere att lathe sigh 
brücke opå det togh, vij nu förehafue åth Pläschau ; effter osa 
elliest är betänkeligit medh malcontent folck något att företaga. 
Det vij ider nådeligen icke hafue velet förhålla. Gudh befalan- 
des. Af vår befestningh Audoo den 25 Julij, Åhr 1615.*) 

Gustavus Adolphus m. p. 



75. Fleskow den 6 Augusti 1615. 

Riksk analeren bör, om ej hotande polska stamplingar hindra, infinna sig hos 
Konungen; förmaningar till vaksamhet; i händelse af fara böra missnöjda 
öf versandas; goda utsigter för fredsunderhandlingen och belägringen. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Vij vele 
ider, her Axell Oxenstierne, nådeligen icke förhålla, att effiter 
som nu her hooss oss månge vichtige och nödige saker före- 
falle, som både gott betänkiande behöfue, och oss elliest falle 
besvärlige så eensamme att kunnc uthstå, serdeeles mådhan vij 
för vår Felldtmarskalkz oförmodelige från fall skull om alle sa- 
ker, som vårt felldt tillkommer, allene måste bestelie, effter vij 
elliest uthi de andre Commissariernes frånvaro för tijdsens kort- 
heet skull nödges att förskicke vår Felldtöfuerste till fridztrac- 
tationen; huarföre då begäre vij nådeligen, att så frampdt I 
kunne tänkie, det I för de stemplinger och practiker, som Ko- 
nungen i Poland opå Sverige kan hafua, derifrån någorledes 
mistes kunnc, I då medh förste vele begifue ider hijt öfuer till 
oss. Men förnimme I och, att han något före hafuer, som fahre 
uthaf är till att befruchte, då see vij heller, att I blifue der 
quar, och förskicke hijt öfuer till oss de sncker, som vij till 



•) Rättelserna i texten äro gjorda efter registraturet. 



87 

krigzfolcket och befestningerne hafue lathlt förordne, och I elliest 
kanne tanckie her nödigt vele behöfues. — Och begäre vij, att I 
▼ele hälla vare befalningzm&n alfvarligen före, det de hafue 
giant opaeende, så att icke Dägre Sigismundi brecf hoos under- 
såtheme och almogen mage instinges, eller andre practikcr före 
hafues, dermedh de till någon tvifelachtighect kunne blifue op- 
Täkte och föroraakede, eller och, hvar något sådant vore på 
ferde, det uthi tijdh genom gode medell och väger måthe stil- 
las och förekommas. — Huar och, det Gudh förbiudhe, något 
oförmodeliget påkommer, som syntes någon fahra velc hafua 
medh sigh, så att Konungen i Poland uthi vår frånvaro antin- 
gen medh gevaldt fäderneslandet ville antasta eller något an- 
nat skadeligit företage, då begäre vij, att I egenom huadh lä- 
genheet och tillfälle, som I bäst kunne, vele öfuer skicke hijt 
till oss alle de, som sigh förmeene skulle vara uthi någon må- 
tho uthaf vår salige käre her Fader injurierede, på det man då 
för dem måthe vara deste säkrere, såsom och elliest i alle an- 
dre måtho hafue sakerne uthi godh acht och opsicht. Huilket 
allt vij så väll ider trooheet emoot oss och fäderneslandet som 
försichtigheet och flijth nådeligen vele hafua heemställt, såsom 
I det bäst och rådeligest befinne till att företage och uthföre, 
såsom vij och icke tvifle, I derutinnan all menskligh och mö- 
geligh flijth görandes varde. — Huadh den fredztractationcn 
belanger, som her nu förehafues skall, så vele vij väll förmodhe 
derraedh sådant skulle vara till att nåå, som bådhe vij och fä- 
derneslandet måthe hafue gagn, äre och berööm uthaf, huar det 
icke blifver förspillt genom vare commissariers dröghsammheet, 
effter vij icke grant vethe, om ännu någon af dem är på vägen, 
uthan Felldtöfuersten förvänthe vij ifrån Narfuen, och den vele 
vij förskicke herifrån. — Medh belägringen hafuer thet och så- 
dant apparentz, att huar icke fridh blifuer, skulle här väll nå- 
got goth kunne uthräthes för brist bådhe på maat och folck 
hooss fienden; elliest och att befestningen på någre orther är 
svagere än vij det hafue troot. Gudh ider befalandes. Af vårt 
felldtläger för Pläschou den 5 Augusti, Åhr 1615. 

Gußtavus Adolphus m. p. 



88 

76. Fleskou den 19 Augusti 1616. 

I afvaktan på Rikskanslerens snara ankomst lemnas ankomna bref obesvarade; 
uppmaning till skyndsamhet. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Vij hafue 
bekommit ider schrifuelse, her Axell Oxenstierna, oss medh 
Berendt Helfri[c]h tillskicket, sampt och derhoos Statemes och 
Doctor von Dyks medh andre flere bref, dess inneh&ldh vij 
hafue förnummit; och efFter vij icke annors vele förmodhe, ann 
att I medh allerförste hijt till oss ahnkommendes varde, s& 
hafue vij der medh velet latha bestå något synnerligen der 
opå till att svahra. Och begäre nådeligen, att, så snarth som 
I ankomme till Narfuen, I då, uthan alt vijdere förtöfvande, 
straxt vele begifue ider hijt till oss, effter vij ider närvaro så 
väll för den fridztractationen, som nu medh Rysserne på ferde 
är och uthan tvifvell mykit vidlyftigh disputatz och besvähr 
vill hafua medh sigh, som och andre saker storligen hafue uthaf 
nödhen. Dermedh I ingelundhe vele fördröije. Gud befalan- 
des. Af vårt felldtläger för Pläschou den 19 Augusti, Åhr 1615. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Anteckning: Praesent. i Narffven den 28 Septembris. Anno 1615. 



77. Fleskow den 18 September 1616. 

Rikskanslerens ankomst till Narva välkommen; föreskrifter med af seende p& de 
anlända Holländska gesandtemas mottagande, fortskyndande och beledsagande. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij hafue 
förnummitt, herr Axell Oxenstiärna, att I nu väl ähre öfver- 
kombne till Narfwen, dedh oss tycker väl vare, bådhe derföre 
att vij idher närvaru her hoos oss för månge vichtige saaker 
skuldh behöfue, såsom och i dedh vij hafue förstådt, I ähre 
kombne till helssann igän, efter oss var berättatt, I uthi Sverige 
hafue varitt illa till pass. Och mädhan vij derhoos förnimme, 
att de Statiske Gesandter ähre ankombne till Narfwen till den 
ände, att de fridztractationen emillan oss och Rysserne skole 
bijvåne, såsom de der om hafue skrifuitt oss till och begiärett 
vette, huru de sigh medh deras reese skole förholle; så, alden- 
stundh terminen, opa hvilken vare Coramissarier förmeene han- 



89 

delen skole angå, nftmbligcn den 20 Septembris nu ähr förhan- 
den, och vij fruchte, att huar den Engellske Gesandten om de- 
ras ankompst nftgott förnumme, han deste mere opa handelnn 
skulle skynde och fortfara; huarföre och opä dcdh att noedh 
bemalte Statiake Gesandters ankompst dijt deste mindre må dröi- 
jes, begiäre vij fördenskull, I medh dem vele förhandle, så att 
de två af dem straxt begifuc sigh genest ifrån Narfwen, den 
vägen ått Nougården till handelaplatzen, och den tridhie, hvil- 
kea vij helst s&ge vore den Di rieh Baass, Borgmestere i Am- 
sterdam, kunde fölije idher hijt till oss, på dedh vij medh ho- 
nom kunde discurere om alle saaker, soixi vore af nödhen. Och 
hatiie vij förskickett vår Stallmestere her ifrån ått Xarfven 
medh så monge hofi^unckare, som vij nu miste kunnc, och be- 
falett, att han skall vare honom fölghachtigh hijt till oss; män 
Anders Grijp de andre ått Coporien, der ifrån Jochim Bärendtz 
skall dem vare fölgachtigh heele reesan, till dess de kunne 
komma ifrån handelen tilbaker igän. Begiäre och, att I medh 
alfvar vele föreholle vare Ståtthollare, att samme Gesandter 
mage väl blifue trncterede, och dem förskaffatt, ehuadh som 
helst de behöfvc kunne, så att oss der medh elicst icke må skee 
någon despect. Dedh vij idher nådeligen icke hafue vclett för- 
holle. Gudh idher befalandes. Aff vårtt fälttläger för Pleskou 
denn 18 Septembris, Åhr 1615. 

Gustavüß Adolphus m. p. 

Anteckning: Pnesent. i Narfwen den 25 Septembris. Anno 1615. 



78. (Egenhändigt) Åbo den April 1616. 

Med ett kasseradt kongl. bref till Riks Råclen, dat. Åbo den 8 April 1616.*) 

Thetta bref är, Her Cansseler, alt för kort och icke efter 
min meningh, ty jagh vil, at man sckal svara och något refu- 



♦) Sjelfva det kasserade brefvet är af följande lydelse : 

iGostaff Adolph &c. Efther dedh trogne män och Rådh vij nu för fredz- 
handelen skoldh behöffve dhe tretijotusendh daler penningar och fyrotijotusendh 
i commiss, som vij tillförende hafve skrifvidh eder till om ; derföre sA ähr vår 
nWige villie och begäran, att I medh allerförate och så snartt siöreendt blifver, 
förskicke dhem hijtt uthöffver till oss. Råttendes edher alldeles efter vårt förre 
brefs inneholdh. Gudh eder samptligen befalendes. Aff Åbo Slott dhen 8 Aprilis, 
åhr 1616.» 



90 

te ra theras besvär som the emot min befalningh uthi theras bref 
införa, och så sedan them (?) förmana, at the icke någon för- 
summelse theruti sigh förre taga, och hvar tbet icke är til at 
nå hoss Lorentz Kruse, hvilcket best och migh behageligst vore, 
så måste the doch förmanas at giöra theras flit hos andra köp- 
men, på thet icke ther igenom alle mine och rijksens saker 
blifva strandsatte. Underretter för then skuld thenne, at han 
må kunna retteligenn them på theras införda besvär svara, ef- 
ter migh synes at ther liger mycken macht uppå, at the mage 
varda rettade och om min meningh underviste. Farrer väl. 

Efter en af Generalmajoren m. m. O. M. Björnstjerna för utgifningen af 
GuBtaf Adolfs Skrifter benäget meddelad afskrift från originalet, som förvaras i 
Kejserliga Biblioteket i S. Petersburg under glas och ram. 



79. Kumo g&rd den 22 April 1616. 

Kikskanslerens betänkande begäres med anledning af kopparhandelstransactioner 
med Enkedrottningen. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij kunne 
eder, her Cantzler, nådeligen icke förhålle, att vij på stunden 
bekomme bref ifrå vår Skattemestare och Cammerådh i Ståck- 
holm, belangende kopperköpett emellan Hennes M:tt Dråtnin- 
gen, vår elskelige kära Fru Modhej, och oss om den andre 
Elffzbårgz lösens termin, den Hennes M:tt ähr tillsinnes att vele 
behålle, cffter som I afF desse innelagde copier och förslagh, 
szå väl som och hvadh vij där opå nu strax uthi en hast haffve 
svaret och fort förskickedh*) hafve till att see och förnimrae. 
Begäre fördenskuldh nådeligen, att hvar någott meere deruth- 
innan behöfdes att svara dem, eller och elliest föreställe, hvadh 
som nödigt vore, I då vele oss edert godhe och rådsamme be- 
tenckiande der uthi medhdele, på dedh vij kunne oss ännu vij- 
dere der opå emot dem nådigest förklare. Befale eder Gudh 
alzmechtigh. AfF Kumo gårdh den 22 Aprilis, Åhr 1616. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Anteckning: Prsesent. i Åbo den 26 Aprilis, Anno 1616. 

•) Af detta K. M:t8 svar till Kammarrådet finnes en copia här bilagd. 



91 



80. Buraåminne (i Satakunda) den 2 Maj 1616. 

Om Bkrifvelser angAende gärden, kopparhandel och spanmåUförbud. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc Vij haiTue, 
her CaDtzler, bekommit eder schrifvelsse, datcret Åbo den 26 
Aprilis, sampt Broor AndersBons breef, eder tilschrifuitt, medh 
eet förslagh der hoos på gärdhen, som i förrådh ähr, och dem 
öfiVerläsitt, och, så mykitt oss nu denne gången haiTvcr stått 
tilgörende, om kopperköpett och förbudh på spannemålen utt- 
öfver till Sverige igen schriffuitt. Men hvadh accijcen tilkom- 
mer, der medh vele vij lathe bestå, till dess Gudh vill vij kom- 
me uttöffver till Sverige. Dedh vij eder icke haflFve velat för- 
hålle. Gudh eder befalendes. AfF OfFverbåminne den 2 Maij, 
Åhr 1616. 

Gu8tavu8 Adolphus m. p. 

Anteckning: Prsesent. i Åbo den 4 Maij. Anno 1616. 



81. Spetalsund (i Finska skärgården) den 19 Maj 1616. 

Utrustande af lådior på Ladoga pjön ; skeppet Mara bör säiidaR till Sverge ; om 
finska krigsfolkets beväring. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Efftcr dedh, 
her Cantzler, vij tvifle, att lädierne där uthi Åbo lähn, sora op 
i Ladga sziöu beskedde ährc, icke blifFve sä hastigtt reedhe 
medh folck och proviant, som vij doch helst såghe, h vårföre ahr 
vår nådige villie och befalningh, ntt I driifve opå hoos Cam- 
merereren Hans Hendersson, att han icke någon försumelsse 
däruthinnan tagher, uthan skaffar där opå både folck och pro- 
viant och medh allerförste skynder dem sin koos ått bemalte 
Ladga. Vij vele och i liika måtto, att I skynda dedh skepet 
Mars, som där i Finska skären ligrrer, åt Sverige. Desliikest 
sende vij och eder här ifrå medh brefvijsare Mattz Erichsson 
tu hundredesiu etycker musketör och haker, långe spessar tu 
hundrade, och gemene hillebårder tyio, huilcka ifrå rustcam- 
maren i Stockholm kompne ähre, och befalc nådeligen, att I 
strax förskicke dem till Helsingefårs, der dedh Finske kriigz- 



92 

folckett kan blifFve beväredt medh. Gudh eder befalendes. Äff 
Spetelssundh den 19 Maij, Åhr 1616. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Anteckning: Prsesent. i Åbo den 21 Maij, Anno 1616. 



82. Flisöhamn (Åland) den 20 Maj 1616. 

Det till Ladoga destinerade folket bör förses med någon aflöning och med sna- 
raste afsändas. 

GöstafF Adolph etc. Vår synnerlige giinsth etc. Vij för- 
gäte senest, her Cantzler, att tale medh edher om de femptijo 
man båsmän, som opå lodierne op i Ladga sziöen skole bruke- 
dhe blifve, att dhe någedh till lohn bekomme skulle. Szå al- 
denstundh dhe icke väl den reese göre eller der till villige 
vara kunne, med mindre dhe medh någen lohn betenckte vaj- 
dhe; derföre så ähr vår nådighe villie och befallningh, att I 
samptt medh Cammereraren göre edertt bäste, att opbringhe 
till deres behoff så myckett i klädhe och penninger, som dhe 
kunne blifFve tilfridz ställte, och sedhan, så snartt der om be- 
ställt ähr, dhe då vardhe uthan vidare drögzmåll fort förskic- 
kedhe. Dedh I således beställe vele. Edher Gudh befalandes. 
Aff' Flijsehampn den 20 Maij, Åhr 1616. 

Giistavus Adolphus m. p. 

Anteckning: Praesent. i Åbo den 22 Maj, Anno 1616. 



83. Stockholm den 31 Maj 1616. 

Åtgärder för fälttåg i Liffland ; lykten från Polen ; Rikskansleren bör efter slu- 
tadt värf, så snart möjligt är, återvända hem. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Vij sände 
edher, her Cantzler, copia af vårt svar till Feldtherren, der eff- 
ter I vetta eder at rätta och till att gifua focket afskeedh. Och 
aldenstund vij see af Fcldtherrens förslag, att han begärar icke 
Hendrich Månssons fahna till sigh, måste I befala, att de och 
mage skaff\is öfuer till Narfwen, på det de mage brukas till den 
Pleskowiske skantz bygning. Elliesth hafue vij och här inge 



93 

kundskaper, om nAgon viss uprustning. Somma hafua vull sagdt, 
au på Bijkzdagen äre bevilliat tre pobor tili att föra krigh mot 
Ryssen medh, men det är alt ovisth. I dagh kom itt skep frft 
Dantzigh, builket berättar, att uthi Pryssen af ingen verfning 
höres, och att uthi Dantzigh inga skep anthen hyres eller til- 
pyntas, således att vij medh Gudz tilhielp förmoda, att det uthi 
denne sommar ingen fahra hafua skall. Hafue fördenskuldh oss 
resolverat, dett Suante Baners regemente (opå Hans Nilssons 
fänika när) skall blifua någon tijdh der uthi landet qunr, pä 
det att den skantzen vedh Pleskous bygning mätte des bättre 
befordras. Vij hafue her om och tilskrifuit Boo Wernickson 
och honom vår villia underrättat. Här blifuer och någorlunda 
rådh till spanmäl till att förskicka dijt öfuer, så det vij förmoda, 
att folcket icke vurda nödhlidandcs alt intill hösten, till huil- 
ken tijdh man måste tilsee, att man videre rådh skaffa kan. 
Carl Carlsson är hijt kommen och skall få i desse dagar sin 
afskeedh, till att begifua sigh dijt öfver. Vij tuifle inthet uppå 
edher flijt, som oss i många måtto nogsam är kunnigh blefven; 
vele fördenskuldh hoppas, at I ju huadh möijeligit hafuer varit 
att göra (både medh krigzfolckzens öfverskipan, Hendrich Horns 
afskeedh, och Elfzborgz lössens penningars uthfordran och öf- 
uerskickan) nogsampt hafua eder vinlagdt. 

Begäre, att när I der våra och rijkzens saker någorlunda 
bestält hafue, det I ju förr ju heller edher hijt öfver begifue 
villen, både för de farlige stemplingars skuldh, som sigh några 
skelmar företaget hafue, såsom och för andra oss åliggiande 
ärender, deruthinnan vij väll edher närvara behöfue. Gudh 
edher befalandes. Af Stockholm den 31 Maij, Åhr 1616. 

Gustavus Adolphuß m. p. 

Anteckning : Prsesent. i Åbo den 9 Junij, Anno 1616. 



84. Stockholm den 10 Juni 1616. 

W. v. Farensbachs anslag att bringa Oünamünde i Svenskames händer ; afFärdan- 
det af de Holländska sändebuden, trots Rikskanslerns bortovaro ; hans snara 
hemkomst väntas. 

Gustaf Adolph etc. Unsern gunstigen gruss undt geneige- 
then willen stets zuvor. Wolgeborner, edler, besonder lieber 



94 

getveuwer. Wijr haben euwer schreiben von imsserm diener 
Bernhard Helfrichen empfahen undt auss demsselben gnädigst 
ersehen, dass Ihr von ihm bericht eingenohmmen wegen des- 
sen, wass ahn uns Woldemar Farenssbach durch ihn in vor- 
truuwen praesentieren lassen. 

Wan wijr dan nicht gerne solche uns zu diesser zeith ahn- 
erpothenne bequeme occasion, also unfruchtbahr füruber pas- 
sieren, viell weniger uns benehmen, lassen wolthen, alsso ist 
hiemith unsser gnedigstes begehrn ahn euch, Ihr woUeth des 
PauUi Chorlaze und Zermoes compagney gäntzlich abdancken, 
den Chorlazen aber, neben Überreichung diesses unssera Schrei- 
bens*), in unssere sonderbahre eydtespflichte hernacher aufs 
neuw ahnnehmmen, undtt roith ihm accordieren, dass er seinne 
compagney dahin bewegen, mith dersselben auf Dunemund ahn 
gcnanthen Farenssbachen sich begeben, undt under seinnem com- 
rocndament uns mith denn seinnen getrcuwe dienste leisten 
solle in den plaetzen undtt städtten, dahin sie erforderth wer- 
den muchten. Er soll aber anders nicht mith den seinnen für- 
wenden, dan dass sie mith uns nicht gantz bene content von 
uns abgedancketh seindt, soll auch von dem fundament unsser 
interprinse keinnem gemeinnem soldaten die geringste vorständt- 
nuss, für aussgange des Polnischen Stilstandes, beigebracht wer- 
den, sondern allein dem Capiteinnem, dem wijr dan auch solche 
seinne getrauwe dienstlcistungen in allen köninglichen gnaden 
gnugsamb recompensieren wollen; undtt senden euch bey zeig- 
grem tausend thaller, mith welchen Ihr obgenanthe beyde com- 
pagneyn contenticren könneth. 

Gleicher gestaldt lassen wijr euch gnedigst wissen, dass 
die Holländische Abgesanthen wegen ihrer expedition fast ijn- 
stcndigk in uns gedrungen. Op nuhn wijr woU euch gerne 
bey uns gesehen hetten, so woll wegen ihrer abfcrthigung, die- 
weiln alle die acta, derer zwischen uns undt den Reussen er- 
gangener underschiedlicher trnctationen bey euch sein sollen, 
dahero wijr über zuvorsicht etwas impediment gehabeth in ihrer 
dimission, alsso auch wegen allerhand eingefallener hochwich- 
tiger hiindlern, so haben wijr doch, unerwarteth euwrer wieder 
ahnhero ahnkunfft, ihnen ihre expedition zu kommen lassen 
wollen, insonders auf ihre vielmhaligc soUicitation undt zur 

♦) Såsom bilaga följer ett bref från Konungen till Kapten Paul de Chor- 
laze med befallning för denne att förfoga sig till Riksknneleren för mottagande 
af vidare ordre. 



95 

abkürizung der hohen expensen, die uns wochendlich aufgehen. 
Zweiflen auch gantz nicht, Ihr schleunigst wieder ahnhero zu 
uns eillen werdeth. Vorbleiben euch sonaten mith allen gun- 
sten well zugethan, Gödlicher alroacht empfheleud. Dato auf 
unserm königlichen hause Stockholm den 10 Junij, Anno 1616. 

Gustavus Adolphus m. p. 



86. Stockholm den 26 September 1616. 

ütsknfningen i fnistendömmeua ; gripande af förrymda fjömän ; en nj påbjuden 
giid; riksdagakallelBen ; om ransakning rörande kopparstöld i Gefle; Enke- 
drottningens förstr&ckning till K. M:t; anskaffande af en qvittens fr&n Ko- 
nnngen i Danmark. 

Memorial för Rikzens Cantzeler her AxcU Oxen- 
stierne, huadh H. K. M:tt honom nådigest befählet 
hafuer hoos H. M:tt Drottningen och H. F. N:de Her- 
tig Johan att förratta. Af Stockholm den 26 Sep- 
tembris. 
Först; Skall han begifua sigh härifrän och till Nyköpingh, 
eller dijt Hennes M:t kan stadd vara, och så snartt han hoos 
H. M:t fbår audientz, skall han först på dett bäste sätt hälsse 
H. M:t medh H. K. M:tts sonlige och kierlige tiensth och all 
Tälmäghe, och önske H. M:t all godh hellsse, lyckeligitt och 
behageligit välståndh, och huädh H:s M:t kiert och välbehagc- 
ligitt vara kan. 

Dhemest; skall han cfftcrskrefne värf och ährendcr på dett 
bequem bliges te sätt andrage, och H:s M:t H. K. M:tts motiver 
och orsaker till H. K. M:tts begäran fogeligen rcmonstrere och 
förklara, såssom ähr: 

Till dett första. Effter krigzfållckett är ett iblandh de 
förnerabste regimentzstycken, genom huilcke alle riken oppe- 
hålldne och skyddede varda, och H. K. M.-tts och dette rijkes« 
lägcnheet för des mångc fijender skulldh ju alltijdh till sijn 
värn medh nödhtårfftig krigzmachtt måtte vare försörgd, der- 
före hafuer H. K. M:tt, medhan nu i förledne feigdhe tijder 
mästedeels alltt krigzfålickedt, sompt genom naturligh soot, 
sompt [genom] krijg, tugh och reesor, är försvagad och aff sigh 
kåmmedt, tenckt på medell och väger, dedh i tijdh att ökie 



96 

och sterkia, så finner H. K. M:tt der till icke något beqvemb- 
ligere eller bättre medell, ähn att dedh skee måtte genom een 
allmenneligb, öfuer hcele rikett lijkmätigh, uthskrifningfa, allt- 
fördij att dette ett beqvemmeligit medell är, och hafuer medh 
sigh minste besväär tunga och omkåstnadh. Män efTter Hennes 
M:t nogsambtt kan besinne, hvadh oordningh och hindqr sigh i 
saken skulle tilldrage, hvar sådan uthskrifningh och krigzmach- 
tens försterkningh icke skulle tillijke och efFter ett sätt skee i 
konungedöraet och furstendömen, då begärer H. K. M:tt aff H. 
M:t sonligen och kierligen, att H. M:tt tillijke och efFter samme 
sätt ville låthe skrifue i Sudermannelandz furstendöme, nähr och 
såssom H. K. M:tt dedh låther göre i konungedömet; n[ämligcn] 
att all allmogen skrifues uthij rotetaal, crone för sigh och frells- 
sed för sigh, och sedan uttages af huarie tijo crone och skatte- 
bönder och 20 frellssesbönder en varachtigh karll ifron ded 
hemanedt, som bäste manshiellpen hafuer och minst är till ut- 
lagorne. Och skall heruthinnan like räknes heel, halff eller 
tårpare; huaar och fleere ähre boendes pä ett hemman, der 
skall huaar svare för ett mantaal. Dernäst effter menige mann 
mycket klager öfuer dedt fårdelsfållckedt, så skole ocfaså, den 
oordningh och tunga att afskaffes, uthskrifues alle lösgångare, 
drifFtekarler, spannetaalstryskiere, fördelskarler och de, som tiäne 
bondhen huaar annan eller tredie vecka och den ofrige sigh 
sielfF. Och på dedh medh uthskrifningen deste richtigere skall 
tillgåå, då mehner H. K. M:tt dedh bäst vare, att uthskrifnin- 
gen står i huaar sochn serdeles, eller och, der små sochner 
ähre, att då två eller tree till dedh högste kalles i hoop, efl%er 
som H. K. M:tt sijn meningh och villie i sitt patent till allmo- 
gen i konungedömedh, vijdere hafuer förklaredt, deraf H. M;t 
en copie kan tildeles, der dedh så begähres. Effter dedh och 
uthan Hennes M:t6 skada och afsaknadh skee kan, att uthskrif- 
ningen tillika må hålles i Gestrikelandh medh de andre Nor- 
landen, och är för företallde orsaker skulld alldeles nödigt, der- 
före begärer H. K. M:tt kierligen, att H. M:tt den och tillstä- 
die, heller och sielff uthskrifue, och sedhan Kongl. M:tt dem 
att underhålle och försörie tilstella låthe ville. Och meener 
och hoppcs H. K. M:tt, att H. M:t sigh her uthij skall låthe fin- 
nes godhvilHgh, effter H. M:t nogsampt aff dette åhrs tidender 
och hvadh som elliesth passered ähr förnimme, att Konungen i 
Polen medh sitt anhang visserligen hafuer ett anslagh före oppå 
oss, och såssom kundskapernc lyde, skall ded samme skee uthij 



97 

tillkommande våhr eller såmmar, huilcket att troo icke allenefit 
Konungens i Pålen och fleree af dedh partijed afTection och villie 
oss förorsaker, uthan och den pneparation och penningesamblande i 
Pålend, så och de bud och påster^ 6om han till Lybcck och ile- 
restädes hafft hafuer; eå att af nöden ähr, dcdh IL K. M:tt sampt 
Hennes M:t, H. F. Xåde Hertigh Johan och hole rikedt eigh der- 
emoot i tid tilrusta och nödtårffteligen föreörie medh fållck och andre 
nödtårffter, på dedh, huar omtrenger (ded Gudh affvende), de då 
icke mage uthan motstånd blifua ahnfalldne och råka i yterste 
olägenheet. Elliest så kan och samme uthskrifning skee utan H. 
Mrts och furstendömes skada, alldenstundh fållkedt ju blifuer i 
landed, kan göre arbethe vedh slått och gårder och, der dedh 
framdeles icke behöfues, åther förlåffues igen. 

Till dedh andra. Medhan i förlcdne tider månge cronones 
båttsmän äro förlupne, som sigh anthen i Btädeme eller på landet 
i forstendömen så och i Gieflle nedersatt och undan ticusten 
stuckedt hafue, och här i landet fast ondt och besvarligit är att 
f hå gått siöfållck, dedh dogh för ingen tingh mistas kan, derförc 
begärer H. K. Mrtt, att sådanne undan cronones tiensth icke mage 
blifue försvaredhe, uthan H. K. M:tts fuUmechtighe, ehuar de 
fundne varda, åther igen öfuerantvardade. 

Till dett tredje. Endoch Konungl. M:tt ingen ting finner 
högre aff nöden och rådeligere vara uthij närTarande rij kssens till- 
ståndh ähn att afskaffe alle besTäär och tungor, som landed pres- 
serer och påligger, derigenom fijendeus förehaifuandhc i mångc 
måtto hindres kunde, män efter uthij sådanne krigztider och rik- 
zens store dif&culteter icke möijeligit ähr alle besväär att und- ^ 
vijka, med mindre man vill slappe all tingh handelöst och göre 
sigh sielff ledigh och qvitt medh alle medell; derföre hafuer H. 
K. Mrtt haift Rijkzens Rådh tillsamman, huilcke och gått funnedt 
hafue, att man een ringe gierdh allmogen skulle anmodha; i][amli- 
gen] att huarie sexton fullsättes crone- och skattebönder så och tret- 
tijetuå firellssesböndher utgöre sexton tunnor spannemål, fyra L'S 
smör, 2 Ltt kött och fläsk och en oxe, alle andre partzeler ute- 
låtne. Och såssom man ju förhåppes, att dedh, huar ded alltså 
aff heele riket utgåår och kommer cronan uthij des olägenheet 
till godho, fuller skall göre något till saken; älir och förhoppeli- 
git, att medhan Gudh dette åhredt landet rikeligen välsignadt 
hafuer medh godh, ymbnig åhrsvext, att de och skole lathe sigh 
godvillige finna; alltså försijr. H K. M:tt sig till Hennes M:t kier- 

Axei OxensHemoj II. i, 7 



98 

ligen, att hoon dedh och sigh låther behaga, och dermed H. K. 
M:tt och cronan kommer till undsättningh. 

Till dedt fierde. Konungl. M:tt förnimmer och allehanda taal 
och snack i landet vara uthspridt, efFter som gemeene mans na- 
turlige fåfengheet alltidh till sådant benäget ar, och dessföruthan 
månge sigh finna, som anthen medh lögner sigh föda, eller och 
en part dett göre aff Tanarth och illvillie. Sådant att dämpa 
och undersåtemes hierta inbördes så väl som till H. K. M:tt sielff 
att tillbiuda så väl som för andre orsaker skulld, dee icke min- 
dre vichtige ähre, hafuer H. K. M:tt gått befunnitt att samman- 
skrifue Ständerne nu i tillkommande vinther uthij Januarij må- 
nadh i Jöneköpingh, der man då om allt, dedt som rikzens värn 
och välfärdh kräfuer, videre handle kunde. H. K. M:tt förhåp- 
pes fördenskull, att Hennes M:t sig ded så låther behaga. 

Till dett femte. EfFter som tillförende är med Hennes M:t 
afftaalt, att någre gode männ förordnes skulle af Hennes M:t, så 
väl som [af] H. K. M:tt, fullmechtige göres att ransake om den kåp- 
perstöllden, som i förledne åhr aff Giefleboeme skett är, så hafuer 
och H. K. M:tt på sijn sidhe förordnat dertill Carll Bondhe och 
Axell Hansson, och dem till Giefle beskedett till nestkommande 
den 6 Octobris. Der nu H. M:t ville och hafue sine fullmechtige 
derhoos, kunde samme saak då företages och slithes. 

Till det siette. Såssom H. K. M:tt sielff hafuer för någon 
tijdh sedan taalt medh Hennes M:t om 100,000 r:dr att opbårga 
till H. K. M:tts behoof, och Hennes M:t dhå låffuede att vele 
sådantt tage i betenckiandhe ; så skall Cantzlern fordre deropå be. 
skedh och svaar, och, der möijeligit ähr, göre sin flijt Hennes 
M:t dedh att öfuertala. Huar och Hennes M:t declarerer sigh der 
till vara benägen och begärer vette condicionerne, och huru Hen- 
nes M:t skall kunne blifue betaalt, då må han desse föreslå: först 
att Hennes M:t förstreckier H. K. M:tt 100,000 r:dr in specie 
heller och 150,000 suenske daler, huilcket Hennes M:t är dräge- 
ligere, och att dee mage ehrleggies åth sidste in Martio nestkom- 
mande, om eij kan förr skee. Sedhan, att förbemälte 100,000 
r:dr blifue Hennes M:t åhrligen förräntedhe medh 6, 7 heller 8 pro 
cento; 3:o att Hennes M:t «ährligen bekommer i sijn betalningh 
2000 [o: 200] skippundh kappar, skippundet om 70 suenske da- 
ler, och att sedan så mycket åhrligen minskes af interessed sås- 
som hufvudstolen minskas; 4:o kan H. K. Mrtts lägenheet blifue 
mehre att bethale om åhredt än de 200 skS, att dedt må ståå 
till H. K. M:tts godhe lägenheet; män åhrligen skole de 200 skU 



99 

medh räntan uthan endskylldning uthleggies; 5:o ähr nu H. 
M:t hor till benägen, då mä Cantzelem sluta contracten medh 
Hennes M:t på H. K. Mrtte videre ratification. 

Till dett sjunde. Hennes M:t hafuer och, sidst H. M:tt medh 
H. K. M:tt talte, falledt på den meningen, att Hennes M:t yille 
skaffa H. K. M:tt en quittentz af Konungen i Danmarch, dirige- 
ret in på den andre terminens lefuereringh, på den summa, som 
Hennes M:t på Elfsbårgs lössen skylldigh ähr; der nu Hennes 
M:t dedt kan göre, så att summan blifue inräknad och affkårtadt, 
ähr H. K. Mrtt dermedh väl till fredz, allenest att qvittenssen 
krafftigt ställt blifuer på H. K. M:tt, så att der under icke nå- 
godt sveck sitter. 

Opå föreskrefne puncter skall bemalte Cantzler fordre aff 
Hennes M:t skriffteligit svaar, och dem, så vidtt behoof giörs, 
bättre och jtterligere ved samme meningh declarera. 

När han nu hoos H. M:t sakeme förrättad hafuer, skall han 
begifue sigh ginest till H. F. Nåde Hertig Johan och den förste, 
andre, tridie och fierde puncht vedh samme meningh, saltem mu- 
tatis mutandis, förebara, drifue och en skrifftelig resolution hempte 
tillbaker igen ; och alltså med förste och snareste förfoge sigh till 
Callmar till H. K. M:tt och göre der sin aäagde och förrättade 
ährenders, richtige relation. Datum ut supra. 

Ur registratnret för 1616, sid. 447. 



86. ^Egenhändigt.) Nyköping den 11 Oot« 1616. 

Om Agenten Hieronymas von Birkholtz och bana uppdrag i Tyskland; förstrftck- 
ning af Enkedrottningen. 

Chare dilecte. Quae a Bircholdio nostro accepi, tibi mitto; vi- 
debis homminis industriam, quam laudo, deploro autem status no- 
stri angustias, qui non antea permiserant illius diligentiam am- 
plius stimulari et nccessitati subvenire. Cum autem animad- 
verto, tam de prioribus quam presenti ipsius labore, illum mihi 
Batis utilem esse, nec negligentem, quantum potui apud mercato- 
res egi ut jam litteras chambi (si it a dicere licet) illi mittere 
possim. 

Ne te lateat, illi respondendo mandavi, ut secundum propriam 
ipsius opinionem, hac hyeme in Germania permaneat, ut parcius 



Si^^y'^ 



100 

de connubio agat, amicitiam autem, quantum possit, promoveat, 
consilia hoBtium exploret, et quam primum de illorum ansis nos 
certiores reddat; de coeterie negotiis, in ipsius litteris contentis, 
consultabimuB, cum, deo volente, te coram me sistes. 

Hie Serenissima mater, optimam mihi feeit spem potiunde 
pecunie, non solum decies millena illa thalerorum, que ad usum 
Livonicum destinata erant, sed et altera summa 100,000 r:thal. 
Cum contractum concluserimus, certiorem te red[d]am et de condi- 
tionibuB et quid tibi hac in re sit agendum. Interim vale, et 
perge in synceritate solita; et ego pergam erga te in omni gra- 
tia et benevolentia regia. Dabantur Nykopiae 11 Octobris, Anno 
1616. 

Gustavus Adolphns m. p. 



87. (Egenhändigt,) Oxelösund (utanför Nyköping) 

den 17 October 1616. 

Underhandling om förstrackningen af Enkedrottningen ; penningames använd- 
ning ; rikakansleren bör efter fullbordadt uppdrag infinna sig hos Konungen. 

Vir optime et dilecte. Diutius quam sperassem hic hereo. 
Serenissima mater longa deliberatione me detinuit, antequam se 
declaravit, quid in numerandis pecuniis ab ipsa petitis prsstare 
posset. Jam tandem conclusimus, nempe quod pro 221 Scip[pund] 
cupri primo vere solvendis 10,000 imperialium thalerorum in spe- 
cie Regina ad 1 Januarii diete mihi nummeret, interea autem ad 
periiciendum negotium Schraffcro commissum, a summa Elsbur* 
gensi 8Bri solvendo ordinata, praedictam summam sumere debeo, et 
Serenis8[ima] mater certo pollicita est ad prescriptum tempus Tel 
ante hoc refundere velie. Helfrechum jam hinc expedire volo, et illi 
injungo, quod ab ista pecunia x millia sueticos thaleros Schraffero 
trädet, et coetera quinque millia, Narvam ad sustentationem mi- 
litum mittet; hic contractus, quem cum Serenissima matre inivi, 
mihi non vide tur esse admodum inutilis, cum non solummodo res 
Livonicas adjuvet, sed et qualescunque suppetias rebus Muscoviti- 
cis adferet. 

Egi quantum potui et tibi visum paravi, in omnibus negotiis 
tibi commissis, sed praesertim de tonna auri quam commode a 



101 

Begina sumere volui. Huc tisque quidem non omnino recusavit, 
sed id negotium dietulit in adventum (agentie Bui) Jacobi Alle- 
vin ex Dania et responsum Rothenburgi, qui promiserat se ali- 
qnantum facturum in hac re, cum in patriam rediret. Idcoque 
poteris (cum Nicopiam veneria) hanc rem ampliue urgere, et re- 
Bolutionem integram adferre. Cum negotia tibi concredita perfc- 
ceris, celeriter me sequere, nam tempus labitur, et tua industria 
mihi opus est in periiciendis negotiie meis. Coeterum tibi foelieia 
omnia comprecor et continuabo gratiam et favorem solitum. Scri- 
bebantur ad fretum Osele 17 die Octobrifi Anno 1616. 

Gustavus Adolphus. 

Anteckning: PrsBent. på FijboLm den 21 Octob. Anno 1616. 

Efter en afekrift i PaJmscböldska samlingen i üpsaU Bibliotek »ex apo- 
grapho cum veio sno origlnali coUato», jämförd med en samtidig afskrift i riks- 
arkiret. 



88. Jönköping den 8 Januari 1617. 

Donationsbref på Lindö i Finland. 

Vij GustafF Adolph etc. giöre vitterliget, att ändoch vij till- 
förenne aff gunst och n&dhe hafve effterlåthet Arffvedh Erichsson 
uthi sin lijfetijdh, att niutha och behoUa sine arffvegods, som han 
under oss och Sveriges crono förverckat hadhe, lijkvehl, effter han 
sedhan icke hafver kunnat hafft fördragh att communicera medh 
vare och Sveriges rijkes affsagde fiender, derföre hafve vij hollet 
honom ovärdig sådanne vår nådige tillåtelse att längre till go- 
dha åthniuta, och derföre lathet under oss och cronan igenkalla 
hans säthesgårdh i Finlandh, Lindöö benembd, eamt dhee gotz 
därunder liggie, och uthi staden igen aff synnerligh gunst och 
nådig benägenheet såsom och för den hulde, flijtige och trogne 
tienst, som oss elskeligh, vår och Sveriges rijkes troo man, Eåådh 
och Cantzler, edle, och vällbome herr Axell Oxenstierna, Frijherre 
till Kimmitho, Herre till Fijholm etc, oss och Sveriges chrono 
flijteligen och troligen giordt och be vij st hafver, så och her effter 
att göra och bevijsa förplichtat vara skall, haffve till everdeligh 
egendom skenckt och giffvidt, som vij och uti dette vårt kon- 
nungzlige öppne breffz krafft skencke honom och hans erffvingar 
bemelte Lindöö medh de godz, som förbemelte Arffvedh Erichson 



102 

i Finlandh arffligen hafFt haffver med torp och torpestellen och 
alle des tilläghor i våtho och torro, nährby och fierran, intet un- 
dantagandes, som der till nu ligger eller med rätta liggia bordhe. 
H vilket allt välbemeltte herr Axell och hans effterkommande 
erffVingar under rätt frälsse och adelige privilegier till evärdelige 
eghor niuta och beholla skole, doch medh sådanne conditioner och 
vilckor, som uthi Norköpingz besluth om sådanne donationer för- 
mähles, nembligen, att så oflFta som någhen förändring uthi rege- 
mentet her i rijket skeer, så att een annan konungh effter obs i 
regementet inträdher, då skall han, vällbemelte herr Axell eller 
hans erffvingar, som godzen tillfalla kunne, innan sex månadhcrs 
dagh vara förplichtadhe att söckia dhenn herre, som till regeringen 
kommer, om confirmation och stadfästelse opå samma godz. Des- 
lykest så skall vall bemelte herr Axell eller hans erfFvinger icke 
hafva macht samma godz att försällia eller förpantta, medh min- 
dre än dee först hembiudhe oss eller vare effterkommandhe och 
chronan igen. Hvar och så vore, att vällbemelte herr Axell eller 
hans effterkommandhe uthan manlige echte brystarffvingar affölle, 
då skole godzen falla till cronan igen, dedhan dhe kompne ähre, 
doch om offte vällbemelte herr Axell eller hans erffvingar dåtter 
effter sigh låthe, då skall öffverheeten vara plichtig henne medh 
een ährlig brudheskatt att affleggie, och, där så ähr, att hon ta- 
ger en sådan man, som vij eller effterkommandhe konungar kunne 
vara tillfredz medh, då må samma godz vij dåre vara förlengdt in 
uppå honom och bcgges deres manserffvinger. Förbiude förden- 
skull här med vårc Ståtthållare, Cammerådh, Cammarerare, Foug- 
der och alle andre, som för vare skulldh vele och skole giöra 
och låtha, att giöra vällbemelte herr Axell och hans erffvingar 
her emoth hinder eller förfångh i någhon måtto nu eller i fram- 
thijdhen. Giffvet på vårt konungligc slott Jöncköpingh den 3 
elanuarij, Åhr ett tusend sex hundradhe på det siuttondhe. 

Gustavus Adolphus. 
L. s. 

Efter en vidimerad afskrift i reduktioDsakten för Axel Oxenstierna i kam- 
mararkivet, sid. 243. 



103 



88. Vftsby g&rd (vid Sala) den U Mars 1617. 

Med underrättelse om Ryska fredens anan af slätande; kallelne till Konang:en*). 

Gustaf Adolf etc. Vår synncrlige gunsth etc. Vij hafue, 
her Cantzler, i dagh bekommidt tijdender ifrån vare Commiflearier 
uthi Kveslandh medh en vår enspennare, och ähr, dedh üudh des 
lof, så när kommidt, att thett feelttes inthett mehre, än att de dn 
sknlle underskrifue fridzfördragett, när han drogh derifrån. H vår- 
före och, efther vij synnerligen behöfue idher narvarelsse hoss 
068, begere vij nådeligen, att I vele förfoge ider till oss, så att 
I ähre visth hos oss uthi Stockholm den 19 Martij nästkomman- 
des. Gudh ider befallandes. Af Vässby gårdh den 11 Martij, 
Anno 1617. 



Gustavus Adolphus m. p. 



90. Stookholm den 29 Härs 1617. 

Förnyad kallelse till Konungen; om öfversändande af handlingar. 

r 

Gustaf Adolph etc. Oss förundrar, her Cantzler, huarföre 1 
så längre uthe blifve, cffter I vete huad macht oss opå ligger, att 
om alle saker i rattan tijdh må beställt blifve, och kunne icke 
troo, att I uthan lifzsvagheetzhinder så lenge öfuer föresagdh 
tijdh hade uteblefvet, och om så hade varet, hade vij visth för- 
modat något budh eller skrifvelse ifrån edher, på dedh vij då i 
medier tijdh någott hade förrätta kunnedt. Hvarföre är ännu her 
med vår nådige begäran, att [I], huar I någerlunda till pass are, vele 
eder medh dedh förste antingen till landh eller vattn hijt till oss 
begifve. Och huar edher dedh för svagheetz skulldh icke läge- 
ligit vore, begäre vij nådeligen, att I vele skicka oss de saker 
förseglade till hända, som emillan SchrafTer och oss tracterede ärc 
och I under händer hafue, att vij då i medlertijdh deruthi något 
må bestalle, effter tijden myckedt förlöper. Gudh befalandes. Af 
Stockholm den 29 Martij 1617. 

Ur registratnret för 1617, sid. 321. 

*) Bnbriken till en ny kallelse finnes införd i re^istraturet ander datum 
Stockholm den 16 Mars, men detta är måhända misskrifning för den 16 Maj. 



104 



91. Stockholm den 16 Haj 1617. 

Kallelse till KonungeD. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Vij kuiine 
cdher, her Cantzler, nådeligen icke förholla, att vij hafue bekom- 
mett tijdender ifrån Liflandh, och elfter månge saaker nu kräfie, 
att om dem i tijdh måtte bestäldt blifua, och vij derförc behöfue 
edhert rådz närvarelsse, är vår nådige begären, att 1 med edher 
ankometh icke fördröija vele. Edher her med Giidh befalandee, 
nådeligen. Af Stockholm den 16 Maij, Åhr 1617. 

GuBtavus Adolphus m. p. 



92. Stockholm den 6 Juli 1617. 

Donation ä gärdar i Vestmanland. 

Vij Guetaff Adolph etc. giöre vitterliget, att vij aff synner- 
lig gunst och nådhe, så och för vällvilligh trogen och rättrådigh 
tienst, som oss elskeligh, vår oeh Sveriges rijkes troomann, Båådh 
och Cantzler, edhell och vällbprne herr Axell Oxenstierna, Frij- 
herre till Kimmitto och (!) Fijholra, oss och Sveriges crono här till 
giort och bevijst hafver och änn här effter, så lenge han lefiVer, 
att göra och bevijsa förplichtad vara skall, haffve nådhelighen 
undt, skenckt och giffvidt, såsom vij och nu her medh och uthi 
dette vårtt öpne brefz krafft skänckie och giffue honom och hans 
manlige ächte brysterffvingar, under rätt frälse och frälse manna 
friheet desse effterschrefne godz och gårdar uthi Barckare sochen, 
Tuhundratz häradh i Väsmannelandh och Västeråhs lähn beläghne, 
såsom ähre: Asköö ett helt skattehemman, nije öreslandh jordh; 
räntter: spannemåhl fyre och een halflF tunna, smör elloffva och 
een fierdedels marek, fläsk tu [och] ett fierdedels lispundh, for- 
dringzpenningar een dahler tiugotvå öre, dagzvercken fyre och 
een halff; Item i samma by ett halfft vårt arff och eget hemman^ 
trij öhresland jord ; ränttar : afradzpenninger tree öre, kom tree och 
en halff tunna, dagzvercken tree, åhrlige hästar fyre medh alle 
des tilläghor i åcker och engh, skogh och marek, fijske och fijske 
vatten, qvam och qvamströmme, tårp och tårpestelle i våtto och 
torre, nährby och fierran, intet undantaget aff altt thet, som till- 
förendhe aff ållder under samma gårdhar lydt och legat hafuer och 



105 

innu medh ratta liggia och lydha böör, qvitt och frij för alle 
ährlige uthlagor, som der aiF uthgå kunne och undher sådannc 
vilckor och rättigheet, «om adhelcn häär uthi vårt rijke Svurige af 
o88 medh privilegeradhe ähre, till att nyttia, bruka och bcholla; 
doch medh sädanne conditioner och vilckor, som uthi Norköpings 
besluth åhr 1604 om sådanne donationer förmähles, nembligen etc. 
(Fortsättningen till innehållet aldeles lika med slutet af N:o 88), 
Giffvidt på vårt konungzlige elått Stockholm den 5 Julij, Åhr 
ettusendh sexz hundradhe och på dett siuttondhe. 

Gußtavus Adolphus. 
L. s. 

Efter en vidimerad afskrift i redaktionsakten för Axel Oxenstierna i kam- 
mararkivet, sid. 237. 



03.*) Stockholm den 26 Deoember 1617. 

Anskaffande af riksdaler till betalning af Elfsborgs lösen; åtgftrder till denna 
skatt« stränga indrif vande. 

Gustaf Adolph etc. Vår eynnerlige gunsth etc. Vij hafue, 
her Axell Oxenstierna, bekommitt idher schrifuelsse, der medh I 
late osa förstå, det I hafue schrifuitt Broder Andersson till, att 
han skulle beflijta sigh om rikzdaler till att opvexla till Elfz- 
borgz lössens lefreringh, om han än skönt skulle gifua siu march 
för styckett; så late vij oss det nådigesth behage, och hafue ho- 
nom i lijka måtto der om tillskrifuitt, att han dem så högdt må 
invexla och sigh beflijta således att förskaffa det mäste, som han 
kan. Vij begäre ochså nådeligen, att I vele göra edher högste 
flijt till att opbringa någon anseenligh summa uthi rijkzdaler der 
uthi Väsmannelandh opå huadh sätt, som I det hälsth kunne 
komma till väga, effter vij fömimme, att vij icke hafue till att 
förvänte de tiugutretusendhc rijkzdalerne ifrån Niderlandh, så- 
som och elliesth drijfua opå Commissarieme, att de uthfordre 
Elfzborgz lössn och henne oförsumeligen lefrere effter vår förre 
der oppå gifne befalningh. Huadh vij och elliesth hafue idher 

•) Under datum Stockholm den 19 December 1617 innehåller registraturet 
rubriken till en »fnllmacht för Cantzleren, ber Axel Oxenstierna, att draga til 
Sodermannelandh och östergötlandb, dersammastedcs att upfordra och anamma 
af adelen och någre andre det meste rikzdaler och svensktt myndt, han kan 
bekomma*. Sjålfva fallmakten saknas. 



106 

opålagdt om Elfzborgz lössen uthi furstendömen till att beställa^ 
tuifle vij inthett, I varde sådant medh allsomstörste flijt bestäl- 
landes, efFter som I sielfue vette, huru högdt som oss derom an- 
lägitt är. Gudb edher befalandes. Af Stockholm den 26 De- 
cembris, Åhr 1617. 

Gustavus Adolphus m. p. 



94. {Egenhändigt,) Stockholm den 28 December 1617. 

Uppstårdna Bvårigheter vid betalningen af Elfsborgs lösen ; underhandlingar om 
försträckningar af Enkedrottningen och Hertig Johan, hvilkas betänkande 
jämte Rikskanslercns begäres med anledning af de hotande fönrecklingame. 

Min gunstige helsan sambt alt annat gått medh Gudh til- 
förende. Jagh kan eder icke förhålla, at Peder Pederson är i 
gåår hit tilbacka kommen frå Jahan Skytte medh relation pä 
the ärrender, som han föncttat hafver, ther uthaf (hvilcket til 
at beklaga) synes, at icke allenest aldeles af Statteme är afslagen 
al hielp til then tredie termin, uthan och at genom motveder 
then koppar, som Rockus ^iulandt åt Holland hafver sent, an thä 
icke var anckommen, efter som I hafven til at see af the bref, 
som Skytten och Kutgerts eder tilskrifvit hafvc, och jagh för 
rettelse skuld bruttit hafver och eder härmed tilsendcr. Såsom I 
nu vetta, uthi hvadh klageligh farlighet sådant varder settiandes 
Elfsborgs lösen, altså begärar jagh och, at I velen migh eder 
mening vetta låta om efterskrefne fal, och eder therom beflita. 
Först om I kunnen befinna häller förmoda, at Elfsborofs lösen kan 
gå uth och vore til at hielpa, antingen genom Broder Andersons 
häller the commissariers, ther nedre äre, flit och med thet till 
efventyrs I sielf kunna komma til vega och thet här finnas kan. 
Så vit at thet allenast kumme ahn på then summa, som för kop- 
paren, som åt Hålland gick, lefvcreras borde, thå begärar jagh, at 
I velen hålla an hoss min Fru Moder, at H. M. ville komma migh 
til hielp uthi thenna stora landsfara medh hvad silfver H. M. 
hafver, icke ansehendes, antihngen thet är förgylt häller koste- 
ligen ahrbetat. Thy I kunnen på mina vegna förtrösta, at jagh 
skadan gärna lida och så gåt igen förskaffa vil. Hos Hertigh 
Jahan varde I på samma set anhålla, och ther I sådant nå, kunne 



107 

I Bomt låta föra på Hertigh Jahans mynt och thet ther förmynta 
til riksdaler, och är licka under hvad Stempel först lod och skrod 
är richtigtt, somt hit efter som 1 kunne dömma, at thet kan blifva 
fardight til. 

Til thet andra; Men ther I befinna, at thet icke ändå tu för- 
slå, thå berådslår eder med Fru Moder och H. Jahan, hvad man 
sigh förretaga skal, om så skäl, at man finner rådh äntå at grippe 
thil förreskrefne medel (om the ther til bevillige) och så giöra 
sigh en så stor och dråppeligh skada, både mcdt sådant silfver 
såsom och med rikzdalers dyra invexlande, varandes ändå i ovisse, 
om ther medh något utrettas kan, och hvad vederpartten skal 
vele acceptera. 

Til thet tridie; Kunne 1 eder med H. M. och H. K. rådh- 
före, om så skäl, man skal senda så mänga penningar thit, som 
man kan komma til väga, hvar summan icke blifvcr fyllest, ty 
thet kan henda, at han then och arresterar, althenstund han skal 
til efventyrs förregifva, at her med fridsfordraget ähr bruttet, och 
honom icke lägligit at lemna oss våra medel i hender, för ähn 
han är förvissat, uthi hvad terminis, han medh oss står, hvilcket 
sannerligh farligit vore; förthy ther han hafver förstånd med 
Konungen i Pålen, hvilcket än eij är til at vetta, vore sannerli- 
gen thetta en skiön pratext spelet til at begynna, och oss vår 
medel til al vem til at förtaga. Sådant och flere skäl kunne I 
efter eder beskedenhet H. M. och H. K. förrehålle, och, hvad the 
svara, migh vetta låta samt med eder meningh. 

Til thet fierde; Hvar nu gåt fins, at man skal senda them 
thit och them honom tilbiuda, thå låtter migh vetta eder me- 
ningh, hvad person och hvad instruchtion ther til brukas och 
honnom medhgifvas skal. 

Til thet femte; Hvar thet icke fines rådeligit til at lefvo- 
rere, hvad rådh thå skall tagas,« om man skal senda någon thil 
Konungen then faute at excusera, häller hvad älliest står til 
at giöra; och ther någon skal sendas, thå betäncker eder på pcr- 
sonnen och instructionen och låter migh vetta edert rådh härom. 

När som I nu sådant hafve förrettat, thå begärar jagh, att I 
eder velen hit til migh förfoga, så framt at thet fins rådelight 
at icke senda penningarna thil Elfsborgh, p<^ thet at jagh må 
migh beråde med eder, på hvad vilckor och set jagh mina sa- 
cker anstella skal. Thy hvar så är, att thetta fins got, tå synes 
vara rådeligh, at man med Pålacken slutte ett stillestånd, på 
hvad conditioner thet och helst vore, serdeles efter thet än til- 



108 

biudes af them under samma vilckor 8om för, efter eom I af in- 
lagome hafve til at ehe, hvilcke i dagh frän Adam Skrafier an- 
ckommene ähre. Och ändoch at man ther igenom icke kan varra 
nocksambt försäckrat, althenstund thet icke sker med Konungeris 
villia häller honnom förobligerar, så synes doch någon seckerhet 
kunna thcr af föUia uthi Liflandh och Ingermanlandh, hvar thet 
af Polniskc Stendeme kunne ratihaberas solenniter, såsom och 
hvar thet kunde giöras af några fömcmmare Commissarier, och 
hvar man kan låta förknippa* Konnungen til at hoUa samma 
etillestånd i Lif- och Ingermanlandh, hvilcket migh tycker gåt 
varra at låta slå them förre, och på thet fallet giörra them hop 
om Pemaws restitution. Jagh förmodar at the thetta oss odräg- 
liga vilckor icke utslåndes varde, alt medan the nu så höght uthi 
Kysland angagerade ähre, älliest och kunna the igen bekomma 
Pemau, som them älliest mycket b[l]odh och umckostnat kosta ville. 
Thetta skrifver jagh sannerligen icke af kättia, hafver och icke 
hoppats at lyckan skulle hafva varrit migh så oblidh, thet jagh 
någensin skulle hafva giort eder och mina rådspcrsonner en sådan 
proposition, uthan heller hoppats och set, at jagh hade måt medh 
eder consultera, på hvad set jagh min ret til Pämaw och mot 
Konnungen i Polen hade skolat försvara; och huru venskap med 
Konnungen i Dannemarck hade skolat fortsättias. Men jagh fin- 
ner här uthi så väl som i alt annat verldligh ostadighet, hvilcken 
menniskian kastar i åtskillige noder, the ther ingen lagh hafva. 
Altså måste jagh och nu proponera thetta, efter jagh icke finner 
något set, ther medh skal kunna förrekommas, at icke feigdhe 
och krigh med thiden och til äfventjrrs innan kort sigh måste 
yppas mellan Svirge och Dannemarck, therförre måste man sö- 
ckia then meste säckerhet man kan på then andra sidan. Häi 
om kunnen 1 eder betcnckia, och ther got fins, at peningarria 
icke skole lefvereras, migh, när I hit anckome, eder meningh 
vetta låta. Men tvert om igen, ther therförre holles, at man pen- 
ningarna til Elfsborgh senda vil, thå skrifver migh om thetta 
och alt annat eder trogna rådh, och I giörer eder flit, at I alt 
intil seneste dagarna skaffa thit alla the medel, som möyeligb 
ähre til at bekomma, på thet at summans ringhet må bevecka 
vederparthen til biliighet och min sack vaida thes mehra justi- 
ficcrat. Hvad Skyttens handel anlangar skole I innan kort fl 
vetta. Jagh förhoppas, at I giöra i alt eder sedvanlighe flitt och 
föröcke thet förtroende, som jagh hafver fattat om eder redelig- 
hct och tro emot migh. Jagh skal blifva eder med al gunst val 



109 

beräge. Gudh befalendes. Skrefs Stock[holm] then 28 Decem- 
bria. Aar 1617. 

Gustavus Adolphus m. p. 

utanskriften af annan band. 

Bikskanslerens pAteckning: Pnesent. Hinkest ad den 28 Decembriff, Anno 
1817. 



96. (Egenhändigt,) Stockholm den 20 December 1617. 

Ttterligaf« om betalningen till Danmark af Elfsborgs lösens tredje termin. 

Min günstige helsa sambt bTad mchra gunstigh benegenhet 
jagh förmår med Gud alsmechtigh tilförende. Jagh hafver, II. 
Cantzler, i dagh handfat eder ekrifvelse, och ehet ther uthaf eder 
välmeningh och rääd uthi thenna Elfsborghs lösens sack, hvilke 
bestå ther uppä, at man först icke skal anshc then skada man 
lider, uthan hafva sigh allestedes framme til at bringa thet meste 
til vega, som skie kan, mot then olegenhet, ther älliest påföUier. 
Til thet andra, mena I och gifva tilkienna, at man skal (til at 
undfly feigden, häller til at dröja medh henne och thes bettre 
justificera min sack) låta presentera penningarna efter förra 
brücket och thå gifva tilkiänna, at ther fehlade, och ther på be- 
giåra, at Konungen ville hafva fördragh medh hvad som fehlar, 
och huru han, som penningarna lefverera skal, sigh skal på et 
förveggrande förhålla, såsom och at man icke alla penningar uthan 
^[»: 50,000] eller ^ daler skulle thit in förskicka, på thet jagh kunde 
bevisa min villia til at betala och vara viss på resten af sum- 
man. Personneme, som I nempne, hafver jagh och seht. I licka 
måtta och thet I mena om stilleståndct. 

Här på förholler jagh eder icke, thet jagh hoppas, at sum- 
man kunde något när blifva fyldh, hvar the poster som på inne- 
lagde sedel*) förmälas kunne gåå uth, och ther I nu finne at the 
som ther nidre ähre kunde bringas til vega, thå bemöder eder 
asquis et iniquis conditionibus at fylla thet, som jagh här up- 
tecknat hafver. Hvad the påster här uppe vedkommer, skole 
fuller inthet falliera, men ther I någon omöijelighet, som skin- 
barligh ähr sage, thå håller jagh, at thet vore fåfengh och ska- 

*) Denna finnes ej i bebåll. 



110 

deligh kåstnad at borga iip dyrt eilfver och vexla ricksdaler för 
siu marek; ty hvar summan än thå icke kan fylles, så är så got 
at man fallierer på ^ som mindre, althenstundh thet äbr änthå 
licka när, hvar han vil stå på the fåfenge ceremonier, och ther 
han sigh låter bevecka at bida et par månader, thå kan man 
väl få them medh bettre mack och mindre skada. Processen 
uthi lefvereringen låter jagh migh behaga och begärer giinsteli- 
gen, I velen instruchtionen efter thet settet författa och migh 
tilsenda. Här jemte synes och icke orådeligit, at man gåfve H. 
K. Paltzgrefven then commission at handla med Konnungen, at 
han icke ville stricto jure procedera, uthan några månaders dila- 
tion efterlåta, hvilcket kunde icke varra orådeligit, althenstund 
H. K. kommer något nähr ved terminnens thid thit, så »t ther 
af icke kan förorsackas någon resolution at inthet annamma, 
medh mindre hans utskickade vore förvissat på hele summan. 
Man kunde och ther igenom thes better få veta hans intention, 
om han skall varra tilfridz, hvar ther någon fehl funnes, och hvad 
älliest i honnom låter, och huru han skal tågat vedh sig. Man 
kan och thes bettre vara ursechtat (när man thet så solenniter 
af honnom hafver begerat och thet varder utslaget) hoss frem- 
mande och i sit samvet, om någon vidlöftighet sigh ther af för- 
orsackas. Jagh hafver tallat med H. K. och hafver sigh godvil- 
ligt ther til tilbudit, men för hastighet skuld hafver jagh icke 
kunat migh resolvera, och althenstund H. K. blifver i Nyckö- 
ping och hos H. K. hertig Jahan någon tidh, ärret thid nogh til 
at få vetta edert gode råd uthi sacken, om I alenast snart svara, 
huru eder här om tyckes. Stillestånds handelen belangande, blif- 
ver jagh ved edert råd och skrifver Skraffer therom til. Så 
snart jagh hafver skaffat råd til alla the medel på sedelen stå, 
vil jagh påstvis, vil Gud, draga til Jönneköpingh, ther I migh tå 
möte kunne. Gud eder befalandes. I Stockholm 29 Decembris, 
år 1617. 

Gustavus Adolphuß m. p. 

Adviserer hvad I utret^a, och viser H. M. zedhelen. Jagh 

hoppas H. M. giör thet mesta H. M. kan. 

Utanskriften af annan hand. 

Rikskanslerns anteckning: Praesent. i Nyköping den 30 Decembris, Anno 
1617. 



111 

96. Stookholm den 1 Januari 1618. 

Sraf pä Hertig JohaoB fråga om Jöns Nilsson skall f& äterT&nda hem. 

Gustaf Adolph etc. Vir eynnerlighe gunfit etc. Efter, her 
Axell Oxenstierna, 1 vele vette, huadh svar Bom I kunne gifue 
Tår elskelighe kläre her brodher och sväger, Hertigh Jahan, 
haar H. K:tt lather falle något taal om Jöns Nilsson, at han ho- 
nom begiärer hem, så ähr vårt nådighe svar, at huar H. K:tt fin- 
nes viUigh medh förstrockningh till Elfzborgz lössen, at I då 
mage förtröste honom, dedh han må komme hem medh sådanne 
föTcordh, at huar vij framdeles kunne hafue honom något tiltalc 
heller finne medh honom saak, at H. K:tt honom icke i någon 
motto defenderer heller förvagrer, at han ju må vare förtänckt 
at svare, huadh vij honom kunne hafue tilltale. Gudh edher be- 
falendes. Af Stockholm den 1 Januarij, Åhr 1618. 

Gustavus Adolphus m. p. 



97. Jönköping den 18 Januari 1618. 

Kallelse till Konungen- 
Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Efther, her 
Axell Oxenstieme, vij ider närvarelsse her hoos oss behöflfue, der- 
före begere vij, att I ded forteste möyeligit åhr vele skynde ider 
hijt. Gudh idher befalendes. Af Jöneköpingh den 13 Januarij 
1618. 

Gustavus Adolphus m. p. 



08. Jönköping den 4*) Februari 1618. 

Mönstringsf ullmakt. 

I Vij Gustaf Adolph etc. giöre vitterligitt, att effter vij hafve 

I Qthi befalning gifuitt oss elskelige, vare och Sveriges rijkes trogne 
! männ och tienere, edle, välborne och välbördige herr Axell Oxen- 

*) Rubriken jämte dateringen i duplettregistraturet, den 5 Februari, är of ver - 
bruken. I registraturet. hvarest blott rubriken är införd, står den 4:de. 



112 

sticrna, Frijherre till Kimmito, Herre till Fijholm och Tijdoen, 
Ridder, Sveriges Rijkes Rådh och Cantzeler, Broo[r] Anderseon 
till Broo gård och Herman Wrangell till Skooklöster, Ståthollere och 
öffverste öfuer Smålendeke kriegsfolckett, till att munstre kriegz- 
folcket uthi Småland, i Calmare Ihän; derföre skole the och aldeles 
skicke sig i samma munstring efFter theres gifne Instruction, såsom 
han uthi bokstafuen lydher. Huarföre ville vij hermedh hafua be- 
fallett befhäl, så val som gemeene ryttare och knektter, att the 
rette sig efFter, hvadh som the i så motto opå munstringen giöre, och 
der nogon, sedhan munstringen ähr öfuerstånden, giör nogon förän- 
dring heller vhanbythellse, han skall på dedh högsthe, såsom een 
otrogen tiencre straffett vardhe. Dher alle och huar i sijn stadh 
vette sig hörsamligen att effterrette. Datum [Jönköping den 4 
Februari 1618.] 

Ur duplettregistraturet för 1618. 



89. Jönköping den 4 Februari 1618. 

Krigsfolkets mönstring i Småland. 

Memorial för Cantzelcren, Cammerådh Broor Anders- 
son och öffversten Herman Wrangell, huareffter K. M:tt 
vill, att dhe sigh pä tillkommande munstring förholle 
skole. Actum Jöneköping dhen 4 Februarij 1618. 
Försth skolle the låthe stemme bådhe rytterefhaneme i Små- 
landh till*) på nestkommande den*) Februari, och dhå 

begynna mynstringen på eifterföUiendhe sätt: 

l:o Efftcr K. M:tt icke her effter vill hoUa så monge ryt- 
tere, som her till hafuer varit brukeligitt, så skolle the utvällie 
iblandh bådhe fahnerne dhe bästhe friskaste och dugligeste kar- 
lerne till 250 mann gemeene ryttcre, föruthan officereme, hvilcke 
alle undher een fahne skickes skolle. 

2:o Dem skolle the förordne till Ryttmästere*) till Lyt- 
tenamptt*) till Fendrik*) och sedan aiF begge fahners of- 
ficerer uttleeta dhe besthe, som Icngst och troligsth tientt haffue 
och varitt på meste tågen, och dhcm förordne till undherbefhäl, 
allt effter den ordning, som der opå aff K. M:tt tillförenndhe 
giortt ähr. 

*) Tomrum för namnen &ro lemnade 1 texten. 



118 

3:o Dhen andre Ryttmästeren, Leuthenampten och Fendriken 
gampt de andre äff officeremc, sk vål som alle dhe andre gemene 
lYttere, som ähre öfuer 250 karler, skole affdankas, och deeree 
hemman och förlehninger nu straxt kiennea vedher äff fougdteme 
ech leggieB undher cronan igen. 

4:o Ahr der och iblandh dhe affdankadhe ryttere nogre 
gamble och ålderstigne ryttere, Bom icke her effter vilia fordt 
'eller elliesth tiena kunne, dem måghe MunetercommiMarieme 
mma akattfrijhet på sitt hemman uthi ett åhr her effter, sedhan 
skall han såsom andhre gidre deraff skatt och skuUd, der han ded 
TÜl besittia. 

5:o Uthi munstringen skole Commissarieme, försth skådha 
karlens mandoom och frägdh; sedhan att han sitter sielif i egen 
persohn åå*) ; demesth, att han hafuer een godh och varak- 

tigh hesth icke mindre ån till*) högh; item att han hafuer 2 
godhe pistoler medh sinkelås, så och försörgdh medh godh sijdh- 
värija, sadell och tygh; och hvilcken som icke således ähr försed, 
skaU affdankas eller, dher karlen elliesth ahr godh, och icke fun- 
nes till 250 väl stofferadhe karlar undher bådhe ianikeme, då 
må densamme fly sigh visse löffbesmänn, att han till den 15 April, 
nestkommandhe vill tee sigh för öffversten och sijn Kyttmästere 
således stofferatt, som sagdt är. Hvilcken dedh icke kan giöra, 
skall blifva affdankatt. 

6:o Alle dhe ryttere, som när undher husen och efterskref- 
ne herreder boendes ähre, skoUe affdankes; n[ämligen] alle dhe 
der boo i Vistha, [T]veeta, Moo, Ossboo; Vässboo och Västre her- 
red; item i Norre och Södre Möre, Upvidinge, Stranda och Ambiörs 
[o: Handbörds], Sefuedhe och Asbolandh. Och der nogre aff dem der 
boo ähre tienlige och godhe ryttare och hafua lusth att blifua der 
vedh, då skoUe dhe ilyttia dedhan ihn i dhe andre herredher, så 
framptt dhe vele blifue ved tiensten; effter såssom och oflicerer- 
nes förlehninger i förbemelte herredher skole dhcdhan och i dhe 
andhre förleggies. 

7:o Commissarieme skole och granneligen ransaka om så väl 
officeremes som gemene rytteres förlehninger och hemman, icke 
sllenesth deeree som blifue i tiensthen, uthan och deeres som af- 
dankas, huadh och huru mycket, och i huadh socken huar hafuer 
haft sitt underholdh; och sedhan der straxt på munstringen, till- 
ordna huar ofRcerer och rytter sijn förlähningh och hemman, 
förbiudendes på Konnungl. M:tz vegner StåthoUeren, Offuersten 

*) TomTnm år här lemnadt i texten. 

Axel Oxenstierna II. 1, 8 



114 

och Ryttmeflteren och alle aadhre att tilldeela nogrom nogodt 
hemman eller gård, så kert honom ähr att undvijka rielfue akat- 
tens uttlegningh och deroffvan upå att svara H. K. Mrtt till aaken 
f(5r fdrbndzbrått. 

8:0 I lijke motto, skoUe dhe tillseije rytteme, att ingen för- 
drister sigh till att förhoUa K. M:tz rätt, kyrkietijendhen, och 
huar Ryttemestcren icke hoUer der handh öfuer, då skall han och 
dhe andhre officerer suara der till. 

9:o Sedhan huar ryttere sitt hemman ahr tilldeelt, då mage de, 
som i tiensthen [blifua], blifua förtröstadhe, att sedhan visse och 
ovissc partzeler åhrligen ähre affdragne, och i åhrlige underholdh 
korttadhe, huadh dhå feelar, att dedh skall aff fougdten i dedh 
herredh, som rytteren boor, blifua åhrligen upfyltt, så att honom 
inthet skall skee fömähr och för kortt eifter den ordning, som K. 
M:tt giortt hafuer heller ännu framdeles görandes vardher. 

10:o Ryttmesteren skall och tillseijes, att så kiertt honom 
åhr att undvijka sijn olycko, då skall han icke fördrista sig att 
giöre nogon förändring medh ryttemes förlofuande eller anta- 
gande ifron det dato ihn till nesthe mjnistringh. Män faller no- 
gon ifron genom dödhen, då må hans nampn blifua uptecknatt, 
och han sedhan på munstringen skaffa een annen i staden igen. 

11 :o Huadh fotfolckett vedkommer, skole bemelte Conaimis- 
sarier låthe stemme knecktefenickeme på dhe orther läijligst fin- 
nes, och huar Cantzeleren icke kan vara derhoos, mage dhe an- 
dre dedh efi^r H. K. M:tz Instruction icke deste mindre förretta. 

12:o Uthi knecktediunstringen skolle Commissarieme försth 
randsaka och beskådha så vähl dhe gamble som nye kneckteme 
effter dhen sidste mönstringzrulla, åttskillie dhe gamble och ny- 
skrefne, anteckne hvars deeres nampn, hemman och soeben, der 
dhe boo; item huadh the ähre, bofaste eller löskedrenger. 

13:o Finnes nu nogre iblandh dhe gamble knekter, som 
haffue tienet öfuer 20 åhr, och seijes för åldher heller verck skulld 
att vara otienligc, dem mage dhe gifua knektetiensten frii. Item fin- 
nes nogre gamble nyskrefne böndher, som hellre velie läija för sigh 
godhe och dugelige karlar, då mage dhe sådhantt tillstedie, cronan 
till förbettring, effter såssom dhe och måghe tillstedhia androm 
till att leija för sig, huar dhe ähre bettre och yngre^ som legdhe 
blifua, ähn dhe som leija, doch att dedh betenksamt och icke 
uthan godh orsak tillstedies. 

14:o Finnes och nogon att vara fömähr skeet i skriffningen 
aff Adelen, Höffuidzmän, Fougdteme, Prester eller Ländzmän, och 



115 

sådhaiit profuea, dh& skolle dhe ekaffa dem, 8om medh skiål öf- 
ner orättes klagar, rätt, och den som oski&l giordbe, Btemmas 
och svara till rätta. Och huar nogon skuldh hos nembden finnes, 
då skolie dhe skaffa sielfve een dugeligfa karll i samma stadh 
for den, som olaglig nempder var. 

15:o Dhe gamble lössleptte knektemes pass skoUe dhe och 
öfuersij, och dem, som dhe finna skiäl medh sigh, stadhfestha, 
män dhe andre åther låthe inskrifua i rulleme ; och huilcken som 
icke kommer tillstedes och bevijser sijn hörsamhett, icke haf- 
uandes laga forfall, den skoUe Commissarieme ju ibland dhe an- 
dre insettia låtha, föreleggiendes dem een viss dagh, då dhe sigh 
for Offuersten tee skoUe, och den, som der till sig icke insteller, 
skall äå nesthe tinge lyses biltoger, och hans godz och egendoom 
kennas undher cronan. 

16;o Så skolle och Commissarieme låthe tilldeela huar ge- 
meen knekt en daler, och officereme een halff* åhrslöhn i pen- 
ningar; 

17:o Och dermedh giöre rulleme klaare, och underskrifne ; der- 
aff behoUer Offuersten een, och een sendes i H. K. M:tz Rekninge- 
cammar. Och ingen, ehusdh nampn han hafuer, fördrister och 
underståår sig att giöra nogon förändring på nogon knecktt ifron 
dhen dagen ihn till neste mynstringh, uthan fulfoUia och effler- 
i aldeeles munsterruUan, så kiertt huar och een ähr att 

undfly H. M:tz onådhe och straff*. 

18:o Fömimme dhe och nogon aff befhälet att hafua bortt- 
Bäldh nogon knecktt eller elliesth tuingatt penningar afF dem, 
den skolle Commissarieme affdanka och afsettia sijn tiensth, och 
dher dermedh grofveligen ähr tillgångett, låthe sittia öfuer ho- 
nom en krigzrått, och straffVan in continenti efter foregången 
doom och sentens. 

ur regifltratnret för 1618 foI. 34, jåmffirdt mod dappleitregistrataret. 



100. IddkOping den 16 Februari 1618. 

Fdrindrade dispositioner rörande mönstringen med anledning af ett oljcksfall, 
som tr&ffat Bror Andersson. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Eff);er, her 
AxeU Oxenstierna, att Broor Andersson hafver fått olycka och 
körtt sin ene foot ofardigh, så att han inthet kan stige på ho- 



116 

nom cUer hafvan till jorden, och fördenskull icke kan komma tijt 
neder till mynstringen såssom ähmatt var; derföre vethe vij in- 
gen nu att senda derhcdhen, och till att miste eder person nägott 
lenge ifrån oss kunne vij inthet väl göra, hälst meden vij för- 
nimme, att the Ryske sändebudhen ähre opä vägen och dageligen 
förvänttandes; och ähr allrede den Ryske posten ankommen. Hvar- 
före befalle vij, att I thett folckett, som näst förhanden och i 
vägen äre, munstre, och eder, dett snareste I kunne, till oss föi^ 
foge, och tillseije Herman Wrangell, att han nu låther bliflFva 
med thet andre folckett iithi Norre och Södre Möre, Stranda be- 
redt och opå Olandh till framdeles och afställer deres reese, att 
the icke fåfängtt oprycke till mönsterplatzen, elfter dett icke 
denne gängh skee kan. Vij vele och uthi lijke måtto settie vår 
reesa genest foorth åth Stockholm och inthett i vägen fördroije. 
I vele dette eifterkomma, eflTter I väl kunne tenckia, huru väl 
vij eder nährvarellse hos oss behöfve. Och befale eder Gudh 
alzmecktigh. Af Lijköpingh den 16 Februarij, Ähr 1618. 

GustavuB Adolphus m. p. 



101. Svartsjö den 2 llara 1618*). 

Med bref från olika häll, öfrer hvilka Bikskanslerens betänkande begftres, hvitr- 
före han helst personligen bor infinna sig; förordnande om mönstringen. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij ekicke 
eder, herr Axell Oxenstierna, här ifrån een copia af ett bref, som 
vij nyes hafue fått ifrån de Muskoviske sändebudh, deruti I varde 
förnimmandes, huru såsom sakerne them emellan ännu stå, och 
hvadh discurs de medh Ryske sändebuden hafft hafue och huadh 
kundskaper, som the elliest hafue kunnet opbringe. Desslikest 
fömimme I och om then Ryske posten, som är på vägen till Dan- 
mark, Engeland och Hållandh aflarded. Så skicke vij eder och 
Niels Stiernesköldz relation, som han oss tillskicket hafuer om 
någre kundskaper förmälendes, ithem ett Rutgertii bref, som oss 
är tillhandakommit medh vår lijfknecht, som är kommen ifrån 
Danmark eder tillskrifuit, hvilked vij hafue opbrutet, menendes, 

*) I ett Bikskanslerens bref, dat. Vadstena den 18 Mars (R. A.), som tydli- 
gen är svar på ett Konungens bref af samma innehåll som ofranstående, såges 
detta kongl. bref hafva varit dateradt Svartsjö den 8 Mars 1618. 



117 

att thett 068 nägot angå ekullc, uthi hvilkcd han låter förstå, 
huad ovillie, som är emellan Konungen i Danmark och dhe Ly- 
be«ke opkommen, och der hoos någre kundskaper, så finne I och 
uthi samme bref moot ändan, att Konungen i Danmark endels 
hafuer svaret på Skyttens creditiff, och man förnimmer, att Skyt- 
ten den tijdh var stadd uthi Hamborgh, och att Ku[t]gertius der 
hoos förmäler, dett han achter sättia sijn reesa [fort] genest der ifrån 
ådt Hållandh. Så kunne vij då icke vete, huru såsom den com- 
mission, som han till Skytten hafuer, kan komme honom till handc; 
hvarföre vij för alle desse omstandigheeter och orsaker eder när- 
varelse, rädh och betenkiende hoos oss behöfde, och fördenskuidh 
gema säge, att I skyndede eder hijt till oss. Ty vij tuifle intet, 
att then mönstringh, som eder var opålagdh hålle, ju allerede 
skall vara öfuerstånden, och hafue vij ingen härtill haift, som 
vij hafue kunnet skicke till att mönstre folket uthi Sone och 
Sodre Möre, sa och Strande heredh och Olandh, utan achte nu 
skicke här ifrån herr Abraham Erichsson, att han sampt medh 
Zacharias Simonsson, som I hoos eder haiFt hafue, skall begifue 
sigh tijt neder och mönstre dett folk, som der är. Befale eder 
här medh nådeligen, att I medh förste möieligit skynde eder op 
till oss, och huar något medh eder resa drögdes, I dä oss edert 
rådh och betenkiende skrifFtligen medh dett snarestc uthi desse 
saker meddela och giffua vele. Dette I effterkomme. Gudh ider 
bef ålandes. Af Stockholm [den 2 Martii, Åhr 1618]. 
Ur registratnret för 1618 fol. 72. 



102. Såtuna ladugård (vid Upaala) den 16 AprU 1618. 

Kallelse till Konangen. 
Gustaf Adolf etc. Vår synnerlige gunsth etc. Efther dedh, 
herr Cantzler, vij för synnerlige orsaeker skull behöfue ider när- 
varelsse hoos oss, derföre så begere vij nådeligen, att I ville för- 
foge idher till Stockholm medh förste mögeligtt vore och elliesth 
lathe oss medh denne uttskickedc vette, huru snartt I kunne 
komme derhädan. Gudh idher befallandes. Af Sätuna ladugårdh 
den 16 Aprilis, Åhr-IBIS. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Anteckning: Present, på Tijdöön den 18 April, Anno 1618. 



118 
108. (Egenhändigt.) üpsaU den 19 April iei8. 

Qro öfver Rikskanslerens nteblif vande ; förnyad kallelse, om ej sjokdom hindrar. 

Min gunstige helsan, sällskapat medh alt gotts önskan, medh 
Gudh tillförende. Jagh fattar then omsorgh, att I måste vara 
fallne uthi svår siukdom, ty jagh veet eder sed vanlige flijt att 
giöra edert kall tillfyllest, med sambt att I ther jempte väl vetta 
then tijdz lägenheet, och huru högdt våren framför andre tijder 
om åhret kräfvia upsicht och försynligheet uthi alla saaker, så 
att jagh ther af döma kan, att eder måste vara hinder infallen, 
hvi 1 icke ähren till migh kommen. Ahret nu siukdom (hvilcket 
jagh af Gudh önskar icke vore) så begerar jagh gunsteligen, 
att 1 migh thet velen vetta låta, på thet jagh eder må rådfråga 
om the årender, som migh åliggia, genom skrifvelser; ärret elliest 
annat, tå hoppas jagh, att I, som en man aren, varda tillbaka 
settiandes thet enskylte om thet gemene; och ju förr ju heller 
till mig kommandes. Thes förinnan och altijdh önskar jagh, att 
I måtten vara med helsan och välstånd, hafvandes ther till or- 
saak af eder goda tienst, som I migh och edert f&demeslandh 
bevisth hafve, varandes i thes tiänst, hvilcket jagh full hugse 
ähr stedse medh gunst och alt gott att vedergella. I Dpsala then 
19 April, Åhr 1618. 

Gustavus Adolphus. 

Bfter Elias Palmschölds afskrift i Upsala Bibliotek 36: 849. 



104. Stockholm den 14 ICaj 1018. 

Om andersökning af Ragunda sockenB klagomål Öfver förfång i sitt laxfiske. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij vele eder, 
herr Axell Oxenstierna, hermedh nådeligen icke förhålla, att in- 
byggeme uthi Rågens prästegielldh i Jemptelandh hafve haff't 
deres uthskickede her hoos oss och sig beklagett uthöflFver vår 
undersåther, som uthi Liuustorpz och Skööns prästegelldh i Mä- 
dellpad boendes ähre, att dhe dem till skada och afbräck opa 
deres laxefiskie bygge deres stakegårder, så att de dermed för- 
hindra laxens oppgångh emot dhe privilegier och gamble breff, 
som bemalte Ragensboer förmeene sig der opå hafve, ödhmiuke- 
ligen begerendcs, att sådene stakegärdcr mage blifva afskaffede, 



11» 

effUier aam I af medfolliende deres supplicalioii dett vijdere hafve 
tili att foraimma. Så medhen om icke vetterligett &hi, karu som 
derom i sanning kan finnes, hvarföre befale vi eder henned, att I 
lathe eder underlagman derom ransake opå landztingett, huru samme 
laxfiskie bygde ähre, och hvad rätt, som hvar dertill hafva kan, 
och 088 seden derom all besked lathe förnimma, då vij oss opå 
sådene deres klagan nådigest vele förklare. Gudh befallendes. 
Af Stockholm den 14 Maij, Åhr 1618. 

GuBtavuB AdolphuB m. p. 



106. J M t m mk (i DaUnoie) den 16 Fovember 1618. 

KaUelw till Konungen. 

Gustaf Adolf etc. Vår synnerliga gunsth etc. Efther thett, 
her Cantzler, vij förtofue någott här oppe i bergzlageme nå- 
gre vare saaker, mädhan vij här äre stadde, till att förrätte, 
althenstundh thett kräfuer ingen hasth medh reesan ådt Oster- 
göttlandh, och vij idher nährvarelsse här hoss oss nu synnerligen ' 
behöfve, azå begere vij af idher nådeligen, att I vele förfoge 
idher medh allersnareste hijtt opp till oss till Kopparbärgett, så att 
I ähre här medh allerförste mögeligtt. Dette I vele eifterkomme. 
Gudh befallandes. Af Löfässen den 16 Novembris, Åhr 1618. 



Gustavus Adolphus m. p. 



106. Nyköping den 80 December 1618. 

Rikskansleien bör båUa sig redo att bevista det af Konnngen af Danmark be- 
viljade mötet, men först infinna sig hos Konungen. 

Gustaf Adolf etc. Vår synnerlige gunsth etc. Vij hafue, 
her Cantzler, bekommidt svar ifrån Konungen i Danmarck opå 
thedh bref, vij honom tilskrifue medh Oloff Dufua, och hafuer 
bevilliedt möthedh på den 27 Januarij 1619 nästkommandes; 
hvarföre och, efther vij achte att brücke ider på samme möthe, 
begere vij nådeligen, I ville förfoge ider hijtt till oss, och elliesth 



120 

göre ider der på ftrdigh och tülreedz. Gudh ider befailandes. 
Af Nykepingh den 30 Decembris, Anno 1618. 

Gustavus Adolphuß m. p. 



107. Linköping den 20 Januari 1610. 

De svenska kommissarieraas första fallmakt för underhandlingen i Sjöred. 

Vij Gustaff Adolph etc. göre vitterligit, att efter den evan- 
geliske christenheettz fiender, de Papieter och enkannerligen Ko- 
nungh Sigismundus i Pålandh, allehanda farlige prachtiker och 
ahnslagh förehaffuer till alle evangeliskes, serdeles desse Norlen^ 
diske rijkers skada och nadeell; derföre och till bätre vår försäk- 
ringh hafue vij godt och nyttigt funnet att tractera och handla 
om itt venligt och fast förbundh emellan oss och den stormäch- 
tige högbome Furste och Herre, her Christian den fierde, Dan- 
markis, Norigis, Gottis och Vändis Konung, Hertigh etc, (titel såsom 
N:o 30), vår broder, frände, nabor och synnerlige gode ven, så och 
bägges vare rijker och undersåther emot bemelte Konung Sigis- 
mundum i Pålandh, hans anhangh och flere den evangeliske chri- 
stenheettz fiender, och fördenskuldh samptycht itt möthe på grent- 
zen emellan Ulffzbäck och Kneredh till den 27 Januarij näst- 
kommende, och ditt affardet, och på vare och Sveriges rijkes vägna 
fulmechtige giordt, oss elskeligh, vare och rijkzens troomän och 
Rådh, edle, velbåme och velbördige her Axell Oxenstierna, Frij- 
herre till Kimetö, Herre till Fijholm och Tijdöön, Ridder, vår 
och Rijkscns Cantzler, her Jasper Mattzson till Harffuilla, Rid- 
der, Rijkzens Skattmäster, her Nielz Biclke, Frijherre tiU Salstadh, 
vårt Camerådh, Boo Ribbing till Säby, her Johan Skytte till 
Grönsöö, Ridder och her Gabriell Oxenstierna, Frijherre till Ki- 
metö, Herre till Töresiö, vår Stådthållere på Stocholm och Landz- 
höfdinge i Uplandh, att mötha Hans Kongl. V^yrdes i Danmark 
och Danmarks rijkes fulmächtige Commissarier och medh dem 
om bemelte förbund tractera och handla. Huadh och bemelte 
vare Rådh och afiardigede på vare vägne afhandlendes och be- 
slutendes varde, dett vele vij stadigt och fast hoUa och efter- 
komma. Till yttermera visso och förvaringh, hafue vij detta 
medh vår egen handh underskriffuidt och vitterligen låtedt hän- 



121 

gia Tålt konglige secret hår under. Gifvidt på vårt hus Lind- 
kö{Mngh den 20 Januarij, Åhr 1619. 

Sfter en afiBkiift bland »Acta ocb Handlingar, som åre föreldpne mellan de 
Sfioflfce och Danske GommitBarier på gråntsen 8idrijdb> etc. 1619: vol. 106 i 
MlamhAa aamlingen å Kongl. Biblioteket i Stockholm. 



108. Linköping den 20 JanuaH 1610. 

underhandlingen i Sjöred med Danmark om defeniiivförband mot Pålen ocb 
katolikerna. 

Instruction för dhc förordnedhe Commissarier till 
dhett vidh Ulffzbäck berammede möthe till den 27 Ja- 
nuarij, de edle, velbome och velbördige her Axell Oxen- 
fltiema, Prijherre till Kijmetöö, Herre till Fijholm och 
Tydödn, Biddere, K. M:ttz och Rijkaens Cantzler, her 
ffäsper Mattzson till Harffuilla, Ridder, KijkHcns Skatt- 
master, her Xielz Bielke, Frijherre till Salstadh, K. 
Mrttz Camerädh, Boo Kibbingh till Säby, her Jahan 
Skytte till Gxönseöö, Riddere och her Gabriell Oxen- 
stierna, Frijherre till Kijmetöö, Herre till Töresiö, H. K. 
Mrtz Stådthållere på Stäckholm och Landzhöfdinge i 
Upland. Actum Lindköpingh den 20 Januarij, Anno 
1619. 
Först skole Commissarieme låtha sigh vara anlaget, att dhe 
Mt sidste den 26 Januarij are samptligen vidh Ulffzbäck och 
haffda der tilstades dett medfölie, både af adell och ryttere, som 
dem år tillordnedt. Och der de anten samptligen eller någre aff 
dem så tidigt framkomme, skole de medh en skrifuelse, försendh 
medh en adelzman, giffua de Danske Commissarier deres ahn- 
kompst tilkenna, och så frampt alle Commissarieme, deres med- 
bröder, anten are ankompne eller och vist förmodandes, mage de 
Båttia dem möthesdagen den, som berammet är, nembligen den 
efterföiiende 27. Men huar någen anten af siukdom eller eliest 
icke kunde komma till tijdh fram, skole de höfligen göra sin 
endskyllan, och sökia att förlängia möthet på en dagh eller tuå, 
fttt alle kimde vara närvarende. 

Till thett andhra. Kommende till möthes, och sedan helsnin- 
gen är giordh, skole de Suenske Commissarier, huar de få dett 
första ordet, eller, om de bliffua förekompne, uti deres svar an- 



122 

drag» och formale, att Bcdan den sidste danske feigde var lyk- 
tadh och i staden igen förtroligh venskap och godh naborskap 
oprättedh, då haffuer Hans K. M:tt, deres n&digete herre, icke 
allenest beflijtedt sigh efter möieligheett att vidhmachtholla den 
giorde venskap, efterkomma allt dett, som i fördraget varuttlåff- 
uat och hindra, huadh der emot kunde löpa, uthan medh all 
hugh der hän trachtadht, huruledes samma venskap kunde bliffua 
förmeret och medh närmere bandh förbättredt. 

Till thett tridhie. Anseendes att Hans M:tt och Kongl. Mrtt 
i Danmark vore tuå de fömempste stöder, der opå den evangeli- 
ske religion sigh näst Gudh uthi denne tijdh länte; huilkes enig- 
heett och samdrächtigheett försäkrede den hele evangeliske chri- 
etenheetten, särdeles på desse tuenne sijder öster och norr uth, 
tuärt om deres oenigheett, ovilie och missförståndh (dedh Gudh 
afvände) skulle icke allenest kunne vara dem inbördes fördärf- 
ueligh, uthan och öpna Påven och hans lige en önskeligh in- 
gångh och dörr att medh stort håpp företaga allehanda fharlige ac- 
ter och sättia sine skadelige practiker emot de evangeliske i värket. 

Till thett fierdhe. Hvilket altt Hans Kongl. M:tt, vår aller- 
nädigste herre, betraktende, är synnerligen i sin velmeningh styrkt, 
derigenom att Hans M:tt i Danmark ochså på sin sijda nogsaxnptt 
haffuer betedt sin benägenhcett till Hans Kongl. M:tt i Sverige 
så vcll [som till] dett gemene bästa och i sin skrifvelsse under dato 
den [19 Decembris förledne år]*) giffuit en godh anledingh till trac- 
tation om itt förbundh emot Konungen i Pålandh, såsom itt för- 
nempdt och skadeligt ledcmot dens Påveskes liges, som särdeles 
låther sigh desse Norlendiske rijkens inkräktande vara anlagen. 

Till thett fempte. Och endoch samme tractation på en tijdh 
är blefuen opskuten, efter der syntes någre hinder vara på farde, 
lijkvell sedan de äre rympde aff vägen såsom eij heller af den 
importans, att de något så godt värk skole kunne förhindra, då 
hafuer Hans K. M:tt sigh först velet beflijta att oppehålla och 
stadfästa altt godt förtroende och naborligh venskap emellan 
Hans K. M:tt och H. K. M:tt i Danmark, så och bägge nationer, 
Svenske och Danske; och så der iämptc reassumere tractationen 
om itt venligt förbundh emot Konungen i Pålandh och hans an- 
hangh, såssom den evangeliske christenheetens i desse Nårlandi- 
ske rijker afsagde fiende, försökiendes och om Gudh dértill 
denne resa medell förläna ville, 

f.*«*L^«!r^^ ^•^"u'^T *u P*'^"»*^^ ^^^ finne« bland afskrifter af bref 
från Konungame Frednk II och Kristian IV [1572—1632] i rlkaarkiTet. 



193 

Till theit mette. Och hafver fördenekuldh, sedftn Hans Kongl. 
Mrtt i Danmark tili handelen så vell eom möthet «amptykt hade, 
godt funnet att affllrda Commiaaarierne och medh nöijachtigh 
Allmacht och instniction fönöria late, intet tuiflendes, att de Dan- 
ske på sin sijda i lijke måtto fulm&chtigede och instruercde fihre. 

Till thett riundhe. Dennedh skole Commiesarierno växh' 
fulmakteme, och der de dem nöiachtige befinne, anten då på 
samme eller näat efTterföliendes möthesdagh effterskrefne för- 
bnndzmedel fDrealå. 

'nil thett ottonde. EfFter man görligen förnimmer och veett, 
att endok Konungh Sigismundus i Pålandh uti dedh krijgh, han 
emot Håna Kongl. M:tt i Sverige förer, fuUer prsetenderer en an- 
nan rett och orsaak, hvilket man icke heller aldeles nekar, uthan 
kaller låter vara i sitt värde, aidenstundh hon oss enskijlt ahn- 
j^åår. szå ar dog likvell Konungh Sigismundi förehaffuende icke 
allenest på den förmente prsetention ahnsedd, uthan ju så högdt 
och än mere på denn chatoliske religions och påveske afguderies 
nttspridningh och desse Nårlendiske rijkens occupation, uthur 
huilke sedan, såsom uthur en bequemdh hampn, dem andre 
evangeliske lätteligen alle medell afskäres till deres defension, 
och bequämligen medh störste håpp bekrijgcs och öfuerv&ldiges 
kunne. Och efter i sä måtto icke allenest K. M:tt i Sverige an- 
fektes, uthan och Hans M:tt i Danmark och Danmarks rijke sö- 
kes genom Svenske mäns sijda, så vore rådeligit, att itt förbundh 
emellan Hans Kongl. M:tt i Sverige och Hans M:tt i Danmark 
emot Konungh Sigismundum i Pålandh och hans eifterkommende 
nprättes måtte, så att Kongl. M:tt i Danmark komme Kongl. M:tt 
i Suerige till undsättningh, när så trängde och blifuer begäret, 
efter som man sigh derom kan här förena. 

Till thett nijondhe. Blifuer här opå svaret, att Konungen i 
Danmark hafuer ingen strijdh medh Konungen i Pålandh, och 
kan icke för sådan orsaak skuldh göra ens anners krijgh till 
sitt, då mage Commissarieme efter deres bäste discretion mundt- 
Hgen och skrifTtligen, så vidt som behoiF görs, dem remonstrera 
och underrätta, att de så myckit sökes medh Pålniske krijgedt 
som de Svenske, och att de icke myckit säkrere äre, för dett de 
någott litedt längre ifrån sittia; skulle och falla dem fast be- 
svärligt sigh att defendere och försuare, huar de chatoliske medh 
Sveriges intagende stärkte bleffue. 

Till thett tijondhe. Samptyckes nu till förbundh emot Ko- 
nungen i Pålandh, då mage de Svenske Commissarier föreslå of- 



124 

terföliende medell: 1. att Konungen i Danmarkz undersåthcr icke 
late sigh bruka i Konungens i Pålandz eller hans barns och eff- 
terkommendes tienst emot Kongl. M:tt i Sverige eller chronan, 
huarken till landz eller vatn, eij heller uplåta honom någre skipp 
att bruka emot Sverige; 2. att Konungen i Danmark icke tilstä- 
der någre skipp, som Konungen i Pålandh tilhöre eller i hans 
tienst emot Sverige frachtede eller af hans vener sände are, att 
löpa genom Sundedh, såsom och eij heller, der han någre i Osteiv 
siön utrustade och ville sända ådt EliFzbårgh, att göra Hans K, 
M:tt i Sverige skada eller infall, uthan att sådane mage ådt min- 
ste bliiFua hindrede och afviste; 3. att inge Polniske uttliggere 
och breffdragere, som färdes utt medh gräntzen och late sigh id- 
keligen finne i de danske marknader och der iblandh den suen- 
ske almoge uttsprida allehanda lögner, sökiendes alle tillfälle att 
äggia menigheetten till uproor och obeståndh, så myckit hoos 
dem står tillgörende, och der medh förkränkia och förminska den 
naborlige benägenheettz förtroende, som desse rijker emellan är, 
mage här efter eij bliffua lidne, uthan, der de beträdes effter 
denne dagh, öfuerantvardes i Hans M:ttz i Sveriges händer, eller, 
huar de Danske dett icke effterlåte vele, att de då mage i Dan- 
mark ahntastade och straffede blifva, såsom de der handla emot dett 
venlige förbundh rijkerne är emellan, eller och ådt minste, huar 
intet annat är till nåå, blifua landet förviste först, och huar de 
komme igen, sedan aluarligen och strängeligen straffede till lif- 
vet; 4. huar Konungen i Pålandh genom sin och sine medhiel- 
peres tilskyndan och bijståndh kunde i framtiden tiUrusta någon 
skipzfiåta, såssom och till landz medh macht tilsättia och an- 
fächta Hans K. M:tt och Sveriges rijke, eller och medh ettdera 
företaga sigh feigde på rijket, att då Konungen i Danmark på 
Hans K. M:ttz i Suerige ahnfordringh och begärningh komme 
Hans K. M:tt till hielp och undsättningh medh så myckit folk 
till häst och foott, som man nu iinner bäst, så och medh skipp 
uttmunterede och uttrustede medh folk och alle nödtårffter till 
strijdh på*) månader, och sådant allt på Hans M:ttz i Dan- 

markz egen omkostnadh uthan någon vedergäldningh. Och mage 
Commissarieme här föreslå, så frampt de sij något alffuar medh 
tractationen, till*) till foott*), häster och*) skipp 

mere eller mindre, efter som de sij de Danske vara bevägne till, 
dåck så att alttijdh förbchålles att begäre mindre än här förmält 
st år och s ådant efter lägenheetten. 5. Så länge rychtet om en 
*) Tomrum år i texten lemnadt för summan. 



125 

» 

Bmdtai Konungen i P&Uadz tillruatningh gåAr, då skall Kongl. M:tt 
i Danmark icke tustftdia något skipp att löpa muntered genom 
Snndedh, anten på Dantzich, Elbingen, Köningzbärgh, Rijga eller 
andre platzer, under den Pålniske Jurisdiction belfigne, såsom eij 
heUer tilst&dia, att någen örligzamunition bliffiier på beroelte 
platzer anten ut ur Danmark eller genom Sundedh fört, medan 
denne fiendtlige praeparation emot oss påstår; 6. men tuärtom, 
att i medier tijdh alle danske undersåter och andre så vell medh 
amunition som andre vharur, oss tiänlige, rijkett iritt och obe- 
hindret besökie och der till hiuler fordrede och förmådde bliffua. 

7. Hvar nu Konungen i Danmark der öfuer råkade i något krijgh 
heller viddlöfftigheett medh Konungen i Fålandh och den Pålni- 
»ke chrone, då skall Kongl. M:tt i Sverige vara förplichtet, när 
Hans M:tt blifuer fordret, att komma Hans M:tt i Danmark till 
hiälp och uudsätningh medh*) man till foott och*) 

till häst och medh*) skipp, medh folk och alle nödtåriFter 

till krijgz uttmunterede, aldeles så månge, som Konungen i Dan- 
mark eigh till hielp H. Kongl. M:tt förplichter, och dem hoUa 
på sin egen omkostnadh i*) månadher uthan vedergäldningh; 

8. att Konungen i Danmark här efter icke tillägner Konungen 
i Fålandh någon tittell eller nampn aiF Suerige, särdeles i de 
breflF, aom till Suerige afgå. 

Till thett elloiFthe. BlefFue dett andre accorderet, allcnest 
att dett sigh stötte på omkostnedens vedergäldningh, kan skee de 
Danske, förevännendes, att de igenom detta förbundedh för den 
säkra och vissa trätta skuldh, som emellan Kongl. M:tt och Ko- 
nungen i Fålandh är, lätteligen och länge och oifta skulle bliffua 
medh hielpen besvärede, der då ingen nytta till dem komme; 
deröfuer skole de Svenske remonstrere dem Danska deres nytta 
de haifua, att de genom oss och medh vår fhara på sin stat blifua 
försäkrede. Så vill och Kongl. M:tt på sin sijda icke lätteligen, 
och uthan nödhen deste högre tränger, bemöda Hans Kongl. M:tt 
i Danmark om någon hielp. Commissarieme mage och än så 
vidt häruthinnan gåå, att de frije Konungen i Danmark för all ad- 
sistens och hielp, medh mindre han tilförcnne är aif Hans Kongl. 
M:tt der om besökt och hafucr sielf funnit krijgedh nödigt och 
giffvit der rådh till; elliest skall han icke vara till hielpen för- 
obligerat. Och fördenskuldh skole de Sveneke hålla ahn, att hiel- 
pen på ingen vedergäldningh må göres. 



•) Tomrum är i texten lemnadt för summat). 



126 

Till thett tålffte. Halle de om vedergäldningen fort ahn, d& 
må, sedan dess inconuenientzier äre nogsampt beviste, där hän 
descenderes, att när Kongl. M:tt i Sverige begärer hielp, dä akall 
han giffua Hans Kongl. M:tt i Danmark sådant tilkenna tre må* 
nåder för, än den skal sändes, och att Konungen i Danmark haf- 
ucr henne på sin egen omkostnadh till den tijdh tillredz, och 
tillredningh och uttrustningh vare oräknat uti all omkostnadh. 
Och huar i medlertijdh lägenheeten sigh så tilldroge, att hielpen 
kunde bliffua uthan fhara afskrifFuin, då vore Hans Kongl. M:tt 
frij för all omkåstnadh. Men kommer adsistenten till Hans KongL 
M:tt och anten till landz öfuer gräntzen eller till siöss i Calmar* 
sundh eller andre Svenske hampner, ifrån dett dato skall KongL 
M:tt anten sielff underhålla dem medh sin egen säldh, efter sont 
annat främpt folk hoos oss ordinarie underhålles, eller, der Hans 
M:tt i Danmark dem sielf besolder och Kongl. M:ttz i Suerige 
lägenheett dett att göre icke kunde den gången tilsäye, då skall 
Hans Kongl. M:tt i Suerige all den umkåstnadh vedergälle Hans 
Kongl. M:tt i Danmark igen, innan trij åhr näst derefter gå till 
ända. Så skall och i lijka måtto och medh lijkformige ordh in- 
föres om den hielp, som Konungl. M:tt skall göre Konungen i 
Danmark på föreskrefne fall. 

Till thett trättondhe. Behager denne condiuon intedh, uthan 
de Danske vele medh säker underpantt i slått, landh och Ihän vara 
förvissede, då mage de Suenske Commissarier först remonstrere 
de Danska, huru besvärligh en sådan hielp ville vara, medh min- 
dre all tingh vore kommet till dett yttersta, och att afF sådane 
underpanter som åfftast mera ondt och vederligit opväxer, än 
hielpen förorsakar godt, och suara der till sigh intet vara instru- 
erede, uthan vele dett Hans Kongl. M:tt troligen referere. 

Till thett iiortondhe. Hålles nu detta förbundh emot Kongh 
Sigismundum i Pålandh allt för partialiskt och fördenskuldh strax 
uttsläes, så skole de Suenske Commissarieme föreslå en union 
och förbundh emellan Hans K. M:tt och Konungen i Danmark 
emot alle den evangeliske christenheettens fiender aff den Påve- 
ske lige, och att uti samma union tillates och begrijpes måtte, 
der de så ville, alle evangeliske potentater, princer, furster och 
respubliker. Dette förbunds högnödigheett skole Commissarieme 
förklara genom de farlige meneer, som den Jesuitiske hopen nu 
uti någre förledne åhr drifuit haffua och än drifue i Engelandh, 
Nederlandh, Bemhen, Frankerijke, Rysslandh, Tysklandh och På- 
landh emot alle Evangeliske, alltså, att endåck Konungen i Dan- 



«7 

mark synes iblandh alle eTangeliske boo säkrest, men när man 
»öens Il^lifrheett, de PåYetkee macht och månge illfundigheetter 
betrakter, är Hans M:ttz säkerheett icke större ah andre euangc- 
liske potentaters. 

'nil thett femptondhc. Samptycker Koi^ungen i Danmark 
härtill, då mage de conditioner, som om dett andra förbundedh 
emot Sigismundum i synnerheett sagde äre, så vidt nåäs kan, här 
införes, allenest att adsistentzen, som den ene skall göra den an- 
dre, hliffuer aldeles uthan vedergäldning, såssom och uttryckeligen 
exciperes, att detta förbundh icke skall praeiudicere de particular 
förbundh, som någon dera parten kan hafTua slutit för detta medh 
sine yener och bundzförvanter. 

Till thett sextondhe. Huar sigh nu så tilldroge, att des^e 
tuenne förslagh icke blifue anammede af de Danske, utan att de 
der emot sielfue föresloge itt defensions förbundh emot bägges 
vare fiender, ehoo de och vara kunne, då skole Hans Kongl. M:ttz 
(oromissorier sådant icke uttslå, uthan dett pä Hans K. M:ttz 
vägner acceptere, allenest medh dett expres och uttryckte förbe- 
håldh^ att de herrer Stater i Nederlandh undantagandes (!), och 
dett förbundh Hans K. M:tt medh dem haffuer bliffuer oförkränkt. 
Huilken condicion, der de Danske admittere, mage de Suenske 
Commissarier sluta medh dem förbundett medh sädane vilkor^ 
gom uti de förre punchter äre förmälte, allenest att dett dirigeres 
emot bägges fiender, ehoo den och vara kunde, Stateme undan- 
tagne. Dåck så, att den, som sigh offenderat finder af någcn, 
gifuer dett den andre tilkenne i tijdh, på dett han kunne sökia 
venlige medell i tijdh, all vedliflfligheett att förekomma. Men 
der dett icke vill hielpa, att då den ene kommer den andra 
till hielp på dett sätt, som för är sagdt. Men vele de Danske eij 
låtha excipere Staterae, dä skole Commissarieme undervijsa dem^ 
dett icke vara höfligtt eller re tvist, utan giffuer orsaak att träda 
ifiån dett förbundh, som Hans K. M:tt oprichteligen hafuer slu- 
tet medh sine vener, och der medh beflijta sigh, tagendes saken 
ad referendum ahn, medh godh vilia och venskapens yttermera 
Btadfastelse att skilies ätt. 

Efter en afskrift bland lActa och Handlingar mellan de Sräntke och Dan- 
ske Oomminarier på grftntsen Biörijdh etc., vol. 106 i B&lambska saralingen å 
KoDgl. Biblioteket i Stockholm. 



188 



109. Idnköping den 28 Janaul iei9. 

Underhandlingen med Danmark i Sjöred. 

Memorial för de Svenske Commisearier, deputerede 
till möthett vedh grendzen, her Axell Oxenetieme etc. 
her Jesper Matzson, her Niels Bielcke, Boo Ribbingh, 
her Jahan Skytte, her Gabriell Oxenstieme. Actum 
på Linköpingz hus denn 23 Januarij, Åhr 1619. 
Efterdy förmodeligtt ähr, att de Danske till efventyrs ekole 
drifva opå, att de gravamina, som i höstas öfversades, mage bätt- 
ras, och Kongl. M:tz gifne resolution i Stockholm den [24] Oc- 
tobris medh Sigvardh Grubbe vijdare declareras, särdeles att exc- 
cution må tages på dem, som öfver grendtzen våldgärningh giordt 
hafue; så skoUe Commissarieme först ändskylla sigh, att de in- 
gen Commission der om att tractere hafue; aldenstundh K. M:t i 
Danmark i sin skrifuclse sigh medh Hans Kongl. M:ttz resolution 
aldeles hafuer låtedt åttnöye; och skulle fördenskuldh alle de an- 
dre punchter upskiuthe till vijdere och bättre lägenheett, förme- 
lendes sigh ju så vichtige, hvar icke vich tigere gravamina att 
framläggie, medh huilke dhe sigh hade kunnedt fast giordt, hvar 
de hade vist att därom på denne gången skulle bliifuedh tracteret. 
Doch mage de förklare sigh om våldgärningerne, dett H. K. 
M:tt väll ähr tillf ridz att låtha där gå execution öfver, alle- 
nest att detsamma och tillijka på andre sijdhan skee motte. Och 
hvar de Danske dedh tillijka vele låtha exequere, m^ge de Sven- 
ske Commissarier tillskrive Stådthålleren på Calmer att fullfölie 
domen, beflijtendes sigh tillf örende att så i aga, dedh icke så månge 
mage settie lijfvedh till, [blott] att redelförere våldzgärningen medh 
lijffvedh undgcUa. EUiest hvar een amnistia omnium injuriarum, 
på begge sijdor här till begången, kunde afskaffes (!), der om 
mage Commissarieme sigh beflijta och vinläggie, och seden ände- 
ligen låtha hans K. M:tt vette, huru alle saker afflöpa. 

Gustavas Adolphus m. p. 

Sigill. 

Originalet i samlingen Danica i riksarkivet. Bland »Acta och Handling»* 
etc. p& gräntzen Sjörijdbi» i Rålambska samlingen, vol. 106, å Kongl. Biblioteket 
finnes, utom af detta memorial, äfven en af skrift af den of v an namda kungl. 
resolutionen, daterad den 24 October. 



129 



110. Linköping den 26 Januari 1619. 

Rikskanslerens betånkande begåres ang&ende svar till Konungen i Danmark. 

Gustaf Adolf etc. Vår synnerlige gunsth etc, Vij skicka 
eder härmedb, herr Axell Oxenstierna, een copia uthaf dedh 
bref, som vij nu hafve bekommitt ifrån Konungen i Danmarck, 
dess inneh&ldh I deraf förnimma kunne, och beg&re nådeligen, 
att I oss idert betenckiande deruthinnan straxt vele vete lathe, 
sä tijdeligh, att vij kunne hafue budh ifrån ider igenn, förr än 
som vij något suar opå samme bref gifue. Gudh be[falande8]. 
Actum Ldnköpingh denn 26 Januarii 1619. 

Ur dnplettregistraturet för 1619. 



111. iEgenhändigt.) Linköping den 81 Januari 1619. 

Med öfversanda kopior af bref; om Enkedrottningens skrifTelser till Konungen 
i Danmark; öfver de sanda brefren beg&res Rikskanslerens betånkande. 

Min gunstige helsan, och alt gåts önskan af Gud alsvoldigh 
tilförende. Hvad jagh Konnungen i Dannemarck svarat hafver, 
she I af copien. Jagh hafver begärat leide, på thet at icke alla 
vegar til at undfly resan mage förtagas. Jagh kan icke få vettu, 
hvad Fru Moder svarar Konungen, ty kan jagh icke heller un 
fulckomligen resolvera; drager förty i mårgon til Nycköpingh, 
til at förnimma mehra particulariteter. Jagh redhs alt, at cho- 
leren kunde hafva förorsackat något til mit prejuditz. Strax 
jagh tilbacka kommer, vil jagh komma til Jönneköppingh, avi- 
serer interim hvad förrelöpper. Hvad uthur Finland kommit är, 
she I af Jacobi de la Gardie bref. Hvad frå Lifland senest kom, 
medan I hoss mig vore, ther af sender jagh eder copier. Con- 
fererer thetta tilsamman och gifvcr migh edert betenckiande, 
hvad man svara och förretaga skal, på thet tidh cij tappas. 
Kunne I, thå abrevierar eder trachtat med the Danske, thet 
then danske rese icke må skiutas förlenge up, ty året lider. 
Hvilcket 1 alt varda således öfvervegandes och migh eder me- 
ning upteckia. Gud hafve eder under sit nådige skyd til god 

Axel Oxtnstiemaf A/d, IL 1. 9 



130 

heisa och välmåge, och hafver thetta til försäckringh pa min 
gunst och nådige bencgenhet. Af Lincköpingh 31 Januarii, år 
1619. 

Gustavus AdolphuB in. p. 

Anteckning: Ankom till Ulffsbeck den 7 Februarii, Anno 1619. 



112. Linköping den 1 Februari 1619. 

Donation på Nynäs i Finland såsom förbättring pä Kimitho friherreskap*). 

Vij Gustaff Adolph etc. göre her raedh vetterligt, att effter 
oss genom fordom S. her Abraham LeyonehufFudhz barnlösheet 
och dödelige frånfälle, Nynäs säthegårdh medh dess underlig- 
gende godz (som honom till frijherreskap afF oss nådigest haff- 
suer varit untt och giffuit) är nu åther tillbaka fallit; så haffue 
vij aff synnerlig gunst och nådhe, så och för huld och trogen 
tiänest, som oss elschelig, vår och Sveriges rijkes trooman, 
Kådh och Cantzler, cdle och välborne ber Axel Oxenstiäma, 
Frijherre till Kimmithöö, Herre till Tydöö och Fijholm, Ridder, 
oss och Sveriges crono her till giordt haffuer och än her efther 
att göra och bevisa, så lenge han leffuer, förplichtat vare skall, 
undt, skcnckt och gifvit, efther som vij nu her medh unne, 
skenckie och gifFuc vällbemälte her Axel Oxenstiärna och 
hans echte manlige brysterfvinger, till hans frijherrcskaps Ki- 
mithöö förbättring och söthe, vår och crononcs gårdh Nynäs, 
liggiandes i [Nousis] sochn i [Masko] häradt i Åbo lähn i Find- 
land, medh alle thec godz och gårdar, öyer, holmar och ägor, 
som Hogenskildh Biälke tillförende förbrutet haffuer, och väl- 
bcmältc S. her Abraham till frijherreskap haffue varit inrymb- 
dhe. Och skall bemalte Nynäs säthegårdh och der till hörande 
godz, alltidh föUia Kimithöö frijherreskap, så att thet blifver 
vidh then äldste aff vällbemälte ber Axells söner och hans eldz- 
ste manlige lifzcrfvinger; så och vedh regementens omskifftelse 
sökies stadhfestelse på jempte Kimithö, alldeles efther den förra 
och sätt, som uthi rätta frijhcrrebreffuet videre förmält och 
uthtryckt varder. Ty affhende vij oss och cronan bemalte Ny- 
näs säthegårdh, alle dess tillydende godz och gårder i Findland 
belägne, som her Abraham tillförende hafver varit förländt medh, 

•) Se brcfvet N:r 23. 



131 

så och öyer och holmer, kkrer och engier, skogh, mark, mule- 
beet, fiske och fiskevatn, qvarn och qvarnaströmmcr, så och alle 
andra tillägor i vätha och torra, Därby och fierran, inthet un- 
dantagit, som der medh rätte tiliyder, och tillcgner dedh väll- 
bemalte her Axel Oxenstiärna och hans .echte manlige bryst- 
erfvinger, erfvinge ifrå erfvinge, så lenge någon igen ähr, un- 
der frijhet och frelsemanne tiänest till evärdelige ägo. Förbiu- 
dendes her medh alle vare Camraerådh, Stothollare, Fougter 
och Befalningzmän, att göra her Axill och hans erfifVinger her 
emot hinder eller förfång i någon måtto. Till visso hafve vij 
denne vår donation medh vår konungzlige handh underschrif- 
vit och vettcrligit vårt beeret her under hengc lathet. Gifvit 
och schrifvit på vårt hus Lijnekeping den förste Februarij, Ahr 
efther Christi, vår Frelsares, födelse sextonhundrede och opå 
dedh nittonde. 

Gustavue Adolphus m. p. 

Originalet på pergament med sigill, hängande i blått och gult silkessnöre; 
bland riksarkiyets pergamentsbref. 



113. Linköping den 6 Februari 1619. 

Om nj fullmakt för de svenska kommissarierna på mötet i Sjöred. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Vij hafue, 
herr Axell Oxenstierne, bekommit ider sampt de andre vare 
Comroissariers schrifvelsse, dateret Ulfzbeck den 31 Januarij 
Dästföreledin jempte een afskrifFt uthaf de Danske Commissari- 
ers fullmacht och schrifuelsse till ider, deraf vij förnirame, huadh 
besvär de hafue emot vår fullmacht, såssoni den der till samme 
handeli vore alltt för special, och de derföre hafue begäret, I 
ville skaffe een annan, som generalioribus terminis vore ställtt; 
hvaropå vij ider till svar nådeligen icke förhålle, att endoch vij 
någon union eller förbundh medh Konungen i Danmarck icke 
så högeligen åstunde och efFtertrachte, lichväll opå dedh att 
dedh berammade raöthet icke för fullmachten skull så platt uthan 
någon tractation måtte aflöpe, dy hafue vij nu een general full- 
macht latitt författe på dedh sädt, som de Danskes ähr, den vij 
ider och härmedh tilskicke, men huadh Instructionen belanger, 
så vette vij deruthi inthet till att förandre, uthan I hålle ider 



132 

aldeless dcrvidh, sässom hon författedt är. Yij tuifle och inthet, 
att hiiadh feell, som de Danske hafue meentt vara uthi vår full* 
macht, dedh hafue 1 fuUer dem nogsambt remonstrerat, huadh 
skääll och grundh, som vij dertill hafue, såssom och an vijdere 
remonstrerandee och förklarandes varde, huar I dedh så nödigt 
befinne. Och huadh soro där uthi tractationen kan förelöpa, 
dedh begäre vij, att I straxt vele oss om advisere och vette 
lathe. Vij hafue och nu åther opå nytt bekoramitt bref ifrån 
Konungen i Dan marek och der beredevidh H. E:tz leigdebref, 
deraf vij ider härmedh copier tilskicke, såssom och huadh svar 
vij hafue gifvit opå den schrifuelsse, som oss sidst kom tilhande 
derifrån*). Och endoch vij fuller inthet kun ne see uthi sielfue 
leigdebrefuct, som vij hafue att stöte oss opå, lichuäll mädhan 
vij hålle samme leigde myckit betänckeligh, huarföre begäre vij 
nådeligcn, att I medh allersnareste vele oss om alltt dette ider 
rådsamme meening lathe förnimme, huadh som I tänckie oss 
kan vare häruthinnan tilgörande. Befalandes ider härmedh Gudh 
alzmechtigh. Af Linköpingh den 5 Februarij 1619. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Anteckning: Praesent. i Ulffsbeck den 9 Februarij, Anno 1619. 



114. Linköping den 5 Februari 1610. 

De svenska kommissariernas andra fullmakt pä mötet i Sjöred. 

Vij -GustafF Adolph etc. göre vitterligit, att efter emellan 
oss och den Stormechtige, Högbårne Furste och Herre, her Chri- 
stian den ficrdc, Danmarkz, Norgis, Gottis och Vendis Konungh 
etc, vår elskelige käre broder, frände, nabo och eynnerlige 
gode ven, är samptycht itt möthe pä gräntzcn emellan Ulffs- 
bäck och Knerödh till den 27 Januarij på detta närvarande åhr 
1619, der att handla om videre godh correspondentz och för- 
troende emellan desse rijker att anstijffte; dy hafue vij nu på 
vår sijda till förberaelte möthe förordnat, tilbetrodt och uti ful- 
macht giffuidt, såsom vij och nu härmedh förordne, tilbetro och 
uti fuhnacht giffuc oss elekelige vare och rijkzens troomän och 
Kåådh, edle, velborne och velbördige etc. (namnen som N:o 107)^ 

*) Dessa bilagor finnas i behåll. Kristian 1V:8 först nämda bref är daterad 
Fi-edriksborg den 26 Januari och Gustaf Adolfs Linköping den 31 Januari 1619. 



133 

allt förbemeltte att öfverväga, randsaka och, så vidt niöieligit 
är, förhandla och der uthinnan besluta, göra och lätha, som vij 
uti egen person vore tilstädes. Och huad de i så måtto garen- 
des, forhandlendes eller beslutandes varde, dett skall efter denne 
dagh af oss eller vare efterkommeude Sveriges rijkes konunger 
icke rygges uti någon måtto. Till yttermera visso och högre 
förvbaringh hafue vij detta medh vår egen handh underskriiTuit 
och vetterligen låtedh hängia vårt konunglige secret här under. 
Giffuit på vårt hus Lindköpingh den 5 Februarij, Anno 1619. 

Efter alskrift bland »Acta och Handlingar etc. på gräntzen 8jörijdh>, vol. 
106 i Bålambska samlingen å Kongl. Biblioteket i Stockholm. 



115. Linköping den 6 Februari 1619. 

Underhandlingen me<l Danmark i Sjöred. 

Gustaff Adolph etc. Vår synncrlige gunst etc. Vij hafue 
trogne män och Råådh bekommit eder skrifuelse sub dato Ulffs- 
back den 2 Februari nästförlidin' samt copier af de skriffter, 
som I härtill med de Danske Commissarierne vexlat hafue, deraf 
vij merkie, huad sunr som I hafue dem giffvidt opå de besuär 
de hafue hafft emot ider fulmacht, huilket vij oss så nådigst 
läte behage. Och såsom I derhoos bcgäre, att vi vele skicka 
eder en ny general fulmacht, lijka medh den afskrifit, som I 
oss tilsändt haffuc, så haffue vij nu allerede en låtedht författet 
och färdigh giordt efter de Danskes tenor steltt, hvilken vij i 
dett närmeste hafuer latedt imiteret, på dett de ändå icke skole 
hafua något besuär der emot, dedh 1 och kunne låtha dem för- 
nimma, huar dett så behöiFues, och vij icke anners troo, än de 
sigh medh skole nöya lathe. Men uti sielfue instructioneu vette 
vij inted mhere nu än som förre till att andre. Hvadh den 
Danske posten belanger, så är han först i gåår hädan dragen 
till Hennes M:tt Drotningen, vår elskelige käre Fru Moder, och 
hafuer än nu intet afskedh hoos oss bekommit. Vij förnimme 
och af eder skrifuelse, dett I hafue de kundskaper uthur Dan- 
mark, att pestilentzien skall der grassere uthi städ em e, huilket, 
om så i sanning är, begäre vij, att I vele videre förfare, och eå 
late oss der om förnimme, särdeles om hon skall vara inkom- 
men i Halmstadh eller der omkringh, att vij kunne skicka vårc 



134 

saker der efter. Gudh eder befallaDdes. Af Lindköpingh den 
6 Februarij, Anno 1619. 

Brefvet är stäldt till samtliga de svenska kommissarierna; tryckt efter af- 
skriften bland »Acta och Handlingar etc. på gråntzen Sjörijdb», vol. 106, i Bå> 
lambska samlingen å Eongl. Biblioteket i Stockholm. 



116. {Egenhändigt.) Grenna den 9 Februari 1610. 

Rikskanslerens betänkande bcgäres öfver Konungens af Danmark bref. Riks- 
kansleren eller Johan Skytte eller Gabriel Gustafson bör möta Konungen. 

Min günstige helsa sambt alt gots önskan nu och stedts 
tillförrende. Jagh skref eder til raed Anders Erichson, och 
hafver inge svar beckomit, leter migh förty vetta eder meningh 
ther om Nu i dagh, fick jagh åter Konnungens bref, sedan jagh 
sende eder copien af leygdeu. Han är mechta tregen, hvad 
thet betyder. Jag sender eder sielfva brefvet, skrifver migh 
til, hvad eder synes ther om. Dagen efter öfvcrmorgon skal 
jagh vara (vil Gudh) i Horn heller Tofta. Kunde I heller 
Skytten häller och eder broder vara ther med, sage jagh thet 
giärna, serdeles til at höra edert betenckiande, för än jagh da- 
gen setter till sammankomsten. Hvar I icke komma kunne, sä 
lätter migh utförligen vetta eder meningh och snart. Gudh 
skyde eder helsa och välferdh. Varer viss om min gunstige 
benegenhet emot eder. Af Grenna presteg&rd den 9 uthi Giöia 
år 1619. 



Giistavus Adolphus m. p. 



117. Nyköping den 23 April 1619. 

Kallelse att möta Konungen i Stockholm. 

Gustaf Adolph etc. Vår synncrlige gunst etc. Effter thett, 
herr Cantzlcr, att vij innen fåå dager, vill Gud, hafve acktett att 
begifue oss herifrån och till Stockholm, och vij eder praesen- 
tiam der uthi månge fall och måtter synnerligen behöiFve, der- 
före är vår nådige villie och befallning, att I, hvar icke någon 
stor siukdom eder förhindrer, med dedt förste eder derhen be- 



135 

gifven, och, der möijeligitt vore, eder boflijten, att I så snart 
ffom vij der kunne aDkomme. Eder hermedh Gudh befallen- 
des. Af Nyköping den 23 Aprili«, Åhr 1619. 

GuBtavus Adolphus m. p. 

Anteckning: Pnesent. på Tijdön den 26 April, Anno 1619. 



U8. Stockholm den 29 JuU 1620. 

Afslatandet af giftermålet mellan Gastaf Adolf och Maria Eleonora. 

Instruction uthij dhe ährenden, som Kongl. M:tt 
till Sverige boos Churfursten aff Brandenburg, Chur- 
furstinnan Enkian och andre Tyske Furster att an- 
drage och förrätte Cantzeleren Axell Oxenstierna nå- 
digst befaltt och tilbetrodt hafuer. Actum Stockholm 
den 29 Julij*). 
1. Effter som ett christeligitt echtenskapz förbundh ähr 
bcgyntt att förhandles emellan K. ]Vl:tt och Hennes F. Kade 
Fröken Maria Eleonora, boren Churfurstedotter och Marggreff- 
vinna aff Brandenburgh, sä hafuer och H. K. M:tt nu afferdatt 
Rij kssens Cantzler, Axell Oxsenstierna, samme echtenskapz för- 
bundz ful bord an att sökia begähra roedh gifftermåhls pacter ful- 
kompne pä sätt och vilckor, som folier. Och skall han förden- 
skull medh K. M:tz skep, som nu till denne rese deputerede 
ähre, begifue sigh medh förste vindh till vägz, settiandes sin 
kosa åth Lybek. Pä Lybecke redden kommendes, så snartt han 
hafuer satt i landh, skall han strax giönom en snell post kund- 
göra till Berlin sin afferdningh till Chui-fursten, begährendcs att 
vethe, huarest han sine verff skall komma att affleggia, och at 
han medh förste vill vara der tillstädes. 

2. I lijke motto skall han kundgiöra Hertigh Adolph Fride- 
rich aff Mechelborgh sin ankomst, och att han medh H. F. Nåde 
pä Kongl. M:tz vegne hade att tala. Han må och skrifua till 
Christian von Berlin [o: Belliju], begärandes at effter han haf- 
uer declareret sin godhvilligheth till H. K. M:tz tienst, och han 
nu behöfde hans godhe rädh, han dhä ville vahra uthij Veer- 
Berlin [o: Fehrbellin] till hans ankomst, at dhe dher finge talas 
vedh, om han dedh för gott ansijr. 



*) Instruktionen är enligt registratnret uppsatt af Rikskansleren sjålf. 



136 

3. Deropå skall Kan landstiga och, så snart han tlr vege 
reda, begifua sigh till H. F. Nåde Hertigh Adolph Friderich, 
hvilkens Furstl. Nåde han på Kongl. M:tz vegna hclssa skall, 
och så H. F. Nåde upteckia, att han aiF K. M:tt nu vore affer- 
dct att fordra på dedh begynttc gifftermåhlsförbundh ; dedb 
upretta medh pacter efther sedhvana, och till dedh tridie fordra 
brudhen nu i denne sommar eller höst till H. K. M:tt. Och 
hade han serdeles i bcfalningh om desse puncter at rådhfråga 
sigh hoos H. F. Nåde, huru alltt vore best och beqvemligest att 
anstella, såsom och aff H. F. Nåde att förnimma, hvadh hinder 
eller besvär först kundhe vara på fardhe eller nu sedhan in- 
falldne och bruka serdeles H. F. Nådes rådh, huru alle hinder 
vore ntt affveria och saken stodhe till att fordra till ända. 

4. Så snartt han om alltt hafuer tagett H. F. Nådes advis, 
skall han omstendeligen låthe H. K. M:tt förstå, hvadh hop eller 
fahra honom där giffues, på dedh all tingh här dirigeras kan, 
och så uthan drögzmåll begifua sigh dädan och till Berlin. 

5. Där varendes ankommen och undfångenn, såsom tijdh 
och humeurerne dedh tillåtha, skall han strax låthe insinuere Hen 
nes Churf. Nåde, gamble Churfurstinnan, H. K. Mitts handskrif- 
uelsse genom någen H. Ch: F. Nådes HofFmestere eller någonn 
annen förtrogen tiänere; och begäre der jempte att vetha Hen- 
nes Ch. F. Nådes rådh och villie, huru alle saker vore best att 
företaga, aldenstundh honom befaltt vore altingh effter Hennes 
Churf. Nådes rådh att moderera. Så skall han sigh och för- 
fråga, hvarest och hoos hvem han sigh först skall angiffva och 
om audientz anholla, anten hoos H. Ch. F. Nåde Churfursten 
eller hoos Churfurstens fuUmechtige, så frampt han icke sielif 
ähr tillstädes. Och skall han sigh lempe effter Churfurstinnes 
rådh. 

6. Han skall och i medlertijdh, om han kommer till taals 
medh Christiern v. Berlin (!) complimentere, och förfråga sigh 
hoos honom, lijka såsom den H. K. M:tt itt synderligitt gott 
förtroende till setter, på hvadh sett han mener, at dette ähren- 
dedh nu beqvembligest vore att andraga, och hoos hvem dedh 
först sökies skulle, att han uthij dette ville gifue Cantzleren, 
såsom en fremmande och okendh, anledhningh. 

7. På samme sätt må han bruka Kascken eller i deres 
[c: dennes] frånvahru någon annen, den hann förnimmer att 
fauorisera H. K. M:tz saak; och effter deres rådh (hvilke han sin 
emellan collationera och judicera motte) saken dirigera skall. 



137 

8. Solenniter skall han låthe StAthoIlercn och Brande* 
borgiske Cantzleren veta, att han vore dijt sender aff H. K. 
M:tt till H. Ch. F. Nåde medh anliggende verff och ährende, 
begährende alttaå till att vetha, för hvem han dem affleggia 
skulle i Churfuratens frånvahru. 

9. Blifuer audientzien Cantzleren giffuin hoos Churfursten 
sielfiT, der han ahr tillstädes, eller i hans frånvahru inför Rå> 
(iedh och Churfurstens fullmechtige, då skall han, miitatis mu- 
tandis och salutationen förandratt, näst lyckönskningh till en 
^odh stat och lyckligh regeringh på behörligitt sätt beklaga den 
S. framledhne Churfurstens dödh; andraga, huruledes H. K. M:tt 
geaom Gudz skicken hafuer för någen tijdh satt sitt sinne och 
hugh till att sökia ett christeligitt echtenskapzPörbundh medh 
H. F. Nåde Fröken Maria Eleonora, borenn Churfurstedotter 
aff Brandeburgk. 

10. Dertill vore H. K. M:tt bevcektt: 1. aff sine vennera 
rädh; 2. aiF den godhe aifection och benägenheth, som H. K. 
Mrtt idkeligenn sporde af den S. framledne Churfurste, huilken 
och H. K. M:tt deröfuer godh förtröstningh giifuidt hafuer; 3. 
aff den venskap och correspondentz, som emellan Sveriges konge 
och chrono och dedh churfurstlige hus Brand eburgh alltidh 
varet hafuer, h vilken förmehringh och stadhfestelsse H. K. M:tt 
hoppes att skulle vara begge sijder till styrke och tillvexst. 

11. H. K. M:tt hade fördenskull honom, Cantzleren, affer- 
dett till H. Ch. F. Nåde, att eflFterdy högbemälte S. Churfur- 
ste var nu förleden, opå huilkens godhe benägenheth och aifec- 
tion till denne saak H. K. M:tt nogsampt var förvissatt, och H. 
Ch. F. Nåde nu regerande såsom högbemälte Frökes her broder 
hadhe icke obilligt högste rösten, hon derföhre hoos H. Ch. F. 
Nåde dette H. K. M:tz kärlige nhrende andraga, sökia och på- 
äska skulle; 

12. Såsom och gifuidt honom i fullmacht och befallningh 
icke allenest dette begäre, uthan och att upprätta giiftermåhls- 
pacta, såsom uthi kongelige och furstlige hus sedhvanlige ähre, 
och prsestera altt dedh, som vilkorligitt och scdhvanligitt ähr 
och medh skäl kan fordratt varda. 

13. Och effter dy H. K. M:tt hafuer för detta funnett en 
godh inclination därtill hoos högofftbemälte framledhne Chur- 
furste; sedhan och per occasionem ähr vorden om Hannes Nådes 
Prökes godhe vilHe förvissatt (här må Cantzeleren och mentio- 
nera om Churfurstinnonnes samptycke, så framptt hon icke der- 



138 

sff skolle offenderas), hafuer och äff indiciis sportt och förnu- 
inett en godh affection hoos H. Cburf. Nåde, derföre ähr H. K. 
M.tt i den venlige visse tillförsicht, att H. Churf. Nåde läther 
sigh dette H. K. M:tz upsätt behaga, dedh förfordra till en godh 
och önskeligh ändskap, och derniedh H. Churf. Nåde H. K. M.tt 
venligen förobligerer tili altt dedh H. K. M:tt kan och förmå 
igen att gratificera H. Ch. F. Näde, och sigh om bans lycklige 
tiliständh och välferdh vinleggia. 

14. Och skall sendebudedh lijkc säsom visse (!) på eu godh 
och önskeligh resolution tilbiudha sigh tili tractation. 

15. Ahr dedh så, att audientzien gifues i Churfurstinnes 
uährvahru och ähöran, då skall taledt vendcs tili H. F. Nåde, 
doch så, att dedh som nu ähr sagdt, blifuer uthij meningen ett 
och eliest raodereres och tillempas personerne medh orden; 
såsom och at helssningen till H. Ch. F. Nåde göres medh til- 
börligc ordhsätt. 

16. Ahr och Churfurstinnan icke vedh audientzen tillstä- 
des (såsom fulle troligest ähr), då skall han anten för eller 
strax scdhen, effter som Churfurstinnan dedh sieliT rådandes 
varder, fordra hoos Hennes Ch. F. Nåde audientz och helst in 
secreto. Hvarcst han först och näst all sonligh tiänsttilbiu- 
delsse och lyckönskningh, så och relation om H. K. M:tz godhe 
helsse och lyckligh välmåge, skall påminne och tacke Hennes 
Ch. F. Nåde för den moderlige benägenhett, som H. K. M:tt 
sijdst sporde, så och den godhe försäkringh, som H. K. M:tt då 
bleff aff H. Churf. Nåde gifuin uthij H. K. M:tz begyntte och 
fioUiciterede echtenskapzförbundh medh Hennes Ch. F. Nådes 
elskelige dotter Fröken Maria Eleonora. Och på dedh dette 
H. K. M:tz godhe och christelige upsått motte medh förste fö- 
res till en godh och önskeligh ände och uthgångh och icke ge- 
nom tijdz spilningh och drögzmål någott hinder eller upskofi* 
infalla, hafuer H. K. M:tt honom, Cantzleren, afferdatt ati so- 
kiatt på behörlige ortter, och upretta heuradzcontractcn och 
göra och anama på H. K. M:tz vegne, hvadh som uthij sådane 
fall sedhvanligitt ähr. 

17. Der hoos hadhe han och befalningh, så snartt con- 
tractcn var sluthen, att begerc och soUicitere, dedh H. F. Nåde 
Fröken motte i denne höst blifue H. K. M:tt heemfördh, till 
hvilken ända H. K. M:lt och så hadhe sine skep liggende i 
Wissmar hampn, som Hennes F. Nåde och des medhföUie skulle 
öfverföhra. Effter Hennes Churf. Nåde hade anamatt H. K. M:tt 



U9 

för BiD son, och H. K. M:U ochså bure till H. Ch. F. N&de all 
«onligh tillförsichtt, då trodde H. K. M:tt Hennes Churf. Nåde 
till, att Hennes Ch. F. Nåde skulle visserligen låthe eigh be- 
hagatt och förfordra dette verckett, och dedh så mycket heller, 
effter drögzmåhl uthi sådanne fall, och serdeles som dette äh- 
rendedh medh siu omstendigheter förevetter, hinder, upskoif, 
Afengh kostnadt och expenser, ja mykett annedt wiederligtt af 
sigh föder; hvilkett alt kan genom en hastighet förekommes 
och instcUes. 

18. Hennes Ch. F. Nåde motte deremott förlåthe sigh till 
K. M:tt, att Hennes Ch. F. Nåde vordhe hafuendes* en tienst- 
villigh son hos [o: uti] H. K. M:tt, den sigh herigenoni till H. 
Ch. F. Nådes tienst till dedh högste 6nner förobligeret. 

19. Och efter han alltt vore befaltt at bruka Hennes Ch. 
F. Nådes rådh, dä bådhe han, Cantzleren, ödhmiukcligen, att H. 
Ch. F. Nåde icke allenest här uthinnan, som nu år sagt, hon 
tektes uprekna [o: upteckia], hvadh Hennes N. förmener kunne 
Dåås, uthan och effter K. M:tz kärlige tillförsicht rådhfahre ho- 
nom uthi altt, till H. K. M:tz tiänst och bestå, och förhielpn 
honom till godh och hastigh resolution och affordringh. 

20. DiBcurerer Churfurstinnen her emott, då skall Cant- 
zleren, remonstrere medh skäl, hvadh skadha och fahra drögz- 
måhledt medh sigh föhrer och ändeligen drijfva, så myket hoos 
honom står tillgörande, att brudhen nu i denne höst må öfuer- 
komma. 

21. Så skall han och i lijka motto helssa på K. M:tz 
vegne den unge Churfurstinnan, jemval Hennes F. Nåde Frö- 
ken Maria Eleonora och hennes syster och farsyster på sådantt 
sått, som best tiäner. 

22. Sedhan audientz[enj ähr öfuerstånden, skall han skynda 
pä resolutionen, at den medh första må gifuas, och at han kan 
komma till att trädha till gifftermåhlspacternes tractation och 
ftfhandlingh. 

23. När han nu kommer till tractation, må Cantzeleren 
«teUa dem heem, att dhe, på dedh icke tijdhen fåfengt förlupe, 
ville pä deres sijdhe låthe författa en heijradtscontract, stel- 
landes der inn alle dhe puncter, som dhe meente nödige vara. 
Och effter H. K. M:tz vilkor och höghet den vore, som och 
uthan förgångne pacter skulle väl försöria och försij sin til- 
kommendhe gemahl efter dess ståndh och höghet, då försåge 
Cantzleren sig till dem, att dhe icke heller skulle vele föhra 



140 

der andre artikler inu ahn dem, som komme med begges sij- 
dhers höghet och värde öfiier ens. Han ville dem sedhan öfuer- 
sij och efFter sin medhafuende instruction deropå förklare. 

24. Tage dhe sigh ded upå och tillstella honom heijratz- 
contractens forma, då skall han den medh äijth öfuersij, och, 
så vijdt han medh skäl kan dem öfuertala, beflijte sigh om att 
reducera den till en simpel forma, så att dedh, som icke ähr 
aff stoor importantz, må lättes der uth och icke uppfyll es blandb 
medh någott, dedh ringa ähr, serdeles hvadh Frökens uthstof- 
feringh uthur dedh Brandeburgische husedh vedkommer, allden- 
stundh H. K. M:tt sådant alltt skiuter till deres villie och lä- 
genhett. Men alltt dedh, som echtenskapssens substantialia vedh- 
kommer eller hörcr till Hennes F. Nådes räts och säkerheetz 
styrko, dedh sijr och vill H. K. M:tt göra [o: gärna] att motte 
medh flijtt inföhres. 

25. Kan dedh erholles, väl och gott; kan dedh icke, då 
må Cantzleren icke heller fördröija saken medh någen disputa- 
tion, uthan accomodera sigh till deres sedh och villie och fölia 
denn heijratzcontracten effter, mutatis mutandis, som medh Her- 
tigen aff Brunsswijk sluten ähr. 

26. Om brudeskatten skall han regulere sigh efter chur- 
furstlige Brandeburgische huses sedher och vana, låttendes sigh 
noga medh sådhant dhe biudha. Så behöffuer han icke heller 
difficultera sigh om tijden, när den skall erlegges, uthan be- 
qveme sigh till Churfurstcns villie och lägenheet, effter som 
och all annen uthredzell hemstelles till Churfurstcns egen dis- 
cretion och lägenhett. 

27. Men kan han gå förbij, att icke någen renunciation 
skeer på ett fall eller annedh, serdeles på Pryssen och Jülich 
etc, derom skall han beflijta sigh; men fordres dedh aff honom, 
då behöffuer han icke att göra stora difficulteter der uthij, uthan 
heller accommodere sigh till dem; enkannerligen skall han icke 
disputera den disposition, som S. Churfursten Hans Sigis- 
mund t hafuer uthij den Brunswigesche heijradtscontractatioD 
giordt emellan sine döttrar på all fall och hendelsse, doch så 
att Hennes F. Nåde Fröken Maria Eleonora, som andre födde 
dottren, sin nährmeste succeszionsrätt till Gulther [o: Gelder] 
Landen näst effter Herttiginnan aff Brunswich förbeholles. 

28. På Kongl. M:tz vegner skall Cantzlerenn uthlofue 
Fröken Maria Eleonora F. Nåde till lijffgedingh: Linkiöpinghz 
hus och stadh sampt Bråborghz hus, Kongzbro och Norsbolms 



141 

gårder roedh Linkiöpingz Iftho, ni och under dhe andre husen 
och gårder lagde sochner och h&radh sampt medh Ekesiö stadh 
och dhe öfrige häredh, som alle 8tå aerdelea upreknadhe inedh 
«ne rentter och inkomster och aff H. K. M:U underteknadhe, 
och belöper sigh effter den ringa verderingh på*) daller, men 
effter den retta verderingh pä*) daller åhrlige ränttan. 

29. Alle åhrlige renttan cedcres Hennes F. Nåde och 
updrages, så och sakörer, daxverken, arbete, körsler, försler, 
ekiusfärder, fischerier, jachtter, bergzbruk, fundne och ofundne 
och hvadh nyttighet medh sigh hafua kan; doch unduntagendes 
landzstyr eller almenna extra ordinarie contributioner, itero uth- 
skott eller utskriffn inger, som skeer öfuer heele rijkett, så och 
dhe förssler, som almogen är Konungen skyldigh. I lijke motto 
skall och exepteras biskopens, capitularium, skolers och hospi- 
talers underholdh, huilkett icke är inräknadt i föreskrefne summa. 

30. I lijke motto skole undersåterne i lijffgedingett göre 
Hennes F. Nåde sin huldhetz och tiensts eedh, såsom hon och 
skall hafua macht settia befalningzmän i sitt lifigedingh, och 
dhe niute och bruke samme rätt, macht och myndighett i rette- 
gånger och eliest, som andre cronones befalningzmän hafue. 

31. Så skall Hennes F. Nåde och niuta verdzligh Juris- 
diction i sitt liffgedingh att settia heredzhöffdinger, som dom- 
stolen besittia kunne och der medh veta att omgås. Och skall 
så i lijffgedingett som eliest landzlagh och stadgerne hoUes 
vedh machtt; uthij lijffgedinget skall Hennes F. Nåde och til- 
låthes jus patronatus öfuer regal gäldhen; men biskopen och 
cspitularcs, som blifua uthan lijffgedinges besvär aff chronen 
underholdne, skolle vallies och confirmeras aff Konungen. 

32. U. K. M:tt vill och gifva Hennes F. Nåde till spell- 
penninger uthur Renttecammaren åhrligen 4000 svenske daller. 

33. Liffgedinges åtherlössen skall constitueree i dubbell 
så stoor quantitet, som brudeskatten ähr; och sknll lijffgedingett 
derföre hafua på sådanne fall, till dess lössen blifver aff Konun- 
gen, som effterkommer, affiagdh, som sedh ähr. 

34. Till skepen skall H. F. Nåde föres på Brandeburgiscke 
omkostnadh, sedan vedertages och föhres på Kongl. M:tz kost- 
nadh hijt öfuer, så frampt dedt kan skee i höst. Men der dedh 
sigh dröijer på vinteren, så att Hennes F. Nåde moste öfver 
landh, och dhe stå hårdt upå, att H. K. M:tt skall låthe H. F. 
Nåde komma på sin omkostnadh genom Danmarch, så må Cant- 

*) Tomrum för siffrorna äro lemnade i texten. 



142 

zieren biudha dem tili hielp på reea tili dedh högste 10,00t> 
rijksd aller. 

35. Om de och begäre, att brudeskatten och vederlagedt 
skall settias i Tysklandh på räntte, så må Cantzleren dedh och 
bevilie, doch så, att, nähr brudeskatten gåår uth, skall honn 
blijfua der nedersatt oeh vederlaget legges der jempte. 

36. Desse ähre nu fuUer dhe förnembste punctcr, som i 
heijradtscontracten röres skole, och så vijdtt, som föreskrefvett 
står, bevilies, om de der medh äre till fredz, men om nägett 
förefaller och blifuer begärett, som nu icke ihugkomtnes och 
icke kan undflyes, uthan moste resolueras på, så franipt con- 
tracten skall hafua sin gångh; då hemsteller H. K. M:tt Cantz- 
leren der uthij att resolvera, oiFter som han best kan tenckia, 
efFter sitt ytersta förståndh, H. K. M:tt vara till drägli gitt och 
till sakssens framgångh nyttigtt, ju så lagendes, att gifFtermåh- 
ledt, så vijdt medh hans flijt står tillgörandhes, icke blifue för- 
drögt och upskutedt; men kan hann medh skäl sigh unledhe 
<lå varder hann der uthij görandes sitt bestha. 

37. Hvar sigh och tilldroghe, att Churfursten aff Bran- 
rlenburgh, anseendes den fahra honom kan aff dette gifftermål 
tillståndhe uthur Pålandh på Pryssens vegner, begärer att vara 
aff Kongl. M:tt föreäkratt; då må Cantzleren på K. M:ttz vegner 
så vijdt försäkre honom och dedh churfurstligc hus Brandeburgh, 
att H. K. M:tt vill på den hendelsse, att någott krijgh deraffup- 
voxe, hoUa på sin egen omkostnadh till Churfurstens beste 8000 
man i*) åhr eller gifua om månaden 50,000 daller; sedhan ville 
H. K. M.tt icke heller sluta något stillestånd medh Polacken, 
medh mindre Churfursten aff Brandeburgh blefue expresse in- 
tagen och försäkratt; doch medh desse förordh, att H. K. Mrtt icke 
vore sielff medh någedh annedh actual krijgh belastedt, på hvil- 
kett fall H. K. M:tt vill vara excuseret, eller och hade någen 
fahra af vijst krijgh; på hvilket fall H. K. M:tt vill vara för- 
skontt medh halffpartten ; men desse fall föruthan blijfucr dedh, 
som för är sagdtt. 

38. Begäre dhe försäkringh af andre potentater, och att 
H. K. Mrtt dem sedan skall procurere däruthij, skall Cantzleren 
H. K. Mitt endskylle, såsom dedh där möijeligett ähr, allden- 
stundh hvar uthij sådan fall achtar sin stat, och dedh i K. M:t9 
hender icke står, kan H. K. M:tt sigh icke heller obligere till. 
V äl kan H. K. M:tt soUicitera der om, der dedh finnes nyttigt, 

•) Tomrum för siffran lemnad i texten. 



143 

men, eflVer refuser vore förtretligh, kan dedh hvarken medh skiil 
ibrdres eller aflF H. K. M:tt praesteras. Doch, blijfuer häropä 
h&rdt träDgt, då må Cantzleren lofua på K. M:tz vegner, att H. 
K. M:U ju varder och vill roedh flijt derom anholla; men hvad 
$om är till att Dåå, dedh kan H. K. M:tt icke försäkra dem opä. 
3JI. Ahr dedh nu så, att contracten där blijfuer accprderet 
i sine puncter, då må han där strax uprättas och beslutes och 
på H. K. M:ttz ratification (på huilken Cantzleren dera försäkre 
må) aff honom underskrifues och förseglas; och såsom han ett 
exemplar till sig annamar, altså må han och lemp[n]a dedh an- 
dre hoos dem. 

40. Desslikest må han förfiirdiga widdumbs- eller lijfTge- 
dingz förskrifningh och pä II. K. M:ttz ratification den i lijke 
motto underskrifve och försegle, effter som scdhvonligitt ähr i 
sådan ne fall. 

41. Så snartt heijradtscontracten är uprättadt och beslu- 
theo, skall han solenniter anholla, att Fröken F. Nåde motte 
blijfua H. K. M:tt i höst hemfördh, medan öpedh ähr, till hvil- 
ken ändhe H. K. M:tt ochså hadhe någre sine skep liggendhe 
vcdh Wissmar, på dett alltingh motte vara till redz; och skall 
Cantzleren låthe sigh denne saak vara högst anlaget, brukendes 
H9 till alle skälige raotiver, der roedh dhe kunne persuaderas, 
och, så frampt dedh blifuer beviliet, behöfver han icke att sol- 
licitera om någen troloffningh, uthan stå där fast opä, att dhe 
snartt mage blifva till redz, och han må vara dem fölgachtigh 
till skepen och så öfuer till Sverige. Och skall Cantzeleren på 
Hette fall, att hemföhrigen i åhr blifue beviliedt, gifue H. K. M:tt 
derom strax tillkenne genom en express bodh, såsom och aduertere 
Ammiralen derom tydeligenn, att skepen och allt annedt må 
liggia iardigtt, effter som han och aff dhe*) daller honom 
äfare mcdhgifne skall medh allehanda victualic försörie låthc 
Churfurstinnenes och hele medhfölie, och, där denne summa 
icke tillräcker, må han bruka der till, dedh som kan finnes i 
förrådh aff hans förtäringh; eller, der det vore åthgått, uptaga 
på H. K. M:tz betalningh, hvadh som behöfues och dedh låtha 
föra till richtigh rekenskap. 

42. Heuder och, att dhe sielfue tala om troloffningen, då 
må han dedh acceptera och då solenniter, som sagt ähr, låthe H. 
F. Nåde Fröken H. K. M:tt troloffues, och der upå offerere på H. K. 
M:tz vegne dedt klenodh honom medhgiffves till en arrham. 

•) Tomram för siflfran är lemnad i texten. 



144 

43. Men der sigh beAde, att hemföhrningeQ ingalunda 
skeer i höst, anten för dedh den förledne Churfurate är obe- 
graffuen, eller att ahretijden för bögt lijdber, så skall han, aä 
anartt han dedh förmerker att vara fault (!), strax skrifua Am- 
miralen till, att han löper medh skepen tillbaker, lerapnandes 
der qvar allenest ett, som förveentta hans åtherkompst. Ocb då 
«kall Cantzeleren sielfF trängia opå, att trolofFningen solcnniter 
fnä skee, och gåffuen ofine randtvard es. 

44. Och skall Cantzlercn pä dette fallet omstendeligen 
afitala medh Churfursten eller hans fuUmcchtige om hemföringz- 
tijden, kostnaden och alltt apnedh, som der till hörer, och ju 
så läge, så myckedt hoos honom står, att dedh må ske medh 
förste åkeföhre. 

45. Ucnder dedh sigh, att andre herrars sendebudh ähre 
der att adsistere denne saak, då skall Cantzeleren medh godb 
discretion bruke deres rådh och ju förklara, huru tacknembligh 
aådan dberes herrars venskap och afiection ähr H. K. M:tt, nytt- 
iandes dem till H. K. M:tz tiänst. 

46. Doch skall han här hoos dedh granneligen obseruere, 
att huar Konungens i Danmarks eller Böroens eller någen Chur- 
furstes sendebudh vore där, att han dä icke cederer någen i 
saken eller eliest, uthan, så vidt dem emellan inbördes någptt 
förelöper, tillhoUe H: K. M:tt prserogativen eller ju sequalitatem, 
men, där någett skulle biudes uthij Brandeburgiske husedh till 
H. K. M:tz prseiuditz, at han deremott protesterer, och endthoUer 
aigh sådane fremmandhe sendebudz omgänge. 

47. Tilldroge dedh sigh, att effter Churfursten sielff till 
eventyrs icke kommer tillstädes, och hann kundhe hafua bet^n- 
kiandhe att låtha tractera i Berlin, så att fördenskuldh tracta- 
tionen kunde refereras till Hertigen aff Brunswijk eller någen 
annen; då skall han effter framgången communicatiou medh 
Churfurstinnan, Fru Modren, och hennes Rådh begifua sigh 
dijt, och så procedera medh hela saken där effter, som tillfö- 
rende ähr sagtt om tractationen i Berlin, allenest at dhe, medh 
huilke han tractera skall, mage nöijachteligen vara fullmechti- 
gedhe. Eliest skall han på sådan fall, dijt han kommer, möthe 
hvar Förste medh helssningh och tilbörlige complimenter på K. 
M:tz vegner, och eliest mutere mutanda, dedh hans egen dis- 
cretion hemstellcs, men i tractationen rcgulere sigh effter dedh, 
som nu sagt ähr. 



145 

48. Skedde ooh öfuer förhopningb, att Cftotzlerenn blefue 
uppehoUen, i dedb någre besvärligheter kundbe infftlla, som 
förorsakedhe någen moram eller upskoff, så skall Caotzleren 
advertere H. K. M:tt medb hast och vist budb derom, och icke 
draga derifrån, för ähn han får yijdare resolution, uthao låthe 
tkepen löpa heem och förvante beskedh aiF H. K. M:tt på alle 
saker. 

49. Men fär han sin saak väl förrättadt, och trooloffnin- 
gen är öfuerstånden, allenest at bruden i höst icke kan komma 
öfuer till skeps, så må han alltingh, som för är sagt, medb Cbur- 
furstens fullmechtige och Churfurstinnen afftale, som för är 
sagt, och begifua [sig] således medh första hijt öfuer att göra 
lelatioD. 

50. Skulle och, öfuer all tillförsicht, sådane besvärlighe- 
ter förekastes, at han dem icke viste på något sätt öfuervinna, 
kan ske medh vilie at bolla saken oppe och difficultera henne 
till en tijdh, så att hoppedh förginge något fruchtbarligitt att 
uthrätta, då skall han förfoga sigh medh öpedh vatn tilbaker 
igen, intagendes väl hele handelen, hvar på sigh alltt stöter, och 
vetandes H. K. M:tt derom godh beskedh. 

51. Der dedb sigh nu öfuer tillförsicht tilldroge, att in- 
gen fuUmacht vore aff Churfursten framsendh, så skall Cantzle- 
ren blijfua så lenge i Berlijn liggendhc, och jempte dedb, at 
han gefuer sin saak ann boos Ståtholleren och Rådedh, tillijka 
forskicka sitt budb till Churfursten, skrijfvandes honom till, at 
kan vore aff H. K. M:tt afferdet till H. Ch. F. Nåde at tractera 
om gifftermåhlenes (!) handelen, eifter som H. K. M:tt i sinn egen 
skiifuelsse hade emot H. Ch. F. Nåde förmält; och begärade 
derföre, att H. Ch. F. Nåde ville, bådhe för den venskap, som 
emellan H. K. M:tt och H. F. Nåde ähr, såsom och på dedb 
dette helssosamma värcket motte hafua sin framgångh, medh 
forste förordna och fulmechtige sine tiänare och Rådh, som dedb 
fullfölia kunne. Hvadh svar ber upå folier, dedh hafuer Cant- 
zeleren att retta sigh eifter. 

52. Sender han ändå icke sine fullmechtige eller addres- 
serer Cantzleren till någcn annen, uthan steiler saken uppå 
långe bencken, då skall Cantzeleren före Churfursten åther till 
sinnes hans ber faders löiFte och benägenhett, så och uti hvadh 
terminis saken nu står, doch alltt medh Churfurstinnen es rådh, 
och begäre, at han ville ju hielpa snken till ändskap. 

Axel Oxenttitma, //. /. 10 



146 

53. Vill ändå derupå inthet folie, så skall han Stella hela 
handelen i deliberation medh gamle Churfurstinnan, och tage 
medh hennes Ch. F. Nåde affskedh, huru dedh vore best och rå- 
deligist att bringa till ända. Serdeles skall han sigh beflijta och 
för all tingh vinleggia, att Fröken icke må sendhas till Prjssen^ 
uthan heller till Brunswijk Wolffenbeutel, hvadh dedh eliest så 
ändeligen vara skulle. 

Ur regifitraturet för 1620, sid. 692. 



119« Stockholm den 18 Augusti 1830» 

Svar på Rikskanslerens förfrågningar angående sin resa, sedan han för storm 
med skadade skepp måst återvända till Elfsnabben. För den ankomn» 
beskickningen från Hanseståderna hade Bikskanslerens hemmavaro varit 
önskvärd. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij fdrnimme^ 
herr Cantzler, uthaf eder schrifuelsse, dateret Elfznabben den 12 
Augusti, att I, för dedh at fockemasten uthi Chronan är vorden 
skamfahredt, hafue måst sambt medh den andre flåttan begifue eder 
tilbaker hijtt in i skährenn igenn, och begären derföre at vette, huru 
vår nådige villie är, at sakerna uthi dette fall ytherligare disponercs 
skole; så vele vij eder till gunstigt svar nådeligen icke förhålle,- 
at endogh oss okärtt ar, at den skadan skall vare händh och 1 
uthi eder curs blifue retarderede, så kunne vij dog lichväll icke 
annars än oss der om tilfredz gifue, och huadh skeedt år, sässom 
det uthi sigh är, för een olycka uptagc. Och efter vij fast ogema 
see, at Chronon denne reesan skulle blifue tilbaker, ähr vår nå- 
dige villie at, där så är, at vinden sigh contrarierer, I då för- 
sökicn, om icke stormasten uthi Perseus skulle kunne accommo- 
deres till fockmast uthi Chronan, och hon således med den dis- 
position och prydnadh, som deruthi giord är, med öfuer tages, 
och Perseus tilbaker igen hijtt försendes. Foger och vinden, som 
han nu gör, då vele vij, at I inthet der efther fördröijen, uthan 
Chronon tilbaker försenden, och huadh indömmen, som deropå 
hafue varit, straxt in opå Nyckelen föra låthen, tilseendes at det 
sammetedt och annat, som våhningeme opå Chronan hafue varit 
klädde medh, kunde lämpas till Nyckelens våhninger, eller, der 
det sigh icke vill skicke, kunde I, när I till Lybech ankomme, 



147 

så myckit, Bom dertill üene vill, af nyie köpe, och Nyckelen så- 
ledes tilborligeii uthstoffera låihe. Och är vår nådige villie, at I 
eder strazt till vägz begifuen, icke någon rind försummandes, 
uthan uthi alle måtto edert baste görandes, att I med f5rste måtte 
dijtt öfuerkomma, och vij sedan med det snareste om alle saker 
uthaf eder aviseret blifue. Effter vij och fömimme, at Mars skall 
▼ara blifuen läck, försende vij till eder ett annat vårtt skepp 
Falcken, huilchet boskapen skall intaga, på det at recssan må gå 
deste fortare, och kunne I derföre lathe Mars dragé öfuer styr 
hijtt tilbaker igenn. Der och så vore, at igenom mastemas om- 
sldfitninghs försökiandet, der vinden det tillåther, både Perseus 
och Chronan blefue ofärdige, och kunde icke så hastigt, som vin- 
den fogcr, restaureres, då kunne I dem bådhe tilbaker sende, 
begifuandes eder fordt medh de skepp, som färdige are, för allt 
8å lagandes, at icke någon prosper vindh må blåsa förgefves, uthan 
at I så myckit mögeligit eder fortskynden och alle saker, som 
vij eder nådigest ombetroo, på det flijteligeste förrätten. Dette 
vij eder således nädeligen hafue velet låthe fömimme. £der Gudh 
befallandes. Aff Stockholm den 13 Augusti, Åhr 1H20. 

GustavnB Adolphus m. p. 

Poet scriptum (på löst blad). 

Vij låthe eder, herr Cantzler, och nådeligen fömimme, at 
Henssestädemes sendebudh äre här i dagh ankombnc, och sage 
rij derföre gema, at dedh sigh medh denne eder reese måtte nå- 
got längre fördrögt hafue. Men effter I nu på vägen äre, ähr 
vår nådige villie, at I så myckidt mögeligit fohrtfahren, på det 
I medh förste måtte komma tilbaker igenn, och sakeme här til- 
börligen förrettade blifue. Datum ut in literis. 

Anteckning på brefiret: Ankom i Elffsnabben den 13 Augusti, Anno 1620. 



120. Stockholm den 13 Augusti 1620. 

Om kanoners förs&ndande till Konungen af Böhmen. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Effter dedh, her 
Cantzler, att vi uthi vår skrifuelsse till H. K:tt Palzgrefvenn hafue 
för hastigheetz skuUdh förglömdt att mentionere om dhe stycker 



148 

och kugler, medh huilke vi K. V:de i Böhmen att villie adsistere 
hafue uthlofvadt; derföre är vår nådige villie, att så snart I, vill 
Gudh, öfverkomma, I då H. K:tt Paltzgrefven strax tillskrifVen, 
dedh samma stycker och kughler till Stetin försende ähre, begäh- 
rändes, att han Konungen i Böhmen dedh ville vetha låtha, på 
dedh han dem sådan medh första genom sine uthakickade deri- 
från må kunna lätha affordra, och till de ortter, dijt han dem 
hafua vill, förssla. Dette vi eder nådigest icke hafue velet för- 
hoUe. Actum Stockholm den 13 Augusti, 1620. 
Ur registratupet för 1620, sid. 631. 



lai. Stockholm den 20 Auguati 1620. 

Om en vezel till Pfalzgrefvea Johan Casimir. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij vele eder, 
her Cantzler, nådeligen hermedh icke förhoUa, at vår elskelige 
käre svågers H. K:tz Phaltzgrefvens vexel angående, så sände vij 
eder deropå en ny auiso här uthi innelycht tilhanda, nådeligen 
befallendes, at I medh flijt hos dem, som vexelen erleggia skolle, 
pådrifuen, at sådantt medh flijt må effterkommitt och penningeme 
H. K:tt sedan medh dett allersnareste tillskickade blifva. Dette 
I efFterkommendes varde. Gudh etc. Actum Stockholm den 20 
Augusti, Åhr 1620. 

Ur registraturet för 1620, sid. 637. 



122. Stockholm den 8 September 1620. 

Med creditiv för sändebud till tyska fuistar som skola inbjudas till Konungens 
bröllop. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij låthe eder, her 
Cantzler, nådeligen fömimme, att vij någre furstlige perssoner 
uthi Tysklandh tiU vår tillstundande bröllopzhögtijdh fast gema 
sielff skriffteligenn hade inviteret, men efter vij icke någonn viss 
tijdh der till hafue determinere kunnedt, aldenstundh vij icke 
vethc. hvadh dedh medh vår elskelige maitresses inföhrande kan 



149 

lijde, hafue vij någre creditiver tili dem, eom vij der tili kalle 
Tele, låthidt foifaidige uthi den achtt, att Göstaf Hoorn dem 
medh sielfue värfues mundtlige andragende hoos bemalte funt« 
lige peTBsoner skall exhiberc. Och sende vij eder samme credi- 
tifiier her medh tilhande, nådelligen befallendes, att I, efter som 
1 {omimme sakeme der uthe aflöpe och framgängh hafue, derom 
bestellen och eder discretion derutinnan bruken, sä at Göstaf 
Hoorn både om tijden så och alltt annedh, hvadh af nöden vare 
kan, må tilbörligen informeret och underrättet blifue. Vij sende 
eder och ett creditif till Konungen i Bohemen, huilkett Ruth- 
gersius i lijke motto [jämte] mundtligh relation skall exhibere. 
Och eiFter samme diflficultct om tijden här och infaller, är vår 
nådige villie, att I Ruthgersium derom advisera, såsom och, att 
hann vår nådige villie medh mundtlige anbringende eiFterkom- 
mer, förmahnen. Gudh etc. Actum Stockholm den 8 Soptombris, 
Åhr 1620. 

ur registratnret för 1620. eid. 691. 



128. Stegeborg den 17 September 1620. 

yieå, inbjndningsbref till åtskilliga tyska furstar; Rikskansleren anmodas sörja 
för Maria Eleonoras tillbörliga mottagande i Kalmar; snara underrättelser 
Tftntas; om utbetalning af Oamerarii lön. 

Gustaf Adolph etc. \'år synnorlige etc. Vij sende eder, her 
Cantzler, hermedh ähnn någre invitationsbreff, åthskillige Tyske 
förstår tillskrefne, tilhanda, och ändoch vij väl vethe, att neppe- 
ligen någon aff dem hijt kommandes varder, hafve vij likvel både 
för nähr skylskap såsom och för dedh correspondentz, såsom dcsse 
husen alltidh emellan varidt hafuer, icke kunnadt underlåta dem 
derom tilkenna gifva, och vele fOrdenskuUdh, att I samma bref 
medh första lägenhet dem tilhanda förskicke. Vij sende eder 
desslikest ett creditif till Landtgrefven uthaf Hessen, hvilchet 
Göstaf Horn, sedan han om tiden af eder ähr underrettadt, jempte 
mundtligit till honom och hans gemåhl anbringande skall exhi- 
bere. — Meden vi och icke kunne vethe, hvadh dedh medh våhr 
elskelige maitress^s hemföhrandc kan lide, är vår nådige befäl- 
ningh, att, huar Hennes K:tt och eder ankomst till Calmar oför- 
modeligen, och för ähn fulkombligh praeparation göhres kan, 



150 

skedde, I då velen tilsee och eder anlaget vara låthe, at alltt 
OTdenteligen och richtigligen der motte tillgå och, som sådant fall 
kr&fuer, tilbörligen bestältt blifve. Vi befähle och nådeligen, att 
I Peter Kruse och Mårthen Weiwitzer sambt Casper Apoteker 
medh eder skrifvelsse så myket möijeligit fortdrifven, föimahnen- 
des dem, at de alle saker så bestelle, at de medh aldraförste, och, 
hvar icke för, ju endeligen tillike med eder igen tilbake komme, 
så frampt de vele, at deres tienst af oss medh gunst och nåder 
skall blifve ihugkoromen. Der och hende kunde, att Otte*) 
så tideligen, och för ähn uprjchningen skeer, kan till eder komma, 
är vår nådige vilie, at I oss medh honom en viss förerahre lengdh 
på hele comitaten, som I hijt ankomma förmehnen tilhanda för- 
senden, på dedh vi alla saker her deste bettre dereifter må kunne 
skicke och dirigere. Eliest är vår nådige villie, att I eder alla 
saker på dedh fliteligeste och snareste att förrette anlaget vahra 
låthen, och oss medh förste om alltt omstendeligen aviseren och 
tillkenne gifven. Eder Gudh etc. Actum Stegeborg den 17 Sep- 
tcmbris 1620. 

Post scriptum. 

Effter dedh, her Cantzler, att H. K:tt Pfaltzgrefven oss uthi 
sin skrifvelsse om Dr Camerarij salario hafver påmint, och vi, 
effter vi nu på rehsan stadde ähre, icke kunne komme till väghe, 
honom dedh antingen genom vexell eller elieet till föresattan dagh 
att förskaffe; ahr derföre vår nådige villie och befalningli, att 
alldenstundh dedh en ringe summa ähr och letteligen kan afhiel- 
pes, I då honom, emedan I der uthe stadde ähre, den tillstellen 
och så lagen, att hon honom till Frankfurtermessan må endeligen 
och utan drögzmåhl erlagdh blifve. V^i vele och, att I medh altt 
flijt derpå drifven, att H. K:tt Palzgrefven de tijo tusendh richs- 
daller igen bekomma motte, och vexelen således ansteht blifve, 
att dem icke uthi dedh tumult, som nu vancker, må interciperes 
och medh betalningen således öfver mottan länge förhales och 
fördröijes. Datum ut in literis. 

Ur registratiiret för 1620, fol. 706. 



*) Tommm för tillnamnet är i texten lemnad. 



151 



IM. {Med eu egenhändigt P. S.) Kalnutf den M September 1620. 

Om Dzottningens mottagaiide i Kalmar; Rilukansleren bör ejålf tråfla slutliga 
anstalter; vickta misstankar mot Konungen böra om möjligt förtagas; leve- 
reringar böra pAdrif ras ; om helsning på danska fartyg. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Oss är, her Cantzler, 
eder skxifvelsse, dateret Spandow den 9 Septembris, vähl tilhanda 
kommen, hvar uthaf vi handelens förlöp uthi Berlin nådigest 
hafve fomummidt, såsom och förfahridt, att vår elskelige kcre 
bnidz och hennes medhföUies ankomst hijt medh förste skall vara 
förventtandes, hvilkedt oss ganska kärt ähr, och önska, att rehsan 
lycksambligen motte aflöpe, och I samptligen väl beholdne och 
oskadde till oss framkomma. Och gifvc vi eder nådeligen till- 
kenne, att vi nu här uthi Calmar stadde ähre, om hvadh som 
till H. K:tz sampt H. K:tz Comitats exeption och undfängningh 
tillhörer att disponere och bestelle. Och ändoch vij, emädan vij 
här ähre, all möijeligh preparation göhre vele, likvel, alldennstundh 
eder best kunnigt ähr, huru sigh alle saker best vele skicke, är 
rår nådige villie, att [1] vedh ankomsten eder befliten, att I, för 
ähn dhe frcmmande till landz komma kunnen, huadh som ähnnu 
kan fehles, uthi order stelle och, såsom I det gott finnen, att skicke 
och dirigere. — EfFter vi och, så vähl aff' eder skrifvelsse såsom 
aff H. K:tz Paltzgrefvens breff till eder, förnimme, att uthaf något 
H. K:tz gamble Churfurstinnens hotande medh vår person sådanc^ 
suspicioner hoos en part skole vahra upvuxne, som skulle under 
dette v&hrt företagne giiftermåhl annadt ähn godh correspondentz 
desse husen emellan söcht blifva, hvarföre ähr desslikest vår nå- 
dige villie, att I så myket möieligitt, samme suspicioner att före- 
komma och förtaghe, eder till dedh högste anlägett vahra låthen, 
och dem, hooss hvilke I dedh vethe aff nödhen att vara, om vår 
venlige affection och benägenhett uthi alla motto försäkren. — 
Effter vij aff köpmännen, medh hvilke vij, hvadh som vi till våhrt 
bröllopz fest skolie på hoUa, hafve inbestelt, ähnnu ingen kund- 
skap bekommidt hafve och icke vethe, hvadh dem kan lide, vele 
vi, att om I dem der uthe f5mimmen, I dem medh alfvar tillsäi- 
jen, att de sigh medh det snareste hijt skynde och åthminste 
üllike medh eder ankomme, så frambt dhe ville, att vij det god- 
zett, dhe medh fahre, skolle behoUe, och dhe vår gunst och nåder 
vele åthniute. Deslikest skole I och uppå Casper Apotekaren 
och Jubileraren Sebastian Loelium pådrifve, så att de saker, som 



152 

dhe ombestelle skolle, och åth sidste vedh eder ankomst här till- 
Stades komma, så frampt och de vår gunst ock nåde att fortiene 
tei^ckie. Hvadh annedt, som vij kunne liafve eder nådigest att 
förnimma låthe, vele vij till eder hemkomst, vill Gudh, beroe 
låthe. Her etc. Actum Calmar den 24 Septembris 1620. 

(Kongl. M:tt sielf schrifvidt:) 
Här är alltingh svåra orichtigh och kan icke få hijt, thet be- 
höfves. Jagh hafuer sendt något ifrån Stockholm, men vijnden 
arresterer galleijeme, så att jagh än inthett bekommet hafuer. 
Casparum tager cndeligen medh eder, eliest är her hvarken con- 
fect eller specerij. Drager sielff för i landh och gifver them godh. 
rådh, som jagh här Icmnar, ty the behöfuet. Vale. 

Poet scriptum: 

Vij vele och her Cantzler, att der 1 medh Konungens i Dan- 
marks skep uthi siöen saromanråkeden, 1 då vår reputation, sä 
myket som skee kan, i acht hafven. Men der I fömimme, att 
dhe endeligen uppå topf allendet trängie, må I them der utinnen^ 
för fruentimbrett skuUdh cedere, doch så att der emoth strax 
protesteret blifver. Och vele vij dedh seden vähl vethe att full- 
folie och i sinom tidh vedergelle. Datum ut in literis. 

ur Tegifitraturet för 1620, fol. 711. 



125. Kalmar den 26 September 1620» 

Möter Konungen af Danmark personligen prinsessan, bör han genast bjudas tiU 
brölloppet. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Elfter dedh, her 
Cantzler, att vij af Spentzio hafue förnummidt, det Konungen i 
Danmarch skall hafue i acht H. K:tt Fröken, vår elskelige käre 
brudh, uthi siöen uthi egen persohn att möthe; ähr förden- 
schuUdh vår nådige villie, at hvar så skeer, I honom då der straxt 
till vårt bröUopz fest inviteren, huilkedh vij och medh förste, 
när vij videre kundskap bekomma, skriffteligen att göre erachte. 
Eder Gudh etc. Actum Calmar den 26 Septembris 1620. 

Ur reglstraturet för 1620, fol. 716. 



168 

IM. Kaliur den 7 Oktober 1690. 

Befarade brister vid DrottoiDgens mottagande böra a& vidt m6}Ugt afhjelpa« och 
Knrfarstinnan nppehållas tills vagnar hinna anlånda; kallelse att efter fnll- 
bordadt vårf skynda till Konnngen. 

GuBtaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst et<;. Vij hafue, 
her Cantzler, eder nährvarelsse och lyckelige ankomst medh glä- 
die fbmumidt, och tacke Gudh, som eder och eder medhföUie så 
nådcligen hafver täckts att bevahre och beholdne hijt förhielpe. 
Och late eder der hoos nådeligen förnimme, att vij den praepara- 
tion, som oss mögeligitt hafuer varidt, hafue her uthi värket 
Stella låtidt, men alldenstundh för mangell opä månge hända, my- 
ket icke, som dedh sigh borde, hafuer kunncdt bestältt blifue, ähr 
Tår nådige villie, att I alle saker så ville lempa och laga, at oss 
icke någon despect uthij nägrchanda motto endstå motte. Och 
förmode vij, att vähl alltt i dedh närmeste, som dedh sigh bör, 
skall kunne bestält blifue, helst medan föruthan Churfurstinnan 
och vår elskelige käre maitrcssc och frökeme inge andre först- 
ligc personer medh uthij folie ähre. Och effter ännu icke vag- 
nar tillfyllest hijt kombne ähre, vij och ännu icke uthaf -de saker, 
som vij ifrå Tydzland in förventte, inge (o: någre] tijender hafue 
bekommidt, ähr vår nådige villie, att I eder anläget vara låthen 
Churfurstinnan sampt dhe andre på en 6 eller 8 dager här att 
uppeholle, till des vagneme, huilche vij doch dagligen förväntte, 
kunne ankomme, och vi om sakeme upp i landet, huilche ännu 
alltt orichtige ähre, må hafue lägenhett något at disponere. Se- 
dan, när I dem således at förtöfva hafue öfuertaalt och sakeme 
här uthi order stältt, vele vij, att I, dedh hastigeste I kunnen, 
eder till oss uppåth begifven, på dedh vij alle saker må omsten- 
deligen förnimma och edert rådh, uthi hvadh som af nöden kan 
Tara, plage. Gudh etc. Aff Calmar den 7 Octobris 1620. 

ur registraturet för 1620, sid. 736. 



127. Veater&a den 20 Oktober 1820. 

Med bref från kommiwariema på Byska gränsen, med anledning hvaraf Riks- 
kansleien genast kallas till Konungen. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij vele eder, 
herr Cantzler, härmedh nådeligen icke förhålle, att vij i gåhr, 
Bom var den 19 Octobris, hafue bekommit bref ifrån vare Com- 



154 

mifiearier p& Rvske grentzen, huilchc vij eder här innelycht til- 
hända sende. Och efter, som I seendes varde uthij samma bref, 
myckit nytt och underligitt förefaller, och vij gema edert rådh 
deruthinnan plage ville, ähr vår nådige villie, att I, så myckit 
mögeligit, eder till Stockholm till oss fortt skynden, på dedfa 
Commissarieme medh förste mage bekomme beskeedh till sigh 
igen, der de sigh effterrätte skole. Dette I efterkomme velen. 
Gudh befallandes. Af Vesteråhs den 20 Octobris 1620. 

Gustavus Adolphus m. p. 



128. Vesteräs den 14 November ie20. 

Uppmaning att påskynda alEärdandet af en vezel m. m. till Nederländerna. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Effter dedK, 
herr Cantzler, att med af skedet till Nederlandh synes något att 
dröije, huarföre hafiie vij eder derom nådeligen velet påminne, 
gunsteligen befallandes, att I dedh medh förste fort stelle och 
oss tillskicke velen. Åhr och ännu uthi Cammaren något fheel 
eller hindher, huarföre dermedh dröijes, befhale vij desslikest nå- 
deligen, att I eder anlägit vara låthen, att ded uthan drögzmåhl 
må klart giordt, och växelen förfärdiget blifua, hälst mädan I 
vette, af huadh importanz saken är, och huadh machtt oss der- 
opå ligger, att richtigheet der uthe medh förste föUier. Detta I 
effterkomma velen. Eder Gudh befallandes. Af Västeråhrs den 
14 Novembris, Åhr 1620. 

Underskrift saknas, men utanskrift och lemning af försegling äro qvar. 



120. Slftnabben den 12 Juli 1621. 

Tillstånd för Rikskansleren att anlägga en stad i sitt friherreakap. 

Vij Gustaf Adolph etc. göre vetterligitt, att såsom vij till 
rikssens och vare sampttlige undersåters förkofringh och varachtige 
välståndh både nu [och] i tillkommande tijder tilUjka högnödigt 
och nyttigt hafva befunnedh, att flera städer, än här till varedh 
hafva, mage funderes och upbyggies, så fömimme vij och, att oss 
elskeligh vår och Sveriges rijkes troomann och Cantzler, edele 
och välborne her Axell Oxenstieme, Frijherre till Kimito, Herre 



156 

till Fijholm och Tydöon, Riddere, igenom sådan nvttM öfTen'u- 
ginde är voiden bevägen, sAsom och gärne sage, att hans frij- 
henkap mette ochaå tillveza och förbättradh blifva, der han till 
en stads fundation uthi sitt frijherreskap vår nådige tillåtelse och 
stadz privilegia knnde nå och mechtig varda; så alldenstundh så- 
dant hans loflige upsåth icke allenest nyttigt, uthan och oss sär- 
deles behageligit är, såsom och gärne sage, att flere vare trogne 
min uthi deres härskaper sigh i lijka motto ombeflijta ville; der- 
foie hafve vij till sådan hans billige ansökning icke allenest na- 
digest consentered, uthan och härmedh honom fullkombligit till- 
ståndh gifve, at han sådant sitt loflige förehafvende må ju förr 
ju heller företaga och i väicked ställe ; gifve och uthi hans egedh 
skön och discretion, anttere (!) han samma stadh vidh kyrkian eller 
på någon annan väl belägen ortt vill fundera, dijt han sedhan 
sigh skall beflijta särdeles allehande slagz handtverker och em- 
betzmän nedsettia, så att staden af handtverker och handelssmän 
må tillväxa och förmehres, doch så att andre vare och cronones 
städer härmedh icke någod till praejuditz i en eller annan motto 
dceer och tillfoges. Och när vij då, som förhopligit är, framdeles 
fömimme, att samma stadh tilltager och af invånere sökes, då 
Tele vij och dem medh bettre stadzprivilegier och andre frijhe- 
ter benåde. Sådant vår nådige välbehagh haffve vij allom uthi 
dette vårt patent veledh uptäckia och publicera, på dedh hvar 
ock en sigh deste säkrere och i bettre förhopning dersammestedz 
må nedsettie. Der alle hafva att efiterrätta. Actum af feldtläg- 
redt [vid Elfsnabben] den 12 Julij 1621. 
Ur legistraturet för 1621, fol. 839. 



130*). (Egenhändigt) Utanldr Biga i början af AugruaÜ leai. 

Berättelse om Konungens öfrerresa till Lifland. 

Min stadigt varande gunst, till vedergelUngh för eder trogne 
tiånst, sambt alt gotz önskan vare eder tillf örende. Thcmäst, Her 
Cantzler, må 1 vetta vår stat och tillståndh, hvilcken jagh af begyn- 
nelsen alt in till nu kort vill upreppa, att I döma må, huru oss i 
hånda går, och på thet att, hvadh I botta kunne, I i thid thet giören. 

*) Instructionen för den vid Konungens afresa tillförordnade 
regeringen, af hvilken A Oxenstierna yar medlem, daterad Elfsnabben den 16 
Jttli 16S1, finnes tryckt af N. A. Kullberg i Svenska Riksrådets Protokoll I: ni. 



n 



156 



Tå vij nu först frå Sverrige drogo, seglade vij medh treffe- 
ligh fortgångh alt in under Domusness, en ort som siömen plägar 
qvellia. Ther kom vinden emoot. Jagh gick till anckars, men 
andre höUe siön; till anckars gich jagh, förty att jagh af landet 
kimdtskap hafva mätte, then jag och någorlunda fick, och sporde 
att fienden i ingen beredskap var, uthan medh 200 hestar, som 
till Dynemynde komne vore. Mot morgonen gick jagh till se- 
gels medh godh vindh och hoppning snart till mitt föresatte mål 
att komma, men althenstundh att väderet vexte och vaanartadea 
uthi eeh storm, torde vare siömän icke mot natten, som oas öf- 
verföU, löpa på en lägercvalls strandh, ther inloppet icke så diupt 
var, att vårt skip på et nödfall bergås kundhe. Ladom förty till 
siös, och ville natten fördröije, uthi hvilcken natt vederet aigh 
vende, flåttan skingrade och migh lerde, huru efventyrligit thet 
år folck i myckenheet öfver siö att föra. Vij höUom siön i tre 
dagar i rengn, blåst och ilackt, mörckt vader, hvar af vare skepp 
lacke, måste- och segellöse blefvo, serdeles the som rytteme förde. 
Huru hästeme före, kunne I tenckia. Folcksens providiant blanda* 
des så med spissööl, som utlechtc, och salt vattn, att thet icke myc* 
ket drygare ther af vart. Hvilckct alt jagh betenchte, seendes 
att jagh Rigiske redden eij heller ßunnön besegla kunde, och 
höll förty vegen åth Pemau, hvarest jagh för migh fant Felt- 
herrn medh the meste Finske och vart ther till rådz, att hålla 
landvägen för segelatzetz ovissheet skull. Sende flåttan under 
Kin, thit the andra, som förskingrade vore, sigh samblade. Vij 
drogo till landh medh Grefvens hela Ossgöte och Södermanlands 
halfvc och the trij Finske regementen till foot och alt Finske 
rytteritt sampt något af hvarie fana af the Svenske, lijka som 
lyckan them till oss fogade. The till vattna vore lyckosaligare 
än vij kunme för Dyeren [o: Dynen], men doch var sådan lyck- 
saligheet beblandat medh mootgängh, ty ther vexte en storm up, 
h varigenom en skuta blef drefvcn till landz och (the) theruppå 
vore fångne. I Pernau strandade min galleija; ved Sallis thens 
maka; vore af the Finske galleyor och en Dansk medh Smålandz 
hofmän; på Kurland blef fyrverckaren Christianus (är ovist om 
icke medh villia) och min broders proviantskep. Någre skep 
hafve mist theres båthar, och är thetta then skada stoimen giorde 
oss, såsom mest synes, men then största skada är sket på vare 
ryttarehestar, som af siön och thenn sandh vij nu liggia uppåså 
uthmächtas, att innan kort vij rytterlösa vara skole, och [är] för- 
thenskuldh högeligen af nödenne, att på sett och vegar i thid 



157 

toickes, huru fedemesUndet thermedh m& uiuatt blifva, och kun- 
nen I ther om the medell anTända, som icke min stat alldeles 
förandn, uthan thet tilldregligast vara må. 

Kfter SUaB Palmskdkte afikrift »ex manuscripio R. Oust. Ad.» 89: 3165 å 
Upnl» Bibliotek. 



18L mtlågret Yid Biga den 10 Augusti 1031. 

Om karalleri m: m., 8om behöfres till fUttåget i Liffland. 
Gufitaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Effter som 
vij eder, her Cantzler, och de andre af Kade t, som vij uthi vår 
frånvahru om sakerne att disponera äre förordnade, nådigest hafve 
tillskrifvidt om någre ärenden, som macht på ligger, att de med 
forste förrättade och effterkombne blifve, vele vij eder k part 
härmedh nådeligen hafva befahladh, att I medh flijt upå drijf- 
venn och eder anlaget vara låthen, att olltt dedh vij om skrifvidt 
hafve nthan drogzmähl och f&rtogringh (!) beställtt blifver. I 
sjmnerhett vele vij, att I eder högste flijt om cavalleridh gören, 
att I någre gode ryttere oss till gode värfva kundcnn, emödan 
dedh cavallerij, vij hafve tagedh medh oss ifrån Sverige, så är 
utmächtadh och förderfvadh på rehsan, att störste dehlen däraf 
inthed gagn göra kunne, och skole vij framdehles hafve att för- 
mode, att fienden medh rytterij st&rck kommer ansettiandes; vore 
fordenskulldh önskandes, att vij någott bettre medh ryttare för- 
sedde vore. Och hade dedh cavallerij, vij medh oss toge ifrån 
Sverige, varidt bastant nogh, där dedh icke vore så af sigh kom- 
midt. Hvarföre befähle vij nådeligenn, att om mögeligitt vore, 
och staten dedh någerlunda fördraga vill, och I någre medell see, 
hvanithaf dhe kunne underholdne blifva, så att vij oss icke medh 
mehre folk beladhe än vij kunne contentere, och dhe således pä 
sidstone ovillige blifva, I eder då till dedh högste anlägett vara 
låthen, att I oss till 300 gode besoldningzryttcre förskaffa kun- 
nen, effter de oss här högeligen af nöden äre, och vij elliest medh 
cftvalleri illa beståendes varde. Och effter de i Sverige svårligen 
skole stå att saramanbringe, och vij förmehne, att Konungen i 
Danmark vidh denna tijdh en dehl af sine ryttere skall afdancka, 
vore gott, att I någott budh dijt haden, som kunde förnimme, om 
icke sä månge derifrån vore till bekomma; och såssom oss högh 
machtt derupå ligger, så vele vij inthed tvifle, att I ju eder hög- 
ste flijt derutinnan görandes varde. 



158 

Vij sage och fast gema, her Cantzler, att I oss tili 100 öat* 
göte vagner, hvar medh ett par små trossklippare, till v&ge bringe 
kunden och medh någre skep eller skutor medh förste öfyeisen- 
den, effter dette landzens lägenhett dem kräfver, och vij oss uthan 
dem här inthedh behielpe kunne, så frambtt vij icke vele låtha 
folckedh lida hunger och nödh, hvilkedh vij på denne rehaan 
"emillan Pemow och här nogsambtt hafve fömummidt. Och kunne 
vij väl erachte, hvadh nödh folckedh i förre feigder här hafve 
mo6t uthstå, effter de icke hafve hafft medell att fbhre victualie 
medh sigh, effter hvilken i denne landzorttenn ondt är. Eüliest 
beiinne vij dette landet sådantt, att man sigh för fienden här 
noghsambtt bärga och uppehoUa kan, der mann allenast för hnng- 
ren frij är och af honom icke för myckett anfechtadt blifVer. 
Och effter dedh bemalte vagner således och storligen behöfves, 
vele vij, att I edert beste gören, att I oss dem hijt öfver för- 
skaffa kunnen. 

Effter vij och Bugislaus Rohsen hafve tillskrifvidt, att han 
5000 t:r brödh till vare befestninger lefrere ville, är vår nådige 
yillie, att I genom eder skrifvelsse honom och där till förmahna 
villen, att han dedh endeligenn effterkommer, på dedh, der vij 
någott folk till befestningeme förskickandes eller sielfve till nå- 
gon tillbiudandes verde, der då någon extra ordinari förrådh motte 
vara, där folckedh af kunde underhållet blifve. I kunne honom 
om godh invisningh och betalningh försäkre, på dedh han sigh 
deste villigere finne låther, effter som vij honom och vår skrif- 
velsse till eder och de andre af Rådet om betalningen, så vSl för 
bemalte brödh som för den hafran, han hafver lefreratt, gifvidt 
hafve. Hvilken I honom af någonn hielp, hvar som lägligest blif- 
ver, förordne kunnen. Datum Feldtlägredt vidh Bijga den 10 
Augusti 1621. 

Ur registraturet för 1621, fol. 426. 



182. FUtlftgret vid Biga den 18 Augusti 1621. 

Underrättelser om kriget; om Drottningens bofstat och det kungliga hoffolket« 
livré; anskaffande af förnödenheter till krigsfolket. 

Gustaff Adolph etc. Yår synnerlige gunst etc. Vij låthe 
eder, herr Cantzler, nådeligen förnimme, att sakeme här ännu 



159 

nigtonn stå i samma tenmnis de stodo, då yij eder senest till- 
alaefue, dogh äie vij sedan rychte namiare staden, hafue och den 
på alle ortier berendt och belägradt, hafue och hafR vår trum* 
meter medh breff derin, men sådan bcskeedh bekommit, som till 
ingen accord eller composition uthsee. Hvarföre vij och, vill 
Gudh, erachte till de medell att grijpe, derigenom vij visserligen 
fbrhoppes, att vij den medh Gudz, dens aldrahögstes, nådige till* 
hiclp vele blifve öfvermechtige, och ändogh vij ännu icke alltt 
hafue fullkombligenn bracht i den order, vij dedh gema hafue 
vele, formehne vij lichväll, innan een dagh eller två kunne kom- 
me till att begynna tasta dem ahnn medh alfvar. Gudh förlähne 
nådh och lycka, att dedh måtte väll aflöpe, oss och vårtt käre 
fftdemeslandh till hugnadh och glädie sambt önskeligh fredh och 
roligheett. — Herr Cantzler, föruthan dedh vij Kijkzsens Rådh i 
gemeen hafue tillskrifuidt, huilcket vij inthet tvifle, att I jemptte 
dem på dedh flijteligeste drijfuandes och ombeställandes varde, 
ähr vår nådige befallningh till eder ^ part, att I på vår elske- 
ligh käre gemåhls hoiTstatt ett flijtigt öga hafue velen, så den 
må blifve, som sedvanligitt är, och som han af oss för vårt af- 
reesende är constitueret och förordnet, så at altt skickeligen och 
väll må tillgäå och H. K:tt tilbörligen tientt och medh alle sa- 
ker uthan någon mangell väll försörgdh blifve. — Sedan effter 
vårt hoffblck lifuerijdh mast hafuer af sigh slithidt, hafue vij till- 
skrifuidt klädeskrifuarenn, att han nytt lifverij så väll åth dren- 
gier som upvarttare och andre efter den längdh, som honom är 
tillsendh, skall låthe förfardige, och sedan färdigtt och tillgiordt 
medh förste hijtt försende. I velen fördenskuldh honom befähle 
sådant uthan försummelsse att effterkomma. — Vij vele och, att 
I velen pådrifua, att dedh klädett till de värfuade soldateme medh 
föTste må tillreedz blifue, och sedan tillijka medh klädett för de 
gemeene soldater i höst hijtt blifue öfuersendt. I synnerheet vele 
I eder' beflijta, at dhe skoo och strumpor, som till folckedh för- 
oidnade are, må medh förste hijtt sendes, effter de storligenn af 
nöden äre, och folcket sigh dem föruthan här effter inthet begå 
kunne. Schrifuer oss till, huru som hemma i landet tillstår, och 
låter oss derom esomåfftest blifue aviseret. Eder Gudh befallan- 
des. Aff vårt feldtläger för Rijga den 18 Augusti, Åhr 1621. 

GuBtavus Adolphus m. p. 



160 



188. Fftltl&gret yIcL Blga den 26 Au^roaÜ 1621. 

Beklagande af Drottningens sjukdom ; med copia af bref till Kurfursten af Bran- 
denburg; om Götbeborg; G. Karstens; förnödenheter till krigsfolket. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerligh gunst etc. Vij hafue, 
herr Cantzler, bekommit eder skrifvelsse sub dato Stockholm den 
sidste Julij, och deruthaf så väll vår elskelige gemähls tillståndh 
som annadh, huadh uthi vår frånvaru är förefallitt, förnummit. 
Anlangande vår elskelige käre gemåhls olägenheett, så går oss 
denn väll svårligenn till hierttadh och föröker vårtt bekymmer i 
denne närvarandes oroligheett storligenn; dogh måste vij oss medh 
Gudz nådige villie låthe åthnöijc, och är oss icke ringe trösth, 
att H. K:tt medh lijfuedt är undsluppen, för huilkedh vij Gudh 
den aldrahögste innerligen tacke, och önske att H. K:tt snart till 
sin förre helssa och styrkie igen komma måtte. 

Churfurstens af Brand[en]buigh skrifuelsse hafue vij genom- 
läsidt och deropå svaradt, som I af medfölliande copia*) hafue 
att see; hafue och een vår trummetere medh vårtt egett skepp 
allredo till H. K:tt affardiget, på dedh vij ifrån de ortter deste 
bättre kundskap bekomma måtte. — Hvadh I uthi Gothenburgi- 
ske sakenn beställtt hafue, låthe vij oss väll behage, och vele, 
att I Dichium ännu ytterligare förmahnen, att han sin högste 
fiijtt gör, att komma staden uthi een godh stat, på dedh vij och 
fäderneslandet framdeles nytto och gagn deraf hafue kunde. — 
Godtskalck Karstens kunne 1 efter tilbörligh examen aßarda sin 
kooss uth af rijkedt igen, efter vij hans persson eller tienst in- 
thet behöfve; dogh måste dedh caveres, att han icke någott prac- 
ticerer, som oss och rijket något emot vare kann. 

Eliest, herr Cantzler, vele vij eder nådeligen hafue påmint 
och befahladt om de saker, vij uthi vare förre breff eder hafue 
tillskrifuidt, serdeles om cavallerijdt till att förskaffa om möge- 
ligitt är, eflFter vij dedh så storligen behöfve, och pådrijfue, att 
de skoo och strumpor till krigzfolckedt såssom och kläde, prof- 
uiandt och penninger medh förste hijtt öfuerkomma måtte, efter 
vintertijden tillstundar och folckedt i tijdh medh klädenn måste 
försörgdh blifue. Efter och mallt här storligen behöfues, hafue 
vij Rikzsens Rådh om någre hundrade tönnor tillskrifvidt. I ve- 
len fördenskuldh och pådrijfue, att de medh förste hijtt må an- 

•) Denna oopia, daterad den 22 Augusti 1621, finnes i behåll. 



161 

komma. Detta vij eder till guBBtigt svar nådeligen icke hafvc 
Telet förkolle. Eder Gudh befallandes. Af l&gret for Rijga denn 
25 Augusti, Ähr 1621. 

GustavuB Adolphus m. p. 

Anteckning: Pnesent. i Stockholm medh Anden Windh den 20 Septembrifl. 
Anno 1621. 



134. FUtlftgret vid Biga den 27 Auffuatl 1621. 

Koifnntinnan af Brandenbarg bör öfvertalas att qvarftanna hos Drottningen till 
Konnngens hemkomst; om omöjligt, bör Bikskansleren sörja för resan. 

Gustaf Adolph etc. Vår sjnnerlige gunsth etc. Aldenstundh 
vij af H. E:tz Churfurstinnans skrifuelsse fömimme, herr Cantz- 
ler, att H. E:tt i acht hafuer sigh medh förste ifrån Sverigie och 
tilbaker åth Brandenburgh igen begifue, så endogh vij sielfue 
H. K:tt hafue tillskrifuitt och begäret, att H. K:tt sådan rehsa 
ännu på någon tijdh ville instelle, oeh till dess vij (der Gudz 
villie så är) igen heemkomma, hooss vår elskelige gemåhll qvar- 
dröija; ähr och vår nådige villie, att I eder högste flijtt gören, 
H. K:tt dett samma att öfuertala, och att H. K:tt, om någor- 
lunda mögeligitt och H. K:tt icke allt för olägligitt är, sådan 
vår villie och begäran kärligen rum gifue ville, på dedh vår el- 
skelige gemåhll uthi vår frånvaru sigh vidh H. K:tz närvarelsse 
Too och trösta må, och sigh icke till deste större sorgh gifue, där 
H. E:t och skulle afdraga, och H K:tt, vår gemåhll, sigh tyckie 
läthe, sässom vore H. K:tt på alle sijdor öfuergifuin och förlå- 
tenn. I velen fördenskuldh eder dette till dedh högste låthc 
vare anlägett. Men där H. K:tt ingaledes står till att öfuertala, 
uthan vill endtligen medh rehsan fortfahra, ähr vår nådige villie, 
fttt I sorgh derom dragenn, dedh H. K:tt tilbörligen och väll må 
expedieret blifue, så att oss och rijkedt icke någon despect och 
vanheder deruthaf endtstä må. Dette I således eiFterkomma ve- 
len. Eder Gudh befallandes. Af lägredt för Rijga denn 27 Au- 
gusti, Åhr 1621. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Anteckning: Praesent. medh Anders Windh den 20 Septembris, Anno 1621 
i Stockholm. 



Axel OxentHemay IT, 1. 11 



162 



185. Faitlägret vid Riga den 6 September 1621«. 

öfversändande af krat och öfriga förnödenheter till Liffland. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerligh gunst etc. Efter dett^ 
herr Cantzler, at har uthij belägringen alleredo een anseenligh 
hoop kruut är äthgänget, och vij för allt medh godh förrädh der- 
opå måste vara försorgde, hvarföre befähle vij nådeligenn, att I, 
om mögeligitt är, kruut at bekomma, eder högste flijtt derom 
görenn, och sedan medh förste till tije eller tålff lester till osa 
hijtt öfuersendenn, efter dedh här storligen behöfues viU. 

Åldenstundh och vinteren och kölden her ankommer och 
folckedh medh kläder måste försorgdt blifve, vele vij eder ännu 
nådeligcn hafue påmintt om klädet, så väll till de värfuade som 
till de uthskrefne soldater, att det medh förste må hijtt förskic- 
ket blifuc; såssom och om dhe skoo och strumpor, at de i tijdb 
må uthfordres, och uthann något långh drögzmåll hijtt ankomma. 
Huilcket I, som vij inthett tuifle, flijteligen effi^rkomme velen. 
Eder Gudh befallandes. Af lägret för Rijga denn 6 Septembris^ 
Åhr 1621. 

Gustavus Adolphus m. p. 

(Egenhändigt tillägg:) 

Penningame börria och krympa; giörer för ty eder flit, på 
then jagh inthet tviflar. 



186. Faitl&gret vid Bijga den 12 September 1621. 

Om peDningeföratrftckniog åt EnrfaratinnaD, för att hon må stanna hos Droit- 
ningen; beklagande af Bikskanslerens ohelsa; om betalning af Bosens fÖr- 
Bträckning. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Vij hafue^ 
herr Cantzler, aff herr Johann Schyttz schrifuellsse till oss för- 
nummitt, att H. K:tt Churfurstinnan genom discurser hafuer lå- 
thit förstå, dedh H. K:tt om penninger både till sitt hoffolckz. 
aflöningh och andre nödige expenser myckit skall vara trängdfa,. 
och att H. K:tt mästh för den orsak skuldh hafuer satt sigh före 
att dragé aff rijkedt, efter dedh H. K:tt huarcken af köpmän 



163 

eller andre hafuer kunnet upbekommc peninger till försträchningh. 
Men aldenstundh ^j fast ogerna see och Tele, dedh H. K:tt uthi 
Tår fr&nvaru ifrån vår elekeligh käre gemåhll skillies skulle, huar- 
före hafue vij nådigest befälet herr Johan Schytte, såssom och eder 
hermedh aller nådigesth befähle, att I medh honom den förord- 
mngh göre velen, dedh H. K:tt medh någon summa, som I kunne 
tänckie H. Ertt vara belåthen medh, må hulpen blifue, och att 
I sedan eder högste flijtt gören H. K:tt till vår igenkomsth (där 
Gudh så täckes) att quarhålle, på dedh vår elskeligh käre ge- 
måhlls soTgh af H. E:tz borttresande icke må föröcktt och vår 
ekkeligh käre gemåhll aldeles ensligh förlåthen blifue. — Eder svag- 
heet och ohelssa I hafve varit bekräfftedh medh, hafue vij fast 
9gema förnummit, och befähle nådeligenn, att när Gudh eder 
krafiWr och stjrckie igen förlähnandes varder, I oss då om alle 
sakers tillståndh fiijteligen avisere villenn. Eder Gudh bef allan- 
des. Af lägredt för Rijga denn 12 Septembris, Åhr 1621. 

GustavuB Adolphus m. p. 

PoBt SGriptnm (på löflt blad). 
Efter dedh vij fömimme, herr Cantzler, att Bugislaus Rosen 
efflter värtt afrehsande skall hafue försendt till Stockholm ännu 
ett tusendh tönnor hafra, hvarföre hafue vij vårtt Cammeråd lå- 
thidt tillskrifue, att de oss samme hafra medh förste skole hijtt 
öfuersende, och sedan honom på betallningen anordningh göre, 
tonnan till fem marek räcknandes. I velen fördenskuldh hoos 
dem pådrijfue, at sådan vår nådige befallningh medh förste må 
effterkommes. Datum ut in literis. 

GuBtavns Adolphus m. p. 



187*). (^Med egenhändigt P. S.) Biga den 17 September 1621. 

Sigas eröfilDg; uppmaning att pådrifTa öfvenändandet af förnödenheter åt krigs- 
folket 8amt mera rytteri. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerligh gunsth etc. Vij för- 
håUe eder, herr Cantzler, hermedh nädeligen icke, att Gudh den 

*) I regiafcratoret sid. 454 finnes ett bref af samma datum som detta, ståldt 
till Bådett ehuru rubriken kallar det bref till Cantzleren, innehållande berättelse 
an Kigas eröiring. 



164 

aldrahögste värt företagande säledee hafuer Yellaigiiåt, att vij sta- 
den Rijga are vordne öfuermechtige, och äre nu, dess Gudi skee 
låf, medh een godh deell af vårtt krigzfolck här inne loserade. 
Gudh förlähne oss nådh vijdare att göre vare fiender tilbörligitt 
motståndh och afbräck, på dedh vij och vårtt käre fäderneslandh 
derigenom till fredh och roligheett komma kunde. Vij hafue, 
herr Cantzler, skrifuit samptlige vare elskelige Rijkz och Camme- 
rådh till om de saker, som till krigzfolckedz underhåldningh nö- 
dige äre och medh förste hijtt öfuersendes måste, effter som I aff 
sielfue brefuedt förnimmandes varde. Befähle fördenskuldh nå- 
deligenn, att I medh flijtt villen uppå drijfue, att sådan vår nå- 
dige villie och befallningh medh förste må blifue fuUgiordh och 
efilerkommenn. Vij vele och så nu som tillförende eder nådigest 
hafue påmint om de skoor och strumpor till krigzfolckedt, att de 
utan drögzmåll mått« hijtt försendes, efter de högligen äre ai! 
nödenn, och huadh annat, som uthi vår frånvaru bestelles skall, 
tuifle vij inthet, att I ju eder flijtt tillgörandes och efFterkomman- 
des varde. Eder Gudh befallandes. Af Kijga denn 17 Septem- 
bris, Åhr 1621. 

(Ege7ihändigt:) 
Her Cantzler, efter at Gudh edra rådslagh hafvcr velsignat, 
så seer til, at sådan lycka icke må förspillas, genom mangel på 
någon tingh. Och är thct som mest fattas krut, klede, strumpor 
och sko, sacker som oss mast tryckia. I framtiden och öfver en 
månad ler fela providiant; sofvel felar alreda (ty lengte vij efter 
Mårten Wegwitzers hering och Lårmans Strömling) elliest rytterije, 
och x^ille jagh giäma, at I latte antaga någre Svenske och Fin- 
ske, som på gårdar tiänna kunde, efter andra icke väl kunne hol- 
las. Penningamc lychtas och i October månat. Om nu til alt 
thetta rååd vistes, vore Lifland uthan tvifvel under Sverrige laght. 
Doch Gud kan förläna, hvad nyttar til siel och lif, then jagh eder 
befaller. 

Gustavus Adolphus m. p. 



^S^- Blga den 19 September 1621. 

Betalning till Anders Jönsson för hans kostnader på resa till Tyskland. 
Gustaf Adolph etc. Vår synnerligh gunsth etc. Dedh haf- 
uer, herr Cantzler, brefvijsere Anderes Jönssonn oss ödmiukeligen 



165 

lithit andrage, humledcB han för någon tijdh, där han uthi Tårc 
ärender hafver varidt till Tysklandh förskicket, skall hafue upta- 
gitt sigh till förtäring sextije rijkzdaler, och underdånligcn begä- 
redt, att vij samma sextije daler n&digesth yille låthe recompen- 
«ere och bettale; så, effterdy vij icke vette, huru sigh dermedh 
hafuer, hafue icke heller här lägenheet honom penninger att 
gifue, befähle [vij] derföre nådeligen, att I derom förfrågenn, och, 
där så i sanningh kan finnes, I då velen låthe göre order, att 
han samma penninger må igen bekomma. Huilkedh vij eder nå- 
deligen icke hafue veledt förhoUa. Eder Gudh bcfallandcB. Aff 
Bijga denn 19 Septembris, Åhr 1621. 

Gustavns Adolphus m. p. 



189. Mitau den 6 Oktober 1621. 

Då Biga borgare ej böra betungas, måste penningar och förnödenheter med sna- 
raste från Sverge öfTersändas; Rikskanslerens förslag på nästa års stat be- 
gäres; krigsnnderrftttelser och planer för fälttåget. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Vij förhålla 
eder, herr Cantzler, hermedh nådeligen icke, att endogh vij ge- 
nom Gudz nådige tillhielp staden Rijga hafue vunnit, ähre vij 
icke deste mindre på dedh högste medh garnisonen besvärade, till 
huilckena underhåldningh vij uthaf Rijga stadh föga hielp och 
nndsettningh hafve; fördy fast vij än till tålflF eller någre fleere 
tusendh daler penninger och sex tusendh och någrc hundrade 
tunnor apannemåU af dem till försträckningz hafue kunne, så kan 
dedh till så stohrtt antahll folck föga förslå, och hårdtt medh 
dem procedere och dem till något mehre, än dhe godvilligen und- 
settie vele at tuinge, vill sigh inthet skicke, helst nu i första be- 
gynnelssenn, emädan sådant icke allenesth vore emot den accord, 
8om vij medh dem giordt hafue, och vij eder och de andre af 
Rådet tillförende hafue om tillskrifue låthidt, uthan skulle och 
göra dem desperat och således emot oss aifectionerade, att vi oss 
om deres trooheett inthet skulle kunne försäkre eller vette, huadh 
vij oss till dem försee skulle, fördy uthan tuifuell ännu mångc 
Pollniske hierttar iblandh dem ärc, huilcke, der de någon orsak 
finge, lätteligen något skulle beg3mne, huaruthaff allt ondt up- 
▼exa kunde. Vij måste alltså, herr Cantzler, så fram t vår re- 



1 



166 

putation skall erhoUes, och folckedt icke allsomstörste nödh lijde, 
till folkzens underhåldBingh penninger ifrån Sverigie hafue, ehuar 
de och tages. Och befahle fördenskuldh nådeligen, att I jempte 
dhe andre af Bådett och Cammerfidet, huilckom dedh ombetrodt 
är, eder högste flijtt görenn penninger, så myckit mäst mögeli- 
gitt, att upbringe och sedan öfuer landh tili Räfle medh dedh 
aldraförste försende, efter dedh h&r slätt inge mehre peninger i 
förrådh äre, och vij af folckedt dagligenn myckit blifve besva- 
rade och öfuerlupne. I villen eder fördenskuldh tili dedh högste 
låthe vare anlägett, att vij medh första må undsettningh, både på 
penninger och spannemåll, som oss och feehles och högeligen af 
nöden är, bekomma, och folckedt kunne tillfridz Stella. Efter och 
vinteren och kiölden i hendren är, och folckedt är nakot och 
blått, vij och åffta rehsor både Rijkz- och Cammerådet hafve lå- 
thit tillskrifue, att de klädet till folcket skulle öfuersenda, kunne 
vij icke nogsambt förundre, hvij sådant af dem icke är effter- 
kommit, och befähle nådeligenn, att I jempte dem villen p&drijfue, 
att kläde medh förste må hijtt komma, och huar icke allt, som 
af vantmakeme lefreres böör, tillreedz är, att då een godh påsth 
så myckit, som färdigt är och tillväge bringes kan, medh dedh 
aldraförste hijtt sendes, på dedh de, som blattest äre, först må 
blifue huUpne, och vantmakeme sedan dertill hålles, att det an- 
dre och medh dedh snareste må färdigt göres och öfuersendes. 
Skoo och strumpor äre högre af nödenn, än man kan skrifva, och 
är befahrandes, at folcket, så frampt de dermedh icke snart blifve 
undsatte, meste partten sin koos siukne, effter på dessa ortter 
svåra sängtt och sumpicht är, så att folcket huart stegh till knåäss 
i träcken marchcre måste. I villen fördenskuldh för allt så laga, 
at de skoo, strumpor och pelltzer, som landet skall uthgöre, uthan 
vidare drögzmåll och, förr än folcket om helssen kommer, må hijt 
ankomma. 

EUiesth, herr Cantzler, är och vår nådige villie, at I oss medh 
förste lägenheet öfuersenden edert förslagh och betenckiande om 
tillkommande åhrs stat och expedition, att vij må see, huadh 
staten tillåther, att då till saken må göres, på dedh man allt i 
tijdh deste bättre dertill disponere kunde. Och vore önskeligidt, 
att, huad begynt är, medh een anseenligh krigzmacht i tillkom- 
mande sommar offensive continueres måtte, effter vij inthet tuifle, 
att sådant vårtt fäderneslandh till allsomstörste nytto och fromme 
lenda skulle. Men huar dedh ingaledes skee kann, måste man 
see till, att man sakeme till ett defensivt öhrligh dirigerer, och 



167 

fienden icke deete mindre tilbörligh af bräck och inpass göhr, till 
dess man förnimmer, huadh tijderne ville gifue, och huruledcs 
fienden sigh besinnandes Tarder. 

Vij are medh krigzmachtenn nu stadde har i Mithow, hvart 
Tij OS8 ifrån Bijga, sedan de oss där hafve svohridt och hyldat, 
hafue begifuidt, och hafue vij funnit här staden öppenn och toom, 
men slåthet hafuer sigh hällitt een natt. Sedan är dedh oss och 
^ppnadt, aå att tij genom Gudz n&de bäde slåthedt och stadenn 
innehafue, och äre vij tillsinnes folckedt här i vinterläger att 
leggie, efter denna orttenn elliesth nogsambt godh är, att man 
«igh här väll kan hälla och defendere, allenest att här är svära 
«umpicht, så att fahra är, att folckedt deruthaf icke nägon ohelssa 
bekommer; dogh der de medh kläden och profviandt försorgde 
bUfue, måste de stå sitt kasth, effter här ingen lägenheet är. dem 
annorstädes at förleggie, och dem heem förläfua, finne vij och 
aldeles orådeligitt, efiler fienden sigh dageligenn dagz mehr och 
mehr bäde ifrånn Littowenn och andre ortter stärcker. Ahre 
alltså reaolveret, folckedt här uthi gamisone att leggie, men vij, 
när vij om fiendens dessein någon viss kundskap bekomme och 
om folckzsens kläde och underhåldningh sampt, huadh till denne 
orthens förtranscheringh behöfues, bestellt hafue, vele vij medh 
något antahll folck framdeles begifue oss pä heemvägen igenom 
Liflandh och i rehsan de resterande ortter och fästninger, som 
fienden ännu innehafuer, attachere, och dem till landzsens bättre 
«äkerheett oss att subjugere, vårtt bästa göre, sä att vij, der Gudh 
aå täckes, emot njåhret eller vidh den tijdenn hoppes heem till 
Sverigie att komme. Och på dedh för det folckedt, som vij in 
nthi Liflandh medh oss tage, någon förrådh vara må, vele vij, att 
I Bugisslaus Rohsenn ännu ytterligere om de fem tusende tun- 
nor brödh tilskrifuen, så att vij dem endeligen för oss finne och 
folckedt dem tUl hielp och underhåldningh hafue må. Dette vij 
eder nådigest icke hafue velet förholle, gunsteligen befallandes, 
att såssom högste macht deropå ligger, att penningeme, klädett 
och pråfuianthedt sampt skoor, strumpor och pelltzeme medh dedh 
aldraförste och snareste hijttkomme, I då medh flijtt deropå drijfue 
velen, at dermedh icke längre fördröijes, så frampt folckedt skall 
behollidt och krigzstaten icke aldeles ruineret blifue. Eder Gudh alz- 
mechtigh nådeligenn befallandes. AflF Mitow denn 5 Octobris 1621. 

GiistavuB Adolphus m. p. 

Anteckning: Praesent. Stockholm den 8 Norembris, Anno 1621, medh Monier. 



168 
140. Mitau den 8 Ootober 1021. 

Om skeppsbyggen m. m. rörande flottan. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Efter dedh, 
herr Cantzler, att högste macht påligger, dedh vår skepsflotta icke 
allenesth medh all tilbehör väll försorgdh blifuer, uthan och att 
denn samma stärckes och förmehres, huarföre är vår nådige villie, 
att I sorgh derom bare villen, att Paridon von Horns, så väll som 
Mester Isebrandz, skepzbyggninger forttgångh hafue må, och att 
de contracter, som vij medh dem, sossom och medh Clärick och 
Monier, sluthedt hafue, må vedh macht holles och effterkommes. 
Serdeles veelen I pådrijfue, att dedh stoore skepp, som Paridon 
lefrere skall, i hösth må lefreres, och, der icke förrådh är, att 
han extra ordinem derföre kan bettallt blifue, må han föraäkres, 
att hann östra häredh så lenge skall beholla, till des han bettallt 
är, allenest att han skepedt uthan uppehåldningh lefrerer; men, 
der lägenheet vore honom elliesth att bettale, sage vij dedh hälsth. 
I velen och pådrijfue, att Paridon dhe trij skepp, om huilcke vij 
i fiohll medh honom contraheret hafue, uthan förtögringh (!) up- 
settie låther, så att de och i rattan tijdh färdige blifue. Vij sage 
och gema, att, när Mester Isebrandt de tu skepenn i hösth haf- 
uer lefreredt, han då åthmindste köhlenn till dedh tridie och i 
höösth kunde upsettie, på dedh dedh sedann i tillkommande åbr 
deste förr kunde färdigt göres. På Moniers timbrasie måsthe och 
acht gifues, att den medh flijtt drijfues, och, huadh på skepen 
feehler, i tijdh repareres, och effter vij fömimme, att Samson i 
skären skall hafue strandat, vele vij, att, om mögeligitt är, han 
igenn må blifue uptagenn, hvartill I alle medell ville bruke låthe. 
Och endogh vij väll vette, att Mester Hendrich och andre, efiter 
dedh vill vara något mödosampt och kasta arbete att göre ho- 
nom färdigh igenn, sigh deruthij skole besväre och föregifve, 
dedh inthet kunde skee, måste man dedh inthet skötha, uthan 
dem medh alfuar dertill hålle, att de alle medell försökie och 
deres bäste i saken göre. Efter och, herr Cantzler, i åhr månge 
anckartogh öre fördeifvede, och skepsredskapenn, både segell, takell 
och tygh, myckitt försvagade, ähr vår nådige villie, att I både 
sielfve caveren, såssom och Admiralen förmahnen, att han tiil- 
scer, att samme aflegste och uthnötte redskap af Clärck icke på 
nytt till skepzuthredningen instingcs, uthan att han godh och 
fullkombligh redskab och tågen medh den längdh och starckheett, 



169 

som de vara bore, lefrerer och skepen icke så obiter, Bom nu i 
ihr skeedt är, utbreder, så frampt han vill, att det skall stå väll 
till, och han vår gunst skall niuthe. Huilckedt vij eder nådeli- 
gen icke hafue velet förhoUe. Eder Gudh befallandes. Af Mi- 
thow denn 8 Octobris, Åhr 1621. 

Gufitavus Adolphus m. p. 

P<wt Bcriptam (på aftrekildt blad.) 
Vi hafue, herr Cantzler, i åhr fömummidt, att krijgedt på 
desse ortt^r uthan galleijer svårligenn står till att föhre, och nele 
fordenskuldh, att I medh Paridon och Monier handlen, att de 
huardere tije stycken galleijer om sextije fötter köhll och tree 
fötter eller siu qvarter och åt högste tuå allnar diup medh dedh 
forste ville låthe upslå, så at de i höst och tillkommande våhr 
knnne fardighe göres, effter de högeligen af nöden äre. 1 velen 
och pådrijfue, att den galleijann, Monier oss effter contracten 
skyldigh är, serdeles och föruthan desse tije i hösth må tillreed^ 
göres jcmpte dhe tree, som i Ostergötlandh byggies, och villen 
eder flijtt göra, att tackell och tygh till dem samptligen i tijdh 
bestelltt blifuer, så att man sed ann icke hafuer behof deropå att 
ventte. Datum ut in literis. 

Anteckning på brcfret: Prsesent. Stockholm den 8 Novcmbris, Anno 1621 
medh Monier. 



141. Mitau den 10 Ootober 1621. 

Inrättandet af ett Joachim Möllers apothek i Stockholm. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Efter dcdh^ 
herr Cantzler, att brefvijsare och Apotekare här uthi Mithou Joa- 
chimus Möller är rcsolveret medh sin apotecha att begifve sigh 
till Sverigie och der blifue boendes, vij och, effter vij af vår me- 
dico fömimme, att han uthi den känsten bättre än någon af de 
apothecare, som där förr äre skall vara förfahrenn och hafue een 
godh officinam, honom hafue förtröstadt, att han uthi vår tiensth 
för vår hoffapothecare skall brukat blifue. Befähle derföre nåde- 
ligen, att I honom aren beforderlige, dedh han uthi Stockholm 
någen godh lägenheet må bekomma till att boo, och der han sin 
officin tilbörligen kan upretta, til des vij, vill Gudh, igen heem- 
komma, och der om ytterligere kan disponeret blifue. Dette I 



170 

efterkomme velen. Eder Gudh befallandes. Af Mithow denn 10 
Octobris, Åhr 1621. 

Gustavus Adolphus m. p. 



142. Mitau den 10 Ootober ie2L 

Biksk analeren bör bereda herberge och skjdd för de borgare ocb bonder, som 
fr&n Mitau och trakten däromkring ärna öfverflytta tili ßverge. 

Gustaff Adolph etc. Vår ßynnerlige gunsth etc. Vij för- 
holle eder, herr Cantzler, hermedh nådeUgen icke, huruledce een 
godh deell af borgerskapedt här i Mithow hafue sigh resolveret 
att drage åt Sverigie och sigh der nidsettie. Vij befahle derföre 
nådeligcnn, at, när de anthen medh vare egne skepp eller andre 
i höeth till Stockhollm kunnc ankomme, I dem då beforderlige 
aren, att de någorstedes må underkomma, der de medh sin pa- 
gasie och bohag vinteren öfver blifue kunne, till des framdeles, 
när vij, vill Gudh, sielfve heemkomma, om dem och deres neder- 
settningh annorledes kan disponeret blifue. Dhe bönder, som medh 
öfuerdraga, vele I ödeshemman på någre åhrs frijheett efter lä- 
genhetten låthe tilldeele och dem någon spannemåll försträckie 
låthe, så lenge dhe komma sigh till brukz, efter deres, huadh de 
hafft hafue, uthaf krigzfolckedt här förtärdt ar. Dette I effter- 
komme velen. Eder Gudh befallandes. AfF Mithow den 10 Oc- 
tobris, Åhr 1621. 

Gustavus Adolphus m. p. 



148. Mitau den 22 Ootober 162L 

Med underrättelser frän krigsskådeplatsen; om ofördröjligt anskaffande ocb df- 
versändande af penningar, jämte förslag till kommande års stat. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij förholle 
eder, herr Cantzler, hermedh nådeligen icke, att vij äimu are 
stadde hoos krigzmachtenn här i Mitow och kunne inthet begifue 
OBS här ifrån, förr an vij, huadh som till folckzens klädnadh och 
underhåldningh öfuer vinteren hörer, bestelltt hafue. Statum belli 
anlangande, så står ännu allt uthi temmelighe terminis, allenest 
att folcket myckit sin koos siuknar och vedh ett stoort antahU 



171 

omkull ligger, huilckedh fbrortakcB uf dedh slemina ratnet, och 
ttt man för feehll p& penninger dem de öhllpeniiingert »om dem 
hafue borde, inthet gifue kann. Medh fienden är innu in^en 
dnbbningh skeeddh för denn orsak, att, där han denne tijdenn 
håfuer hafft sitt läger, hafuer han så raritt medh passer kring- 
Tiifdh, att vij medh ingenn krigzmaeht hafue kunnet dijtt till 
honom komme. Och när Tij oss i feldt till slagz hafue praesen- 
teret, sona nägre rehsor skeedd är, hafuer han altidh rvmbdh 
fellttedh, så att Tij till inthett rätt vappneskifte medh honom 
kombne are. Nu är krigzmachten tillsamman här i Mithow, huar 
rij fbrmeene dem uthi yinterläger att blifue låthe, så frampt fien- 
den icke så starck kommer ansettiandes, att de vij ka måste, dogh 
ähr stadenn medh ett gott stackeet rundt omkringh bevarat, så 
ingen ringe macht dem lätteligcn skall skada kunne. \i} vele, 
så snart vij folcket, som förbemältt, medh kläden och underhåld- 
ningh försorgdt hafue, begifue oss tilbaker in åt Liflandh och de 
befastninger, som fienden ännu innehafuer, attachere och vårt 
bäste göre, att vij dem till landzsens bättre säkerheett oss subiu- 
gere kunde. Vij hade väll förmodat, herr Cantzler, att vij dedh 
klädett, som till krigzfolckedt var förordnat, sampt de skoor, strum- 
por och pälltzer, som på landet leggies skulle, skulle hafue bekom- 
mit hijtt till oss, och kunne väll tänckie, att vantmakeme, som 
klädet skulle lefrere måste hafue falleret, och andre hinder vållet 
att sådant inthet är forttkommitt. Men cfterdy vintcren nu i 
hendeme är, och vij härefter ingen sådan undsettningh ifrån 
Sverigie förmoda kunne, vij och folckzscns nakenheett och jem- 
mer inthet mehr kunne ansee, måste vij see till, huadh vij dem 
här utbe till kläden kunne tillväge bringe. Och aldenstuudh så- 
ledes een stoor peningesumme har vill behöfues, ähr vår nådige 
villie och befallningh, att I jempte de andre af Kådet och Cam- 
merådett, på dedh dedh godhe folcket, som sigh här uthe eå tap- 
pertt hafuer hållet, och genom huilckes modh och manlighet 
Sveriges rijke och crono icke ringe är förmehrat, icke må lijde 
nödh och göres aldeles ovillige sigh emot vare och fädemeslandz- 
sens fiender framdeles ytherligere att bruke låthe, edher högste 
flijtt göre villenn och alle de medell och väger, som till vare 
kunne, peninger att åstadhkomme, tenteren, på dedh folcket må 
endtsatt och vår reputation salveret blifue. Sätt och medell, huru 
penninger skulle kunne upbringes, eder här att föreskrifue, är oss 
omögeligitt, uthan vele dedh edher discretion hafue hemstelltt, 
och tuifle inthet, huadh I jempte de andre uthi så måtto gören. 



172 

oss ju till nådigt behagh blifue skall. Och efter peDningerne här 
svära för oss krympa, är vår nådige villie, att I medh dedh for- 
ste sä myckit mästh mögeligitt är att ästadhkomma genom natt 
och dagh omkringh till Räfle emot oss senden, och må påsten, 
som dem föhrer, begifue sigh fortt till oss, huar han oss finner. 
Menn peningeme skall han settie kuar i Räfle, till des vij kund- 
skap derom bekomme och dem sedan kunne fortt confoiera låthe. 
I villen och icke förgätha, herr Cantzler, oss staten på till- 
kommande åhr, som vij eder för dettc hafue om tillskrifuit, att 
tillsende, och, på dedh den deste rättere må giordt blifue, sende 
vij eder här bredevidh förslagedt på huadh skuldh, som vij hä^ 
uthe giordt hafue, och huadh här bettales måste*). I velen föt- 
denskuldh allt dedh öfverleggie och oss sedan staten medh för- 
ste tillsende; såsom och som vij eder nådigest ombetro och in- 
thet tuifle edher anläget vara låthe, att uthi rijkedt och rege- 
inentedt i vår frånvaru allt skickeligenn och väll må tillgåå, och 
alle saker så blifue föreståndne, att dedh oss och rijket tillnytto 
och fromme sampt nådigt välbehagh kan lende. Dette vij eder 
nådeligenn icke hafue velet förhoUe. Eder Gudh befallandes. Aff 
Mithov denn 22 Octobris, Åhr 1621. 

Giistavus Adolphus m. p. 

Anteckning: Pnesent. i Stokholm aff Erich Soop den 1 Jannarij, Anno 1622. 



144. Biga den 6 November 1621. 

Rikskansleren bör träffa uppgörelse om vapenleveranaer för det kommande iret. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerliga gunst etc. Effter dedh, 
herr Cantzler, att vapn, som folcket hafuer, mest are förderfvade, 
potteme igenom brende, och rygg och bröststycken elliest ßun- 
derskutne och slagne, så att man i tillkommende åhr föga gagn 
af dem hafva kan, uthan moste tenckia på nya vapn, så frampt 
man med folckedh någott synnerligitt vill utretta. Ar förden- 
schuUdh vår nådige villie och befalningh, att I medh Louis de 
Geer sampt medh de Svohlsche och andre om någre poster vapn 
handlen, dermed man sådan en armee, som i åhr af Sverige är 
utgången, kunde uttstoffere, och att vapnen med förste våhrdager 

*) Detta öfverslag: iKortt uthogh, hvadh H. E. M:tt hafver ophandlatt . . • 
till krigzfolckzens underholdningb» finnes i behåll. Det slutar pä en summa af 
59,625 daler i penningar och 13,100 tunnor spannmål. 



173 

motte blifre lefvererede, ettter dedh vi med expeditionen i Tär, vill 
6odh, inthet l&nge dröis vele. Datum Riga den 6 Novembris 1621. 
Ur registrsturet för K8I, foL 616. 



145. AUMoh (i Liffland) den ? Deoember 1621. 

Om •kopparmistare» från Amsterdam; penningar åt Karfnratinnan och PCalx- 
giefre Johan Casimir; srar till noga Karfurstinnaa; flottans och arméns 
atmstning; postens fråu Hamburg obehindrade gång. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerligh etc. Oss äre, hor Cantz- 
ler, någre edre ekrifvelaer under åthskilleligh dato ändoch eeent 
och for dess försumelsse, som dem förtt hafve, först den 9 De- 
cembris, sedan vi ifrån Riga fire ifrån reeste och på rehsan hem- 
åth stadde, tillhanda kompne. Othaf hvilke vi nådigest fömim- 
me, först att I effter vår nådige villie de koppermesteme ifrån 
Amsterdam hafve hafft till tahls, och dem veledt beveke sigh 
med sine familier och husholdninger inn till Sverige att bcgifve, 
säsom och att I med Compagniet så hafve begått, att de dem till 
300 sk9 kopper för 38 daller skeppundett hafva uplåtedt, hvil- 
kedh vi oss vähl låtidt behaga, och vele, att I samma kopper- 
mestere i devotion holla, att de oss medh förste ähnnu yterligere 
besökie och medh oss till tahls komme, och vele vi deres om- 
kostnadh, som de på rehsan inn igen spendere kunne, dem till 
godh nöije vette att recompensere. Den persohnen, som tillfö- 
rende uthi M. Wellams ti&nst hafver varidt, are vi nådigst till- 
fredz, att I antagen, och om de begärte conditioner försäkre, eli- 
ter vi förmode, om han i sine saker perfect är, han oss och cro- 
non dedh med tiden igen schall kunne inbringe. — Dedh Hennes 
Knt Churfurstinnan de 1000 dir af landzhielpen hafuer bekom- 
midt, are vi väl tillfredz medh och vele, att I eder anlaget vara 
låten, att vårtt elschelige käre gemahl, så väl som Hennes K:tt, 
uthi vår fråvahru all tillbörligh tiänst och upvarttningh ske må. 
H. K:tz Pfaltzgrefvens schrifvelsse så väl till oss som till eder 
anlangendes, så är vår vilie, att I derpå drifva velen, att han, 
hvadh som honom af oss är förordnadt, må iithan oppeholdningh 
utbekomma. Dedh resterande moste han för tidsens oläglighett 
fördragh medh hafva, huilckedh doch för honom inthet skall vara 
bortto, uthan honom till nöije ^med lägenhett erlagdt och fuU- 
giordt blifva. — H. K:tz unge Churfurstinnens, vår elschelige käre 
sTägersches, skrifvelsse hafve vi och undfångett och hafve H. K:tt 
derupå igen svaredt, hvilken schrifvelsse vi eder hennedh och till- 



174 

hända sende, nadeligen befallandes, att I den med någen viss 
lägenhett till H. K:tt fortt achickenn. — Och effterdy oss stor 
macht på vår skipflottes utredningh ligger, ar vår nådige viUie, 
att I ett flitigt öga på vår contract medh Elerk hafven, att denn 
först på vår och sedan på hans side, tillbörligen må blifve effter- 
kommen, och flottan i tillkommende vår, vill Gudh, solide och 
icke så superficiaUter, som här till skedtt är, utredt blifuer. Hvil- 
kedh I eder jempte de andre af Rådet i synnerhet vele låt» vara 
anlägett, efiler som vi dem och samptligen hafva derom tillschrif- 
vitt. I velen och tala medh Klerken, att han nu strax i tijdh 
takell och tygh åth Apollo och ded skeppedt, som ännu står på 
stapelen i Stockholm, besteller, att de seden med en hast kunde 
under segell komma, och man icke behof hafuer lenge på utb- 
redningen att vänta. Vår nådige villie är och, att I eder medh 
Louis de Guere och den Swolsche köpman om 5 eller 6000 mu- 
scheter och så månge vapn, såsom och en ansehnligh poet kruutt, 
uthi handell inlåthen, att vi dedh medh först öpen vattn kunde 
bekomma och vore önskandes, att I dedh kunde tillväge bringe, 
och att vi en sådan utstoflbradt armada i tillkommende sonunar, 
som i förledne åhr skcdt är, kunde i marken förskaffa, då vi ju 
inthet vele tvifle, att dedh fädemeslandett till aUsomstörste pro- 
speritet och välferdh lända skulle. I velen fördenschulldh, dedh 
till dedh högsta låta vara anlägett, och eder flijt däruthinnan så 
myckett möieligett göra, på dedh och att aviseme och ordinarie po- 
steme ifrån Hamborgh deres vahnlige curs holla må, och den . . .*) 
medh brefven der icke blifue nederlagde och Leonhard v. Sorgen 
uthi vår tiänst någen despect vederfahres. Ar vår nådige villie, 
att I alla medell och väger sökien honom att contentere, och ho- 
nom, hvadh honom af oss kan tillkomme, att fullgöre, dedh in- 
galedes, efllber som I vethe dedh vare af importans, tillbaker set- 
tiandes. Och vele eder hermedh Gudh befallendes. Af Allis den 
28 (! ?) Decembris 1621. 

Ur regifltraturet för 1621 fol. 616. Dateringen måste dock bär vara oriktig. 



146. Burtnecka slott (i Liffland) den 28 December 162L 

Om Gabriel Gastafssons beskickning till Danmark; Konungens återkomst hem 
är efter Wolmars eröfring omedelbart förestående. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Oss are, her Cantz- 
ler, dhe ins tructioner, som I för sendebudet her Gabriell Göstaffr- 
*) Tomrnm för ett eller ett par ord &r lemnadt i texten. 



175 

lon Oxenstierna hafve conceperet, Bampt medh dedh medföUiande 
hteff om dem iormahlandes, ändoch seent, tillhanda kompne, hvilke 
Ti hafve igenom läsidt och om val låtidt behaga, och förBende 
dem hermedh, uthi nägre puncter, elfter som tiden och lägenhe- 
ten hafver syntts fordra, förandrede sambtt undcrekrefne och för- 
seglade till eder igen, dem sendebudett att öfverandtvarda och 
behändige. Och är vår n&dige villie, att I pä Bendebudssens fort- 
rehsande villen pådrifve, att dedh medh förste och, uthan någon 
merkeligh häär utur Polen i feldt emoth oss kommer, må till 
▼ägz komma och sin ombetrodde legation afleggie, på dedh ded 
sådan hoos de princer och respubliker, hvilke sendebudett besö- 
kiandes varder, icke må hafva dedh anseende, som vore sådan 
legation af någon fmchttan eller fahra för fienden af oss expe- 
dieret och fort sendt. I velen fördenskuUdh både derföre, såsom 
och pä dedh sendebndet deste för må komma hem i rikett till sin 
vahnlige administration igen, dedh första dedh kan blifva möieli- 
gidt, låta blifva affardett. Hvadh sendebodssens och des med- 
föllies fortäringh vedkommer, derpå hafve vi vårt Bikz- och Cam- 
merådh vår underschrefne designation tillsend t, och vcle vi nå- 
digst bestå sendebodett pä sigh och sine tiänere 1000 daller, hvil- 
kedh vi och i samma designation hafva författa låtidt, och vele, 
att I jempte de andre aff Rådett eder ville låtha vara anlägett, 
att bemalte penninger medh förste må blifvc till väge brachtte 
och sendebodett tillställe. — Vår rehsa anlangende, så äre vi i 
går, som var den 27 Decembris, uprychtte ifrån Wolmar, seden 
vi dedh genom Gudz nådige tillhielp hafve inbekommidt, och 
tencke nu att marchere hem åth, dedh fortteste vi medh krigz- 
folckett kunne forttkomma, så att vi, vill Gudh, innan någre 
vekors tijdh hemma uthi Stockholm vara ville. Gudh befallendes. 
Ur registratniet för 1621, fol. 612. 



147. Uleåborg den 22 Januari 1622. 

Kallelfle att jämte några kammarråd och kanslister möta Konungen. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij kunne 
eder, her Cantzler, nådeli gen icke förholle, att vij, des Gudi skee 
loff, äre väl till ülaborgh ankompne, och effter vij erachtte ge- 
nom dagh och natt, det hasti&rste vij kunne, begifva oss till Kop- 



176 

perberget, och efter vij för långeamhet achte osa någet at fore- 
tage, hvarföre är vår nådige villie, att, så snart dette bref eder 
tillhande kommer, 1 då velen taga någre medh eder af Cammer- 
Rådet, sampt någre CantzeUster, effter vij inge hoos oss hafve, 
och begifve eder med dett snareste dijt op till oss till möthe. 
Gudh eder befahlendes. Datum Ulaborgh den 22 Januari 1622. 
Ur regifltrataret för 1622, fol. 40. 



148. TTpeala den 8 April 1622. 

Med bref m. m., som ofördröjligen böra tillsändas Pfalzgrefven och hans gemåi. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Vij sende 
edher, herr Cantzeler, hermedh tillhande tu breff, som vij medh 
vår eghen handh skrifvidt hafve, dedh större till vår svåger Phaltz- 
grefven och dedh mindre till vår kiere syster PhaltzgrefiVinnan, 
och är vår nådige villie, att 1 straxt afferde Phaltzgrefvens lac- 
keij och läge så, att han endeligen får dhen vexellen medh sigh, 
och, effter lackeijen inge tärcpenninger haffver, villie vij, att I 
låthe gifve honom*) ...daler. Vij sende eder och hermedh till- 
hande the bref, som ifrån Felltherren och Skattmestaren till oss 
kombne äre sambtt medh dhe ruller, som medföUgde opå dett 
folcked, som uthij Righa ar, deraf I tillståndet uthij den lands- 
orthen förnimmandes varde, och begäre nådeligen, att I Phaltz- 
grefven deraff communicere vele, och honom medföUiande copia 
tillhande sende. Gudh befallendes. Af Ubsala den 3 Aprilis 1622. 
Ur registraturet för 1622, fol. 118. 



149. ITtanfdr Biga den 19 Juni 1622. 

Förfärdigande af luntor till krigshären: Ingeniörema Johan Carl och M. Scbult- 
tcns böra följa Rikskansleren till Konungen. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Effter dedh, 
herr Cantzler och herr Skattmestere, att vij icke öfuer trettije 
pundh lun ttor i förrådh hafuc, så att, huar något gällc skulle. 

*) Plats för siffran är i texten lemnad. 



177 

ksBiie de oäppligen i sex dagar iillrackie. Hafue derföre an- 
iag«tt deone bxefvijaarc och repslagare Christian Eylert, och 
honom till löhn huar månadh trettije daler nådigcat bevilliet 
och tillaagdt. Hvarföre ähr vår nådige begäran, att I honom 
Bamme penninger tillatella läthen; och sedan så mjckin lijn« 
blår» som behöfves kan« förskaffan, om han elliest der i staden 
till att bekomma är; huar och icke måste man bruke annor 
blår, om han och till fångs är, eller och ad extremum lijn eller 
hampa; endeligen så lagandes, att vij medh f(5rste till sextije 
pondh luntor efter oss bekomme. I ville och hafue noga up> 
seende medh samme repslagare, att han sitt arbete oförsumme- 
ligenn drijfuer, och vij för vare peninger någon skääll hafue 
ffiåge, aåsflom och att I ville tillseije den Ingenieur Johan Carll, 
att han oförtöfuat sigh hijtt till oss begifuer. Ahr och vår 
günstige villie, att I, herr Cantzler, här uth medh eder tage 
Michill Schulttens, att vij komme till någon resolution om sol- 
datelogementen, som der i gamiaon liggie skole. Dette I så* 
ledes effterkommandes varde. Gudh alzmechtigh befallande«. 
Datum i Dynen för Rijga den 19 Junij, Åhr 1622. 

Brefret, nr registraturet för 16S2, fol. 222, ftr ståldt till Rikskansleren 
och RikBBkattmfistaren gemensamt. 



150. Lägret vid Biga den 26 Juni 1622. 

Memorial för Cantzleren och Skattmestaren. Datum 
lägret för Rijga den 26 Junij 1622. 

1. Skole de late anamme alltt dedh profuiandt, ammunition 
och peninger, som ifrån Sverigie och Finlandh ankommer, och 
dedh hafue i förvaringh. 

2. När någon rogh ankommer, skole de late lefrere staden 
betsUningh för dedh de förstrechte i fioU, till dess de äre till- 
fyllest bettalltte. 

3. I Kong. M:tz frånvaru skole de underhoUa de halftridie 
regementer knechter, som i garnison lämpnade äre, och tillsij, 
att staden blifuer väll förvarade. 

4. Dhe skole och hafue ett öge på skantzen vedh myn- 
dedh, att den blifuer giordh och väll uprättadt, deröfuer In- 
genieuren Skultz sigh serdeles beflijta skall. Och skole därtill 
fdrordnes Södermnndlenningerne till hielp 2 comp, aff Bijgiske 
garnisonen. 

Axel Oxenstierna 11. 1, 12 



178 

5. Dhe skole och vinleggia eigh, att höö giordt blifue måtte 
vedh alle feetninger, serdeles här vedh Rijga, skantzen och Dyn- 
mynden, så att 1500 hester åtminste öfuer vintteren underfaolle» 
kunne, och mäge de ibland andre bruka dertill 2 comp, knech- 
ter af garnisonen i Rijga. 

6. Dhe skole och uthskicka Stiernan och Uranibom, mcdb 
folck besatt, på den Churiske kusten, sosom och befahla knech- 
terne vedh skanttzen, som draga efter rijss, att skaffa in heis*) 
i slothedt, Dynamynden, [och] skantzcnn. 

7. Dhe skole och tillhoUa skipstimbermännerne att förfftr- 
dige lådior och strutzor, som liggie på landen, om dedh skee 
kan, och dertill kunne de taga bräder uthur skepen. 

8. Dhe skole tillsij, att gode logementer praepareres till 3 
regementen och 3 eller 400 bester i staden. 

9. Göre förordningh på 6 regementz underhold och dedb 
Finske och Liffiendske rytterijdt öfver vinteren till den 1 Junij; 
item staten pä alle stycken, ammunition, folck, bestar etc, som 
Feldtherren skall beböfuc, serdeles haffue chartogeme 4, feldt- 
slänger 4, halfue slänger 4, och stormstycken 8. 

10. Dhe skole hafue upsyn, att ferietygen restitueres, så 
och båterne komma till rätte igen. 

11. Fårieherren skole de forähra ett credentz och handle 
medh någon, såssom är Hanss Artwijk eller någon annan, att 
förestå och skaffa H. K. M:t, nähr så behöfues, lådiorne, strus- 
serne etc. 

12. Skeparne skola de af bettala frachten af de peninger, 
här är i förrådh och ställa dem klagelöse; så och den rast, 
som dem Bijgiske borgare tillkommer för förledne åhr. 

13. Vallarne skole de låthe medh garnisonen reputera [o: 
reparera] i Rijga. 

14. Dhe sinke knechter skole de försende till Sverigic 
medh Falcken och Mars och gifue dem nödtorfftigt uppehelie 
på vägen. • 

15. Till dedh sidste är och H. K. M:tz nådige villie, att 
Cantzleren och Skattmestaren skole uphandle een hoop penin- 
ger åt vintteren på dedh sätt, som H. K. M:tt dem mundtligen 
befahladt hafuer. 

Ur registraturet för 1622, fol. 232. 

•) =brån8le? 



179 

151. KaluBeem den 80 Juni 1688. 

Siodande af krnt; andanröjande af hioder för tiUI5nelD tili Konangen; om t«- 
pea åt Åke Qzenstienuw kompani; truppernas marsch. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Låthe vij 
eder gunsteligen förnimma^ herr Cantzler och herr Skattinestare, 
vara vår n&dige villie och befallningh, att I medh den lille gal- 
leyen till oaa förskicken dedh kruthedt, 00m aokommett år, 
sampt så myckin luntha, som dfuerfördh, tilUpunnen eller och 
elliesth därtill att bekomma ähr; och beaettien galleijen medh 
någre soldather, 8om henne confoiere kunne eäker att fram- 
komma. Hafue vij och förnummit, att dett folckett, som i 
skantzen vidh inlopett i Dynen ligger, uptaga alle båthar, att 
088 derigenom all tillforingh förhindrat varder. Begäro derföre, 
I dem sådant förtage och förbiude, så lagandes, att de, som 
lusth och yillie hafue oss tillföringh göre, mage obehindrat pas- 
sere och fortkomme. Här I vele eder cffterretta. Gudh alz- 
mechtigh befallandes. Af Galleshciro den 30 Junij, Åhr 1622. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Post Bcriptum (på löst blad). 
Effter dedh, her Cantzler, dhe fyre Åke Oxenstiernas com- 
pagni, som uthi Bigha are, haffue leffuereratt sine vapn ifrån 
sigh åth dem, som uthdrogbe, så år vår nådige villie, att I late 
dem 8å månge vapn igen bekomma, såsom dhe ifrån sigh lefue- 
rerat hafue, och beverde motte vara, ehuar oss dem teckes att 
bruke. Gudh befallandes. Datum ut in literis. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Med annan hand: 
Efter det, her Cantzler, H. K. M:tt icke vet, om det är nfi- 
ghon broo öfuer den Tzanske beken, som ligher två miler här 
ifrån opå den store Mitovske väghen, så ser H. K. M:tt helst, 
fttt rytterne dragha den väghen, som H. K. M:tt genom Beb- 
bech hit drogh, efter der är och säkrest. 

Utanskrift: 
Till oss elskelige, edle och vålbome, vare och Sveriges rijkes trogne mån, herr 
Axdl Oxenstierna, Frijherre till Eimmitto, herre till Fijholm och Tydöen, rid- 
dare, Sveriges Bijkes Rådh och Cantzler. Herr Jesper Madzson Kruass till Her- 
^iila, riddare, Sveriges Bijkes Rådh och Skattmestare samt Gubemator öfuer 
Hijga stadh och Lifflandh, synnerligen nådeligcnn. 



180 



162. EahuKeem den 80 Juni 1622. 

Om anstalter för att åstadkomma likhet i myntet. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Effter det, 
her Cantzler, att dhe marchetanter, som komma ifrån Rijga icke 
ville högre tagha en ungersk gyllden ähn tijo marek suenske, 
och vij icke giema vele» att vårtt fållck skole daruthinnan lijda 
skada; begiäre fördenskuldh nädeligen, att I handlen medh rå- 
det, dett måtte blifua en lijkheet i mynthett, och vårt suenske 
och annatt myntt måtte så högtt hår tagitt och skattadtt varda, 
som dedh går och gäller i Suerige, och effter dedh värde, som 
dhe hafua dett tillförende antagett för gott och godhe kiäntt. 
Här I vele eder effterrätta. Gudh alzmechtigh befalendes. Af 
Calensheim den 30 Junij, Åhr 1622. 

Gustaviis Adolphus m. p. 



108. Bodermandt[hof] den 1 Juli 1822. 

Rikskansleren anmodas att i Konungens ställe svara Pfaltzgrefven. 

Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij tillsende 
eder, herr Cantzler, dett brefuet, som H. K.-tt Phaltsgrefuen oss 
tillskickat hafuer, och gunsteligen begäre, I gifue H. K:tt svar 
der opå, att oss förundrar H. E:tt medh Hanss lackeij icke svar 
bekommit hafuer, och att vij gerna sielfue hade schrifuidt H. 
K:tt till, om vij hade haflft så långh tijdh, efter vij på reesan 
åt Mithow stadde are, [och] medh krigzfolckedt och annat myckit 
till att bestelle hafue. Sage och gerna, att H. K:tt aigh hijdt in 
i landett begåfue, och huar H. K:tt sigh i tijdh deropå resolve- 
rade, villie vij låthe löpa ett öhrligh skepp åt Lybeck, huarmedh 
H. K:tt säkertt öfuerskepa kan, derom vij hafue admiralen till- 
skrifue låthit. Datum Rodermundt den 1 Julij 1622. 

Ur registratiiret för år 1622, fol. 240. 



181 
IM. Bodarmundthof dan 4 Juli 16S9. 

De ankomniAiide finske ryttanies be^ftpaing och «llirdmnde tili Konungen. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Effter dett, 
herr Cantzler, vij tuifle, att de Finske rytterne, som förväntan- 
des äre, skole medh harnisk och gevahr så uthmundterade och 
nistadhe vara, som behöfdes och sigh medh rätta borde; sä är 
vår nådige villie och begäran, att I, straxt de ankomma, dem 
muDstn» och deres gevähr skåda och besee, och huar någre fin- 
nes, som illa dermedh försedde äre, I då dem antingen pisto- 
ler eller harnisk, som fattas, tilldeele låthen; såssom och, om 
någre der i staden kunne finnes, som pistoler till köps hade, I 
ville tillsee, på huadh sätt I dem kunne mächtige vardha, och, 
när nu rytterne således munstrade och medh gevähr försedde 
äre, de då strax måtte hijtt till oss affardigede varda, den vägen 
[åt] Baba [o: Babit]. Men huar man förnimmer, att Cossakeme 
rjckie och ströfue der afiT och ahnn, kunne I ett compagnie eller 
tu beholla; dogh, ju mindre I der behöfue, ju bättre dett är, 
och vij heller see. Desslijkesth och att I för alltingh så läge, 
att lunttorne hijtt medh förste må förskickatt varda. Dette I 
efterkomma velen. Gudh befallandes etc. Aff Rodermundthof 
den 4 Julij 1622. 

Ur regietratoret för 1622, fol. 841. 



156. Swethb&ok den 6 Juli 1022. 

Med copior af bref tül Badziwil; ordre att sända kmt och Inntor med de fin- 
ska ryttame; krigsanderrättelser. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Vi sende 
eder, herr Cantzler, een copia af dett svahr, som Radzewill på 
Anderas Erickssons sohrifuelsse gifuidt faafuer, sambt medh dett, 
som vij uthi Feldtherrens nampn hafue derpå svara lathet; 
hvaraf I lätteligen iudicere kunne, huruledes han sigh härtill 
om tractat resolverat hafuer. Vidare är vår gunstige villie och 
begäran, att I uthan allt hinder medh förste hijdt förskicken 
kruutt och lunttor, så månge I kunne tillväge komme, och, om 
de Finske rytterne öfuerkompne äre, I straxt dem hijdt till oss 
affardigenn. Vij äre nu både öfuer BuUerån och Sweett kompne, 
att vij och fienden äre uthi ett continente tillsammans, och hop- 



182 

pas innan få dagar besökie honom hemma. Gudh förlähne sina 
helga nåder, att alltt må oss lyckeligen och väll afgå, den vij 
eder gunateligen vele hafue befahladt. Aff Swektbäck den 5 
Julij 1622. 

Ur registraturet för 1622, fol. 241. 



166. Pr&stehof7et den 7 JuH 1022. 

Med kopia af ett bref från Radziwil; kallelse till Konungen jämte ordre art i 
händelse af dröjsmål genast sända de pppsatta fredsvilkoren. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Vij sende 
eder, herr Cantzler, i gåår een copia af dett brefvett, som i 
Feldtherrens nampn Radzcwill tillskrifuidt var, huilcken hsfuer 
sigh således derpä förklaradt, som medföUiande copie innehol- 
ler, och kan Gudz goda villia vare, att vij härigenom till een 
godh ände komma kunne; hvarföre är vår nådige begäran, 1 
hastigtt, som mögeligitt är, eder hijtt till oss förfogen; huar 
och icke I för något synnerligitt tillfälle skull sä hastigt komma 
kunne, I ville hijtt förskicke de conditiones pacis, som tillfö- 
rende dem förestelltte äre, sambt huadh mehre I vette till så- 
dan handell nödigh vara. Dette I efterkomma velen. Gudh 
befallandes. Datum Prästehofvedt den 7 Julij 1622. 

ur registraturet för 1622, fol. 242. 



157. Lägret vid mtau den 9 JuU 1622. 

Förordningar angående krigsfolket och dess förnödenheter. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij hafue, 
herr Cantzler, bekommit eder schrifuelsse, deraf vij fömimme, 
att Västgötsche rytterne äre ankompne, och 1 förfråge, om de 
allena skole hijdt marchere, eller I skole förordne munsterher- 
rer medh dem, såssom och huem dem hijdt föhre skall; så är 
deropå vårt nådige svar, att vij hafue förordnat Rebin[d]er, att 
han samme ryttere hijtt föhre schall. Och vij villie, att I skole 
tage etthundrade eller halftannat muscheterare af vår salige 
broders regemente, som i skantzen äre och sende hijtt med 
dem. Gerdt Skyttes ryttere anlangande, så må de blifue der 



183 

«om de are, och fdrsTora landet, och undrer oss, huadh de göre, 
att de tillåthe« att fienden således mi der huuss hoUa. Aff de 
lantor, aom ifrå Hollandh ankompne äre, villie vij, att I läthe 
hijtt sende till tiugu skippundh såssom och uthaf de soldate- 
hamiskcn så månge, som behöfues till ett regemente. Samma- 
ledes begäre vij och, att I uthaf de sidheväriome ville låthe 
hijtt sende till trij eller fyrehundrade och alle stormhatterne, 
som ankompne äre, huilcket allt kan leggies på de galleijerne, 
som Tij dijtt sendt hafue, derom I kunne befallningh gifue, om 
1 mothe dem på vägen. Dett kruthed t, som ankommet är, villie 
vij der skall blifue uthi godh fdrvaringh, och hafue vij låthit 
schrifue efter Biörn Bångh, att han skall dijtt komma, och allt 
sådant uthi förvaringh taga. Dhe Einsehe rytterne villie vij, att 
the skole bevepnes uthaf de harnisken, som vij förde medh 
ifrån Sverige, och huadh som fehlar af dem, som nu ankompne 
åre, dogh om det äre fulle körisser, så mååge de blifue orördhe, 
efter de inthet tiene ått de Finske rytterne. Huilcket vij eder 
till nådigtt svar icke hafue velet förholle etc. Af lägret för 
Mitow den 9 Julij 1623. 

Vt registiatiiret för t6S2, fol. S48. 



168. Lftgret vid Mitau den 17 Juli 1622. 

Badziwils förslag om anderhandling; sändande af det finska rytteriet, kanoner 
och förnödenheter; betänkande begäres angående ett inoeocominm» för de sjuka. 

Gustaf Adolph etc. Vär synnerlige gunst etc. Vij kunnc 
eder, herr Cantzler, hermedh nådeligen icke förholle, att, sedan 
1 droge eder kooss, hafue r Dönhof åther begäredt komma till 
taalss medh Wrangel om fångebythett, opå dedh han derigenom 
ither finge tillfälle till att bringe tractationen till gångs, och 
hafuer så vidt bracht, att bådhe Feldtherrerne hafuer åther i 
dtgh varidt till taalss, ändogh the inthet vidare kombne äre, än 
att Radzewill säger sigh hafue fuUmacht till att tractere, men 
hurudane hon är, kan man inthet säge, uthan han anbiuder sigh 
att villie tractere, så vidt som vij kunne öfuereenskomme, och 
dett, som vij icke kunne föreeues om, deropå vill han sigh be- 
flkeedh skaffa. Derföre, opå dedh vij mage få vette, huru vij dt 
han är fuUmechtigh giordt, sä hafue vij låthidt skrifue honom 
till, att han sin fullmachtt hijdt till oss sende skall, att vij mage 



184 

see, huadli mån medh honom traotere kan. — Och aldenatuadli 
vij fruchte, att der är föge alfuar medh bans tractatioD, si att 
vij föge hoppes om nagen accord, så ftr vår nådige villie, att I 
hijtt skicke det Finske rytterijdt, som nu ankommet &r, och ef- 
ter vij see, att Eorff är här, så förmodhe vij, att uthi Lifflandh 
skall icke månge Polniske ryttare vare; derföre må I sendhe 
alle Finske rytterne hijdt. Men der så vore, att I fömumme 
visse kundskaper, att Polacken der hafuer ryttare, så kunne I 
der behoUa ett compagnie, det som eder tyckes versta vara. 
Derhooss är och vår nådige villie, att I hijtt sende ett paar 
halfue chartoer, huilcke I kunne låthe legge på galleijorne. Yij 
villie och, att I låthe hijdt sendha pråfuianthet åt folcket, ty 
oanseedt månaden icke uthe är, så van ekar här stoor klagan, 
att lijthet är uthi förrådh, anthcn meste partten hafuer varit 
förskämbdt, eller huru derom är, vette vij inthet. Vij villie 
gema hoUa folckedt väll, ty oss är mehre anlägett, att de måtte 
väll holles, än att vij dem länge bolla kunne. Ty har begyn- 
ner allredho mycket siukna, så att under somblige regementen 
are till femptijc eller sextije siuke. Derföre är vår nådige be- 
gäran, att I ville betencke, huru vij oss medh samme siuke folck 
anstella skole, huart vij dem sende schole, der vij ett nosoco- 
mium för dera hoUa kunde, till dess de blefue bettre igen, ty 
till Rijga villie vij icke gema sende dem, om vij eliesth någen 
annan rådh finne, om huilcket I oss edert betenckiande med- 
dehle ville. Gudh bef allandes etc. Af lägret för Mithow den 
17 Julij 1622. 

Ur registraturet för 1622, fol. 245. 



160 O). Lftgret vid Mitaa den 10 Juli ISUL 

Underhandlingen med Kadziwil; Konungens närmaste afalgter; krigsundeRättel- 
ser; förordningar om finska krigsfolket och om proviant; manskapets til)' 
stånd; Konungens sjukdom; om förböner för kriget; handlingar och under- 
rättelser begäras. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Vij låthe 
edher, herr Cantzler, härmedh nådeligen förnimme, att vij hafue 

*) För samma dag finnes i registraturet en rubrik på ett bref »till Gant»- 
leren och Skattmestaren att betinga någre skepp, som krigsfolcket kan öfver- 
skepes [med] ät Sverigie; såsom och om nogot brödh att holle i förvaringh till det 
sinke folcket». 



185 

über i gåir lathet vår Feldtherre komma till Ualw medh Bad- 
zewill; opå hnilket möthe, när vare hafue stådt deropå, att rij 
måtte fk see hans fullmachtt, aå hafuer han ingen annan full- 
machtt kunnet vijaa, uthan rijkzsens statuter, deruthi fdrmäles, 
att een Feldtherre hafuer macht att handle om fredh, och der* 
hooat hafuei han vijath vår Feldtherre sin Konungs missifuer, 
demthi honom befahles att gdro sin flijtt, att tractation måtte 
skee, medh huilcket vij osa icke kunne åthnöijo låthe. Derföre 
hafuer han begäredt een raånadz respijt att skaffe sigh een nöij- 
achtigh fuUmaehtf om huUckens tenor i dagh handles skall, och 
om så är, att han hoUer dett mögeligit, att han een sddhan full- 
macht bekomma kan, som vij oaa kunne medh åthnöije låthe; 
tå are vij tillfridz, att vij den auapensionem armorum effter- 
låthe villie, som de begäredt hafue. Fredzmedelen anlangande, 
så begäre de restitutionem ablatorum och villie deropå gdre ett 
långligit atillestånd. Deropå hafue vij författadt någre puncter, 
som vår Feldtherre medh dem i dagh handle skall, opå huilcke 
I conditioner vij äre tillfridz att göre medh dem een evigh fredh. 
Men om the dedh eij ingå ville, mage dhe deropå göre foroptije 
åhrs atilleatåndh och erleggie oaa restitutionem sumtuum. Och 
I på dedh att tractationen deste bättre forttgå måtte, hafue vij 
I eftherläthit, att det må traoteres medh Ständerne, dogh ad rati- 
I ficationem Regis Sigiamundi, uthi huilcken ratification vij hafue 
efterlåthit, att han och må föhre Sverigis tittull, dogh så att han 
gifiier oaa vär fuUkomblige konungslige tittull till Sverigie, så- 
som dedh sigh bör, men vij uthi vår ratification alleneat titu- 
lere honom Regem Poloniae, såssom I af sielfue puncterne vid- 
lyfi^ligen hafue till att see, huilckea afachrifft vij eder här hooss 
tendhe. Hvar nu Radzewill sigh deropå någorledes aå förklarer, 
att vij hafue förhoppningh, att dedh kan komma till een godh 
åndakap, aå villie vij, aom bemelltt är, efterlåtha een månadz 
stilleatåndh, till deaa han aigh beakeedh akaffer. 

Mes huar han dedh eij göre kan, då achte vij medh Gudz 
bielp bruke andre medell, derföre är vår nådige villie« att I 
medh dedh förate hijdtakicke dedh Finake rytterij, efter vij lij- 
thet ijtterij hafue. Och när Gudh vill dhe ankomma, villie vij 
holla een akärmytzell medh honom, på dedh vij mage aee, 
Wdh han vill taga aigh före, och om han må hafue mehre 
folck, än aom han aee låther, och att man måtte kunne fä nå- 
gon fånge, af huilkom man fuUkombligh berettellaae om håna 
saker bekomma kunde. Ty oaa tycker af håna coroitat, såssom 



186 

och vare officerer mercht hafue uthaf de discurser, 8oni emillan 
dem och nogre, som the på den Polniske sijdhan keone, fallne 
iire, att de icke skole vara synnerligen atarcke till foottfolck, 
och icke hafue mehr än fyra fahnor spärrjttare, och alleneath 
tree hafuer han härtill på möthen aee lathet. EUiest hafuer och 
Badzewill begäret aff Feldtherren, att the måtte mötbes medh 
mindre comitat, derföre kan akee, att han fögc mehre folck 
hafuer, än som han deropå möthet hafuer see låthedt. 

Vij hafue fått den Echovske backen inne, och täthit öfuer 
alla tree strömer göre bryggior, och hafue uthi betenckiande. 
om vij der ved Ekhöfken skole låthe göre een fasth skants. Ocb 
efter bryggerno nu äre färdige, så kunne I låthe rytteme mar- 
chere den stoore vägen genasth åt samma broer. Huar ocb 
dedh Finsche footfolcket ankompne vore, så begäre vij, att I 
och dem hijdt skyndha villie, men, opå dedh arbethedh, som 
vidh de skantzerne begyntt är, må forttdrifuidt vardha, mage I 
låthe ett halfft regemente af samme Finske folck der vidh sam- 
me arbethe blifue. — Och såssom vij sidsth begäredhe, att I 
ville hijtt sendhe pråfuianthedt, så är och ännu härmedh vir 
nådige förmaningh, att I deropå drifue ville, synnerligen att 
raiöledt måtte forttsendes, ty sill hafue the ännu något uthi 
förrådh,- dogh skadhar inthet, att och sillen medh forttskickes. 
Men dedh brödh, som ifrån Narfuen ankommet är, villie vij, att 
dedh skall hofues uthi förrådh till dedh siuka folckedt, om siuk- 
domen icke uphöra vill, och dedh som hijttsendes skall, kunne 
I låthe leggie på de galleijer och strusser, som vij härifrån sende 
villie. 

V^ij sage gerna, att folckedt måtte väll blifue underhåldne, 
opå dedh att de icke siukna skole, ty här äre allreede iblandh 
hele feldtedt 205 man siuke. Och efter här vanckar något till köps. 
och de inge penningev hafue att köpa före, låthe de vanvörda 
bortt miöledt för sigh och dricka så upp penningerne och hafue 
sedhan inthet att lefua medh. Dherföre, opå dedh de måtte 
hafue något att uppfriska sigh medh, hafue vij giordt den ord- 
ningh, att huar knecht skall om vekan gifues otte runstycker 
af de penninger vij här hafue, men officererne skole bijdha, till 
des månaden utbe är, och då bekomme sin månadzsåldh. 

Vij låthe eder, herr Cantzler, och nådeligenn förnimme, stt 
vij åther äre betagne medh een febri. Ehuru Gudh alzmechtigh 
nådigesth täckes medh oss göre, dedh settie vij uthi Hans gud- 
domclige hender, förhoppandes dedh bäste, och att Han nådeli- 



187 

geD varder 08s förl&hnandes dcdb, som oss nyttigesth vare kan 
till si&ll och lijff, om huilcken vår kranckkeett vij icke villie. 
att Bthi Bijga något uthsprijdes skall, efter vij hoppes, att den 
skall medh Guda nådige hielp snart förgå. 

Vidare, efter vij gerna sage både Gudi till åhre och vare» 
forbåttringh, såssom och på dett att ifrån Rijga till Pålacken 
uthspridea måtte, att vij äre tillsinnes att besökie honom i feldt. 
om han till inge billige fredzmedell vill, deraf månge och finge 
see, huadh han sigh företaga ville, så tycker oss, att uthi Rijgn 
knnde hoUes fli^Heligen böner, att Ghidh alzmechtigh vårdes vara 
oss, som efter friden sökie, bistån digh och förl&hne lycko och 
siger emot dem, som till inge billige medell villie, huilcket vij 
dogb othi edhert betenckiande [ställe], anthen I villie förmahna 
piästeme dertill, att de dett alle dagar göre, eller eder och täcke? 
dedh låthe bestå, till dess den stoore bönedagen i nästkommande 
veka infaller. — Till dedh sidstc, begäfe vij nådeligen, att I 
yiUe straxt hijttskicke the acter och documenter, som till denna 
handellen tienlige äre, om han elliest någen forttgångh vinnc 
kan. Vij begäre och, att I oss advisere ville, huadh som I 
från alle ortter förnummet hafue. Gudh befallandes etc. Af 
lägret för Mitau den 19 Julij 1622. 

ur registratoret fOr 16M, fol. 246. 



leo. L&gret vid Mitau den ao JuU 1622. 

Om det fönit omtalade finska rytteriet; sändande af kanoner m. m.; om det sjuka 
I krigsfolket; tmppernas fördelning i garnisoner; Adrikas kjrassierer; anskaf- 

fande af kartogkulor. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Vij haffiie, 
ber Cantzler, bekommit eder skriffuelsse, deruthi I förmähle eder 
i öffuermårgon villie till oss skicka de siu Finske ryttarecom- 
pagnien, och dhe Vesgdtiske rytterne, som dher äre, så göre I 
demthi dedh, som oss synnerligen behf^har. Men e£Bter de trij 
Finske compagnien ånnu icke ankomne äre, så är således vår 
nådighe villie, att dher så vore, att Korff sigh uthi Liflandh nå- 
got försterckte, så vilic vij skriffua Flämingen till, att han medh 
samme ryttare bliffucr uthi Liflandh och gör sitt beste, att han 
fienden fördriffue kan. Men huar dher inge Polniske ryttare 
äre, då vilie vij, att Flämraingen schall sigh medh samme ryt- 



188 

tare hijt begiffue. Begärc derföre nadeligen, att I ville förfara, 
huadh som uthur Liflandh pä alla orther om Korfe ryttare hö* 
res, och oss derom tillkenna giffua, opä dedh vij uthi tijdh 
kunne Flämingen tillschriffua, huru hon sigh medh samme trij 
effterlefde compagni förh&Ua schall. 

Gallcijerne anlangande, dheropå I kunne legge de två halfne 
chartoerne, dem villie vij i dagh härifrån afFerde, medh Capite- 
nen Erich Slädhmaker, som dem och annat, som derifrån sen- 
des, utht förvaringh tagha kan ; ähr och vår nådighe villie, att I 
och medh dedh samme hijth sende fyre eller fem lester kruth 
[och]* 500 halve cartavhe lödh*). 

Opå samme galleijer villie vij härifrån afferde dedh siuke 
folket och begero nådeligen, att I ville uthi medhler tijdh be- 
stelle, sä att de uthi Sanct Jöreus hoff, och dhe andre kåtherne 
vidh Spillen motte få locementer, sä att de icke låghe för trångdt, 
sä att siuckdomen förmeradhes, såsom och att I ville befale, att 
math och öl motte uthi mcdlertidh åth dem bestelles, dher- 
medh dhe kunne oppehäldne bliffue. 

Dhe trehundradhe Finsko knechterne, som till Wollmer an- 
komne äre, haffue vij befälet Feldtherren skriffua till Pernou, 
att de skole bliffue beverde aff dhe värior, som dher uthi för- 
rådh finnes, och att dhe skole fördeles opå husen dheruthi Liff- 
landh. Och dhed folcket, som tillförende haffuer varit opå Woll- 
mer, dhedh skall åth Righa, och dhe dragon[er]ne, som opå Er- 
m[e]ss och Hellmct varit haffue skole komma hijth, dhogk moste 
dhe see sigh väl före, att dhe icke i väghen slaghne bliffna, 
om Pålacken i Lifland något folck haffuer. 

Dhe Churiss[er]erne anlangande, som dher äre, effter dhe icke 
äre flere, eä må I dem dher behalte, till dess Jürgen Ädrikas 
kommer, och kunne I förordna, huem som edher synes, till att 
dessförinnan comraendere dem, huilke I oeh dher bruka kunne, 
till att uthridhe dheromkringh, när så behöffues. Och vilie vij, 
att I schriffue Ädrikas till, att oss förundrar, huarföre han så 
lenge fördröijer, och medh dhedh samme kunne I och skriffiie 
effter dhe dragonerne. Edher hermedh Gudh alzmechtigh be- 
fallandes. Aff läghret vidh Mitou den 20 Julij, Åhr 1622. 

GustavuB Adolphus m. p. 



*) De inom asterisker inneslutna orden åro Konungens egenhändiga tillagg 



189 

Post scriptam (p& Itet blad). 
Ahr och vår nådige villie, her Cantzler, att I Ute förfare, 
huru månge halffue cartoelodh dher äre uthi förrådh, och, dher 
edher tycker, att dher icke är nogh äff dhedh slaghet, kunne I 
medh dhedh forste skriffua Tyghmästaren herr Gabriell Bengtt- 
aon derom tili, att han sådant öffuersender. 



161.*) Lagret vid Mitau den 22 JuU 1022. 

Om penningar till H. Flemmings folk i Lilflaud; kyrassieiemas i Biga befal. 

I Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Efter dedh, 

I herr Cantzler och herr Skattmestare, vij medh fienden icke 
1 knnne tili handellss komma, så hafve vij tili att beskjdde Liff- 
I landh, så att de emillan Rijga och Wollmar måtte få inberga 
! aäaden, aom på åkeren ståår, förordnat Hendrich Flämmingh medh 
i 4 ryttare compagnier och de 2 corapaguier Smålcndske knech- 
ter, som der pä huussen varidt hafue, att han skall achte Korff 
på tiensten, om han der ströfue vill. Och är vår nådige villie, 
att 1, herr Cantzler, ville sendha till samme Smålcndske knech- 
ter så månge penninger, som de opå någon tijdh kunne hafue 
sine lähninger aff. Vidare, herr Cantzler, efter I förmäla eder 
ingen hafve, som kunde commendere de körisserne, som vidh 
I Bijga abre, så sendhe vij Hörnicken dijtt, huilckom I dedh be- 
fähle kunne till dess fleera ankomma, och kunne så bruke dem, 
I huar eder synes. Och kunne I låthe bemalte Hörnicken be- 
komma någon försträckningh att upruste och stoffere sigh medh. 
I Gudh be fallandes. Datum [lägret vid Mitau] den 22 Julij 1622. 

firefvet ur registrataret för 1622, gid. 251, är stäldt till Rikskansleren och 
Eikaskattmastaren gemensamt och åtföljes af tyå poetscriptum, ett till den 
ftoe och ett till den senare. Det till Rikskansleren år dock hår orått infördt, 
då originalet, som finnes qvar, hänför sig till brefvct N:r 151. 



•) Under datum den 21 Juli 1622 finnes i registraturet, sid. 260, rubriken 
på eU bref till Rikskansleren >att sende H. K. M:tt profviandt opå strusser och 
gtleijeme». 



190 
162.*) L&gret vid Mitau den 27 Juli 1622. 

Åtskilliga ärenden rörande kriget och dess behof ; svar på rikskanslerens ÜA- 
gor om Rnthgerius, Lonis de Geer, Peter Kruse; om den danske agentens falska 
rapporter; anställande af tacksägelser i Riga; mottagande af ett PomoMnkt 
sändebud. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij hafue, 
her Cantzler, bekoramett tuenne edre skrifuelsser, som i går och 
förgår ankomme, deraf vij förnimme, huruledes I dhe Finskc 
rytterne aifardadt hafue, så låthe vij oss sådantt nådigst beha- 
gha. Dernäst behagar oss och dedh, som I formale, att Korf 
icke skall uti Lifland vara så starck, att han der landett myc- 
kett dcvastere kan, om dhe kundskaper, som I dcrom bekom- 
midtt hafua, elliest voro visse, så att man därpå förlitha kiindhe. 
Derföre begiäre vij, att I derom vidare förfahra ville, för än 
man någre ryttare därifrån kallar, ty oss är både anlågett, att 
den landzändan motte oförderfuadtt blifua, och om vij uti fäldtt 
skulle mötha fienden, så hadhe vij dhe rytterne här väl behof, 
men om vij så pedetentim procedere, såsom vij nu begyntt 
hafue, så kunne vij medh Gudz hielp väl hielpa oss medh dhe 
ryttare, vij här hafue. 

Ånlangande dedh eder tycker uti Righa litedtt förrådh vaia 
opå lodh, och derföre begiäre vetha, om vij villie, att I skole 
skrifua till Sverige eflfter mehre lodh, sä late vij eder nådeli- 
gen förnimme, att vij dessföruthan hafue opå skippen desse 
cffterföUiande lodh, ncmbligen: på Stockholm 24 pundz lodh 
700 st:r; 12 pundz lodh 600 8t:r, af huilcke I kunne låthe Ugha 
sä månge uti staden igen, såsom hijtsändes. Desslikes äre opå 
StockhoUm och Uraniebom desse effterskrefne små lodh, nemb- 
ligen 3 punde lodh 1700 st:r; 2 punde lodh 1800 st: r. Men icke 
deste mindre, effter altidh bättre är, att någott uti förrådh är, 
än att sådantt skulle fattas, så kunne I ännu skrifua till Sverige 
effter 1000 st:r 24 pundz lodh och 2000 st:r 12 pundz lodh. 

Det klädett ånlangande, som I förfrågc, om I skole skriffua 
effter till Sverige, åth dedh Pinske rytterijedt, så låthe vij osb 
sådantt nådigst bchagha, och där någott budh hastigtt afgår, 
kunne I derom skrifua. Vij villie och uthi lijka måtto, när vij 
budh dijt afferde, derom skrifue. 

•) under samma datum som detta bref finnes i registraturet införd en ru- 
brik pä ett bref till Rikskansleren »att låthe officereme, som pä Mithow hafaa 
varit, utbekomma deres klädelöbn». 



191 

Dhe galeijorne, BOin ankombne äre, vethe vij o88 här till 
inthet annaU nyttige vara, än, när nägott behöfues, hijt sändas. 
Och effter här är mangell opä hafra till vare hestar, begiäre vij, 
an I med dedh aldreförata ville hijttända 150 tunnor hafra. 
Derhoos, effter Martkalcken hafuer gifuitt oas tillkiänne, att här 
ir inthet aalltt uthi proviantedt, sä är vär nädige villie, att I 
sampt medh proviantedt hijtsända sä myckett salltt, som till en 
monadz t&ringh till hele faltedt behöfues. 

Det förslagett, som I oss sände opä dedh foUckedtt, som 
skall blifua i vintter till landzsens defension, dedh läthe vij oss 
och nädigst synnerligen behaghe, och begiäre nådeligen, att I 
effter edert egett förslagh och provision ville drifua opä, att sä 
myckedtt höö, som behöfues; mätte uthi tijdh förskaffes säsoro 
och pädrifue opä alle ortter, att proviantedtt uthi tijdh mätte 
ull hnar orth framföres, så att icke vinterens otidige ankompst 
sådantt förhindra kunde. 

Det tillkommande åhrs förslagett anlangande, sä hade vij 
dedh gierna, begiäre derföre, att I det förfärdiga ville. Men 
effter sädantt icke lätteligen är till att förtro någon osäker oc* 
casion, begiäre vij nådeligen, att I sådantt icke utan någon all- 
deles viss lägenheet sända ville. 

Dhedh I formale om diupett, att det dageligen förminskas, 
så att I fruchtte, huru Nyckeln och Scepter framdeles kunne 
uthkomma, så kunne vij sådantt väl troo, derföre oro därpå nå* 
gon fahra vore, effter vij föghe behöfue dhe tree skepen, Nyc- 
keln, Scepter och Tree Cronor, så må I heller låta dem löpa 
af åth Sverige. 

Anlangande dhe 14 skippen, som I deropå frachtt optingatt 
hafue, förmälandes, att the myckett kosta, och att I förmode, 
att dessförinnan vij dem behöfue, kunne väl en hoop proviandt- 
skep och andre ankomma så månge, som vij af nöden hafue, 
så låthe vij oss och det förslagett nådigst behagha, om man el- 
liest vore viss däropå. Derföre är vår nådige begiäran, att I 
öfuerväge, om I till det längste innan tree vekors tijdh kunne 
väntte så månge skep der in, opä huilcke man därifrån till 3000 
man footfolck och 6 eller 800 ryttare före kan. Necessum enim 
est propter certas causas, ut res nostras eo in statu brevi sta- 
tuamus, in quo exercitus per hyemem durare possit. Derföre 
villie vij intedt förmyckedtt uthmatta follckedtt, på det the de- 
ste bättre uthärda kunne, och ehuru oss denne belägringen fal- 
ler, antingen Gudh täckes gifua oss befästningen in, eller hon 



192 

faller oss för svår, så villie vij uthi tijdh sättie vare saker uthi 
en viss stat. 

Uthi det andra brefuett förfråge I först, om oss täckes, så 
villie I affkrde tu skip medh soldater till Churlandh, och låths 
dem der slachtta en hoop booskap och insalltta kiötedt, så &k 
vij dermedh nådigst tillfridz, allenest I see eder före, att 
garnisonen icke allttför myckedtt derigenom försuogatt blifuer. 
Elliest äre vij och nådigst tillfridz, att I någott unne dem sf 
boskapen, som honom hemptatt hafue, allenest och någott blif- 
uer behoUett till vårtt behof. 

Michill Gyntters Icfreringh anlangande, så effter vårt folck 
nu är mast väl bevärtt, så tycker oss onödigtt vara allttderop- 
akepa låtha, utan när I hafue låtedtt aftagha någott litedtt« så 
myckett som I täncke behöfues kunde till att framdeles i höst 
eller vintter opfylle det, som förderfuatt vare kan, men alltt 
dedh andre tyckes oss bäst vara, att dedh skickes åth Stock- 
holm, der vij det bättre behöfue. 

Om Buthgersio må I beställa såsom eder bäst tycker. — 
Luis de Gers contract anlangande, så moste den väl holles; der- 
före kunne I förmane Cammcrådet, att dhe deruthi giöre sin 
flijt, tilldess, Gudh vill, vij sielfue heemkomma. 

Peter Kruses förslagh anlangende, så hoUe vij dedh gott 
vara, och såghe gierna, att dedh allerede uti verckedtt stäUdtt 
vore, uti huilckett oss tycker, att Krusen brukar mehre försicb- 
tigheet, än som behof giordes, ty oss tycker, att hans compagai- 
bröder kunne honom deruthi intet bättre betänckiande gifuft. 
Huarföre är vår nådige begiäran, att I ville honom derom till- 
skrifua, och honom uti sitt proposito styrke, så att det måtte 
forttgångh vinna. 

Till dedh sidste, angående den Danske agentens fallske 
raporter, så är vår nådige begiäran, att I ville skrifua honom 
till, och förmane honom, att han sanfärdige raporter gör och 
icke medh sin lättfärdighet förorsakar någon vidlöfftigheet emel- 
lan oss och hans herre; ty om deropå icke böther blifuer, så 
nödgas vij sände vore sendebudh till hans herre, besuärandes 
oss öfuer hans lögner och falska angifuande. 

Huilckedtt vij eder till nådigtt suar icke hafue kunnatt för- 
hoUe. Gudh befalendes. Af lägrett den 27 Julij, Åhr 1622. 

Gustavus Adolphus m. p. 



I 



198 

Poot acriptom (på löst blad). 

Dedh är vår nådige YiUiie, her Csntzler, att I villie låta nthi 
Sigha göra tacktöijelase och förkuDDa, att vij för någre dager 
sedhan haffae nederlagdt en hoop aff fienden och bekommitt 
ett paar Sadtsewils feldtatycker. 

Den Pommerake gesandten anlangande, om huilken I nthi 
edert post scripto förm&le, så är vår nådige villie, att dher han 
till Righa ankommer, I då ville låta tractere honon^ effter hans 
qoalitet. Gudh befallandes. Datum ut in litoris. 



les*). Biga den 16 Auguati 1622. 

Donation på biskopsdömet Wenden med underlydande gods. 

Vij Gustaf Adolph etc. göre vitterligit, att efter vij uthi 
denne feigde ähre genom Gudz milide försyn Rijga atadh så 
och en godh dehl af Liflandh mächtigh vorden och den under 
osB och Sveriges crono inkrächtat, så på deth vare tienare och 
undersåther, hooss huilckom vij trooheett, lydno och villigh 
tienst altidh spordt hafue, mågc ochså denne vår, oss aff Gudh 
förlänte, lycko niuta till godhe och så mycket mehre till tro- 
heet och tienst emoth oss och fäderneslandet förorsakas, hafvc 
Tij för gått ansedt att förmehra och förbättra dem och deres 
vilckor medh huuss, land och godz uthi dett vundne och in- 
krichtade Liflandh. Och aldenstund oss elsckelig, vår och Sve* 
rigies rijkes troman, Rådh och Cantzler, edle och välborne herr 
Axell Oxenstierna, Friherre till Kimitho, Herre till Fiholm och 
TidööD, Riddare, hafver altijdh låtit sigh finna emoth oss och 
Sverigies crono huld, trogen, rättrådig, hörsam och tienstvilligh, 
såssom och låfuat och förplichtat sigh och sine effterkommande, 
au vara oss, vare efterkommande Sverigies konungar och cro- 
nan hulde, rättrådige hörsamme och tienstvillige i alle motto; 
huarföre hnfve vij aff synnerligh gunst och bcnägenheett undt 
ikeockt och gifvidt, såsom vij och härraedh och i dette brefz 
kraft unne, skänckie och gifve vulbemälte her Axell Oxenstierna, 
hans huussfru och ächte manlige brystarfvinger dett biskops- 

*) Under datam: Lägret yid Mitau den 28 Juli 1622 finnes en rabrik å ett 
bref till Rikekansleren »att skafiPa Drottningens uthskickade efter 8. Hertigh 
Gwlas tingest fordenskap derifrån åt öv.erigie». 

Axel Oxenstierna, fl. U 18 



194 

dorne Wenden, till huilcket lyder, och ligger det slott och stadh 
Wollmar, det huuss Burtnich, det huus Trikaten, så och pre- 
benden uthi Wenden, såseom och det adelzhuus Moijan, och 
hafue vij n&digest akencktt och gifuit välbemälte her Axel Oxen- 
stierna och hans huussfru och ächta manlige lifsarfuingar för- 
bemalte biskopsdöme, slott, städer och huus raedh alla sine til- 
liggiande hoff, landh, lähn, godz, byar, åkrar, ängiar, skogh, 
marek, siög^r, strömar, fiskerij, krogar, jachter, rentor, rächtig- 
heeter, inkompster sä och alle tillägor uthi alle sine grentzor 
när och fiärran, i våtho och tårro, inthet undantagandes, som 
till dem legat hafuer i bijskopens och prostens tijdh, eller med 
lag och domb till lähnen kan falla och vinnas, det att niuta och 
behoUa under adeligit frellsse, frijheet och frellssemannatienst 
till evärdelige ägor, och det ak medh dhe conditioner, som Nor- 
kiöpingz besluth innehälle, nembligen att när någon förandringh 
i regementet skeer, skall välbemälte her Axell Oxenstierna, 
som godzsen bekommit hafver eller hans erfuingar, som godzsen 
erft hafue och så arfuinge ifrån arfuinge sökie om conBrmatioD 
och stadfestellse hoos den konungh, som i regeringen inträder, 
på samme godz, huilcken dem, när derom i rattan tijdh söckt 
och anhållit varder, ovegerligen gifues schall. Desslikest må 
han icke sellie eller förpanta samme godz, med mindre han dem 
först konungen och cronan, dädhan dhe komne äre hembiuder. 
Och huar så är, att han uthan manlige brystarfuingar affaller, 
dhå skohle dhe falla till cronan igen och icke gå uthi baak 
eller sijdhe arf. Doch om han dother efter sigh låter, så vehle 
vij och vare efterkommande henne med en ährligh brudeskatt 
att afläggie. Och där så är, att hon tager sig en sådhan man, 
som konungen kan låta sigh medh åthnöija, då skall och samma 
lähn vidare vara förlängt in på honom och begge theres ächta 
mansarfuingar. Hvadh rusttiensten vedkommer, efterdij han i 
ofredlige tijder skall hålla garnisonen in på huussen uthan vår 
och cronones kostnadt, så att dhe icke lätteligen komme fienden 
i handen, derföre hafve vij allernådigst efterlåtit välbemälte her 
Axell och hans brystarfvingar att vara frij för rusttiensten, når 
krigen äre i Liflandh, och husen i osäkerheett; men där kriget 
kunne föhras uthur landet, så att han icke med stor garnison 
blifver besväret, då skall han och dhe giöra rusttienst efter 
adelens privilegia och landzordning. Vij befalle fördensckull 
härmed alle vare undersåther, prester, borgare och bönder, som 
boendes ähre i förbemälte biskopsdömme, att dhe äre her Azel 



i 



195 

Ozenstiema hörige och lydige, uthgjörandea honom den r&nta och 
r&ttigheet dhe att gifva skjUdige are, såsom vij och förbiude 
vire Gubernatorer här i Liflandh, Ståthållare, Cammererare, som 
nu are eller framdehles tillskickade och betrodde blifve, så och 
idle andre, som för vår skuld vehle och skohle giöra och låtha 
att tillfoga Tälbemålte herr Axell Oxenstierna, hans manlige achte 
hrvstarfvingar och deras efterkommande något hinder eller för- 
äng emot detta vårt gåfvebref i någon motto. Gifvit uthi yår 
stadh Rijga den sextonde Augusti, åhr efter Christi födhelse ett- 
tusendh sex hundrade och på det tiuguandra. 

Efter en Tidimerad afskrift i rednktionsakten för Axel Ozenstiema, fol. 381, 
i kammATarkivet. 



164^. Biga den 22 Angoatl 1022. 

FoUmakt för kommissarierDa vid stllleståndB- eller fredsnnderhandlingame med 
Polen. 

Nos Gustavus Adolphus, Dei gratia Suecorum, Gothorum, 
Vandalorumque Kex, Magnus Princeps Finlandiae, Dux Esthonise, 
Careli«, nec non Ingrise Dominus, universis et singulis quorum 
inteiest haace nostras praesentes cementibus et legentibus notum 
testatumque facimus, postquam intelleximus a serenissimo Prin- 
cipe Domino Sigismundo, Bege Polonise, Magno Duce Lithuanise, 
Bussiae, Prussiae, Masovi» Samogitiseque, ut et Livoniae Domino, 
nec non Regno Poloniae Magnoque Ducatu Lithuani» certos ad 
sopiendas differentias, inter nos Eegnumque nostrum hsriditarium 
Sueciae et Regem Eegnumque Polonise, nec non Magnum Duca- 
tttm Lithuanise, hisce temporibus exortas, Gommissarios esse de- 
patatos, qui desuper ut et de induciis vel pace nobiscum regno- 
que nostro Sueciae hsereditario tractarent et statuerent; igitur et 
nos, quo hisce ulcerosissimis temporibus magis optimse paci con- 
Bnleremus quam plus sanguinis christiani profundi pateremur, lu- 
bentius in eandem sententiam descelidimus. 

Deputare igitur ad eiusmodi negotium in Livonia pertractan- 
dnm statuendumque voluimus, prout prsesentibus hisce deputamus, 
constituimus legitimamusque illustres, magnificos, generöses, nobis 

*) Instruction för Svenske Commissarierne medh dhe Polniske 
*tt tractera om en evighvarande fredh eller vapenhyila, dat. Riga 
in Aagnsto 1622, såsom rubriken i Kronologiskt register 1219 — 1686 B. A., 
lyder, har ej knnnat bland riksarkivets handlingar återfinnas. 



196 

regnoque nostro sincere fideles: Dominum Jacobum de la Gaidie, 
Kegni Suecise Senatorem et Mareschallum exercitum« Ducem ge- 
neralem, Gubematorem Livoniae et Bigensem, Comitem de Lee- 
koe, Liberum Baronem in Eckeholm, Dominum de Kolcka, Kijda 
et Eunsoe, Equitem Auratum; Dominum Axeiium Oxenstiem, 
Regni Suecise Senatorem et Cancellarium, Liberum Baronem in 
Chymito, Dominum de Fijholm et Tydoen, Equitem Auratum; 
Dominum Petrum Bannerium, Camerae nostrae Consiliarium, Guber^ 
natorem Esthoni» et Revaliensem, Dominum de Ekenass et Cuittis 
[o:Qvidia?], Equitem Auratum ; Joachimum Bemdes in Strom[8]berg, 
Camerse nostrae Consiliarium et Praefectum Bigensem; Henricum Fle- 
mingk in Lechtis et Ekeby, Gubematorem Ingermanniae ac Narren- 
sem, Praefectum militiae Pinnonicae et Ludovicum Taubium in May- 
dell, Consiliarium Provincialem Esthoniae, cum plenissima et suffici- 
enti potestate et mandato nostro regnique Sueciae nomine cum regia 
regnique Poloniae, nee non Magni Ducatus Lithuaniae*) deputatis 
Commissariis super praenominatam pacem sive inducias agendi, 
tractandi, transigendi, concludendi, firmandique, contractum sire 
recesBus desuper scribendi subscribendique, et omnia peragendi, 
quae ad eiusmodi actum perficiendum conservandumque licite re- 
quiruntur. Quicquid igitur in hisce induciis nostro regnique Sue- 
ciae nomine, vigore instructionis nostrae speciatim illis concredit«, 
sint acturi, tractaturi et promissuri praenominati Commissarii no- 
stri, id quovis tempore nostro regnique Suecise nomine ratum 
gratumque habebimus. Si quid ctiam in hac plenipotentia man- 
datoque nostro desideretur, quod pro re nata huic pacificationi 
tractatuique inservire potuerit, id et omnia ac si per expressum 
hisce inserta essent, subintelligenda volumus in omnibus et sin- 
gulis praetactis eos indemnes conservaturi in forma juris plenis- 
sima. In maiorem fidem hasce manu nostra subscripsimus et ai- 
gillum Majestatis nostrae eisdem appendi curavimus. Dabantor 
Bigae, civitate nostra regia, 23 mensis Augusti, Anno Millesimo 
sexcentesimo vigesimo secundo. 

Efter en samtida afskrift bland >Åcta angående fredsanderfaandlingame mel- 
lan Sverige och Polen 1622 — 1625» i samlingen »Polonica» 1 riksarkivet, jämförd 
med af skriften i det tysk-latinska registratoret för 1622. Till konuDgens oo- 
derskrift år fogad anmärkning om originalet vidhängande sigill. 



*) I det tysk-latinska registraturet för 1622 äro här orden: •oomitialiter sive 
extra comitialiter» inflickade. 



197 

las. Big» den 98 Aucusü letl. 

Memorial öfuer dhe ährendcr, som Kongl. May:tt vill, 
att Fäldtherren och Cantzeleren skole hafua i achtt, 
och förrätta, mädan dhe äre qvar i Liflandh. Actum 
Righa den 23 Augusti, Åhr 1622. 

1. Skole dhe desarmera Gustaf Hörns, Redwens och Johan 
Hendrichsson regementten, så myckedtt harnesk och potter vedh- 
kommer, och sedan, efter hollen munstringh, medh samma yapn 
beväpna dhe trij Finske regementen, Hendrich Flemmingz, Erenst 
Ereutzes och Nils Kibbings, och sådant alt genom rustmästare, 
på dedh en richtigh räkningh däröffuer holles motte. 

2. Felas sedan föreskrefne 3 Finske regementten ändå nå- 
gre vapn, såsom och om dhe icke tillfyllest äre bevärdhe i Fin- 
landh medh öfuer» och undervärior, då skole Fäldtherren och 
Cantzeleren tage så roånge vapn af dhe andre, Åke Oxenstiemes 
och Johan Baneers, regementte, att dhe kunpe blifua beväpnadhe, 
men feledtt på öfuer- och underverior mage dhe upfylla af dedh 
förrådh, som hoos Rustmästaren är, helst dedh som gammalltt och 
färdigtt giordtt är. 

3. Så skole och Fäldtherren och Cantzeleren, när dette är 
giordtt, låthe rustningsskrifvaren giöre en richtigh räckningh, på 
alltt dedh, som dette åhr i vapn och värior är hijt fördtt, intagett 
och uttlefreratt, och sedan den giordh är, skole dhe låta inven- 
tera altt forrådedh, stycke ifrån stycke, och således clarera och 
underskrifua räkningen, där hon richtigh befinnes, och skicka 
henne försegladtt öfuer till Reknekammaren. 

4. På samme sätt skall och holles medh Arcklimästaren, att 
af honom uptages öfuer upbördh och uttgifft af dette åhredtt en 
klar och full rekenskap, och, då han den inlagdtt hafuer, inven- 
teras på 'nytt alltt forrådedh i arklied, stycken, lådor, loodh, krut, 
bly, lunttor etc.; och där rekenskapen richtigh befinnes, då qvit- 
teres och öfuersändes till Räknekammaren ; men är han orichtigh, 
då strafiues så han som Rustmästaren, ehuilcken der brotzligh fin- 
nes, serdeles för tiufnadtt och otroheet eifter förtiänsten. 

5. Här quar och vedh skantzeme skole lemnas halfue char- 

thover*) . . . .; fäldttslanger*) . . . .; halfue slänger*) . . . .; 

dubble falcknetter*) . . . .; enckell fallcknetter*) . . . .; storm- 

rtycken*) . . . .; item lådor**) ; 

Hem så må nge lodh, som här nu quar finnes, så och bly, kruth och 

*) För siffrornft &ro tomrum lemnade i texten. 
^) Bn och en half rads mellanrnm &r hår lemnadt i texten. 



198 

lunttor; item knechteharaisk*) ; pottor*) . . . .; spißß«*) 

. . . .; musketer medh bandelerer och gaflar*) ; under- 

verior*) . . . .; Alltt dedh öfrige skall förskickae tili Sverige igen. 

6. Effter eom skantzen vedh Myndedh blifuer fardigh, där- 
efFter ekole och regementten blifua heemlofFuadhe och öffuersatte 
medh Kong. May:tz skep, och nähr dhe icke tillräckia tagas up 
skeep vedh broon på frachtt och skafFues öfuer; och gifues dem 
p& [man?] '/2 tunna öel, så och dertill 14 dagars eller 3 vekors brödh 
och sill, så och grjn eller kokemiöl, att de väl kunne komma öfuer. 

7. Fäldtherren och Cantzeleren, skole och i denne höst lå- 
the giöra sigh af alle Amptmännerne, så vijdtt dedh vundne Lif- 
landh vedhkommer, rekenskap för dedh förledne åhr, och låtha 
gifua sigh in visse förslagh på alle beholdne haker, så väl öfuer 
dedh som arrenderat, borttgifuidtt, såsom dedh ähnnu ähr behol- 
lett; och däreffter regulere statijen, så och förordna den till huar 
orts förlagde ryttere och knechtar; huadh och ännu af chronanfl 
åkrer kan blifua behollitt, dedh skall och väl anteknas och föra« 
till förrådh. 

8. Effter och peningerne här vele falla knappe till follckz- 
sens underholdh, huarföre om Fäldtherren och Cantzeleren kunne 
någre upbringa hoos borgerskapedh här i staden heller andre pi 
panttegodz här i landedh, eller och på betalningh, effter som dhe 
bäst kunne accordera, där gifuer H. Kong. May:tt dem hermedh 
fuUmachtt till, och vill praestera huadh, som dhe loffua, inthet 
tuiflandes, att dhe effter tijdzens lägenheet giöra H. K. M:tz vil- 
kor i betalningen, dedh bäste dhe kunne. 

9. När Cantzeleren reser härifrån efter tractatens uttgångh 
och till Refle, skall han giöra sin flijt att förmå de Refuellske 
till försträkningh ; såsom och af andre att uphandla någre penin- 
ger till krigzfolcksens underholdningh och dem oförsummatt för- 
skicka till Fäldtherren. 

10. Om dhe äre till fongs och kunne nåås, skall Fäldttherren 
och Cantzeleren låtha upkiöpa till 40 eller 50 struzer under private 
personers nampn och dem hafua i godh förvaringh vedh skantzen. 

11. Kan och Cantzeleren någre persohner finna här i staden 
tiänligen qvalificeret, må han försäkra dem efter deres qvalitet 
på pension, eller och taga dem i H. Kongl. May:tz tiänst. 

GustavTis Adolphus m. p. 

(Sigill.) 



*) För siffrorna äro tomrnm lemnade i texten. 



i9e 

lie^: Blookkolm den 80 September 1688. 

Med reBoIntion angående fredttractaten och penningar till krigsfolket; om be- 
talning till J. de la Gardie af en gjord föntrftckning. 

Gustaf Adolph etc. Vår sjmnerlige gunst etc. Vij hafue, 
trogne män och tiänere, bekommidt eder skrifvelsse, dateret Bijga 
den 6 Septembris nästförliden, och der hoos nägre inlagde punc- 
ter, angående ider Instruction om fridz- eller stilleståndztracte- 
landet, deropå I vår skrifftelige nådige resolution och förklamingh 
underdånligen begäre. Så skicke vij eder nu härmedh innelycht 
vår resolution opå samme puncter, der effter I eder uthi tracta- 
tionen rätta kunne. Vij hafve och eliest medh dette skipet, som 
na öfver löper, låtidt öfverskicka till vårt krigzfolkz underhold- 
ningh 5000 daler och vele nådigest late göra den förordningh, att 
na medh dett allersnareste meere undsättningh opå penninger 
dijt öfver komma skall. Belangende det I, her Axell Oxenstier- 
ne, 088 till skrifve om Felldtherrens, Grefve Jacobs, betalningh för 
den forstrekningh, som han hafver giordt till vårt krigzfolk, så 
vele vij der om i befalning gifve, att han deropå anordningh 
bekomme skall och väl blifva contentcret, hvilkett förre icke haf- 
ver kunnedt skee, medan vij nu först den 17 denne måneden äre 
Hjt till Stockholm ankombne. Gudh befahlendes. Datum Stock- 
holm den 30 Septembris, Åhr 1622. 

Post scriptum: 

Vij öfverskicke och härmedh till 368 t:r salltt till krigz- 
folkszens uppeholdningh, dett I iblandh dem efiler nödtorfilen 
kunne late uttdehla. 

Biefret, ur registraturét för 1622, sid. 299, är stäldt till samtliga kommis- 
nriema vid underhandlingen med Polen. 



107. Stookliolm den 80 September 1022. 

K. M:tz resolution opå dhe puncter, som Commissa- 

rieme angående fridz- eller stilleståndztractationen sigh 

om hoos H. K. M:tt underdånigst förfråge. Actum 

Stockholm den 30 Septembris 1622. 

Först; Såsom Commissarieme sigh förspörie, att hvar de På- 

ler for någre orsaker skull ville sigh vägra och icke förobligera 

*) Rubriken till ett »öpett bref för Cantzleren opå 160 man att bruke på 
sine festninger i garnison», finnes införd i registraturet, foL 288, under datum 
Baga den 24 Aagusti 1622. 



200 

till att restituera alle de piomiflaioner, lyffter, obligatioifer odd 
contracter, som de hafve bekommidt öfver Estlandh och doch 
likväl renunciera deres rätt till Estlandh, om och sådant kimde 
efterlåtas. Där upå är H. K. M:tz nådige svar, att Commissaci- 
eme skole först urgere och stå der fast opå, så vijdt de kunne, 
dett alle sådanne promissioner, obligationer och contracter ende- 
ligen mage restitueres. Men hvar de det på sidstone ingelunda 
kunne nåå, och de Påler lijka vist renunciera deres rätt till Est- 
landh, då mage Commissarierne dervidh låtha blifva; doch såle- 
des att sådanne renunciation skeer in solenni et meliori forma på 
dett kräfi'tigste och bjndigste dett skee kann. 

Till dett andra. Om controversien infaller om Eongens i På- 
lens tittel och vapn uthi de bref, som kunde af honom skrifvas till 
H. E. M:tt; om Commissarierne och stricte skola stå derpå, att 
han Sveriges tittel ingeledes bruka skall, fast änn heele tractaten 
deröfver sönder gingo. Deropå resolverer H. E. M:tt eigh såle- 
des, att der som Eonungen i Pålen för sigh, sijne barn och efter- 
kommende renunciercr all sin förre hafde och nu förmentte ratt 
till Sveriges rijke, Storfurstendömcdh Finlandh, Estland och In- 
germanlandh etc, efter som i Instructionen videre fbrmältt är, 
då kan H. E. M:tt väl lijda, at han i sin lifztijdh bruker Sveri- 
ges tittel och vapn, men icke hans barn och efFterkommende. 

Till dett tridie. Eommer dett och opå någen disputation an 
om Eonungens i Pålens barns tittell och vapn, då vill H. E. Mitt 
icke tillåte, att de sigh antten till Sverige skrifva och dess vapn 
bruka eller och Eegni Suetiae Haereditarios Principee titulera 
skole, utan der de ändeligen stå opå någen littell af Sverige, då 
mage de kalle sigh allenest Principes Kegni Suetiae, men icke 
arffurster eller någott mehre. 

Till det fierde. Faller och någen stark quaestion inn om de 
Polnische stycken, som nu äre quarre på festningerne, som resti- 
tueras skoUe, och de Påler enderligen trängie deropå, att de och 
medh festningen skole igen lefreres, då mage Commissarierne, 
hvar icke annars vare kan, sådantt tillåthe, doch härmedh icke 
meent någre andre stycken än de, som Pålendskt nambn och vapn 
står opå och där äre opå fästningen och huusen. Men Svenske 
stycken, och de som H. E. M:tt och Sveriges chrone tillhöre, skole 
de dem ingaluude bevillie. 

Till dett femptte. Hvar och så händer, att de Påler trängie 
lijkeså opå Ständemes Confirmation här i Sverige öfver fridz- 
eller stilleståndzcontracten, såsom H. E. M:tt vill, att Ståndem» 



I 



i 



201 

i Polen och Storfursteiidömet Littowen skole den, interveniente 
decreto conritiftli, gille och approbera; d& mage Commissarierne 
aå Tijdt eonsentera, att Rijkssens Rådh här i Sverige den under- 
BioifTa och confirmera, «& frambtt ständerne i Pålen och Stor- 
fiintendömedh Lettowen det aamme p& deres Bijde, såsom förbe- 
Biiltt är, göra vele. 

ur KgiatratiiTet f6r 1629, föl. 299. 



108. Stockholm den 2 Oktober 1688. 

Bet&nkande begftree angående ryske Siorfnrstens anhållan med anledning af hans 
frieri till PrinBessan Katarina af Brandenburg. 

Gustaf Adolph etc. Vår sjrnnerlige gunst etc. Vij vele eder, 
herr Axell Oxenstierna, till nye adviser nådeligen icke förholla, 
att uthi desse dageme, är här till oss ankommin Storfurstens i 
Rysslandz post, medh ett creditif och derhoos hafde Instruction, 
hTilkens principal ährende är, att han opå Storfurstens vägne an- 
hoUer om ett christeligit echtenskap medh vår elskelige käre 
gemåhls syster, den högbome Furstinne och Fröiken, Fröiken 
Catharina, boren af den Churfurstlige stam till Brandeburgh, Her- 
tigiima uthi Pryssen, Gylich och Bergen etc., begärendes, att vij 
medh vårt egit senningebudh eller post vele gifva deropå svahr 
tillbakers igen, effter som I vijdere af medfölliande copia uthaf 
Stolfurstens bref hafve till att see. Vij begäre fördenskull nådi- 
gest, att I medh förste budh, här går emellan, vele oss låta för- 
nimma idert betenckiande uthi den saken, hvadh derom kan vara 
till judicerande. Gudh befahlendes. Datum Stokholm den 2 Oc- 
tobris, 1622. 

Ur legiBtrataret för 162B, fol. 306. 



169. Stockholm den 17 Ootober ie8a. 

Ked öfrenäoda penningar; underhandlingar i Riga och Reval om penningefOr- 
Btiäckningar; om godsförs&ljning o. s. t. för medels anskaffande; de små 
garnisonernas nnderhåll; besoldningsfolket i Riga; anderrättelser begäras. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij kunne 
eder, her Cantzler, hermedh nådeligen icke förhoUe, att såsom vij 



202 

för en kortt tijdh hafve med de tu föne sldppen ekicket eder 
11,000 dir tillhande, allttsaå skicke vij eder åther med dette vårt 
skip*) .... 5000 dir. Deesfönithan villie vij göra vår flijt, attTij 
innan Martini kunne öfTerskicka till 13,000 dir, föruthan det aom 
vij hafve befählet ifrån Finland dijt eende, så mycket eom resten 
af boskapshielpen stiga kan. Huilcket alt, ändoch det val stiger 
till en vacker summa, så kunne vij dogh väl tänckia, at det [lAe] 
kan opfylle,- allt det som till krigzfolckssens oppehellc öfver vin- 
tren behöfues vill; hvarföre är vår nådige begäran, att I ville 
göra eder störste flijt att handle medh Riga och Refle städer uthi 
gemen, att the opå viss bctalningh ville göra oss förstrekningh. 
Vij villie opå theres betalningh låtha göra visse anordningar, Bom 
dem ingalunde fallere skole, effter de vilckor, som I på v4re 
vegne med dem handlandes varde. Vij tvifle inthet, at I ju der- 
uthi varde görandes eder störste flijt, först uthi Riga, medan I 
der äre och sedan uthi Räfle, när I uthi hemrehsan der igenom 
rehsandes varde; och hvar I fruchte, att I icke kunne förmå me- 
nigheten till så stoor summa, såsom behöfves, så begäre vij, att I 
ville beflijta eder att komma de fömemste till någon förstrekningh, 
som är. Borgemester Ram, Berent Dolman och andre sådaime, fast 
än sådant accord ann skulle skee med de vilckor, som oss någor- 
ledes skadelige vore, ty vij få inthet så högt achte den skade, 
som vij uthi så motto tage, såssom vij fast mehre moste undfly, 
huad oboteligh skada, som vij deraf tage, om folcket icke tSI 
oppehollidt bHfuer. 

Eder kommer och väl i hugh, hurnledes vij sidst talte medk 
eder, att vij vore tillfridz att opplåthe någre godz till köpz, på 
det vij nägen ansehlig summa uthi penninger opbringa kunne, 
iblandh hvilke godz är Daghön, hvilken en annan kunde vara tUl 
större profijt änn oss och cronan. Derföre, om Feltherm hafuer 
lust den oss att afhandle, så äre vij nådigst tillsinnes att honom 
den för 30,000 dir eller der omtrent at effterlåthe, att han och 
hans erfvinger samme godz under adelige privilegier behöll* 
motte, och allenast göra oss deraf tillbörligh russtiänst, om hvil- 
ket I medh honom handla velc, och medh förste vethe oss derom 
beskedh. — Hvar och någen annan, anthen Jochem Berendee, 
Adam SchrafFer, Därfeldt, Scharenberg eller andre, som till någon 
summa rådh hade, ville om godz handla, så mage the gifvs ose 
tillkenna, opå hvad ort the dem begäre, så skole the dem be- 
komma me d de conditioner, som vij androm opå sådant köp op- 
•) Tomrum för namnet är i texten lemnadt. 



808 

litet hftfve. — Eder drager och väl tillmiimefl, alt vij bafve gif- 
Tidt den Lübeche, aom Feldtherm tient hafuer, Johan Gyllener 
benembdb, någre godz erfligen uthi Finlandh, op& det han skuUe 
handle medh sin fader, att han oss en summa opå viss panth för- 
fltreckia skulle; hvilket sitt lyffte han ännu icke effterkommidt 
hafyer; hvarföre begäre vij n&deligen, att I ville honom ibland 
det Finske krigzfolcket opsökia låtha, och bolla honom sådant 
föie, alt vij honom opå sådant sätt godzen skenckt bafve, huilket 
han och efiWrkomme moste, så frampt vår nådige donation skal 
bestånd bafva; och der han det till väge bringe kan, så villie vij 
hans fader en viss räntande pantt inrjmme låthe. Och på dett 
vij kunne skicke bemalte Johan Gylner dith uth, derom medh sin 
fader att handle, begäre vij nådeligen, att I vele honom hijt till 
oss sende. 

Hvadh det Svenske folcket anlanger, som opå de små be- 
festningeme är, så kunne de oppeboUes medh proviant, och bön- 
deme uthi lähnen må gifua dem stasie, fast det än skulle falla 
dem något svårt; ty vij see helldre, att vårt folk blifuer väl bol- 
let, än att man skulle således förskona bondeme, som vij doch 
icke vetha, huru lenge vij dem beholla kunne, så at vårt folk 
deiigenom skulle nodh lidha. 

Besoldningzfolket anlangende, så är derom vår meningb, att) 
der tractationen ofruchtsambligh aflupe, så at det moste till feigde 
igen, och någen belägringh för Riga vore till att befruchtte, så 
tycker oss icke rådeligit vara, att man hade dem der inne, efter 
man nepligen kan komma så mycket rede penninger till väga, 
der medh man dem till belägringens uthärdningh oppebålla 
kunde; derföre tyckes oss best vara, at the på thet fallet brukes 
annorstedes och andre åther uthi theres sladh dit förordnes. 
Men om så vore, att man them der ändeligen behöfde, så mo- 
ste Feltherm taga en ny obligation både uthaf officereme och 
Boldateme, at the ville bolla sigh iihrligen och väl, och vara till- 
fredz medh det, som man hade lägenhet at gifva dem, till dess 
dhe härifrån undsatte blifue, om hvilket the ingen misströstningh 
hafva skole, och I derom fliteligen bestella vele, för än I deri- 
från droge. Hvar och tractationen medh de Poler anthen till 
&edh eller stilleståndh aflöpe, då må Feltherm sticka det verf- 
vade rytterijt tillsammen under ett compagnie, at theres besold- 
^gh må löpa deste mindre. 

Vij åstunde stohrligen, att blifue om alle saker ifrån eder 
aviserade, hvarföre begäre vij nådeligen, at I oss som oftast til- 



804 

schiifae vele, och at I alltidh vele göra düble bref, skickandes 
det ene landvägen och det andre siöledes. Actum, Stockhobn 
den 17 Octobrie 1622. 

ür registrataret för 1622, fol. 323. 



170. Stockholm den 20 October 1682. 

Underhandlingen med Polen. 

Gustaf Adolph etc. Vår eynnerlige etc. Vij hafve, trogne män, 
bekommet eder skrifvelpe, dateret Riga den 21 Octobris, deraf sä»- 
8om och af medhfölliande act-er, vij fömimme, huruledes I medk 
dhe Poler tili handeis varit hafve och hvaropä saken då hängde. 
Så late vi 068 samme eder handell nådigst behage, doch effter 
saken mest hafuer hengt deropå, att Polerne icke bafve velet 
skingra sitt läger, och I opå eder side icke velet till handellen 
trade, för ann sådant skedt vore, anseendes, att thett vore emot 
pacta induciarum och skulle gifve dem orsak uthi sjelfve han- 
dellen, sakeme högt at spenne, om dem öfver afskeden något til- 
låtas skulle, medh hvilket the eliest fördragh hade; så sage vij 
det inthet gema, att handelen allenest för samme lägers sking- 
rande skuUdh alldeles afslås skulle. Ty oansedt det synes någor- 
ledes vara emot stilleståndzens afskedh, så tycker oss dogh, stt 
the för sin spiritu Polonico och reputatz skuUdh icke skole det 
gema göra, uthi hvilket fall man dem inthett eftergifva borde. 
Doch effter de eliest icke synes till tractationen obenägne, tyc* 
kes betenckeligit vara, att man allenest derföre handelen afsli 
skulle, helst effter man icke kan förundra att, efven såssom I 
ville hafva provision om eder säkerhet på eder sida, alltssä villie 
the och thett samme opå sin sida göre, anseendes att uthi staden 
Riga kan vara så stoor exercitus, som eder opå alle fall till haoda 
ligger, såsom den de i feldtet liggiande hafve, och annat sådant, 
såsom the uthi betenckiande hafva kunne. Derföre hvar I icke 
allerede vore åthskilde, för ann dette vårt bref ankommer, så 
sage vij heldre, att I det disputatzet medh höfvelighet late 
fahra och tillethe dem sitt läger att hafva, serdeles cfR^r troligit 
är, att sielfve tiden skall tvinga dem thet snart at skingra, sås- 
som och theres ordh faldne are. Doch är vår vilie, att I låthe 
eder om alle saker högeligen af dem försäkres, hvilken försåk- 
ringh vij icke kunne troo, att de för sin reputatz skuld, hvilket 



I 805 



tke alltidh högt achttet hafve, skole dieifTes at brythe och sigh 
och riket såledea perfidiae notam inurere. Doch p& det I för eder 
filkerhetz akuUdh vår garnison deste närmere vara motte, tyckes 
068 icke orådeligit vara, att tilbiude att mötha dem vedh Dalen, 
om the det eliest beviliandes varde, såsom vij fömimme them 
någorledea föreslaget hafva, att the uthi Dalens lähn möthe ville. 
Hvadh som I eliest uthi handelen drifvit hafve, dett late vij osa 
illtt nådigat behage, inthett tviflandes, att I, der det till fuUkomb- 
ligh bandell kommandes varder, effter eder Instruction eder stör- 
ste flijt om ett gott ändskap görandes varde. Actum Stockholm 
den 29 Octobris 1622. 

Brefret, nr regutrataret för 1682, fol. 848, år st&ldt till smmtliga kommU- 
sariema yid anderhandlingea med Polen. 



171. Stockholm den 80 Ootober 1622. 

Om krigsfolket i Lifland och dess onderhåU. 
Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij hafve, ber General 
ocb ber Cantzler^ fömummidt eder disposition om folcket der uthi 
Lifiland. Så late vij oss sådant nådigst behage och äre dermedh 
väl tiUfredz, hvar vij elliest kunde komma så månge penninger 
till våga, att besoldningzfolket uthi Riga kunde oppehållet blifva; 
om hvilket vij ville göra vår störste flijt, såsom vij och deropå, 
' allerede för ann denne, hafve afferdet tre poster, af hvilke vij 
I fömimme två framkompne vara, men den tridie är ännu uthaf 
' vinden arresteret i skären och sende vij eder med denne fierde 
I posten 11,000 dllr*). Och effter vij tvifle för vintteren mehre pen- 
I ninger dijt komma kunde, både derföre att oss är besvärligitt 
I stoore summer i hast i höst till väga komma, och vij befruchtte 
: vintteren hastigt påkomma skall, så at, det vij till väga komme, 
icke kan medh öped vatnedh öfverkomma; så är vår nådige be- 
gäran, att I samptlige vele göra eder största flijt, at der eller 
ifrån andre ortter opbringa någen summa, antten i penninger eller 
«pannemål, der medh folckett kan underhollet blifva, till dess I 
Iiär ifrån undsettningh bekomma, opå hvad hälst conditioner I 
«Mänt kunne tillväga komma. Vij vele göra vår flijt, at dijt 
skaffa dett meste oss möijeligitt är, så att summan, både medh 
det som allerede senndt är och effterkomma skall, kan blifva vidh 
paes 50,000 dllr eller något deröfver, om det elliest kan öfver- 
•) Se nedan, brefvet N:o 174. 



komma. Och hade vi] halst besoldningzfolckett uthj Riga, effter 
det är beste folcket till att lijte opå, om något omträngde, hvar 
man kunde komma så månge penninger tillväga, der med the 
oppehoUes kunde. Hvarföre om thet bÜfver så säkert stilleståndh, 
att I förmode, att man i vintter kan få dijt inskicke den ene po- 
sten penninger effter den andre, som man dem kan till väga 
komma, dermedh the oppehoUes kunne, så see vij helst, at the 
således blifva, som the nu förlagde are. Men uthi en post att 
komma så månge penninger till väge, dermedh de opå någre må- 
nader kunde blifva oppeholdne, såsom I begäre, dett är oss omöije- 
ligidt, och fast vij ännu hade penningerne till redz, så kunde 
vij opå denne tiden om åhret icke senda så månge skep, effter 
man opå hvart skep icke kan högre våga än tijotusende dllr i 
sender. Derföre, hvar I fömimme, att passagien icke blifver sa- 
ker, så moste I icke flere af de fremmende derinne behoUe ann 
så månge, som I kunne tencke, att I opå någre månader med 
penninger underhoUa kunne, till dess dhe här ifrån undsetningh 
bekomma, och då moste I förläggia det öfrige af det fremmande 
folcket opå de andre husen, dijt man kan uthi små poster und- 
settia dem medh penninger, efftersom de behöfva. Men om pas- 
sagien blifuer säker till våren, då tyckes oss, at der behöfves icke 
så mycket indlenskt folk uthi staden, som der nu är, opå det the 
icke uthi otidh skole opäta spannemålen, så at det framdehles 
skulle fehla, för änn undsetningen hedan komme, om framdehle« 
något fiendtligit påkomma skulle. Derföre opå det proviantet, 
som der uthi förrådh är, motte opå det fallet sparas, tycker os«, 
att om stilla blifuer, kunne I senda sombtt af det Svenske folc- 
ket opå landet och låta underhoUa dem medh stasien och gifi^ft 
dem, såsom de vahne äro, en half tunna rugh eUer någott mehr 
för aUe partzeler om månaden. Och der I befinne, att den ene 
stasien, som pålagdh är, icke tillrecker, kunne I låta änn tå en 
ny pålegge, fast dett än skulle falla böndeme besvärligidt. Ty 
oss är mehre om krigzfolcket anlaget, att the motte väl holdne 
bUfva, änn om böndeme, dem vij icke veta, huru lenge vij be- 
hoUe. Sammaledes kunne I och legge en hoop uthi borgelåger 
uthi Estlandh opå pantte och lähngodzen sampt de nye arfre- 
godzen. Vij begäre och, att I vele göra eder flit, att I opå vexell 
kunne opbringe en hoop spanmål, dermedh krigzfolcket underhol- 
les kunne, hvilken vij i vår effter eder försäkringh betala vele. 
Hvar och så vohre, att handelcn alldheles ofruchtsambUgh af- 
ginge, och I fömimme, fijenden skulle understa sigh att ber&nna 



207 

«taden, då motte I tillsee, att I icke hafve nAgre af dhe frem* 
Btnde deriime, af hvilkom maa någen mutination hade till att 
be&lure, uthan 1 moste dertill tage det folcket, som hafuer så* 
dioa capit^iner, som Sveriges crono så förobligerade åre, att man 
bo ioimode, at the sigh och sitt folk uthi devotion emot oss 
KoUandee varde, dem I och moste låthe förplichta sigh, att the 
TÜIe vara trogne, ehvadh nödh, som opåkomma kan, och låtha 
ng nöija med den dehl, som I hafva rådh at gifva dem, till dess 
dlie nndsettningh bekomma. Ty om de det icke göra, så är thet 
bettre, att the are uthe än der inne. 

Efilter och opå Pemow, Wittensten, Refle och Narfven are 
sTsge garnisoner, så är vår nådige villie, att hvar något fiendt- 
ligit påkomme, att I hafue et vaket öga opå bemelte befestnin- 
gsi, att fienden icke någon af dem förraske motte, uthan att I 
Qthi tidh deres garnisoner förstercke. Dhe pelsser, skoor och 
0tromper, som I begärede, att vij vele öfverskicke låthe, sende 
vij eder, nembligen pelsser 1,530 stjcker, skoor 4,194 par och 
rtnimper 1,623 par. Hvilkett vi eder till nådigt svar icke hafve 
Telet förholle. Actum Stockholm den 30 Octobris 1622. 

Brefret, ur registrataret för 1622, fol. 344, är ståldt till kommisBariema 
?id Qnderhandlingen med Polen, «ärdeles till Fältherren och Hikskansleren. 



! 171 Stockholm den 1 November 1622. 



Föreskrifter rörande försigtighetsmått rid anderh andlingen med Polen. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Andoch, herr 
I CtQtzler, vij för -någre dagar sedan skrefve eder samptlige till, 
I r&dandes dertill, at oansedt the Poler sitt läger icke skingrade, 
\ skulle 1 dogh uthi fuUkombligh handell medh dem trade, likväl, 
I effter vij i dagh hafve bekomet eder skrifvelsse, den I med Hans 
Termo oss tillskrifvidt hafve, deruthi I uthföhrligen orsakeme 
tillkennegifva, hvarföre the samme läger icke skingra vele, och 
Kt der under äre andre practiker, hvilcket oss och icke synes 
olicht vara, uthan att under all deres handell är idell bedrägeri]'; 
derföre är vår nådige villie, att 1 ingalunda alle tillike, och ser- 
deles att icke Feldtherm och I komma både i sender opå hande- 
len, med mindre änn dhe sin exercitum skingra vele, och att I 
vd see eder föhre, at I icke af dem förraskede blifve. Men der 
Bå Yoie, att I dess förinnen förmodde eder medh edre sammen- 



ao8 

komster något utrette kanna, så holle vij gott Tara, att I på deti 
«ettet mötba dem, aåssom I begynt hafve, aå at icke alle, utha« 
två eller till det högste tre tillike möthe dem, dogb ingalunda 
Feltberren och I både utbi aender, utan så är, at the sitt liger 
skingre, och I see, att the medb fuUkomligh alfvar handelen fö- 
retaga. Hvilket vij eder nådeligen icke hafve velet förhoUa» 
Actum Stockholm den 1 Novembris, Abr 1622. 
Ur registntnret för 1622, foL 362. 



178. Stockholm den 18 Kovember 1631 , 

I 
t 
GodkänDande af kommiBsariernas åtgörande vid uDderhandlingen med Polen. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij hafyc, j 
trogne män, bekommedt eder samptlige skrifvelse, deraf vij fö^ ^ 
nimme, huru I medb de Poler härtill handlatt hafve, hvilkett allt j 
vij oss nådigst behage låthe och tvifle inthet, att I och framdeles 
varde görandes eder flijt, rettandes eder efter den instruction, som 
vij eder nådigst gifvidt hafve, adviserendes oss alltidh omstende- 
ligen om alle saker. Gudh befahlandes. Datum Stockholm den 
18 Novembris, Åhr 1622. 

Brefret, ur registraturet för 1622, nd. 371, är stäldt till samtliga komiiut- 
«ariema vid underhandÜDgen med Polen. 



174. Stockholm den 18 November 1623. 

Svar på mottagna bref ; om folkets förseende med penningar och spanmåL 

Gustaf Adolph etc. Vår 83mnerlige etc. Vij hafve, her 
General*) bekommedt eder skrifvelsse, daterat Rijga den 5 No- 
vembris, der uthi I oss underdånligen tillkenne gifve, om bvadh 
kundskaper, som I uthur Polen och andre ortter fömummidt 
hafve, der uthi I göre det oss behageligit är, och bcgäre nåde- 
ligen, att I och framdehles oss alltidh advisere ville, om hvad 
som I från åtskillige ortter fömimme. 

Demest I formale, att krigzfolckedt mycket siuknar, huilkes 

orsak föregifz icke allenast den fuchtige vederleken, som i höst 

varit hafucr och the trånge logementer, som dhe haft hafve, uthin 

•) Brefvet år, såsom nedan anm&rkes, staldt till Faltherren Jakob de I» 
-Gardie och Rikskansleren gemensamt; jämför bref ven N:o 171 och N:o 175. 



209 

och att I effter vårtt afrehaande icke hafue haft någre pennin- 
ger, dermedh I bafve kunnedt undsettie dem, uthan de hafve 
moflt righ behielpe med den spannemål, häringh och salltt, som 
i förrådh varidt hafuer, aå, effter vij nu om logementeme och 
folekasens förleggning icke annars disponere kunne, an sosom det 
giordt är, och Gudh allzmechttigh hafuer täckts sende siukdomen 
iblandh folckedt och sädane fuchtigh Tederlek förlentt, sä kunne 
vij inthet annadt der till göre, än vij moste yara tillfredz medh 
lums gudomelige försyn. Men dedh I formale, att [I], sedan vij 
der ifrån afreste, icke haft någre penninger att undsettia dem 
med, ded tycker oss underligitt vara, effter vij opå äthskillige 
poster temelige summor till eder affardet hafve; ty först sende 
vij den 24 Septembris på Engelen femtusend daler, demest den 
7 Oetöbris på Leoparden sex tusend daler, medh hvilke pennin- 
ger sampt spannemål formales uti förslaget, att folcket är con- 
tenteret till den 1 Novembris. Dessförutan hafve vij den 16 Oc- 
tobria på Mercurio sendt 6 tusend dir; seden sende vij den 30 
Octobris medh boijort^n 11,000 dir, hvilke 17,000 daller I hafve 
utbi förråd till Novembris och Decembris månader, och dess för- 
uthan hafve vij för två vekur sedan lathet opå Engelen inleggie 
10,000 dir, hvilken effter han alltt sedan af motvind arresteret 
är, och dett nu begynner frysa, vilie vij skicka samme penniger 
öfrer åth Refle och seden landvägen derifrån äth Riga; och om 
Mmme penniger icke så snart framkomma, kunne I deste mehre 
gifva folket af spannemålen, effter I och en godh hielp hafva 
uthaf landet. Eliest hafve vij uthi vår sidste skrifvelsse till eder 
och Cantzeleren lathet fömimme vår villie och betenckiande, hu- 
ruledes folcket best kunde förlegges och underhoUes. Dereffter 
I eder och rettendes varde. Gudh befahlendes. [Af Stockholm 
den 18 Novembris 1622]. 

Brefret, ur legistraturet för 1622, fol. 371, ftr enligt rubriken i registra- 
tnret stäldt till Fältherren Jakob de la Gardie och Bikskausleren. 



176. Stockholm den 18 November 1622. 

Underrättelse om öfyersändande af en post penningar till krigsfolket. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij låthe eder, her 
General och her Cantzler, nådeligen förnimma, att dett skippet 
Engelen är för någre dager uthluppet medh de tijotusendhe da- 

^«/ Oxenstiemay II. 1, J4 



210 

ler, 8om vij uthi vår eidste skrifvelflse förmälte*), och hafve vijnu 
lathet lefrere Bugislaus Rosen 7000 dllr. Dertill och befählet 
honom, att, om han hinner skepet, skall han tage alt tillhope och 
skicka eder med det alldraförsta tillhande; men, om han icke 
hinner skepet, förmode vij medh Gudz hielp, att der vinden foga 
vill, skall dett innan få dager till eder framkomma, och Bugis- 
laus skall sä skicke de 7000 daler efter, så att de vist skole fram- 
komma till julen. Och efter det blifver nägott långsambt för 
änn samme penniger framkomma, är vår nådige begäran, att I 
ville göra eder största flijt, at der opbringe så månge peninger, 
der medh folcket sigh dess förinnan hielpe kunne, opå hvadh 
conditioner dett och skee kunne, ty oss är anlaget, att folcket 
motte väl hoUet blifva. Gudh befahlendes. Datum [Stockholm) 
den 18 Xo vembris 1622. 

Ur registraturet för 1622, fol. 372. Brefvet är stildt till Fältherren J. de 
la Gardie och Bikekaneleren gemensamt. 



176. (Egenhändigt.) Stockholm den 20 November 1622. 

Underhandlingen med Ryssland; om oskadliggörande af farliga personer i Riga. 

Jagh hafver, her Cantzeller, bekomit eder skrifvelse och 
förstår, at I med flit och nit vele drifva then stora instruction, 
så vidt ther med kommas kan; och när inthet hop mehra fina 
den at igenom drifva och thes puncter erholla, velen I brucka 
thet settet, nemligen at proponera them förlengningen på stille- 
stondet, för än I them uppenbara bij-instruchtionens meningb* 
Jagh gillar fuUer eder intention, men settet, som I brucka velen, 
kan jagh icke gilla, ty tå måste jagh och gilla thet, at stiUe- 
ståndet skulle vara bettre än freden medh the vilckor, som i bij- 
instructionen förresckrefne ståå, h vilket jagh icke giör. Först 
at alle stilleståndh äre man ther hen mente, at man hvila och 
icke förlickas vil. Thernest kan inthet ther uppå restitueras, och 
således blifva vissa fomenta belli och öfver hufvud orsacker 
beholdna, som innan kort och ved första legenhet kriget åttcr 
ithenda skole, tvifvels uthan på vår olägelige thid. Sedan skole 
vij (som billigt måste föUia rattiones conscientiae non status) 
neppeligen komma öfver oss, någon sin någon profit under stil- 
leståndet a t söckia, hvilcket doch fienden (som rationes status 
•) Se föregående bref. 



211 

Omnibus foederibus i alle tider hafver förredraget) visserligen 
rüder cum nostro periculo. Thes för uthan så kunna och ett 
sådant stilleståndh icke föllia tbe solennia, som efter then Pol- 
lenske stat behöfves till en fast tractat. Ther och bij-instruc- 
tionens puncter nås kunde, skulle vij ju så säckre vara på fre- 
den, som om alt thet i then stora instruchtion om freden för- 
mehles, nåås kunde. Reputerligare är val then stora, men nyt- 
tighare är hockendera nåås kan, än stillestandet. Stillestandet 
år väl got och bettre än continuationen på kriget; gifver tilfelle 
statten at stadga, oss at försäckra med nja exercitus och macht, 
soliderar the vunna provintier med ricket, differerar al fara på en 
thidh, hvilcket och politiskt giordt, men freden är en tingh, som 
Pålacken nestan til evigh tidh ved oss skillier. Ty then som 
betiachter then Pålenske stat ret, han kan nock sehe, at han 
slechtas mycket på Tysland, ther mechtige privatpersoner hafva 
store interessen, at staten må blifva oturberat. Hafva och macht 
them som ad clavum imperii sittia at hindra något nyt at be- 
gynna, hvilcket mechtight gellandes varder til thenna fredens 
(om han nåås kan) stadfestelse, som oss uthan tvifvel ju nytti- 
ghest är. Ther och så vore, at man tviflade om bij-instructionens 
puncter skole af fienden annammas, så skade doch inthet theres 
proposition, ty Gudh och menniskior, retvisan och vårt samb- 
vette skulle tå vara vare vitnen, at vij alt hafve giordt, som giör- 
raa kan om et fredeligit lefveme. Alliest är och aff nöden at bij- 
instructionen memorialen om stillestandet prefereras, ty ther 
stillestandet först proponerades, kan icke väl sedan äter om bij- 
instnictionen handlas, men uthaf bij-instructionens proposition 
skole Polackerne visserligen så vidt få loppan i örat, at the icke 
skole kunna stillestondet utslå; fast the än icke strax conditio- 
Beme vedertaga kunne. Vele förthenskuld I med edra coUeger 
sacken (om hon in integro är, när thetta bref eder lefvereras) 
therhen retta, att bij-instructionen memoriallen må prefereras, 
men om thet tå alreda skiet är, moste thett blifva ther veder. 

Themest seer jagh, huru i Riga almogen discontenteras af 
magistraten. Här faller migh in, om man icke skulle kunna 
Dyttia sådan oenighet, sigh til seckerhet. I vetta, huru mech- 
tigh Ecke är ther i staden; eder är och icke okunnicht, af hvem 
tan altidh är stödt och behållin ved samma potentie, nembligen 
af Konnungen i Fållen. Huru nödight the Pålacken offendera, 
som af then factionen äre, vetten I; huru politice heller magis 
rinmlate the med oss omgå, vette 1 och. Huru farligit är, sådana 



212 

uthi een grendtzfestning at hafva, kuime I nochsambt judicera. 
Kunde nu I befinna rådeliget genom folcksens medel sådana 
uthur byn at skaffa, och staden ricket thes bettre försäckra, thå 
tyckes migh sådandt vara mödan verdt. Våret och, at något 
sinceri voore i Wellingh, kunne I sehe til, om I honnom kunde 
brucka til the andras antagonistam och på thet fallet giöra hans 
begiär om Irfvehåf. Hvar icke, mage I giöra honnom hop in fu- 
turum. Jagh steiler thetta eder discretion hem, såsom vel varde 
giörrandes, hvad seckrast är til edert fedemeslandtz tienst. 

Hvad annat vedkommcr, varde I förnimmandes af medfölliande 
sckrifvelser. Önskar, at alt måtte lenda Gud til äro, oss til salig- 
het, och fädemesslandet til långligit velståndh. Eder i Guds gode 
beskyd befalandes, til al helsa och velmåge, som jagh med gunst 
och alt got velbevågen är och blifver. Datum Stockholm den 
20 November, År 1622. 

Gustavas Adolphus m. p. 



177*). Falun den 15 December 1622. 

Ytterligare om penningar till krigsfolket; förlänges stillestandet, &r någon pant- 
sättning af gods obehöflig. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Eder skrifvelsse, 
her Cantzeler, dat. Kijga den 12 Novembris, är oss väl tillhanda 
kommen, hvaraff vij förmerkie, huru när I ändå med dhe Polni- 
sche Commi88a[rieme] vore till handels kompne, desslikest eder 
samptlige flijt om krigzfolkzens entertenement och underholdh, 
och late vij 088 alltt sådant nådeligen och väl behaga. Och ef- 
ter uti samma skrifvelsse och förmält varder, der i staden villia 
falla svårtt yterligere någre penniger upbringa, hafve vij derföre, 
såsom I begiäre, tillskrifva låthit Borgmestere och Rådh uthi 
Räfle och Narfve städer sampt invohneme uthi Iwanogorodz ha- 
kelverke, att de till krijgzfolkzens, som i Liflandh till rijkzens 
värn och försvar stadde äre, uppehälle någott contribuera och 
förstreckia ville, och dem der hoos försäkrar, att alltt, hvad I 
dem deremot på vare vegne lofve och tillseije, skall richtigt hol- 
lit* och efFterkommidt varda. Sedan hvar och icke, I då ville 

*) Under datum 8tockholm den 21 November 1622 finnes i registraturet, 
fol. 876. rubriken på ett bref till Rikskansleren, latt han affordrer ho6S Johan 
Möllers hustrus siecht uthi Riga en landtaiia, som hans fader skall hafra gjordt.» 



213 

ed€T högste flijt anyenda, att I effter vår förre skrifvelsse till 
den tiden någen ansehligh summa kunne till väga bringa. 

Belangende eder förfrågan om de penningcr, I efter vår be- 
giiran till nästkommande sommar på godz uptaga skole; hvar 
stillestanden continueras och förlengies, är vår gunstige meningh, 
icke giöres behof någen derom soUicitera och anmoda. Gudh etc. 
Datum Fahlun den 15 Decembris 1622. 

Ur reg:iBtratQret för 1622, fol. 394. 



178. Borenahyttan [n&ra Falun] den 18 December ie22. 

Om nja penningeposten öfvereåndande till krigsfolkets behof*). 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerligh etc. Vij förnimme, her 
CftDtzeler, af eder förslagh, som I giort hafve, att det som här 
ifrån dijt kommidt är, icke länger kan förslå att underhoUa folc- 
kett med änn till den 1 Januarij, och I sedan på de effterföU- 
iande månader inthett vethe eder tillgå, så vele vij eder nådeli- 
gen icke förholla, att vij hafve för någen tijdh seden sendt medh 
Bugislao Rosen 17,000 dllr, huilke han oss utlofvedt och tillsagdt 
hafver till helgen eller nyåhrctt alldrasenast eder tillhanda stelle. 
Dessförutan tillschicke vij eder her medh otta tusend dir rede 
peninger sampt med en vexell till Måns Mårttensson, at han eder 
på Gustaf Horns vegner 2,000 dllr fram emot fastan lefrera skall, 
och så frampt här ännu mehr funnes i förrådh, kunne man på 
deune oläglige tiden icke någen vägz der medh forttkomma. Vij 
hafve och desslikest tillskrifva ochl)efahla lathet StåtthoUeren [-o: ne] 
i Pinlandh, att de med alfvar drifue på, att rasten för boskapz- 
Helpen upburen och med förste eder tillstelt varder. Förhoppes 
derföre, att detta, som nu öfversendt är, sampt med den förstrek- 
mngh, som af städeme och androm till att förmoda är, skall 
kunna reckie till att entertenera och underhoUa folcket med till 
Martij månadt, sedan man genom andre medell undsettningh be- 
komma kan. Datum Borenshytte gårdh [den 18 Decembris 1622]. 

Ur registraturet för 1622, fol. 399. »Lika lydande till Fältherren>. 



•) Jmf. föregående bref Nris 171, 174, 176 och 177. 



214 

170*). Simtuna den 2S April 1883. 

Om åtskilliga anordningar for den nya staden Sala. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij vele eder, 
herr Cantzler, nådeligen icke förholla, att efFt^r vij are nu så 
vidt kompne med den nye staden vedh Saala, att hvar och en, 
som der byggia \dll, är tilldehlt hans serdehles tompt, grijpa ett 
anfangh och platz, hvar* på han byggia skall, blifva i värkett 
stältt**); hvarföre, medan vij icke vette, om vij kunne så snartt 
komma tilbaker igen, begäre vij nådeligen, att I sampt med 
Ståtth[ållaren] Claes Hoorn och Marskalcken Svantte Baneer, be- 
gifve eder der hädan till nästkommende Valborgzmesso tingett, 
och då låtha Borgemestere samptt Rådett och heela menigheten 
giöra och afleggia deres borgerlige eedh, huruledes de sigh emot 
oss och inbördes emott hvar andra förhoUe skole, och I eliest 
disponeren och förrätten, hvadh I där vette uthaf nöden vara; 
synnerligen att I uttvälia gode och beskedelige män, som till 
magistrat sätties och stadzens embeter bekläda skole, såssom och 
att I befahlen Cammereraren Jahan Ottesson, sambtt Hans Dob- 
bertt, att de på samma tijdh sigh dijt begifva och rååleggia 
egoma emellan staden och de näst omliggiande byar, på dett 
hvar och en må vetha, huru myckett honom med retta tillkom- 
mer, och huru vidt hans ägor sigh sträckia, och icke någott klan- 
der deraf i framtiden upvexa må. Men hvar eder icke vore lä- 
geligit sielfve eder dijt begifva, då mage Claes Hoorn och Mar- 
schalcken sigh dijt förfoga, och samme ährende förrätta. Datum 
[Simptuna den 23 Aprilis, Anno 1623]. 

Uj registraturet för 1623, fol. 126. 



180. SvartsijÖ den 25 April 1628. 

Med bref ifrån Riga; Gerdt Didriksson bör genast sändas till Konungen för 
meddelande af underrättelser om förrådens tillstånd m. m.; om truppsam- 
mandragning i Telge; köp af skepp med båtsman. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij vele eder, her 

Cantzele r, nådeligen icke förholla, att vij i dagh hafve bekom- 

♦) I början af året 1623 finnes i registraturet följande rubriker: 
Till her Axcll Oxenstierna, Cantzlerenn, att han skynder sigh hijt hem till H. 

K. M:tt. Datum [Vesteråhs den 13 Februarij 1623] ... fol 49. 

Till her Axell Oxenstierna, Cantzleren, at han igenom "nätt 'och däéh" skynder 

sigh hijt. Datum [Vesteråhs den 8 Martii 1623] fol B2 

1.1 •* *'? ^**}!."^*^ ^^" ^ registraturet sannolikt felskrifvet; möjligen' häf^'a'iiagra ord 
blifvit utcglomda. "* ® ^ 



215 

midt bref ifrån Rijga, huilke vij eder här medh tillsende, hvaraf 
I förnimme kunne, huru sakeme der fatte äro, och hvadh ytter- 
%ere der tili giöree ekall. Och begäre nädeligen, att I medh 
ftidraförsta afferden Gerdt Dirichsson tiU oes, och att han tager 
beskedh både pä ett och annat medh fiigh; pä alltt dett gevehr, 
eom i förrådh tinnes, och derhoos ett vist förslagh på alltt det 
proviant, som till sjöfolckett förordnatt ur, sampt medh den an- 
ordningh pä sjöfolkzens pennigelöhn på detta åhret, af hvadh post 
hon är, eller hvart hon är vägen kommen, på det vij mage vetta 
våra saker der effterrätta. Såsom och I ville oss tillsenda de för- 
slagen med sielfve brefuen, som vij senast hafve Feldtherren till- 
skrifva lathet och nu med denne posten öfversendes skole. Dess- 
likest at dett Norlandske folckett motte med alldrasnareste up- 
fordratt och till Tällge förfogatt vatrda. Och såsom vij hafve 
aSerdet nägre capitener, som sjöfolckett uthi landzendeme up- 
biuda skole; att I vele så laga, de botzmän, som i upstädeme 
ähro medh förste kunne upfordrade och åth Tälge försendt varda. 
Och effter vi fomimmc en godh deel af vare skepzcapitener och 
skeppare aro uthaf den siukdom, nu i landett vancker, döde blefne, 
ihr och vår nådige begäran, att I handlen med Paridon von Horn, 
om dett skepedt och de 50 Nederländske botzmän; och oansedt 
det kan falla något dyrt, I doch lijkväl slute och ingå ett vist 
kiöp med honom derom, på dett vij mage taga af samme botz- 
men och bruke i deres stadh igen, såsom döde och affalne äro. 
Gudh etc. Datum [Svartsjö den 25 Aprilis, Anno 1623]. 
Ur reglstraturet för 1623, fol. 128. 



181. Svartsjö den 28 AprU 1628. 

BilLskansleren bör, på grund af det från Danzig befarade polska anfallet, träffa 
anstalter för truppsammandragningen i Telge; för Drottningen böra farhå- 
gorna, på det att hon icke må oroas, hemlighållas. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij vele eder, her 
Cantzler, n adeligen icke förhoUa, att här äre tvenne skep ifrån 
Dantzigh ankomne, hvilke stadhfäste dhe kundschaper vij tillför- 
enne om Konungen i Pålandh bekommitt hafva, och berätta, att 
W uthi egen persson vill komma neder till Dantzig, der han 
liafver 200 skärbåthar förfärdige låthett. Och hafve alleredho der 
Hggiande 6000 man till foot och således med första vill göra ett 



216 

fiendtligitt innfall på våra land och gräntzer. Hvarföre och, pi 
dett vij honom med väpned hand undfånge mage och finnefi be- 
redde att giöre honom mothståndh, är vår nådige begäran, att 1 
med största flijt drijfve på, att Uplandz-, Vessmannelandz- och Dala- 
knechtterne, sampt Uplandz- och Sudermanlandzrytteme med all- 
draförste motte upfordrade och ådt Tellge försende varda, och, 
oansedt vij stoorligen behöfde eder närvahrelsse, på dett vij 
medh eder om alla saker consultera och rådhslå kunne, lijkvöl 
vele vij icke gerna, att I någen vägz rycken derifrån, för än I 
kunne see folckett på ryggen, emedan vij ingen vethe, om I drogo 
dädan, som folckett sedan fortt skynda kan. Sedan att I ville 
till en begynnelsse förskaffa skutor ådt drabantteme och dhe öf- 
rige af La Chapelles soldater och med förste förskicke dem åth 
Tellie, såsom [och] af factorien upfordra låtha alltt dett, som ftr- 
digt och tillgiordt är, och desslikest dett åth Tellge försende. Och 
effter vij fruchtte, att htar H. K:tt vår elskelige käre gemåhl 
blefue uthi hast härom kundgiortt, skulle H. K:tt sigh deröfver 
endsetta och föifähras, begäre derföre nådeligenn, att I prudenter 
dermedh omgå och H. K:tt icke strax förfähre, huru kundska- 
perne lyda, och hvad på färde vara kan. Och der någen uthi 
denne tillkommende veko, hafuer hoos oss någott att beställa, 
schall han sökia oss anttingen i Tellge eller Nyköpingh. Gudh 
etc. Datum Svartsjö den 28 Aprilis 1623. 
Ur registraturet för 1623, fol. 131. 



182*). Södertelge den 29 April 1623. 

Rikskanslereli bör, så snart han träffat gjorda anstalter for truppsammandrag- 
ningen i Telge, skynda till Konungen för att affatta svar p& Riga stads 
bref; om skcppshandeln med Paridon v. Hom^*). 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij vele eder, her 
Cantzler, nådeligen icke förholla, att vij hafve igenom läsitt de 
Rigisches bref, som I oss tillschickade, och deraf dehres begäran 
förnummit; och hafve vij ingen, som derpå ett redeligitt ßvar 
Stella kann, för änn I sielfve till oss komme, hvilckett vi gema 
Båge. både för den och andra orsaker schuU medh första skee 

•) Under samma datum finnes i registraturet, fol. 136, en rubrik på ett 

bref till Rikskansleren, >att han låther verfva båtsman i Upstaderne för besold- 
ning». 

♦♦) Se bref vet N:o 180. 



217 

kunde. Begarc deiföre nådelisrenn, att så snartt I kunne Uplandz-, 
Vessmannelandz- och Daalafolckett fortekynda och dem för eder 
hafva, I då ville begifva eder till obs till Tellge, der sakeme 
med 068 förratte. Och, såaom vij af eder skrifvelsse fömimme, att 
I hafre varitt till handels med Paridon von Hoom om dett skip- 
pet, han hafver, och han inthet vill nährmare accommedere sigh, 
änn på 7,500 dUr, så är vår nådige begäran, att 1 tagen ho** 
nom ännu till handels, och tillsij, huru nar I der medh komma 
kunne, och, der han ingeledes vill sigh närmahre accommodere, 
1 då endtligh på samma summa sluten kiöp med honom, och att 
dhe 50 Nederlendsche blifue der hoos, såsom han hyredt hafuer, 
efter ibland vare botzmän hafver siukdommen myckett öfvcrhan- 
i den tagitt, och när I med honom der om eense äro, I då låthe 
skeppet löpa ätt Tellge redden, och der uthan för liggiande blifue 
till vidare beschedh. Sedan begäre ri och, I ville med största 
flijt låthe verfva botzmän i upstädeme, effter såsom vi eder till- 
förenne tillschrifuidt hafva; och oss derom förstå låtha, huru 
månge I bekomma kunpe, att I mage vette vare saker der effter 
retta. Datum Tellie den 29 Aprilis, Anno 1623. 
Ur registratnret för 1623, fol. 136. 



las*). Södertelge den 24 Maj 1628. 

Försyarsanstalter under Konungens frånvaro på flottan. 

Memoriall öfver de ährenden, som Kong. M:tt hafver 
respective tillbetrodt och befaltt H. F. Nåde Pfaltz- 
grefven och Cantzleren till förrätta. Datum Tellge den 
24 Maij 1623. 
EflFter Kong. M:tt nu förrehser till flottan, om den att dispo- 
nera, hvarföre på dedh sakeme icke mage på denne sijdan för- 
summas, då vill H. K. M:tt, att H. F. Xåde och Cantzleren låthe 

*) I början af Maj månad 1628 finnes i rftgistraturet följande rubriker : 

TiU Cantzleren, att han handier medh borgeme i Arboga, dett de ville förstreckia 
några flinttebyasor. Datum [Nyköping den 2 Maj 1623] fol. 142. 

Till Cantzleren, att han låter upfordra krigzfolckett och att dhe marchera land- 
vägen. Datum [Tellie den 3 Maj 1623] fol. 143. 

TUl Cantzleren, att han förfoger sigh [till] H. K. M:tt. Datum [Tellie den 6 
Maj 162S] fol. 146. 

TiU Caotzleren, att han påskynder, att krigzfolckett marchera [och] skynda sigh 
fortt land vägen. (Samma mening till Claus Hoorn). Datum [Tellie den 7 
Maj 1623] fol. 147 



218 

BU 8trax alltt krigzfolckett marchera der hem. Och så snartt de 
dijt ankomma, slå quarteredt på fastelandzsijdan i Jema sochn 
vidh broenden, och att rytteriedt förlegges derifrån på beqvemb- 
lige orter, där dhe ein nödtorfft hafva kunne. Och medan Lessles 
regemente, så och de tu Vessmanlandzcompagnierne moste mar- 
chera här ifrån, så skole de tage broen med sigh och föhra henne 
till Mörköön, hvarest H. F. Nåde Pfaltzgrefven och Cantzleren 
skola låtha slå henne öfver och festa öön på både sijdhor medh 
faste landedh på en beqvembligh ort, där dedh är närmast öf- 
ver, och låtha slå skantzer vidh hvar brooändha. Och så snartt 
Johan Hindrichsson medh sitt folk aiF Vestergötlandh är ankom- 
men, skall footfolckett sambias i lägret tillhopa och hollas godh 
justicie iblandh krigzfolckett; och så medh all flijt hafves ett 
öga pä fienden, så att, där han i medier tijdh motte komma, han 
då funne mothståndh ock landgången honom motte blifva för^ 
vägratt, såssom och uppehollenn och afdrifven, till dess Kong. 
M:tt kunde hafva tijdh med dedh andre folcket att komma till 
undsettningh. Vender sigh och fienden .åth Stockholm, då skall 
Pfaltzgrefvens F. Nåde och Cantzleren lempna qvar i skantzen och 

vidh broen*) , och så medh rytteriedt och det öfriga 

aff footfolckett marchere genaste vägen åth Stockholm emot 
fienden att assecurera stadhen. Men om han imedlertijd sökte 
landstiga vidh Elfznabben, då skole dhe marchera honom emot 
uth till Elfznabben, landgångenn der att hindra, och alltt möije- 
ligitt afbräck göra, så länge H. K. M:tt därom kan adverterat 
vardha. Men där fienden vände sigh åth Nyköping, så skall 
strax rytteriedh hugga fortt åth Nyköpingh till att försvara sta- 
den, så lenge knechteme kunne komma eflFter och hindra att fi- 
enden icke där må fremia sin villie. 

Och på dedh alltingh till mothståndh deste mehra må vara 
till redz, då skole uptagas så månge båthar, som man mest kan 
fåå, så i Mälaren som skånegården, och dhe skoUe dehlas uth pä 
regementten och compagnierne, och hvar Öfverste taga sine i 
förvahringh och svara där till, såsom och hvar Capitain särdeles 
för sitt compagnie. Och skole göra där till åhror, så att dhe 
nogsampt på all fall och hendelsse äre försorgde. 

Hvadh bestar, oxar och vagnar, som äre till artilleridhz öf- 

verföhringh förordnade, dhe skolie hoUes till redhe och medh 

artilleried och amunitionen draga till legredt och där hollas till- 

städes och vederrede, när omtränger, och äre där till deputerede 

•) Tomrum för en half rad är lemnadt i texten. 



219 

100 bester ifrån öijame, 50 hester ifrån Törne, 30 par oxar ifrån 
Tellge och 50 vagner. 

Så skall och värior uttages till folckedt, och dedh alltt be- 
Tsrss effter förordningen, serdeles skall ännu ett corporalskap un* 
der hvart compagnie aff Lessles regementte medh muscheter för- 
Böries. 

Kytteme skole och fördehlas i flere compagnier, om dhe kunna 
tillräckia, så att i hvar provincie göres till 3 compagnier, och 
kan öfuer Uplandz fahneme förordnes till Ryttmestare Peder Jo- 
hansson, Isak Axellsson och Erland Uddesson. 

Så skall och arbetes därupå, att brödh och proviant må skaf- 
fas till folckedt; att dhe 2000 t:r brödh ifrån Gripzhohn blifve 
forttskickede till skepen; och, där någott hoos allmogen är till 
förrätta och i landcdh, dä hafuer Kong. M:tt förordnatt Hans 
Nilsson pä Dahlbj i Törne, så och Fougdcn där sammestädes; i 
Hillboo [o: Hölebo] häradh kan Bengdt Rustmästare och Lendz- 
mannen i Åby tilltalas, i Öknebo härad Sten Claesson, Ryttmä- 
staren Jören Jacobsson och Lendzmannen i Jerna, i Gripzholms 
lähn Göstaf Raaf och Camereraren Jahan Jacobsson. Så skole 
och visse poster förordnes i Törne inn till Vaxholmen och Elfz- 
nabben. Så och i Södermanlandh på vägen åth Nyköpingh, att 
bref och budh icke blifva uppeholdne. 

Ur registraturet för 1623, fol. 169. 



184. Stookholm den 26 Maj 1628. 

i 

' Krigsfolkets vid Telge beväpning; en soldats bestraffning. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij vele eder, 
Wtt Gantzler, nådeligen icke förhoUa, att efFter oss kommer ihugh, 
att vårt rytterij der vid Tälie är icke så bevärdt, som ded sigh 

! tor; så är vår nådige begäran, att I velen late öfversee deres 
gevhär, och late uptekna ded som feler, och sedan förskicke rul- 
lan hijt till vår rustcammar, så skall ded dem med aldreförste 
tillekicket varda. — Videre, effter en soldat anten under Capitain 
Werletz eller Erich Jönssons compagnier i gåår hafver brukat 
en onyttigh mun, hvilket oss icke står till att lijda; så alden- 
8tund vij väl tänkie kunne, att han dett icke af upsåt, utan af 

I inscitia och oförstånd giordt hafuer, likvel på ded han der igenom 



220 

icke må gifva ond exempel, då är vår nådige begäran, att I late 
antasta honom och försänden till Svartsiö, låtendes slå honom der 
i halsiäm och sedan der arbete late. Detta I så bestelle vele. 
Och befale eder Gudh alzmechtigh. Af Stockholm den 25 Maij, 
Åhr 1623. 

Gustavus Adolphus m. p. 



186*). Svarthö den 2 Juni 1628. 

Om kapten Grays från Riga ankomna soldater. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Låthe vij 
eder, her Cantzler, nådeligen förnimma, att eflfter, des Gudh skee 
tack, dhe skepen, som ådt Eijga medh pennigerne förschickade 
vore, äro lyckeligen och väl tillbaka kombne, och I begäre ve- 
the, hvartt vij dhe soldaterne af Grays compagnie, som samma 
skep confoierat hafva, skole förschickade varda; så är vår nådige 
villie, att dhe till fahnan försenda varda. Gudh eder befallendes. 
Datum Svartsiö den 2 Junij 1623. 

Ur registraturet för 1623, fol. 200. 



186**). Berga hamn den 8 Juni 1628. 

Svar på mottagna bref; om Konungens resa; s&ndande af spik. 

Gustaf Adolph etc. Vår venlige kärlige och nådige helssan 
etc. Högborne Furste, elschelige käre svåger och frende, så och 

*) För de sista dagarne i Maj finnas i registraturet följande rubriker: 

Till Cantzleren, att han affärdar her Peder Banner. Datum [Vaxholmen den 27 
Maj 1623] fol. 178. 

Till Cantzleren» att han försender penningeme, som äro förorduade till Bigatill 
H. K. M :tt att öfversendas med boyorten. Datum [Waxholmen den 29 Haj 
1623] fol. 180. 

Till Cantzleren, att han förskicker en månads lähningh till dett folcket uthi 

Nyköpingz skantz. Datum [Waxholmen den 30 Maj 1623] fol. 187. 

*♦) För början af Juni månad 1623 finnas i registraturet för 1623 följande 

rubriker : 

Till Pfalzgrefven och Cantzleren, att dhe schölle effter deres discretion låtha af- 
ritha skantzeme vidh Hörningzholm. Datum [Svartsiö den 2 Juni 1623] fol. 200. 

Till Pfalzgrefven och Cantzleren, att dhe låthe Christoff er Assersaon hafve oom- 
mendamentet öfver alltt rytteriedt till videre förklaring ifrån K. M:tt. Da- 
tum [Svartsiö den 3 Juni 1623] fol. 200. 



221 

Telbome her Cantzlcr. Vij fömimme af E. K:tz ekrifvelBBe, att 
krigzfolckett ar vedh godh helssa, och pesten ännu icke &r iblandh 
dem inrijtatt och inkommen, såasom och sakerne hafve sijn till- 
börlige fortgångh, hvilket oss tyckes myckett väll Tara, och ön- 
8che, att Gndh allzmechtig, ville oss och dem lenge der vidh 
fiiste och bevahre. Och vele vij E. K:tt och eder, venligenn 
kärligenn och nådeligen icke förholla, att vij, sedan vår senaste 
flkrifvelsae, inge andre kundschaper af fienden bekommedtt hafve, 
in vij der uthinnan E. K:tt och eder då adviserade och tillkenna 
g&fvo; och äro förledne tisdagz medh skepzflottan aflupene ifrån 
Waxholmen, och för mootväder schuU icke länger kunnedt komma 
än hijt till Bergahampn, hädan vij vele, [sä] snartt vinden någor- 
ledes fogar, skynda oss åth Elfznabben. 

Sedhan, effter vij fömimme, att Erich Hansson hafver be- 
kommidt all den spijck, som factoren ifrån Arboga lefrere skolie, 
begäre vij venligen, kärligen och nådeligen, att E. K:tt och I 
ville taga af honom beschedh, huru myckett deraf hoos eder be- 
höfves kan, och der hoos befahla honom, han hijt förskicker både 
af tvebredd, enbredd och blyspik, nembligen . . . .*), och sedan 
foTsende det öfrige åth Stockholm. Detta etc. Datum Berga- 
hampn den 8 Junij, Åhr 1623. 

Brefvet, ur registratnret för 1623, 8id. 204, är stäldt till Pfalz$n'efven Johan 
Casimir och Rikakansleren gemensamt. 



187**). Elfiinabben den 16 Juni 1628. 

öfverfljttandet af en koloni knektefamiljer från Finland till WoUmar. 

Vij Gustaf Adolph etc. göre vitterligitt, att vij för eynner- 
lige orsaker schuldh hafue bevilliedt och efterlåthedt vår och 
Sveriges rijkes trooman, Rådh och Cantzler, oss elscheligh, edle 

Till BiksCantsleien, att han förfoger [sig] och möter H. K. M:t vidh Elfz- 
nabben. Datum [Svartsiö den 4 Juni 1623] fol. 201. 

Till Cantzleren, att han handier med någenn innlendsch, som betaler Jochem 
Ooldtbergh [Datum Svarteiö den 4 Juni 1623] fol. 201. 

TOl Cantzleren, att han, så snart vinden går till nordvest, förfoger sigh till H. 
K. Mitt uth till Elfznabben. [Datum Windeström den 6 Juni 1623] fol. 203. 

TiU Cantzleren, att han låter öfversee alle dbe bref, som de fremmande medh 

sigh uthföra. Datum [Bergahampn den 8 Jani 1623] fol. 204. 

*) Summorna fattas, ehuru intet tomrum för dem lemnats i texten. 
**) Under datum Dalehampn den 9 Juni 1623 finnes i registraturet, fol. 

206, en rubrik på ett bref till Cantzleren och her Johan Skytte, »att dhe medh 

lust förfoga sigh till H. K. M:tt>. 



222 

och välborne herr Axell Oxenstierna Frij herre till Kimmitto, Herre 
till FijhoUm och Tydöen, Riddare etc, att han een colonie af trij- 
hundrade knechter, medh hustrur, barn och heele familiae uthur 
Finlandh ådt Wållmars lähn i Liflandh transferere må. Vij be- 
fähle fördenschuldh härmedh våhre stådthoUere, öfuerster ocli 
andre befallningsmän, att de ähre yälbemälte vår Cantzler hår- 
uthinnan bijståndige och så snart hans uthskickade fallmechtige 
Capitein derpå fordrer, dhe berörde 300 af Anders Munckz knech- 
ter medh boo och bohagh fortt skynde. Dermedh giörs v&r vil- 
lie och befallningh tillfyllesth, huarefter de sambt och synnerligen 
hafue sigh att efterrette. AfF Elfznabben den 15 Junij, Åhrl623. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Locus sigill!. 

Tryckt efter en copia, på hvilken underskriften äfvensom påteckningen: 
»copia af Konungens breff på 300 knecktar colonie uthi Wollmar», ftrskrifvenaf 
Rikskansleren själf. R. A. 



188. Dansig den 21 Juni 1628. 

Efter expeditionens åt Danzig lyckliga förlopp böra åtskilliga trupper hemför- 
lofvas, blott en del qvarhållas; om skeppsutrustning; det sjuka folket 

Gustaf Adolph etc. Vår venlige etc. Högbome Furste, el- 
schelige käre svåger och frände, så och velbome her Cantzler, 
vij vele E. K:tt och edher venligen, kärligen och nådeligen icke 
förholla, att vij are, dess Gudi skee tack, denn 19 uthi denne 
månadh lyckeligen och väl arriverede hijt till Dantziger redden, 
och hafva mästedels vårt dessein till den ände fördt, som vi obs 
föresatt och ärnat hafve, att oss förhoppes Polidor och dett sel- 
schapet skole tage sigh i sinnet at blifva detta åhret hemma, och 
till eventyrs gerna sedt, att de icke hade taget sigh denne reh- 
san före. Hvarföre vele vij innan några dagar begifva oss här- 
ifrån åth Calmar sundh, eller, om vinden oss derifrån afholler, 
genast åth Elfznabben. Och såssom vij förmode oss nägerledc« 
vara försäkrade för fienden, så är vår nådige vilie och begäran, 
att I ville hemförlofve Södermanlandz-knechtteme, som vidh Ny- 
köping äre, och dijt i staden igen förordna Närikes-knechtternc; 
såssom och att I licentiera och förlofva Södermannelandz-, Östgöte- 
och Oplandz-rytterne och ännu en tidh behoUa Vestgötenie, både 
rytterij och footfolcket, sampt med Dalafolckett der qvarre, si 



223 

lenge man förnimmer, hvart ut Polacken vill med de 4,000 man 
kan här vedh Olive kloster liggende hafuer. Desslikest om E. 
K.-t och I ville, till at spara omkostnaden medh, låthe leggia gal- 
leijema dijt inn till skantzen och sedan förlofva*) .... och 
Uplandzfolckett, som der pä ähre, och, der omtrengde, kan man 
besettie dem igen medh Vestgötefolckett. Såssom och I ville 
hemforlofve dett folckett Jahan Banneer hafver inne på Jahans- 
borgh och allenast låthe blifva qvar inne på befestningen 100 
man af dhc knechtteme, som lengst äro bortto, hemma. Och på 
dett vår fiende skall förnimma oss hafve flere skep och icke ten» 
ckia, att vij hafve dem alle här, så begäre vij venligen, karligen 
och nådeligen, att E. K:t och I ville göre edher ilijt, dhe andre 
skepen, som hemma ähre, mage medh snareste till€yade och för- 
färdigade varda. Och om siukdommen begynner någott yppa sigh 
ibland dett folcket, som qvar blifver, kunne 1 då låtha leggia dem 
sehrschildt ifrån hvar andra, på ded de icke mage af hvar andre 
smittade blifva. Detta etc. Dateret den 21 Junij 1623. 

Brefvet, or registraturet för 1623, sid. 233, är stäldt till Pfalzgrefven Jo- 
han Casimir och Rikskanslercn gemensamt. 



189**). Dansigs redd den 21 Juni 1628. 

Om expeditionen åt Danzig. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij vele eder, her 
Cantzler, nådeligen icke förhoUa, att vij gema ville eder vårt dis- 
sein och förehafvende uthi närvahrende handell gunsteligen med- 
dehla och tillkenna gifva, men vij kunne oss der uthinnan icke 
fuUkombligen resolvera, för änn vij bekomme svar på vår skrif- 
velese uthaf staden, huruledes han sigh emot oss förhoUa vilL 
Och alldenstund dhe hafva der nu flere orlugh skep, än såssom 
"rij hade trodt och gema sedt, hvar af tijo are så giorde, att dhe 
tunne med sin last flyta uth, när dhe vele, och der staden sigh ' 
icke efter vår villie förklarar, och vij blifve någerledes på håna 
venschap försäkrade, såssom och om Konungen i Påland, hvilken 
^j föraiehne, af dett mykne skiutande i staden höls, i går schall 

*) Tomram för namn är lemnadt i texten. 

**) Under samma datam finnes i registraturet, fol. 234, en rubrik på ett 
^t till Rikskansleren och herr Johan Skytte, >att dhe förskaffa, dett spanne- 
^ till Riga mä för sendt varda». 



224 

vara ankommen, allt fort continuerar den expedition, han för- 
händer hafver, sä are vi sinnade, att låthe tijo af vare örlågh 
«kep, som man kan af hopen uthvellia, leggia här qvar att hoUa 
fienden inne, såssom och uthehoUa alle skyttskep, af huilke en 
godh deel alleredho, befruchttandes sigh att blifva i staden be- 
slagne, hafve utlastat på redden och are dermedh afkompne, {>å 
dett man icke schall settia dem rijsett i handenne och rijse sigh 
fiielf med. Och vele vi seden med de öfrige skepen strax löpa 
tilbaker igen, att sampt med dem, som hemma äro, göra en flotta 
tillhopa, som kan blifva sä stor, som denn vij nu hafva utfördt. 
Dett kunne väl finnes månge sådanne discurser förhanden, men 
vår disposition på sakeme vill denne tiden sådant icke eiFterlåthe. 
Datum Danziger redden den 21 Junij 1623. 
Ur registraturet för 1623, fol. 234. 



190*). Kopparberget den 17 Januari 1624. 

Om Hertig Kristians af Braunschweig anbud att träda i svensk tjänst. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij vele eder. her 
Cantzler, nådeligen icke förhoUa, att nu uthi desse dager är skedt 
en sälssam prsesentation, hvilken icke mindre eder än som oss 
skall något underligit förekomma, nembligen att Hertigh Chri- 
stian af Brunsswik hafver oss sijn tienst tillbudet. Och hafve vij 
för synnerlige orsaker skuldh, inga andra svar kunnet gifva ho- 
nom, än såssom Streuf tillförenne bekommidt hafver. Hans agent 
var en Franssos, homo mere miles, medh hvilken vij discurrcndo 
hafve det föreslaget, om icke han, Hertigh Christian, skulle på sin egen 
bekostnad komma [o: kunna] uthi Pommern till vårtt behofF värfva 
400 man till foot och 200 man till hest, hvilket hann meente 
väl kunne skee, och att han väl hade så månge penniger, som 
till verfningen behöfdes, men icke att han någet videre folket 

*) Under datum: Elfsnabben den 5 Jnli 1623 förekommer i reduktions- 
akten för Axel Oxeustiema, sid. 239 i kammararkivet, ett köpebrcf & d^^ 
kronans gårdar i Glanshammars härad, Rinkabj socken och Åsunda härad, Kås 
socken, samt i Jäders socken meil en sammanlagd ranta af 190% daler, hrilka 
gårdar Öfverlätas Rikskansleren till evärdelig egendom för en af honom för- 
sträckt summa af 6,345 dir 24 öre; däremot saknas i nämda redoktionsakt ett 
donationsbref, dateradt Gripsholm den 11 Augusti 1623 å några spridda gods i 
Estland: Jäbbejärfren, Liggenhusen i Luggenhusen socken i Wirland, Sasselbji 
Hapeals län och Ronnaby i Kirrefers socken och Leals län ; af hvilken doostion 
Rikskansleren icke synes hafva kommit i Åtnjutande, ehuru den upptagits i re- 
gistraturet för 1623, sid. 259. 



225 

ttnderholla kunne, hvarom vij ooh honom för syonerlige orsa- 
ker skuUdh icke kunne någet tillskrifva och vår villia föfDimma 
lithe. Nu aedban är i förgår ankommen Rengrefvenn, eom 
hafver saoima ährende och hans creditif och fullmacht, att handle 
fttllkombligen medh oss derom. Hvilken inthet annadt beskedh 
hafver bekomroidt änn den andre, effter såssom I af medhföll- 
iande bref till H[ertig] Christian att förnimma hafva. Gudh 
befalßandea]. Datum Kopparberget den 17 Januarij 1624. 
ur registntmet för 1624, fol. 18. 



191. Upsala den 18 April 1624. 

Betänkande begåres angftende af Jacob de la Oardie gjorda meddelanden. 

Guetaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij hafue, 
her Cantzeler, i går bekommet breff ifrån Felldtherren, huilkes 
innehold är mast det samma, som han näst tillförenne skrifuit 
hafuer, allenast der iblandh ähre någre tijdender ifrån Rijkzda- 
gen i Warssow; huillke I ville öfuerläsa, och dem sedan uthi 
betenckiande taga. Gudh allzmechtigh eder befallandes. Aff 
vårtt slott Ubsala, den 18 Aprilis, Åhr 1624. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Ungefikr hälften af det blad, på hvilket detta bref är skrifvet, är bort- 
Uippt. Möjligen har dftrpå stått något Konungens egenhändiga tillägg. 



192. Stockholm den 1 Maj 1624« 

Fullmakt för Sverges kommissarier vid underhandlingen i Björed. 

Vij Gustaff Adolph etc. göre vitterligitt, att effter sig i 
i någre nästförlednc åhr något haffuer tilldraget, emellan oss 
och den Stormechtige, Högborne Furste och Herre, her Chri- 
stian den fierde, Danmarks etc., vår älskelige broder, svåger, 
frände, naboe och synnerlige gode vän, och bägges vare 
rijken och undersåtere, som venlig underrfittning och com- 
position behöffuer; så haffue vij på både sijdor gott funnet, att 
effter fredz fördrageds lydelse anställa ett möthe på grentzen 
emellan bägges vare och rijkernes Commissarier, der till att för- 

Axel Oxenåtiema, A/d. II. 1. 15 



! 



klara och venligen affhandla dhe irringer, som upkompne are, 
och till att underhoUa och stadfasta den venskap, som oss och 
vare rijken emellan vara bör. Vij haffue fördenskull på vårc 
och Sveriges rijkes vegner affardat och fulmechtige giordt, så- 
som vij här med fulmechtige göre oss elskelige vare och Sve- 
riges rijkes trogne män och Rådh, edle, velborne och velbördige 
her Axell Oxenstierna, Frijherre till Kimitho etc, Rijkz Cantz- 
ler, Boo Ribbing till Säby, LandzhöflTdinge i Vermeland, her 
Gabriel Oxenstierna, vår och Rijkzens Tygmästere, Frijherre till 
Mörby etc. och Lindorm Ribbing till Måssebo, Landzhöffdinge 
i östcrgöthland, att begiffua sigh till Ulffsbäck, der åä sattan 
dagh mötha på grentzen Hans K:tz och Danmarcks rijkes för- 
ordnade Commissarier, förklara vår saak på dhet bästa sätt, 
venligen bijläggia dhe upvuxne irringer på sätt och vijss, som 
fördraget uthvijser. Hvadh dhe och görandes och föraffske- 
dendes varde på vare och vårt rijkes vegner, dhet vele vij 
hoUa gott, gilt och fast. Till yttermehra förvahring och bättre 
visso, haflFue vij detta medh egen hand underskriffuit, och vit- 
terligen låtit hängia vårt konungzlige secret här nedan före. 
Actum på vårt konungzlige slott Stockholm den 1 Maij, Ahr 
1624. 

Efter en samtida afskrift i ett »ProtoooU vijd danske tractaten, hållit 1624» 
bland »Förhandlingar mellan Sverge och Danmark 1612 — 1643«, i riksarkivet. 



193. Stockholm den 1 Maj 1624. 

Underhandlingen med Danmark i Sjöred. 

Instruction, hvareffter Kongl. Maij:t vill, att H. 
Kongl. M:tt8 Commissarier, dhe edle, velborne, vel- 
bördige: her Axell Oxenstierna, Boo Ribbing, her Ga- 
briel Oxenstierna och Lindorm Ribbing, till dette na 
tilstundande möthe på Danske grentzen vedh Ulffs- 
bäck sigh uthi tractaten förhoUe och regulera skole, 
Actum Stockholm den 1 Maij 1624. 



Samptlige Commissarierne skole sigh låta vara anlågit, att 
dhe äre i UlfFsbäck den 19 Maij om afftonen, så att dhe sin 



227 

ankooapst dem Danske i tijdh notificere kunne, och då dagen 
effter komma opå grentzen till möthes. 

2. 

Oppå möthet skole dhe förste dagen öffuerleffrera och anam* 
ma fnllmachterne, dem öffuereij, den danske gilla eller ogilla, 
tSiei som den kan vara krafftig och bundig till eller eij, och 
der dhe Danske något emot Kongl. M:tz fulmacht såija vele, 
dhet icke förmodes, sådant förlagge. 

3. 

Därnäst, så frampt fulmachteme ingen disputatz giffue, 
och der dhe än giffue, kunne dhe fordra och loffua der uthj 
förändring och mage icke desto mindre träda till sielffue sa- 
ken och sigh först med dem Danske samsättia om processen, 
som brukaa skall i tractaten, enkannerligen hvad gravamina dhe 
först eller sidst driffva skole. Och endoch K. M:t dhet för 
bäst ansijr, att dhe begynna tractaten aff toUstrijdens declaration, 
såsom en huffvudpunct, som mast oredan förorsakat haffuer, så 
hemställer H. K. M:t dhet Commissariemes discretion så och 
dhe Danskes inclination till dhet ene eller dhet andre, att dhe 
sigh effter tijdzens lägenhet och humoreme der om förenc, anten 
att dhe begynna aff dhe svåreste besväringerne, eller och föUia 
den ordning och redd effter, som Kongen i Danmarck i sitt 
breff folgt haffuer. 

4. 

Så kan och väl hända, att dhe Danske varde fordrandes 
vare gravamina, för än något tractat begynnes. Deropå skole 
KoDg. M:tz Commissarier giffua till svar, att vij väl haffue månge 
gravamina till att inbära, somblige aff stoor importantz och en 
part, som dhe Danske lätteligen kunne ställa oss tilfridz öffuer. 
Men effter störste delen och enkannerligen dhe importanteste 
alle fororsake sigh aff dhe Danskes besväringspuncter, tå sij 
dhe Svenske dhet för bäst an, att man förhandlar dem in i dhe 
Danske besväringer, och, der desse kunne uphäffuas och komma 
till en godh ändskap, är förmodeligit, att dhe andre väl stå till att 
affhielpa, med hvad mehre som härtill beqvemblig[en] och effter 
tijdzens lägenheet kan seijes. Men om dhet icke gör dem til- 



fyllest, uthan dhe ändeligen vele vette vare gravamina först, for 
än dhe sigh i tractaten begiffue, då skole H. K. M:tz Com- 
missarier offerere dem på sidste dhe specificerade besvärings- 
puncter, serdcles författade, om någre iniurier och in trång/ som 
088 här och där skeer*). Men dhe importan teste skole dhe ex- 
tra ordinem disputerc i tractaten, och sådant per occasionem, 
men icke slå dem skriffteligen och punctevijs före; och mage 
fördenskuld dhet och väl säija, att dhe öffrige gravamina are 
fast aff högre importantz, men effterdij dhe sigh bäst late aff- 
handla uthi dhe Danske besväringers öffuervägande, såsom dhe der 
dhe andre aff sigh förorsaka, vill man dhet derhän skutet haffua, 
kan och, så frampt der på hårdt örkes, så mycket väl giffues till- 
känna, att dhe Eongl. M:tz och rijkzens högheet angå. 

5. 

På dhet nu H. K. M:tz Commissarier vetta mage, huru dhe 
uthi dhe Danskes besväringers affhandling procedera skole, då 
är Eongl. M:tz mening, att så mycket tolstriden vedkoromer. 
effter Eongen i Danmarck menar den vara afftalt vedh siste 
fred zförd raget och fördenskul icke nu böre disputeres, uthan 
förklares och förhandles; så skole H. E. M:tz Commissarier och 
hoUa sigh der vedh, att han äraldeles afftalt och icke bör dis- 
puteres; sij och på vår sijda inthet heller, än att alle nye dis- 
puter bliffue affskurne; doch med dhet förbehold och exceptioo, 
att processen, alle tvister till att bijläggia i fördraget beskreff- 
uen och förestält, här medh icke ophäffues eller praeiudiceres ; 
och der man sigh om denne saak venligen icke kan förlijka, 
att fördraget då i denne stridz dijudication, så väl som elliest, 
observeres. 



Eommande till tulstriden, skole H. Eongl. M:tz Commissa- 
rier först formere controversien rätt. Dhe Danske synes den 
således sättia, att den tull, som i Sverige är pålagd, giffues vedh 
dem Svenske uthaff Danske, och är fördenskuld emot fredzför- 
draget, såsom dhet der befrijer, de Danske i Sverige för all 
tull; hvilken controversiae status captiose är formeret, och för- 
denskuld bör således rättes, om och genom fredzförd raget H. 
E. M:t och Eonungen i Danmark är förtagen all rättigheet, att 

*) Se Bid. 235. 



229 

bel&ggia sine egne undersåtere med tull och besvär, hvar der- 
aff Dågot besvär consequenter kunde redundere pä dens andres 
andersäter. 



Denne controversiae status, när han är rätt satt, dä skole H. 
K. M:tz Commissarier öffuerväga dhe Danskes argumenta, och 
dem effter bäste konst och förständ förläggia, och sedan med 
egne argunaent förklara vär saak och den uthföra. Och effter- 
t\j dhe Danske synes mast att grunda sigh pä desse skäl: 
1. att dhet haffuer varit samma träta, som agiterades vidh Flake- 
bäck, och sedan bleff pä möthet 1613 förlijkt; 2. att elliest sage 
dhe icke, hvad dhe -Danske aff fördraget vore förbättrande; så 
skole H. K. M:tz Commissarier först vijsa äthskildnaden och 
(lifferencen emellan bägge tijders tull, och der offner agiterade 
dtrijder, nembligen, att den förre tull var dem Svenske pålagd, 
icke för dhet dhe handlade, uthan för dhet dhe handlade medh 
dem Danske, i den staden att andre fremmande goffue sielff uth 
tullen sä in som uth. Nu are Danske frij in och uth, ingen 
Svensk giffuer någon tull uth för de Danskes skuld, uthan 
Svenskt godz är sine .respectu emptoris cuiuscunque belastadt 
såsom Svenskt godz, och för än dhet kommer uthur Svenske 
måns händer. Så att fast än någon lijkheet emellan både tul- 
strideme och vedh dem agiterade argumenten kan finnas, så är 
doch icke den samme, såsom lättcligen är till att döma, hvar 
man der till vill flitigt och noga sij. Icke kan dhet heller hielpa 
dem Danske eller praeiudicera H. K. M:t, att man tillåter dem 
Svenske behoUa tullen in till dess godzet är föryttradt. Ty 
tullen giffues uth för den orsak skuld, att dhe Svenske få loff 
att sällia godzet, och är dhet allenest Kongl. M:tz benägenheet 
emot sine undersåtere, att desse effterlåtes tijdh att fly sigh 
penninger. 

8. 

Dhe Danskes förbättring är klar aff den frijheet dhe ninta 
på alla dhe vahrur dhe in- och uthföra, och att dhe på dheras 
personer, skep, godz och annat in till denne dagh haffue varit 
obelastade, hvarföre dhe och dheres vahrur altijdh så mycket 
lättare och snarare haffue kunnat föryttra och sällia än andre 
fremmande. Och skole Hans K. M:tz Commissarier haffua med 



230 

sigh extract äff tulräkningerne, att vijsa dem Danske, hvadh 
dberes undersåtere här i rijket för stoor handell driffue, och 
hvad stoor proufijt dhe äff och effter fördraget niute, och mehre 
niuta kunne, der doch dhe Svenske ringe haffue der äff i Dan- 
mark eller Norge, vijdare än hvad någre i Sundet niuta. 

9. 

Här emot skole H. K. M:tz Commissarier betyga och re- 
monstrera dem, oss här uthinnan skee för när och dhetta med 
behörlige argument, enkannerligen effterföUiende : 1. Medh för- 
draget, att dhet i sigh sielfft är klart och uthtydeligit, i dhet, 
dhet befrijer dem Danske i Sverige för tull och besvär, och 
dem Svenske i Danmarck, som dess klare ord förmäla, men för- 
mäler icke om någon annan fremmande eller ens egne undersåte. 
2. Så haffuer Kongen i Danmark i sitt sidste breff till H. K. M:t 
för ingen annan orsak skuld gilladt den tull, som tages aff dem 
fremmande i Öresund, och doch ratione effectus faller in på 
dem Svenske, än att i fördraget inthet formales om dem frem- 
mande, ehvem der uthi interesserer. 3. Ar thet och räti, och 
löper icke emot fördraget, att Kongen i Danmark tager tull aff 
sine egne undersåtere, som köpa och sällia aff och till dhe 
Svenske, hvarigenom tullen faller ratione effectus et oneris suo 
in på dhe Svenske, så kan och med inge skääl förvägras, att 
H. K. M:t icke i lijka fall aff sine undersåter tull taga mi. 
Desse 3 argumenta skole i detta ährendet driffuas, såsom dhe 
kunne bäst, och sedan flere, som sammandrages mage uthur 
vexleskriffterne, som här till äre lupne parterne emellan och 
tiäne till saksens förklaring, hvilket H. K. M:t Commissarierne» 
discretion hemställer. 

10. 

Så mycket nu mögeligit är, skole dhe Svenske Commissa- 
rier förklara saken dem Danske, och biuda till att öffuertjga 
dem vår saaks rättvijsa. Och der dhe kunne nåå (dhet dock 
näpligen är till att förmoda) att dhe Danske vele låta säija sigh, 
vore dhet gott, och moste H. K. M:tz Commissarier sigh der 
om beäijta, så att den tolstriden kunde ophäffuas, och här eff- 
ter icke mehra disputeras. Men der dhe alt på sin meniDg 
bliffua bestående, moste H. K. M:tz Commissarier, sedan dhe 






231 

båffue reinonttrerat dem andre dberet obillige begäran, taga 
Siken ad referendum an, ocb dä beller icke tillåta, uthan patien- 
ten, att tollen i Sundet åter tagee. 

Slå dhe Danske före, att man på både sijdor skulle taga 
tull, då mage K. M.-tz Commissarier svara, att eiTter dhet är 
Affslaget, då sådant fordom på vår sijda söktes, ocb vij nu finne 
der godh skäl till (eiFter som Commissarierne om behoff görs, 
dem och så mage frambära) då är bäst, att man bliffuer vidh 
dhet, som varit haffuer. 

11. 

Hvadh dhe andre Danske gravamina vedkommer, och först 
om dhe Öselske bönderne, skole H. K. M:tz Commissarier först 
remonstrere dem Danske, att dhet väl är orätt, dhet dhe be- 
gäre, emot Estnische Ridderskapetz landzrätt och bruk emellan 
Estland och össell. Sedan haffua dhe Össelske försuttet dheres 
rätt, då den eiFter K. M:tz befalning dem i Räffle skulle adroi- 
nistreres. Men detta oachtadt, för venskap skuld och att bevijsa 
sin benägenheet till att göra, hvad Kongen i Danmark är till 
yillia, då vill B. K. M:t ännu befalla och påläggia Gubernatoren 
och Landträdet i Estland, att dhe skole tilhoUa dem, som ösel- 
ske bönder, i feigdetijden förförde, i händer haifue, att restituere 
dem sine hussbönder igen. Doch att en designation på hvar 
bondes nampn, så och hvem han tilhörer, och hoos hvem han 
är, öffuersändes ifrån Länndzmannen på Össell till Gubernatoren 
i Estland, och sedan att den klagande comparerer i Räffle hoos 
Landrådet på en föresatt dagh och då fordrar sine tillbaker igen. 
Så vill H. K. M:t strax låta gå befalning, att bönderne, så månge 
som bevijssligen äre, att vara i feigdetijden fångne och förförde 
och än äro i lijiFuet, skole lefFreres tilbaker. Doch uthan resti- 
tution på någon skade eller försummelse. Om dhe Danske be- 
gäre, att man strax skall giifua befalning att restituera bönderne, 
då moste dhe Svenske remonstrera, att dhet icke kan skee, för 
an dhet är bevijst, hvar dhe äre, och hvem dem haiFver, och att 
hvar söker sin lagligen igen. 

12. 

Dhet tridie gravamen om dhe Danskes frije handell i alle 
städeme och marcknader öfFuer heela rijket, dhet skole H. K. 



232 

M:tz Commissarier disputere så högt, dhe bäst kunne, och först 
vijse, att dhe Danske raåge handla, och är dem oförbudet att 
köpslaga i dhe städer, hampner och frijmarcknader, som sådant 
aif ålder haffuer varit brukeligit. Men att dhe med köpenskap 
icke mage löpa allt landet kring, dhet är dem såsom gäster och 
fremmande uthi Sveriges lagh förbudet, elfter hvilken dhe sig, 
så vidt dhe här köpslaga vele, rätta moste. Sedan är dhet och 
emot städernes privilegier, hvilke en part och aff Svenske Ko- 
nunger, som alle trij Rijken tillijka regerade, bekommet haffue. 
och kan, der vår landz lägenheet betrachtes, inthet tillåtas. 
Marcknader i landzstäderne bliffue understundom tillåtne, un- 
derstundom förbudne, såsom lägenheten dhet kräffuer, och are 
mästedeles så formerade hoos oss, att dhe icke aif alle inländ- 
ske besökes mage, än sedan aff fremmande. Med desse och 
andre skääl, skole H. K. M:tz Commissarier biuda till att for- 
läggia dhe Danskes bsväringspunct, serdeles att bevijsa, dhet 
dhe ingen handell dem Svenske tilstädie i Norige, och synner- 
lig i Norland och Island, som doch till Norge höre. Hvaraffar 
till att see, dhet dhe mehra aff oss begäre, än dhe oss sielfue 
göra vele. Sedan detta nu med argumentis pro et contra är 
dreffuet, så frampt H. K. M:tz Commissarier kunne förmå de 
Danske, att dhe sigh medh handell i tillåtne siöhampner, som 
väl på dhet fallet nampngiffues kunne uthur ordinantzien, så 
och i dhe näst grentzen liggiande städer, som äre Bogesund, 
Jönköping, Vexiö, Brette etc., doch borgerlig näring och rätt 
sampt Sveriges lagh oförkrenckt, då vore dhet gott. Hvar dhe 
icke dermed äre tillfridz, då må dem effterlåtas att bruka frij- 
marcknader i städerne uthi Vestergöthland och Småland, doch 
att dhe icke annorlunda sigh förhoUa i köpande och sälliande 
än effter Sveriges lagh. Vijdare skole H. K. M:tz Commissarier 
icke komma, uthan såsom dhe deremot till dhet högsta skole 
disputera, altså skole dhe, der dhet icke annars kan vara, taga 
denna saken ad referendum an, om dhe Danske här med icke 
äre tilfridz. 

13. 

Till dhet fierde gravamen, att dhe Svenske mage besökis 
dhe Danske marcknader och köpstäder; sådant veet H. K. M:t 
ingen att vara förbudet, uthan står alle H. K. M:t2 undersåtere 
fritt att draga in- eller uthrijkes, synnerligen dhe vidh grentzen 



I 



233 

boo, doch med sAdane vahrur, som hvar effter sitt stånd och 
rilckor må handtere med. Såsom och att icke förbudne vah- 
rar föres öffuer grentzen, effter som sådanne förbud understun- 
dom för orsaker skuld göres moste, och haffuer fördenskuld det 
besTår sin richtigheet. 

14. 

Dhe beedigte certificationers oskäal, skole U. K. M:tz Com- 
missarier beflita sig att remonstrera, serdeles att dhet ett nytt 
besvär är, hindrer handelen och bliffuer aff ingen nation prae- 
steret, och derför skole H. K. M:tz Com missarier eij heller der 
till bejaka. 

15. 

Hvadh vedkommer, att dhc Svenske undorsåtere, som godz 
haffue i Danmarck skole skiffta deres godz, dhe äge i Dan- 
marek, sådant haffuer H. K. M:t dem opålagt, och dhe förklara 
äigh, serdeles dhe godzen i Fyn besittie, att dhc dhet affträdt 
och oplätit haffue her Nilss Biclcke till Salestad, hvilken till 
alt dhet der affgå bör, och allom som något tiltaal haffue, svara 
vill och skall. 

16. 

Om den Byssische cession i Lapland kan ingen annan re- 
solution tagas eller declaration på göres än för detta, och ser- 
deles i fiord ifrån Yesteråhrs, är skedt, ehvad och der opå föUier. 

17. 

Att dhe Svenske resande genom Danmarck skole taga pass, 
dhet dhe ähre stadde på sin rätte reesa, dermed skall effter 
dhet Stettinsche fördraget hålles och observeras. 

18. 

Och dette är K. M:tz mening om dhe Danske gravamina. 
Hvadh nu H. K. M:tz och Sveriges rijkes besväringspuncter an- 
Unger, såsom dhe äre tvenne slagh, alltså skole dhe och på 
åtflkillige sätt proponeres, och are uthj differente maner införde, 



234 

dem ringeste skole H. E. M:tz CommiBsarier, om så fordres och 
örkes, strax propooera, eller och, sedan man om dem danske 
är förlijkt, sä frampt dhe Danske Commissarier derroed äre ÜV 
fridz. Men dhe importanteste gravamina skole H. K. M:tz Com- 
missarier icke annorlunda eller elliest införa skriffteligen och 
punctevijSf med mindre att dhe Danske så obillige äre i alle 
dheres saker, och trängia så strängt på dheres opinion, att dhet 
uthan Sveriges rijkes högste . prseiudicio icke kan tillätaa, så att 
derafF inthet annat än feigde och örlig föllie ville. På hvilket 
fall, och när alt gott hopp uthe ähr, mage H. K. M:tz Commie- 
sarier taga orsaak afF samme instränge (!) handell Kongen i Dan- 
mareks iniquitet och orättvijsa att remonstrera, och dhe huff- 
vudpuncter, som KongL M:tz och Rikzens högheet angå, inlägge 
och deducere. 

19. 

Elliest så fraropt dhe med dera Danske kunne komma öff- 
verens om dhe Danskes gravamina, skole de icke allenast inthet 
proponera dhe importanteste vare besväringspuncter, uthan och 
dhe andre vare gravaroina fuller driffua, så bäst de kunne, men 
hvar dhe icke kunne bliiFua slättade, remittera dem till vijdare be- 
tänkiande. Och der dhe än giorde iniurier moste förgäta, såsom 
är tullen i Sundet, som i (iool togs, hvad som är borttaget 
här tilldags ifrån borgerskapet och annat slijkt, dhet må väl 
skee, allenast att sådant framdeles haifues fördragh, sampt så- 
som serdeles är med Kongl. M:tz vapn och väriors så och an- 
nan ammunitions genomförssell genom Sundet, der dhet icke 
kan nåås såsom med rätt, uthan såsom aiF venskap, behöffue 
H. K. M:tz Commissarier dhet in till haat och förtreet icke att 
disputera, uthan sine consilia altid derhän dirigera, huru god 
venskap kan uppehollas K.[K.]M:t[M:t] och rijken emellan med 
en ringa skada, allenast att dhet icke vår stat kullslår och alle 
medell och gode rådh förtager, hvilket icke kan eller må lijdas. 

20. 

Bliffue dhe nu med hvar annan eense, då mage dhe up- 
rätta ett aifskeed med hvarandre öfiuer alle puncter, och dem 
effter instructionen aiFtala. Men så frampt dhe icke kunne för- 
eenas, och dhe Danske skute saken till en rättegång, då mage 
H. K. M:tz Commissarier och låta komma derpå an, doch så, 



235 

itt rattegångsdagen aätdas i tilkommaBde vinter. Men slå dhe 
Danske den icke före, då mage H. K« M:t8 Commissarier taga 
den afisked, att dhe vele alt referera H. K. M:t troligen. Och 
dermed anten förfoga sigh straxt till K. M:t eller göra hastigt 
skrifftelig relation om alle saker, effter som tijden och lagen- 
heten bäat tillåter. Och förfoge sigh sä hvar till sin ort och 
embete igen. 

SAsom supplement till instmctionen följer: 

Gravamina och besvarings puncter, uthi hvilke 
Kongl. M:t i Sverige finner sigh och sine iindersåtere 
skee fömär och intrång aff Kong. M:t i Dannemark 
och dess'tiänare och undersåtere. 

1. 

Ibland andre högheetcr, som K. M:t till Sverige göree dig- 
puterlige, är en icke den ringesle, att Kong. M:t vill förtages 
den högheet och rätt sine ständer och tiänare att förhöija, der 
doch sådan herligheet alle konunger tilstår, hvilket der aff skij- 
ner, att sedan i dhet svenske ridderskapet någre are aff fram- 
farne konunger, så väl som K. M:t nu regerende, giorde och 
uphögde till Greffue och Frij herrestånd, och fördenskuld med 
titler och vilckor ifrån den andre adell frånskilde, så haffuer 
doch Rijkzens Rådh i Danmarck (aff hvad betänckiandc är os6 
OTitterligit) för 3 eller 4 åhr sedan förändrat och förminskat 
Rådetz titel i Sverige; hvilken doch Danmarcks Rådh alt ifrån 
den tijdh, som samma stånd i Sverige bleffue uprättade, ved 
pass någre och sextio åhr, Sveriges Eijkes Rådh städze giffuit 
h&ffue, icke allenast i fredz uthan feigdetijder, men nu uthi va- 
rande venskap uthan åtvarning förändrat till Kong. M:tz hög- 
heetz förklening och Sveriges rijkes föracht. Begäres derföre, 
att uthi detta fall, ])vadh som hijttill brukeligit varit haffuer, må 
ock här effter bliffne achtadt och hoUet. 



I fördraget är handell och vandell frij emellan rijken och 
dess undersåter tillaccorderet, och hvar thet än icke vore, så 
krä£Fuer dhet likväl den naboskap och venskap, som emellan 
dheres M.Mrter och desse rijken är, att den ene icke den an- 
dre tilföring hindra skall, eller med skääl må. Hvar emot är 



236 

K. M:t per expressum affslaget att icke må föra sine vapn, värior 
och ammunition genom Sundet, der doch sådant inthet annat an 
en traffiiq är, och H. K. M:tt i Danmarck sielfF inthet interesse 
uthi haiFuer. Begäres, att sådant här effter må tillåtes. 



I lijka motto haffuer nu tvenne reesor Danmarck varit til- 
iykt och stängt för alle man in och uthur Sverige, så och Kongl. 
M:tz egne breffdragare och än förskickade till K. M:t i Dan- 
marck sielfF, hvilcke hafue varit oppeholdne och en part tilba- 
kers dreffne, tvert emot all venskap, sedvanligit bruk, naborlig^ 
rätt och sielfFue fördraget. Och endoch man haiFuer föreburit 
pestilentzien, såsom en praetest, så haiFuer dhet allenast varet 
ett skeen, aldenstund, medan förbudet påstodb, hafFuer pesten 
icke stoort i Vestergöthland eller Småland grasserat, uthan hår 
mast oppe i landet. Dertill medh haiFue vägarne varit öpne om 
sommaren, då hon heiFtigst regerade och fahran var på fårde, 
och om vintern, när hon anten uphörde eller gick sachta, lufften 
eij heller så snart infecteres kunde, äre vägerne igenlyckte och 
stängde. Effter såssom och deraff* är till att see, att, oansedt i 
förledne åhr pesten i Stockholm och Norköping hårdt grasse- 
rade, hafFuer man likväl ingen försyn hafft i Öresund att raD- 
saka dhet svenske godz och taga tull der afF. Begäres derföre, 
att sådant icke ofFtare skee motte. 



I förledne åhr hafFuer K. M:t i Danmarck låtit taga tull aff 
alt svenskt godz, som genom Sundet är fördt. Och ändock dhet 
vill räknas, emot den tull, man hafFuer begynt att göra stridig 
här i Sverige, så är doch der en stoor åthskildnat uthj, idhet 
vij ännu om denne icke äre eense, att han är emot fördraget, 
effter som dhet eij heller kan bevijsas. Men tollen i Sundet är 
odisputerlig tvert emot förbundet. Begäres venligen, att den 
här effter må affskaffes, och dhet, som aff svenske undersåtere 
är uthlagt, åter restitueres. 



Fördraget förmår ochså uthtryckeligen, att Sveriges rijke 
och alle dess underliggiande provincier skole vara toll- och be- 



237 

flTiringsfrij i Danmark och Norge; här emot haiFuer K. M:t i 
Danmark utheslutet Käffuel och alt sedan aff dem tull taget, 
oansedt att Estland nu mehra är en incorporerat provincie med 
Sveriges crone, är tagen och riffuen uthur Muschowitens hän- 
der, och medh outhsäijeligit Svenskt blodh och omkostnad en 
så lång tijdh dcfenderat, sä att den aff ingen kan annorlunda 
ån med sverd disputeres. Begärandes derföre, att dem den tull 
dke ttthlagdt haffue mä restitueres, och dhe icke annorlunda, 
än som andre Svenske undersåtere tracteras. 

6. 

I Lapmarcken skeer och Sveriges crono stort intrång, i dhet 
befalningsmannen ifrån Wårdzhuss, är för någon tijdh sedan in- 
fallen i en by benämnd Enarby, som Sveriges crono tillhörer, 
tiacterat K. M:tz fougde, som då der var stadd, med hugg och 
slagh, röffuat skatten aff Lapperne och giordt mehra sådant 
Tåldzvärck. I lijka motto lackar man Fiellapparne nid];i till Ve- 
flterhaffuet, försnillandes dermed Sveriges crono sin skatt och 
Tättigheet, och när man der öffuer klagar, får man inthet till 
»Tar, än att grentzen ännu inthet är lagd. 

7. 

Dhe Danske tillägne sigh och skatten aff dhe Lapper, som 
boo i fiellen under Sveriges erones Jurisdiction, allenast för dhet 
dbe fiskie vid Vesterhaffuet eller och komma nidh till att köp- 
«laga effter gammal sedvane; hvilket är emot fördraget, attauten 
bolla dem der ifrån, eller att tvinga dem till att giffua Noriges 
croDo skatt; oansedt att de boo i fiellen och haffue aff ålder 
hafft den rättigheet, att dhe mage fiskia ved Vesterhaffuet. 

8. 

Xu kort förleden tijdh haffuer man och förvägrat dhe Sven- 
ske birkarler, att dhe icke mage komma öffuer fiellen och efter 
gammal sedvahna och rätt köpslaga med Siöfinnarne. 



Ländzmannen pä Båhuss haffuer nu för kort tijdh sedan 
nt att ödeläggia den vägen, som Sveriges erones underså- 



238 

tere afF urminnes tijdh der fram om hafft haiTue uthmed Elff- 
uen, dermed han gör inträng uthi K. M:tz och Cronones urmin- 
nes rättigheet, i dhet hvad på denne sijdan Elfuen ligger, haff- 
uer most respectera Sveriges crono, såsom är deraiF att sij, att 
Sveriges konunger altid den vägen uthan leijgde reest och dra- 
get hafFue, och är aldrig der emot något taalt eller invändt. 

10. 

Alltså tillväller sigh och Ländzmannen på Bohuss en gård, 
liggendes på denne sijdan Elffuen, Skåårdal benämnd, som här 
till all sin skatt och rättigheet till Sveriges crona giordt hafiuer, 
allenast under dhet skeen, att samma gård haiFuer, kanskee ge- 
nom officerernes försummelsse, giordt en' tijdh sine dagsvercken 
till Bohuss, och under samma prsetext vill han sigh nu gården 
tillvälla. I lijka motto är bygdt ett hus i förledne sommar på 
denne sijdan Elffuen emot gammal sedvane och rätt, att häffdt 
sigh in offner och på Sveriges crono; hvarföre begäres, att dhet 
motte afskaffas och Ländzmannen på Bohuss förbiudes sådanne 
no viteter att anställa. 

11. 

Uthi Öresund är och för detta skedt, Eongl. M:tz underså- 
tere mycket för kort och emot fördraget, så och all god venlig 
naboskap, i dhet man der som offtest svenske borgares breff 
haffuer upbrutet uthan sak; sökt allehanda praetexter att confi- 
scera deres godz, mongom dhet ifråntagit, såsom Hanss Bub- 
bertz ifrån Stockholm etthundrade skeppund stångejern, Mester 
Willem ifrån Norrköping hans skepsladning med master och 
spirer, i fiol en Räffuelsk borgare Jost Dunt ett heelt skepp 
med rågh och flere andre, och när man offner sådant klager, 
får man inthet annat til svar, än att dhet är Kong. M:t i Dan- 
mark tildömdt. Och dermed moste man sigh nöija låta och dhet 
sine mista. 

Uthi desse förbemelte puncter skeer Kongl. M:t och Sveri- 
ges crono förnär, och begäres derföre, att sådant må en deel 
affskaffes, en deel botes och bättres, och dem som sitt miBi 
haffue åter restitueras igen. 

Efter en afskrift i ett >Protoooll vijd danske tractaten hållit 1624» bland 
»Förhandlingar mellan Sverge och Danmark 1612 — 1643», i riksarkivet. 



r 



239 



IM. Stockholm den 8 MaJ 1024. 

FöTeskrifter, i håndelse underhandlingen med Danmark iknlle gå om intet. 

Memorial, effter huilken H. K. M:tt vill, att Com- 
missarierne till ded danske möted deputerade, Cantz- 
leren och hans coUeger sigh rätta skole, på ded fall 
att möthed annorlunda än vänligen afflöper. Actum 
Stockholm den 8 Maij Anno 1624. 



Endog K. M:tt vill, ded Commissarierne sigh så mycked 
mögeliged vinläggia, att all vidlöfftigheet och ytterligare miss- 
helligheet med dem Danske denne gången kan gåås förbij, lijk- 
Täl så frampt med dem icke kan accorderas uti dee stridige 
puDcter på någed sådant sätt, som först i Instructionen, sädan i 
Bij-Instructionen, är beskrefven, utan att dee stå fast uppå, sär- 
deeles, att köphandelen aff dem Danske skall må drifves i up- 
stådeme och alla marcknader promiscue, hvilked H. K. M:tt 
ingalunda kan tillstädia, så att alle vänlige meedel utslåes, och 
deraff, förmodeligen eett krijg föllia moste; då är K. M:tz nådige 
villie, att Commissarierne, strax dee ded förnimma, skrijfva H. 
K. M:tt till, omständeligen all ting adviserandes. Och på ded 
tijden icke må förlöpa fåfängt, och rijked taga någon skada, 
derföre skole dee och underrätta Stiernschöld, Kaffien och Carl 
Bonde derom, på ded dee dereifter, hvar hoos sigh, sackeme 
rätta kunne. 



I lijka måtto, skole dee, strax de detta möthedz utgång sä- 
dan att vele varda förnimme, upfordra ded eene Smålandzrege- 
mented, som ännu i Albo härad under Otto Schedingh hemma 
är, och elliest är till Calmar förordnad, och ded strax till Cal- 
mar inschicka. I lijka måtto skrijfva Stiernschild till, att han 
infordrar dee trij regementen, som till Götheborg äre beskedde, 
väl och nödtorffteligen der med besättiandes EliTzborg, så och 
akeepen, och att med ded öfrige slåes ett läger ved Götheborg. 
Item upfordra dee 3 Vestgöthe landzrytterecompagnier, och 
skynda på adelens rustienst, att dee komma till Jöneköping, så 



240 

flnart mögeliged. I lijka måtto skole Commissarierne och för- 
ekrifva up dee Smålendske landryttare tili Jöneköping, så och 
ÖfvcTSten Johan Baneer med halffanned östgöthe regemente, 
och öfversten Redween med sitt regemente, och samble så där 
i Jöneköping eett läger, aff östgöthe knechterne och förenemde 
ryttere, väntandes vijdare ordre aff H. E. M:tt. 



Gommissarierne skole sigh medh Ståthållerne och late vare 
anläged, att den föroi*dning, som aff H. K. M:tt giord är till 
krigsfolckeds uppehälle, må utgå och sambias, och krijgsfolcked 
tillburligen underhällas. Och der een sådan nödh ankommer, 
och Gommissarierne kunde då någed uphandla i pänningar eller 
proviant aff adell, prester eller borgare, deruthinnan skole de 
göra sin flijt, och vill H. K. M:tt nådigest låta göra den anord- 
ning, att, hvad dee deremoot lofva ut, må effterkommed varda, 
dogh att dee derom tijdeligen Gammarråded advisera. 

Till dess och vijdare beskeed kommer ifrån H. E. M:tt skall 
Gantzeleren förhålla sigh hoos krigsfolcked ved Jöneköpiog, 
munstrande dem, och elliest hållandes dem tillhopa, så och admi- 
nistrerandes Justitien öfuer dem, till dess H. E. M:tt een annaD 
dijtt förordnar; dee andre Gommiasarier skole hvar sädan be- 
gifva sigh till sin ortt och kall igän. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Sigill. 



196. Stockholm den 10 Maj 1634. 

Fnllmakt för Rikskansleren att sammandraga trapper. 

Vij Gustaf Adolph etc. göre vetterligitt, att vij hafve uthi 
fuUmacht och befalningh gifvidt, såssom vij och härmedh full- 
mechttige oss elskeligh, vår och Sveriges rikes trooman, Bådh 
och Gantzler, edle och velborne her Axell Oxenstierna, Frij- 
herre till Eimito, herre till Fijholm och Tijdhöön etc. Riddare, 



241 

«tt han på all händeltte skall låtha upfordra de trij regement- 
ten footfolk, som till Göteborgh äro förordnade, medh adelens 
nisstienst uthi Vestergötlandh, så och dhe trij Yestgöte landt- 
rjtterne [o: ryttercompagnierne]. Dertill skall han och låta up- 
fordra Johan Baners och Pattrich Redwens regementten med 
l&ndtrjtteme uthi Smålandh. Vij befähle fördenschuU härmedh 
alfVarligen ofvanbemälte Ofverster med dehres underhafvende 
officerer och falk, så och bem&lte Ryttmestare medh deres ryt- 
ure, att dhe på välbemeltte vår Ricks-Cantzlers upfordrande, 
sigh till den ortt och stalle, han dem föresettiandes varder, 
oförsumeligen begifva, förbidandes der vår videre order och 
befalningh, der de sigh samptligen hafve att efFterretta. Datum 
Stockholm den 10 Maij 1624. 

Gustavus Adolphus m. p. 

L. S. 



106. Stockholm den 16 Maj 1684. 

Föreskrifter med anledning af meddelanden från Liilland. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij hafue, herr 
Cantzler, sedan edert afresende bekommit bref ifrån Liffland, 
af hvilke vij eder här medh afskriifterne tillsända, såssom och 
hiisdh vij dher till svarat hafue, nådeligen begärendes, I oss 
medh förste edert advis och mening derom tillkenna gifua. I 
ville och skrifua D. Gramero till och någerledes honom vår stat 
och lägenheet förstå låta, på d^tt han deste mera må blifua 
förorsaket oss att advisera, huad der utbe passerer och förelöper. 
Gudh alzmechtigh eder befalendes. Stockholm den 15 Maj 1624. 

ur registraturet för år 1624, fol. 246. 



187. Jönköping den 23 Maj 1624. 

Förfrågan, om Konungen, utan fara att öfverfallas, kan komma ned till gränsen. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunsth etc. Vij vele 
edher, her Cantzeler, nådeligen icke förholla, att vij ähre nu på 

Axel Oxenstierna j IL U 16 



242 

timan lyckelige ankompne hijt till Jönekiöpingh och hafue ach' 
tadt vijdare Stella vår reesa här ifrån neder till grentzen. Hvar- 
före ähr vår nådige befaldningh, att I tillförenne gifue 008 till- 
kenna, om I ähre komne medh dhe Danske till handells, och 
huru sakerne der nedre före vetta, såssom och om deres Com- 
missarier ähre starcka på foUck, och om dhet höres elliest af 
något krigzfoUck vara dher uthi nährvåhnen, på det vij mage 
vetta, om vij skole säckert fördrista oss at komma neder och '• 
tahla medh edher, aldenstundh vij mehr fruckte en fallsk och : 
skrömptachtigh venskap, än såssom en uppenbara fiendtskap. 
Här på vij med förste edert suar förvente. Gudh allzmechtigh 
edher befallandes. Aff Jönekiöpingh dhen 23 Maij, Åhr 1624, 

Gustavus Adolphus m. p. j 

Anteckning: Prs&sent. i XJlffsbeck den 24 Maij, Anno 1624. j 

i 

I 



198*). UlfÉbäok den 3 Juni 1624, 

Underhandlingen med Danmark i Sjöred. 

Kongl. M:ttz endelige förklaring öfver de Danskes 
gravamina, så och öfuer sine egne besväringzpuncter, 
huru vidt H. K. M:t vill, att Commissarieme sigh på 
dett sidste beqväme mage. Datum Ulfzbäck [den 3 
Junij 1624]. 
Endoch K. M:tt intet tvifler, att Commissarieme i alla saker 
beflita sigh om att nå dhe bäste vilkor och conditioner de kunne. 



•) Denna K. M:t8 »endelige förklaring» finnes i i-egistraturet i allt hufvud- 
sakligt likalydande upptagen på två olika stållen under olika data; den ena 
gången daterad ülfsb&ck den 3 Juni (se fol. 311), den andra Stockholm den 19 
Juni 1624 (se fol. 295). Den första af dessa afskrifter &r sannolikt gjord efter 
ett under konungens vistelse vid gränsen uppsatt conoept. I brefvet N:r 200 
dat. Linköping den 5 Juni, befaller Konungen emellertid kommissarierna att 
hålla underhandlingen uppe till ytterligare skrifvelse från Stockholm anlftntlt 
I denna nya skrifvelse, daterad den 12 Juni (se N:r 203), förmäler sig Eonnn- 
gen hafva haft öfverläggning med Rådet »och godt befunnit att stadigt blifra 
vid den resolution, der nedre fattadt och tagen är». Sannolikt åsyftas här con- 
ceptet af den 3 Juni, som sålunda fått bekräftelse, ehuru utfärdandet möj- 
ligen ej skett före den 19 Juni. I sjelfva verket visar protokollet, att under- 
handlingen förts på grundvalen af conceptet den 3:dje, och att, när handlin- 
gen af den 19 Juni möjligen kunde hunnit anlända, det mesta redan var af- 
gjordt samt allt hufvudsakligt vunnet. Vid tryckningen hafva båda af skrifterna 
jämförts, men med afseende på stafningen har den af senare datum blifvit följ<l' 



243 

likrål på dett de H. K. M:ttz endelige vilie, och huarest de stanna 
skole veta mage, hafuer H. K. M:tt dem således befalt att för- 
klara. 

I. 

Ofver de Danskes gravamina: 

Till dett första; Om Oselske böndemes restitution, låter H. 
K. M.-tt sigh behaga dett aiftaal, som giordt är allerede, att, de 
Bom bevijses kunne dem Oselske forholles, skole löössläppes och 
Testitueres, doch utan vedergäldning på omkostnad eller skada. 
Och skole de Oselske bönder, som antingen sedan feigden öfuer- 
lupne ähre eller och här effter öfuerlöpa kunne, icke der under 
förstås, utan medh dem hoUes effter landzens sedh och rett. 

Till thett andra; Om tullen blifver dett vedh dett förslagh 
och vedhängde condi tioner, som är dem Dansko giordt i Kongl. 
M:ttz närvaro här vidh grentzen, om dett elliest accepteres. Doch 
mage Gommissarieme uthi conditioneme väl dette moderera, att, 
om de blifve ens om hufvudstriden och de Danske icke vele til- 
lits att sättia den clausul in, dett K. M:tt hade consenteret tiU 
toUens afskaffelse, icke af rätt utan af vänskap etc, såsom den 
dW vore K. M:tt i Danmark prseiudicerligh och disreputerlig; då 
kan den och väl utelåtes. 

I lijka motto; att inge repressalier skole framdeles pålegges 
dem Svenske i Sundet, den kan och väl utelåtes. 

Men de öfrige conditioner, serdeles att icke framdeles någen 
stridh öfuer tullen moveres, och att handelen i upstädemc för 
dem Danske restringeres till visse siöstäder, så och visse nampn- 
gifne landzstäder i Småland och Vestergöttland, dem skole Com- 
misaarieme fast blifua vidh bestandende, och dem effter försla- 
gedz innehold och deres bäste förstånd låta exprimera och ut- 
tyda. Doch gifaer K. M:tt i denne punct Commissarierne tillstånd 
på dett sidsta att effterlåta dem Danske handelen uthi marknader 
och landstädeme i Småland och Vestergötland, så och i Carll- 
stadh och på dett sidste i östergöttland, men icke videre; sås- 
8om och att den Narwiske seglationen dem Danske tillätes, och 
där deremot tollfrijheet för Bäfwel kan erholles, vore dett godtt; 
hvar icke, då må dett blifua ett af våra gravaminer för sigh. 

Dett fierde de Danskes gravamen, om forbudh att draga 
medh varur till Danmark, der uthi kan dem göres till nöije, al- 
knert att landzköp må förhindres och forholles. 



244 

Dett fempte; de begärede beedigte certificatzer skole Com- 
miBsarierne, så högtt de kunne, bestrida, men blifva de om dett 
förrige ense, då må denne puncten således effterlåtes, att sådane 
certificazer tages under eed på både sidor, dock icke videre, ån 
att godzett, som utt- och inskepes, är deres som taga niUa deropå. 

Till dett siettc; om de Svenskes jordegodz i Danmark haf- 
uer dett sin richtighcet, att de dett äga göra klart sin emellan. 

Till dett siuende; om den Ryssiske cession vedh Vesterhaf- 
vedtt kan intet annat göres, än för ähr resolveret. 

Till thett ottonde; och blifuer om de resendes passtagendc 
på både sidor effter anni 1580 åhrs afskedh. 

II. 
Förklaring öfver vare gravamina: 

1. Om Rikzens Rådz tittell i Sverige, derpå skole Commis- 
sarierne stå fast, att dhen må blifue oförändret, som varit hafver. 
Kann dett nu icke nåås, utan de säia sigh att vele framdeles re- 
solvera der uppå, så kan dett väl tillätes, men medh dett förbe- 
holdh, att Rådet i Sverige intet bref begärer att anamma, som 
deres rätta titel icke är påskrefuen. 

2. Att H. K. M:tt icke må förvägres ammunitions genom- 
försel genom Sundet, skole Commissarieme stå hårdtt opå; dock 
om dett annorlunda icke kan erhoUes, än att H. K. M:tt skrifiier 
och gifuer dett tillkenna medh sitt bref, då är H. K. M:tt och 
dermedh tillfredz, allenest att dett då icke förvägres; såssom och 
att alle andre Svenske skep, så väl munterede, som omunterede, 
som bruka deres handell och navigation icke der förhindres, ut«D 
såsom andre nationers skep medh sine stycken och tilbehör fritt 
passera mage. 

3. Om passens spärring genom Danmark, dett kunne här 
väl förgätes, hvadh skedtt är, så att denne punct alldeles må utt- 
lyckes, huar så blifuer gott funnet. 

4. Hvad toU i Sundet i fiol är taget, dett kan och förgateg, 
om elliest altt blifuer godtt. 

5. Räfwels stadz rättigheet och tullfrijheet skole CommiB- 
saricme högtt drifua. Och om de sigh icke der om kunne fö^ 
ena, då må dett upskiutes till videre tractat; i lijka motto oin 
Flenssborg. Men kan dett ena uphäfues emot dett andra, och 
både niuta Svenskes och Danskes rett, då blifuer dett vedh dett 
förslagh, som K. M:tt sielf för detta hafuer giordtt. 



245 

6, 7 och 8. Om Lapmarken och dett intrång K. M:tt der 
{ikedtt är skole Commisfiarieme icke så Bträngtt drifua, utan låta 
sigh medh generalresolution åtnöija, eft'terdy K. M:tt föga begä- 
rer de controversier att drifua. 

9 och 10. Men de noviteter, som äre vedh Bohus begynte 
medh den vägen Skårdala och dett husett, skole Commissarierne 
drifua Bträngtt, att de mage afskaffes, serdeles medh vägen och 
httsedh; men der dett icke kan blifua afftaltt, må och dett blifua 
stående och upskutet. 

11. Dett skall och flijt användes, att afskaffa de stränge in- 
qvisitier öfuer Svenskt godz i Sundet, eller och modereras dett 
bästa skee kan. Men om dett ändeligen dervid moste blifua, så 
Icunne Commissarierne dett och låta bestå. 

Hvadh nu uthi desse puncter kan blifua accorderat efFter fö- 
reskrefne sätt och förrige instruction, dett ähr godtt, huadh icke, 
dett må tages ad referendum an och skiutes up till videre af- 
handling, eller och heeltt och hollit till en rettegäüg. Allenest 
skole Commissarierne dett achta, att så ringa litis pendens blif- 
uei öfuer, som dhem någon tidh kan möieligit vara, och för än 
något skulle öfuerblifua, huaraf framdeles missförstånd upväxa 
famne, dem aldeles cedera och efftergifua. Dock skole de särde- 
les beflijta sigh, att om den vägen vedh Skårdala och dett hu- 
sedt må blifua bijlagdtt och afhandlat, och sedan uthi allo rätta 
sigh eiFter dett btef H. K. M:tt dem hafuer här om tillskrifua 
låtet. Vedertaga och de Danske icke dett förslagh, som dhem är 
giordtt, om den upvuxne tuUstridz afskaifelae medh sådane con- 
dicioner, som här äre förmälte och limiterede, utan kanskee sökia 
saken att uppehålla till bätre occasion och lägenheet, då skole 
Commissarierne, sedan alle förmaninger äre uttslagne och intet 
Ivopp mher på färde, medh tilbörlige skääl och discretion vijsa 
dem deres orättvijsa, upsäija dem venskap och fredh, och förkunna 
iem, dett K. M:tt sin och Sveriges rijkes rätt vindicera och för- 
svara vill medh Gudz nåde och yttersta macht, och förfölia dem 
dett högste skee kan medh vapn och värior. 

Och dermedh skole de huardere af Commissarierne begifva 
«gh till sin tienst igen, och dijt han är beskedher. 

Ur registraturet för 1624, fol. 311. 

/ 



246 
199. Ulftbäck den 4 Juni 1624. 

Memorial för Cantzleren, herr Axell Oxenstierna. 
Actum [Ulfzbäck den 4 Junij 1624.] 

1. Skall han drifua opå, att öfuersterne Patrick Redwen och 
Jahan Baner mage medh altt sitt folk, som icke are till andre 
orter förordnadtt, med första komma hijtt. 

2. I lijka motto skall han upfordra Smålandz-rytterne, så och 
drifua opå, [att] östgöte- och Vestgöte-rytterne mage komma til- 
städes. När och adelssfanerne samptt Uplandz- och Södermanne- 
landz-rytterne ankomma, skall han slå ett läger ved Horn, och 
der ligge på landzens värn till videre beskedh. 

3. Och till deres underhold skall han drifua upå, att den 
andre termin af landzhielpen här af Jöneköpingz lähn motte 
medh förste uttgåå, och hafua den i förrådh att underholla detta 
folket medh. 

4. Hvad videre behöfues, derora skall han medh företa 
blifua instruered*). 

Ur repstraturet för 1624, fol. 270. 



200. Ulftbäok den 4 Juni 1624. 

Fallmakt för Bikskansleren att föra befälet öfver trupperna i Småland. 

Vij Gustaf Adolph etc. göre vitterligit, att effter vij hafue 
för vår och rikzens tarf skuld achtat nödigt här i Småland att 
formere ett läger af ryttere och knekter, som på landzens de- 
fension enkannerligen sij skall; och fördenskull befaltt dera nu 
strax att sambles och sammankomma, huarföre hafue vij aller- 
nådigest befaltt och tilbetrodt commendamentet öfuer förbe- 
mälte vårt krigsfolk, såssom vij dett här medh befale och til- 
betroo, oss elskeligh vår och Sveriges rijkes trooman, Råd och 
Cantzler, edle, velborne herr Axell Oxenstierna, Frijherre till 
Kimitöö, Herre till Fijholm och Tydöön, Riddere, att han dett 
före och förestå skall, sökendes i alla motto vårt och rijkzeDS 
gagn, bäste och defension, och sigh elliest rättendes i altt an- 
nat effter den Instruction*), som vij honom der öfuer serdele5 

*) Denna instmction har ej kunnat återfinnas. 






247 

liafue gifua låtet. Vij befale fördenskull h&r med alle vare öf- 
renter, ryttemestere, capitainer och andra officerer, så och ge- 
mene ryttere och knechtter, som vij tili detta läger förordnat 
hafue eller än förordnendes varde, att de bevijse välbemältc 
lierr Axell Oxenstierna lydno och hörsamhet uthi altt, dett han 
dem till vårt och rijkzens gagn och bästa bindendes och befa- 
lendes varder, sä kärt dem är vär hämbd att undvijka. Datum 
irifzbäck den 4 Juni 1624]. 

Dr registrataret för 1624, fol. 271. 



SOL Linköping den 6 Juni 1624. 

Underhandlingen i Sjöred; vidtagande af försigtighetsmätt mot Öfyemimpling. 

Gustaf Adolph etc. Vär synnerlige gunst etc. Vij vele 
eder, herr Cantzler, nädeligen icke förhoUa, att vij hafve be- 
kommit eder skrifvelse och deraf förnummit, att I sedan vårt 
afresende hafve varit medh de Danske Gommissarier till mötes, 
och att de effter vidlöfftige discurser på dett sidste hafue utt- 
lofvet beskedh på vårt förslagh, så snart som dem kan möie- 
ligit vara. Begäre fördenskull nädeligen, att I oss med förste 
advisera, huad svar derpå faller, och ju så laga, att I holle dem 
uppe, till dess I vår yterligere skrifuelse ifrån Stockholm be- 
komma, och uthi medlertijdh justificera vår saak, så myckit mö- 
jeligit är. Och såsom de hafua begäret edert svar på deres 
jravamina och uttlofuet eder sitt suar igen på vare, att I tage 
eder till vara, att I icke af dem bedragne varda, ocft derföre 
iQgeledes med saken göra någet upskoff. Vij hafue låtet säia 
folket till, att innan sex dager holle sigh vedereda att mar- 
chera. Effter vij icke förr kunne komma till Stockholm om 
våte saker att bestella, då vele vij Jahan Baner tillskrifua låta, 
ivareffter han sigh^ retta skall. Och der så vore, att I der ne- 
^re befunne någen fahra för edre personer, så äre der 3 gode 
compagnier knekter på Jöneköping, hvilke I kunne låta kalla 
der neder, dock så laga, att befästningen icke blifuer der ige- 
nom blottadt och obevaket, och fienden deraf hafua lägenheet 
o^ed ett ströfuande compagnie taga oss den orten och lägen- 
heeten utur händerne. Detta vij eder till svar nädeligen icke 



248 

vele förholle. Gud alzmechtigh befaiendes. Datum Lindköping 
den 6 Junij 1624. 

ür registratiiret för 1624, sid. 274. 



202. Stockholm den 12 Juni 1624. 

Med ett öfverslag af krigsstaten; konungen ärnar följande vecka gå tiU sjös; 
föreskrifter med afseende på försvarsanstalter mot Danmark. 

Gustaf Adolph etc. Vår eynnerlige gunst etc. Vij tillskicke 
eder, herr Cantzeiär, förslagen på hela vår stat, huaraf I för- 
nimme kunne, huru mycket vij hafuc i förrådh, och huru myc- 
ket ennu uthi alle saker brister; serdeeles feelas oss ennu dei 
brödet ifrån Finlandh, såssom och båtzmennerne och dhe tu 
regemente knechter, derifrån hijt förordnade ähro. Men alden- 
stundh vij vette uthi sådanne fall ähr alltidh periculum in raorar 
vele vij intedt der effter töffua, utan tillkommande veka leggia 
medh vår skiepzflotta härifrån till siös. Hvadh eder vedkom- 
mer, hafue vij förordnat edher till att underhoUa foUket medh 
landzhielpen uthi Västergötlandh och Småland, huillken skall 
deelas uthi trenne parter, den ene deelen behoUe I, den andre 
Stierneschiöld och den tridie Kaflen, såssom I vidare af försla- 
get att förnimma haifue, och förmene vij, att I dermedh någon 
tidh skole tillkomma, om dhermedh sparsambligen handlas; och 
efter af dhet foUcket ähre måst infödde Suenske, om huillke» 
vellferdh och spelas, mage de sigh åthnöija låta, efter såsom 
lägenheefen falla kan. Sedan in re gerenda, der till krigz kom- 
ma skall, kunne I logera eder vcdh Horn, och när I hafua samb- 
lat alltt foUcket dijt till edher, sedan tage vara, huadh I på fi- 
enden uträtta kunne. Och skole I, nähr så vidt kommer, ser- 
deles achta edher för hazardh, om han och aldrigh voro så nngSt 
att man icke sätter sigh sielff' uthi fahra, då man dedh minst 
tror och förmoder. Och efterdy Stådthollaren på Jönekiöpingh 
icke ähr någon synnerligh krigzman, och störste machtt pålig- 
ger, att dhen befästningen väll försedd varder, kunne I förordn» 
någon godh och dugeligh man af Capiteiner eller elliest, som 
honom uthi krigzväsendet assisterar och bijstår, så lagendhes att 
befästningen vell i ackt tagen varder. Dette vij edher nådeli- 



249 

gen icke vele förhoUe. Gudh allzmechtigh befallandes. Äff 
Stockhollm den 12 Junij, Åhr 1624. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Post scriptnm (p& löet blad). 
Vij hafve, her Cantzler, förgätit uthi vår skrifvelsse eder 
påminna, att, der saken skulle komma till en godh ände *at 
Danske sederade,*) I dä strax ville senda uth emot Ryttme- 
Sterne, som dijt ncder budade äre, och dem tillseija låtha, att 
dhe strax begifva sigh tillhakar hem igen. I ville och uthi lika 
motto oss esomoftest advisera, huru sakorne der nedre förevetha, 
på det vij naäge vethe oss dereiFter retta, och kunne I forden- 
schulld senda två eller 3 enspennare med ett ährende, at om 
någen af dem antingen blefve siuker eller elliest någen olycke 
vederfores, kunne då de andre uthan hinder framkomma. Gudh 
eder befallandess. Datum ut in literis. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Anteckning på brefvet: Ankommet den 16 Janij, Anno 1624, i Ulifsbeck, 



I 



1 206. Stockholm den 12 Juni 1024. 

Ingeniör H. Thomse sändes tiU Rikskansleren ; angående lägret i Smaland. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij hafue, 
her Cantzeler, afferdet denne brefuisere och Ingenieur Heind- 
rick Thomae till Jönekiöpingh, och när han der hafuer afstuc- 
kett, huru stacketett skall setties om staden, hafue vij befahlett 
honom begifua sigh till eder, sä kunne I behoUe honom hoos 
eder, om I honom behöfue. Innan någre dagar villie vij sende 
till eder den förordningen vij villie hafue på lägredt, och eder 
om alle saker vidlyfFtigere tillskrifua. Gudh eder herraedh be- 
fahlendes. Af Stockholm den 12 Junij, Åhr 1624. 

Gu8tavii8 Adolphus m. p. 



Anteckning: Present, i Jöneköpingh den 6 Julij, Anno 1624. 



•) De inom asteriaker inneslutna orden äro Konungens egenbändiga tillägg. 



250 



204. Stockholm den 12 Juni 1024. 

Om underhandlingen med Danmark i SjÖred. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij vele 
«der, trogne män och Commissarier, nädeligen icke förholla, att 
vij effter vår lyckelige ankompst hijtt tili Stockholnn, hafue kal- 
lat vare trogne män och Rijkz-Kådh, sä månge som nu hafve 
tillstädes varit tillsammans, och medh dem communiceret, huadh 
fiåsom der nedre pä gräntzen emellan edher och de Danske 
Comroissarier passeret och aflupit år. Och alldenstund vij der 
af befinne, att den saken icke hafuer annorledes kunnet handles 
och drifves, än såsom hon nu af eder drifvin och handlat åhr, 
så hafvé vij medh sampt bemalte gode män och Rijkz-Bådh 
godtt befunnit, att I stadigt blifue vidh den resolution, som der 
nedre fattadtt och tagen ähr*), och vår vederpart uthi ingen motto 
cedera och efftergifva; kunne I fördenskull till dett första ännu 
jtterligere med bästa skääl refutera deres förslagh om tuUfrij- 
heetens uphäfuelse och ostendera, att dett rijken[e] icke nyttigt 
ur, effter såsom I en deel allerede giordtt hafue, och sedan der 
brede vidh och än ytterligere (huar dett icke allerede nogsampt 
och fuUkomligen skedtt är), deducera, huad skääl och funda- 
ment vår proposition och förslagh, så väl om tullen som och 
handelen uthi upstäderne hafuer, och dett altt till den ända, att 
man ännu motte tentera och försökia, om icke Gudh deres hierta 
beveka kunne, vårt förslagh acceptera och sigh beqvcma, att 
derigenom fridh och roligheet rijken emellan motte underhol- 
len och vedh macht blifua. Der nu så hände, att I genom en 
utförligh deduction på vårt förslagh, såssom och en grundligb 
rofutatiou på deres, icke kunne någet hoos dem erhoUa och ni? 
kunne I uttryckeligen late dem roärkia, att aldeles inge andre 
förslagh äre på färde, eij heller kan saken under någen domb 
eller opman skutin varda, aldenstund hon tillförénne i sielfu» 
fördraget är deciderat, och derföre ännu ytterligere huarken 
disputeras eller decideras kan, och derföre begära, att de medh 
dett gravamine om tullen afstå vilia, och oss uthi vår högheet 
och rätt öfuer vare undersåter aldeles oturberede låta, såssom 
och att de afskaffua de repressalier, vare xmdersåter uthi Sundet 
pålagde äre, och att de huarken der eller annorstädes p& ^^' 

•) 8e N:r 198. 



251 

Dungens i Danmarks strömmer medh någen tull besvärede och 
betungede varda. 

Abr dett så skääl, att I detta kunne näå, moste I derpä 
medh dem upretta en godk och bindigh afskedh och beslut, och 
om dertill komma skulle, kunne I uthi de andre gravaminibus pro* 
cedera effter den lind[rige]re instructionen, eller och dem aldeles 
cedera, sä tagendes att icke någet deraf framdeles missförstånd 
upväza kan. Blifue I och oense, och de huarken vårt förslagh 
acceptera eller och medh tullen afstå vilia, skole I icke deste 
miadre bringa de andre gravamina på banen till att disputeras, 
och såsom vij vete, att de dem uti lijka motto hardtt och in- 
solenter drifvandes varde, att I icke då någenting derutinnen 
cedera, så att man framdeles kan förnimma, att de icke allenest 
uthi den ene puncten om tullen hafua insolent och obillige 
▼arit, utan äfuen så vel uthi alle de andre, såsom och pä dett 
▼är rettvijsa saak sä mycket mera derigenom justificeret och för 
' Gudh och hela verlden må endttskjUet varda. Sidst, när all 
förhoppning är ute, och icke någet af detta erhoUes och nåås 
kan, mage I solenniter och klarligen säia dem till, att vij vilie 
\ taga Gudh den aldrchögste till hielp och understa oss genom 
I fegde och väpnad hand samma tull att afskaffua, huilket vij 
! oibrt^fuad deres Konung och så mänge af de Danske, som hans 
) oTättvijsa stjrkia och främia, påföhre vele, så länge och in till 
I deas de sigh bätre betänkia. 

I Och kunne I, herr Cantzler, på dett fallet så skee skulle, 
■ blifua der nedre, rettendes eder eflFter den instruction eder 
gifuen är, såsom och den vij eder innan någre ^åå dager till- 
«kickendes varde*). Och I, her Gabriell Oxenstierna, begifue 
eder hijt up, att göra oss och vårt Rijks-Rådh relation och be- 
skedh, huadh passeret är och här sedan förblifua. Men I, Boo 
och Lindorm Ribbinger, kunne huar begifua sigh till sitt Stådtt- 
hoUeredöme, der att achta och vara taga, huad såsom edert 
embete fordrer och kräfuer. Detta vij eder nådeligen icke 
hafue kunnet förholla. [Datum Stockholm den 12 Junii 1624]. 

Po«t Bcriptam. 

Der så vidt komme, herr Cantsler, att I skole skilies oven- 

^er åt, då kunne I uprepetera och vidlöfftigen deducera och 

vprakna alle de actiones, som Konungen i Danmark hafuer hafft 

emot oas, effter såsom de eder allesammans eder nogsambt kun- 

•) 8c N:o 200 noten. 



252 

nige och vitterlige ähro. Och alldenstund oss kominer ihugb«. 
att Där han sidst lätt värfua, hafuer han uttryckeligen Ifttet gå 
ord, att dett skulle gälla emot Sverige, hvilket alle de fremmande. 
Capit[ener] vete till att betyga, och elliest hafuer han föiBökt hem- 
ligen medh peninger förhindra vare värfninger, att de icke skulle 
sin forttgång haffua; så vele vij eder derföre påmint hafua, att 1 
och då de Danske dett och uthi lijka motto förehoUa; ähr dett 
icke sä högtt af importans, så är dett dock likvel ett tekn, att 
han hafuer icke haift något godt i sinnet emot oss, och kan tiens 
så myckit mera att justificera vår saak. Datum ut in literis. 

Brefvet, ur registraturet för 1624, fol. 277, &r stÄldt till samtliga kommis- 
sarierna vid tractaten i Sjöred. 



206. Stockholm den 17 Juni 1624. 

Om underhandlingen med Danmark i 8jöred; Konungen står i begrepp att stiga 
ombord på flottan. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij hafve, 
trogne män och Commissarier, bekommit eder samptlige skrifvelse, 
sub dato den 12 uthi denne månaden, och déraf förnummit, att 
I samma dagen hafue varit medh de Danske Commissariernc till 
mötes, såssom och hvadh I der medh dem handlat och tracteret 
hafue, huilket altt vij late oss nådeligen väl behaga. Och såaom 
vij fömimme, att bemelte Danske Commissarier någorledes be- 
gynna att afsiå sin förrige rigore om tullstriden, och så vidt sigh 
emot eder förklaret, att deres Konung till att uppehoUa vilie, 
venskap och godh correspondence medh oss, vill uphäfua och af- 
skaffa detta gravamen medh allo, så skole I eder achta, att han 
icke afskaifar sielfve gravamen och låter sedan repressalierne uthi 
Sundet hafua sin fortgång, och derföre sij eder vel före, om dett 
till en godh ände kommer, att I göre medh dem ett godtt och 
bindigtt beslut och afskedh, och derutinnan författa och besluta, 
alltt hvadh såssom till saken lända kan, hvilket vij eder flijt och 
discretion hemställa. Sedan, blifuer dett klart om de tuenne punc- 
terne om tullen och handelen i upstädeme, skole I så laga, att 
(le andre anhengige puncter, såsom än då kunne stridige vara, 
mage utan upskiutelse till nägen dom eller opman afhandlede 
och bijlagde varda, på dett fred och roligheet riken emellan m& 
underholdne och vidh macht blifua. 



253 

Serdeles huadh de puncterne vedkommer om certificatiernc 
och cessionen, skole I ingeledes effter deres förslagh Ute komma 
under någen opman, utan heller så medh dem affaandla, att de 
gifua certificatzieT på både sidor. Men om cessionen är aldeles 
omdieligit, för de orsaker skull, som I sielfue vete, och I uthi 
eder skrifuelse någerledes formale. 

RöfTel stadz rättigheet och tuUfriheet belangende, kunne I 
på dett högsta drifue, och när I intet annat kunne nå, kunne I 
af dem begära, att de ville så myckit hoos deres Konung förmå, 
han oss derutinnan gratificerer, och I deremot utlofua, att I vele 
f taga eder det upå, oansedt I ingen befalning der om hafue, så 
mycket hoos oss erhålla, att de Flensborger mage niuta samma 
rätt i Sverige, som de Räfwelske kunne niuta uthi Danmark, eff- 
ter dett vore icke så myckit värdt, att den saken skulle skiutes 
under en domb och opman, och att dett väl förhoppligen vore, 
■ deres Eonungh skulle sigh der till late beveka, när han rett uthi 
saken blifver informerat och underrettat, helst och effter vij gra- 
tificera honom så myckit igen, och dermed saken upskiuta och 
differera. Vilie de icke dett, kunne I aldeles dermedh bestå låta. 
Dhe noviteter. som vedh Bohus äre påbegynte belangende, 
synnerligen dett huscdt de upbygtt hafue, skall vara eder inten- 
tion, att dett aldeles må afskaffes, och blifue såsoro gamalt och 
fordt varit hafuer effter 1591 åhrs fördrag; men der dem synes 
afirontligit att rifue dett strax bortt, må dett blifua stående, och 
skole I eder af dem cavera låta: först, att dett icke skall blifua 
I någen tuUstridh; 2. att der icke skall drifues någet landzköp; 3. 
i att icke någre flere hus eller någen fläck och stadh oss till pr«e- 
? juditz der funderet och bygdtt varder; 4. att segellatzen der fram 
må altid såsom tillf örenne frij och obehindret blifua. Der och 
så illa vore, att detta icke nåås, mage I uttryckeligen säia dem 
till, att andre medell hår på färde äre, aldenstund dett är een 
sådan saak, af huilken vel allena ett krigh upspinnes kan. — Men 
om vägen och Skårdala, hafue I icke behof göra så myckit om; 
kunne I någet nå, så är dett godtt, huar och icke må dett så 
blifua som dett är. 

Om Rikzens Kådz titell, der intet annat afblifuer, kunne I 
reciprocera på både sidor, och så dermed låta den puncten af- 
handlet blifua. 

I Sidst, effter såsom I fömimme vara gott, att folket icke för 

I starkt dijtt anmarcherede, utan uppehoUes på någre dager, så al- 
' denstund de äre allerede fort, kan man dem icke retirera och til- 



254 

baka holla; kunne derföre I, her Cantzler, genom eder skrifaeLse 
tillsäia låta, att de någet eaktare marchera, eller och, der något 
gott afblifua skulle, dem alldeles omvända, effter såsom vij dheni 
befälet hafua, att de sigh effter eder befalning retta skole. 

Hvad vare saker här anlanger, vele vij innan fåä dagar la^- 
gia medh vår skepzflåta åt Elfznabben, på dett vij mage vara eå, 
myckit färdigere, att göra huad tiden fordrer och kräfuer. 

Och såssom I hafue fömumit af de förslagen vij eder, her 
Cantzler, hafua tillskicka låtedt, huadh brist derutinnan varit 
hafver, så är, huad såsom här i Sverige hafuer varit att förmoda, 
mästedelen ankommit, men ifrån Finland huarken folkedt eller 
proviantet, som dher ifrån komma skulle, huareffter vij intet bida 
vilia, utan medh dett vij hafue begifua oss till vägz. Dock kan 
dett ännu en dagh eller någre icke skee, effter vij först i gåår 
hafue begjmt låta inlasta och förvänte dessförinnan beskedh ifrån 
eder, der vij oss effterretta kunne. Detta vij eder nådeligen icke 
hafue velet förholla. Befalendes eder Gudh. [Datum Stockholm 
den 17 Junij 1624]. 

Post scriptum. 

Dett ähr, her Cantzler, vår nådige begäran, att I icke göre 
någet långtt upskoff i saken, effter vij fömimme Konungen i Dan- 
mark begynner rusta sigh, och att vij icke således blifue uppe- 
holdne, till dess han kommer in armis, utan, der I förnimme dett 
endtligh skall bära till krigz, oss med första derom adviseren och 
tillkenna gifua, på dett vij mage vara färdige göra, huad saken 
fordrer och kräfver. Datum ut in literis. 

Brefvet, nr registraturet för 1624, fol. 287, är stftldt till samtliga kommis- 
sarierna vid underhandlingen i Sjöred. 



206. Stockholm den 17 Juni 1024. 

Med ritningar och föreskrifter angående lägret i Småland och tmppeamas manch. 

Gustaf Adolph etc. Vår aynnerlige gunst etc. Vij sende nu 
hermed till eder, her Cantzeler, de förordningerne och afrijtnin- 
gerne på lägerett och battalieme, som vij sidst skrefue om*), hvilke 
I kunne late Ingenieuren afsticke, om så behöfues. Och ähr det 

•) Se N:r 202. 



255 

ioist generalafrijtningen af lägrett, buru 088 tyckes det sigh bäst 
eidcke vill; och hafue vij meent, att rytterne kunne lagges uthi 
dhe quarteren, som med R. beteknede obre, och footfolkett uthi 
dhe andre, tu compagnie uthi huartdere, och I blifue mitt uthi, 
och uthi ded quarteredt som A. står, dijt hafue vij ämat att ar- 
chefiedt skulle förordnes. Derhoos ähre och specialafrijtninger 

' uthaf quarteren, huruledes huartdere af dem, så vähl för rytteme 
såsom footfolkett, skole skickede vare. Sammeledes föllie och der- 
hoos tvenne afrijtninger af slachtordningeme, af huilke 1 kunne 
bruka den, som eder sampt Ofuerstcme helst synes, och stundom 

i den eene och stundom den andre. The iiterae, som derhoos 
skrifne åhre, betyde togordningen, och villie vij, att I late dem 
den eene dagen marchere den högre armen föråth aldeles effter 
ordinem literarum och den andre dagen den venstrc armen föråth 
inverso ordine. Alle bemelte afrijtninger hafue vij befahlett giö- 
res effter visse scalas pedum geometricorum, om hvilke Ingenieu- 
ren beskeed veet. Eder hermed Gudb altzmechtigh befalendcs. 
Af Ståckholm den 17 Junij, Åhr 1624. 

Gustavns Adolphus m. p. 



I 



207. (Med egenhändigt tillägg.) Stockholm den 20 Juni 1624 



Om trappemas marsch och förnödenheter; snara och slutliga underrättelser vftntas; 
föreskrifter med afseende på danska underhandlingen. 

\ Gustaph Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij hafve, 

her Cantzler, bekommidt edert bref, och deraf fömummidt, att I 
hafve varidt perplex, om dett folckedt, som är uthi anmarcherande 
neder åth grentzen, skall fortt marchera, eller skrifves dem emot, 
att dhe blifva på ett stelle stilla liggiande. Så effter I hafve 
fattat den resolution, att dhe skole marchera ann, tyckes oss och 
det best vara, alldenstundh dhe Danske alleredho hafve fattadt 
en skräck af den krijgzpraeparation här giörs, och deres fattade 
meningh derigenom deste mehra må styrkt varda, och så mycket 
bettre kiöp gifva. — Hvadh den förordningen på kruut, bly, lunt- 
ter medh hacker och picker belanger, och I begäre, hafve vi al- 
leredho försendt till Johansborgh, hvarifrån dett videre skall fort- 
skickes dijt neder, och senda eder derpå hermedh ett förslagh, 
huru mycket vij hafve dijt förordnadt. Såssom och i går sendt 



256 

Jöran Soop effter, som samma saker skall forttskynda, så att vi 
mehna, innan få dager skole dhe komma eder tillhanda. Inge- 
nieuren hafva vi och sä för någre dagar sedhan der hön affaidi- 
gett, och Tele nu strax affarde en Arklijmestere, som 1 kunne 
bruke der nedre, hvar så behöfves. 

Sidst är, her Cantzler, vår nådige befalningh, att I för all 
tingh medh alldraförsta låtha oss endtligen förnimma, hvadh ända 
saken taga vill, på dett vi vare saker dereffter dirigera kunne. 
Detta vi eder nådeligen icke hafve velet förholla. Datum Stock- 
holm den 20 Junij, Åhr 1624. 

(Egenhändigt tillägg:) 
För altingh befiiter eder at giöra snart en enda på thenna 
förtretliga handel, och lager så, at jagh måtte få medh thetta 
budh en entligh resolution, ty lenger dröja tiänar icke. Låtter 
thet vara edert upsåt och intention, at alt hvad disputerligit är 
må slutas, och at ingen litis pendentise heller upskoiF under en 
opman må lempnas, ty thet är oss farligit. Hvar I the sväraate 
puncta erholla, så gifver heller effter, än at I någon trätta yp- 
pen stå lätta. Så snart jagh mercker, at thet blifver oklart (thet 
Oud nådeligen afvende), så skal jagh senda eder Erlach och med 
honom al beskedh på ordningar, både i quarterande och slacht- 
ordningh. Jagh sender eder, hvad nyt vij ifrå Rostock hafve, 
hvilket af många och åtskilliga bekreftas at vare sant. Therfore 
kunne I väl dömma, huru skadeligh drögzmållen vår stat är. 
Thy beder jagh eder, at I eder skynden, antingen thet tå komma 
skal (efter Guds villie) thil fred heller krigh. Gud regere eder 
til sins namps ära och fädemeslandsens välferdh och alles våre^ 
üalighet. Och blifver eder med ynnest och alt got välbevågen. 

Gustavus Adolphus m. p. 



208. (Med egeiihändiga tillägg.) Stockholm den 21 Juni 1024. 

Föreskrifter med afseende på underhandlingen i Sjöred. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij hafve, 
trogne män och Commissarier, åther i dagh bekommidt eder skrif- 
velsse sampt medh dhe acter, som emellan eder och dhe Danske 



257 

Commusarierne passerade ähro, och läthe oss, hvadh I derutinnan 

gioidt hafva, nådeligen och Tål behaga. Och alldenstundh dhe 

Dinske nägorledes hafra lempat sigh i saken och dhe mest stri- 

dende puncter cederet, begäre vij n&deligen, att I med alldraför- 

«ta göre en ände med den handelen och der uppä ett bijndigtt 

och krafftigtt besluth och afskedh, ingalunda tillstädiandes, att 

Biget tages npp ad referendum, uthan hvadh I icke nää kunne 

lieUer dem cedera, änn dermedh skulle skee nägon förhalningh, 

alldenstundh s&dant lender oss och Tär stat till högste ruin, effter 

«om 1 det af vär näst förre skrifvelsse väll fömimme. EUiest 

hthe vij bekommidt tidender, att Eonnungen i Danmark läther 

' Tärfva bädhe uthi Ljbek och Rostock, hvilke alla, som derifrän 

i komina bekräfflba, och söker fördenskuldh till eventyrs dermedh 

• atl förhala tijdhen, så lenge han får en exercitum tillhopa och 

! fledhan tager orsak kullslå, hvadh giordt är, och spenner saken så 

högdt, att dermedh icke annars änn till en uppenbahr fegde rå- 

ker. Detta vi eder nådeligen icke hafve velett förhoUa. Datum 

Stockhohn den 21 Junij, Ahr 1624. 

{Egenhändigt tillägg): 

I kunnen och väl seija the Danske Commis[sarier] eder icke 

kanna lenger upskoff lida, althenstund at I vise tidender hafve, 

at theras Eonnungh verfver, och begära förthenskuldh at vetta på 

sacken en enda, och hvad vij oss til them hafva at försee. Valete. 

Gustavus Adolphus m. p. 

{Nytt egenhändigt tillägg i mariginalen): 
At I, her Cantzler, hafva låtit Jahan Baners regemente reti- 
rera sigh tyckes migh vara alt för hastight, hafver förty befalat 
honom continuera sit uptog, doch om alle sacker äro richtige, när 

thetta bref ankommer, så mage I tå på *) befalla honom at 

venda. Här äre vij (Gud gifve til lycka) rede antingen th[ett] 
kommer thil fred haller krigh. 

Utanskrift: 
Till 0B8 elskellge dhe edle, välborne, välbördige, vare och Sveriges Rijkes 
troomän, Bådh och Commissarier vedh Danske grentzen, sampttligen, synnerligen 
nUdigenn. 

^) Btt stycke i nedre kanten af brefvet är bortmaltnadt, hvarföre här nå- 
got (Od fattas. 



Axtl Oxenstiemay II, 1. 17 



258 
209. Stockholm den 24 Juni 1624, 

Om underhandlingen i Sjöred. 

Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige gxmet etc. Vij hafve, 
trogne män och Commissarier, bekommit eder samptlige skiif- 
velse sampt medh dhe Danske Commissariers erkläringh och 
svahr på dheres oafhandlade gravamina, och dher af fdmimme, 
huru vijdt I medh dem der uthinnan kombne ähre och I&the os» 
dedh således väl behaga, och alldenstundh vij sij, att dhe något 
begynna låtha sincka på seglett och miukare blifva, att formode- 
ligit ähr, handelen skall en godh uthgångh och ända taga, så 
skole I eder achta, att om dher till komma skall, I icke låthe 
besvijka eder i affskedet; serdeles om tullen, dher dhe honom 
uphäfva, medh dhen beskeedh, att Konungen i Danmarck må vara 
uthi lijka motto fritt uthi sitt landh samma rättigheet aff sine 
undersåther, som handla medh Svenske, att upberge, att dher un- 
der icke förståes om någon tull i Sundet, uthan att vare under- 
såther dher alldeles må tullfrij och dhe föregångne repressalia aff- 
skaffade vurda. 

Sedhan, hvadh puncter, såsom dhe begäre skiuthes under en 
dom och opman, skall dhem ingeledes effterlåthes och tillstadies, 
uthan att I anholla hoos dhem om ett endtligit och cathegoriskt 
svahr och beskeedh, görandes medh dhem på alle saaker ett bjn- 
digt affskedh och besluth, uthi synnerheet dhen puncten om han- 
delen i upetädeme, att han må affhandlet och ingeledes upsku- 
then blifva. — Certificatzieme belangende, effter såsom vi för- 
nimme, att dhe hafue taget den puncten ad referendum och am- 
bigue uthlofvat, att Konungen i Danmarck medh eder end sky lian 
skulle skee en satisf action ; så skole I icke sådant uptaga eller 
sättia någon troo eller lijt dhertill, uthan beflijta eder, att dher 
medh aldeles en viss endskap giordt varder. Och när I derpå 
hafve anvendt all möijeligh flijt och inthet annedt kunnedt nåå, 
må dedh effterlåthas, att sådana certificatzier tages på bådhe sij- 
dhor; doch skole I så laga, att icke asseverence och credit må 
uphäfuet varda, uthan dhen credit derin författas, att dhe mage 
sveria var[a] dheres eiget godz, som dhe för rede peningar kiöpt 
eller på dheres eigen credit uptaget hafva och deres eigen asse- 
verance gåår, alldenstundh dhem föruthan kan ingen köphandell 
drifvas. Och skole I laga, att hvadh såsom sluthes må recipro- 
cerat varda. 



259 

Hvadh vare gravamina vedhkommer och deruthinnan ähnnu 
tristigt kan vara, dennedh skole I eder rätta, effter den affskeedh 
Tij eder för någre få dagar sedhan tillakickat hafva, sä lagandes 
ttt alt må blifva affhandlat och så ringa litis pendens öfverblifva, 
som någon tijdh kan möijeligit vara, och för ähn dedh något 
aknlle öfverblifva, hvaraff iramdeles missförståndh upvexa kunne, 
dem aJdeles cedera och ingledes uppskiutha. Serdeles vele vij eder 
påmint hafva, att I göre eder flijt, [att] dhen puncten om dhedh 
huset neder vedh Bohuus må affhandla[d] och bijlagdt varda, och 
sage vij helst, att dedh blefve, som gammalt och for[n]dt varet 
hafver eStei [1591] åhrs fördragh. Men kan dedh icke näås, och 
eder sker en sådan satisfaction, som I gärna villia, skole I doch 
lijkväl så laga, att I göre medh dhem något vist besluth, dermedh 
vij kunne aldeles föreente och förlickte varda. Sist ähr vår nå- 
dige befallningh, att I för all tingh, innan otta dagar effter dette 
dagz dato, låtha oss grundeligen ifömimme, hvad ända saken taga 
vill, på dedh vij mage vetta, hvadh vij oss efterrätta skole. Längre 
kunne vij inthet tijdhen förhålla, all den stundh nu mest alle sa- 
ker ähro färdige, och folckedt hafva bekommit en månadz soldh, 
dher dedh till krigz komma skulle, vij motte vetta i tijdh och 
dher medh göra vårt bästa, medhan dhe dherespeningar bekomit 
hafva. Dette vij eder nådeligen icke hafve vele t förhålle. Gudh 
eder befallandes. Datum Stockholm [den 24 Junij 1624]. 

Brefvet, or regiBtraturet för 1624, fol. 310, är stäldt till samtliga kommis- 
forieroa vid nnderhandllDgen i Sjöred. 



210. Stockholm den 26 Juni 1624. 

Lorentz Wageners anställande som ryttmästare. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Effter dett, 
her Cantzler, vij tenckie åter igen att bruka uthi vår och crono- 
nes tienst brefvisare, oss elskeligh, edell och manhafftigh Lorentz 
Wagener för en Ryttmestare; hvarföre är vår nådige villie och 
befalningh, att I honom ett compagnie af det Smålendiska rytte- 
riedt tillstella att commendera. Detta I villien effterkomma. 
<iudh eder befallandes. Datum Stockholm den 26 Junij, Åhr 1624. 

Gustavus Adolphus m. p. 



260 



211. ElJbnabben den 28 Juni 1624. 

Om underhandlingens i Sjöred bringande till siat. 

Gustaf Adolph etc. Vår sjmnerHge etc, Vij hafue, trogne 
man och Commissarier, bekommit eder ekrifvelsee och deraf för- 
nummitt, att I med de Danske uthi de tvenne tvisteme, tullstri- 
den och handelen i upstademe ähre kompne till en richtigheett. 
och att I förhoppes medh de öfrige skall och oförtofuat blifva 
klartt. Så aldenstund vij befruckte, att der ligger en raff under, 
och de allenast sökia till att förhaala tiden, så länge deres Ko- 
nung kommer in armis, efter såsom vij fömimme af dem, som 
ifrån Tysklandh komma, och elliest Sperlingh veett beretta, som 
nu i desse dagar derifrån hemkommen ähr, att han dher utbe 
hafuer stora verfninger förhänder; befale vij nådeligen, att I med 
aldreförste och utan någet upsckoff (huar dett icke alleredo skiedt 
ähr) göra en ende med saken, och heller uthi de öfrige punckteme, 
huadh de icke vele afstå, I då på eder sida cedera och falla U- 
tha, så lagendes, att ingen litis pendens öfuer blifver, efter såsom 
vij eder för dette tillskrifuit hafva. ,Vij ähre alltt ferdige och 
med mäste deelen af vare skiep här uthi EUfznabben. De andre 
ähre i går skingrade ifrån flottan, och så snart vinden fogar, komme 
dhe hijtt uth. I vehle fördenskull så laga, att vij medh första 
få vetta, hvadh dedh skall blifua af, antingen godt eller ontt, på 
dett vij mage vetta vare saker der effter retta. Dy altt huad nu 
dröijes, länder fienden till fördcell och oss till skada. Detta tjj 
eder nådeligen icke vele förhålla. Befallandes eder Gudh alz- 
mechtigh. AfF Ellfznabben den 28 Junij, Åhr 1624. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Brefvet är stäldt till samtliga kommissarierna vid nnderbandlinf^n i Sjöred. 



212. Elftnabben den 29 Juni 1624. 

Om underhandlingens i Sjöred bringande till slut. 

Gustaf Adolph etc. Vår synoerligc gunst etc. Vij hafue, 
her Cantzeler, bekommitt eder skrifuelsse medh sampt begge con- 
cepten både af edert och de Danskes afskeedh, såssom och huadli 
vexleskrifter eder emillan passerade ähro. Och såsom 1 uthi 



261 

samma eder skrifaelsse förmäla, att saken ju förledne Söndagh 
eller och Måndagh, som var den 26 och 27 Junij, skulle blifua 
foidt till en enda, vette vij eder denne rehsan icke något sjm- 
nerligit till eder skrifiielsse suara, utan förventte, huad enda saa- 
ken tagit hafuer. Och oansedt dedt hafuer et sådant utsehende, 
såsom medh handellen vill lyckeligen och väll aflöpa, vele vij 
dock likvell icke deste mindre hafua vare saker ferdige och blifua 
medh skiepzflottan här uthi sk&ären liggande, till dess vij be- 
komme ytterligare beskeedh ifrån eder, och vist fömimme, att all 
tingh hafua sin richtigheet, och I derpå ett kraftigt och bindigt 
beslut uprättadt hafua. Vare dhet och så, att medh beslutedt 
icke enda vare klart, nähr dette vårt brefF eder tillhanda kom- 
mer, begäre vij nådeligen, at efter I med saaken så vidt kombne 
äkre, I giöre edert bäste att afvende allt dedh, som till krigz 
lända kan och derföre beflijta eder, att alltt dedh, som uthi de 
öfrige punckter beslutedt hinderligit ähr, må antingen blifua ven- 
ligen afhandlat och bijlagdt eller och dem Alldeeles cederat, och 
så laga, att alle orsaker deraf frambdeeles träte och missförståndh 
upvexa kunne aldeles och platt uphäffues, och saken till en godh 
och önskeligh enda utförd varder. Dette vij eder nådeligen icke 
Tele förhoUa. Gudh alzmechtigh eder befallandes. Aff ElfFznab- 
ben den 29 Junij, Åhr 1624. 

Gustavus AdolphuB m. p. 

Post scriptnm (enligt registraturet) : 

Ahr dett så, herr Cantzler, att beslutet är giordtt och altt 
vål aflupit, kunne I forlofua folket, huar hem till sitt igen, effter 
såsom vij tillförenne medh eder afftalat hafue. Datum ut in li- 
teris. 

Detta po6t8criptaxD är infördt i registrataret för 1624, fol. 307, men fattas 
i original. 



218. Elftnabben den 29 Juni 1624. 

Befallning att, vare sig krig eller fred blifver följden, ovilkorligen bringa nn- 
derhandlingen till slnt. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij hafue, trogne 
män och Commissarier, strax i gåår vij eder skrifvelsse, dateret 



262 

den . . .*) Junij öfuerläeit och dess innehold förnummit hafue, eder 
tillskrifua lätet, och begäret, att I utan något uppskoff ekele göra 
en ända på den saken; effter vij så vel deraf såsom och [af J denne 
eder skrifuelse, oss i dagh tillhanda kommen, görligen förmärkia, 
de Danske intet annat sökia än dilation och upskoff med saken, 
så länge deres Konung kan sättia sigh i värn, och sedan lätteli- 
gen taga orsaak att kasta sigh om, och göra hela handelen till in- 
tet. Hvarföre är ännu vår ytterligere begäran, att huar I medh 
handelen icke allerede en ända giordtt hafve, när detta vårt bref 
eder tillhanda kommer, I då för altt ting så laga, att han med 
dett aldraförsta en ända tager, och derföré uthi de tvistige punc- 
ter, som ännu öfuer äro, icke altt för myckit sökia nodum in 
scirpo**), utan huad de icke vilia afstå, I dem heller cedera och eff- 
terlåta, befiijtendes eder, om [o: att] icke aliqvid litis ändå hängiende 
blifver, deraf framdeles missförstånd upvexa kan, utan att alla 
saker mage bekomma sijn richttigheet, och der någen offens an- 
tingen på een eller annan sijda på detta möted kan skiedt vara, 
att dett och uti afskedet införes, och aldrig mehr huarken nu el- 
ler i framtiden yrkes och ihugkommes. Hvad I elliest sedan 
medh dem giordt och slutet hafue, effter såsom denne sidste eder 
skrifvelse vidlyfftigere inneholler, late vij oss så behaga. Och 
nu allenest raster, att I göra en ända på hela saken, antingen 
dett skall bära till ondtt eller gott, dy altt drögzmål är oss har 
effter skadeligit; folket, skall dett länge liggia på skepen, blifuer 
dett uttmattet, och han der emot nu värfucr och antager friskt 
folk, dermedh han oss sedan större afbräck göra kan. Detta vij 
eder etc. Datum Elfznabben den 29 Junij 1624. 

Bref vet ar registraturet för 1624 fo]. 803, är stäldt tiU samtliga kommie- 
sarienia vid traktaten 1 Sjöred. 



214. Deaarö hamn den 2 JuU 1624. 

Användandet af Gustaf Horns och Muscamps regementen, beroende af ander- 
handlingens afslatande i Sjöred. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij fömimme 
af eder skrifuelsse, herr Cantsler, att tractaten emellan eder och 

*) Tomrum för sifiran är i texten lemnadt, men af det ofvan anförda pro- 
tokollet framgår, att de i texten omnämda brefven sannolikt afse kommissarier- 
nas skrifvelser af den 22 och 24 Juni. 
••) ^ hårklyfverier. 



r 
i 



263 



Je Danflke förmodeligen är, att han till en godh ändskap skall 
komma, och derföre hafue vij för gott anseedt att förordna öf- 
uersten Göstaf Horn och Muacamp medh sitt regementte pä gal- 
leijeme att löpa dermedh neder till Callmare, och skall Göstaf 
Horn, så framptt handellen är väll aflupen, förläfue samme rege- 
mentte medh dett andra folkedh där är, huar heem till sitt, och 
igen intaga pä galleijeme dedh Norlendsche folkedh och löpa så 
hijtt tilbaker. Men der öfuer förhoppningh tractaten icke väll 
afginge, skall Göstaf Horn beholla Muscamps regementte quar pä 
gtUeijeme och förordna Lars Kagges folck pä de dertill anholdne 
köpmansskepen och förbida der sä lenge, till des han förnimmer, 
hnar skepsflottan är, och dä medh både regementten förfoge sigh 
<lijt, han kan stadder vara; men efter han icke vist hafuer sigh 
att effterretta, eller huru han sakeme skall forttstella, ähr vår nå- 
dige befallningh, att, sä snartt handellen sluthen är, på huadh 
sätt dedh då skeer, [I] honom adviseren, huru han aflupen är, 
antingen dedh kommer till feigde eller fredh, pä dedh han må 
hafue något fullkombligit sigh att effterretta. Gudh etc. Datum 
Dalehampn den 2 Julij 1624. 
Ur registrataret för 1624, fol. 828. 



216. DJuröhamn den 6 Juli 1624. 

Eikakansleren bör, sedan tractaten na &r slaten, genast, efter att bafva utsett en 
BtftUföieträdare därnere, förfoga sig till Konnngen. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij hafve, 
ker Cantzler, gema fömummidt af eder skrifvelsse, att (Gudh 
skee loff) tractaten emellan eder och dem Danske är kommen till 
en godh ändschap och besluth, och att I uthi samma eder skrif- 
velsse förmählen der nedre att förblifva, sä lenge och in till dess 
att I hafven tillhopa blandatt dett nya uttskrefne folckett med 
dett gambla, och att alltt folcket är fort marcherat hvar hem 
till sitt, och sedhan villien I begifva eder hijt upp, att göra oss 
om all tingh relation. Sä medhan vij storligen behöfve eder när- 
^ahrelsse her uppe, är vår nådige villie och befalningh, att I dett 
^tt låthen tillbaka stå, och eder, dett snareste I kunnen, till oss 
föTfogen. Och mage I heller förordne en annan uthi eder stadh, 
som om altt der nedre besteller och förrätter. Detta eifterkom- 



264 

mer. Gudh eder befallendee. Datum Diurehampn den 5 Julij, 
Åhr 1624. 

Gustavus Adolphus m. p. 



216. Stockholm den 17 Juli 1624. 

Kallelse till Eonnngen med anledning af misstankar rörande Danakames afaigter. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Effter det, 
her Cantzler, vij fömimme af åthskilligc tidender ifrån Danmark^ 
att alle saker boos dem icke are så klare, som dhe bafva låtbit 
sigb merkia, ocb derföre befrukttande, att beele bandelen hafrer 
stuckit under en rafvescbvantz, begiäre fördenskull nådeligen, att 
I medb förste begifve eder bijt till oss, att vij mage fatta en re- 
solution, bvadb vij oss företaga skole. Detta vij eder nådeligen 
icke velet förhoUa. Gudb eder befallendes. Datum Stockholm 
den 17 Julij 1624. 

Gustavus Adolphus m. p. 



217. Stockholm den 8 Januari 1625. 

Fullmakt för Rikskansleren och Johan Skytte att för kronans rakning nppUn» 
penningar. 

Vij Gustaf Adolph, göre vitterligit, att effter oss till våie 
rijkers och dess trogne inbyggiares säkerheet och välstånd i detta 
christenhectens fahrlige tillstånd ähr anlaget, att bolla een stoor 
krigsarmee utbi beredskap, och oss icke mindre till dess besold- 
ning och underholdning een anseenlig summa penningar ähr af 
nöden; dy hafve vij utbi fullmacbt och befalning gifvit, som vij 
och i detta vårt brefz krafft fuUmächtige göre, vare och Sverige» 
rijkes trogne män och Rådh, de edle och välborne, her Axell 
Oxenstierna, Frijherre etc. Cantzler, och ber Jahan Skytte, Frij- 
herre till etc. till att på vare vägner handla medb vare trogne 
men och undersåter af ridderskappet och adelen, vår egne tiäneie 
som [o: samt] borggerskapet ocb andre ber i vårt rijke, som någon 



265 

{Qimögenheet hafve, om een anseenUg förfiträckning uthi penninger ; 
och på dett att de, Bom någon fdntr&ckning görandes varde, skole 
om sin betalning deste bättre vara fbrfiåkrade; då vele vij och i 
detta Tårt brefz krafft tillstå välbemälte vare trogne man att till- 
Bäija och försäkra dem sin betalning af den lille tullen sampt den 
qvtmtull, som her efter angå skall att bekomma. Der och sä 
Tore, att nägre icke ville sådan forsträckning uthan interesse göra, 
då mage de och dem sådant tillsäija, hvilcket dem och skall ovä- 
gerligen gifvit varda. Hvadh och välborne vare trogne män ber- 
uthinnan sluttendes och giörendes varde, det vele vij fast och 
gilt holla, som vij det sielfve och giort hafve, och skall effler* 
kommit varda, effler som de medh dem contraheret hafve. TiH 
visso. Datum Stockholm den 3 Januarii 1625. 
Ur registratnret för 1626, fol. 2. 



218. Selburg den 28 Juli 1626. 

Memorial för Gantzleren, her Axell Oxenstierna. Ac- 
tum Sälburgh den 23 Julij, Åhr 1625. 

1. Att resa ned till lägredh vedh Eeggum, och låthe strax 
inlasta dhe sex hallfue carthoveme med all behörligh ammunition 
och redskap i galleijeme. 

2. Att låta inlasta 1000 tunnor brödh, så och sillen, i strus- 
Bome, och på föreskrefne galleijer och strussor förordna Johan 
Wemstedt med fyra compagnier Norrlandz knechtter, som under 
vice Admiralens Claes Flemmingz commendament begifue sigh in 
i Bollderåhn, varandhes ferdige att gåå och marchera, nähr till- 
SBgdt varder. 

3. Att Greffven af Thum medh HofFregementtedt, Johan 
Banners och Skåttamc begifuer sigh genom Ballden [o:Baldohn] 
åth Sladdingen och dedan under Mittow, tagandhes med sigh felldt- 
stycken, som kunne framfordres medh brukhästeme, doch icke för 
ähn han fäår tijende af H. K. M:tt. 

4. Att låta Öfversten Duall medh 4 Compagnier Norrlend- 
ske knechter marchera hijdt up att med 2 Compagnier blifua på 
Kåkenhusen och medh tu på Sellburgh. 

5. Att skicka hijdt up till 200 t[un]nor brödh, om der ähr 
rådh opå, och 50 tunnor sill. 



266 

6. Att låta dhen Hollendßke gesandten förnimma, dedh han 
med första, så snartt H. K. M:tt kommer nehrmere ned, skall få 
audiens och afskeedh. Actum ut supra. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Sigill. 



219. Nerft den 25 JuH 1626. 

ünden'ättelBe om Konungens ankomst till Nerft och hans vidare planer; nödiga 
• brödförråd böra under konvoj sandas åt Birsen. 

Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij vele eder, 
herr Cantzler, nådeligen icke förhålla, att vij ähre i afiftons lyc- 
kelige hijt ankombne till Nerfften, och medan vij icke aff någoD 
fiende*), hafve vij tencht att marchera up åth Bijrtzen och sedan 
åth Bausk, och så åth Mithow, men vij ähre ähnnu icke fullkom- 
meligen der på resolverede. I morgon, vill Gudh, skolen I be- 
komma beskedh, antingen vij tage oss den reesan före, eller vij 
skola komma till eder uthi lägret igen. Dedh vore väl lätt, taga 
oss den rehsan in uthi Littowen före, om vij icke befruchtade 
oss skulle tryta proviant, serdeles brödh, och för den skull nåde- 
ligh befalle att göra eder flijt derom, huruledes I kunne förskicfca 
oss ett paar hundrade t[unno]r brödh up åth Bijrtzen, och dem medh 
300 knechter confoijera låta, emedan altt der inemoot ähr sä- 
kert, och vij elliest icke mehr än två mijl der ifrån marchera 
måste. Der eder och synes bätter och beqvemligare senda det 
på denna vägen hijth åth, vele vij låtha någre mötha, som ded 
antaga och till oss beledsaga skole. Vij tvifle inthet etc. Datum 
den 25 Juli 1625. 

Ur registraturet för 1626, föl. 364. >Lika lydande till Grefven von Tbum». 



220. Nerft den 26 Juli 1626. 

Befallning att sända undsättning till Pebalg. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Effter dedh, 
her Cantzler och her Greffve, vij förnimme, att dhe på Pebali 

•) Några ord t. ex. »hört hafve» äro här i texten uteglömda. 



267 

Teria sigh statckt, och vij befruchte, att Ofverste-Leuttnanpten 
Erentreuther icke skall vara så mecktigh, att han dem tuinga kan, 
dezföre befale vij, att I ennu tillskicke honom tuhundrade man, 
och den förordningh giöre låthe, att follkedh af dhe små huusen 
Sinie [o: Serben?], Schiiin, Sunsell, Erla, Wenden och Trijkaten 
mage sin tillförssell hafua. Dette I såledhes efterkomme vele. 
Gudh allzmechtigh eder befalandhes. Aff Nerften den 25 Julij, 
Åhr 1625. 

GustavuB Adolphus m. p. 

utanskrift; 

TUl 088 ellskelige y&re och Sveriges rijkes trogne män, de edle och velborne, 

b€iT Azell Oxenstierna, Frijberre till Kimmitto, Herre till Fijholm och Tijdöön, 

Eiddare, Sveriges Bijkes Rådh och Cantzl&r, så och herr Frandts Bernhardtt, Grefve 

af Thum och Vallsestene, Frijherre till Creute, Öffverste för vårtt Hoffregementte, 

samptligen, synnerligen, nådeligen. 



VOL Nerft den 27 JuU 1625. 

Om betrjggande af v&gen för den omtalta brödkonvojen till Birsen. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij vele eder, 
her Cantzelär och her Grefue, nådeligen icke förhoUa, oss hafua 
ftniummitt, huruledes vid pass trijhundrade Cossacker skole hafua 
inlogerat sigh uthi Radziwilischi, som ähr i vägen emellan Keg- 
gom och Birtzen, och sigh omgiordt med ett stackeet. Så emä- 
d«n dedh är utur vår vägh och oss faller besuärligitt till att resa 
dijdt och jaga dem derifrån, och dhe trijhundrade man, om huilke 
^j eder tillförne hafua tillskrifua låtedt, och dedh bröded, vij up 
ådt Bijrtzen hafva vele, confoijera skole, måste der förbij, be- 
fale vij nådeligen, att I förordne der öfuer en god och beskede- 
%h man, som dem commenderar, och efter ifrån Keggom och 
dijt up är mast skoghvägh allt in under bemalte Radziwilliski, 
att han då icke gifuer sigh utur sin fördeel fram på slättan, för 
än vij derom kungiorda varda, så vele vij skicke honom något 
follck här ifrån till hielp, att de tillijka kunne giöra sitt bästa, 
att jaga fienden der ifrån eller elliest tilleij, att de skadelöse 
framkomma kunne, och på dedh den, som sendes till oss, kan så 
mycket säckrare forttkomma, kan han taga den vägen hijdt ådt 
Nerften och så till oss den vägen, vij rest hafua, dijdt vij stadde 



268 

ähre, sä vele vij honom medh follckedt fluck[6] afferda tillbdcei 
igen. Gudh allzmechtigh eder befallandes. AflF Xerften den 27 
Julij, Åhr 1625. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Detta bref är, likasom det föregående, stfildt till Rikskansleren ocfa Grefvc 
F. B. af Thurn gemensamt. 



222. Nerft den 27 Juli 1026. 

Med bref och tidningar, hvaröfver Rikskanslerens betänkande begäres. 

Gustaff Adolph etc. Vi hafve, her Cantzlei, fbr någre dager 
sedan bekommit breff och adviser ifrån Hamborgh, bvilka vij eder 
härmed tilskicke, medh gunstligh befalningh, att I ville dem öf- 
verläsa^ och effter lägenheeten svara derpå, der iblandh äfar och 
de brefven ifrån Konungen i Danmarck till Keijsaren, om hvilke 
vij eder tilförende sagdt hafve, hvilke I uthi lijke motto kumie 
öfverläsa och edert Judicium derom gifva. Gudh alzmechtigh be- 
fallandes. Datum Nerften den 27 Julij 1625. 

Ur registraturet för 1625, fol. 367. 



228. Nerft den 28 Juli 1685. 

Förbud vid lifsstraff mot plundring bör för ryttare och knektar atftrdas. 

Gustaff Adolff etc. Vnsem gnedigen gruess zuvor. Wohl- 
geborner und edler herr Reichs-Cantzler. Es leisten uns dieser 
orther pauren und haussleuthe an proviant allerley hülffe, daramb 
sie pillich mitt rauben und plündern zuverschonen. Wann wir 
aber ungern verspürenn, das etzliche unser soldaten aus der 8chan^ 
zen zuer plunderey naher dieser örther sich begeben sollen; al» 
begehren wir, das Ihr zuer stunde allen unsem reuttem uad 
knechten, so itzo in der schantze betretten, bey leibesstraffe 
verbiethen sollet, das keiner an alle dieser örther embter sich 
unterstehen soll ausslauffen den geringsten pauren aussplündem 
noch berauben. Hieran voUenbringet Ihr unsers gnedigen willeitf- 
meinungk. Euch hiemitt Gottes gnedigen protection empfehlend. 
Datum in unserm veldtlager für Nerfften am 28 Julij, Anno 162^« 

Gustavus Adolphus m. p. 



269 



tu. Badsiwmski den 1 Augusti 1026. 

Uoderrittelser om Konnngens manch; en aåndning af ammunition instaUes. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij hafvc, 
her Cantzelär, varitt vidh Birtzen, der alle lägenheeter afsedt, och 
alldenstimd Tij hafue merckt oss med dedh foUkedh vij hfir hooe 
068 hafue icke något kunnat uträtta, ähre vij fördenskull i går 
morgons upryckte der ifrån och till Saxenhof och i dagh hijdt 
till Radziwiliski, här vij ackte låta follkedh hlifua liggiande, och 
i morgon, vill Gudh, uthi egen persson begifua oss neder ådt 
ligredt, der med eder consultera och berådslå, huadh vij vijdare 
tiU sakeme giöra skohle. Detta vij eder nådeligen icke vele för- 
holla. Gudh allzmechtigh bef ålandes. Aff vårt felldtläger vidh 
Radziwiliski den 1 Augusti, Åhr 1625. 

GuBtavus Ådolphus m. p. 

Poet scriptam (på löst blad). 
Dedh ähr, her Cantzelär, vår nådige befallningh, att der am- 
munitionen af öhrligh icke allaredo vore nedsend, att I låthe ho- 
nom blifua der qvarre till vår lyckelige ankompst, alldenstundh 
här på denne orttenne vore något till at giöra, dedh vij eder 
nådeligen communicera vele, nähr vij till eder kommandhes varde. 
Datum ut in literis. 



ISIB. Kokenhusen den 14 November 1626. 

Om en hemlig underhandling med Badzivil; om svar till Johan 8kytte rörande 
kopparhandeln och förslag till arméns behof ; Hertigens af Kurland nentra- 
Utet. 

Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij hafve, 
W Cantzler, bekommed edert breeff, sampt med bijlagan*), och 

*) Detta bref, dateradt Riga den 11 November 1626, finnes i behåll i R. A., 
inen bilagorna fattas. Dessa utgjordes emellertid såsom där säges af: 1. ett bref, 
ug&eade f&ngames utvezling, från furst Radziwil; 2. ett bref frftn en rjttmä- 
stsre Zöge till borgmästaren i Riga Ulrich med en däri inneliggande »sedel*. Det 
ohtn omtalade »negocium» synes afse en hemlig underhandling med Radziwil, 
g^de nt på att denne mot återfående af Birsen skulle verka i Gustaf Adolfs 
intresse vid den stundande riksdagen. Konungens bref är skrifvet med sekrete- 
raren Lars Nilsson Tungels hand. 



270 

see äff beggie, huru vidt ded kommed är, så med fångamefi för- 
vexlande, som med ded andra eder kunnige väifved. Oanseedt 
vij nu om detta föge större hopp göra än I uti bemalte edert 
breff, lijkvöl synes oss icke rådeliged, att denna tiactate anspumie 
tela, härmed abrumperas skulle, utan heller att I försöchte, skrefve 
och igenom Borgmestaren ännu fomenterade detta negocium si 
mycked mögeliged vore. I ville fördenskuld optänkia någre ra- 
tiones replicandi, och gifva saken ded bestå skeen I kunne, ui^e- 
rändes aff R[adziwil] någed, derpå man foota kunde, hälst mädan 
ingen apparence är att restituera och affstå een festning aff så- 
dan importance på löse ordh och een blått maculerad sedeli. 
Och som saaken eder nogsampt bekant är, altså tvifla vij inthet, 
att I alt der hän dirigera, att R[adziwil], om mögeliged vore, in- 
duceras måtte, att drijfva på tillkommande rijkzdagh ded, som I 
väl veeta. — Vij hafve och läst herr Johan Skyttes breff till eder; 
see der föge uti, som icke allareede är svaiad uppå. Icke dess 
mindre kan inthet skada, att I ännu uti edert svaar discourrera 
öfver kopparhandelen. Särdeeles ville I icke förgäta att påminna 
herr Johan Skytte, att Statemes interesse ändeligen erlagt varder, 
och om han icke kan dirigera vexeln till någon viss, att han di 
sänder een express öfver, som den clarerar och richtig gör. — 
Mädan vij och fömimme, att med ded giorde förslaged på Est- 
land vill gå fast långsampt till, spöria derhoos, att fienden dage- 
ligen jungerar sine vires, så att vij icke veeta kunne, huru snart 
vij komma tillbaka, skeede oss till behag, att I, uti staden for 
detta, tänckte på någed anned medel, helst mädan vare saakei 
icke kunne lijda långt upskoff, och confererade härom med Gert 
Dirichsson, befalandes att han oss, så här på som anned, hvad vij 
honom uti vårt eged breeff pålagt hafve, oförtöfvad öf versänder 
visse förslag och beskeed. Gudh eder härmed befallendes. Aff 
Kåkenhusen den 14 Novcmbris, Anno 1625. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Post scriptum (på löst blad af annan hand än brcfvet): 
Vij förnimme, her Cantzler, af Churiske hertigens bref, att 
han för sinc land och undersåter säkerheet begårer, medan man 
om neutralitet tracterer. Sådane hans begäran hoUe vij för ska- 
ligh, och äre till fridz, att vij dertill consentere. Doch medh för- 
beholdh och caution, att och oss säkerheet i hans land praesteres, 
serdeles att vare poster och andre utskickade fritt emellan Baufik 
och Mitow rese mågc. Datum ut in literis. 



271 



SM. Kokenliiuien den 16 November 1896. 

Om brödleyermiuer; bristem» i de fdr Kokenhoseng lån beråknade råntorn» böra 
fyllas fr&n anuat b&ll ocb Geidt DidrikBon begilra sig till Wolmar. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij tvifle 
räil intedy herr Cantzler, om eder flijt, att drifva hoos dee Rijge- 
ske på tillföringen hijt till vårt läger, fömimme och, att någre 
marquatenter kompne are, doch svåra fåå, så att foUcked lijder 
bläck, enkannerligen på brödh. Begäre fördenskuld nådeligen, att 
1 detta ännu hoos borgemesteme urgera och bära åhuga om till- 
foringen. I synnerheet vele vij eder hafva påmint ded giorda 
affskeedh om brödet, som uthi WoUmersche, Wendische och Kune- 
borgesche lähn[en] baakes skulle, att I, så frampt medh eder reesa 
drögdes, schrifua både edre så och Marskalckens amptemän till, 
och dem (som elliest gemeenligen försummelige och långhsamme 
äre) medh alfvar befalle, göra deras största flijt, att de uttlfifvade 
poster på brödet måtte ju förr ju bettre föras hijt till lägered. 

Effter vij och fömimme, att förslaged på renttan här uthi 
lähned mjcked fallerar, så att af 7,000 näppligen 700 tunnor ännu 
inkompne äre, hvillcked aff dett förhäriande och idkelige ströf- 
vande, här skeedt är, sigh förorsaker, synes oss, att deputated till 
dette huus aff Dorptske och någott annat lähn upfyllas och ökas 
motte. I ville härom tala medh Cammereraren och honom till- 
hoUa, att han detta besteller, effter som vij och honom uthi vårt 
pofitscripto yterligere, sielfue befallt hafue. Gud eder härmed 
befalandes. Aff Kåkenhuusen den 15 Novembris, Anno 1625. 

Gustavuß Adolphus m. p. 

Post scriptum (på löst blad): 
Videre, herr Cantzler, aldenstund vij fömime, att alle de pen- 
niger, som ankomme, remitteres till Rige, derföre är vår nådige 
vilie, att I, när som någre peninger ankomme, eller och der nå- 
gre nu vore förhanden, der utaf late remittere till Rijge så månge, 
som dijt äre anor[d]nede, och sedan de öfrige oss tillskicka, effter 
vij der opå här stoor brist hafue. Uthi lijka motto, är vår vilie, 
att I tilskrifue Gerdtt, dett han begifuer sigh till Wolmar, och 
derpå någon tijdh blifuer, på dett han må vare så myckit när- 
mere förhanden. Datum ut in literis. 



272 



227*). [EokenhuBen] den 16 ZTovember 1025. 

Åtgärderna med afseende på Kurlands neutralitet gillas; Öfrerslag af inkom- 
sterna ataf Eokenhnsens län sändas; beskattningsfrägor. 

Post scriptum. 
Vij hafue, herr Gantzler, för tuä dager sedan affardet till edei 
en post medh vårt breff, uthi huilked vij ibland annad, vår me- 
ning om neutralitedzhandelen faafue tilkenna gifuit. I dagh äi 
oss eder skrifuelse medh innelychte copia af brefued till Herti- 
gen af Ghurland i händer kommed, huaraf vij see, att I vår be- 
falning hafue förekommed, och erendet allereda eflTter vår vilies 
mening continuered och bestelt hafue. Late oss nädigest sädsnt 
veel behaga. — Vij sände eder här bijfoged ett fbrslagh på dett, 
som man af Kåkenhusen förmoder. I ville dett med Gerdt« Sot- 
slagh coUationera och diflFerentien notera, och vore väl godtt, att 
någet mehr förordnes åt Kåkenhusen, medan vij om dhe tutuBcnd 
tunnor hård sädh, som i förslaged införde äre, (aldenetund vij 
derom)**) myckit tuifla. — Belangende den nye oxestatie, I skrifue 
om, efi'ter boskapen en nödig sort är af victualiepertzell[er] och 
kommer altidh till måtte, hvarföre mage I den påleggia, så frampt 
I see, att böndeme denne utstå och tåla kunne, huilket vij edert 
betänkiende och disposition nådigest vele hemstelt hafue. Statien 
uthi Dorpt hafue I väl sedt, att hon förringa är satt, serdeles 
uthi dett sidermera [o: senare] Erich Anderssons förslagh. När 
hon effter vårt eller och hans förre förslagh förhögd varder, Hop- 
pes vij, att hon skall ett ärligit förslå. Datum ut in literis. 



228. Kokenhusen den 17 November 1025- 

8Tar på bref angående A. Schrapfers resa åt Estland och Hertigens af Korland 
neutralitet; om proviants anskaffande till Kokenhasen. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij hafve, herr 
Cantzler, i fordagz bekommidh tvenne edre bref daterede den 13 

*) Själfva brefvet till detta postscriptum fattas. Af det häri omnim^a 

brefvet från Rikskansleren, som ännu med sin bilaga finnes i beliåll och är för- 

sedt med anteckning om presentationen den 16 November, synes emellertid att 

of van iingifna datum är riktig. Jämför också postscriptum till brefvet n:r 226. 

••) Dessa ord synas böra ur texten utgå. 



I 



273 

NoTembris, dett eena förmälandeBs om Skraffertz rehsa ådt Ecst- 
låndh, och dett andra om edert bref och afferdandc trompette till 
Hertigen af Churlandh*). I afftons bekomma vij åter ett annadh 

fiunpt medh**) dateredt den 15 om samma ährendedh. 

Belangande Skraffers rehsa ädt Eestlandh, are vij tillfredz, att han 
sigh derhen förfogar, aff eder lijkval först alfvarligen påmint och 
förmant, att giöra sin möijelige flijtt, dett vij nå motte, hvad vij 
aff honom begäredh haffve. Hvadh I, her Cantzler, ellieet be- 
stellt hafvc om neutralitatis negocio boos Hertigen aff Churlandfa, 
dett låthe vij oss nådigest behaga, och see gärna, om skie kim- 
de, att I dragé Doctor Drelingh till eder ådt WoUmar, hvarest I 
per otium honom dess bettre sondera och uttletta kunde. — Eff- 
ter som vij och tillförenne eder hafve låthit tillkenna gifva den 
höga tarff här är på proviant, så vele vij eder ännu härom hafva 
påmint, nådeligcn befallandes, att I bäre åhåga, dedh vij dermedh 
måtte undsatte varda. I synnerheet mädan förslage4h aff detta 
lähnet fallerar, och hvadh till detta hus deputeradt och i förrådh 
ähr, nu af oss och folckedh fortares, att I fördenskuld annadh af 
Wollmars oeh Wendens lähn, och dett som ådt Birtzen ämad ähr, 
i samma staden förordna, och, mädan I der ähre, bcarbetha, att 
dett må sambias och hijtt förskickas vedh första åkeföhre, allden- 
stundh det för mehnföredh skulldh för[r] inthet skee kan. Gudh 
eder etc. Datum Kåkenhusen den 17 November 1625. 
Ur legistratoret för 1625, fol. 675. 



229. Eokenhusen den 23 Novembris 1625. 

Om pTOTianttillfÖrseln till Selbarg, Birsen och Eokenhusen; upphandling af klä- 
der för arméns behof. 

Gustaff Adolph etc. Vår synnerlige ynnest etc. Såssom vij, 
her Cantzler, för kort (!) hafue eder tillskrifua låtet om dett pro- 
viant, som till Selborg och Birzen förordnet är, att dett med för- 
ste mette utgå, så vele vij eder ännu påmint och nådeligen be- 
fälet hafua, dett I medh flijtt deropå drifue, att anordningeme 
mage utgå till jul eller förste åkeföre, dock att dett icke förr 
ekickes af, än resolutionen fattadt är, när Birzen skall securrercs; 

^) Detta bref finnes i behåll i riksarkivet, hvaremot såväl det förra, som 
<let senare af de här omnämda fattas. 
**) Tomrum är här lemnadt i texten. 

Axel Oxenstierna, II. /. 18 



274 

såesom och, att I nu i tijdh lathe tillsäija bönderne, att dhe holle 
sigh färdige med sine bester och sleder, förordDandes derhoos 
någre visse kabrer, som are dem på resan fölgacbtige, och hafue 
upsicbtt, dett bönderne icke under vägen förlåta hesterne eller 
med dem aldeles förlöpa. 

I vele ocb i lijke motto late eder vara anläged, att till väit 
läger må skee tillföringen der oppe ifrån landet, dett mäste skee 
kan, effter vij bär ingenting mera i förråd bafue till att under- 
boUe folket medb, utan allen est dett ringa, som marquateDtemc 
ifrån Riga föbre, builket dock icke myckit kan förslå. Gudh 
alzmecbtigh eder befalandes. Af Kåkenbusen den 23 Novem- 
bris, Åbr 1625. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Post scriptum (på löst blad.) 
Videre, ber Cantzler, så effter folket nu Hjda stort meen 
af kölden, samt mästedelen illa med kläder äre försörgde, dy år 
vår nådige vilie, att I sij till, på buadb sätt I kunne late up- 
bringa till än tu- eller trijbundrede bondekiortler, och dem, der 
I blifua dem mäcbtige, medb förste skicke till lägred. Datum 
ut in literis. 



230. (Egenhändigt.) Bersohn den 29 November 1625. 

Om underhandling med Hadziwil; anstalter för tillförsel till Birsen; underhand- 
lingen med Kurland; krigsunderrättelscr; anskaffande af bröd och penningar 
till krigsfolket; om handlingar, som skola meddelas. 

Min gunstige belsan sambt bvad mebra nåde jagb eder 
bevisa kan altid tilförrende. 

Jagb bafvcr bekommit edert breff, ocb seer eder meningh 
om Rad[ziwils] arrende. Jagb boller tbet tberförre, at icke tiän- 
ligit är, at I eder tilbacka ått Riga begifve, utban beller at I 
eder vederredo giöra til eder svenska resa. Men på tbet samma 
arrende icke må nedläggias, bafver jagb sendt Ulricb en minnes- 
zedel, bvad ban svara skal på tben zedelen, som lågb i Ryttme- 
ster Zöges bref*). Jagb bafver fulle littet bop på tbet viset 
något bos bonnom, R[adzivil], at utretta, men tbet doger eij oför- 
söcbt. — Thernest är gangneligit at I giören eder flit, at the 

*) Se bref vet n:r 225 med därtill hörande not. 



275 

fönlor, som ät Birsen skola mage, hoUas vederredo, ty ther thet 
skal medh någon macht beledsagas thit in, måste ther medh 
icke dröijas, för orsack skuld at folcket dageligen minskas, och 
fienden öckas. Högste besveret är förslen, tv måste af alle 
lehn hestar och sledar ther til förordnas, och icke för mångc 
af hvartthera, på thet at thet må gå fast. AUiäst är af nödhen, 
at en yriss man ordnas öffver hvario lehns hestar och bönder, 
som bönderne kenner och hesterne sammanhoUcr, och mot våra 
motvillige krigsmen försvaror. Hvilcket olt jagh eder förre 
acht vil hafva befalat, i den tilförsicht, at I sacken flitigh be- 
Stellandes varde, så väl uthi edra egna lehn, som och i Dorpts 
lehn. När alt ferdight är, så låter migh vettat, så vil jagh låta 
eder vetta samblinghsplatssen och dagen, när jagh menar (Gud 
gifve til lycko) at Stella samma tugh i vercket. 

Medan I thetta drifva, menar jagh eder hafva thid nogh 
at förschrifva H[ertigen] af Curlands tiännare Drelingh; höra 
hvad han vil, och försöckia, om man med honnom något nyt- 
tight uthretta kunde. Jagh sender eder och copia af ofvan- 
skrefne Ulrichs minnessedel, låtter migh vetta eder dom ther 
om, och påminner migh om något vore förgettit. 

I skrifve eder hafva hört, at vij någen lycka hafvom hafft 
mot fienden. Så hafver sigh sacken så, at Sapi[eh]a, Marskal- 
cken af Littowen och GonsefTsky, hafva sat sigh med flåtter öf- 
ver EwcBten, en temligh bred ström, hvilcket 10 musketerare 
them vel hafva necka kunnat, och som the öffver kombne vore, 
hafva the belaght Eckholts och Rasmus Håra, som en redutte 
ved mynded inne hade, hvilcken the och efter 2 dagars bele- 
geringh på qvartter gifvit hafve. Abraham Isachsson hafver sin 
skantz förlåttit, som han ved Kyschendorp hade och sigh medh 
folcket åt Laudon begifvit, thit han och med alle helbregde väl 
anckommen är, men the siucke af samma fennicke hafva bön- 
derne i Calzenaws lehn jemmerligen mördat, hvilke och ther- 
Törre tilbörligh skiäl bekomma skole. 

Sedan fienden thetta giort hafver, hafver han ved Ewesten 
legat, alt intil thes jagh til Eockenhusen kom, thå han strax 
först öfver Ewesten och så öfvcr Dünen Marskalcken och hans 
folck settia let, Gonseffski var något dristigare kar; blef på an- 
dre sidan Ewesten med sit folck, ty han kunde grant skönnia, 
at öfver den passen var (särdeles genom isstycken, ther fluto 
uthi) icke gåt för fotfolck at vada. Så snart jagh fich Jahan 
Hinderson til migh, valde jagh 800 musketörer, sambt med 7 



276 

fanor ryttare, 8om hoss oss vore (ty the andra vore sä grassa- 
lim förde, at the then dagen icke kunde boss oss vara) och hade 
i sinnet the herrar ther med at besöckia. Såsom vij i antågh 
vore, kom vårt kunskap och förde oss fångar, som berättade, at 
förb[emelte] två hieltar så hastighe hade varit i ofvan bemeltc 
aftugh, at the hade glömt 6 fanor Gosacker på thenna sidan 
Ewesten, hvarförre delte vij ofvanbemelte 800 musketerer och 
sende her Teufvel med halfparten den vegen åt Fekel i me- 
ningh, at han them mötta skulle, och jagh och Feltherren drogo 
til Evestemynde samma Gosacker passen at förleggia; och som 
vij thit komme, fune vij Gonsefskis folck på andre sidan Ewe- 
sten, och bcgge Sapi[eh]er, fader och son, theras folck på an- 
dre sidan Dynnen, hvilcke med bösser och stycker på oss skutte; 
doch hinte heiduckebössorne inthet öfver, men med stycken räckte 
the några kärar til döds, och blandt andra skot unte them Gud 
then äran, at the gå[n]garn, ther jagh sat uppå med et stycke 
räckte, och ihiäl skutte, hvar öffver the väl uthan tvifvel varde 
högmodas, men jagh hafver orsack at tacka Gud, som migh nd- 
deligen min dödelighet hafver påmint och lickväl icke l&tet falla 
iithaf raine fienders henders verck. På samme ort finge vij nä- 
gre fångar, som viste at beretta, at förberaelte Gosacker vore 
ännu i Galtzenow, hvarföre sende vij Glas Wachtmesttare, Nils 
Assarson, och Rosen med ther es fahner thit, hvilcka them om 
natten [ved] pas midnats tidh på Galtzenaweske ackeren mötte, 
och sedan the tre gånger med hvar andra drabbat hade, togo 
Gosackerne flychten, och vare finge en theras rytmestare fon- 
gen, hvilckens berettelse jagh eder ifrå Kockenhusen hafver til 
sendt och nu sender eder dubblet theraf. Vij komme samma 
natten til Kockenhusen igen, och Gonsefskis parti ärre then 
Düneborgesche vegen afrychte; vet doch icke för visso, huru 
longht bort. Hungeren och onde, kåUe losement hafva drcfvct 
oss ifrå Kåckenhusen och hit, på hvilcken vägh jagh mehra 
yncka hafver set än någonsin för i 15 åhr, som jagh hoss kri- 
get varit hafver. Här måste jagh smula för folcket, som man 
plegar giöra för hönsen, så oflitigt hafver Måns Mårtensson sac- 
kerne bestelt. Alliest är ber och ringa förrådh, och vore licka 
vist got, at vij här blefve, til thes åffvan skrefne tugh åt Bir- 
son för sigh ginge, förty vij liggie här mit för landet och fien- 
den, vight til at äntsettia, hvad ort anfechtas kan. Giörer för- 
thenskuldh väl och lagar, at the 1000 thönnor bröd, som i ihet 
Wendische och Runneborgische bakas skulle, måtte hit förskic- 



277 

kt8, sombt til at underhälla folcket med, sombt thil at hafva 
med ose på oftbemelte tugh. 

Liänningarna gå tröght, men om the 5000 daler ifrå Sverge 
och the 6000 daler af Refle stadh måtte ankomma, vore sacken 
åtter på några dagnr hulppen; drifver förthenskuld på, at the 
som them föra, mågc befordrade blifva. 

Sist drager eder til minnes, at jagh befalte Erich Anders- 
son att bestella peltzar och stöflor ifrå Pleskow; minner honnom 
på, at ther ligger macht uppå; han kan them betala med lin, 
hampa heller linfrö, som ther i lenhet faller. 

Här medh befaller jagh eder Guds gode beskyd, och blif- 
Ter eder med gunst och ynnest altid väl bevågen. I Berson 
den 29 November, Anno 1625. 

Giistavus Adolphus m. p. 

Post Script am (på löst blad af annan hand): 
Som vij detta vårt bref slute ville, ankom eder post medh 
bieff och bijlagerne öfuer dett, som eder och Doct. Drelingh 
emellan passered är. Och medan dett är någet vidlöfftigt, att 
vij icke kunnet så straxt percurrera, skiute vij svaret up til 
morgons. I medier tijdh hafue vij befälet affärda posten med 
detta. — Vår resolution och svar på Camerådz och Compagni- 
edz bref, på huilke vij oss uthi närvarende värt referera, är ännu 
intet afgångne. Orsaak, huarföre och deraf inge copier med 
folie. Så snart vij dem igenom sedtt och underskrifuit hafue, 
skole I deraf copier bekomma. De Fransöske articulos foederis 
behöfde vij väl här. När I hafue dem igenom läsed, så sänder 
dem igen oss tillhanda. Datum ut in literis. 

Anteckning å omslaget: Pnesent. Wålmer den 6 December, Anno 1626. 



281. (Egenhändigt.) Bersohn den 80 November 1626. 

Underhandlingen om neutralitet för Hertigen af Kurland; om åtskilliga mellan 
Konungen och Rikskansleren gångna meddelanden. 

Min gunstige helsa, sambt hvad mehra nådh jagh eder be- 
visa kan, althid tilförrende. I går schref jagh eder til, hvad min 
villia var, och hurudant mit tilstånd är, och såsom jagh eder 
befalte, at I Hertigen af Churland tilschrifva skulle, thet han 



278 

sin sendebudh til eder til Wolmar senda skulle, och at I ther 
hoDDom höra kunde, så är min meningh an sådan; och serjagh, 
at han hafver medh trurnmetaren svarat eder, sigh villia senda« 
hvart migh behagar, och at han icke allena vil tractera sin nen-» 
trautet, uthan och begghe rickers nytto. Kan väl ske, at Pålac-» 
karne gerna hade åter stillestånd och skemmas freden tiggia. 
Låter raigh vetta, när I honnom stemroa, och när han ankom- 
mer, och hvad procedere I med honnom holla velen. 

Af thet bref til Salvio se I, at man continuerar omgcngei; 
medh oss. Jagh hoppas, at min memorial, theraf jagh eder co-« 
pie i går tilsende, skal hafva kraft. Jagh ser, at Felthcrn haf- 
ver sendt eder copierne af bifogade bref, och jagh seader eder 
originalen, om Feltherns bud til efventyrs kunde dröja. Hvadh 
för rådh i tage, thet låter migh vetta. B'arer väl. 

Jagh är* eder med nåder väl bevågen. I Berson den sista 
November, Anno 1625. 

Gustavus Adolphus m. p. 



232. (Egenhändigt.) Bersohn den 2 December 1625. ^ 

Tåget till Birsen och folkets förseende med lifsmedel; Rigas proYiantering; för 
Birsens skull måste Rikskanslerens hemresa uppskjutas; om ordnande af 
hvarjehanda lereranscr, vid hvilka oordningar förekommit. 

Min gunstige helsan, sambt hvad mehra näde jagh eder be- 
visa kan altid tilförende. Jagh hafver i förgår schrefvet eder til 
ibland annat om Birsens und8et[ning], och på thet I thes better 
mage vetta min meningh, och hvad migh tyckes af nöden vara 
til thetta tughs goda fortsettielse, så förhoUer jagh eder icke, at 
migh tyckes af nöden vara, at man samblar så mycken spanne- 
mål, som af Dörpts lehn förordnat är thil Birsische proviante- 
ringen hit til Berson, ty thenna vegen tror jagh skal blifva 
Icnghst säcker, för then skuld at folcket här ligger. Sedan at 
Fclthern humblan, salt, och hvad mehra ther til hörer, til Kåc- 
kcuhusen sender, för än Dynen alt för långht upåt legges. Doch 
måste spanmålen icke för röras heller hit föras, för än man sijr 
at vinteren sigh stadgar, på thet böndernes bestar icke mage 
lenge uppehälles, och therigenom förorsackas, at the från förslen 
rymma heller ihiäl svelta. 



279 

Sedan måste och bönderne tilseijas sigh med en månads 
kost at förse sambt någon hafre til theras hestar, ty fodret skal 
falla knapt uthi Semmigallicn, tber både vij ocb fienden lenge 
legat hafyom, och fienden ännu ligger. Alliest är af nödene, 
at man beflitar sigh om ärter, gryn, och något flesck med samma 
fora thit in at skafia, ty I vetta, at inthet mehra vil fattas än 
sofvel. På hvad set jagh folcket, såm confojen giöra skole, med 
mat försörria skal, vet jagh icke väl. Men thesse medel menar 
3agh at vara bruckelige och nestan raöjelige: först at the tusend 
tönnor brödh, som förordnade vore af Runneborgb och Wen- 
dens lehn måtte, tillicka medh the Birsische förslor, hit föras, 
ihå menar jagh, at vij på en 8 eller 10 dagar ingen nödh hafva 
skolom, och på thet at brödet thes bettre må kunna spisa, vore 
got, at man en 300 eller 400 stycker fää med sigh drefve, så at 
hvart comp[agnie] en fyra heller 6 stycker hade, och säter jagh 
förthcnskuld mit datum upå fää, althenstundh thet soflet sigh 
siälf fram folar, och behöfves icke at föras heller beres. Kunde 
I komma thett i ordningh och til väga, giorde I en stor tiänst, 
ty thet vore eij större dygdh än behålla thet, som förvärfvat är. 
Schrifver raigh til, hvad I tron möjeligit är, och til hvad tidh, 
jagh hoppas må, at alt skal vara til reddo. 

Themest är af nödene, at I beren omsorgh för Riga stadh, 
at thit må föras spanmål til kiöps i thid, och för än Dynen leg- 
ges, ty^, när jagh besinnar alla Icgenheter, tror jagh icke, at nå- 
gon platz af fienden snarare skal stengias än Riga. Ty kringh 
Riga är thet största felt, som uthi thetta land är, och mercker 
jagh, at fienden nocksarobt förstår sigh inthet kunna utretta i 
trengslan mot vårt fotfolck, hvarförre är förmodeligit, at han 
then sletten, som på förbemelte ort är, i acht tagandes varder, 
bälst medan alle andre skiäl honnom och ther til bevecke, ty, 
medan han kringh Riga ligger, stenger han alla the slöt, som 
vij på hinsidan Dynen hafvom, förtager oss at tilföringh, och 
belcgrar vår amonition af örligh. Och såsom oss icke rådeligen 
är med vare utmattade ryttare att inlåta oss uthi någon felt- 
slacht, altså skulle och staden icke utstå ringa fara för mac[h]tlösa 
och siuckdom skuldh. Gud then högste afverrie al olycke, och 
eder beder jagh ville draga försorgh, at åt staden måtte span- 
nemål til faals föras. 

Älliest och thetta föruthan måste jagh bekenna, at eder 
resa åt Svirge svåra dröjes, doch om icke genom eder flit thenna 
«acken (nest Guds velsignelse) blifver uthrettat, så är visserligen 



280 

Birsen förlorat, hvilcket, hvar thet endsettias måtte, visserligen 
vore en förborgh för Lifland, Littowens förödelse och thet ricks- 
daghs beslut[8] (som i Pålen otviflachtight beslutas) förskin gringh 
och förspillan, och måste man thet, som i thenna säcks drif- 
vande uthi tiden tappas, genom arbete och flit återvinna« Gö- 
rer förthenskuld eder flit, at alt hvad här i landet af eder be- 
Stellas skal, må snart fulgiöras, på thet I thes snarare eder sven* 
ska resa begynna mage. Giörer och eder och Admiralens afskc- 
der ferdige, och när alt ferdight är, låtter migh vettat, på thet 
jagh leegenhet söckia kan med eder afl'skedh at taga och Admi- 
Äalen afferdiga. Farer väl. Jagh blifver eder med nåder väl be- 
vogen. I Berson den 2 December, Åår 1625. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Af bifogade Marskens och h[err] Göstaf Horns memorialler 
kunne I she, hvad min meningh är om alt annat här uthi pro- 
vintien. 

Rät ved jagh ville sluta thetta igen, kom hit Amptmannen 
ifrån Runneborgh med något brödh, och som jagh förnimmer 
är alt i villervalla om the 1000 tunnor brödh, som jagh omför- 
mäler. Jagh hafver sendt honnom tilbacka til eder och befalt 
honnom giöra eder besked. Sehr honnom förthenskuld på fin- . 
geren, at mit hop om brödet icke förspilles, älliest är thet omö- 
jeligit at föda folcket på vegen åt Birsen. 

För än jagh brefvet försegla kunde, fick jagh edert bref, 
datum Wolmar den 27 Novembris och förnimmer, at jagh ifrå 
Kåckenhusen hafver befalt eder at skafla någon boskap sambt 
bröd thit til oss, och at Måns Mårtensons sedel hafver varit or- 
sack, at Amptmannen statien somt hit somt thit och icke efter 
Gerdtz anordningar lefvererat hafve, och althenstundh at sådan 
villo icke är tiänligh, förorsackar sigh och af then rådelösshet, 
som på ferde var, tå vij vore ij Kockenhusen, therförre är min 
villia, at I tagen Gierdts anordningh, som I uthan tvifvel med 
eder hafven, och ther efter sackerne styra, så at hvad til Bir- 
sische provianteringen hörer må hollas ferdight i länen, på thet 
at när föret kommer och sigh stadgar, at man thet med samma 
ryck, som man thet uthur lehnen förer, må kunna framtil Bir- 
sen (vil Gud) beledsaga. Sedan, hvad til Riga anordnat var, at 
thet måtte thit föras, för än Dynen säckert bär, och Cosackeroe 
staden kringrida kunne. Thernest, thet som til Kockenhusen 



281 

iniat är, at thet må (effter som I skrifva eder giöra vela), för 
än Dynen högre upfit legges, ther in komma. Thetta för uthan 
Tar anordnat, at uthi Wendens och Runneborghs len skulle bac- 
kas ^ [1000] tönner brödh, om hvilcke I min meningh sce uthi 
ofranskrefne bref, och huru nödight thet är, at thet frarabkom- 
mer, see I väl sielfve. Sist mäste och the invisingar, som pä 
statiaepersellerne skedde ärre, icke förandras, at folcket icke ovil- 
light varder. Then oxestatiae, som I förroähle om, vore icke ond, 
om almogen thet draga kan, hvilcket jag eder ransackan och 
besckedenhet hemsteller, men kunde I af någon fää til väga 
komma sådant för uthan, vore thet gät. Här finnes nock faii, 
som uthur Littowen hembttat är, efter som jagh i går af aren- 
(latoren på Pebalgh 100 stycken kiöpt hafver. Thetta alt vordc 
I med eder vanlige flit och trohet bestclla och i ordningh föra, 
och migh vetta lätta, hvad I utretta, och hvad jagh til at för- 
moda hafver, at jagh mine sacker ther efter retta kan. Farcr väl. 



238. Bersohn den 6 December 1625. 

UnderhandlingeD med Hertigen af Kurland; med Radzivil; anskaffande af lifs- 
medel m. m. för tåget till Birsen och till Kiga m. fl. ställen. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerliga ynnest etc. Oss ähr, 
her Cantzler, i denne aiFton praesenterede tvenne edre breff, 
Bampt der hoosfogede fdrslagh, och skrifuelsse ifrån Marskalken 
och Anders Erichsson. På dett, I uthi dett första formale om 
tractaten med Hertigen af Churland, hafue vij oUerede för nå- 
gre dager sedan svared, och oss derpä förklared. Och som vij 
då uthi vårt postscripto tillfridz vore, att I honom på tryggheet 
försäkre måtte, alttsä kunne vij dett ännu väl lijda, att honom 
de securitate caveres, dock med beskedh och vilkor, som uthi 
bemalte vårt postscripto författede äre, och I sielfue uthi edert 
bref införe. Men dett I fråge, huru vidtt uthi discours I eder 
medh hans tienere Dreling om fredztractaten inlåtha skole; der 
om ähr vår mening, eifter vij altijdh hafue tesmoignerad vår 
affection till vapnens nederlagh och fredh desse rijken emellan, 
au I honom fördenskuld inbilla mage, dett vij icke ärc ännu 
der till obenägne, så frampt dett kunne skee medh billige och 
088 drägelige conditioner. Doch ville I eder discours medh bä- 



282 

fite discretion, effter som vij eder och der om betroo, 8& diri- 
gera och lämpa, att han icke tanker oss sådant af trångzmäl af- 
fectera eller freden af dem begära vele, på dett modet dem icke 
vexer, och blifue sedan deste trögere. 

Edert advis och betenkiande * om Birzens restitution*), hafue 
Tij i lijka motto igenom läscd, och som den saak icke är af 
ringa importauce, så hafue vij och eder pro et contra allegue- 
rede skääl och deres momenta väl öfuerväged, och endtligh hooi 
oss beslutet, medan * Radzewil *) är uprychtt åt richzdagen, att 
saken må blifua hängende till videre beskedh, och till dess vij fil 

see, huadh han på* I. Ulriks bref*) svarer**) Huad I elUest 

deruthi edert och omliggende lähn effter giordé afskeder hafue 
förrettet, dett befinne vij gott, och lathe oss eder åhåga och 
omsbrg nådigest väl behaga, begärendes att I continuera och sh 
läge, att huadh ännu tilbaka är, måtte effter vare förre skrifuel- 
sers mening oförtöfuad steiles i värket. Och alldenatund tiden 
förlöper, och föred förmodeligen här effter skall blifua gott och 
beständigt, der till medh Dynen så full medh vraakijs ar, &tt 
så frampt dett ännu ett paar nätter fryser, hon väl läggia och 
bära skall, see vij för gott an och hoUe rådsampt, att den re- 
solverede condotten åt Birzen raatureredes, medhan folket (som 
af den trängzlen, och annen olägenheet här är, myckit siuknar 
och förminskes) än nu tillsamans är och någerlunda till pass. 
Vij vele fördenskuld och befale nådeligen, så snart alltt till redz 
är, att I de sexhundrede sleder hijt åt marchera låthe medh 
dett proviant, som åt Birzen förordnet är. Humblen görs nö- 
digt behof, derföre begäre vij, att I den sampt medh gryn, er- 
ter och flere legumina medh dett andre fölia låthe. Till escorte 
för detta hijt åt, hafue vij af rytteried förordnet först de tern 
compagnie: Adrikas, Magnus von der Pålen, Berendt Rebinder, 
Niclaes Dierich och von Ahnen. Sedan af Infanterien : resten af 
Platos regemente och Skotterne, som liggia på Wenden, så frampt 
de äre klädde. Ilvilke ryttere och soldater, I ville, när altt fär- 
digt är, upfordra och befala, att de bemalte sexhundrede släder 
hijt confoyera och före. — Om dett som åt Riga förskickiis skall, 
hafue vij nyligen eder tillskrifuit, blifue vid vår förre mening, 
och vele att den fort, och före dijt skyndes motte, än fienden 
sitt speel der omkring begynner att drifua. 

•) De inom astcrisker inneslutua orden äro af Sekreteraren Lars Nilsson 
Tungel insatta i öppningar, lemnade i den med annan hand skrifna texten. 
••) Jmf. N:o 225. 



283 

Hvadh bester vij utur detta och näatomliggende läbn mene 
att bekomma, der opå bafue vij låtet göra bijfogede liste, och 
förordnet visse personer, som dem upfordra skolc, hoppes, s& 
frampt de göre deres flijt, att de väl bringe dem tilbopo. 

Dett bröd I hafue faijtskjndet, är väl ännu icke ankommed, 
likvel berettes oss dett vara på vägen och i dagh eller i mor- 
gon bijt förventes. Och kan dett vara nogb brödh, om ifrån 
begge länen Wenden och Runeborg tusende tunnor ankomme, 
effter på Käkenbusen och andre orter en godh deel bakes skall, 
så att vij derpå förraode ett tämeligit förråd. Och moste så lä- 
ges, att till en ort icke förmyckit sändes, att den andre tryter; 
enkannerligen att på Dorpt någed förråd blifuer att alimentera 
dett krigzfolk, som sigh i vinter dijt in retirera moste; mene 
och, att af anordningen en godh deel öfuerblifua skall, effter 
dett Finske folket, ty verr myckit hafuer afftaged. Detta vij 
eder till suar och effterrettelsse nådeligen icke hafue veled för- 
holle. Gudh eder befalendes. Af Berson den 5 Decembris, 
Åhr 1625. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Poet scriptum (pä löst blad): 

Uthi vårt breff, ber Cantzler, är förgäted att förmäla om 
^tt förslagh, huilcket vij bafue göra låtet, och eder här brede- 
vidh tillskicke, deraf I see kunne, huadh af Kåkenhusens lähn 
borde utgå, så och huadh deraf är anticipered och upgånged 
«ampt med böndernes utstående rest. Och aldenStund ovist är, 
och med dett, som ännu upfordres skall, vill långsampt tillgA, 
Wue vij dereffter intet velet vänta, uthan hålle oss vid den 
ordre, I der boos eder giordt hafue, och igenom dette vårt bref 
drifaa och skynda på saken. I ville fördenskuld, i medier tijd 
dett, som ännu icke aldeles färdigt är, praepareras, låthe upmana 
rytteme och dem befala småningom att marchera, på dett de 
icke för myckit utmatta deres bester. Medh slederne vele I så 
länge stilla hålla, till dess I förvissede äre, att Dynen ligger, 
derom, sä vel som anned mera, vij eder, när tijd är, advertera vele. 

För all tingh lager, att de tusende tunnor bröd hijtkomrae 
»notte, på dett folket på vägen må blifue försörgdt. Och vele 
vij till bemalte brödz och ammunitionsförslen de fyrehundrede 
hester, vij här omkring förmoda, förordna och bruka. Belan- 
gende de nijohundrede tunnor, som uthi bemalte förslagh för 
ßousk, införde äre, effter vij förmode, att de icke så hastigt 



284 

skole lijde nöd, mä bemalte spanmal remitteres och föres ä1 
Riga. Datum ut in literis. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Anteckning: Prsesent. i Wolmar den 8 Becembris, Anno 1626. 



234. Fältlägret vid Bersohn den 8 December 1626. 

Anskaffande af lif smedel m. m. för tåget till Birsen; underb andlingen med Kor- 
land. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige ynnest etc. Oss är, her 
Cantzler, åter i dagh praesentered edert bref sub dato Wolmar 
den 5 Decembris, deruthi I formale eder af Gerdtt Dierichsson 
hafua bekommed ett sådant förslagh pä Birziske anordningeo, 
som med eder jämpt accorderer, begärendes dett försam blingz- 
tijden icke för kort, uthan så sätties motte, att bönderne kunde 
tillhopa komma, helst medan länen are någet vidt aflägne och 
åtskilde. Sedan gifue I tillkenna processen i achtt att holla 
medh Drelingh, när han ankommer. 

Belangende tiden, den kunne vij icke praecise determinera, 
uthan moste här medh fortfara, effter som vij förnimme sakerna 
hoos eder och Felttherren advanceras, och dett derföre att bön- 
derne i förtijdh tillhope stämbde, icke löpa och flyy sin vägh. 
Vårt intent och mening ähr, att man passa motte på vederleken 
och Dynen, ty så snart hon ligger och bähr (dett vij eder ha- 
stigt advisera vele) och altt är hoos eder in parato, achte vij 
att ställa condotten i verket. Vij hafue bekommit kundskap, att 
fienden sine trouper skingret och fördeelt bafuer, lagdt en hoop 
vid Elocks[o: Schlock?], en annen vidh WallhofF, och den tridierid 
Säleborg, huilken vij till sinnes äre, när tiden och lägenheeten 
så tillsäger, förmedelst Gudz hielp att besökia. F el ttherrens dis- 
position hafue vij icke ännu bekommed. Men huadh vij ho- 
nom här om hafue tillförcnne så vel som ännu i dagh befalt 
och tilskrifue låtet, dett hafue I af tillskickede copier seedtt 
och förnummit, desslikest af vår designation, huadh vij för be- 
ster här omkring förmode; tuifle intet om Felttherrens flijt, att 
han så disponerat och lagad hafuer, dett all tingh är nu merei 
beredskap. Eder mening om processen medh Drelning, Iflth^ 
vij oss behage, och äre tillfridz, att I honom både in realibus 



285 

och ceremonialibus, såsom I skrifue, undfå och tractera. Gudh 
eder befalendes. Af vårt felttläger vid Berson den 8 Decem- 
brie, Åhr 1625. 

Gustavus Adolphus m. p. 



285. Lägret vid Bersohn den 11 December 1626. 

AnBka£Eande af lifsmedel m. fl. anordningar för tåget till Birecn, och för fast- 
ningamesi särskildt Rigas, proriantering ; om Bikskanslems förestående resa 
åt Sverige. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Edert bref, her 
Cantzler, dateredt Wolmar den 8 December, der uthij I beretta, 
hvad dett lijder, med effecten på vare förre breef och befall- 
ningar, och i sjnnerheet ibland tillkenna gifva, att Birtziske 
hiälpen halfpartten uthur Dorptiske och halfparten af eder lähn 
skall kunna uthgåä, dedh hafva vij i dagh bekommidh och öf- 
verläsidb. Och låthe vij oss först edhcr använde flijt nådigest 
behaga, vele och, att sakerne blifve ved dett lagh, som I dem 
nu bracht hafve och der effter vijdere disponeras. Medh bak- 
ningen och dett brödett, som alleredho ähr hijt skickadh och 
aukommed, är inthet för seendt. [W]i begere nädeligen, att I dett 
öfriga af de 1000 tunnor brödh och ju för ju bettre hijt skaflFa. 
Att I och Erich Andersson genast afierdad hafve att bestella 
om Birsiskc un[d]6ettningen, deruthinnan hafue I giordt väl. För- 
mode, ded alt skall der hoos honom gåå fort afF handen. Be- 
langande tijden, derom hafve vij eder för 3 dagar sedan till- 
skrifuid, att vij den för orsaker, som uthj brefved formales, icke 
vist föreskrifva kunne, uthan moste rätta oss effter väderleken, 
hafva öga på eder och dädan eSter terminen förväntta. Mall- 
tedh våro väl gott, men till jul der effter att vänta alt för långdt 
och olegeligidh. HoUa fördenskuUd bettre att lefrera korned 
och det sielfve mällta lätha. Huad den öfrige spanne målen 
vidhkommer, mädan vij förhoppas, att Kåkenhusen så skall blifva 
försedt och försörgt, att dhe dherinne på åhr och dagh näst 
Gudz hielp ingen nödh lijda skole, derföre må, huad förådh på 
spannemålen öfver anordningerne blifver, föhras ådt Rijga. Doch 
måste man icke förgäta Finnarne och dett folck, som Giöstaff 
Horn till landzens defension föra skall, att dett må blifva för- 
5örgd och underhoUed. Och vele vij, att Erich Andersson till 



286 

den enda förordnar om dhen spannemähl till Marienburg, och 
att till samma behoff een post ju för ju bettre föhrea Ad t Sesa- 
vägen. Att ärtter och gryn medh i föUied komma, är DjUigdt 
och nödigdt. Vore gott om någod flesk der till kunde bringas 
till väga. Men hvad inthet till fångz ar, måste man låtha fara. 
Vijdare om oxestatien hafve vij dee difficulteter besinnad, som 
der vedh hengia, och vele derföre, att I dermedh beståå och i 
samma staden effterfråga låtha om icke ibland krijgzbefabled 
någre finnes, som frijbythcsboskap hafva att sallia, och att 
man den upköptte, och anttingen med spannemål (efFter derpå 
tämmeligh förråd är) lijn eller lijnfröö betalte; på dett vij och 
någod sofvel, serdeles sådant, som sigh sjelf framförsla kan» 
med oss bekomma motte. Till böndernes kast, och foder ådt 
dheres hästar, efFter vij inthet för oss hafva eller [innan] kortt 
att förmoda; sehr vij ingen annan uthvägh, än att dhe sigh 
sielfve försöria moste och heller taga någod mindre spannemål; 
elliest vare att befruchtta, dhet dhe sampt hästarne på vägen 
upgifvcs, proviantedt blifver ståendes, och heela rehsan förhin- 
drad. — Oss ähr och behageligidh och aiF eder välbetänckt, att I 
bära åhoga om Rijges proviantering; begäre nådeligen, att I con- 
tinuera och giöra dertill, dett mäste I någonsin kunne, låthao- 
des spannemålen effter dhen förordningh, som derpå giordt ähr, 
med första legenheet dijt föhra, på fall att staden blefve bc- 
rännbd eller bloquerad (hvilked är till befruchta); alldenstund 
vij rätt nu bekomma tiender ifrån Assarsson, att fienden hafver 
upryckt medh legredh och marcherar Dy[n]en niderädt, see vij 
inthet bettre medell, än att uthj Estland, Räfie, Dörpt och Per- 
nau med privatis handlades, dher dee 3 eller 4 tusend tunoor 
spannemåål tillväga braachte och tillföring giorde ådt Bijga, 
hvilken man sädan par force dijt convoijera motte. Och på det 
dhe icke skole apprehendera någon förlust, veele vij, för vårt 
egedh Interesse skuldh, heller een mark eller 2 på tynnan till 
dheres förtiänst öka låta. Gudh edher här medh befallandes. 
Datum legred vedh Beresson den 11 Decembris, Anno 1625. 

Post scriptum. 
Som vij detta hafve befallt depeschera, är oss, her Cantz- 
ler, ett annad edert bref, under samma dato, praesenterad ; see 
der af, att I Erick Andersson sampt dhe andre amptmännen be- 
fallt hafve att holla släderne medh hästarne tillredz, honom vedh 
Segrintz [o: Sagnitz?] och desse medh WoUmar, till den ISDecem- 



287 

bris, hvilken termin vij godh och beqvem finna; och lathet der 
med blifva; vele och så laaga, att här hoos oss alt skall hvar tijme 
färdigdt vara. Dce contraire cominenderoent I skrifve om, vettc 
rij ifrån oss inge vara uthgångne för[uthan] om Runeborg och 
Ådzell; effter vij då icke visste, att bemelte ortter utbi edert 
förslagh infordne voro. Felldtherrens disposition ähr oss i detta 
moment tillhanda kompne, förnimme, att den är giord allenast 
pi hastar till ammunitionsförsslen och stycken. Och hafva vij 
honom incontinent låthed tillskrifva, att han hästar uthj Rijga 
och näst om liggiande ortter sambla skall, och dess föruthan 
emot den designation, vij här hafve göra lathet, eller eder dis- 
position inthet påbinda. Vare fuUmechtige ädt Runeborg och 
Adzel hafva vij och låthit till säija, att dhc sigh effter edher 
disposition här uthinnan regulera skole. Edert upbudh till ryt- 
terne approbera vij, kunna lijkväl ännu inthet vist statuera om 
dagen, uthan moste oss (som vij för skrifved hafve) retta effter 
väderleken. Bref ifrån Käkenhusen beretta, att Dynen, som var 
igen full med ijss, doch lijkväl icke [var] tillfrussen; men vedh 
Jongfruhofved menar man hon skall vara Ingdh. Vij vele der 
på acht hafva låtha, och så snart hon bäär, eder uthj hastigheet 
dett kungiöra. I medier tidh ville I laga, att allt är färdigt, så 
att escorten med spannemälen marchera kan, hvad dagh vij der 
på fordra. — Edert afskedh ådt Sverige, så väl som andre ex- 
peditiones der hän, liggia oss nogsampt i sinnedh. Mädan vij 
för vårt egedh gagn skuUdh icke kunne så hastigdt komma här 
ifrån, som vij väl hadhe meent, sage vij gerna och befähle nå- 
deligen. att I eder ferdigh hoUa, och kom[men] hijt till oss att 
här tagha edert afskedh. Dee ryttarne, som provianted föhra 
skole, kunna tillijka tiena till escorte för eder persson. Män, 
der föred oförmodeligen opsloge, vele vij på een dagh eller 2 
begifva oss på post ådt Wollmar och edher der depeschera, så 
och Rijkz-Admiralen, hvilken der till vijdere beskedh förtöffva 
kan. Eder befalldning till Erich Andersson om bröded är godh; 

begäre, att I deraff till *) hijtförordna, dett öfriga 

raåge [I] befahla att föhra ått Kåkenhusen, hvilken ortt pena- 
rium belli pro tempore vara moste. Dhe annordninger, vij hafve 
bär låthit giöra på Kåkenhusens lähn och eder tiUskickadt, är 
allenast skedt att låtha see, hvad der af hadhe bortt uthgå och 
icke att göra der opå någenn viss stat, alldenstund [sådan] mast 
aBnu 8tåå[r] otryskadh hoos bönderne, och så hastigdt inthet 
*) Tomrum är här lemnadt i texten. 



288 

kan uthgåå. Veele för den skuUd holle oss ved den annoidning, 
som af eder giord ähr. Jöran Hanck och Påvell Helms kan nå- 
gon aff den spannemål, som öfver blifrer, betala låtha, doch att 
spannemålen föres in uthi Bijga, på dett att dess mehr förråd 
kommer in i staden, och soUdateme för penningar brödh finna 
må. I vele och draga sorg för dhe penningar, som uthur Sverige 
komne ähre, poster af och till löpa låtha och dem, som pennin- 
gar före, åtvetta om någon fahra på Wenden vore, att der på 
Wenden (dijt vij hoppas dem säkert komma kunne) blifva liggian- 
des till vidare beskedh. Gudh eder befallandes. Datum ut m 
litens. 

Ur registraturet för 1625, fol. 782. 



286. (Egenhändigt) Bersohn den 12 December 1626. 

Om anordningar för tåget till Birsen m. fl. stallen med därmed i sammanhang 
stående frågor; förmenta motsägelser i gifna befallningar förklaras; breffiin 
Sverige skola sandas. 

Min gunstige helsan sambt hvad mera got och nåde jagh för- 
mår nu och altidh tilförrende. Jagh hafver fåt tvenne edra bref 
och befinner til thet första, at I förmålen thet, ehuruväl thetts 
lens inkomster ärre af närvarandes legenhet brachte uthur then 
ordningh, som ämat var, med them at hollas, sä förmene I lick- 
Väl, at [I] af edra Wendiske och Derptische, Runneborgh, Marijen- 
burgh och Adzelske (hvilckas inkombster ännu oturberede are) si 
mycket skole kuna draga, at anordningen til Birsen skola kuna 
tagas af edre och Derptiske lennen, och hvad mera förordnat är 
tillicka med hollas. Hvilcket alt jagh och förmodat hafver, och 
latter migh eder förordningh väl behaga, och efter jagh ser af 
edert andre bref, at thet förslagh, jagh eder til efterrettelse på 
Kockenhusens lens inkombst sendt hafver, giör eder tvehugse, al- 
thenstund för then ene påsten står skrifvit: anordnat til Birsen, 
så är thet allenast sket til at beholla Gierdts disposition, och icke 
thermedh ment något i eder resolution at endra; sedan kommer 
thet och ther af, at the bestier, jagh hoss migh hafver, in thet för- 
stå statum rerum, hvilcket orsacken är, at alt så selsambt ocb 
monströs steiles. Låtter förthenskuld eder anordningh om Bir- 
äische entsettningen så väl på spanmål som bestar gå fort och tur- 
berer eder her af inthet. Hvad edert förslagh vedkommer thet 



289 

ir ricfatight, och begärar, »t I Erich Anderaon befal», at han «f 
den spaimem&l, tom til Finnitke regementen forordnat ür, Tille si 
mycket til Maiienburgh och Sexwegen send» och anordna, at thet 
tcick znA kimna haf^a sin födo, tom efter Gustaf Honu memorial 
(tfaeraf eder copien tilaendt är) hoM honnom i landvem förordnat 
ir, och menar jagh, at Marienborght len v&l så mycket skal kunna 
dr^a. 

Til thet andra, förmele I om brödet och underretta migh, 
hvad forandringh ther uthinnan sked &r för Mäns Mårtensons hufvu* 
TÜlo akuldh. Så skadar doch samma forandringh inthet, efter som 
1 thet och sielfva skrifva, och thet I mena best vara, at brödet 
hit och til Kockenhusen fördes, år och visserligen så. I velen 
förty senda hit en ^000 heller j [6000] limpor heller thes verde 
i snnor brödh och resten, så snart möjeligit år, åt Eockenhusen, 
så vfti af edra lehn som Dorpt, Runnebårgh och andre flere lehn. 

Til thet tridi; hvad upbudet vedkommer, så hafver jagh sat 
thet uthi edert vilckor, och måste vij oss efter eder i thetta fal 
retta, serdeles efter otviflachtight är, at Dynen ju nu ligger, hel* 
ler sigh leggiandes varder mellom thetta och then 18, om thetta 
vedret varar, och viste jagh icke, hvar efter vij hade at venta. 
Bår I ferdige ärren, och brödet, efter som förbemelt är, anckommer. 

Til thet 4, begäre I vetta, hvart then öffrige spa[nnemålen] 
•edan Biraische anomingen är aftagen skal taga vegen, som I 
eder bespörrien, så tyckes migh, at han best til Riga föres efter 
edert eget förslagh, som I migh med thesse bref skickat hafve, 
ty Eåckenhusen och Selborgh hafva på spanmål ingen nödh. 

5. Hvad ärtter och gryn anlanger, thet är gåt, at I them til 
▼ega komma. Flesket jagh skref om, efter thet eij kan hafvas, 
måste man hafva tålamodh. Hvadh I om boskappen skrifva, thet 
låter jagh migh behaga och är högnödight, at något ther af måtte 
htfras med oss på vegen för såfvel skuldh. 

6. At böndeme icke mycket skola kunna föra, om the för 
Bigh mat och hestame foder föra skole, thet är vist, men thet är 
och vist, at förslome lära blifva liggiandes på vegen, om ther- 
fcrre icke sörjes, och är bettre en 200 eller 300 tunnor sedh til- 
bscka lemna, än at alla förslome skulle på vegen stående blifva. 

7. Hvad Riga anlangar och thes provianteringh, ther uthi 
lofrar jagh eder flit. Sckaffar man först in, hvad af anordnin- 
game öfver blifver och giörer i thet öfveriga allenast eder flit, 
som jagh ther om eij tviflar. Et set är ännu at tenckia uppå, 
ther högsta nöden krefver, nembligen at man ifrån Estland, och 

Axel Oxenstierna, IL 1. 19 



290 

om anskiönt helt ifrå Befle, upliandlades någre tueend tunnor «fc 
hafvas i beredskap, som them på lades at föra (ther så hekuat- 
giörs) til Riga, och at piivati icke måtte lida skada, måtte msoBl 
försäckra dem ett sådant köp, som deras omkåstnad och girigfaeÉ 
fylla kunde, fast man än ex publico them öfver thet pris the 
uthi Riga få kunne på några marek på tannan försäckra sknlle. 
Giörer efter möjelighet, och som I få adviseme til ifrå Riga, eder 
flit her om, och om I något bettre expedient optenkia könne» 
låter migh vettat. 

8. Så finer jagh af edre andre bref, at I menen contraiiss 
commendementer ske, så är hoss migh ther uthinnan ingen an* 
nan error sked än med Runeborgh och til efirentyrs Adsel, hvil» 
eket kommer ther uthaf, at I migh icke designationen tilsendt 
hafve, i hvilcke lehn som I edra befalningar hafve utgå låtet» : 
Ålliest är och them, som hestame utfordra skole, ansaght, at the 
edra förordningar inthet turbera skole. Hvad Feltherren hafver 
giort, hafver två orsacker, först at jagh hafver befalt honnom at 
skaffa hästar til arckelijet, sedan at han skulle lod, krut, salt, sil, 
til Eockenhusen förskaffa, som vi med oss hafva skolom. Vcie 
väl got, at thett ena thet andra icke hindrade, och menar jagh, 
at Felthem nock hade, om han behölle the lenen, somligghiapå 
Pemawske vegen och utmedh siön, althenstundh jagh väl vet 
eder ingen reckningh uppå them hafva giordt. Huru thet ock 
är, så lagar I, som nembst ved handen ärre, at sacken icke må 
komma i villo, såsom jagh och eder ther om tror. 

9. Hvad ryttare och kneckter anlanga, som ther bort åt i 
borgleger liggia, them låtter (efter som I formale eder och giöra 
vele) fordra tilhoppa, och när I förmene, at låta förslome gå fort, 
kunne I låta them confojera them och så komma til oss. 

Sist uthur Svirge hafver jagh fåt diverse bref och skal them 
innan kort (med sambt min mening ther om) eder tilhånda sende. 
Gud befaller jagh eder, och blifver eder med nåder väl bevågen. 
I Berson den 12 December, Anno 1625. 

GustavTiB Adolphus m. p. 



891 



117. Bersohn den 14 December 1M6. 

Otti lirÖdleTeranBer; ryska köpman böra öfrerUlas att göra tillförsel: aflinlande 
af en rysk beskickning. 

GiiBtaf Adolph etc. Vår synnerlige gunfit etc. Vij hafuei 
hen Cttntzler, af edert breeff, datered Wollmar den 11 och om 
des 13 prsBenteied, fömummed, först att Erick Andersson ännu» 
ofrer giorde anordningen, ettusendh tunner brödh hafuer baaka 
Utedh, sedan förmerckt, hvadh honom och den Petznreske köp- 
mannen emellan förpassered &r, och huru elliest i Rysslandh 
foieveter. Belangende brödett, alldenstundh vij förmode ett täm- 
meligett spannemålsförrådh in på Eåkenhusen komma skall, kan 
medh bemalte brödh föga vara förseedt. I ville fordenskuldh ded 
medh annat der hen föra låta, och elliest uthi dee förordninger, 
Bom I allaredo giordt hafve, inted förändra, rettendes eder efter 
Tär breeff, som i går och fördagz affgongne äre. Sedan efter 
Erick Andersson schrifver och gör hopp, att i Ryslandh vell nå- 
gott skall kunne practiceres, derföre befaller honom, ded han sig 
låter vara anlägett att persuadera och öfuertala Rysiske köpmän- 
nen att göra tillfömingen till vårt läger. Der till medh hafver 
all flijt ospardt att drifva hoos Rysseme på allt, ded han tencker 
kunne lända vår fiende till för&ngh och afbräck. Vij veele eder 
och påmint hafue om den Ryske legationen, nådigest befallendes, 
»tt I ved denne lägenheet, hvad till des expedition behöfues ador- 
nera, och flå laga, om tijden och tillfäUed fordrar, att den expe- 
dieies skall, att allt må vara färdigt. Gud eder befallendes. Aff 
Benson den 14 Decembris, Åhr 1625. 



GnBtavuB AdolphuB m. p. 



288. (Egenhändigt.) Bersohn den 16 December 1026. 

Om instractioii m. m. för en tillArnad ny beskickning till Sngland och Holland 
och dess innehåll; brefven från Sverige öfversändas; krigsnnderrättelser. 

Min günstige helsan, sambt hvad mera nådh jagh eder be- 
ym kan medh Gndh tilförrende. Jagh hafver fS5r få dagar sedan 
ftt eder broders bref och ther jempte fogat the förbundscondi- 
tioner, som mellom Engeland och Holland slnttna äro. Och al- 



292 

thenstundh jagh seer, at verlden så selsjnt sigh kastar, at och 
ieke ringa farÜghet synes vårt fedemeslandh tilstunda thedan e£» 
ter, therförre tyckes migh icke af veggen vara åt Holland en ny 
legation at senda, hvilcken fulmacht och Instruction hade medk 
Rollenderen och Eonnungen i Engelandh at tractere ved samma 
set och conditioner, som the sin emellom sluttit hafva. Giöier 
förthensknld fulmacht och instruction ferdigh til en sådan legår 
tion, at jagh henne med förste afferdiga kunde, och på thet atl 
mage hafva någon rettelse om min meningh, så hafver jagh sam* 
ma förbundts articlar här bifogat sambt et papper ther hoss, thec 
af I min meningh om hvartera i synderhet sehe kunne, och se- 
dan therefter formen af instructionen retta. För legater men« 
jagh at brucka h[err] Peder Banner och Camerarium, och kunnen 
I tillicka gifva Banneren macht at insettia Cammerarium för 
agent heller ordinarium i Hagen, althenstund pro tempore jagh 
fbgo annorledes kan. Jagh kan tenckia, at I uthi samma artickr 
skole hafva betenckiande : 1. i then fara, som är at declarera sigh 
så vit och owen af en sådan mechtigh potentat. Thertill hafrer 
jagh thesse skäl, at jagh vet honnom vara migh så gramse, som 
han blifva kan, och om han, thet Gud äffende, n^igh skada kun- 
de, skulle han thet eij låtha. Sedan kunde I och i sielfva instruc- 
tionen thet förbehålle, at man venlige medel försökia ville, och, 
om the inthet guUe, vore man skyldigh sina venner at adsietera. 
Themest är och icke mindre högheligen af nöden, at vij alle 
evangelische giorde et, vår frihet at försvara, som thet andra pft^ 
tiet giöre et oss at undertryckia. 

2. Menar jagh, at I hielpen varda för högh skattandes, hon 
måste licka til vara sådan, at hon icke är rike til nesa, och om 
vij vele vara af them höght ansedde, måste vij icke vara vile. 
Alliest konmia och många fal, som excuser tillåta, hvilcke I Täl 
specificera kunne. 

3. Hvad kopparmyntet anlangar, thet måste I väl deducera, 
at the som sendas thet förstå. Och sker thenna proposition thil 
thcn enda, at vij oss thes bettre cxcusere kunne, om vij en gångli 
blefve caput illorum, som til Spanien segla ville, hvar til vij as- 
seclas noch finda skulle, ther vij aldeles skulle af them neglige- 
ras. Sedan om the ville forbiuda sine at segla med monterade 
skep åt Preusen, så vore thet för oss ingen ringa seckerhet, och 
vicem versam skole the icke letteligh oss kunna necka. Heller 
the moste på något viss migh försäckra, som real vore. Thettt 
discourrerar jagh så uthi rugh, på tket I min meningh thes bettre 



r 



MS 



foifU mäge, hvad migh morerar til thenna meningh. Lätter migh 
edert rådh i sacken vetta och hoUer altingh til redo, at när jagh 
kin konuna til eder, at I tå med irrender icke öfVerhoppas. 

Hvad jagh uthur Svirge hafver, och hvad jagh thit befalt 
Iiafrer, sehe I af medföUiadide bref och copier. Minnes I något, 
iom jagh glömbt hafver, minner migh ther opå, at man thet ännu 
kan botta. Gud gifve, I vore i Svirge ty ther går selsambt til. 

Hvad vare liflenske sacker anlangar, så rosar jagh eder flit, 
ty här kommer dageligen brödh. Vare och got, at man medh 
forslen åt Birsen skyndade, ty Dynen ligger alt in til Jungfruhof. 
Fienden hafver haft sina orena englar, Gosackeme, ther öffver och 
utplundrat Eroppenhoff, bortaget 40 archlihestar, som ther bor[g]* 
hger hade sambt några Sexwegenske, som spanmål til Kåkenhu* 
sen fört hade, och vore sedan af Måns Mårtenson sende til Kröp- 
penhoff efffcer höö. Hvilcket ingen ringa skada är, ty jagh vet, 
marrere saght, inthet medel archelijet och brödet, som vij med 
oss hafva skolom, at framfordra, men hvad man eij röra kan, mo- 
tte man låta liggia, och vij måste roo med the årer vij hafvom. 
J^h hafver sendt Göstaf Horn til Kroppenhåff med 4 fanor ryt* 
tare at sehe, hvad legenhet vij ther hafva at lägra oss, ty jagh 
tviflar, om jagh migh icke thit begifva moste och ther afvente 
föislomes ankombst. Doch velen 1 inthet förändra uthi edre 
Bscher, uthan senda brödet hit och til Kockenhusen, som jagh 
eder för detta befalt hafver, allenast sage jagh gema, at förslome 
måtte nu mehra skyndas. Låter oss vetta, när I mena at the feiv 
dige blifv^a, at vij thet några dagar för måtte få vetta, och oss 
ther efter retta. Ålliest för thenna tid inthet, uthan at Lars Nil- 
Bon och Peeder Erson äre både siucka, är så jagh secreterare och 
kammerare; vore jagh calefactor, så vore jagh omnia tria. 

Pärer väl. eTagh är eder med alt got väl bevågen. I Ber- 
»on den 16 December, Anno 1625. 

GuBtavns Adolphus m. p. 



M. {Egenhändigt,) Beraohn den 18 December 1686. 

KnrlandB nentralitet; stilleståndsanderhandliDg med Polen ; proTlanteringen. 

Min gunstige helsan, sambt hvad mehra got jagh eder bevisa 
laui med Gud tilförrende. 



294 

Jagh hafver i förgår fåt edert bref *) och sehr, hvad Drelingk 
med eder sombt handlat sombt discourerat hafver, och såsom hel* 
neutralitets verket består uthi the pun[c]ter6 förklaringh, aoni I först 
med Grothusen öfversende, och han nu Hertigens menin^h ther> 
jemte sat hafver, efter som then förteckningh utviser, som I migh 
tilsende, så hafver jagh samma puncter än vidare declarerat och 
them i tre columner schrifva låtit til eder efterrettelse. I kunne 
honnom them förrehoUa och, om han them acceptera vil, på ra- 
tihabition tilseija, och eder afskedh ther uppå gifva. Ja^h hop- 
pas (at ändoch jagh stilleståndh och fred sobrise ther uthi nembt 
hafver) at lickavist them, som gema stilleståndh hade, skal gif* 
vas tilfelle thet at drifva, genom then offerte af restitution uppå 
the Curische husen. Sedan menar jagh at Hertigen och hans un- 
dersåter skole vara glade, at the Tuckum igen bekomma och ofixe* 
rade blifva på en tidh, och jagh kan föga thermed tappa, ty Tuc- 
kum kan man (med Guds hielp) altidh väl få igen. Yij holla 
them och med thenna resolutionen inter spem et metum och prae- 
judicera oss lickavist inthet til våren, hvilcken vår tidh är ad res 
gerendas. Interim menar jagh, at the Curische af adel icke skole 
så dristight thöra låta bestella sigh, som the älliest til efventTis 
giöra skulle, hvilket och icke skada kunde. Voret sack, at thessa 
articklar bevilliades (som jagh doch om tviflar) så vore the oss 
icke skadelige, så mycket som jagh derom dömma kan. Alliest 
vore icke af vegen, at I honnom muntligen pålade, at han, Dre- 
lingh, sielf hoss Store Feltherren ville drifva stilleståndshandelen 
för restitutionen skuldh, och om han afrycht vore, at hans herre 
thet giöra ville per litteras vel legatum, thy at skrifva honnom 
til vore väl en meningh, men man moste sobriae submitera sigh, 
hoss the hofferdige. Thetta är min meningh om Drelinghs ar- 
rende. Hafver jagh något af importans förglömbt, så hafven I 
tid nock migh at påminna, ty jagh tror, han skal icke offen« 
deras af ringa drögsmål. — Nyt är här inthet, uthan at Dynen 
ligger til Askeråde. Ifrå Erich Andersson ärre ankonme 329 
tunnor brödh och något erter. Jagh sender hestama strax dl 
backa, om the icke frambkomma låter migh thet vetta. Alliest 
förspör han sigh, huru mycket af statzie-sofvel han hit senda 
skal. Jagh svarar honnom, at han skal taga beskedh hoss eder 
och Gerdt, som jagh menar nu vara hoss eder, huru förordnat är, 
på thet jagh inga contraria må befala. Alliest är fögo mehra be- 
hof i sofve l hit och til Kockenhusen at föras, än som på en må- 
*) Dateradt Wolmar den 14 December 1626. 






295 



aadt til folcket behöfves, men brödet skadar inthet, at thet hit 
åt föres, ty behöfyes icke nu alt, så behöfyes thet y&l en annan 
gongh. Her med befaller jagh eder Guds gode beyarelse, och år 
ock blifyer altidh eder yälbeyågen. Uthi Berson then 18 Decem- 
ber, Åår 1625. 

Gustavus Adolphns m. p. 

Anteduung: Pnasent i Wålmer den %2 December. Anno 1626. 



MO. (Egenhändigt) Beraohn den 10 December 1026« 

Med bref från Knrfnraten af Bnmdenbnrg och hans HoMd 8. r. Oötsen angi« 
ende UeaaaeH; om svenskt såndebad till konventet i Haag; och till Bethlen 
Oabcff^; expeditionen tiU Birten. 

Min günstige helsan, sambt hy ad mehra got jagh eder be- 
yisa kan med Gud althid til förrende. Jagh hafyer fåt syaar af 
min syåger på mit bref om Memel, som I kunne see af bifogade 
bref sckzefyit af Götz til eder. Jagh yil syara min syåger, och 
trarar 1 Götz. Hyad jagh syarar år, at jagh refuterar argumenta 
contraria af min meningh, icke i thet hop honnom at öfyertala 
nthan bollan suspens, hyad jagh i sinnet hafver, yed then me- 
Bmgh tracterar och I Götz. Hagenske och Brunswigeske conyen- 
tens fortgångh sehe I och af hans bref, och som Hagensche con- 
Tenten är alles hop, så yoret gåt, at yij och then besöchte, ty 
komme yij icke til begynnelsen, så skadar thet icke, at thet sker 
til endan, på thet man må yetta hyad sket år, och hyad i yerlden 
Utter. Görer förty Bannerens afskedh ferdigh, så snart möjeligit. 

Med Betlehenn Gabor är nu yål at correspondera, ty yij åre 
BQ syegrar, som I sehn. Vore got at antingen Rasch heller Sad- 
deler thit sendes, byar om jaffh mera yil discourera, när yi, yil 
Gudh, komma til samman. — Alliest är nu Dynen laghd til Kåc- 
kenhusen och yore got, at vij med thetta bestendiga före yår Bir- 
fliflche resa fullborda mätte. Vore altingh til redz, så sage jagh 
gema, at I toge ryter och knechter til eder och fölgde folama 
bit här eder afsked at taga och eder resa åt Syirge at fortsettia. 
Nat I kommandes yarda, måtte jagh et par dagar för yetta, at 
ock yij ferdiga yara mage. Gudh befaler jagh eder, och jagh är 
eder altid yel beyågen. Af Berson den 19 December, Åår 1625. 

GuBtaviiB AdolphuB m. p. 



296 



ML Bertohn den 28 December 1628. 

Expeditionen tili Binen och dftrmed sammanhångande Ärenden; kallelse till Ko> 

nangen. 

Gustaf Adolph etc. Vår sjnnerlige ynneBt etc. Hijt are, 
herr Cantzler, åter i dagh fempton hundrede store brödh ifrka 
Wolmar ankompne. Och håppes vij nu mher der hoos eder altt 
således vara uthi beredskap, att vij kunne begynna advancera con- 
dotten, när vij vele, om töövädred oss icke hindrer. Ibland an* 
dra äre tuå orsaker, huarföre vij oss skynda moste: först, att fi- 
enden icke så stark är, att han oss uthi vårt intent, medh Guds 
hielp, hindra skall, effter som I af innelychte ens fånges relation 
see och märkia kunne; sedan, att vij på Trettondedags tööd, 
som ordinerement intet plager blifua uthe, moste förtänkte vara. 
Hvarföre, så frampt vederleken fogar, då är vår nådige vilie, bU 
i Platos regemente och Skotteme, sampt dett andra folket medh 
proviantet hijt åt marchera låthe. Men om ett oförmodeliged leen- 
väder infaller, effter här är ondt om fouirage och logementer, då 
låter folket medh proviantet kring om Pebalgen förläggia till vi- 
dere beskedh, och sedan I visse personer hafue tillförordnet, som 
böndeme och hesteme tillsammans håUe, mage I för eder person 
begifua eder hijt till oss att taga afskedh åt Sverige. Effier och 
lätteligen hända kan, att hesteme upgifues, eller eliest fahra iUa, 
och vij tillförenne hafue förgätet eder här om att påminna, hvar- 
före sage vij gema, och vele eder nu här med nådeligen befälet 
hafua, att I late uptaga så månge bester och der till sleder, som 
kunne vara till fångz der i länen, och dem ledige hijt medh de 
andre löpa låtha, på dett, om nägen hest tråttnede, eller på skada 
kome, att man då hade något i staden att tilltaga, dher medh 
stycken och provianted att framförsla. Detta I således efiieiv 
komma vele. Gudh eder befalendes. Af Berson den 23 Decem- 
bris, Anno 1625. 



Gustavus Adolphus m. p. 



297 



Itl. Ugret lid Bertolm don 26 December 1626. 

OoaUl Hom riLndes att mottaga det för expeditionen till Binen bectåmda föl« 
ket; kalleUe till Konungen. 

Gustaf Adolph etc. Vår gunst etc. Vij vele eder, her Cantz- 
ler, nådeligen icke förhoUa, att vij hafve afferdatt her Giöstaff 
Hom till Wollmar, der att emottaga condotten, och den hijt be- 
ledsaga och föUia. Och alldenstund vij för orsaker skuld eder 
närvarelsse behöffve; serdeles att vij mage conununicera medh 
edher om med fölliande bijlago, som ifrån Feldtherren kommen 
ähr, medh annatt mehra, efiler som her Gustaf Hom veet eder 
dhet vijdare mundtligen beretta; är vår nådige villie, att I, strax 
detta vårt breef kommer edher i händer, [eder] per posta hijt till 
oss begifve. Detta I så efi^erkommandes vardhe. Af legredt vidh 
Berson den 28 Decembris 1625. 
Ur registratnret för 1626, fol. 757. 



248. Beraohn den 80 December 1825. 

Memorial, hvad ährender K. Maij:tt hafver Rijkz- 
Cantzleren, edell och velborén, her Axell Oxenstierna 
etc. allemådigest befahltt och betrodt uthi sin rehsa 
ådt Sverige att förretta. Datum Bersson den 30 De- 
cembris, Anno 1625. • 



Här ifrån skall han begiffva sigh den närmeste vägen han 
kan ådt Sverige, och så snart han kommer till Stockholm skole 
Bijkzens Bädh, som der tillstädes ähro, förskrifva dijt dem andre 
af Bådett, sä och dhe 8 nermeste Biskoper och näst besittne Stådt- 
hoUare, tagandes der jempte till sigh Cammar-Rådet, och dem af 
Ho£&etten, som äre tillstädes, hvarest dem skall före hollas nähr- 
vshrandes rijkzens tillstånd, tillstundandhe fahrligheeter, och så 
föreslås, dett Eongl. Maj.i;t nu icke annatt medell sijr att föhra 
Qth sakeme, ähn att landzhielpen ähn ett åhr continuerades oeh 
een uttakrifning der jemptte skedde i landett. 



298 



På dett nu dette deste bettre och beqvembligare kunne gå 
for sigh i Eongl. Maij:tz frånvahro, hafver H. E. M:tt eidf låthii 
ekrifva Stenderne ber om till; funne ocb der jempte gott, att Bå- 
danne H. K. M:tz breeff ocb befalldningar blefve förkunnadhe aff 
Bijkzens Rådh sielfve, adsisterade af Bifiperne ocb andre beake* 
delige män aff klärkerijdt, såsom ocb att föreskrefne godhe her- 
rar ocb män, som då i Stockholm vore, förmante dem andre ge- 
nom dberes egen skrifvelsse till deste större villigbeet, så i uti- 
lagome som alt annatt, ocb dett med sätt ocU form, som eigh 
bäst skickadbe. 



Der med skall Rijkzens Rådh så laga, att een af dberas me* 
dell, sä vidt dhe kunne tillräckia ocb för andre bestellningac 
kunne afkomma, eller någon annan beskedeligb man af adeil 
sampt medb een Biskop eller annan beskedeligb Capitular, be- 
gifver sigh strax i bvar provincie; förkunnar dber Eongl. Maij:ts 
bref ocb befalldning om landzbielpen ocb uttskrifningen, och dhet 
strax steiler i verkedt, förordnar Commissarieme, som uptekne 
boskapen effter den medgifne Instruction; item förordne andze, 
som bära up boskapzskatten, och så siclf tillsijr, att richtigdt der 
utbi handlas, och att tijden hafves i acht, och ingen ting lette- 
ligen försummas, så utbi antekningen som uppbäringen. 

4. 

I tijka motto skall och uttskrifningen Stellas i verkedt, och 
dhe, som deputerede äbre i bvar landz ända dertill, påleggiaa, att 
effter sin Instruction fabra fortt, så att han på alla orttar kan 
vara öfverstånden ådt sijdste in Aprili. 



På dedt nu dhe medell, som fdrordnade äbro att uttfdhiå 
krijgedt och uppeboUa staten medb, motte richtigdt hafra mn 
gångh, skall Cantzleren icke allenast i gemen medh h^ Johan 
Skytte och Cammaxrådett allt öfverväga och betenckia, huraledes 
feelen &r att hielpa, besinna, och så myckit möijeUgit ähr i dedh 
eene och dett andre leggie handen opå, uthan och in pattiealari 
vedh sijne rehsor genom landett, och seideles der, som [han] något 



r 



299 



duålier« forfahra hvad fehl, dom finnen uthi upbörden och uth- 
giAen, eenkmnnerligen i qyame och lilla tullen sunpt acciseme, 
oeh så mycket möijeligitt medh StådthoUeme sölda att bettre och 
laga, att aådanne cronones Tälmente (!) rentter och inkompster motte 
lettelig komma på gong och således upkräfias och adminietreras, 
att ded allmenne[B] gång der medh sökt varder. 

6. 
Eff^r och Eoppat^ompagniedt är een af dhe fömembste stö« 
der under Cronan i denne tijden, så skall han sigh låtha anlägitt 
T«ra att med rådh och dådh bijfalla Directoreme och sökie alle 
aöijelige medell hoUa Compagniedt yidh macht och kopparen i 
prijs; serdeles, medan myntten synas vara dett beqvembligaste 
medell, då skall han drijfve på att kopparmynttedh må hafve sin 
fülle framgång, så vedh Nykiöpingh som Sättra, på dett alla com- 
pagniedz debitorer mage der igenom kunna underhollas, så medh 
bergedt och bruken såsom medh cronan och partidpanteme, på 
dett kopparens prijs icke må afslåås och vilescere. Kunne och 
Bogre andre medell uptånkias att sterkia Compagnied medh, der- 
om moste de göra all möijeligh flijt och arbetha opå. 

7. 
Hvar och lyckan ville, att kopparen åther kumme i prijs, så 
att den gulle till 150 daler eller der under alt in till 130 daler 
Svenske penningar, holler Kongl. Maaj:tt gott, att Compagniedt 
' låihe i så motto gåå plotekopparen sin koos, och tage silff- och 
guldpenninger derföre igen; och så lenge kopparen der uthi sto- 
dhe, holle up med myntedh, eller ju ginge sparsambligen det 
medh om. Men der dhe förnummo honom att vele falla ned 
bettre, strax låtha kommatt på mynt-edt an igen. 

8. 
Belangande Jem-Compagniedt, derom skall han ock göra sin 
ffijtt med Director[er]ne, att capitaledt kunde upbringas, och dett 
BleQas i verkedt effber dett sätt och form, som Kongl. Maij:tz 
uttgifiie privilegier uttvijse; såsom och tillsäije StådthoUeme der 
under Bergzlageme liggie, att dhe i tijdh låthe upröije vägame 
ådt alle marknadzplatzeme, såsom och jänka och retta ladome i 
Hvar Bergzlagh, att alt stång- och ossmundz-jem der kan vägas; 
doch skall med Jem-Compagniedt dhet observeras, att hella fun- 
damented dértill leggies i Kong. Maij:tz frånvahm, och Stellas 



300 

yidh defis lyckelige hemkompst i verkedt, på dett icke någon . « 
....*) eller obestånd i H. E. M:tz frånvahru af genvördige mes* 
niekioT motte anrettas. 

9. 

Så skall och Cantzleren, vettandes, hvad macht på ligger, att 
flottan i tidh är fårdigh, drifiia opå att M. Hendrich och Clerck 
effter contracten blifva hulpne ; och sedan örkia dageligen och på- 
drijfva, att flottan förferdigas till förste vårdagh; de nye skeppen 
göres färdige; 60 eller 70 långe båthar upslås, artigdt och Tål 
facionerede; strusseme förfärdigas dett meste möijeliged ähr, ock 
att dhe skepp, som vidh Elfzborg liggie, föres hvart effter annatl 
genom Sundett, in i Ostersiön; derom Eong. Maij:tt serdeles haf- 
ver vice Admiralen tillskrifvidt och befaltt. 

10. 

Hvad uthur Sverige är deputeret till krijgzfolckzena, som här 
nn tiäne, underholdh och uppehälle öfver vintteren, skall Cante- 
leren medh flijt anholla hoos Cammerådet, och elliest på drifrs 
och dem adsistera, att förbemeldte anordningar mage i tidh gå 
utt och öfver sendas, så att man icke på denna sijdan förfaller i 
olegenheet. 

11. 

Och efller vij inthet annat än ett svårt krigh hafue att fo^ 
möda ådt tillkommande sommar, så att ordinari medlen icke sy- 
nes at vele förslå, derföre skall han giöra sin högsta fiijtt att 
uptala dem, som han finner förmögenheet och godh villie hoos, 
dhet dhe komme fädemesslandett till undsettningh med så mjc- 
kit dhe mast förmå, sompt til lens och på interesse att beUls 
nogon tidh her effter, sompt på godz, eff*ter som han conditio- 
neme best kan giöra. Han skall och handla med participanteiBe 
i Compagniedt, om dhe H. K. M:tt ville uplåtha dheraa vinst for 
detta och dett tillkommande åhr på godze kiöp; så må dem der 
opå giöras anordning till Kong. Maij:tz ratification; men är no- 
gon, som icke lust der till hafver, då mage han taga sitt utt. 

12. 

Hvad Kong. Maij:tt vijdare hafver her Johan Skyttc ß«i»P* 
Cammaråde tt befaltt att bestella uthi mjöl, sill, krut, lunter, blj, 
*) Tomram är bår i texten lemnadt. 



r 



Uådhe och commiM «ampt annan krijgzredakap; dett ekall han 
«eh diifua p&, att dhet må blifva giordt och förrettadt, så att alt, 
•om är möijeligitt att konunaa till väga, må till vårdagh vara be* 
iteltt och tUl reds, så att H. K. M:tz anslagh och förehaffuande 
icke i nogon motto hindra« eller forsummafl mage. 
Ur vegirtimtiupet »t 1696, foL 760. 



M4*). Kokenhoaen den a Januari 16aa. 

Anardningar med anladning af BnkedrottDUigen« fråofålle. 

Gustaf Adollph etc. Vår sjnnerlige gunst etc. Aff dhe breff, 
her Cantzl&r, edher uthur Sverigie tillskreffne och ifrå Kåkenhu- 
sen njlighen sendhe ähre, haffue I dhett oförmodhelighe bedröfF- 
nelighe fall, medh yår salighe Fru Modherss dödelighe hedhan- 
feidh fömummedt, och alldenstundh vij icke vele, att någodtt, 
antingen uthi regeringen på landhett eller medh Henness Maij:tz 
hoAienare förändras skall, hvarföre haffue vij Hoffmestaren Pall- 
kenbergh fullmacht och befallningh giffuett, att han gubemamen- 
ted förestå skall och allt låtha bliffua uthi dhen statu dhett nu 
ihr till vår lyckelighe ankombst. Vij haffue honum och särdhe- 
less tillskreffuedt, huru vij om begraffningz praeparatorijs Teile 
beställt hafiua, nådheligen befallandhess [eder], dhem här uthi en 
eller annan motto edher och edhre medhbrödherss rådh och hiellp 
behöffdhe, vare bijständiga. Gudh eder befallandhe. Aff Kåken- 
husen den 2 Januari, Anno 1626. 

Ur registratnret för 1626, fol. 3. 



245. Kokenhusen den 5 Januari 1026. 

Uodenättelien om det förestående tåget till WaUhof. Rikskansleren bör före 
aCresan sörja för de sjuke och låta ranaaka efter rymda knektar. 

GuBtaf Adolph etc. Vår sjnnerlige etc. Vij äre, her Cantz- 
ler, i gåår, den 4 Januarij, medh folked hijt till Kåkenhusen an- 

*) I redaktionsakten för Axel Oxenstierna, kammararkivet, finnes under da- 
tum den 2 Januari 1626 ett salnbref, hrarigenom K. M:t öfverlAter till Rik»- 
luasleren för en af honom gjord försträckning af 4,727 daler, 10 öre, 12 pgr, 
åtskilliga spridda gårdar 1 Östergötland, Södermanland, Småland och Finland, 
aed en beiiknad räoto af tiUsammans 143 daler, 6 öre, 10 Vto Pg^^- 



302 

kompne. Och effter vij pä nytt äre berättade om fiendens troapet 
Tidh Wallhoffuen, att han icke skall vara synnerligen stark, hT«^ 
före hafue vij resolveret att bruka l&genheeten och i dagk eUer 
morgon göra en cavalcade och försökia, att vij (förmedelBt Guds 
hielp) medh rytterijed kunna göra fötter under fienden der vidk 
Wallhåffuen, för än han sigh medh Radzewill och Gonsoffiiki jun- 
gera kan. — Der näst vele vij eder ännu påmint hafue, huadk 
senest afftaltt och befaltt vardtt om de siuke, sä ryttere aoa 
knechter, dett I för eder afiard bestelle, att de förlagde och till 
nödtorfffcen försörgde vardhe. Elliest fbmimme vij och, her Gante* 
ler, att dhe Smålendske knechter fast myckit sticka sigh uthnr 
vägen, äre senest en godh deel i upmarcherended blefne efiier 
och giordt sigh siuke och i medier tijdh taged deres vägh it 
Sunsell och drefued dher kring bygden i lättie, efifter som vij 
och i gäår sex hafue funnit, som och pä Vår Herre luge, till ain- 
nes att draga sigh undan och blifua tilbaka. Vij vele färden- 
skuld och befale nådeligen, att I pä sädane låthe achtt hafuA, 
och när någre kunne beträdde varda, att de straxtt tages vidii 
baissen och till lägred förskickes. Hvilket vij eder till effker- 
rettelse icke hafue velet förhålla. Gudh alzmechtigh befalandes. 
Af Eåkenhusen den 5 Januarij, Åhr 1626. 

Gustavuß Adolphus m. p. 



246. L&gret vid SmellBtradh den U Januari 16M. 

UnderråttelBe om slaget yid Wallhof ; Rikékanslereiia resa bör påskyndag. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij skrefue eder, 
her Cantzler, till ifrån Kåkenhusen, om värt intent och npaät att 
attacquera fienden vid Wallhofuen, huilket värt dissein vij nu 
hafue stältt i verket. Och hafuer Gudh (honom derföre loff och 
prijs) gifuit oss lyckan, att vij hafue behoUit platzen, jaged fien- 
den på flychten, så att till fem eller sexhundrade, som man veet, 
äre blefne pä vallstaden, föruthan dem, som i skogen förfolgde 
och nederhugne äre. All hans tross och bagage är blefuen i lo- 
ped, och hafue de Finske ryttere bekommit ett tämeliged bythe, 
mast proviant och victualiepartzeler, doch penniger och andre sa- 
ker der ibland. GonsoiFskis och Wolfs bröder äre fängne, och 
medh dem vid pass halfitannat hundrede gemeent partij. Pyic 



808 

iaeB felttotycken hafiie yij och bekommit, sampt en hoop cornei 
oeh fafaner, doch vete vij intet, huru m&nge, effier de om ftn nu 
kke alle pnesenterede äre. 

Vi} liggie nu hår vid Smelstradh att sambla y&rc troupee, 
fanlke yij paitijyijs hijt och dijt utsäadt hafue. Så snart de 
iShopa komma, yele vij resolvera huadh videre företages skall. 
Ptrtiealariora, om denne Tår Tictorie, vele vij eder sielfue med 
äiate tilflkrifoa. — Och effter tiden flux förlöper, tuifle yij inteti 
att I matniera eder resa så myckit I ktmne, effter som I yete 
hnadh macht oss på ligger, att de vftif eder förtrodde äre, motte 
é£gt bestelte och förrettede yarda. Gudh eder her med befälen» 
defl. Af vårt ll^er yid Smelstradh den 11 Januarij, Åhr 1626. 

Gnstavns Ådolphus m. p. 



347. Beval den 22 Februari 1626. 

Om åtskilliga ärenden rörande skeppebyggeriet för flottans räkning; dess ntred- 
nlng och manskapets 16n. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerliga gimst etc. Vij låtte eder 
▼etta, her [Axell Oxenstierna]*), dett yij hafve bckommitt yår 
Admiialz Claes Flemmingz breff, hyaruthinnan yij förnimma dhe 
fåfänge enskyllingar, såsom M. Hindrich och Paridon yon Horn 
förebara om dhe skepen yij haflVe befalladt att upslå och för- 
faidiga, hyilke besyära sigh icke uthan deres skada dhe skepen 
efi^i Yårt besteck att kunna upslå, efftcr dhe yirke till andre 
skepp hafiVe uphuggit. Så alldenstund yij merka dhe achte mehre 
deres nytto och fördeli än see upå yåre och cronones gagn och 
bestå, hyaiföre befalle yij nådeligen, att I dem tillholle, att dhe 
sådanne eker bygga, som yij äre tiänte medh och effter dett be- 
steck yij haSve dijteskedh, eller, dedh [o: der] dhe icke thett 
▼ele eller giöre kunne, att dhe då effter contractet någott större 
skep upslå och medh alldra förste förfärdiga låtta, effler som I 
rielflTve väl yette oss dem nu behöffye, för den brass [o: brist?] yij på 
vår flotta lijddt haffue, och der Paridon yon Horn dedh icke ingå 
oci giöra yill, uttan sigh tillbiuder att upsättia ett skep som Per- 
; ftU8 åhr, då äre yij der medh intett betiänte, uttan yele, att han 

I *) Bzefvet år, enligt registratoret, lika lydande ståldt till Kikskansleren och 

I Jotuuk Skytte; den senares namn är i texten infördt. 



304 

antingen e£Bter vårt besteck tu skepp upalåår eller ett nog&tt 8tdn«| 
och såflom ett annadt aff vare medelmåttige örl[og] skep och de« 
medh alldraförste färdig förskaffer, och der han dett icke giöit 
vill, då vele vij, att honom skall förbuditt varda, nogre andra 
skepp, större eller smärre, örlog eller kavfarter att fi^rbjggia, eH^ 
ter derigienom inthet annatt än en hoop medh verke forderffvai 
och till inthet kommer, och dett verke han liggiandesa hafiVei^ 
skall han försällia ått M. Hindrich och icke haffva macht nå» 
gott der aff att uttskeppa och noged frcmmande försäliia, vedk 
vår högste onåder tillgiörandess. I skole honom ochså der tili 
holla, att han medh dett ena skeppett, han skrijfver snart Üt^ 
digdt bliffva, sig haster, och dett medh dett snaresta segellfkr* 
digdt giör. Vij vele och, att I skynde upå, att allt arbettevedk 
Skepzhålmen må haffva sin richtige fortgång, och att M. Hind* 
rieh icke allenast dhe 3 strussema han haffver upslagitt, hastigdt 
förfärdiga låtter, uttan der till 8 eller 9 stjcker by ggning steiler, 
och så lagar, att dhe i sommar kunna bHffva segelferdige, ocb 
att I der hoos påminne Admiralen Claes Flemmingh, att han U- 
ter sig vara anlägett, att dhe skfepen, som vidh Giötteborg Hgge, 
effter som vij hånom haffva tillskrijffva låtit, mage vidh msU 
öped vatn kunna löpa in utti Östersjön till vår andra flotta. EU« 
iest medan vij fömimme aff hans breff, att skepsfolkett resten 
en god deel opå deras lohn och besoUdning, vele vij, pä dett icke 
arbetett derigenom skall blijfva niderlagdtt och försummadt. att 
I sampt medh [herr Johan Skytte]*) sökia medell, att dhe mage 
väl blijffue contenterade och tillfredz stelte. Detta vij eder nå- 
deligen icke haffva kunnett förhoUa. [Räwell den 22 Februarii 
1626. 

Ur regiatraturet för 1626, fol. 91. 



248. Narva den 8 IKars 1636. 

Då Konungen nu är på hemvägen, uppskjates P. Baners beskickning åt Holland; 
öfverste Streifs resa åt lyskland bör befordras; bref m. m. sändas. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunat etc. Vij hadhe 
väl, her Cantzeler, velet eder denna resa om alle saker uttförligea 
tillskrifva, men effter vij are nu på reesan stadde ått Sverig«! 

♦) I texten står •Cantsleren». 



305 

«oh haSre 088 nogerlunda resolverat att qvar leffva vår gemåhl 
|å Åbo och sedan ryckia fort, låtte vij fördenskulld allt sådant 
till vår lyckelige ankompst bestå, allenast låter eder nädeligen 
ftmimma, att vij vårt consilium om her Peder Baners rehsa ått 
HoUandh muteradt hafver och henne opskuttit till dess, Gudh 
vill, vij komma till Stocholm. — Sedan effter oss ligger macht 
19a, att Öffversten Str[e]yff hastig må komma till Tyschlandh och 
ftrretta, hvad vij hånom nådigest ombetrodt och befalladt haffver, 
ihr vår nådige villia, att I honom på dett hastigaste afferdige och 
fort skynda, så lagandes, att han icke på nogon ortt i Sverige må 
blijffva opehoUen och fdrhindratt. — Vij sende eder och her medh 
till hända alle dhe bref och ad viser, som, effter edert affresande 
ifrån oss, ifrån fremmande ortter ankompne äre och der hoos 
nogre iorslagh, af hvilke I kunna förnimma, huru och på hvadh 
sätt vij vare saker vele disponeret haffua. Detta vij eder nåde- 
ligen icke haffver vellat förhoUe. Gudh befallandes. Datum 
Karfwen den 3 Martij Anno 1626. 
Ur registraturet lör 1626 foI. 117. 



ai9. Stockholm den 16 Juni 1626. 

Memorial, hvadh vij Gustaf AdoUph med Gudhz nådhe 
etc. haffue befallatt vår tro man och Cantzlär att för- 
retta här i Stockholm så och i Finlandh. 

1. 
Så snartt vij ahre vår koos och till siöös, skall han på en 
dagh eller fl, förtöffua her qvar, att ratificere inkomsteme aff 
dhe poster, som äre aff oss förordnadhe till Lijfflandh, och så 
giöra tillijka medh Cammerrådhet sin fiijtt, att dhe måghe öffuer- 
akickadhe vardhe till Righa, hvart effter annadt, och dhen cammer- 
skriffuaren, som afireckning giöra skall medh soUdhathema, 
afferdhat. 

2. 
När thetta är beställt eller och såledhess dirigerat, att dhct 
kan gåå, skall Cantzlären genom natt och dagh begiffue sigh 
öffacr till Finlandh, dher först sambla dhe penningar, som aff oss 
till krighsfollketz afferdingh äre deputerade; sedhan samble skep 
och skuthor i Finlandh och Räffle till follksenz öffuerförsel, och 
helle dhem till redtz; och för dhet tridhie sambla det Finske 

Axd Oxenstierna^ II. 1. 20 



. 306 

rytterijdt, sä och footfoUket, och dhem holla tili redtz, tili dheaa 
han ifrån oss undherrettellssc om allt bekommer. 

3. 
Till vidhare information haffue vij anordnadt till dhet Finska 
foUkssens afFöringh och undherhoUdh 15,000 dir aff landzhiellpen; 
19,000 dir aff Johan Bemdtz fru för godzeköp, och så 24,480 dh^ 
som aiF particul ar-personers anordningh skall bringass till vägha. 
Men effter her fuller något kan fallera, serdheless i denne sidsl6i 
post, derföre giiFue vij Cantzleren tilståndh, att, dher mer af^ 
landzhielpen kan upfåss, han då det till fauternes upfjldnui^ 
employerer. I lijka motto, eflFter till eflFventyrz Johan B[e]ren<ttÉ 
enkia skoUe iindher sådhan köp (som hon haffuer lathet sigh bösd 
ändhelighen -ville haffua dhet laxefiske, så åndoch Cantzlären icloi^ 
skall dher till lätthelighen komma, likväll, dher han inghe andheir 
uthvagher finner, må han då uplåtha henne fiskett undher föie^ 
skrefne 19,000 dir, så frampt elliest inghen rådh finness kan» 
men dher hon vill beholla laxefiskett, och giffua öffuer dhen 
andhre summan therföre skäl, må Cantzleren till vår ratification 
gifiua henne sitt breff der oppå, och låtha annammc penningeme 
och opfylla dhe andhre felen för particular personerz invijsningfa; 
tilltro vij hans flijt och troheet, thett han giör sitt bosta sielff 
och gienom andra att komma penniger till vägha uthan någhen 
skadheligh condition, men dher och någhen ovijkelighen nödh 
tvinghadhe, och han sampt medh Gubematoren i Finlandh, her 
Nillss Biellke, nödhgadhess att optagha igen dherföre någre vare och 
crononess godtz att pantha eller stilljha, då vele vi dhet godt giöra 
och ratificera, medhan vij dherom undherrettadhe och . . .*) vardhe. 

4. 
Belangandhe skepen, då vele vi, så snart Gudh vill vij fk 
fothen i landh på andhre sidhan. skicke så månghe skep til ho- 
num, som han behöffuer til dhe rytthare och knechter, som han 
till 08S öfverföra skall; åth dhem andhre, som öfi\ier skole till 
Lifflandh, moste han med Gubernatoren giöra sin flijt att skaffa 
farkåster till i Finlandh. 

5. 
Så snart han får aff oss beskedh, dhet foUket skall fort- 
skickass; då ähr vår villie, att han först afiPerdher her Gustaf 
Horn med h 12 compag[nier] Finske ryttare, och trij regementhe 
•) Tomram för något ord är lemnadt i texten. 



307 

pttke knechter, sampt recreuer »ff her GuBtafz egit regementhe 
ti Sigha; och att Cantzlaren siellff uthan drdgzmål begiiFuer righ 
liedh dhe 2 reghementhen under AriFuedh Hom och ....*) så och 
^edh 4 compagnie[r] ißinske ryttere; item Åke Tottz churasherer 
iipag[Dier] tili oss, hvar han tå fömumme, att vij Btadde ihre 
er^ dfaeB befallningh, som han dherifrån äff oss vidhare be- 
loBfnandhesB wardher. 
Ar ' 6. 

' \tt beyära och beväpna follket medh skall Cantzlären först 
^\ igen [o: och ?] öffuerleggia medh her Gustaf Hom, hvadh 
^ lanthett dher hoos krigsfollket finness. Skall och dher hos 
'^ sigh tagha herifrån, hvadh som ahnnu kan vara i förrådh 
7 dhenn rulla, som serdheless dherpå giifuen ähr, och skall 
follket fbrst beväpnas och beveriass, som till oss skall, och 
^n dhet som medh her Gustaf Horn skall ått Lifflandh. 
^ctom [Stockholm den 15 Junii 1626]. 
U? registratnret för 1626 fol. 398. 



Frauenburg den 2 Juli 1026. 

ittelse om EonimgeDS ankomst till PreuMen och därpå följande händelser; 
kallelse att så snart som möjligt infinna sig med finname. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij vele eder, her 

äntzler, nådeligen icke förhoUa, att vij genom Gudz nåde äre 

led vår skepzflåta och ganska armeen lyckeligen och väl kompne 

itöfuer siöön hijt til Pryssen, och äre först arriverede vid Pillow 

den 26 uthi näst förledne månad, och hafue dher funnit for oss 

uthi inlåped liggende någre örligh skep, och på landet en skantz 

il&gen, dher utinnan var en Ofuersteleutnampt med tu compagnie 

loldater aff Ghurfurstens af Brandeburg folk, som både skepen 

'ch inlöpet bevaka och försvara skulle, hvilke, när de vår när- 

tarekse sage, straxtt förskickede budh till Köningzberg, effter 

^igie af Landtrådet, der då tillstädes vore, sigh medh dem att 

förfråga, huadh uthi saken att göra vore; huilke sedan, när dhe 

»nkomme, och funne oss medh en god deel af folket vara land- 

<^gne, oansedt denne acten I förstone kom dhem något sålsampt 

före, dock likvel icke gerna ville med oss någet hafua til att 

.göra, öfuergåfuo de oss godvilligt skantzen och lätte folket mar- 

*) Tommm för det andra namnet är här lemnadt i texten. 



n 



308 

chera dher ifrån, och när vij med dem handledhe om neutraHtef 
lätte de eigh icke der tili finnes obenägne, men kunne dochidD^ 
någet vist resolvera, för än de en landdagh hoUit och sin enniell^ 
derom rådslagit hafue, och således äre vi^ genom Gudz nåd 
skantzen och inlöpet mächtige vordne. Och hafue vij s 
låtet besätia skantzen med vårt folk, och lagdtt några v&re öj 
skep uthi inloped, som dett, der någet päkomme, för svara 
hafue och deslikest der förordnet en tullenär, som tullen^ 
skepen der ut och in fara afibrdra och anamma skall, 
hafue vij och, medan vij der stadde vore, afiilrdet Admiral?' 
Carl Carllsson med en decl af vare skep för Dantzich, och 
i befalning gifuit att läggia sigh in på redden straxt for inl 
och der arrestera och antaga alle de skep, som ut och in i 
vele, och dem igenom Peter Spiring, den vij der till tullen; 
ordnat hafue straxt visitera och sin tull afläggia och betala 
till des Rådet och stadhen sigh till ett redeligit och tlrf^ 
neutralitet bätre beqväme. 

Viderc hafue vij tagit vår resa derifrån åt Brunssbcrif oeki 
vidh pass een half mijl ifrån staden låtet landsätia både r 
och knechter, och sedan den sidste Junij med någre tr^per 
marcheret in under staden, dijt dagen tillförne vore ankoropai 
fjre compagnie till foot och trij compagnie ryttere, af dett folk 
som Konungen i Polen här i Pryssen hafuer värfua låtet, huilke 
i förstone hafue stält sigh till värns, och vare omsider kommit 
dhem så när, att de hafue skermytzlet medh huar andra med 
musketer, och på sidlychtone tagit flychten utur stadhen, lemp- 
nendes allenest någre få af borgerskapet der inne, och de våie 
sedan huggit neder porten och kommit in uthi stadhen, och straxtt 
vij förnumme, att soldaterne vore afvekne, sände vi några com- 
pagnie ryttare effter dem, hvilke, när dhe dem öfuerkomo, mäst«- 
delen nederhugge, toge deres fanor bort, och förde dem till o« 
tilbaker igen. 

I går, som var den 1 Julij, rychte vij up derifrån hijt til 
Freuenborg, och der Domherrernes hus och staden i lijke motto 
straxtt intogo, achtendes oss här ifrån till Mellwingen [o: Elbing], 
och tillsij, huadh vij der igenom Gudz tillhielp förrätta kunna'). 

*) I ett den 3 Juli dateradt duplett exemplar äro följande ord tillagda: >Och 
såsom ' Gadh hafuer oss uthj vare disseiner altt hår till en önskeligh lycka «* 
framgång gifuit, den han oss och härefter mildeligen förlåna wille, alt 8& hafue 
vij most alle de orter vij inbekommit tämeligeu starkt med folk besåttis, d«^ 
igenom vår armee wij här hoos oss hafue, blifver myckit försvaget och iöTrinfft 
och till Äventyrs kan och någet mootstånd af fienden vara till att förmod«. Si 



309 

fienden hörea intet synnerligen^ »Uenest sägz, att fyre com- 

lie till foot skole Tara marcherede här ifrån ät Litthouen^ och 

andre fyre, som voro inne uthi Brunssberg, och af vare blefue 

lerslagne, schole hafua achtat sigh samma vägen, der vij icke 

hastigt hafue kommit dhem på halssen. EUiest går talet, att 

önhoff skall hafua något folk tillsammans, och skall dher med, 

han hafuer förnummit oss vara här i landet, rykt in på 

Iwingen; ehuru dher om är, gifuer tidh[en]. 

Eftter vij nu eder närvarelsse högeligen behöfue, såsom och 

aa sage, att dett Finsche folket måtte öfuerkomma till huar 

ort, dett är förordnet, på dett vij och mage dher igenom varda 

rkte, derföre är vår nådige befalning, att I skynde eder, 

snareste I kune, och komma till oss, der vij kunne stadde 

i. Detta vij eder nädeligen icke förholla vele, och befala 

er Gud alzmechtigh. Aff Freuenberg den 2 Julij 1626. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Anteckning: Pnesenteret i Åbo den 21 Julij anno 1626. 



»1. FUtlägret vid Diraohau den 4 Augusti 1626. 

Bikskansleren bör genast, vid Bin nu förestående ankomst, landsätta folket på 
Danziger Nehrang, sörja för hftstarne och genast underrätta Konungen. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Effter vij med stoor 
åstundan stundeligen förvänte eder ankompst, her Cantzler, och 
Btt visserligen förmode, att I snart komma skole, derföre hafue 
vij förutskicket dette bref moot eder till Pillow, att I veta mage, 
Bår I ankomme, huadh order I ther Stella skole. Så aldenstund 
▼ij stå uthi the terminis med Dantzich, att vij icke förmode, dett 
fridligen aflöpa, ähr vår vilie, att I, straxt I ankomme, upsätie 
folket vid Pillow på Dantzicher Näringen, och låta thett marchera 
6å långt in p& landet, att de grääs och beet for hestarne bekomma 
kunne, och att de logeras ther på en säker ort, att icke till even- 
^ Dantzicherne mage dijt skicka och dem förraska. Elliest så 
kunne I och låtha uptaga någen hafra utaf dett hafrcskeped der 
Sgger, att de kunne der med vederqvekia hesterne, som till even- 
tyrs på siöen äre illa farne. Så snart I ankomme, kunne I för- 
skicka oss en post genom natt och dagh och der om tillkenna 

ticfale Tij eder nådeligen, att I göre eder högste flijt, dett folket, som ifrån Fin- 
lud ir förordnet, och I sjelfue skjnda eder hijt till oss med den ene delen, der 
^i knnQe stadde vara.» Däremot fattas slutorden: »Effter vi nu etc. 



1 



310 

gifua, hvilken vij straxtt med videre order eder igen tUIski^^ 
vele. Edher här med Gudh befalendes. Af vårt felttlåger vidi 
Dirschow den 4 Augusti, Ahr 1626. I 

Gustavus Adolphus m. p. 



252. Fältlftgret vid Dirsohau den 6 Ausn^ti 19^ 

Krigsunderräitelser; Rikskansleren bör, så snart möjligt &r, infinn» sig. 

GuBtaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij hafue, hei 
Gantzler, eder tillskrifua låtet ifrån Frauenborg*), och derutiföi« 
mätte, huadh som vij igenom Gudz nådige bijstånd till den tidfi^ 
bär i landet utrettet hade, och huruledes vij då icke allenast vorl 
inlöpet och skantzen Pillow mächtige, utan och Brunsberg odi 
Fruenborg, hafue och strax der effter inbekommit Wormdit, Mel- 
sach och Tolkemitt, och dem medh nödtoriftigt folk besättia låtet 
Som vij och då tillkennagofue oss vara till sinnes, till att for- 
sökia vår lycka för Elbingen, så are vi och den 4 Julij der au* 
kompne, och dagen effter, thett oss doch i förstonne oformodcfr 
gen förekom, gaf sigh staden godvilligen, utan någet bysseskåttf 
ther utöfuer vij ber Bengt Oxenstierna till Gubernator sätte sampt 
medh Kinninghems folk. Der effter rychte vij under IMarienborg, 
huarest de sigh fuUer aldremest värde. Men effter staden vir 
mast af vår religion, huilke hafue lidit stoor förfölielse af Pa- 
pisterne (dett som är den förnembste occasion till denne vår 
lyckelige framgång här i landet) finge vij och thett in, sampt tre 
städer icke långt der ifrån Stum, Christburg och Nyendijk. Har 
vidh Dirschow hafue vij låtet slå een bryggia öfver Weiselea, 
och elliest på denne Pommerelliske sidan inbekommit Mewa, Star- 
gardt sampt Poutzske allt in till Cernewitz closter vidh Pommerslre 
grentzen, så att vij förutan så månge sköne territoria, adelshoff 
och bönder hafue här nu till sexton eller siutton städer i landet; 
fbrmode och visserligen, att der vij hade stärkere hijtt kommit i 
landet, skulle, utan tuifuell, hele Pryssen hafua gått oss tillhanda. 
Med Könnigzbergh hafue vij slutet en neutralitet, och hafue om 
dettsamma varit tillverka med de Dantzicher, men intet kunnet 
utretta. Hvad fienden belanger, så ligger han vid Grandens någre 
tusende stark. Och effter vår armee är af de månge garnisoner« 
utdelande försvagat, hafue vij icke kunnet någerstädes upryclo» 
•) Se N:o 260. 



311 

iBex in i landet fortfara, uthan Stundeligen förväntat eder och 
^brefiaen von Thums ankompst. Yij begäre dj nådeligen, att I 
jkynde eder dett hastigeste möieligit ähr; vij hafue och, på dett 
[ uxåkge veta, hnadh order I ställa skole, när I ankomme, skicket 
rart bref moot eder till Pillow, I vele dett dher upbryta och 
ledan genom natt och dagh oss om eder ankompst förståndiga, 
peK så snart vij den förnimme, vele vij eder videre order till- 
pldcka. Och befale [Eder] här med Gudh alzmechtigh. Af vårt 
f el[tläger] vid Dirschow stadh den 6 Augusti Åhr 1626. 

Gustavus AdolphuB m. p. 



:S6S. F&ltiagret vid Dinohau den 28 Augusti 1626. 

TtnrBkATiBleren bör från Pillaa Bända skepp att afbämta Finska och Lifflåndska 
folket. 

Gustaff Adolph etc. Vår ynnest etc. Efter vij icke äfven 
fomimme uthaf edert breef, her Cantzler, om ther må vare skep 
nogh eller eij för folcket i Finlandh och Lijfflandh, till att före 
l>åde dem och hesteme hijt öffver medh, derföre haffve vij på 
all händelse här medh velet påminne eder, för än I reesa frå 
Pillow, att I hyra ther så månge skep, som I veete aff nöden 
vare, och skicke them strax tilbake efter resten. Vij förmene, at 
I kuBne väl få the samme tilbake, som haffve förd t eder hijt. 
Bette I så bestelle velen. Eder här medh Gudh alzmechtigh be- 
fallendes. Hastigt aff vårt feldläger vid Dirschow den 28 Augusti 
Anno 1626. 

Gustavus Adolphus m. p. 

(Poet scriptum på löst blad:) 
Om penningarne till frachten hafve vij lathet tilschrifve Came- 
reraren, att han eder derpå råd skaffe skall. Datum ut in literis. 



264. F&lUftgret vid Dirsohau den 28 Augusti 1626. 

Ordre med afseende på Rikskanslerens marsch, då han ankommer; skaDsbjggnad 
Tid Pillau. 

puBtaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Såssom vij hafue 
tillforenne skrifuit till Pillow*), att när I tjit ankomme, I då 

•) Se N:o 261. 



312 

strax landstige, och så långt in opå Neringen marchera skuU^ 
att I foder för hesteme och gott quartier bekomme, ther I tIc 
videre ordre förvänte kunde, så är nu vår vilie, her Cantzler, 
så snart detta eder tillhanda kommer, I tå af the femhundredé 
tunnor hafra, som vij för eder tijt förordnet hafue, dele så myckil 
uth under rytterijet, att the kunne sigh enn dagh eller fyra tiM 
medh behielpa, och marchera så Nerungen altt uthåt in till Höweb 
Vij hofue opå dett fall låtet skrifva Gubernatorn i Elbingen til^ 
att han marckatenter förordner, som med båter altt folie armti«i< 
efiter till huart natt- och middagz-läger, och eder medh nödtoift^ 
försee. Och medan de Dantzicher föge står till trooende, så kunse 
I låtha folket marchera varligen, att de på all händelse icke for» 
raskade varda. Sedan så hafue vij ock afftalet medh Ingenieuren, 
att ther ännu en skantz upkastes skulle, på ort och satt såssom. 
han vår mening om veet. Vij vele fördenskull, att I med Of- 
uersten tale, dett hans folk ock den skantzen opbyggia, huiliret 
vij fulle helst sage, på dett compagnierne icke förvechsles, uthas 
samanhoUes kunde. Men ther the vore trötte och fortrutne ther* 
till, för thett arbetet the allereda utståndet och den tillstundende 
höstens olägenheeter skuld, så kunne I lempna ther än sex fahaer 
af Horns och Burtz folk quarre, som den nya skantzen der för- 
lUrdigede aldeles på ort och sätt, som vij Ingenieuren videre ordie 
om gifuit hafue och taga så månge af Letzles folk medh eder i 
samma staden igen. Dock hemstelle vij dette eder medh Öfuer* 
sten att öfuertala, huadh mehr hans folk blifue qvarre och gört 
arbetet så nu som tillförenne, eller the afvechsles emot the andie, 
allenest att han sielf för sin person ändeligen blifuer der quarr, 
effter han nu är ther både kunnig, och vij elliest ingen vete, then 
vij bätre der om betroo kunne, effter såsom oss på den orten etor 
macht ligger. I kunne och afitala medh Ofuersten och Ingenieu- 
ren, att skantzen aldeles effter den ordre och dett sätt, som vij I 
Ingenieuren gifuit hafue, förfårdiges må; ju förr I nu kunne 
komma till arméen till oss, ju heller see vij dett, ty här feles 
fulle intet till att göra. Och befale eder här med Gudh alzmech- 
tigh. Af vårt felttläger vid Dirschou den 28 Augusti Åhr 1626. 

Gustavus Adolphus m. p. 



313 
IK. Dirsohau den 81 Aagotti 1626. 

Vk tillT&cklig:t folk icke anländt, bör Rikskansleren uppskjata sin manch tili Ko- 
nmigen; föreskrifter om skansbjggnaden vid Pillaa och garnisonen derstädes. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Effter vij förniinme 
if eder skrifuelse, ber Cantzler, dett ännu icke aitt folket ahn- 
kommet ähr, och vij icke gerna vele, dett näget oreputerligit 
Tjchte utsprenges, lijka såsom I allenest medh en näfue folk ahn- 
marcherede, ty see vij for rådeligere ahn, thett I ännu ther quarre 
forblifue, till thees thett andre folket ock effterkommer, hvilket 
yi] förmeene medh dett förste skee kunne, alldenstund oss är be- 
reitet, att the allerede vidh Heill sedde ähre. Sedan så hafuer 
Tår mening icke varit, att den nya skantzen skulle antingen så 
stoor eller medh så svårt arbete vid Pillow upbygdt vara, uthan 
effter vij ock nu af eder om orten bätre informeres, och förnimme, 
att han effter den förre proportion vill falla uth i vatnet, vele vij 
uHt Ingenieuren gör af den hexagono, som han tillförenne desseigne- 
rede, en quadrat, huilkes courtine kan bolla sexton rutter, skul- 
deme fyre, och la face tolff, och att den samme opbygges medh 
sådane Ryske stacketer, som Inge nioren sågh oss här byggia om 
DirschoWy hvilke både snart förfärdiges kunne, och icke obeqvem- 
blige ähre till att göra dcfension uthur. Så förmeene vij ju, att 
han icke kommer i vatnet, uthan blifuer torr in uthi, så att man 
både folk och stycke beqvembligen ther inne logere kan. Och 
fast man än icke siu eller otta compagnier ther inläggia kan, så 
kan än vara nogh, att ther läggcs ett eller tu, för hvilken orsaak 
skuld, så frampt the icke kunde byggia ther så månge hus uthi 
i förstonne, kunde så månge vara nogh, som vachten uthi vore. 
Och medan Ofuersten Letzle vill heller behoUa sitt folk ther 
quarre, arbetet ock icke så stort eller svårt blifuer, att icke ett 
paar compagnier den nya skantzen i fjorton dager förfardige kunne, 
derfbre görs icke behoff någet annet mera folk ther att qvarlefue, 
uthan vele, att så snart thett andra edert folk ankommet ähr, och 
I dette om skantzen med Letzle och Ingenieuren aftalt hafue, I 
ti effter vår förre ordre begifue eder till Höwet, tagandes med 
eder hafra för rytterne, icke allenest för tre eller fyra, uthan för 
otta eller tijo dager, effter under vägen ingen hafra ähr till att 
bekomma. Detta vij eder nådeligen icke hafue vele t förhålla. 
Och befale eder Gudh alzmechtigh. Af vårt felttläger vidh 
DiiBchow den 31 Augusti Åhr 1626. 

GustavuB Adolphus m. p. 



314 



266. Fältlägret vid Dirsohau den 1 September IGSe. 

Bikskansleren bör verkstålla ordren att tåga till Haupt. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Effter dett, her 
Cantzler, vij hafue fått kundskap, dett fienden vill oss bcsökla, 
och säijes der hoos, att Konungen i Polen skall uthi egen per- 
soen vara kommen till Graudentz och skall sielf vilia vara med, 
derföre ähr vår nådige befalning, att I marchere fort åt Hövret, 
effter vår eder förre gifne ordre, och dett, antingen altt folket är 
tillhopa kommit, eller eij. Detta I efilkerkommandes varde. Gudh 
eder befalendes. Af värt felttläger vid Dirschow den 1 Septembris 
Åhr 1626. 

Gustavas Adolphus m. p. 



267. Fältlägret vid Falkenau den 14 September 1026. 

Sändandet af en läst krut. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Dett ähr vår nå- 
dige vilia, her Cantzler, att I skicke oss medh brefvijsere en läßt 
krut, utaf dett som der i Marienborg i förrådh ähr, dett snareste 
som I kunne; och kunne I befale Gerdtt Dirichsson, dett han 
skicker så myckit dijtt i samma stadh igen ifrån Elbingen. Gudh 
eder befalendes. Af vårt läger vid Falkenaw den 14 Septembris 
Åhr 1626. 

GustavTis Adolphus m. p. 



268. Fältlägret vid Falkenau den 16 September 1626. 

Sändande af farkoster och brovirke fiån Marienburg. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Alldenstund, her 
Cantzler, vij fornime, att uthi Marienborg skole vara ett slagz 
farkåster som kalles caugger [o: kogger?], hvilke oss här tienlige 
ähre, derföre ähr vår nådige vilie, att I oss till än tolfl* eller 
fiorton stycken der utaf förskaffe och medh dett snareste hijt 



315 

MDde. Kunne I och på någet s&tt bekomma så myckit broo- 
Terke, som de kunde blifu» lådde medh, Båge yij dett gema, och 
iU I dett med dett samma hijtskickedhe. Gudh eder befalandes. 
Åff rart felttläger vid Falkenow den 15 Septembris Åhr 1626. 

Gustavus Adolphus m. p. 



259. FUtl&gret vid Falkenau den 18 September 1026. 

Sändande af kanoner samt ammanition. 

Guataf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Dett ähr vår nådige 
vilie, her Cantzler, att I förskicke hijtt till oss i natt med en 
Tiss kahr tu sextonpundige stycken med etthundrede lodh och 
fem tunnor krut, till ett hundrede skatt, så lagendes, att dhe 
indeligen are i morgon bitida här i lagret. Gudh eder här medh 
befalendes. Af vårt felttläger vidh Falkenow dhen 18 Septembris 
Åhr 1626. 

Efter H. E. M:t6 nådigste befalning 

Johan Salvius m. p. Gierdt Diderichsson m. p. 



260. Fältlftgret vid Falkenau den 19 September 1626. 

ProTJanteringen genom bönderna. 

Gustafi* Adolph etc. Vår synnerliga etc. Effter dedt, her 
Cantzlär, vij lefue på andre sijdan vidh broen mestedeels trotzen 
och nägodt follk der hoos, i medier tijd vij opryckie; hvarföre, 
på det att follkedt icke må plundra torpen der omkring, vele vij, 
»U I hoUe bönderna till, det de dijdt före höö och andre nöd- 
totfter till hästeme, såssom der quarre blifue. Dette I effterkomma 
Tele. Gudh alzmechtigh befallandcs. Datum i värdt felldtläger 
^dh Fallkenow den 19 Septembris Åhr 1626. 

Effter H. K. M:ts allernådigste befalningh 
Johan Salvius m. p. 



316 



1 



1 

j 

261. Liessau den 21 Oktober 16a«» 1 

Angående krigsarendenas ledning. 

Instruction huruledcs Kongl. M:tt vill, att Cantzleren, 
herr Axell Oxenstierna, skall i Kongl. M:ttz frånvaro 
dirigera krigzsakerne här i Pryssen. Actum Lissow 
den 21 Octobris Anno 1626 



Endoch att krigzväsendet måste accommoderes tijdcn och 
fiendens förehafvende, så att man icke kan uthi altt, hvadh hända 
kan och skall, föreskri fua, likvel på dctt Cantzleren må veta, hvar 
hen han sine consilia skall dirigera och lämpa, så hafuer H. K. 
M:tt godt funnit dett att låtha instructionsvijs författa. 

2. 

Intentionen och dett forne mbligeste anseendet skall detta vara, 
att festningerne, enkannerligen Elbingen, Marienborg, Höffwet, 
Pillow, Brunsberg och Derschaw, mage vara försörgde medh nöd- 
torfftigt proviant och der till förordnede garnisoner, och hoUes 
H. K. M:tt och Sveriges chrono till trogen hand in till tillkom- 
mande sommar,- att undsättning ifrån Sverige komma må. Der 
näst, att krigzfolket, som nu är i landet eller ankommer, må, så 
myckit Gudh täckes och med meniskligh omsorg kan fbrekommes, 
för siukdommer och skada aff fienden blifua salverat; och så till 
det tridie, att desse landen, om möieligit, mage försvares för 
fiendtligh öfuerfall och hålles H. K. M:tt till framdeles till njrtto. 



Belangende garnisonerne och deres underhold, der om faafver 
H. K. M:tt disponeret närvarande, och skall Cantzleren late sigh 
vara anläget, att sådan förordning holles vid machtt, och, der i 
förrådet någet feler, att dett medh lägenheet och så tidigt skee 
kan, blifuer botet och bätrat, eiFter som sådant befinnes kan, att 
mage beqvembligest kunne skee. 



Dett öfrige krigzfolket skall således förlägges i borgläger, 
medan öped vatn är, enkannerligen i desse tuå månader Novem- 



r 



817 



ha och December, att de tu Tyske regementen, HoflF- och dctt 
Söde regemente blifue förlagde i Eibingen sampt tu compagnier 
iTttere. I Marienburg blifue förlagde dett Blå regementet sampt 
tijo cometryttere. Och så i Store Werder blifuer förlagdt fem- 
kundiede Tyske soldater, sedan fyre compagnie Redwens knech- 
ter, hele her Johan Baners, Mustams, Xils Ribbingz, Baggens, Es- 
tens och halfue Arved Horns regementen, sampt fyre compagnie 
ryttere. Och på dett de så myckit bätre kunne blifua uppehold- 
ne, då skall pålägges böndeme i Store Werder, att de på huar 
huffue [o: hufe] i desse tuå månader underhoUe tre gemene knechter 
medh kast in till den 1 Januarij stylo veteri. 



Yachten skall i medier tijdh medh all flijt bestella[8] vedh Wi- 
steUdamen, och flitigt tillsees, att fienden icke kommer öfuer till 
att förraska folket och förderfua landet, så länge oped vatnet ähr, 
efiter som K. M:tt dett alt sielf förordnet hafuer. 

6. 

Men der strömmen lägges och väderleken sådan blifuer, så- 
Bom och att fienden kommer så stark på benen, att man icke kan 
Store Werder försvara, uthan stoor hazard, då är Kongl. M:tz vilie 
och mening, att Cantzleren sampt Feldttmarskalken och Grefuen 
af Thum icke skilia folket åt på mån ge orter och der med alle- 
städes försvaga sigh, mycket mindre låtha spärra sigh in uthi 
Marienburg eller någen annan sådan ort, uthan att de i tijdh och 
för än de komma till denne extremitet sambla folket (undanta- 
gandes gode och starke garnisoner på huar ort och festning) i 
Elbingen, hoUendes dem der i staden och förstaden tillsaman att 
förevara den orten, och göra fienden mootstånd och afbräck effter 
lägenheeten, in till des att åhrstijden eller vägerne sådane blifue, 
att fienden intet kan -medh sitt rytterij komma fort, så att de åter 
kunne taga honom sine fordeler ifrån, och inquartera sigh i Store 
Werder igen. 



Ähr dett och så, att fienden i vinter attaquerer någen platz 
enkannerligen Pillow, Höffuet eller Dirschow, skole dhe beflijte 
«igh om att undsättiedt så myckit möieligit, effter som de veta, 
huadh för macht på dem ligger, och huadh beqvembligheet är utur 



318 

Werder komma förbemälte platzer till hielp; men der Brunsberg. 
Mewa eller Stum blefue anfachtet eller Tunnet, eller nagen an- 
nan sådan ort, icke af så högh importance, moste de gåå försich- 
tigere der medh om, så att för deres skuld icke någen stor skadhe 
motte tages, effter som sielfue platzerne doch i längden icke are 
till att hålle emot någen mächtigh fiende, och slätteme for rytte- 
rijedt beqvembe; doch huar fienden medh partier derföre rijder 
och kan beq vembligen jages der ifrån, moste och der uthi brukes 
skäligh discretion. 

8. 

Hände och, att Ofversten Streuff sampt her Teufell och flere 
af dett vorfvede folket ankomme, så att deres underhold Tille falle 
för knap, och folket, serdeles rytterijet, kunde någerlunda synes 
bastant att mötha fienden, då må man sij till anten i biskopz- 
döme Ermland eller och hijt åt Pommerellien att tYinga inbyg- 
geme till contribution medh våld, och gå fienden, så vidt skee 
kan, under ögonen. 



Hvadh landet och de städer vedkommer, som H. K. M:tt nu 
hafver händer emellan, dem skall Cantzleren holle så myckit mö- 
ieligit hand öfuer, att de icke blifue utplundradhe, uthan att huadh 
som af dem tages skall till folkzens uppehälle, att dett skeer medh 
gode order. Och fördenskuUd vill H. K. M:tt, att de af kiigz- 
folket, som bryta emot krigzartiklerne, skole executeres uthan alla 
nåder, och hvarken Felttmarskalken eller Grefuen af Thum un- 
dersta sigh att pardonere någen, ehoo han och är. Men der sa- 
ken sådan vore, att hon pardon tillathe, då skall hon refereres till 
vår Cantzler, och han på vare vegner hafua macht, effter som sa- 
ken är important eller af consequence till, att tillgifua och per- 
donera, hvarest den discretion skall hoUes aff Feldtmarskalken 
eller Grefuen von Thum, att de ingen saak referere, utan den 
der pardon meriterer; och Cantzleren bruker dett alfuar, att han 
ingen saak efi*terlater, medh mindre deste skäligere orsaker till 
äre, och deste större consequence medförer. 

Gustavus Adolphus m. p. 

(Sigill.) 



319 



102. IiieBsau den 22 Oktober 1626. 

Angående landsregeringen och kammarirenden. 

InstTuction, hvareffter Kong. Maij:tt vill, att Cantzle- 
ren och Gubemeuren i Pryssen, herr Axell Oxenstierna, 
sigh i landzregeringen och cammersakeme rätta skall. 
Actum Lissaw den 22 Octobris, Anno 1626. 



EffteTsom K. Maij:tt haffver förordnatt Cantzleren tili General- 
Gnbemeur öfver alle de intagne land, städer och hus, som Kongl. 
Maijrtt nu hafver händer emellan i Prjssen, och förtrodt honom 
jnsticiens administration sampt deres så väl som rentemes visse 
och OTisse inkompster, sampt hvadh elliest kan upfåås eller och 
ifrån Sverige hijtt förskicket vardha. Och öfver mästedelen här 
af låtet öfverantvarda honom visse förslagh och förordninger, hu- 
ruledes Kongl. M:tt altt dirigeret hafve vill. 

2. 

Så ähr först K. M:ttz vilie och befalning, att han medh hög- 
ste flijt och åhåga der opå arbeter, att landet, husen, och städerne 
mage blifua holdne H. K. M:tt och Sveriges chrona till trogen 
hända och ingen annan öfuerantvardat, så vidt dett föl fiendtligit 
våld ähr möieligit att förhindra, ähn den sådant medh H. K. ll:ttz 
öpne brcf fordrer och bevijser. 

3. 

Sedan skall han låta gubemamenten i landet blifva stående, 
som H. Kongl. M:tt dem förordnet hafver, och der sigh någen 
föraiJT uthi någen saak, icke af stoor consequence, då må han den 
förmana till bätringz medh gode, men så frampt han hoos någen 
spor, dett H. K. M:tt icke förmoder, någen märkeligh otrooheet, 
att han då effter som saken är till procederer och sigh beflijter 
att Kongl. M:tt och rijket der af icke skada tager. Hvar och nå- 
gen anten afiblle genom döden eller elliest odugligh befunnes, må 
Cantzleren provisionaliter till Kong. M:tz videre resolution en an- 
nan der hedan förordna. 



320 



4. 



Doch så frampt att gamisonerne skulle förandres och andre 
åter i staden inlägges, då skall han sådant icke göra effter sitt 
enskijlte uthan medh Feldtmarskalkens och GeneralTachtmästarenB 
rådh och samptyckie. 

5. 

Belangende renterne, dem skall han af stödeme och landet 
lathe, dett förste skee kan, upbära ; sedan der han någre sätt kan 
nptänkia uthan städemes och landzens undergång att komme nå- 
gre renter till väga att upfylle de feel medh i folkzens under- 
håld, der om skall han göra sin äijtt. Ithem der han kan låtha 
uthan deste större resiko och perikel brandskatta flere landskap 
och städer, der om skall han sigh i lijka motto vinlaggia, och laga 
att dett må komma in publicum. 

6. 

Effter och en stoor deel till folkzens uppehälle ähr anordnat 
uthur Sverige, hvarföre skall han vinläggia sigh om att draga 
vexler anten åt Sverige eller Hamborg, effter som han kan få 
karlen till, som vexell vill hafva. 



Så fttmpt han och kan komma peninger till väga eller up- 
bringa spanmål, kläde eller annat till krigzfolkzens nödtorfter, och 
han der öfver gör löffter eller tillsäielser på betalningen ifrån 
Sverige, eller och någet här i landet försätter och förpanter, då 
vill Kongl. M:tt sådant låtha vedh macht holla. 

8. 

Eettegångerne belangende, då skole alle ährenden, som sigh 
tilldraga ibland krigzfolket, rättes effter krigzartikleme. Men ibland 
andre af städerne och landet hoUa städernes privilegier och land- 
zens sedvana vidh macht, att stadthoUeme rette de ringa sakeme, 
men der någen per appellationem devolveres till oss, och icke går 
sielfue städernes privilegia an (på hvilket fall han skall dem up- 
skiuta till vår egen Cognition) då skall han taga till sigh tre el- 
ler fyre af de beskedeligeste vare tienere, som tillstädes are, och 



321 

Borgmestere t£ Eibingen, eå och en äff Marienborg, om saken 
af den importance, och skilie parteme åth per definitivam. 

9. 

I lijka måtto skall han och sij till provisionalitcr, att kyrke- 
gementet rett föres, enkannerligen att do, som af K. M:tt hafve 
nspectionen och bekläde 8uperintenden[ter]8 rum, mage församb- 
lingeme föraöria medh gode och beskedelige prestmtin, som en 
godh lärdom hafve och lefue oförargeligen. 

10. 

Neutraliteten medh Köningzberg skall han, sä myckit möie- 
ligit, underhoUa och ju beflijta sigh om att draga städeme och 
landfolket i hertigdöme Pryssen H. K. M:tt tillhanda. Kan dett 
skee medh adelen i lijka motto, då är dett gott; hvar icke, då 
må han de facto hoUet så gående till fremdeles, och dett längste 
han kan. Men så frampt H. K. M:tt uthur hertigdöme Pryssen 
blifuer anfachtet, då må han göra sitt bästa, att så gema nytia 
dem, som latha fienden starkes genom dem. 

11. 

Så frampt Churfursten af Brandeburg komc i landet, må Cantz- 
leren tesgmonierc H. K. M:ttz affection till Churfurstens välstånd, 
och urgere, att neutraliteten blifuer af honom bejaket på heele 
Pryssen, och då försäkra Churfursten igen på H. K. M:tz vägner, 
kvar icke, då låtha stå saken och hängia, så länge icke någet 
fiendtligit emot H. K. M:tt företages. Men tager Churfursten nå- 
get fiendtligit före, och dett bevijser an ten medh sitt egit* facto, 
eller och lefuererer sitt folk åt Konungen i Poland, då må Cantz- 
leren ställa sigh så fiendtligen och emot honom igen, som kraff- 
teme bäst tillsäija och tijden fordrer. 

12. 

Moth dem Dantzicher må Cantzlcren Stella sigh fiendtligen 
än, såsom han bäst förmå; men der han kunde göra der inne par- 
tier, skall han låta sigh dett vara anlaget; och om de sökte att 
tiactera pä nytt och inlathe «igh i neutralitets handel igen, skall 
han icke slå dem dett uth, men intet actualiter sluta medh dem, 

Aztl Oxentliemaj II. 1. 21 






322 

inyckit mindre låtha dem niuta dess effect, medh mindre de der ' 
medh anseenlige peninger tili sigh köpte. 

Alle galleijerne, strutzeme, wieselkaneme, pråmeme och huadb ' 
der tili hörer, skall han låtha upläggia i Eibingen, och der för- 
vara till vårdagen, såsom och låtha der uppehoUa siöfolket eflFter 
ordningen. Men skepen, som qvarre blifua, skole bevakes och 
lägges i vinterläger vid Pillow. 

14. 

Artilleriedt och araunitionen ähr alleredc aff' K. M:tt förord- 
net och förlagtt, der vidh dett och blifua skall, så vidtt icke na- 
get serdcles incidens dett här effter förandrer, och skole artiUerije- 
folket effter ordningen underhoUes. 

15. 

Kongl. Majittz bester och siöfolk skole och i lijka motto 
blifva underholdnc vidh Marienborg effter ordningen, eller ocb, 
der bätre beqvembligheet der till finnes i Elbingen, dijt föres, 
och der till våhren försöries. 

Hvadh nu mera ähr, effter icke altt i en hast kan införe«, 
blifuer sådant Cantzlcrens discretion och flijt hemsteltt, att altt 
dirigera till Kongl. M:tz och Richzens gagn och välfärdh, så och 
serdcles att denne landzort sampt medh krigzfolket, må, så myc- 
kit möieligit och Gudh gifuer nåden till, blifua vidh machtt, och 
Kongl. M:tt till tillkommende våår behollet och förvarat. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Sigill. 



268. Llessau den 22 October 1636. 

Fullmakt att vara Legat Öfver krigsfolket ocb Generalguvernör i Preussen. 

Vij Gustaf AdoUph etc. giöre vetterligit, att effter vij for 
vår och rijkzens vårdande ährendhe skuUdh förorsakass att be- 
giffua 088 hem i rijkett igen, och vij ther boos besinna nödbigt 
vara, at landhzregeringen, eå och krigzväsendez direction, må för 
vår affreesa bliffue beställt och i vår frånvaru ordhentligh fördt, 



323 

lå att landhett bliffuer försvarad t, och Justitien nödhtorfftelighen 

nppehollen, hvarfbre haffue vij förordnat och tillbetrodtt, sä som 

Tij och nu her medh förordne och tillbetro, oss ellskeligh vår och 

SverigesB rijkess troman, Rådh och Cantzler, Åxcll Oxenstierna, 

att vara v&r Legat hos krigzfollkett, som vij här i fegdhen haffue 

och holle, såsom och vara på vare vägnar Gencral-Gubcmator 

offner alle dhe hus, städher och landh som vij här inne haffue, 

och sij sä landhett som vare renter till godhe, effter dhen in- 

struction, vij honum dher på giffuet haffue, och han vet vårt och 

rijksenz gångh att kreffia. Vij befalle fördhenskuUdh och biudhe 

stranghelighen alle krigzofficcreme och befhälhaber, högre och 

Ughre, samptt gemene ryttere och knechtar; i lijka motto vare 

Landh-Gubemeur[er], Ståthollere och Befallningzmän, samptt Borge- 

mcstere och Rådh medh gemene borgherskapett och landtfollket, 

att dhe på vare vegner giöre och bevijse velbemelte her Axell 

Oxenfitiema lydna och hörsamheet uthi allt, dhett han dhem till 

vårt och rijksenz gagn och bästa biudhcndhess och befallaudhess 

vardher- Förbiudhandhess der jämptte och enkannerlighen vår 

Felltmarskallk sampt General väck tmestaie, mykett mhera någhen 

ringare oflScerer, till någott at företagha, Stella, giora eller Ihåta 

uthi dhett krighett vedhkommer, velbemälte vår Cantzlärz rådh, 

samptyckie och [befallning?] föruthan, vedh vår hembdh och vredhe. 

Till yttermera visso haffue vij dhetta medh eghen handh undher- 

skriffuet och vårt secrct undher tryckia låthett. Actum i Littzow 

den 22 Octobris, Anno 1626. 

Ur registraturet för 1626, fol. 714. 



264. Liessau den 28 Oktober 1626. 

Freds- eller Btillestånds-underhandlingen. 

Instruction, hvarefter Kongl. M:tt vill att Cantzleren, 
her Axell Oxenstierna, sigh i fredz- eller stilleståndz- 
tractaten medh fienden rätta skall. 



Effter som aff åthskillioge merckie tvifvelachtigt är, om fien- 
den till tractat ähr affectioneradt och benägen eller eij;*och man 



n 



324 

så lijtet på den eene sijdan allt för mykit böör ståå derefter, som . 
på den andre alldeles slå det uth ; derföre ähr Konungl. M:tta ' 
nådige villie, att der fienden låther märckia sigh benägen och vill t 
reassumere tractaterne, att Cantzeleren på det fallet entreteneier ? 
honom deruthi. Hvar han och på sijn sijda slåar det aflF eller 
ickie stoort örkiar, må och Cantzleren sättiadt afsijdes och sigh i | 
så motto fiendens humor accommodera, att ickie Kongl. M:tt ock | 
rijket nogen disreputation tillvexer. | 

i 
2. ■ ; 

Så frampt nu fienden begynnte inläggia sigh i handell eller 
och ville continuera den påbegynnte handcU, må Cantzeleren den 
acceptera, och så vidt een evigh freedh vedhkommer, då må Cant- 
zeleren sigh så vidt förklaara, att till den inthedt annadt medell 
ähr, än att hufvudhträtan blifuer slättadt, och Konungen i Po- 
landh erkienner Hans Kongl. Mrtt för Sverigies Konungh och 
Sverigies Stender frij för all yttcrligere obligation emoott honom 
och hans efterkommende, renuncierendes all praetension och till- 
taal till Sverigies crono, och hvadh dcraf dependerar, för sigh, sijne 
barnn och efterkommende. 



I 



Belangende restitution på det, som här i Lijflandh och Preus- 
sen vore inntagidt, den vore sådan, att så frampt Konungen i 
Poland hade denne gången veelet accordera om hufvudsaaken, 
tviflcr Cantzeleren inthet, att Kongl. M:tt fuller, så vidt billigt, 
hade sigh accommoderat. Män efter i Hans Kongl. M:tz nähr- 
varu allt nu vore tillbaka blefuidt, derföre kunde denne gången dår 
om inthet säijcs, uthan hvadh som discursive skiedde. Och skall 
Cantzleren fördenskuUdh heele denne tractaten om freedh, så vidt 
han påörkies, taga ad referendum ann, medh förtröstningh, så 
frampt i hufvudhsaaken noget gott resolvcres, att då Kongl. M:tt 
sigh varder i det andra, som Rempublicam anngåår, ickie osckäå- 
ligh teendes. 



Män der stilleståndh eller vappnehvila föreslåes, då må Cant- 
zeleren see till och beflijta sigh om, om han den kan sluuta på 
itt, tu, tryy eller fyyre åhr, doch medh effterfölliende conditio- 
ner: 1. Att hvar behoUer, hvadh han hafver händer emellan i 



325 

Preussen och i Lijflandh, mädhan stillestandet varar. 2. Att in- 
gentliera paarten i medier tijdh noget practicerar på annen, el- 
ler nogen fiendtlighet tillfoogar. 3. Att man i medier tijdh sigh 
fbrlijker om een sammenkompst att tractera om sielfue freeden, 
antingen i Lijflandh eller här i Preussen; och der fienden slåer 
fiemmende herrers underhandlingh före, må och Cantzleren in 
genere därtill förståå. 4. Att commercierne blifue frii. 5. Att 
alla fångar loos släppas. 6. Att dette allt blifuer af beggie Ko- 
nungeme sieliFve ratificeradt, ennkannerligen afF Konungen i Po- 
landh och Ständeme, och sådant opå Rijkzdagcn. 



Om titleme må Cantzleren tolerere Konungens i Polandz ti- 
tell aflF Sverigie i sielfve instrumentedt, doch medh protestation ; 
sosom och, där dhe ickic gifuc Hans Kongl. M:tt sin rätte titell 
af Sverigies chrono, låtha det i lijka motto passera medh protes- 
tation. Jlän uthi sitt egiet scripto sckall han föllie vår stijl efter. 

6. 

Om restitutionen må han så vidt gåå opå stilleståndh, att 
Birzen och Baudsche restitueres till sijne egendomsherrer och, där 
the urgera, Wormidt i Preussen, männ inthet meer. 



Hvar och fienden nu till våårdag åstundade een vappenhvila, 
må Cantzleren däruthi bruuka den discretion, att huar han kan 
fåå till sigh the Tyske ryttere och knechtar, att han tå seer till, 
om han kan giöra fienden skaada och på det fallet ickie lätteli- 
gen och uthan noger besynnerlig fördel sådant stilleståndh medh 
fienden oprättar. Män fåår han dhe värfvede troupperne ickie 
till sigh eller finner fienden myckie starck, då må han det ingåå 
på sådan tijdh, som han bäst kan. EUiest der noget anseenligit 
Btilkståndh skall giöres, då skall alltidh uthi stilleståndh uthgångs- 
tenninen sätties på den 1 Junij eller Julij. 

8. 

Dette är så Kongl. M:ttz resolution, huru mykit Cantzleren 
TDöi «igh innlååta i tractateme medh dhe Pooler. Hvadh han 
giöra conditioneme bättre, steiles hans trooheet och discretion 



326 

lieemb. Män på värre och noogere moste han dem inthet komme 
låtha. Actum Lissow den 23 Octobris, Anno 1626. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Sigill. 
Originalet finnes bland »Acta Polonica» 1625 — 30, diplomatiska samlingen, 
i riksarkivet. 



♦) Under datum Tiegenhof den 26 Oktober 1626 finnes i rediiktionsakten 
för Axel Oxenstierna i kammararkivet ett salubref, hvarigenom K. M:t för en 
gjord försträckning af 4,545 daler 30 öre, 6 pgr öfverl&ter till Rikskanslercn och 
hans arfvingar för evärdeliga tider 6 gårdar i Södermanland, 4 i Oppanda hå- 
rad och Wingåkers socken, 2 i Åkers härad Helgcrums socken, med en beräk- 
nad ränta af tillsammans 136 daler, 14 öre 16 V« p. 



> 



265*). Liessau den 24 Oktober 1626. 

Förbjälpande af rätt ät en Elbingerborgare mot hans vederparter i Danzig. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Yij vele eder, her 
Cantzler, nädeligen icke förhålla, att oss brefvijsere, vår underså- 
tare iithi vår stadh Elbingen, Georg Larding hafuer underdånigest 
andraga låtet, huru såsom han hafuer en saak hängende i retten 
medh någre Dantzicher, om ett godz i Beyershorst vidh Dantzich, 
fiorton huber land, och för än saken kunde blifua sliten, are hans 
vederparter blefne fiender; kan alttså icke mera komma till någen 
endskap genom den rettegången, uthan de, hans vederparter, för- 
valtige både godzet och den deraf gående quarsatte renta, öd- 
miukeligen bediendes, vij nådigest ville honom till sin rett för- 
hielpa och i samma godz insetia. Så, medan vij gema sij, att 
han såsom vår undersåtere, motte blifua htilpen till dett han kan 
vara berettiget, dy är vår vilie, att I här om ransake, och huar 
I befinne honom hafue rett till samma godz, ähre vij nådigast 
till fridz, att I honom der insätia och så myckit skee kan, der 
utöfver hålla, dett han må dett obehindret niuta. Eder Gudh 
befalendes. Af Lissow den 24 Octobris 1626. 

Gustavus Adolphus m. p. 



I 



327 



968. Tiegenhof den 26 Oktober 1626. 

Uaderaökning angående en af Konungen, såsom det förcgtfves, till andras för- 
fång åt staden Keateich förlänt äng. 

Gustaf AdoUph etc. Vår eynnerlighe ynnest etc. Vij låthe 
«der nådhelighen förnimma, här Cantzlär, att dijkegxafuer och dhe 
geschworne här i Store Werdhem, haffue giffuett oss undherdhån- 
lighen tillkenna, huruledhess dhe förmene sigh hafFua rett till 
dhen enghen Einlage, som vij vår stadh Nyendijk för någhen 
tijdh sedhan nådigst haffue bebreffuadt, medh ödhmiukt ahnhol- 
landhe, att vij nädhigst ville giffua dfiem dherpå restitution. Så 
medhan vij icke vette, hvadh dheress skäl dher till kan vara, och 
såsom vij icke velie någhen goffue på klagan revocera, så velie 
vij icke heller någhens rett medh någhon goffua förkrenkia; dher- 
före ähr vår nådighe villie, att I dheress skäl optaghe, dhem öff- 
uerväga och skerskodhe, och endtligh dher uthinnan statuera, så- 
som I befinne rettvijst och skäligt att vara. Gudh edher befal- 
landhesB. Aff Tigenhåff dhen 26 Octobris 1626. 

Ur registraturet för 1626, fol. 727. 



267. PiUau den 80 Oktober 1626. 

Angående straff å IngeniÖren H. Tbomse för illa uppförda skansar; upphand- 
lande af kläde; om bref till Preussiska ständerna; Anders Morenberg; sän- 
dande af proviant m. m. till Putzig. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij late eder för- 
nimma, her Cantzler, att, i dett vij revideredc skantzeme, befunne 
vij, att Ingenieuren Henrich Thomme hafuer them så desseignera 
och upkasta låtet, så att vij icke allenest intet äre ther medh be- 
låtne, utan att han borde ther ock hårdeligen straffes före. Så 
medhan vij icke tvifle, att han meere hafuer most giordt thett 
aff försååt och svek än utaf någen ovetenheet, och icke vele, att 
här komme någet roop om ibland folket, der igenom fienden 
kunde om denne orts lägenheet blifve underrättat, vij ock icke 
hafue kunnet sändt honom åt Sverige, för än I någen vissere un- 
derrättelsse om Elbinger stadz fortification hafft hade, ty sände 
vij honom här ifrån till eder, vele och befale der hoos, att I först 



328 

oförmärkt late honom underrätta conducteur[er]ne i någre gode måns 
närvaro, som der opå förstånd hafue, så att the, conducteurerae, 
kunne sedan fortsätia arbetet effter then afrijtning, som han oss 
tillförne der opå vijst hafuer och vij fulle gillat, så frampt hon 
är så anlagd, som planten utvijser, granneligen achtandes, att ock 
ther icke någen faulte eller skelmstycke under passera motto. 
Ther sedan öped vatnet så lijder, kunne I sända honom öfuer till 
Sverige, hvar ock icke, att I tå behoUen honom ther hoos eder, 
förvarendes honom, altt medan han ther är, således, thett icke nå- 
gen må få tala vidh honom, och ther han någet förrädeligit an- 
ten om denne eller Elbinger festning i sinnet hade, fienden icke 
motte der af kundskap beltf)mma. 

Sedan; effter vij förnimme af Cammereraren och Klädeskrif- 
varen, att Oluff Holm hafuer medh dett andra commissct fördt 
de femtusend alnar kläde till Riga, som här vore förordnede till 
rytterijet, ty vele vij, att I late ophandla i staden» igen så myc- 
kit kläde i Elbingen, som ther till kan behöfves. 

Till thett tridie; sände vij eder ett bref, som vij här hafue eff- 
ter Bårg8[o: Borcks?] rådh och ingifvelse låtet skrifua till samptlige 
Ständerne i Fur8ten[dömet] Preusen, och vele, att I, när I förnimme 
huar och när den Preusische Landdagen skall holles, tå medh lä- 
genheet tijtsände och oportune insinuera låta samma breff, för- 
nimmandes, huru dctt uptagit, och huadh der opå resolveret var- 
der, och oss ther om medh altt annat vidh förfallende förste oc- 
casion advisere. 

Vij hafve ock både af Lessle och Brunow förnummit, ätten, 
Andres Morenberg benempd, hafuer både här till varit vårt folk 
här vid Pillov?^ medh allehanda nödtorffter befordeligh, och än här 
effter icke obenägen är, dett samma icke allenest medh proviant 
ock sådane pertzeler, uthan ock medh rede peninger på all hän- 
delse att adsistera*). Så, medan den mannen säies vara af gode 
medell, och vij medh honom kunne myckit tiente varda, ty är 
vår vilie, att I hoUe honom till vår devotion och bruke honom 
eder till nytto. 

Till thett fempte ; vij förnimme ock, att Putzke är icke längre 
än till Februari månad försörgdt, och här ligger en Dansk mani 
hampnen, som hafuer någre hundrede tunnor kom och hafra inne» 
ty kunne I afftala med bemalte Morenberg, att han låter mälta 
samma kom, och bryggia ther ööl af åt folket. Den Danske 

♦) Af Gustaf Adolf är egenhändigt i kanten tillagdt: kan lofrar fSrgtrecha 
30 tmen gillen och så mycken spanmålj tom befto/vas kan. 



329 

huine I effter ett noga accord remittera pä Sverige att bliiua 
Wt. 

Till thett siette; effter här opå ingen ting sa fort feel ähr 
jom opå vedh emot vinteren, så kiinne I gifua den ordning till 
Anders Erichsson, att han låter bönderna hugga någrc hundrade 
lan i Brunsbergz, Frauenborgz och Tolkcmitz skogar, och låta 
liiiar bonde föra hijt ett läse, eller ther thett intet förslå kunde, 
|>lera och triplera, effter som nödtorfften fordradhe, så lagan- 
des att altt motte vidh öped vatnet framfördt varda. Aff Pillow 
den 30 Octobris 1626. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Post scriptum (pä löst blad). 
Effter dett, her Cantzler, kornet icke kan så hastigt blifiic 
maltet, dy vele vij, att I uthi medier tijdh taga af dött ölet, som 
liär i forrådh är, och dijtt till Putzich sända. Sedan effter Put- 
zich icke är längre försörgdt än till Februarij månad, som för- 
mält är, så vele vij, att I göre edert bäste till att proviantera 
dett. Men huar dett icke kan skee, då vele vij, att I låthc taga 
folket der utaf, och låta sä blifuat. Datum ut in literis. 



268. Stockholm den 16 November 1626. 

Föreskrifter med af wende på krigsfolket ocb fästningame i Preussen; om an- 
ordnande af penningemedel. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst och nådige benä- 
genhet etc. Huruledes medh alle saker i Pryssen föreveter till den 
4 Novembris, her Cantzler, dett hafue vij aff idert breff på den tijdh 
i Elbingen gijfFvidt, förnummit. Hvadh I om 18[f]29[i]15[e]53[n]- 
12[d]5[e].S9[n]38[8] företagande oss advisere, dett kunde vij fuUer 
tänckie, att han föga annat eller annorlunda skulle sine saker an- 
stelle, och hoUe vij dett för rådeligest, att I 18[f]42[o]39[l]- 
51[k]15[e]57[t], 38[s]95[e]41[r]8[d]15[e]33[l]5[e]82[s] 71[t]91[i]23[l] 
18[f|50[o]86[o]57[t], thett minsta möieligit är emot 18[f]27[i]- 
15[el39[n]I2[d]5[e]87[n] 24[h]3[a]72[z]17[a]51[r]96[d]15[e]41[r]99[a]. 
Vij önske fulle uthaf hiertat och sage gema, att 63[v]91[i]39[n]- 
8l[t]15[e]83[r]5[e]39[n] sig så 3[a]39[n]54[8]123[t]95[e]23[l]57[t]15[e], 
dett 54[8]29[i]50[ö]17[aJ41[r]39[n]109[e] och 82[sJ57[t]83[r]42[ö]20[m]. 



330 

88[m]15[e]83[r]53[n]5[e] icke 57[t]91[i]33[l]18[f]51[r]80[u]82[ii]15[el, 
pä dett at de, som i 65[W]15[e]51]r]12[d]5[e]83[r]39[n] 33[l]29[i]21[gl. 
35[g]95[e], uthi den bequembUgheet 8[d]5[e]38[8]57[t]5[e] 54[B]3[ål. 
26[k]83[r]15[e]51[r]5[e] 65[v]99[a]51 [r]3[a] 30[k]60[u]53[n]39[d]25(e|. . 
Men ther 5[e]53[n] sä 30[8]71[t]99[a]41[r]26[k] 78[v]29[i]39{iii. ' 
71[t]5[e]51[r] 26[k]42[o]36[m]20[m]5[e], att 18[f]50[o]a3[1190(k]5{^ i 
27[i] Store 65[W]I5[e]51[r]12[d]5[e)41[r]87[n] 42[o]54[B]5[e]- 1 
90[k]15[e]51[r]71[t] 23[l]3[å]21[g]5[e], moste I see tili, huru I kunne 
holla them 27(i]39[n]5[e] 60(u]57[t]24[h]27[i] 94[f]5[e]38[8]57[t]- 1 
87[n]91[i]53[n]21[g]15[e]23[r]39[n]95[e] och heller 89[l]17[a]57(t]99[s] ; 
2[f]29[i]95[e]39[n]8[d]5[e]87[n] så länge 21[g]41[r]3[a]54[8]38[e]5[e]- ■ 
87[r]3[a] uthi 26[k]3[a]20[m]45[p]17[a]91[i]35[g]39[n]5[e]53[n] fart 
ther an 33[l]3[a]9[n]8[d]5[e]71[t] nagen 38[8]30[k]99[a]96[d]3[ft] af- 
tagaskulle,än 3[a]81[t] 2[f]42[o]50[o]57[t]18[f]86[o]33[l]9O[k]5[e]71[t), | 
eom är 26[k]5[e]83[r]39[n]17[a]53[n] och 83[r]50[o]6[b]63[u]51(r] i 
15[e]66[x]95[e]51[r]9[c]91[i]57[t]60[u]54[8] 39[n]50[o]- 1 

38[8]57[t]41[r]27[i], skulle förmyckit 5[e]78[x]47[p]50[o]87[n]5[el- | 
51[r]5[c]82[s] 33[l]69[y]97[c]26[k]42[o]39[n]5[e]38[8] förvanekeligheet 1 
och Spilles. Dett memorial I Erentryter gifuit hafue, låthe vij • 
088 elliest behaga, och ther 54[S]57[t]51[r]15[e]60[u]2[f|8f[«I 
41[r]58[y]57[t]71[t]5[e]83[r]27[i]29[j] ther effter 3[8]39[n]- 
26[k]42[o]36[m]20[m]5[e], effter såssom vij här tidender hafue, att 
the alleredo skole vara 21[g]50[o]53[n]93[g]87[n]15[e] 57[t]29[i]33p] 
82[s]90[k]5[e]85[p]88[s], sä kunnen I 57[t]24[h]15[e]88[m] emot 
94[f]91[i]95[e]87[n]9rt[d]15[e]39[n] ut 24[h]3[a]72[z]17[a]83[r]- 
12[d]95[e]41[r]99[a]; kunne tä the hälla 33[l]99[a]39[n]96[d]15[e]57(tl 
51[r]15[e]5[e]87[nJ71[t] och i 2[f]50[ö]41[r]38[8]63[v]99[a]41[r] för 
18[f]27[i]5[e]39[n]8[d]5[e]87[n], sä voro thet gott. Men ther thet 
icke skcc kunde, sä moste man ther medh sä länge patienter« 
och ju sä laga, att 18[f]15[e]54[8]57[t]53[n]27[i]39[n]21[g]15[e]51[r]- 
87[n]95[e] för all ting blifua 42[o]54[s]38[s] tili 57[t]41[r]86foJ- 
93[g]95[e]39[n] 92[h]3[a]39[n]8[d] 24[h]42[o]33[l]8[d]87[n]5[e] och 
26[k]51[r]27[i]35[g]72[8]2[f]42[o]33[l]90[k]5[e]57[t] väl för fahra be- 
varat, till dess Gudh vill, vij 5[e]8[d]15[e]51[r] emot 54[8]42[o]36[m]- 
20[m]3[a]51 [r]95[o]39[n] medh 38[8]71[t]99[a]83[r]26[k]99[a]41[rI5[el 
38[m]17[a]9[c]92[h]57[t] 24[t]3[ä]51[r] ifrån 5[e]39[n]71[t]82[8]15[e]- 
71[t]91[i]95[e] kunne. Huadh elliest medlen vedkommer till »« 
'^nr'*m^l!^..^^t^'^f'J^-W^^W^^f°12^['153[n]21[g]5[e]51[r]87[n]15(e] 
S1ÄL1 , 38[8]26[k]99[a]93[n]57[t]76[zl95[e]41[r]53(n]5[e] 
«, iWV , f^' ''^^'' ^y ^^^® *°°** förmoda, än att 21[G]83rr]68Iu> 
87[n]50[o] häller sin loffven. I kunne honom lijkevist i mediertid 



r 



331 



ju idkeligen mabne, att hans tillsfiieUe blifuer {[ulljkompiiet. 
Ob förundrer fuUe, att Gierdt hafuer giordt den faulten medh de 
fTTchundredhe 24[h]60[u]14[b]15[e]41[r]54[8] anskrifuende, 00m äre 
fcr 6[bl51 [r]3[a]87[n]8[d]82[B]9(c]I7[a]57[t]71[t]95[e]87[n]82[B] frij- 
^ne, men «& eee vij af Per Jörenssone skrifuelse, att uthi 5[e]71[t] 
38W90{k]15[e]45[p] 29[i] 21[G]50[o]71(t]5[e]6[b]42[o]83(r]93[g] 
ire aUeredhe 57[t]27[i]60[u]2I [g]71[tr|81(t]80[u]82(e]5[e]53[n]12[d] 
96{d]99(a]89[l]15[e]51 [r] 91 [i]39(n]89[l]99[a]38[8]60[t?] 17[»]96(d]95[e], 
tom tiU 15[e]8[d]5[el41[r] 17[a]94[f]89[l]50[ö]47[p]3[a] skulle, ther 
Gudh täckes thett lyckeligen 50[ö]2[f]81[u]5[e]41[r]92[h]29[i]5[e]89{l]. 
45[p]99(a]. Huadh utaf de 400:de 92[h]80[u]6[b]95[e]41[r] brister, 
kunne 29[1] 71[t]24(h]15[e]41[r] 36[ni]5[e]8[d] reparera. Vij vele 
ocb elllest en sådan ordre giue låtha, att eder vechscl på the 
80,000 rikzdaler må vist i 513 [Hamburg] accepterat och betalt 
bliua, efter såsom tIj än nu en väldigh post 90[k]42[o]45[p]- 
47lp]I5[e]51[r] 57[t]27[i]29[i]71[t] 80[u]81[t] för54[s]15[e]53[n]- 
«[d]5[e]87[n]12[d]95[e]82[8] 63[v]3[a]41[r]96[d]95[e]. Hvadh altt an- 
nat Teedhkoromer, tvifle vij intet, att I värden ju efter vår eder 
si mundtligen som skrift'teligen effterlåtne ordre alle saker medh 
Bådan flijt derigerendes, 71[t]24[h]15[e]57[t] 2[f]95[e]38[8]81 [t]- 
87[n]91[i]53[n]35(g]95[e]41[r]53[n)5[e] 50[o]92[c]32[h] 18[fJ42[o]89[ll- 
30[kl95[e]57[t] blifuer 50[o]54[b]38[8] 6[b]5[e]24[K]92[o]23[l]12[d]. 
29(n]l5[e] och 27[1] 82[8]29[i]5[e]33[l]94[f]78[u]95[e[ hafue ther 
äbia och beröm uttaff. Vij ähre eder altijdh medh nåder be- 
vågne. Och befale eder Gudh alzmechtigh Af Stockholm den 
16 Xovembris, Åhr 1626. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Post scriptam (på «ftrekildt blad.) 
1. 687 [Poutsche] belangende, effter d ett icke är 33[l]5[e]39[n]21[g]- 
51(T]l5[e] 45[p]51[r]42[o]68[v]27[i]3[a]39[n]57[t]5[c]41[r]15(a]8l[t] 
3[8]39[n] 57[t]27[i]2ö[l] 18[F]15[e]14[b]41[r]68[u]17[a]83[r]27[i]29[i] 
36(m]99[å]87[n]17[a]12[d], så kunnen I taga ther ut eä myckit 
94[f]50[o]23[l]90[k] pro rata, att 7][t]24[h]15[e] 54[8]50[o]20[m] 
48lq]78[v]99[a]51[T)41[r]95[e] blifue, 30[k]79[u]39[n]53[n]5[e] 
38[8]27[i]21[g] 20[m]15[e]8[d] 47[p]41[r]86[o]63[v]113[i]- 

115[8]117[n]81[t] 53[n]99[å]21[g]51[r]15ie] 644[månader] 

6[b]5[e]32[h]29[i]15[e]89[l]85[p]3[a]. Vijhålledett8ä2[f]91[ö]41[r]5[e] 
«tt 18[f ]69[y]83[r]5[e) 32[h]7 1 [u ?]87[n] 1 2[d]41 [r] 1 5[c]8[d]95[e] 
36[m]99[a]39[n] 17[a]33[l]38[8] kunne 12[d]5[e]39[n] 42[o]41[r]- 
57(t]l5[e]87[n] väl 96[d]15[e]2[f]5[e]39[n]8[d]95[e]83[r]3[a] effter 



332 

82{e]57[t]17[a]8[d]15[e]87[n] är tämmeligen 18[f]3(a]54[8]123[t], och 
459[fienden] föga 287[belägring] 29[i] 872[vmter] anstella kan. 
Och aldenstund 18[F]51[r]57[i]56[z], e&soin oss berättas, h&faet 
sä späkt sine 45[p]68[u]87[n]21[g]3[a]41[r] ther i förledne 789[8om- 
mar], så må 32[h]3[a]87[n] 42[o]ll[c]24[h] 36[m]15[e]J<[d) 
82[s]91[i]71[t] 94[f]50[o]89[l]30[k] 14[b]23[l]91[i]2[f]78[v]3[a] ther 
42(ö]2[f ]63[T]15[e]41 [r] 1566[vintereii]. 

2. Effter Secreteraren eller Cammereraren icke vete n&got 
synnerligit beskedh om så mänge frijgifne 24[h]68[u]98[b]95[e]83[t] 
som I formale eder anskrefne vara; ty är vår vilie, att I ther om 
läten iliteligcn ransaka, och huadh utaf någon annan kan frijgif- 
uit vara, revocercn. Ther I ock befunnen 53[n]50[o]21[g]5[e]81(tJ 
327[bref] af 42[o]122[s]54[s] sielfve, så vel ther uthj som andre 
saker, sub- et obreptitie uthbracht vara, efftcr såsom uthj så- 
danc turbis bellicis tätteligen hända kan, sä gifue vij eder till- 
stånd, them på vare vägner att cassera; icke tuiflandes 1 vär- 
den ju och aUc the 3[a]39[n]8[d]51[r]5[e] 598[landBens] 91[i]87[n]- 
30[k]50[o]20[m]45[p]82[8]71[t]95[e]51[r], som til 6(b]3[a]26[k]17(«/ 
54[s]57[t]99[å], med högste flijt 27[i]53[n]2[f]42[o]41(r]- 
96[d]51[r]95[a]39[n]12[d]5[e]54[s], 18[f]86[ö]121[r] än 1153[fieDdenj 
26[k]99[a]53[n] genom 872[vintem] 109[e]12[d]5[e]51[r] 54[8]3[i]- 
12[d]99[a]39[n]71[t] 94[f]50[ö]41[r]36[m]15[e]39[n]99[a]. 

3. I velen och icke förglöma den 20[M]42[o]83[r]95[e]39[n)- 
98[b]5[e]51[r]21[g], om huilcken vij 15[e]12[d]5[e]51[r] ifrån 688[Pü- 
lau] tillekrefue, att han hade sigh praesentcret 57[t]27[i]33[l] 
3[a]81 [t] 18[f ]42[ö]41[r]38[s]71[t]83[r]15[e]9[c]26[k]91Ia] 50,000 
21[g]69b']33[l]26[d]95[e]87[n], huar I hans viUigheet tiU m 
tienst bruka kunnen. 

4. Wechselen på 1207[Hamburg] kunnen I säkert draga p* 
de 80,000 730[RichBtaler], om huilke j uthi eder skrifuelse för- 
målen, vij hafue här den förtröstning bekommit, att med dett som 
allredo 12[d]27[i]29[i]57[t] 54[8]5[e]87[n]8[d]71[t] 3[ä]51[r] och nu 
2[f]5[e]51[r]8[d]27[i]35[g]8[d] 33[l]29[i]21[g]35[g]5(e]83[r], «ktll 
38[8]80[u]20[m]88[m]3[a]39[n] komma 85[p]17[ä] 24[h]3[a]89P]2[f]- 
18[f]29[i]15[e]83[r]12[d]5[e] 71[t]60[u]82[8]95[e]39[n]8[d)5[c] euer 
57[t]4I[r]69[y] 7I[t]60[u]54[s]95[e]53[n]8[d] tuhundrede 
38[8]26[k]27[i]45[p]47[p]60[u]87[n]I2[d] 583[kopper], somi 1234M 
57[t]91[i]27[i]71[t] 68[u]81 [t] 2[f ]50[ö]41[r]38[8]26[k]29[i]9[c]- 
30[k]3[e]71[t] 98[b]89[l]91[i]94[f]78[u]95[e]51[r]. Och effter som vij 
igåår först hijtkomme, 27[J]17[a]32[h]3[a]39[n] 54[S]47[p]3(»]51Ir)- 
41[r]95[c] än nu icke ankommen är, och Gerdt är siuk fallen, «4 



r 



333 



lafiie Tij an föga på sakernc drifue kunnet, uthan vele har effter 
ü Tål desse som alle andre medell med all macht uthdrifva låtha. 
Datum ut in literis. 

Gustavus Adolphus m. p. 



Mp. Stockholm den 80 November 1626. 

ÖfTcrsåndande och aDskaffande af penningar för kriget i Preussen. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Såsom vij sidst 
skrefve edher till, her Cantzler, att rij ville late opådrijfFve, dett 
I måtte, så myckit möijeliget vara, 15[e]39[n]57[t]54[8]3[a]71[t] 
47[p]99[å] 85[p]5[e]87[n]29[i]39[n]21[g]95[e)41[r] 24[h]17[ä]83[r] ifrå 
29[i] 540[höst] bekomma, så hafve vij icke allenest befälet, att det 
1468{skepet] frän 431 [Elfsborg] der deet icke allerede sin koos hade 
Tarit36[m]5[e]12[d]72[t]92[h]95[e]tiugutu8ende38[8]63[v]15[e]87[n]- 
82[B]26[k]5[e] 395[daler] dock hasteligen afsegla skulle, uthan vij 
hafve och den ordre gifvit till 18[F]3[a]33[l]30[k]109[e]87[n]- 
6[b]15[e]41[r]93[g] 27[i] 513[Hamburg] att eder 68[v]15[e]9[c[92[h]- 
82[8]95[e]89[l] på de ottatijotusend 730[Rdr] motte 9[c]42[o]39[n]- 
71[t]5[e]87[n]57[t]95[e]41[r]99[a]23[t] varde, effter såsom I af här 
innelychte förslagh fömimme kunne. Och ändoch 110[F]99[a]33[l]- 
26[k]95[e)87[n]6[b]109[e]51[r]21[g]38[s] 38[8]80[u]36[m]20[m]17[a], 
som han nu ther 60[u]57[t]32[h]95[e] färdigh hafver, icke 99[a]23[l]- 
8[d]5[e]89[l]95[e]82[8] stiger så högt som de ottatijotusend 1424[rik8- 
daler], så late vij lijkvijst felet således 24[h]99[ä]51[r]27[i]- 
2[f]83[r]17[å] medh 583[koppars] uthskepning endtsätia, att 109[e]- 
ll6[d]5[e]41[r] 65[v]5[e]9[c]24[h]54[s]95[e]33[l] må fuUkombligen be- 
talt blifva. Andre 20[m]15[e]96[d]5[e]89[l] vete vij nu 27[i]39[n]- 
2l[g]95[e] 18[f]89[l]95[e]51[r]15[e], ther medh 29[I] 24[h]3[ä]41[r] 
ifrå kunnen i åhr entsatte varde. Ty effter 659[November] 644[må- 
D»d] är nu mast passerat, och vij icke kunne märkie, thet 
746[rytteriett] skall vara ännu ifrån 1304[Liffland] ankommit i 
766[Preu88en] och ther dess foruthan een anseenligh suma 
2[f]42[o]51[r]8[d]83[r]5[e]82[s], moste vij resten tiU 600[Lifflandz] 
38[8]57[t]3[a]71[t]95[e]39[n] beholla. Men så gifve vij eder then 
>*i88e förtröstning effter vårt 732[Riksråd] hafve oss 24[h]3[ä]41[r] 
9[c]42[o]39[n]82[8]68[u]33[l]5[e]83[r]99[a]123[t] och icke allenast för 
sine personer sielfve bevilUet, uthan och låfvat vele 50[ö]18[f]- 
63[v]5[e]41[r]81[t]3[a]89[l]17[a] både the andre sijne medbröder af 



1 

I 



334 



728[Ridder8kapet] 86[o]9[c]24[h] 208[Adcln], såsom och Prester- 
skåpet 318[Borger8kapet] och 17[a]39[n]8[d]41[r]5[e] 796[SteiiderI 
på tiUstundande 733[riksdag], att en general så väl 85I[ut6krif- 
ning] som 6[b]42[o]54[8]30[k]3[a]47[p]72[z]24[h]27[i]5[e]89[l]45[pl 
öfver alle 1490[8t anden] gå motte, hvilke medell vij hoppas eea 
anseenligh suma både folk och penninger dragé skole, att vij vele 
eder således 63[v]27[i]8[d] 69[y]45[p]5[e]12[d] 65[v]17[a]57[t]- 
87[n]95[e]71[t] 32[h]17[ä]83[r] 91[i]2[f]41[r]99[å] ensättie, att t^cr 
skall vara heder åt. I vele för then skull alle 20[m]5[e]- 
8[d]15[e]89[l] 24[h]50[o]86[o]38[s] 15[e]8[d]95[e]83[r] här effter väl 
12[d]29[i]38[6]47[p]95[e]87[n]82[s]109[e]83[r]99[a] och ju laga, att 
både 18[f]50[o]89[l]26[k] 86[o]ll[c]92[h] 1152[fåstningar] blifve 
86[o]38[s]82[s]91[i]88[ra]109[e]96[d]33[l]15[e]41[r]71[t]27[i]29[i]96[d] 
81[t]92[h]95[e]51[r] 68[u]81[t]92[h]95[e] 78[v]17[ä]89[l] 6[b]95[e]- 
24[h]50[o]89[l]8[d]53[n]95[e]. Eder Gudh befalandes. AfF800[Stoct 
holm] den 30 Novembris, Åhr 1626. 

Gustavus AdolphuB m. p. 



270. (/ chiffer)*) Stockholm den 20 December 1036. 

Svar på åtskilliga anlända bref; undsättning lofvas med första öppna ratteD; 
om det i Tyskland värfvadc folket, som fått ordre att förena sig med Riks- 
kanslerens; penningeanordningame till Preussen; underrättelser frAo Ber- 
lin; anstalter att möta Konungen vid bans ankomst till Preussen. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Sedan vij 
eder sidste skrifvelsse från den 4 och O Novembris finge, h[en] 
Cantzler, och eder tillbakes frå den 16 och 29 Novembris på 
svaradt, hafve vij inge tijdender hört aff eder för än i gåår, tå 
vij med galleijen Justicia cen stoor hoop edre breef bekomme de 
14, 18, 20 Novembris och 2 Decembris, både the I medh Per 
Bondesson och the I nu sidhst frå den andre Decembris sendt 
hafuc. Och är oss thet mechtogh behageligitt, att I hafue tagitt 
alle saker medh sådan flijt i acht, thet icke allenast folkett, ftet- 
ningh- och skantzenie ärc oss alt har till, thess Gudh skee loff, 
för fienden väl behoUdne blefne, uthan och, att I gijfue oss den 
godhe förtröstning om mcdhlen, gienom hvilke the ock här effter 
kunna oppehoUdne varda, så att vij icke mage trängias till att 

•) DÄ hela brefvet ar skrifvet i chiffer, har det, för vinnande af tid, synts 
lämpligast att vid tryckningen följa registratnret med rättelser efter originalet. 



335 

gion them nogon otijdig undeättning. Vij vele cder ellicst, nar 
tijden och öpedli vatnett kommer, deste bettre och ådt minstonne 
nedh an 6000 knechtcr och tili an 2(X)0 hästar här ifrå undsättie, 
kvilke hästar vij alleredo färdige hafue och än mehre häreiFter 
föimodandess ähre, och ther till med eå myckne penninge medell, 
mm här till den tijden mast uthdrijfuas kunne. 

Thet nyvärfyade Tyska folkedh belangandc, som sigh skall 

belöpa vidh pass än 2000 knechter och 2000 hästar, derora bc- 

lette oss Ercntrytter och Fegraeus, som för fåå dagar sedan hijdt 

komme, således, att effter thet kom icke fort till sjöes för vin- 

teren skuUdh, och till landz bleef them förmeent afi' Pommeren ; 

: ty ihr thet ännu i Mechellburg och ther om kring belegatt, till 

i thess the vår vij dåre resolution bekomme. Så medan thc hafua 

*. kasta oss myckit allt här till, och vij fördenskuUd gierna hadhe 

f Qogon tiänst aflF them, icke kunne [hjeller hoUe them i vijnter i 

■ Tyechlandh, ty hafve vij gijfuidt Streuff och h[err] Teuffell com- 
mendo till att ännu, hvar icke med goda, doch per force, att trän- 
gift igienom Pommeren, Cassuben eller Pommerelien och coniun- 
gere sigh med eder, eller, ther the ther icke genom komme, att 

i tbe tå togo sin vägh ådt Posen, försökiandes om the then staden 

i eller nogon annan ther omkringh intage och sigh uthi defendera 

■ kunne, sampt före der krijgett omkring och commendere öffver 
) Wartta och Notez, till thess vij i kommande sommar ansettie 
f kunde. Komma the nu till eder, så hafve I ther stådtlige recre- 
5 ver aff. Och, ther I förordne ther nogre flere till, kunne I väl 

Banda them uth till att giöra fienden af breck, så myckit thc mast 
förmå. Komme the och icke igienom, så varde the iijenden ått 
niinstonne diverterendes och distraherendes, att han eder icke så 
myckitt ther nider molestere kan. Så effter vij sända nu Fe- 
gweum och Erenttreutter åter tijt uth till att skaffa them fort på 
denne rehsan med dett snaresta, och vij till theras uthlösande uhr 
quartieren sampt mousquetters kruts och lodhs opköpande för 
knechteme, såsom och alles munster, månadzsold * och reesgieldh*) 
tillhoopa cen ahnsenligb summa penningar taga måste; ty blijf- 
l uer icke mehr i Hamburg hoos Falkenberg in rcsiduo, ther opå 
[ I sedan vechsell draga kunne, än 30,000**) rijkzdaler. Vij hadhe 
fulle giäma vellat skicka ther meer koppar uth, effter såsom har 
ännu nogre hundrade Sch'tt färdigh liggie, att I vechselen på the 
80,000 riksdaler tillfyllest hadhe draga kunnatt, men vinteren för- 

*) Orden inom asterisker äro i originalbrefvet utelemnacle. 
**) Summan är i originalbrefvet insatt, men saknas i registrataret. 



336 

togh oss alle vijdare seglatz, så att vij thet icke giöra kiinde. 
Doch förmode vij, att I lijkväl skole komma till rätta, thet I nu i 
edert breef förhoppes; Poutske ähr och eiFter Erentreutters be- 
rettelsse, till sommaren väl försörgdt, så att I inthet der opå be- 
höfue spendera; och Gronow skrijfuer, att Momberger pra&eente- 
rer sigh till att stå eder med een ahnseenligh suma bij; I ock 
thet, som till StreufFz, och Godwitzes folk*) ahnordnatt var (när 
vij ther ifrå reste) thess emellan the ännu icke ahnkomne åhrc, 
ther som behöfues, så lenge bruka kunne. Men såsom vij icke 
heller hafue them myckit medgifue kunnatt, så moste och I see 
till, när the ahnkomme, att 1 ock entretenere them, mere medh 
godhe ordh än medh penningar, till thes vij sielfue tijt uth kom- 
ma kunne. 

EiFter de 20,000 s. dir, som vij tillförrenne skrefue i Elffz- 
borg inskepede, och, såsom oss tå förvissades, alleredo till eder 
afseglade vara, äre nu gienom missförstånd hijdt op remitterade; 
så att vij them nu så seent icke öfFuer äfFventyra kunne, ther- 
före kunne 1 uthi den staden aff Davidh Gronow thes emellan 
så månge optaga låta, och vij låthe för honom här opkiöpa så 
myckit stångejem igien och tijt uth i vår förskaffa, som sigh 
der opå belöper, effter såsom han sådant gienom sin schrijfuelsse 
till Giärdt frå den 18 Novembris uhr Pillow begiärat hafuer. 

Hvad annadt nödigdt kan vara, thet tilltro vij alltsammans 
eder sedhvanlige flijt och försichtighet således om att disponera 
och bestella; folkett och festningerne blijfue oss ther uthe väl och 
till trogen hända behoUdne, serdeles de fömembste, såsom Elbin- 
gen, Marienburg, Dirschow, Hofwedt, Brunsbergh och Pillow**) atti 
ingalunda hazardera eder så långdt uth frå Elbingen med folketi, 
dett antingen sielfve staden hafve fahra, eller fienden komme 
emellan staden och eder och förtoge eder all tillföringh och vij- 
dare äntsätt. Per ad vis vetter Electrices Berlinenses per literas 
significare, Electorem copias velie in Borussiam mittere, non no- 
cendi nostri, nec iuvandi hostis, sed sui tuendi causa. Petunt 
ergo, ne nos inde ombrage capiamus. Öifver vinteren beflijter eder 
att få så mongc båtar, att Jj strax, när ijsen lossnar, kunne giöra 
eder, och stedze blijfua, mästare aff dett Pryssiske hafuedt in om 
Näringen och hoUa fri väg mellan Pillau och Elbingen. Vij giöie 
088 rede färdige till mitt uthi April. Vij låthe och fulle här een 
hoop båtar förfärdiga, men, ther Gudh förbiude, Pillow i medler- 

•) I stället för »Godwitzes folk» står i originalet: »de andre tyske soldaten. 
••) Orden »och Pillow» äro i originalet tillagda. 



337 

üjSh af äjenden intoges, eller ijsen eller och fienden på Nerin- 
gen Tår landgång hindra ville, att I tå innanföre kunde tillijka, 
pi andre sijdan emoot oss, attacquera honom. Båtar moste I al- 
lesiedes, så myckit I mast kunne, i haffstranden skaffa eller giörn 
Utha och them tilijka medh galleijome ther till bruka. Och be- 
ule etc. Datum Stockholm den 20 December 1626. 

Efter registratnret för 1626, fol. 773, men kompletteradt efter det helt och 
Uüet i chiffer skrifna originalet. 



271. Loohstedt den 16 Ki^ 1627. 

Memorial för Cantzleren her Axel Oxenstierna. Ac- 
tum Feldtlägret vidh Lockstedt den 15 Maij, Anno 1627. 

1. Att han låter fordra Norlendin gerne uthur Brunsberg, och 
«änder dem till Ofverste-Leuttnampten Fridz. 

2. Att han tillsäger Hoffrcgementet och dett Röde regemen- 
tedt Bampt Mustans [o: Muschamp] och Baggens folk, som i El- 
bingen äre, att marchera åt Lissaw. 

3. Att och Benems ryttere sigh dijtt begiffvc. 

4. Att han låter sigh vara anlaget, dett broerne ved Der- 
fichaw och Höffdt blifve £ardigede. 

5. Att godh praeparation göres i Elbingen och Marienborg 
till lägredz proviantering, och der steiles nu strax ordre opå. 

6. Att Cantzleren afftaler i Elbingen medh Eådet och Bår- 
gerakapet, och gör order opå vachtema i förstaden och nye sta- 
den, sä ock Marienborger damb, att hvar veet sitt qvarter, och 
huru stark huar vacht skall bestelles. Och på dett de deste sä- 
trcre mage vara, skall Zacharias Pauli med sine underhafvende 
ryttere blifva der en tijd liggande. 

7. Effter ock accijsen i städeme nu, som obeviliet, vill aff 
dem uphäfves, skall Cantzleren med dem afftala, att den effter 
Tomiske Bikzdagens förordning blifver hoos dem continueret. 

8. Om tuUcn att extenderes till alle, som segla på Elbingen, 
må Cantzleren och begynna att urgere hoos de Elbinger, och 
sökia att med goda den dem öfuertala, doch intet med dem att 
duta, uthan sedan han deres mening hafver förståt, altt till K. 
Mitt att referera. 

Axtl Oxenåtiemoj 11. 1. 22 



338 



9. Cantzleren skall ock låta sigh vara anlaget att göra för* 
ordning i Lille Werder för dem sinke för hvart regemente, så att 
hvar vcet eine byar, när någre nedfalle, dijt de kunnc retireres. 

GiistavnB Adolphus m. p. 

Sigill. 



272. Dansiger*Haupt den 20 M^ 1627* 

Kikskansleren mä i anseende till faran f6r fienden behålla vissa regementen. 

Gustaf AdoUph etc. Vij hafFue, her Cantzlär, bekommett 
edher skrifuelse medh ruUerne och förordningh på foUkett, som I 
068 ther médh tillskickadt haffue, och effter såsom I haSue godt 
befunnett commendera Miistan[o: Muschamp] att bliffua ther nu qvar, 
till vår vidare förordningh, så låthe vij oss ther medh åthnöija; och 
dher I för serdheless motiver skull veela behoUa Benems ryttare 
ännu någon tidh dher qvar, kundhe vij och dhett väll lijda, effter 
icke ähr rådheligitt guarnisonen på dhen orthen mykit försvaghas», 
emedhan fiendhen hoUer på och samblar sigh icke långtt ifrån 
Brundzbergh uthi Biskobsdömmet, effter såsom I aff medhföllian- 
dhe Andhers Erichsons breff, Fegrseo tillskriffuet, at fömimm» 
haffuc, på dhct, om han någhet vill tentera på stadhen, att dhe 
då kunna vara bastant, giöra honum mothståndh och holla ho- 
num der ifrån. Aff Höffdtt dhen 20 Maij 1627. 

ur registraturet för 1627, fol. 238. 



273. Lägret vid Sohönbaum (på Danziger Nehrung) 

den 21 Maj 1627. 

Om Elbings försäkrande mot inre och yttre faror. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlighe gunst etc. Edher skriff- 
uelsse, her Cantzlär, ähr oss till handha kommen, dher aff vij 
fömimme, huruledhess handhelen emillan borgerskapet och edher 
om vackteme afflupen ähr. Så emedhan hos dhem en sådhan trög- 
licet finness till dheress eghen defension, ähre vij nådigst till fredhz, 
effter såssom vij edlier i går haffua tillskriffua lathet, att I behöll» 
Mustans [o: Muschamp] follch dher qvar, medh hvilket [I], effter som I 



339 

dhenne(!)nätteme begynt haffue, vackteme och så prsesentera kunna, 

fbniiiiunandheas [o: förmenandes] sådhant icke vill falla knechternc 

illt for SYårt, uthan [de] haffue läghenhet nogh mutatis vicibuB till 

ttt sofiua och hvila sigh uth, hellst medh[an] Zachariaz Paulis ryt* 

tere och bliffue dher qvar, hvar aff dhe och kunna haffua en godh 

iuellp, och skilldttvachten dheraff alltidh settiass dagilla[o: dagliga] 

uth, och, om någhot fiendtlight vore för haudhen, knechterne vill 

kunna haffua tidh komma uthi ghcvär och Stella sigh till värns, 

ferdhige at undhfå fiendhen, när han ankomme. Och kundhe för- 

' dhenskulldh courtegarden stellass på dhe orthcma, hvadhan om 

I [d:mui?] mast fara aff fiendhen haffuer at förventa, ath dhe så 

myket starkare medh follck be vekess [o: beväres?], effter som fa- 

ron syness vara stor till; sedhan rytterne [å] verken dher uthan- 

! före, hvillke och kunna affbythelighen och oförsummat sin emil- 

f lan giöra patruller, at man må veta, hvadh för handhen ähr, och 

, tå myket bettre kunne tagha all tingh uthi godh acht. Och eff- 

' ter såsom icke lijthen macht opå ligher, at qvamame icke måghe 

I giöras oss onyttighe och bliffua om inthet, kunne I låtha på 

. all fal upretta dher om ett staket, och legga dher någhen 

I aff gnamisonen uthi, så att dher för en hop ryttere sigh be- 

! rt^ [?], och icke så lettelighen till att förraska ähro, låthan- 

1 dhees sedhan stadhen försvara sigh, dhet baste han kan. Doch 

f ekolle I haffua dhet i ackt, att guaxnisoneme ähro borgherskap- 

i pet pä all hendhellse nogh vapndrygh; hvillket vij fömumme sä 

! vara nogh, effter dhe ähro icke mher än 600 man, om och all- 

i tidh Bå månghe knekter dher emott settass, som borghere ähre 

till talet, och så lagha,* att dhe alltidh ähro mästare öffuer dhe 3 

huffudhgaturne dhem [o: der] i stadhen och sigh till fördheel må 

haffiia dhe tornen, dhem väll besettie medh stycken, at dhe kunna 

flanchera [o:flanquera] uth ådt gatume och förhindra borgherskappet 

dheras förehaffuendhe, dher dhe någre ville tentera, at stadhen 

alltidh försackradh, och oss till troghen handh hoUin vardher. 

Oudh ftllzmechtigh edher befalladt. Aff lägret vidh Schönenbom 

dhen 21 Maij, Anno 1627. 

Po6t scriptum. 

Effter såsom vij befinne godtt, her Cantzler, om verken at nu 
upretta courtegarder på dhe orter, hvadhan faran syness störst 
vara; fönnodha och skilldtvachten aff rytterne settiass dher uthan 
före, så giörs icke behoff, at man allcstädhess setter vacht uthi 
fetadhen, uthan courtegardhen besettias, som dhe best kunna, och 



340 

meste foUkett sedhan kan vara emillan dhem och stadhen, sä at 
fiendhen icke kan komma an och sticka dher elldh oppå. Datum 
iit in literis, afF läghret vidh Schönenbom pA Näringen dhen 21 
Maij, Anno 1627. 

Ur registraturet för 1627, fol. 239. Texten är eynbarligen af afskrifraron 
mycket förd&rh'ad. 



274. Bärwalde den 25 Maj 1627. 

Kallelse till Konungen med anledning af J. Bures resolution frän Konungen i 
Danmark; om landtmäteriet; om det i Tyskland värfvade lytteriet. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Aij hafve, her Cantz- 
ler, bekommit Jonae Buraei skrif velse sampt Konungen i Danmark?, 
resolution på de erender, vij honom der att förretta befälet hafvc, 
hvilke vij eder här medh tillskicka med nådigh befalning, ati 1 
en dagh eller någrc här efFter, när I sakerne der förrettat liafvc. 
begifve eder till oss, att vij med eder der om, såsom ock annet, 
afftala kunne. — Sedan, medan vij åstunde vete godh underret- 
telsse om landtmäterijt uti Dant zicher- Werder, huni der medh 
beskaffat ähr, så är uthi lijka motto vår nådige befalning, att I 
förfare hoos landtmäterne, om de hafue någen special beskedh der 
om, och dem tillsäia, att de, med sigh tagendes all den beskcdh 
de der om veta, med förste bcgifue sigh till oss, ehvar vij kunne 
stadde vara. Gudh alzmechtigh bcfalendes. Af Berwalde den 25 
Maij, Åhr 1627. 

Gustavus Adolplius m. p. 

Post scriptum (på löst blad). 

AUdenstund, her Cantzler, vij förnimme af åt^killige advisen 
att dctt Tyske rytterijt mecr och meer sambler sigh vid Rostock, 
derföre är vår nådige vilie, att 1 mcddele oss edert advifi, på 
hvad sätt man dem bäst hijt utöfucr bekomma kunne, och eftter 
man förnimer, att dett icke uthan peninger skee kan, de ock pe- 
ninger nu af nöden hafue, huadh medell man der till finna skulle, 
och om man skulle dem någet endtsätt der opå göra. Datum ut 
in literis. 



341 

S75. Bärwalde den 25 Maj 1627. 

Anstalter för det sjuka krigsfolket. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerligc etc. Elfter säsom, her 
i'antzler, Tij fomime, att ibland krigzfolket finnes månge siuke, 
c«ch dett icke är rådeligit, att de med de helbregde blifvc länge 
tillsamans, så ar derföre vår nådige befalning, att I för de sinke för- 
ordne quartcrer, hiiar de kunne liggende blifve, till des vij [o: de?] 
bätre varde; serdeles de uthi Pillow äre, som ingen annanlügen- 
heet hafve liggia uppå ån bahra sanden, så väl såsom ock de 
flere, som på andre orter varit hafua, dragandes omsorg, att de 
väl skotte och achtade varde. Giidh alsmeehtigh eder befalandes. 
Aff Berwalde den 25 Maij, Åhr 1627. 

Giistavus Adolphns m. p. 



276. Liessau den 28 Maj 1027. 

K 

Kallelse till onnugeu med anledning af Holländska gesandternae ankomst m. m. 

GustafF Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij hafve, her 
Cantzler, bekommitt eder skrifvelsse, sampt medh ett brefF, eder 
af dhe herrar General-Staterne tillskrifvitt, der af vij fömimme, 
hvar uppå denne legationen mestedeelen utgåår, såssom och hvadh 
discurser Gesanteme med eder hafft hafve. Så emedan I ähre 
siellfve hijdt förmodande, låthe vij det alltså behro, till des vij 
mundtligen få tales vedh, nådeligen begärandes, att I ville diri- 
gera edre saker der effter, och medh förste, med eder tagandes 
Cammareraren Gierdt Dirichsson, eder hijdt begifve, bådhe för 
de Lijflendske såssom och denne landzens saker skull, som nu 
här förrättes moste. Gudh allzmechtigh befalandes. AfF Lissow 
den 28 Maij, Anno 1627. 

Gustavus Adolphns m. p. 



^77. Käsemark den 7 JuU 1027. 

Donation å slottet och staden Wenden*). 

Vij Gustaf Adolph etc, giöre vitterligit, att vij af synnerlig 
gunst och nåde, så och för huld, trogen och rättrådig tienst, som 

*) Donationsbrefvet å biskopsdömct Wenden med underlydande godp, se N:o 163. 



342 

oss och Sverigies crono, vår och Sverigies Rikes treman, Bidh^ 
Cantzler, så och Genneral-Gubemator här i Prysaen, oss ellske-i 
lige, edle, välborne her Axell Oxenstierna, Frijherre till Kimi* 
tho. Herre till Fiholm och Tydöön, Riddare, har till giort och 
bevijst hafver och än yttermehra förplichtat vara skall att giöra 
och bevijsa oss, vår ellskelige gemåhll, lifsarfvingar och Sverigies 
crono, så länge han lefver, hafve undt, skenckt och gifvit, som 
vij och i detta vårt brefs kraft unne, skencke och gifvc honom, 
hans huusfruu och begges deres ächta manliga brystarfvingar, 
och så arfvinge efter arfvinge det huus Wenden i Liflandh med 
dess stadh, lähn, godz, byar, bönder, åkrar, engiar, skogar, marc- 
ker, fiskerier, siögar, strömmar, qvamer, j achter, ren tor, rättig- 
heeter, inkompster, så och alle andre nyttigheeter, rättigheeter 
och beqvemligheeter, chuadh nampn the hafva kunne i våtho och 
torro, när och fierran, intet undantagandes af alt det, som till för- 
bemälte Wendens huus och lähn ligger och af ållder tillegat haf- 
ver eller med lag och domb tillfalla och vinnas kan, dät att be- 
sittia, niuta, bruka och behålla under adelige privilegier, ntt 
frellsses frijheet och frellssemanna tienst till everdelige ägor, äl- 
ven och aldeles med samma vilckor och rättigheeter, som vij för 
detta välbemälte her Axel Oxenstierna dhe andre huuss, städer 
och lähn i det Wendiske biskopsdönmiet skenckt och bebrcfvet 
hafver. Förbiude fördenskuldh allom dem, som oss med hörsam- 
heet äre förplichtadhe och för vår skuld vele och skole giöra och 
låta, att giöra eller tillfoga vähl- och mehrbemälte her Axell 
Oxenstierna, hans huussfru eller deras arf vingar här emoth hin- 
der, mehn eller förfång, nu eller i tillkommande tijdher. Gifvit 
och skrifvit uthi vårt feltleger ved Kesemarck i Prvssen den 
siunde Julij, Anno 1627. 

Vidimerad afskrift 1 reduktioneakten för Axel Oxenstierna i kammararkivet, 
fol. 383. 



278. Marienburg den 14 Juli 1627. 

Med bref i Herman Wrangels namn att tillställas Konieckpolski; appmaoiogtiH 
vaksamhet på fienden; ryttare skola sändas. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vij hafve, 
her Cantzler, bekommidt eder skrifuelsse medh det brefvct, som 
Konicspolskij hafver skrifuidt Fcldtmarskalken till om fångabv- 
tett, och hafve låthett Stella der svar opå, uthi Feldttmarskalkens 



343 

iiampn igen; bvilket vij vele att honom tillskickes skalL Det 
fienden låther slj aijg på Näringen, kunne rij väl tänckia, att 
h^n intbet låther eder omolesteret, och fördenskuld nådeligen be- 
fähle, I låthe holle godh vacht, att dhc, som draga torf och rijs 
till arbethett, af honom icke förraekede och nederhugne varda; 
iTtteme I begåre, vele vij eder innan någre få dager tillfikicka 
låthe. Gudh befallendes. Datum Marienburgh den 14 Julij 1627. 
Cr re^straturet för 1627, fol. 313. 



279. Marienburg den 14 JuU 1627. 

Inqvartering af Zacharias Paulis åter samlade ryftare. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Effter dctt, hor 
Cantzler, Zacharias Pauli hafver nu fått sine ryttere tillhopa igen, 
derföre ähr vår nådige vilie, att I låthe inqvarterc dem i Store 
Werdern på någen lägligh ort, der de icke mage hafua tillfälle 
att förlöpa och skingres på nytt. Eder här med (iudh befalan 
des. Af Marienborg den 14 Julij, 1627. 

Gustavus Adolphus m. p. 



280. F&ltlägret vid Preusa. Holland den 22 JuU 1627. 

ÅDgäende hvem som bör underhandla med Konieckpolski om f&nganies utvex- 
ling; mottagandet af de anlända Holländsks gesandteme. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij hafve, her Cantz- 
ler, nu på stunden bekommit eder skrifvelsse sampt med det 
brefvet, Koniespolskij Feltmarskalken om fångabytet tillskrifvidt 
liafyer, och såssom I eder der uthinnan befrage, om vij vele ge- 
nom Felttmarskalken eller och eder, dher Koniespolski blifuer 
der längre qvar liggende, om samma fångabyte tractera låtha, så, 
medan vi sielfve icke äre så snart dijt förventande, eller och vidh 
denne lägenhet kunne senda Felttmarskalken ifrån oss, tycker oss 
icke rådhsampt vara, alldenstund Koniespolski, så i förstonne som 
nu sedhen, altidh hafuer skrifuidt Felttmarskalken till och med 
honom allena derom communicerat; der 1 dett giorde, skulle det t 
hoUea, lijka som I vore hans substitut, och lända edertt kall och 
persaon till praejuditz. Holle vij förthenskuU bäst vara, att I för- 



344 

ordne der till her Johan Baner, eller hvem elliest eder tåckee der 
till vara tiänligh, som uthi Felttmarskalkene nampn och stelle 
dett förretter, excuserandes hane frånvahru, att han för skälige 
orsaker skull i egen persson icke kan där tillstädes vara. Dhe 
Statische Gesandteme belangende, efFtersom vij fömimme så af 
samme eder skrifvelsse, såssom och den oss nii sedhen tillhanda 
kommen är, att de mest hafve förrettadt dehres ährender hoos 
Polacken och åstunda komma hijt på denna sijdhan, hvaifore I 
begäre att veta, hvart I dem beskeda skole, der de med obs kunne 
komma till taals, så är vår nådige villie, att I beskedha dem till 
Felttmarekalkens hof Behrwald. När vi fömimme de äro an- 
kombne, vele vi strax begifva oss till Höfdt, och der gifva dem 
audientz. I vele fördenskuldh, när dhe ankomma, låta undfå dem^ 
dett bästa I kunne. Vij hafue och låthett skrifva Hofmarskalken 
till, som nu uthi Elbingen är, att han derom beställer, och dijt 
förskafFer, huad till dehres tractament af nöden är. Gudh eder 
befallendes. Datum Feldtlägret vid Holland den 22 Julij 1627. 
Ur registraturet för 1627, fol. 314. 



281. Lägret vid Preuss. Holland den 28 Juli 1627. 

Åtgärder med afsoende på Dirscbans försvar. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Effter dett, her 
Cantzler, vij förnime, att fienden ligger ännu vid Libeschaw, och 
vij befare, han skall hafva i sinnet belägra Dirschaw; 8å är der- 
före vår nådige befalning, att I altidh hafve der opå ett vakende 
()ga, serdeles att broon eller passen öfver Wieselen icke må blifua 
oss förtagen, och fördenskull, der I fömimme, att fienden skall 
hafua någet sådant der förhänder, I då straxtt förskickc dijt till 
än femhundrede man, som kunne logeres på den lilla holmen 
emellan brooenderne att hafva acht på broen, och elliest komma 
dem andre tillhjelp, hvar så behöfves, effter som dett är ett stoort 
näste och vidt till att besätia och försvara. Gudh alzmechtigh 
eder befalendes. AfF värt läger vid Holland den 23 Julij, Åhr 
1627. 

(Egenhändigt:) 
Medan fienden liger så när Deirskaw, måste man hafva acht 
uppå bron; ty varde I, strax theta kommer eder til hånda, »enda 



r 



345 



thit någon beqvemb man, som med 3^)0 oller 400 man passen öp- 
pen holler mellom staden och oss. (nid bevare eder. 

Gustavns Adolphus m. p. 

Anteckning: Praesent. ve*ih Hofft den 24 Julij, Anno 1627. 



882. FUtlägret vid PreuM. HoUand den 23 JuU 1627. 

Med cn skrifvelse af Ph. Sadler från Königsberg; om underhandlingen med Kur- 
fursten af Brandenbarg; Dirscbaus försvar. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij hafve, her Cantz- 
ler, 1 dagh bekommit skrifvelse af Satler ifrån Köningzberg, hvil- 
ken vij eder här bijfoged tillskicke, der af I hafve tili att sij sa- 
kenies tillstånd på den orten, såssom ock hvad uthi hans före- 
hafvande värf och ährender här till förlupit ähr. 

Xu sedan ähr Knijsbcck hijtkommcn med Churfurstens cre- 
ditif, hvilken vij ock straxtt hafue låtet komma för oss till audi- 
entz, och afF hans värf fömummo, Churfursten icke kunna söndra 
righ ifrån Polniske cronan, ut han hafve resolveret hoUa sigh in 
opå den sidan. Der hoos begärede han, att vij vid dett afFskedh 
och Btillestånd, som vid Lockstedtt in till Michaelis oprettet var, 
förblifva, och dess emellan icke någet fiendtligit emot Churfur- 
sten och hans land företaga ville. Denne hans begäran vij då 
?traxtt afsloge, efFter vij af Satlers bref väl kunne sij, hvad dett 
nll effterfolia, såssom ock vij elliest väl vete, dett än då intet 
redeligen hoUes. 

Men aldenstund vij icke gern a invekla Churfursten i dette 
kriget, uthan heller sökie hans skada förekomma, så vidtt vij dett 
med vår repiitatz och fordeel göra kunna, hafve vij effterlåtet, här 
Bu hoUes en ny tractat oss emellan om ett längre stillestånd, och 
rfj, huru när vij medh hvar andra komma kunne; doch oss detta 
föibehollit, att vij uthi medier tijdh blifua uthi vår potestate, 
görendes och låtandes här i landet, hvad oss synes. 

Sedan och, att intet folk dess emellan upbudit eller sambiet 
varder, såssom ock, att staden Köningzberg uthi sitt neutralitet, 
som han här till varit hafver, aldeles omolesteret blifver. Sidst 
Hafve vij honom ock dett föreslagit, att vij med inge andre vele 
tractera eller der till brukas skole än Öfver-Rädet här i landet, 
efter såsom I af dett svaret, vij Churfursten hafve tillskicka lå- 
tet, vidlyiFtigere fömimendes varde. Gndh alzmechtigh eder be- 



; enH 

"då 3 

jre; <l 



346 

falendes. Af vårt feldtläger vidh Holland den 23 Julij, Am^ 
1627. 

GustavuB Adolphus m. p. 

Post scriptum (pä löst blad:) 

Vij hafve, her Cantzler, i dagh skrifvit eder till, att effk 
fienden skall vara uprycht till Libeschaw, och dy befahre, 
han ekall achte sigh ät Direchaw, och dctt belägra, att I 
dett fallet straxtt skulle dijtskicka femhundrede muskettererc; 
ähr ähn nu vår videre befalning, att om I någet vist der om foi 
nimme, och förmärkie fienden begynner vilia läggia sigh derföw 
att I straxtt och oförsumet dijt förskicke till ett eller haliTtannel 
regemente knckter, som både kunne försvare broon och holk oas 
passen öpen, såsom ock komma dem andre till endtsätt, hvar uth- 
innan dett behöfves. Och skolc I straxt der om gifua oss tiU- 
kenna, att vij i tijdh mage komma dett till endtsätt, och arbetet 
vid HöfFt af knechtemes längre frånvaro icke blifva försumet. 
Datum ut in literis. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Anteckning j)å själfva brefvet: Praesent. vedh HöflEt den 2i Jiilij, Anno 1627. 



283. Lägret vid Preuss. Holland den 25 Juli 1837. 

Bikskanslerens råd angående Konungens förestående krigsföretag begåres: likaså 
begäres underrüttelser om Generalstatemes såndebud. 

GustafF Adolph etc. Vår synnerlige etc. Effter 257[armén] 
hafuer nu snart 60[u]57[t]51[r]17[a]54[8]71[t]99[a]81[t], her Csntz- 
ler, och vij kunne än icke förnimma, huadh 459[fienden] vUl tag» 
38[8]27[i]21[g] 18[f]50[ö]41[r]15[e], anten 30[K]50[o]53[n]»[iJ- 
95[e]82[8]45[p]50[o]33[l]38[8]26[k]27[i] vill sättie 86[ö]l8[f]- 
f)3[v]95[e]51[r] 1569[Wcichscln] in opå 12[d]5[e]39[n]87[n]17[«J 
54[8]29[i]12[d]99[a]53[n], 15[e]33[l]23[l]95[e]51[r] 50[o]36[m] han må 
vele blifva 12[d]15[e]51[r] 48[q]63[v]17[a]41[r], som 24[h]99[a]39[Dl 
53[n]65[u] är, derföre stå 63[v]27[i]29[j] 17[ä]39[n]53[n]65[u] 
54[8]91[i]95[c]33[l]18[f]65[v]15[e]inl2[d]80[u]14[b]113[i]42[o], huadh 
ock 79[v]29[i] 5[e]53[n]57[t]51[r]15[e]45[p]51[r]95[e]87[n]15[e]- 
41[r]105[a] skole, och falle oss scrdeles 57[t]5I[r]69Lv] 



347 

Il(t]27[il87[ii]93[gl i 12[d]15[e]33[I]27(i]14[bl95[e]51[r]17[a]- 

71[t]29[i]50[o]53[n]: 3le]53{n]71[t]15[e]39[n] 125[v]ll3[i] skole ryckia 

medh 952[annén] för 879[ArVeichBelmynde], eller skole vij taga den 

125[T]15[e)21[g]95[e]53[n] 50[o]45[p]99[å]81[t] 20[M]3[a]41[r]27[i]- 

5(e]53{n]79[w]95{e]41lr]12[d]109[e]83[r] och 35(G]51[r]17[a]60[u]- 

8(d]109[e]87[n]71[t]72[z], 5[&]33[l]33[l]15[e]51[r] 50[o]36[m] 

125[y]91[i] skole 12[d]15[e]33[l]17[a] 257[annéii], lefvandes en 

32[h]50[o]86[o]47[p] 24[h]3[a]51[r] kringom vare 38[8]71[t]5[e]- 

%[dll5[e]41[r] och 626[mar8chera] medh en 12[d]15[e]15[e]33[l] in 

i 82[S]17[a]20H98[b]91[i]99[a]88[m]*) tili at 487[för8äkra] oss äff' 

387[Kurfur8ten af Brandenburg], och den 90[K]50[ö]- 

53[n]29[i]21[g]54[8]14[b]15[e]51[r]35[g]29[i]82[8]26[k]3[a] 39[n]15[e]- 

60[u)71[t]51[r]17[a]33[l]27[i]81[t]95[e]81[t]5[e]53[n]. Och vore fulle 

de«»e 57[t]63[v]99[å] 38[8]29[i]12[d]82[8]71[t]17[a] 372[con8ilia] 

gode för 952[arme'n8] 68[u]53[n]8[d]95(e]51[r]24[h]50[p]33[l]- 

I 39(n]29[i]53[n]21[g] schuld; men ther 306[Koniecpolski] skulle 

! 46[g]34[e]55[t]53[t)70[i]10[e] öffver 402[ Weichsel], sä vore det en 

i godh oceasion, och tiente bast ad 46[8]61[u]102[m]12[a]106[m] 

35[r]36[e]74Ii] att 203[K. M:t] rychte genast för 405[\Veichsel]- 

' 102[m]91[y]ll[n]28[d]39(e]. I vele fördenschuld medh det snare- 

8t8 gifva 220[E. M:t] edert betenkiaude häruthöfuer tilkenna, 

i liTilket28[d]29[e]35[r]12[a] 41[r]17[o]30[d]36[e]53[t] I höUo för det 

■ bistå, och ther 106[K. M:t] resolvera skulle, at 51[g]10[å]12[å] 

74li]13[n] 70[i] 46[S]14[a]102[m)16[b]94[l]12[a]15[n]32[d], om icke 

tå bäst syntes, at taga den 73[v]36[e]51[g]39[e]ll[n] 17[ö]42[fl- 

75[v]34[e]37[r] 13[X]36[e]41[r]74[i]15[n]57[g]39[e]ll[n], på huilket 

faUoch 47[S]53[t]70[i]34[e]35[r]15[n]46[ß]82[k]78[i]17[o]»)94[l]30[d] 

fönnanes skulle, att han höUe 10[a]94[l]99[l]14[a] 46[8]l2[a]- 

86[k]36[e]37[r] 42[f]34[e]35[r]30[d]74[i]54[g]34[e] vidh 161[Pillau], 

«erdeles medh 98[l]19[o]28[d]78[i]21[o]37[r] och 20[b]14[å]- 

58[t]12[a]41[r] till at 19[o]75[v]36[ej37[r]49(s]39[e]55[t]58[t]74[i]12[a] 

55(t)41[r]67[u]23[p]27[p]lO[a]37[r]ll[n]14[a] medh, att 203[K. M:t] 

bleffveicke länge 17[o]23[p]25[p]36[e]63[h]19[o]98[l]13[n!]12[a!] der 

Tidh27{p]12[a]46[8l49[s]34(e]58[t]. 

Sedan, så hafFve vij ännu ingen viss tidende frå the Statische 
tjeeanteme, om the än äre framkomne till den ort, vij dem be- 
skedet hafve, eller huadh dem lijder; I vele fördenschuldh tillijka 
•dngera oss derom, såsom ock huadh nytt the bringl, på thet at 
Tij snart resolvera kunne, om vij skole på ett paar dagar ryckia 

•) Skall förmodligen vara 82[8]17[a]20[m]98[b]89[l]99[a]87[n]8[d]. 
**) Denna bokataf fattas i texten. 



348 

dijt, till at gifve them audientz. Edher Gudh befahlandes. Afl 
lägret vidh HoUandh, den 25 Julij, Anno 1627. 

Effter H. K. M:ts befalningh 

8[ub]8cr[i]b[e]b[ani] 

J. Salvius m. p. 

Brefvet är skrifvet i chiffer efter tvenne olika chifferclaver, den fönta 
lialften med den vanliga kanslichiffern, den senare med den, som brukidet 
mellan Rikskaneleren och Hofmarskalken D. v. Falkenberg. I brefret den 25 
Juli 1627 från Salvlus själf till Rikskansleren omnämnes detta förhållande, hrar- 
igenom ledning blifvit gifven för chifferns lösning. 



284. Dirsohau den 2 Aofl^ati 1687. 

Ordre att öfversända penningar till krigsfolks afiöning. 

Gustaf Adolph etc. Vår synncrlige etc. Vij late eder, herr 
Cantzler, her med nådeligen förnimme, att fottfolkedt, som äro 
hoos 088 här i lägret, 8erdele8 de nye Clitzi[n]gs soldater och Stcii- 
ske knechter, hafue ännu icke någott bekommitt opå denne nys 
ihngångne Ihäning, derom dhe då 088 nu städze sollicitere. Ahr 
fördenskull hermed vår nådige begiären, att I till tu- eller trij- 
tusendh daler af de peningcr, som opå brandskatten äro opbome och 
hoos eder kunne vara uthi förråd, vele oss tillskicke. Eder her- 
medh Gudh befhalandes. Af vårtt feltläger vid Dirschaw den 2 
Auorusti 1627. 



'o 



Gustavus Adolphus m. p. 



285. Bogehnen (? nära Fr. Holland) den 20 September 16^7- 

Lilla Werders defension; Braiinbergs proviantei-ing. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Oss drager till min- 
nes, att I senast minte oss på, om Lilla Werders defension, så, 
medan vi nu icke kunne göra någon order derpå, eij heller mi- 
sta niiget folk härifrån oss, är vår nådige villie och befalning, »tt 
1 låthe taga antingen ifrån Höfdt eller uthur lägret ved Direchow 



r 



i 349 

I 

llill . . . .*) man och scnda dem dijt, som fiendens ströfvendo 
rötter, derifrån så mycket möijeligit affholla kunne; och efter 
flisfiom vi nu aro här uppe så när fienden stadde, att inthet ii- 
endtligit vidh Brunssbergh och der omkringh är till att befahra; 
befala vi uthi lijka moUo nådeligen, att I förmane StåtthoUernc 
på Brunsberg att anvenda all flijt att proviantera befiistningen, 
fiom de bäst kunna, och att I ville giöra en order, på hvar huf 
der i heela lähnet, huru mycket deraf gifvas skall, och detta 
eommunicera med StåthoUema, att de vetta sigh dcrefter retta, 
och nu i tidh låta bära dett up och hemptat in, medan de sä- 
kert det göra kunde. Datum Kogeine den 29 September 1627. 
Ur registmturet för 1«27, fol. 384. 



286. FälU&gret vid Wormdit den 8 Oktober 1627. 

Ordre om truppsammandragning i Elbing till förstärkiiDde af Konungens anné: 
Rikskansleren bör sörja för Marienburgs m. fl. fästningars säkerhet. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vi fömimme, h[err] 
Cantzler, att fienden är uprycht uhr sitt läger och taget sin rehsa 
ät ilcfwe, achtendes sig utan tuifuel hijt i Biskopzdömet at bc- 
eökia oss, och medan vi befruchte, att om han med all sin macht 
kominer, tI skole vara honom för svage, dy Lr vår nådige befal- 
ningh, att I strax låthe upfordre dett folkett vidh HöfFt legat 
hafuer, latendes her Johan Baners regemente allenest der qvar, 
effter vi mehne, att arbetet skall nu mehrdeles vara färdigt; ocli 
ekole I late dem taga deres marche genest på Elbingen; dijt vij 
och hafve befählet Feldtmarschalken, han med det footfolket han 
hoos sig hafuer, komma skall, dädan de tillika kunna taga deh- 
Tes resa hijt till oss. Wi hafve och befählet Felttmarskalken, att 
han besätter Marienburg med Nils Ribbingz folk, och om fienden 
är aldeles ifrån Dirschow, så att der ingen fahra är, skall han 
och låtha Muschamp marchera ifrån Dirschow, och dijt in, på det 
man opå den ortten må deste säkrare vara. I vele fördenschuld 
hafua ett flitigt öga opå, att den ortten, så väl som alla andra, 
mage väl försäkrade och oss till trogen hända hoUen varda. Da- 
tum feldtlägret vidh Wormdit den 8 October 1627. 

Ur registraturet för 1627, fol. 401. 



*) Tomrum för summan &r lemnad i texten. 



350 



287. Elbing den 15 Oktober 16911 

Fullmakt att för krigsfolkets bebof upptaga lån i penningar och ▼äror. , 

Vij Gustaf Adolph etc. göre vetterligitt, att effter som vi ai 
digst hafve tillbetrodt och förordnet osb elschelig, vår och Sverigt 
Rikes trooman, Rådh och Cantzler, edle, velbome her Axell Oxel-' 
stierna, Friherre till Kimito, Herre till Pijholm och Tydöön d- 
Riddare, att vara vår Legat hoos vår armee här i Pryssen, så di 
General-Giivemeur öfver alle dhe hus, städer och landh vi li 
innehafva och honom fördenschuldh af nöden vara kan, till kiif 
folkedz underholdh och betalningh, penniger, commiss, provit 
eller något annat på försträkning att upptaga, så hafve vi it 
allenast honom det tillstådt och härmed tillstå att göra, ul 
lofve och der brede vidh tillsäije, att vi all den skuld välbemi 
vår och Sveriges Rikes Cantzler till vårt och cronones håtfk 
penningesummor, commiss, proviant, eller hvad det vara kan, 
rendes varder, vele till den tijdh eller termin han accorderer 
the erleggie. Der hvar ock en, som välbemälte vår och Sveri 
Rikes Cantzler med handlar, veet sigh till att förlåta. Till 
termera visso etc. Datum Elbing den 15 Octobris 1627. 

Ur registraturet för 1627, fol. 408. 



288. Elbing den 15 Oktober 1 

Fullmakt för freds- eller stilleståndsunderhand lingar med Polen. 

Nos Gustavus Adolphus, Dei gratia Suecorum Gothorui 
Vftndalorum Rex, Magnus Princeps Finlandiae, Dux Esthoni: 
Careli», nec non Ingriae Dominus, universis et singulis, qu< 
interest, aut quomodolibet intcresse potest, notum testatur 
facimus, quod cum aestate praeterita inter mutuos Regnonim 
ciae et Poloniae Commissarios nihil statui potuerit, quod ad 
quillitatem hisce gentibus septentrionaJibus restituendam co 
ceret, ac illustrium ac potentium Dominorum Ordinum Faed 
Belgij ad huc praesentes legati instanter a nobis pctierint, ne 
ealutare opus propterea omnino deseri, sed potius meliori 
spc reassumi pateremur; idcirco, utcunque res rationesquc 
strae non ferant, ut hic diutius commoremur, ne tarnen penes 
stetisse dicatur, quominus Christiani sanguinis efFusioni tan 



3it 

.. „1^« honett» i*tio ^.,„^.»..»r,'^ -^ 

T.DoBi«»»'»»""^^!!^« vice» •"PP*''!^ ,£•««»• «^*"*'''"*--- 

j^ptuBlöaotepocoiiBnuii»'* - 
»OrtobnsATmoUi^- 









1« 






1 r _^ 



- i 



C... ... 



^ a-xt «pit, dtt veter au fore- ,^:^^ , ^ . -^ 
^t I p» dato om <h hif«-« «** ^^' flw^-'^''*-»-.. 



352 

böter opå; och de uthi Tolkomitt tillholles, att de ännu upsätic 
der gode ocli duglige hus, hvar icke dett kan ekee af steen for 
muringen skull, att dett då skeer afF trä. Eder Gudh befalendes. 
Aff Pillow den 17 Octobris, Åhr 1627. 

Gustavus Adolplms in. p. 



290. Kalmar den 25 Oktober 1627. 

Konungens hemkomst; underrättelser från Danmark har föranledt beskickning 
för att erbjnda verksam hjälp; liksdagskallelsen; öfversandande af folk till 
Sverige; om möjligt bör fred eller stillestånd slutas med Polen. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige ynnest etc. Vij late 
eder nådeligen förnimma, her Cantzler, att vij are i Calmarsund 
den 19 med alle trij skepen och hit till Calmar den 24 hujus 
lyckeligen arriverede, och hafve, dess Gud skee loff, funnit alle 
saker i ricket för oss i en god stat och velstånd. Gud late dett 
så långvarigt blifva. Men ifrån Danmark är föge bätre tidende 
här, än de vij tilförenne i Pryssen hade, ja, det är ändå så myc- 
kit värre utsprängdt här, att Ligisternc skole grassera i Jutland 
efter deres egen vilia och allerede hafve en stoor deel af Fjii 
inne, och att en hoop •Dynekyrkiske siöröfuere*) hafuer varit 
*under Marstrand*) och der omkring någre 'skep och skuter för- 
raskat*). Så medan vij sij, att all ting med vare nabor, de Dan- 
ske, *mere verres än betres*), hafve vij strax afferdct här ifrån 
*vår skrifuelse til Konungen i Danmarch til at betre fömimme 
sakernes nervarende tilstånd*), och hvad •Konungen i Danmarkz 
meningh ähr om det beviste alliance och adsistcnce*), tänkie och 
innen få dager, efFter såsom *saken synes ingen drögzmål vele 
lijde, att senda her Kask*) till •Konungen i Danmarch och her 
Carl Baner til Rådet*), att, der de *see sakeme så farligen stä*.* 
de då *förmana både en och annan til bestendigheet*) och de- 
fcrera *dem reale souccurs och adsistens af oss*). Vij hafve och 
så *til denne ende*), såsom till att försekre vare och richzens 
grentzer, *ähmct nu straxt utschrlfve låthe och •hit fordra') 
all *vår och richzens krigzmacht*), holla *henne här på al nöd- 
fal*) i god beredskap; låthc och för denne och andre rikzen.« 
tarfver schull *utskrifue en almen riksdag*) till *Stochholni' ' 

♦) De inom asterisker inneslutna orden äro i originalet skrifna med chiffre. 



r 



8ft8 



iäi den *8:de Novembris*), alt *Stendenie sig der om mere folk*) 
i «eh ^edel förena mage*). Men eflfter här till synes ännu een 
/stöne armee*) Toie af nöden, an *yij yäl kunne miste af lan- 
;4et, dy hafre vij för rådsampt befunnit, att der till låta hempta 
dl än *trij regementen knechter ifrå eder ur Pryssen*), helst 
meden vij formene *eder dem vel miste kunne*) och doch vara 
i*fieiiden pä alla orter nog bastant*). Ty oss drager icke annars 
äl minnes, än att *I hade på det sidst giorde förslaget*) till 
ia *fiortontusend8exhnndredeottatio och otta*) man helbregde 
^der beholdne*). När I *tolf tusend nu deraf fördela*), att *tu 
tosend*) blifva i *Elbing, ett tusend*) i *Marienburg, ettu- 
•end*) i *Der8chau, sex hundrede*) i *Howet, sex hundrede*) 
i ^Bronsberg, tutusend*) i *Pillaw*) och de *femtusend*) i 
*fddt *), då synes I der aff de *öfrige tutusendsexhundrede- 
ottatiootta vel umbära kunna*); ty *Gudtstadt*) och •Wor[m)- 
ditf) fordre icke äfven så stor *gamison*), och der *fienden*) 
viHe någen af de förbemälte *orter atacquera*), då hade *I *) 
med dett •folket, som I förde tit ur feldt*) och dess *ortsgar- 
nison*) tiUhopa altid till än sex, siu eller ottetusend man *knech- 
tei, Bom I kunna fienden*) käckeligen opponera, och der än *fi- 
endcn*) fördelte sig på både sidor om *Weichsclen*), så kun- 
de •och I uti lika motto dela edert folk*) äfven der effter och 
der med så mycket bätre säkerheet *än fienden*), eStet *I 
hafua*) intet meer än *Marienburg*) att passera emellan och 
•han moste*) alltidh en videre *veg omkring*). När I och till 
de 2,688 lade så myckit till af dem *8iuka*, effter såsom vij för- 
mode •dem*) och effter handen *betres*), så förmene vij eder 
*de88e trij regimenten vel hijt sända kunne*), serdeles effter I 
äre •gå starke på rytterij, desförutan*) och sielfve vete, att *fi- 
\ endens infanterie*) är således *fönninsket*), att den intet är 
j emot Yåre •knechtar*) att räkna eller achte. Befale fördenschuU 
nådeligen, att I bemalte *trij regementen*) med dett *snareste 
hut öfuer til Kalmar för8e[n]da*). Och stelle vij fuller till eder 
discretioD, *huilket landtfolk I för den siida best befinne at senda 
Mit öfuer*); men der I kunden sakeme dereffter accommodera, 
*att Smäländingeme komme hiit*), syntes dett här bequembligst 
falla, effier som vij och dett samma *til Generalen i Liffland*) 
kafre skrifua låtet. Der I och för gott ansage att fylla talet 
med en hoop af de *siuke*), stelle vij och dett till edert betän- 
tiende. 

*) De inom asteriaker iimeaLatna styckena äro skrilna i chiffer. 
I Axtl OxensHema, IL 1. 23 



354 

Till dett sidste, och effter nu alle fiaker äre *på denne si- 
den sä beekaffede*), att vij nödvendigt •moste succurrera Ko- 
nungen i Danmark*), der •faran så continuerar*), då gioide I 
oss en mächta behageligh tienst, der *I kunden negocieraf) oit; 
med Polen en frid eller stillestånd^), der om vij och int«t tvüa 
vele, •at I ju göre edert beste*). Och der dett •kunde ske med 
de länders behollende^), då vore dett fuUer dett aldrebäste. Ty 
oanscdt dett koster fuUer myckit •at hol[la] dem alla under god 
defension*), så moste man dett likvel vist förventa, hvar man 
skulle de örter *vid detta tilständet deserera, at oss sedan större 
fara och farligheeter der ifrå än ifrå nogon annen ort entstå ock 
intenteres skulle*). Elliest hoppas vi till Gudh att således an- 
stella alle saker på denne sidan, dett vi här utan skada blifVa 
skole. Tvifle och intet I värden på eder sida med all flijt och 
alfvar dett samma görandes. Och desse äre de *con8ilia*), som 
vij för denne gången här agiteret hafue, hvilke vi eder icke hafre 
velet förhåUe, på dett att I och *oss här utöfuer och edert ad- 
viis med dett förste veta låta*). Och befale eder Gudh alzmech- 
tigh. Datum Calmar den 25 Octobris 1627. 

Brefvet har of van anteckningen >oonoept> och är tydligen det »concept«. ton 
omnämnes i det följande brefvet. Det är till största delen skrifvet i chiier. 
med upplösningen, på ett par undantag når, skrifven ofranför. Chifferskrifteos 
eget stafningssätt har emellertid här vid tryckningen blifvit följd. Brefretiter* 
finnes äfven, ehuru i något olika ordalag, i 1627 års registratur, fol. 421. 



291. Kalmar den 26 Oktober 1087. 

Om Konungens hemkomst; på grund af stridiga meddelanden fr&n Danmark 
lemnas Rikskansleren fritt att handla, efter som han själf till följd af di- 
rekta underrättelser anser bäst; Raschs och Baners sändning till Danmarfc. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij kiinne eder, 
her Cantzler, nådeligen icke förholla, att vij äre i Calmarsund des 
19 medh alle trij skepen och hijt till Callmar den 24 hujus 
lyckeligen arriverede; och hafve, dess Gudi låff, funitt alle saker 
i riket för oss i en godh stat och välstånd. Och är oss vid vår 
ankompst af någre Rostockerskutor adviser förebume, att dett 
skulle stå mächta illa till i Danmark, och Ligisteme skulle gra^ 

*) De inom asterisker inneslutna orden äro skrifna i chiffre. 
t) Ordet är i originalet oriktigt dechiffreradt med tondaittia». 



355 

len i Jutland, och hafye en stoor deel af Fyen inne; och p& dett 
nj nu skulle förfara, hvadh här om i sanning var, befidte vij 
Mtrakalken att skrifva Stadtholleren opå Christianopell tiU och 
begåra, han ville meddela honom, hvad advis han om tillståndet 
htde, hvilkens svar vij i dagh igen bekommit hafve, och eder nu 
hår hooB tillsände. Nu mediertid vij hafve förväntet samma 
rrtt, l&te vij författa medföliende vårt concept*) till eder, huru 
och på hvad sätt vij, der Rostockemes bcrettelsse funnes i san- 
\ niBg, förmente taga saken före. Men effter vij nu sij, att förbe- 
i malde Sostockiske och Danske relation icke komme öfverens, och 
> Mer hända kan, att de Rostocker uttsprengie, dett dem hälst be- 
hagade, och de Danske dett, som dhe gema hafva ville, kunne 
; Tij icke till nägendera parten sättia fullkomblijgh troo. Och me- 
. dm vij nu befare, att der vij finge någre vissere kundskaper här- 
om, flkidle till eventjrs kunna hända, att vij icke kunde eder så 
. hastigt här om advisera, som saken krafde, och I uthi medier 
tijdh, effter alle dager ankomma akep till Pillow, kunne snarere 
- få ▼iasere kundskaper derom, än som vij eder här ifrån Sverige 
adTiflerandes varde (hvar effter I medh all flijt vele förfara låthe), 
hif?e vij för gott funnit att öfuerskicke eder samma vårt con- 
cept här hooB foget. Befalendes fördenskuld här medh nådeligen, 
att hvar I fömimme saken så vara beskaffet med Konungen i 
I Danmark, som bemalte Rostockiske adviser lyda, eller och här 
afhet sigh tilldraga kan, I då regulere effter merbemälte vårt 
concept, och skicke oss folket tillhanda. Men hvar saken sigh 
annoriedes hafver, då kunne I hoUa der med stilla, och late altt 
, blifya vidh de order, som vij der qvart hafve eflfter oss lefft. Detta, 
I ock hvad mera är, tilltroo vij eder försichtigheet och vanlige flijt. 
Och befale eder Gudh alzmechtigh. Aff Callmar slott den 26 
I Octobris, Åhr 1627. 

I Gustavus Adolphus m. p. 

I Poet scriptum (på löst blad): 

I Vij hafue nu på timen, her Cantsler, afiardet Rask och her 

Carll Baner till Konungen i Danmark, och befälet dem, att de 
eder idkeligen advisera skole. Datum 27 Octobris 1627. 

Anteckning på sjålfra brefvet: Pnesent. i Hofft den 8 Novembria, Anno 1627. 

*) Se nåflt föregående, N:o 290. 



356 



9M. Kalmar den 26 Oktober 1017. 

Anskaffande af 51 i stället f5r det dåliga vatnet ät knektarae i PillacL 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Efiier dett, her 
Cantzlär, dett vattnedt vidh Pillow, som knechteme pläga driclui 
af, är B& slempt och förgifftigdt, att den, som ene reaa eller nå- 
gre dricker der af, kan miste sin helssa derigenom och dö bortt, 
sedan den som dricker der heela åhredt utaff ; sä ähr derfore Yår 
nådige befallning, att I dragé omsorg, de[t] knechteme, som der 
liggia, motte bekomma ööl till dricka, elliest, hvar dedt icke skier, 
ähr dem fast omöijeligitt till att lefva, och fram ådt våhren skulle 
der nepUgen vara en man igeen, huillkedt vore oss och chronan 
till en merckeligh skada och afsaknadt. Dette vij säaaom alltt 
annatt eder flijt hemstelle. Gudh allzmechtigh eder befahlandhes. 
Den 26 Octobris, Anno 1627. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Anteckning: Ankommett till Höflt den 8 Kovembris, Anno 1627. 



Ma. Stockholm den 6 HoTember 107. 

Om Konungens ankomst till Stockholm; på gmnd af ankomna uadenattelfler ir 
nddyftndigt, att man bereder sig att hj&lpa Danmark, hvarföre trapper bön 
dfrenåndas; om riksdagskallelsen; sandande af salt till Sverige. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij lathe eder nå- 
deligen förnimma, her Gantzler, att sässom vij frå den 25 Octo- 
bris sidst skrefve eder till ifrå Calmar oss dä sinte vare att be- 
gifue oss till Stockholm, så are vij nu, den 5 huius, lyckeligen 
här ankompne, och hafve vij, thes Gudh skee loff, så väl här som 
annorstädes i rijkedt, funnitt alle saker uthi en temmeligh godh 
stat. Gudh låthe thet så longvarachtigt blifve. Men såssom vij 
fömumme i Callmar, att the Danskes tillstånd var ganske slätt» 
så finne vij ock samme tidender ännu, ty verre, här för oss i 
Stockholm, nembligen, att fienden haar icke allenast tagedt dem 
Hollstein och Jutland ifrån och fäster sigh nu ther svåre tingh(!)i 
men the äre och siellfve inbördes råkadhe uthi en sådane despe- 
ration och elliest diffidentz och oenigheet sijn emellan, effter som 



857 

I af innelftgde copia aff Jonse Bunei breff*) see kuime, at tker^ 
foga hopp öfxigt synes till n&gon godh uttg&ngh. 

Så medan alle saker så förevette, dett vij svårligen undgå 
kanna, medh mindre vij ock uthi dette krijget envelopperes mo- 
tte, eSiei som fahran synes oss frå dagh till dagh ju mere och 
Sttra nalkas, hafve vij för nödigt erachtadt att opfordra det krigs^ 
foDckedt, som vij här i landedt hafve, till Callmare och hoUa 
them ther på all hendellsse till vårt och rijkssens försvar veder- 
leda; låthe ock hår tillreeda alla lodier och båter att skicka them 
I tijt neder ådt effter, på thet at, ther vij förnimma, att Ligisteme 
\ kifve något anslagh före in opå Fyen och Seeland eller på den 
f Dtnske skipzflottan, och hoos oss af H. K:tt i Danmark om hielp 
I och assistence vijdare ahnhoUes, vij tå ferdige vara kunne them 
I sådant att förmehna. Men efFfcer till thetta verkett mera foUck 
, vill behöfves, än vij väl af landedt mista kunne här hemme, och 
' vij förmcene eder icke olägligitt falla, eflFter såssom vij skrefve 
eder till ifrå Callmar att umbära ther ifrå Pryssen een temmeligh 
[ hoop, serdeles nu of ver vintteren, dy vele vij, att I sende oss 
! medh thet aldreförsta nu i höst the tree regementen knechter, 
Hjdt öfuer till Callmar, som vij eder då om tillskrifve lethe. 
Vij «teilte fulle då till eder discretion, hvillke I effter des orts 

*) Denna finnes ännu eåaom biUga till brefvet och är af följande lydelie: 

\ Pogt scriptnm af Jone Bunei breff: 

uthi gemeen äre dhe här i landett inthet rätt yäl tillfreds med Konungen 
och Piintzen. De seije, att dhe hafue fördtt dem dette krigett onödigt opå; 
tbe önske, att the äre af med dem b&dhe, och hadhe en annan herre. D^b 
störste förhopningh är nu, att Konungen i Sverige och HoUendeme skole dhem 
vMere, utan huillke de gemene nästan ejnes vara fÖFMtgde. Uthi 8kåne ön- 
ske de, att de vore under Sverige; the selje, att Konungen der är en herre, som 
^ försvare sine nndersäther och föra krigh, men denne låther sigh allt regera 
^ Fm Kristin. Printsen achter och på vackre qvinfoUk och låther alltt annatt 
'tta. H&r är Konungen emott Bådhet, och Rådet inthet väl till fridz medh 
Kannngen, inthet heller rätt väl ens emellan sigh. Somblige de mene dhe bolla 
Bied rijkett, somblige för svågerskap och fteläningar skuldh holle med Konan- 
fen, och adelen äre inthet tillfridz, huarken medh den ene eller den andre part- 
^ allt för dette krigett skull, efuen som det vore onödigt företagedt. Hänge 
fope här, de vore tillfredz Hertigh Christoffer vore konung, effter han är evan- 
gelisk och en from Christen herre. Alltt sådant sägz här nogh, huillkedt, om 
thet ftn inthet kan synes så rayckedt hafue på dgh, är dogh den oenigheeten 
^ desperationen slem, och är thet verste, att Bådhet med Konungen icke sökia 
i^h och tijdh. Nu är Bådhet tillsamman uthi Köbenhafn, och hafuer jagh 
httdladt medh den HoUendske Commissarien, att han skall draga dit och för- 
nimme, hvadh der tracteres, ty migh misstencke dhe, men honom intedt. Om 
H. K. M:tt ville nådigst gifne honom någott, såsom densamme hade här tillf ö- 
'«»dhe, kan skee dett vore inthet fäfengdt i denna tijden. Den plundringen, 
som Konmigen hafuer lathet giordt, den tager alltt hiertadt ifrån undersåtheme, 
^ A myckedt mer, att han sägz sielf genom underskrifuitt bref hafua gifuitt 
ftrlaff dertill. 



358 

commoditet bäst mista kunde, men ther Sm&lendmgeme kun 
någorlunda ombares tädan, vore thet för denne Bijdan thet I 
qvembligaste. Hvar ock thet så hända kunde, att vij thetta ki 
get undgå motte, då Tore vij sä mycket starckare åt sommaK 
till att endsettie Pryssen eller Lijfland, eller till att göre en ma 
kelig diversion på vår egen fiende, hvar det då bäst behö^ 
kunde. — Och aldenstund, så väl för denne som alle andre rijk 
sens åliggiande tarff skulldh, gode och mogne råådh nödige ii 
och tijden icke lijder någott opskoiF der medh, då hafve vij saa 
mankallatt Ständeme till den 8 Decembris hijt till Stockhola 
huillken tijdh vij här fulle afbijda moste, och sedan fatta sädai 
resolution, som vij genom vare uttskickadhe Carll Baner och hi 
Rasck förnimmandes varde, våres grannars, the Danskes, tiUstånå 
och vår egen stat fordra vele. Hvadh som förelöper, der om vd 
vij eder här effter vijdare advisera. Och befähle edher GvS 
allzmechtigh. Aff Stockholm dhen 6 Novembris, Anno 1627. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Post scriptum (pä löst blad med annan band än brefvet och hvardera strckd 
skrifvet med sin olika stil; det första med SaWii). 

Effter vinteren nalkas, och kan skee någott fahrligitt vill 
falla så seent uthi siöen, då stelle vij till eder discretion, medh 
huadh lägenheeter I bäst kunne sända folket hijt öflfver, så ti 
the minste fahran i siöen uthstå mage. Datum ut in literis. 

Vij vele eder och, h[err] Cantzler, nådigst påmint hafva, eff- 
ter som vij eder ifrån Norköping tillskrefve om dhe salttskepeo, 
att I endeligen dem hijtsenda, att ändoch dett sigh hafver stäg- 
rat för mynttetz skulldh, så är dyrheten lijkväl så stor derpå in- 
fallen, att tunnan koster till änn 16 och 18 d[aler] på sombiige 
ortter här vidh siösijdan, och ändå icke noget till att bekommt. 
I vele derföre bära omsårg, att samma salttskep mage hijt föhrw. 
Datum ut in literis. 

Utanskrift: Illustri et generoso nobis sinoere fideli. nostro i^niqae ooetri 
ConsiUario et Cancellario reramque nostrarom in Bornssia Gubematori Genezs/L 
nec non ad exercitam Legato, Domino Axelio Oxenstierna, libero Baroni in Ki- 
mltho, Domino de Fiholmen et Tijdoen, Equiti aurato ac Jadici ^Tovinciaii ^or- 
landiaram et Lapponise. 

Anteckning: Pnesent. i Elbing den 20 Novembris 1627. 



359 



Btookholm den 6 NoTember 1027. 

i nedei tili Prenariska krigMtatens underhållande; kopparallårer och penninge« 
tnnaaktioner. 

Gustaff Adolph. Sedan vij are lyckeligen heemkombnc i lan- 
her Cantzler, hafVe vij oss ingen tingh högeligere lathet 
ahnläget och flijtigerc drifvc lathet, än at, huadh tili den 
jTssische krigzstatens underhoUande förordnat var, motte, effter 
foTslagh vij eder deropä vidh vårt afreesande qvarlefde, fä 
richtigheet, så at I ther vidh säkert stå kunden. 

1. Och haffve vij till den ända först under vägen i Calmar, 
T- och Nyköping, såsom ock nu här i Stockholm, i denne 

så mycket till väga bracht, som innelychte längd uthvijser, 
et vij tUl eder, en deel alloreda frå sijne orter afsändt, en deel 
l^h nu här medh öffversände, och huadh än fehles kan, medh 
^t förste häreffter sandandes varde, så at vij hoppas, at the po- 
ne, som för Octobris och Novembris månader ifrån Sveriges 
^puterade vore, skole ther medh i rattan tidh få sijn richtigheet. 

2. Sedan, huadh then resterande köparen ahnlanger, deropå 
[the 157,500 daler per vechsel dragé skulle, så skepes nu der- 
lei det femptetusende skeppundet in alle dager, och gåår medh 
bt snareste sin koos åt Holland, at, huadh I deropå inthet dra- 
et hafve ännu, I thet häreffter dragé kunne. 

3. Thet siette tusende belangende, ändoch störste deelen deraf 
ock under vägen emellan Berget och här, så att vij fulle för- 

öoda, ther vinteren icke alt för hastigt infaller, at vij ock thet 
i höst kunne uthskepa lathe, lijkvist, på thet at ock medh the 
1^8,750 daler, som deropå förordncdc are til at dragés, må deste 
l^ssare tilgå, då handle vij här vidh Petter Trips factor, Arnold 
[Huberts, at Trip må icke deste mindre acceptera edre vechslar 
^ deropå, fast än denne post här i vinter infrysa skulle; efter så- 
som vij vele drifve deropå, så snart Erich Larsson en [af] thesse 
dagame hijtkommer (efter som han är landstigen i Calmar och nu 
på heemresan hijt åt), at bemalte factor då strachs schrifuer Trip- 
pen derom till, och sänder derhoos advis och lettres de creance 
till Gerdt Dirichsson, at I eder deste bättre ther effter rätte kun- 
ne. Der I fördenschuld kunde så lämpe sakeme, at I droge 
vechsleme pä denne posten i Januario, på ett paar månar effter 
sieht att betale, så at vechslame erlades först i Holland in Mar- 
tio, vore thet fulle thet bäste och bequemligeste. 



360 

4. The 50,000 daler belangende, som på Louis de Geer ford« 
äre, effter han är nu sielf inkomen i landet och medh Erich Lti» 
son i föllie på vägen frå Calmar och hijt, vele vij, sä snart han 
ahnkommer, ock aftale medh honom derom, på huem I thevech« 
slame skole dragé kunne, effter som vij inthet vele tvifle om hans 
resolution och richtigheet, derom vij eder medh thett förste skep» 
som vij näst häreffter afsända varde, vijdare advisera vele. 

5. Vij stå ock nu uthi accord medh Mårten Wewetzer oa 
the conditioner, på huilke vij förmode, at han the 150,000 daler 
på spannemålshielpen lefrera skall. Och när vij komme medk 
honom öfuer eens om conditioneme, vele vij så laga, at han stracbs 
reeser tijt uth åt Tyskland och steiler ordre, huru bemelte pe- 
ninger erleggies skole, så at I kunden dragé vechsler deropå in 
Martio till Mårtens bröder, Valentin i Hamburg och Bartoldt 
Wewetzer i Lübeck, såsom the förre poster på två manars siclitt 
så at the betales först in Maj o och Junio, då ock spannemålen 
beqvemligen uthföres kan. 

6. Huadh Maxschalkens poster vidkommer, deropå äre vij 
ännu icke aldeeles förvissede, medan han är efter oss blefven i 
Nyköping; vele doch medh det snaraste advisera eder, så väl om 
thette som altt annadtt. 

I medier tidh hafve vij icke underlathe velet at underrätte 
eder om desse saker så vijdt för denne gången, inthet tviflendes, 
än att I ju så häruthinnan som I alt thet öfrige all möijeligli 
ilijt ahnvende, at vår och rijkzens armee sampt the platzer och 
fästninger ther uthe blifve oss conserveradhe och til trogen hända 
holdne. Vij äre eder altidh medh gujist och synnerligh nådhe 
igen bevågne. Och befähle etc. Aff Stockholms slott den 6 Xo- 
vembris, Anno 1627. 

Efter ett af Johan Adler Salvias skrifvet conoept i R. A., jamföidt med 
riksregistraturet för 1627, fol. 446. 



296. (/ chiffer.) Stockholm den 17 November 1027. 

Angående penningars anskaffande för krigsstatens i Prenssen räkning. 

Såsom vij sidst skrefue eder till, her Cantzler, frå den 7 hu- 
jus, att vij ville medh thet första advisera edher vijdere om tic 
medlen, som till den Pryssiske krijgs staten förordnede vore in 
tiU nästkommende måne[d]h, ähr nu denne vår vijdere förkltttingi^- 



861 

JtanI ihre tke 60,000 dtler pranteredhe, 00m hädan nhr Syerigie 
Itomme skulle, efier som I see kunne sf innelagdhe räkningh, sA 
iM October oeh NovembeT måntdh förnöghde ähre. Sedhan 8& 
kfne yij här handlat medh her Erich Larsson, at, fast an det tijo- 
tmendh*) skeppnndh koppar kundhe allt uthskepes i &hr, så skole 
I IsjkeTist medh thet, som i Oetobri draget ähr, ännu [draga] 
derpå Tfichzler på 8,000**) rijkzdaler, efter som han sänder eder 
«elf advis breef och lettres de creance här brede vidh, huar efter 
I eder rätte kimne, så at och ther medh the 157,500 daler sin 
richtigheet hafue. 

Till thet andra, huadh the 50,000 daler af Louis de Guere 
och the 150,000 daler af spannemålshielpen belangar, efter vij 
hine så högdt belastadt credit hoos Louis alleredo, at han skaU 
iiithet meer tore for denne gången, så hafue vij most sökia an- 
dre uthvägar ther till. Och hafuer fulle Erich Larsson på spän- 
nemålen, efter vår skrifuelsse till honom uhr Pryssen allaredo be- 
gynt negociera uhr Lübeck medh nogre fömämere kiöpmän i 
Hollandh och förvänter deropå medh det första deres nöijachtige 
förklaring. Män efter man torff ickie käckeligen draga på däm, 
aisom än obekände, een sådan stoor summa, för än man får the- 
refl uttryckelige svaar, derföre kunne vij och ickie heller ännu 
g%ia eder theres nampn tillkenna. Hafue doch saken således 
begÄdt, at Erich Larsson skall negociera och besopjgnera medh 
medelen, det bäste han kan; och ju så laga, at I skole förhop- 
peEgh in Januario bekomme visse adviser derom, anten här ifrån 
elleT ju Hollandh, till huem I vexlenn draga skole. 

Och ther än så hände, efter som infallande vintern [gör] cor- 

re8|)ondentz[en] emellan Pryssen och här något missligh, och vä- 

gerne ähre elliest besvärlige i Tysklandh, at I emot förhopningh, 

Än inge adviser bekomma i vinter, huarken uhr Hollandh eller 

kär ifrå, så må I lijkvist käckeligen förlåta eder här till, och ju 

fridt och säkert optaga the 200,000 daler derpå, huarest I bäst 

kuime i Pryssen, när 1 behöfue them, och försäkre dhem om be- 

tftlningen i Hollandh åth våren, allenest I sakeme så lempa, det 

betalfaiingen opskiutes in Majum och Junium. Få I***) dä inga 

»dvjg för r, som vij dock ickie annars förmoda veele, så skole 

*) I registratnret står här: »6000», hvanned bör jämförag det föreg&ende 
brefret, pnnW^i»nft 2 och 3. BiUrafyndbokai och Brik LanaoDS bvef för denna 
tid lemna ingen npplysning om den riktiga snmman. Siffrorna i chiilem äro 
fantom ej heller fnllt riktiga, hvarför registratnret torde inneh&lla den ur- 
spnmgliga meningen. 

••) I registratnret st&r: »80,000». 

***) Chillem är här oriktig i det det står 94, 96, SI i stället för 94[f]99[å] 29[I]. 



362 

I dä vijst medh förste bekomma här ifrån; och varde vij då i| 
mjkit meere respit bekommendes till att forordna härifrån, hoa^ 
provision till bemelte vexler nödigh ähr, och förmeene, alt 1 hafa( 
i så motto all richtigheet der medh. { 

Till det sidste; huadh sedhan the öfrige summome vidhko« 
mer, förmoda vij att tullen i Pillow och Prysseske rånteme göi 
thet drjgeste. Och hvar än nogot emot förhopningh i een ell| 
annan motta än då feeladhe, försee vij oss nådigst till edher, m 
I thet efter edher vanlige flijt och åhuga vinleggia eder om n 
complera, sompt af ho8t[i]co sompt gienom den afdanckning, 4 
och det öfuersändande åth Sverigie, derom vij eder i medhflSlj 
liende skrifuelsse befalat hafue. Och försäkrc vij eder nådig»ki 
at huadh flijt I uthi een eller annor motto använda varda, vi 
vij emot eder igen medh all konungslig gunst ihughkomma. 
befale edher Gudh allzmechtig. Af StockhoUm dhen 17 XoTeml 
1627. 

Ad mandatum sacr. Reg. 

Mrtis proprium 
8[ub]8cr[i]b[e]b[am] 
J. Salvius m. p. 
Anteckning: Present, i Elbing den 12 Decembris, Anno 1627. 
Brefvet är helt och hållet i chiffer. Dechiffreringen, gjord af L. Grnbhft 
är dock på flera ställen oriktig, till följd däraf att någon bokstaf i cbiiFernblif» 
vit oriktigt skrifren. Meningen återfinnes lätt genom jämförebse med rcgistzir 
turet för 1627, fol. 473. 



296. Stockholm den 18 November 10^* 

Svenska krigsmaktens fördelning, då kriget med Ligan och de kejserlige nn s^* 
nes oundvikligt; vore önskvärdt, om stillestånd med Polen kunde «fslattt; 
om vilkoren dervid. 

*Såsom vij sidst skrefue eder till, ber Cantzler, hurulede« vij 
hadhe skickat Gesandter åth Danmarck, serdeles till att förfitf« 
huadh status rerum vore, så fömimme vij nu af tvenne deres re- 
lationer och enkannerligen den sidste communication, som k^r 
Rask hafuer hafdt medh Margrefven af Baden i Helsingöor, at 
der står bara illa till, som I af copieme see kunne. Så, endoch 
vij hafue ännu ingen viss resolution derifrå bekommidt, huar opi 
vij grunda kunne, efter Gesandtema vore ickie än framkombne 
till Konun gen i Danmarck eller Rådet, liqväll see vij fuller så 

♦) De inom asterisker inneslutna styckena äro skrifna i chiffer. 



r 



363 

k^kitt af alla omstendigheeter, at vij dette krijgedt n&pligen 

Mhgi kunna fär det stoora interesae vij der uthi drage, att 

m Danske staten blifuer behoUen. Vij hafue fötdenskulldh nö* 

Igt eracbtadt, at holla oss på all fall yederieda, och tili den 

hie begynt at formera bar i rijket een ny armee, förmedelst 

Idlken man kan vara bastant på all h&ndelsse at förekomma så- 

lae praejudicia, som therefter yppas kunne. Så efter vij såle- 

m moste holla tree arméer, een här, een i Lijflandh och een i 

^Bsen, då, på det vare desseigner mage vara eder kunnige, 

in Tij ther medh bolla veele, låthe vij eder sådant här medh 

Mdeligst fdmimme*). 

! I. Först; huadh den Svänskc armeen anlanger, efter vij hafue 
iniedt besättie Elfzborgb medh itt regemente, Callmar medh tu, 
idepzflotan medh try och båteme medh tu, och sedan föra sju 
kgementen i fåUdt*) och •trettijofyre compagnien till häst; så 
^Kfiier denne armeen stark; fomptton regiementten till foot, för- 
|»than gardien*) och •trettijofyra compagnier till häst; denne 
|«anmE tage vij af eifterskrefne ortter: 

1. •uthi Sverigie hafue vij allaredo medh det, som vij ge- 
llem uthakrifning förvänte, först så myckit knechtar, at vij ackte 
I jifne Droumundt et reglemente i Smålandh, Johan Hindrichsson*) 
fcch •Te^ves hvar sitt i Vestergöthlandh; Lars Eagge itt och Jö- 
len Soop et halfdt i Östergöthlandh ; Jacob Skotte et i Söderman- 
l'itodli; Jacob Dubwaldh, Wemstedt*) och *Fritz huar sitt i Nor- 
I Ittden; grefve Niels itt i Uplandh*) och *Hans Kyle itt hallf t 
i 1 Dalarne. Sedhan hafue vij hår trij compagnier landtryttere och 
i låthe nu värfua fem ther till; ett af Sopen, et af Jöns Hansson, 
i et af Peer Månsson, ett af Erich Jacopsson*) och *itt af Gado*) 
I och 'Mauritz Stake. Så blifua här och fyra comet af adelens 
[ ruflrtiänst*). 

2. *ühr Finlandh vänte vij hijt ett reglemente knechtar; 
8å hafuer och Totten lofuat värfue oss otta compagnier ryttere*). 
' 3. *XJhr Lijflandh låthe vij och fordre et regemente knech- 
[ ^' «öten af Dalekarema eller af Finnarna, huilketdera Genera- 
• «n kan bäst mista*) och der till fyre compagnie Finske ryttere*). 
I *ühr Pryssen moste och I skicka oss the trij regemente knechter, 
I Musttheng [o: Muschamps], Köninghems*) och *Erich Kyning« och 
I *JJo compagnier rytteri, nembligen Erich Sops och Wagners squadro- 
"»; och sage vij fuller gema, att vij kundhe dhe trij reglementen 
Mjt öfuer i höst bekomma*), der sä för *årztiden möijeligit vore*). 
*) De ioom astensker inneslutna styckena äro skrifna i chiffer. 



864 ^ 

Hvar och icke dett *8kiee kan, så förv&nte vij dem vist i våår; 
men efter, rytterne kunna inthet bequembligen gå till 8iö8 tå 
seent, och I fuller behöfue dhem öfuer vinteren*), sä komma 
*dhe tid nog medh förste öpedt vatnedh, och veele vij forden- 
skuUdh hälst hafue Västgöther och Smolenningerne, 8& lyttere 
som footfoUck och fram för nogon annan, efter dhe boo när- 
mere grcntzen och kunna understundom både i een hast slip- 
pes heem och derigenom myckit lijsa staten*), när *de ickie 
behöfues i feldt*), och åter i en *ha6t opfordras*), när dett 
krefdes, •och det uthan allmogens tunga*). Men *Södermtn- 
lendingerne veele vij fördenskuldh hafue hijt, efter dhe ähre af 
dhe sidstskrefne*), och derföre de *vekligeste der uthe*), men 
*här inne ähre dhe närmest skiären och flåtan*). Hvadh *of- 
ficererne belangar*), effter *Erich Soop ähr här*), så *beholU 
vij fuller*), och late *honom commendera Västgöthe-ryttema*), 
men pä dett att *I kunne medh deste bettre*) manier *Qn- 
dersticka Zachariae Paulis värfuedhe compagnic, så skole I sänds 
honom hijt heem medh Wageners sqvadron, och Wagener ta- 
ger åther the Södermanlandz rytterne igen. Vij förmeene ful- 
ler, at han, Wagener*), skall intet besvära sigh der emot, eff- 
ter han är en obunden man, och honom kan lijka göra, hvsr 
han är, *här eller thär, eller huadh foUck han commenderar*). 
Troo och fulle *Zacharia8 Pauli*) skall häller *vare har*), som 
•han hafuer sijn familia, än där uthe*). Men der han sigh 
difficulterede, att *han der igenom miste sitt värfuedhe com- 
pagnie, kunnen I medh manier förtröstan, at vij veele väll ac- 
commoderan, sä at han skall väll belåten*) [vara]. 

II. *Till det andra, huadh den Pryssiske arm een*) ved- 
kommer, *derom hafue vij så disponerat, att I behoUe der till 
fälldt och till garnisoner först fem regementen soUdater n[ein- 
ligen]: Hoffregementedt, Erenreuters, Nootz, Klijtzingz*) och 
*Ramsses; sedhan otta regiementten landtfollck: Rödwens, Reb- 
bingens. Baggens, Baneerens, Lessles, Essens, Erich Handz, E. 
Duwaldz och Lilliehökz follck; till det tridie tiugu compagnier 
landtryttere n[emligen]: fyre her Claes Christersons, fyra Söder- 
manländinger*), som komme *under Wagener, fem Rotkijrchz 
och siu compagnier*) aff *Tottens*); och till dett fierde *al- 
lenast*) otta compagnier af dhe Tyske rytterne n[emligen]: Ka- 
lenbacks, Hans Wrangelss, Feldtmarskallckens, Fritzes, Scheelss, 
Breckfelltz, Beenhems och Oppelss compagnier*); och för dett 
*) De inom asteriaker inneelntna styckena äro ekrifna i chiffer. 



365 

*Bidfa8te trij compagBier draguner n[eni ligen]: La Scbapelles, 
Dietrich Guthardz*) och •Broaaardlz .*) « 

2. Och effter *vij, bftdhe*) tili att *facilitera eder med- 
len*) och elliest för andra betenkande skull, *ickie vele behoUa 
d&r meer än dhe otte compagnier Tyskar*) medh *dere8 be- 
mftlde ryttmestare*), så vele vij, att I gifve *Ealenbach try 
deraf*) och *Han8 Wrangell dhe andra try*), och att I se- 
dan befiite eder om, att I med *got manier*) kunne *under- 
sticka dhe andra, afdanckandes*) så ^småningom*) det *öfngt 
kan*) vara och *sänden det hijt hem*), hvadh *Svänske d&r 
under tiäna*), ju så lagendes, att I *skillia de öfrige ryttmä- 
Sterne ifrån edher*) med gott contentement, *det dhe ingen 
OTsaack tage till vedervilligt eftertaal*). Och der *eder ickie 
läghligit fulle*) att *contentera dem elliest*) så väl, som *nö- 
digt syntes*), kunne *I remittera them hijt i landet, förtro- 
stendes dhem om allt got contentement, när dhe komma hijt*), 
effter som *vij ock tuifuellachtige ähre, om vij ickie behöfue 
sådane ofGcerere här inne*). 

III. Till thet tridie hafve vij ock således förordnet om 
*den Lijfländske*) staten: 

1. Att *Generalen sänder oss hijt*) dett *ene regemente 
Finnar*) eller *Dalekarar, honom kommer bäst till motto*), 
och der till *huilket*) dera *fyre compagnier Finske rytteie. 
Sedan att han skickar oss hijt her Göstaf Horn*), så frampt 
ban kan *miste honoro tädhan*), effter som *vij hafue ftå of- 
ficerere här hemma*), som vij elliest *kunne betroo om nogot 
högdt comroendo*). 

2. Behöfuer han der *trij regiemente footfollck*) och 
*tretton compagnier ryttere i felldt och 4t) regiemente landh- 
foUck till guamisonerne*). 

3. Der till behoUer *han där tu regemente soldater, Worm- 
brandz*) och *Spens8es*); sedan *fem regemente landhfolck: 
Her Göstaf Horns, [Åke] Oxenstiemes, Asserssons, [Hans] Wran- 
gellss*), och dett som *Hindrich Horn*) och *Ake Hansson 
föra*), förutan hans egne drabanter. Och effter der blifva *tu 
regementen i Finlandh*), så fåår han *ett i staden igen tädan*), 
8å frampt han sänder- *08s itt uhr Lijflandh medh her Gustaf 
Horn*), som ofvanbemältt var. Men kan han *inthet mista 



*) De inom asterisker inneslatna styckena åro skrifna i chiffer. 

t) Aatalaiflran är i originalet« cbifier utrtemnad, men ftnnea i reglsftra- 

taret. 



1 



366 



noget uhr Lijflandh*), tå tage vij ♦tili dhen Svenske armeen*) 
både *tu regemeaterne uhr Finlandh*). 

4. Kan han ock mista ♦her Gustaf Horn^), så förordiie 
vij ♦Totten och Letzlef) dijt igien^), att dess emellan regera, 
den ene ♦cavalleriet, den andra footfollcket^) ; på hvilket ftll 
vij veele, att ♦! sända Letzlef) dijt i våår^), och gifve ♦Kin- 
nemundh^), effter vij ingen förtientere ihugkomma, ♦Leasles 
regemente i Pryssen igen.^) 

Och dette är så dett ♦foUcket, som vij täncke till at em- 
ploignera^) i hvar och en [af] dessa ♦tree arméer^). Hvad na 
i medier tidh ♦afgåår i Pryssen, Lijflandh eller Sverigie*), anten 
genom ♦siuckdom eller elliest^) aff de ♦Svenske trouppei*), 
der till ärne vij förordna ♦recreuer af det nyia foUcket*), som 
effter denne ♦tillstundande rijkzdagh uthschrifvedfft) varder.*) 
Och hvadh af ♦soldaterne minskas^), der till vele vij ♦och sij, 
hnadh medell vij finna^). Befale ♦eder nädeligen, at I hafue 
oss edert advis och consilium meddellt medh förste tillfalle*), 
serdeles om ♦! af någor skälig oorsaack förmeene eder medh 
desse nittontusendetuhundredhe man ickie vara fienden nogh- 
sampt sufficient der i Pryssen.*) 

IV. *Till det fierdhe*). Och såssom till ♦desse armeeis 
underholdhande een stoor bekostnadt vill behöfues^), så vele vij 
fulle, näst Gudz hielp, innan den tiden så vara betenkte på alle 
medel, dett vij förmode, att alle orter skole blifva effter tarf- 
ven väl försörgde. Serdeles hoppes vij så *excol«ra quame- 
tullen^) och den ♦lilla tallen här hemma, hvar vij vidh denos 
occasion blifue i landet^), att de skole ♦i det närmeste kunna 
draga endera armeens speser^), förmodendes der hoos, att *! 
kunne och för den tijdhen göra eder got facit opå toUeme i 
Ostersiöön^), förutan alle ♦andre medcU^), som för långt är 
att oprepetera och vij fulle intet förglöma skole. 

♦Men huar och I för denne orsaack kundhen negociera osa 
itt reputerligit och säkert stilleståndh medh Polacken, giordhe 
1 oss der een behageligh tienst medh; och der det kunde skie 
på oogre åbr tillgörendes, såsom i eder instruction formales, 
medh retentione occupatorura^), vore ♦det, så väll för den 
proufiijt skuUdh, som kunde der af föUia i krijgsstaten, så- 
som för desse större vår och rijckzsens säkerheet vidh dette 

*) De inom asterisker inneslatna styckena äro skrifna i chiffer, 
t) Namnet är här icke dechiffreradt. 

tt) AUdenstund chiffem h&r är oriktig, firo de båda sista orden vid dechiff- 
reringen utelemnade. 



867 

Ugisftemas tillståndh, een godh tingh. AlltheoBtundh obb kunde 
eUiest större fara endhstå uhr Pryssen än någor annar ort, 
kt vij de platzeme frå oss leverera skulle*). Men der *det 
idde cum retentione omnium ablatorum tkie kundhe; så moste 
I ja så laaga, at vij på någre åhr åthminstone bebolla porteme 
i Pryssen, rettendes eder efter dhen Instruction och afskiedh, 
lij eder derom efterlåtedt bafue, allthenstundh Ligistema hafue 
lå månge hamnarf) inne i österstöen, det inthet rådeligit ähr. 
H efterlåta dem fleere. På dette fal moste och Sigismundus 
fidkommbligen assecurera oss, ickie allenast för sijn peersson 
oeh efterkommandhe Pollniske konungar, uthan och så väll för 
flijne barn och arfvingar, som för sijne vänner och förvanter.*) 

Och detta är dett, som oss hafver *täckts att comunicera 
medh eder för denne gången.*) Eder Gudh befalendes. Aff 
Stockholm den [18]tt) Novembris, Anno 1627. 

Ad mandatum Sac. Reg. 
M:tis proprium 

sscrbb. 
J. Salvins m. p. 

Anteckning: Pnesent. i Elbing den 12 Deoembris, Anno 1S27. 

Brefret är nästan helt och h&llet i chiffer, dock efter en annan dav än de 
firegAende, försedd med L. Grabbes dechiffrering. Denna är jämförd med och 
firfDÜBtandigad, då flera ord i själfva originalet blifyit öfverhoppade, genom 
Welret i registratnret för 1627, fol. 474. 



W. Stockholm den 28 November 1627. 

Kfter mottagen anderrättelse om Stjernskölds och flottans olycka atrustas hemma 
en sjöexpedition: nya meddelanden begäres; till följd af lugnande nyheter 
flin Danmark, kan trappemas öfversändande uppskjutas till våren. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Sedan vij sidst 
fichrefve eder till, ber Cantzler, frå den 18 huius are fyra aff 
the skepen, som låge för Dantzich, temmeligen sönderskuttne, 
Wjt hemkombne i Elfznabben, och hafue bracht oss den obe- 
hagelige tijdende, att Stiernskildt skall vara bortta, lefvandes 
eller dödh vete the icke vist, och at Capitein Forrath skall sielf 
Iiaf^a sprängdt sigh, när han sågh sigh af fienden öfvermannadt. 
Orsaken till denne route gifva the fulle före, sompt att vare 

*) De inom asterisker inneslutna styckena äro skrifna i chiffer, 
t^ Ordet är i originalet öfverhoppadt. 
tf) BatumsiiEran är i originalet utelemnad, men angifres af registratnret. 






36g 



skep skole hafve hafft för lijtbet folk om bord och tker meaie- 
dehls sinkt; men den besynnerligtte orsaken synes fulle hafve 
Taridt, at the hafve inthett legatt för holet, som tfaem botdt 
hade, uthan at the hafve legat ther l&ngdt ifrå, och således gif- 
uidt fienden tillfelle at småningom komma så stark uth, till tkess 
han hafuer varidt them öfuermannadt. Så medan the åre nu 
således till siöes kombne, och skole uthan tvifuell beflijte sigh 
till att göre, hvad skälmeri the kunne, late vi åter här utbreda 
en hoop af vare örloghskip till siöes igen, sompt till at hoUå 
siöen reen, at then uttsenda köparen må fortkomma, tijt hann 
skall, sompt at förhindra, thet fienden icke blocquerar the an- 
dre vare skep och fabrkoster, som ännu åre ther uthe i Prjs- 
sen eller Lifland, och sompt att vij herigenom mage bekomma 
viss kundskap ifrå eder, huru sakerne nu ther uthe fdrevette. 
Ar fördenschuld vår nådige villie, att I gifve oss om alltt så- 
dant fulkombligen tillkenne. Hvad elliest thet Danske väsendet 
ahnlangar, så sij vij, Gud skee loif, af thett sidste Burei breff, 
att sakerne stå nu något bättre än tillförende, effter Konungen 
begynner nu bolla ett med Rådett. Hvarföre, ther eder ol&g- 
ligit föUe at sende alle knechterne hijt öfuer nu så seent, hop- 
pes vi, näst Gudz hielp, ingen så stor fahra vara, än att 1 JQ 
kunne beholle them till våren, och tå sände them med bättre be- 
qvemligit öfver. Datum St<ockholm den 23Novembri8, Asao 1687. 
Ur registrataret för 1627, fol. 480. 



298. (I chiffer.) Stockholm den 26 November 1637. 

Hed anledning af lugnande underrättelser från Danmark, kunna ännu i Preas- 
sen qvarvarande trappers öf versändande uppskjutas till vären; om Pteossens 
eget försvar. 

Vij hafue åter bekom midt eder skrifuelse, ber Cantzler, frå 
den 14 [bujus uhr] EUbingen, och förnime deraf ibland annat, 
först at I hafue allaredo skickat en del folk hit öfuer efter vår 
befalning och än vele sände Must[ch]amp8 regiemente efter, så 
frampt vintern icke förhindrar eder; så låte vi os 8å[d]ant nå- 
digst behaga, huad I allaredo afsend hafue, och äre väl til fredz, 
ther åhrztiden icke tillåte vil, at dhe öfrigc kunne aferdiges i 
åhr, at I tå beholle them til våren, mädan vi se, at the Dan- 
ske begynne åter fatta mod, och något bettre resolution igen, 
så at vi förmode, at i vintter skall, näst Gudz tilhjelp, ickie så 



I 369 

itoor fahra dädan efter tilletunda. Sedan; at landzens defension 
I och Berdeles Derschow stad skole lida någon raeen, huar I anten 
I icke starckare*) i felldt eller icke [atarckarc] i garnison der 
Tore, än som den sidste disposition, som ifrån Callmar dfuer- 
sindcs, förmällte, det veele vij ju ickie förmoda; ty vår me 
I DiDgh bafuer varidt denne, at efter fienden ligger gemenligen 
kring om Derschow, så moste och vårt feldtläger förholla sig 
dersammestedz, så at staden på det fallet både med den inne- 
bafuende garnison och med lägre[t] nogsampt kan vara försed, 
och lägret blifuer så myckit starckare, der garnisonen i Der- 
schow kommer och der til; ther och fienden helt och hoUet 
oprychte dädan och för een annan platz, så marcherar ju vårt 
lager efter; och såsom Derschow vore på det fallet säkertt nog, 
så vore åter lägret medh dess orts garnison, dijt det komme, 
formerat, så at det likavist ingen fara hafue kundhe. Hvar och 
fienden söndrede sitt feldtläger, blefue en del i Pomerellien och 
een del annorstedes, så kundhe oc I divid[e]ra vårt läger der 
efter, oc lefrera en del der af hoos garnisonen i Dirschow, så- 
6oin vij sielfua sidst giordhe, oc conju[n]gera den andra delen 
medh dess orts garnison, som fienden då lade sig före, sä att, 
faat fiendens läger vore fast större änn vårt i sig sielft, så 
ikulle doc[h] vårt läger med huar ortz garnison, som de komma 
til, äfuen blifua så starkt som fiendens; oc hafue vij förden- 
skuld icke tenkt at exarmera eder derigenom, at vi hafue for- 
drat så mycket folck hijt, uthan sompt dcrföre [att] facilitera 
eder medlen, sompt derföre at vi skulle hafue nogre officerer, så 
och Dogre gambla knechttar ibland här hemma i landet. Huad 
eder ellicst i medlertijd kan afgå der ute, anten igienom siuk- 
dom eller elliest, det vele vi åter i våår ersettia med det nya 
folket, som vij efter tillstundande rikzdagh ut8k[r]ifua late. — 
Til det sidste, huad växlerne och medlen anlanger, derom 
hafne vi här näst tillförende send t eder all ric[h]tigh besked. 
Hoppes alltså, at I skole, näst Gudz hjelp, på all fall och hän- 
delse vara vel försorgde öfuer denne vinteren. Vij ställe alt 
det öfrige til eder sedvanliga flijt och försichtighcet. 

K. M:t8 befallning, 
J. Salvius m. p. 

På baksidan af brefvet står antecknadt med Salvii stil: >originale*, samt dftr 
bredvid i chiffer: Stockholm den 26 Norember. 

Rikskans lerens anteckning: Praesent. i Ellbingen den 12 Decembris, Anno 1627. 

*) I texten står härefter följande olösliga, sannolikt af den dechiffrerande 
nnderstnikna, siffror 38, 29, 23. 

Axel Oxenstierna, IL U 24 



370 

Brefvet är helt och h&Ilet akrifvet i chiffer med ofyan, af L. Orabbe skiif* 
ven, dechiffrering. Denna är dock pä nägra ställen oriktig, men meningen åter- 
finnes dels genom chiffems riktiga upplösning, dels, där äfven denna är oriktig, 
genom jämförelse med registraturet för 1627, fol. 482. 



200. Stockholm den 27 November 1627. 

Förläning af återstoden (elfva bol) af Kimitho socken, till blif vande frihene- 
skåp för Rikskanslerens andre son. 

Vij Gustaf Adolph medh Gudz nåde etc. göre vetterligitt, 
at eåsoni vi för någon tijd seden hafve angedt den hulde, trogne 
och rätrådige tiänst, som oss elskelig, vår och Sveriges Rijke» 
tro man, Rådh, Cantzeler, Legat vidh vår krigzhäär och General- 
Guberneur i Pryssen, edle och velborne herr Axell Oxenstiäma, 
Friherre till Kimitö, Herre till Fijholm och Tijdhöön etc. Rid- 
dere, oss och Sveriges crono bevisatt hafver, och honom pi 
sigh och hans ächtte manlige bröstarfvinger, nådigst skenktoch 
gifvidt siw bool i Kimitho sochn i Halleko häredh i Finland*) 
och således hans äldste son, först att uttföhra sitt friherreståndh, 
väl förseedt och försörgdt, effter som sielfva vårt breef, däröf- 
ver uttgifvidt, vidare uttvijser; allttså are vij beveekte vordne 
af synnerligh gunst och nådig benägenhet för den trogne, hulde 
tiänst, som välbemältc her Axell Oxenstiern, oss, vår elskeligc 
gemahl, lifzarfvingcr och Sveriges crono här till giordt och bc- 
vist hafver, och han och hans barn och effterkommande har 
effter att göra och bevisa förplichtade vara skole, att öka hans 
friherreskap medh ellofva bool i föreskrefne Kimito sochn, be- 
lägne i Haleko häradh och Åbo lähn i Finlandh, som äre Svi- 
Hia, Perssöö, Marke, Illo, Påvelsby, östanåå, Galtarby, Wijk, 
Skeggeby, Sunnanån och Nordanån medh Kyrkiosundz skäär, 
som äro ellofva och treefierdedels röker, dermedh att försöri« 
then andra hans son; i så motto, att vi af synnerligh gunst och 
nåde hafva skenkt och gifvidt välbemälte herr Axell Oxenfltiern 
och hans ächtte manlige bröstarfvinger, erfvinge ifrån erfvinge, 
till ett rätt friherreskap förbemeltte ellofva bool medh Kyrkio- 
sundz skäär i Kimito sokn, med alla sina skattar, hemman, öijw, 
räntta, rättighet, åker, engh, mulebete, fiske, fiskevatn, torp, 
torppeställen, qvarner, qvarneströmmer och alla andra tillägor i 

•) Se ofvan, N:o 23. 



r 



371 



lita och torro, oär by och fierran, som der till Hggie oeh af 
tider legat hafva och opspanes kunne. Således att såssom hans 
ildre son, den förre dehlen, effter vår förrige gåfvo, först erf- 
ver, och den sedhan faller ifrån erfvinge till erfvinge, som hvar 
är äldst till, allttså skall denna vår nådiga gåfvo, först falla till 
then andra her Axels son, Johan Oxenstiern, och hans åchtte 
maalige bröstarfvinger, ärfves och niutes, så länge någen af 
dhem till är, hvarest alltidh den äldre den yngre uthi arffslotten 
loredrages. Kommer honom, Johan Oxenstiern, och hans ächtte 
manlige bröstarfvinger någet dödeligit vedh, då skall den yng- 
»te välbemälte her Axels son, eller hans rätte manlige bröst- 
arfvinger, så länge någep af dera igen är, vara närmest till detta 
friberreskapet och allttsså erfves af välbemeltte ber Axels rätte 
manlige bröstarfvinger, så länge någen af dem öfver och i lif- 
vedt är. Men om the yngre alla ifrånfalla genom döden, då 
giDge den äldste hans son, och hans rätte manlige bröstarfvin- 
ger, åå sidstonnc der till. Men händer sigh, att alle hans sö- 
ner och deras manlige afföde dödeligen affölle och uttslokner, 
då skall offtbemälte friherreskap äter gå och falla under oss och 
efiterkommande konungar och Sveriges crono, uthan någre in- 
ngor, tunga eller besvär. Och hvar den som sidst af ålder, lå- 
ter effter sigh en dotter eller ileere, då må hoon eller dhe niuta 
sll räntta af förbemeltte friherreskap i sechs åhr till brudeskatt. 
Si skall och alldehics förbudet vara, att slita eller sönderdehia 
samma friherreskap, uthan dett skall alltijdh tillsamman blifva 
boos den son, som förbemältt står. Icke skole dhe häller hafva 
machtt där af någet försällia, förbyta eller förpantta, uthan vårtt 
▼eetskap och samptyckio, och där dett skedde, skall dett all- 
dehles vara kraffttlöst. Och skall och hans manlige bröstarf- 
vinger vara förplichtade, så offta någen omskifFtelese skeer i 
legementtedt, odhmiukeligen sökie den herre, som då i rege- 
menttet inträder om confirmation och stadhfästelsse på dette 
•äebres friherreskap, försakrendes honom och der boos om de- 
reg troohet och rättrådighet, och uppeholle den rustningh, som 
dhe effter adelige privilegier skyldige och plichtige äre. Ty 
afhände vi oss och cronen förbemälte bool i Kimito sochn, som 
äro Svidia, Perssö, Marke, Illo, Påvelsby, östanåå, Galtarby, 
Wijk, Skeggeby, Sunnanån och Nordanån medh Kyrkiosundz 
skäär, med sina skattar, röker, hemman och öijar, kyrkiotijende, 
8& och all annen rentta och rättighet, där af åhrligen gå plägar 
och förmehras kan, sampt alla andra tillägor, och dem tillägne 



372 

valbemälte her Axell och hans andre son Johan Oxenstiem, och 
hans effterkommende manlige bröstarfvinger, med sådane con- 
ditioner och vilkor, som förbemeltt står till evärdeligh ägor, 
förbiudandes härmed vårc Gubematorer, Gammar-Rådh, Ståthol* 
lere, Fogder och befalningzmän, att tillfoga honom, herr Axell 
Oxenstiem, heller hans manlige bröstarfvinger häremot någott 
hinder eller förfängh i någen motto, nu eller i framtiden. Der 
hvar och en, som för vår skuldh vill och skall göra och låthi, 
hafva sigh att effterrätta. Till yttermero visso hafve vi detto 
med egen hand underskrifvidt och vetterligen vårt konungzliga 
secret undertryckia läthett. Gifvidt pä vårt konungzliga slott 
Stockholm den tiugu och siuende Novembris, åhr effter Guds 
sons börd ett tusendh sechshundrat på dett tiuga och siuende. 

GuBtavuB AdolphuB m. p. 

Original pä pergament; sigillet är borta, men en rosett af de breda guU och 
Ijnsröda sidenbanden, hyari det rarit fästadt, finnes qvar. 



800. (£ chiffer,) Stockholm den 20 November 1627. 

Dä större delen af det frän Preussen reqvirerade folket na ankommiti kan öf- 
versändandet af det ofri ga uppskjutas till våren. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Åndoch vi hafve 
altt till i dagh hellet skepen afiardige, som [skulle] löpa till 
siös at förfölia the Dantzicher fribytare, och allenast töfaadt 
ther med för motvädret skuld, likvist effter the skepen, som 
hafue legat i Prysscn äre somblige i dag hitkomne oc berätte, 
at en partt*) äre oc i östgöteskären och en part [skole] vara i 
Calmar-sund ankomne med thet folket, som I hijt sändt hafve, 
sä att vi således den förnemste intention nåt hafve, för [hvaw] 
skuld vi besynnerligen ärnat sända bemalte vare*) skep til siöes, 
sä faller oc nu vinttcren in, med långe oc mörka nätter, oc ar 
til befructandes, at oc ovädret slår ther til, sä at farligit blif- 
ver här efter at sända någon flota til siös; derföre hoUavifuWe 
skepen pä all fal ännu färdige vid Elfznabben, men äre doc 
tvehugsse, om vi sända them vi[da]re*) åstad i åhr. Hvarföre, 
medan vi hafve nu således fät mestedelen af folket hit öfuer, 



•) Chiffem är här oriktigt skriften. 



378 

oc TI förmoda derhoos, at ingen Btoor fara skal yppas i denne 
▼intter*) ifrå den Danake sidan, gdrs intet behof, at I hyra nå- 
gra flere skep eller sanda något roeer folk hit i åhr, uthan be- 
hoUe thet öfrige, officierer*) så väl som gemene, til våren*), då 
I med bett[r]e lägenhet oc såkerhet [sk]ulle them hit öfvers&nda. 

K. M:t8 befallning, 
J. Salvius. 

utanpå brefvet står såsom på det föregående: Orig. samt därefter i chiffer: 
Stodkholm den 29 Norember. Bikskanslerens anteckning: Prsesent. i Slbing den 
IS Decembria, Anno 1627. 

Brefret år belt och hållet i chiffer, som dock på många stallen år oriktigt 
skrifren, hTarföre åtskilliga läckor lemnats i den nrspmngliga af Grubbe gjorda 
deduffreringen. Genom jämförelse med reglstratnret för 1627, foL 486, åter- 
innes brefrets nrspmngliga lydelse. 



801. Stockholm den 8 December 1627. 

Allt det Täntade krigsfolket har nn öfverkommit; tacksägelse för råd angående 
Danmark, med afseende på hvilket nödiga åtgärder vidtagits; stillestandet 
med Polen är fortfarande önskrärdt; om penningemedlen; P. Btrassbnrgs 
sändning till Siebenbürgen. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vi late eder nå- 
deligen förnimma, her Gantzler, at sedan vi hade svara lathet 
på edre skrifuelsser de [dato den] 14 Novembris uhr Elbingen, 
och elliest adviserat eder om flere vare desseins, komme oss 
först i går eder äldre breef de dato Elbingen den 5 och 6 dito 
tillhanda, och såssom vi af thet första låthe oss nådigst väl be- 
Itsga den disposition, som I hafve giordt med krigzfolket ther 
ute, så och den flit, som I till theres underhollende anvendt 
hafve, så är oss ock kärt, att vi förnimme, nu icke allenast alle 
vare skep, som låge vidh Pillow, väl hemkombne vara, uthan 
ock att altt thet folket, som I åstadh sändt hafuc är ock väl 
öfverkommit och arriverat. Vi förmode, att derigenom skall 
icke allenest vår Pryssiske armee, som vi hafve ärnat dressera 
I)är hemma, thermed och nå sin behörlige perfection, efl'ter 
Bom vi ock en god deel dertill alleredo uhr Lifland bekommet 
hafve. 

*) Chiffem är bär oriktigt skrifven. 



374 

Sedhan; hvad thet consilium anlanger, som I hafVe fattftdh 
och hijt sändt, öfver thet Danske väsendet, deraff sij vi, och 
med nåder erkenna, den ijfver och nijttelskan, som I, s&ssom 
en trogen undersåte och godh patriot, dragé till vårt och thet 
allgemena fäderneslandzens välståndh; vi hafve ock tillförende 
nogsampt behiertadt dette sakernes tillstånd, så och fattad så- 
dana resolution och giordt sådana praeparatoria ther till alle- 
reda, som oss hafver synts, at sielfve nöden kräfuer, och som I 
aff vår förre schrifuelser see kunne, så att vi ju inthet tvifle 
vele, thet I opå eder sijda med flijt och den vahnlige åhåga 
alle difBculteter superera kunne, såsom vi visserligenn förhop- 
pes, än att fäderneslandet skall och på denne sidan, näst Guds 
tillhielp, väl försvarat varda. 

Hvadh I, för det 3:die, om Lijflandh och Duneborg förmäla, 
den tidende är oss ock genom Majoren K[n]orr, för få dager se- 
dan tillhanda kommen, och ändoch Gud ske loff, allt vahr ther 
till dagz väl gånget, så hafve vi doch fördenschuldh ännu in- 
thet ärnat at förändra edher instruction, uthan, ther 1 kunden 
negociera oas ett någre åhrigt stillestånd på den sidan, sage vi 
thet ganska gerna; men, ehuru I ock lagen, måste I ingalunda 
obligera oss ad restitutionem portuum Borussias, så lenge thette 
Ligisternes tillstånd vahrar, för the skäal och motiver schulldh, 
som i vare förre bref införde are. 

Till thet 4:de; medlen belangende, derom hafve vi eder 
näst för thette all richtighct tillsända låthett, så at vi inthet 
ihugkomma, at någon tingh vidare härifrån fehlas skulle, utan 
troo visserligen, ther I the 200,000 daler ther optaga kunne till 
at betalas in Majo och Junio, att I skolen sedan i thet närma- 
ste väl komma till rätta in till öpet vatnet. Dessemellan vele 
vi och här ingen möda spara, att alltt, hvad vidare kan behöf 
ves, och sijn richtighet bekomma skall. 

Sidst; hvad den Paul Strassburger vidkommer, derom I för- 
målen, så finne vi icke orådeligit att hoUa en sådane persson 
uthi thett hofvet. Men alldenstund vi kunne icke bequemligen 
sända honom någon fulmacht och instruction härifrån, som thet 
sigh bör, för detta sakernes tillstånd och vägernes osäkerhet 
schuld, då kunne I handle med honom, huru mycket man skall 
åhrligen spendera på honom, och sedan gifva honom een In- 
struction, på hvad han ther skall utträtte, och en fulmacht eller 
creditif till Princcn och Princessin, lijka som till att residera 
ther, att assistera Princessinnen under vårt nampn, hvartili 



\ 



I 375 

I Kenoes välstånd fordra kan. Och kunne I aftale med honom, 
I jenom hvad Tägar correspondentien bäst holias kan ; hvar theU 
kunde skee genom Slesien synttea thct väl bäst, men hvarthen 
Tagen eller genom Polen opracticerligen vore, sä moste han 
görat genom Venedig. Detta alt kunne I med honom aftala till 
Tår vidare ratification, hvilken vi deropä uttgifve vele, sä snart 
thett kan blifve nägot säkrare häremellan. Datum Stockholm 
den 8 Decembris 1627. 

Bfter rpgistrataret för 1687, fol. 602. Originalet, som förmodligen varit 
^lifret i chiffer, fattas, men en samtidig sekreteraren Qmbbes afskrift, dat. den 
5 December, finnes, som dock bar stora läckor, sannolikt emedan chiffern varit 
otydlig. 



803. Stockholm den 12 December 1627* 

Sakerbetaätgärder för några skepp under yintem ocb folkets underhäll. 

Gustaf Adolph etc. Vär synnerlige etc. Vi kunne eder, 
her Cantzeler, nädeligen icke förhoUa, att vi hafve affardet till 
fliöess trij af vare örlighskep, nemligen Pelikanen, Svartte Hun- 
den och Storken, mest för den orsak skuldh, att vare breef 
motte gä säkert uthöfver till eder; sässom ock till att sökia re- 
Tance opä de Dantzicher, der deres skep vore ännu i siön. Och, 
medan dett nu är sä seent opä ähret och fulle ovist ähr, hvar 
de kunne komma i vintterhambn, hvarföre, der ock sä vore, att 
frostett toge sä starkt öfverhanden, och vederleken dett förhin- 
drade, att de icke kunna komma hijt uttöfver igen för vintte- 
ren, utan trängde till att löpa inn i Pillow, och der taga sin 
vmterhambn, sä är vär nädige villie, att I dä förordne dijt sä 
mycket folk, som kunna hoUa omkringh dem een dragé rvaak(I) 
och flitig och stark vacht och värdh, sä att de mage blifva väl 
beholdne. 

Hvad folkes underhold vedkommer, som nu utöfver föUier, 
flå kan det fulle underhoUes med proviant, eflPter deropä är der 
flammestädes tämmeligit förrädh, dock säge vi aldrahälst, att om 
möijeligit vore de antten kunna komma nägerstedes inn i Sven- 
ske skären eller till nägen lägligh ort i Danmark, derom I ock 
^Ule låtha dem göra sitt bästa. Datum [Stockholm den 12 De- 
cember 1627]. 

Ur i-egiBtraturct för 1627, fol. 608. 



376 



808. (/ chiffer.) Kopparberget den 6 Februari 1828.^ 

Krigsfolket i Prenssen ; Bikakanslerens betänkande begäras med anledning af , 
öf versända förslag öfver krigsfolket och medlen för det kommande filttåget; , 
förbundet med Danmark; åtgärder för stängande af Danzigs handel; Eonnn* 
gens snara ankomst lofvas. 

Vij hafue, her Cantzler, för nogre dagar sedan bekommedt , 
åthskillige edre skrifuelsser, deraf vij blandh annadt förnimme , 
dhen disposition och förordning, som I på krijgzfollcket i Prys- 
sen bådhe uthi fällt och garnisonerne giordt hafue, sästom och ^ 
om huadh foUck I hafue ärnat tillkommendhe vår at sända hijt 
öfuer. Late oss så[le]des*) den nådeligen väll behaga. , 

Sedhan och till det andra; Såsom I uthi samma eder skrif- 
uelsse formale om dhe tio*) compagnie[r] värffuede, som I veele 
beholla och dhe andre, efter som vij edher befälet hafue, af- 
dancke, så, allthenstundh sakerne nu nogorledes annars före- ; 
veta, än såsom då vij eder befaltte, hafue vij eder och så vår , 
meening derom veelat tillkienna gifua, att, om vij medh all ' 
macht skulle komma öfuer åth Pryssen i våår, kunne vij tiU 
efveutyrs väll behöfua dhem, och fördhenskuUdh gierna sij, at, 
der dhe ickie allareda afdanckede vore, för än detta vårt breef | 
kommer eder till hända, at I dhem då beholla, till dess vij I 
kunne förnimma, om vij kunne komma åth Pryssen eller och | 
skole blifua här hemma. Elliest ähre dhe, som I förmeene till 
at afdancke, mästedeelen Svänske, huilka om dhem blefue no- j 
got till rest, och penninger till deres afbetallning tillräckie ville, 
kunne på annat sätt antingen medh nogre godz här i Sverigie 
eller elliest, som man bäst kommer åth, oontentcres. 

För det tridie; Allthenstundh sakerne*) hafue sigh nogorle- 
des ändrat, sedhan vij förre reesan skrefue edher till, och nu 
förmodeligit ähr, Konungen i Danmarch skall alleena kunna main- 
tencra sijn stat denna sommaren öfuer; så hafue vij achut 
någorledes lämpa vare saker dereffter och författa låtett serde- 
les förslagh på krijgzfoUket, huru mycket vij vele deraflF bruka 
på huar orten och eder dem här medh tillhanda*) skicka. Deraf 
I kunne förnimma uthi ded första, numero primo, at der sh 
skäll. Konungen i Danmarck förmodeligen kunde tilkommende 
våår blifua bestående, huru starcke vij på ded fallet förste vkir- 
dag achta oss öfuer ått Pryssen att dermedh föra itt offensivttm 

*) Chiffem är här oriktigt skrifven. 



377 

lom. Sedan, numero secundo, der och öfuer förhoppningen 
f] tilldnga kunne att laaten föUo honom för svåår, och vij för- 
BtkuUdh ickie till Pryssen kome, huni roykit foUck vij då 
ae att bmka här hema hooa osa, aåaaom och huadh foUck I 
uthi Prysaen behoUa akola och före dar itt defensive krijgh 
aedb; deaalikeat och huadh follck vij till Lijflandhz defenaion 
Inika vele. Så och, numcro trij, oro akepzflotan, huruledea 
piöen tillkommende aommar föraörriea akall; och aidat aändhe 
^j edfaer itt föralag om medlen, huruledea och aff huadh vij 
lihrroeene foUcket på huar ort i aynnerhcet underhoUea kan; 
irtaom I af föralaget, numero fyra, om vij akole medh alla macht 
[komma åth Pryaaen och, numero fem, om vij här hemme blifue 
lakole, hafue till att förnimma, nådeligen begärendea, I medh 
Iforste vele oaa hårom edher mening tillkenne giffue. 

Till det fierde; På det I och mage vette, huru vidt vij i 
idet Danake väaendet engagerade ähre, aå hafue vij gienom vårt 
IXijckzrådh medh dhe Danake Sendebudben tractera låted och 
lihr endelea dem emellan till vår och Konungen i Danmarchz 
rntification bealutett aåaom föllier: först; vij på vår aijda till 
iKonuDgena bäata uthi Danmarck akulle bolla otta örligh skiep 
laedh follck, atycken ammunition och all tillbehöör uthi aex 
laånader uthan vedergälldningh, huilken akulle coromenderas 
aff vår Yice-Admiral medh nogre andre anhängiende con- 
iditioDer, flottan*) och deaa commendo angående, dem I ae- 
dan förnimmandea vardhe, aå anart*) vij här näat eder till- 
ikrifue, och akall dette förbundh vara uthi näst efterfölliande 
trij åhr, doch oaa det förbehoUit, der lägenheten så fordrade och 
aoger merckelig nödh vore förhanden, at oss då står fritt att 
kalla dhem tillhakar igen, när oss så synes. Deremoot skall 
Konungen i Danmarck och Danmarchz chrone först låthe för- 
binda i Sundet, att ingen tillförningh må skee på Dantzig, och 
der då noger emot förbodh undcrstode sigh at löpa dijt, dhen 
samma akall, när han kommer tillbakara igien, göres till prijss, 
medh mindre han kan bevijsa aigh medh vårt tillatåndh hafue 
lapet dijt in och till oss aflagdt vår tull. Sedan skole dhe och 
kielpa till at hoUa*) siöen reen för dhe Pollniske och Dantziger 
^jbyter sampt andra Dantziger farer och dhem antasta, huar 
dhe dem öfuerkomme kunne, aåaom och tillstädia, att vare akiep 
mige samme frijbytere anfalla på de Danske strömmer och far- 
▼attn, huar dhe kunne medh dhem tillhopa komme, huilket ähr 
*) Chiffem år hår oriktigt skrifvea. 



1 



378 



för 088 een temmelig stoor advaDtage utki vare desseiner, och for* 
hoppes, at Ö8ter8iön igienom dette medellet skall kunnehollesreeB« . 

Till det fempte; förnimma vij och af eder skrifuelsse, ai I 
ähre sinnadhe tillkom ro en dhe våår at hyra nogre frachtskiep 
och ko8ta derp& noget foUck, och holla siöen reen, och faarten 
sluta*) pä Dantzig, till dess vår skepzflotta kan komma till 
fiöes. Så kan fuller detta edert förslagh vara gott, och kunna 
vij detta ickie ogilla, om vinteren hölle sigh starkt in på vå- 
ren, och vare skep för frost*) och vrakis skuldh icke kunne så 
hastigt komma uth. Män der vederleken annorledes fooger, och 
siöen nogot tijdigt kan blifue reen, holle vij better, att I dett 
medlet läthe beståå, anseende dhen stoore omkostnadh, som 
derpå löpa vill, bådhe medh fräckt och annadt. Vij veele be- 
äijta oss om, der vederleken nogorledes tillsäger, sä bittidha 
hafue vare skep i siön, att dhe, för än nogen skiep skall löpa 
uth eller in i Dantzig, skole allarede vara der före. 

Sidst; det I formalen uthi een af edher skrifuelsser, att I 
ähre icke väll tillfridz medh det commcndementet uthi Pryssen, 
uthan at det misshagar eder dagcligen meer och meer, veet 
Gudh, at det oss mykit afficerer, ickie vetendes, hvaropå skul- 
den hänger, och sage vij fördenskuUdh gerna, ati I specialiui 
oss derom tillkenna gifue, såsom [och] nådeligen begiere, I velie 
dragé omsorg, at sakerne ickie deste mindre mage blifue uthi 
godh esse. Vij vele, teckes Gudh, medh förste öpet vatten, med 
ehuru ringa foUck det då i förstonne skee kan, vara der hoos 
eder, om vij ickie af det Danske väsendet förhindredc värd«, 
det vij ickie veele förmoda, alldenstund Konungen och Rådet 
ähre nu eensse och tage bettre sigh vercket an än tillförenne 
skedt ähr. Elliest låthe och Staterna sigh den saken temmeb- 
gen vara anlägen; dhe hafue nu, som man förnimmer, liildi 
försörria iUstningerne, Stade och Gliichstadh, medh penniDga^t 
proviant, ammunition och annat tillbehör, så at förmodeligit åbr, 
det fienden denne vinteren föge derföre uthrättendes varder. 
Dette vij eder för denne resan nådeligen ickie villie förholle, 
hemstellandes alltsammans eder discretion och venlige flijt. 

Anteckning: Preeseut. i Marienburg den 6 Martij, Anno 1628. 
Originalet, som augifves vara ett dnplettexemplar, är helt och håUet i chif* 
fer samt saknar datering. Chif fem är, utom på de stållen der den är orik- 
tigt skrifven, af L. Gnibbe upplöst. De olösta ställena återfinnas i registratnret 
för 1628, fol. 66, hvarest och dateringen är den här ofvan stående. 

•) Chif fem är h&r oriktigt skrifven. 



37» 

Ulf verand den 8 Februari 1638. 

ÜBderhAiidlingen med Polen; om förslag på rekryter ; om vexlar på Holland. 

Vij hafue, her Cantzler, iblandh anndre edre skrifuclsser 
ikoromidt nogre frågepunctar, fridztractaten angående, dcrpå 
begiäre vår vijdcre information, och veele eder fördenskulldh 
31 svaar nådeligen ickie förholla: 

Först; det I begäre veeta, huruledes I eder uthi tractaten 
krholla akole. In priucipali negotio, så frampt dhe Poler nogot 
lerom örckia, så ähr eder tillförne vår mening*) derom nogor- 
ledes kunnogh och orsaken, at eder ingen instruction gifuen 
deropå, ähr, at denne tractaten var inthet meer förslagen an på 
ttettijo åhrz stilleståndh, dertill och hufvudhsaken skulle*) up- 
"•kuten varda. Huarföre hoUe vij det före, att I inthet inlåte eder 
iii\ii nogor handel medh dhem deroro, allthenstundh, [såsom] vij 
Täll kunne tänckie, sökia dhe inthet annadt dermedh än få Prys- 
ten och Lijfland igien, och kunne dhe fördenskuUdh till even- 
tyrs cedera oss noget på deres förmeente praetension på Sve- 
rigic, så länge dhe få vår fördeel uthur händernc på oss och 
•edan efter deres sedhvane inthet meera hellet, iithan falla medh 
tlla machtt emoot oss på Sverigie. Derföre, om roykit urgeres 
derpå, så skutcr heele saken på oss, föregifuendes, at I inthet 
Wue kunnat fådt nogon instruction om hufvudhsaken, allden- 
stundh seenest vijd Derschow var intet annat omtalat an tret- 
tijo ährs stilleståndh och förvänte vår resolution, hollcndes så- 
ledes den saken in suspenso, så länge I få annadt beskiedh ifrån 
0S8, eller vij komme sielfve dijt uth, huilket, om inthet annet 
Vmder ähr i vägen*), förste våårdag skiee skall. 

Sedan; tittlerna belangendhe, det gör oss lijka, huruledes 
Konungen i Polen vill titulera sigh sielf, eij heller ligger der 
macht opå, huadh han oss kalla vill; men tittelen aff Sverigie, 
▼eele vij honom ingeledes tillstädie. Kunne I uppfinna nogon 
modum eller sätt, så at ingendera af oss nämbdes, vore fuUer 
det bäste och beqvämbligestc medlet sådane disputatzer at undh- 
^ijka; doch sä, at I eder deruthinnan fliteligen achta för aequi- 
vocationer och så lämpa saken, att ickie deste mindre både vår, 
8i och Konungen i Polandz, peersson deruthinnan begrijpes och 
roedh tractaten förobligeres. 

') Chiffern är hår oriktigt akrifven. 



380 

Till det tridie; kuadh fullmacbten vidhkommer, flom I 1 
gieren renoverat blifue och eder tillskickes, ahr inthet möijeli( 
för denne reeean skiee kunna, efter hon ähr qvarlefd i St 
hoUrn, iitban, när Gudh vill vij dijtkomme, veele vij defectei 
deruthinnan bt>tba låtha och henne sedan medh galeijen ec 
tillsända. 

Till det fierde; det Churfursten vill interponera sigh u 
denne fredztractaten, kunne vij väll lijdha och unne hon( 
gierne dhen ähran, allenast I in ceremonialibus*) ackte vAr re] 
tatz och högheet. Eder drager väll till minnes, huadh vij taal 
medh öfuermarskallcken om denne saken, at han hoos Koni 
gen och Stenderne i Polen ville göra det förslaget, att dhe vi 
updraga Churfursten heele Pryssen, och att han deremoot sai 
medh Dantziger stadh refundere oss alla sumptus belli, allde 
stundh dhe Poler sielfue sä högtrafuedhe ähre, at dhe näpligi 
der till förstå skole. Sedan, att de Pryssiske städerne Ellbinge 
Marienburg, Derschow etc, som vij nu innehafue, fullkomliga 
bliffue caverade pä deres religionsfrijheet, privilegier och aod 
immuniteter, ehuadh nampn dhe hälst haffuc kunna, sfisom o< 
heele Lijfflandh cederes oss och Sverigies chrone in perpetoai 
och vore fuller det bästa medlet, som för denne tiden fins( 
kundhe, såsom och I sielffue väll veta vår mening derom, d( 
noget sådant proponerades, att I och dirigere sakerna dereft« 
som I veete oss och fadernesslandet lända till bästa, det t 
eder discretion och vanlige flijt hemställa. 

Sidst; at I hafue admitterat Churfursten af Saxens interp« 
sition, hafue I giordtt väll, och såsom vij sij, at dhe Poler N 
gäre ett stilleståndh öfver vintteren, så kan ded fuller på bådh 
sijder betänkligit vara, män såsom vij de longo sij kunna, ekt 
stillestondet vara eder nyttigere än krijget för alle hände orM 
ker skuUdh, serdeles för dhem som I sielfue i eder skrifuelf«! 
förmäla. Aff Ulfvesundh dhen ottonde Februarij åhr 1628. 

Post scriptum. 
Vij hafue, her Cantzler, låtet göre ett förslagh på recreucr, 
som vij hafue achtadt öfuer åth Pryssen i tillkommende viir, 
och sadt det så högdt huar trldic man till afgång; så, effter vij 
ickie troo, det skole så monge gåå af, begäre vij, at 1 veelc 
sändhe oss vist förslag derpå, huru myckit I mene, det akall 
veela behö fues. Vore det så, att ickie så myckit ginge aff och 
•) Chiffem ftr här oriktigt skrifven. 



381 

öfner behöffdes, Yore det väll, alldenstundh vij vftll behöiue 
dicket här hemma. 

Vij ville fnller och hårmedh tillskicke edher lettre de cre- 

på dhe tuhundrede tusende daler; om vij hadhe der full- 

»mblig beskiedh oro ifrån HoUandh, det vij medh det första 

rvänta, då skole I och oförsummet få all beskiedh till edher. 

n uthi medier tijdh dragés nogre växlar dijt och blifue pro- 

Mteredfae, kommer där af, at Erich Larsson hafuer skrifuit sijne 

letorer till, när han kom till Callmar ifrån Tysklandh, att han 

liUe först medh oss om sakerne aftala, för än någre växler på 

»nom dragés skulle. Huarföre, ähr protestation skiedd på no- 

;re växlar, kunne I tillsäija Camerereren, at han straxt gör re- 

irotestatioD deropå tillhakor igien till vijdere beskiedh. 

Sedan hafue vij lätedt cifferera alle förslagen och till alla 
iiammerne lätidt tillöke 3 nuUor, på det, om det komme i an- 
dras händer, at summan ickie så lätteligen kunne finnes opp 
!ach lite eder derom förnimma, på det den, som dechiffrerer dem, 
Wi veeta sig derefter rätta**). 

Anteckning: Pnesent I Marienburg den 6 Marti j, Anno 1628. 
Originalet, som angifrea vara ett dnplettexemplar, är helt och hållet i chif- 
ler, som med nndantag af de ställen där denna är oriktigt skrifren, är af L. 
Gnibbe upplöst. De olösta ställena återfinnas genom jämförelse med afskriften 
i Tegistiataret för 1628, fol. 68. 



t 



I S05. Stookholm don 16 Februari 1028. 

I 



Om TPTriaffårerna med Holland; medlen till krigsfolket i Preussen; om säker 
rnlla öfver krigsfolket därstädes; föreskrifter och fullmakter med afseende 
p& underhandlingen med Polen. 

Efter vij fömimme, her Cantzler, af nogre Rostocker sku- 
tor*), at hafuet, Calmarsundh och Stockhollros skären ähre mast 
reene, sä late vij [nu] åter löpa et skep öfuer till Pryssen medh 
kupletter af dhe bref, som vij eder sidst för detta de dato Kop- 
perberget den 6 och UUffuesundh den 8 hujue ifrån Calmar 
öfuerskickedhe. Och mädan vij iblandh annat förmällte oss 
veela sända eder een vijssare beskedh om fleere saker, när vij 

*) I registraturet tillägges här: »som för fä dagar sedan ähro tädan Inpne 
och na liggia här i Diurehamn > etc. 

**) Dessa förslag finnas i behäll i Oxenstiemska samlingen, B. A. 



382 

skulle komme till StockhoUm, så skicke vij eder tfaet nu till* 
hända. 

Och till det första; huadh penningemedlen vidhkommer, der 
om I Doget lijtet rören uthi edert sidsta breef, 8& bij vij na 
vidlyftigerc af Gamerererens skrifuelsse, at växlerne are störste 
delen medh protest gftngne tillhakas, och förnimma vij orsaken 
allenast komma dher af, at Yäzlerne ähre förr kommna *kidp^ 
mannen*) på händerna, än han hafuer fåt Erich Larssons advis- 
bref thcTom; men det förnämbste, som hafuer giordtt Tripea 
misstrogen, såsom vij hafue här förståt, ähr thetta, atGerdt haf- 
uer draget växlarne på honom den 4 Novembris och ther ^hoos') 
förmällt, at tå allereda var contraherat medh Erich Larsson der 
om, theremot then andra hadhe Erich Larssons bref uhr Tysk- 
land h, at han ingen vexell skulle acceptera, för än han 6oge 
vijdere beskedh uhr Sverigie, och fick sedan Erich Larssons 
skrifuelsse, at Erich var ännu ickie hijt kommen den 7 Novem- 
bris, therutaff han hafuer meent, at Gierdtz bref moste van 
fallsk, och fördenskulldh inga fleere acceptera veclat. Män si 
hafuer han lijkevist ickie protesterat cmoot betallningen, uthan 
allenast emoot accepteringen. Och förthenskuUdh hadhe Gerde 
bordtt strax reprotestcra och tiUijka sändt honom advisbrefuet 
tillhanda; doch ähr ingen tuifuell theropä, sedhan han hafuer 
fådt lettres de creance, att växlerne blifue ju contentcredhe. 
Män at crediten ähr therigienom försvaget i Pryssen, det hadhe 
Gierdt väll ändra kunnadt, huar han hade vijst *köpmännerna*) 
ther Erich Larssons creditifbreff. 

För thet andra; huadh thc tu hundrede tusendh daler vidh- 
kommer af Loviss och spannemålsshielpen, om huilcke vij sidst 
advisercdhe cdher de 17 Novembrisf), at vij hadhe nu länge se- 
dhan låtedt negociera derom i Hollandh, så tuifier fuUer bådhe 
Lovis och Erich slät intet här på, at the ju varda nöijachtigt 
svar bekommendes, och kundhe fulle fördenskulldh strax gifua 
edher credit der på, men efter summan ähr stoor och kiöpmsfl- 
nen misstrogen, tå kan man än ickie väll nämpne edher dhem 
eller belasta dhem, för än man får theres svaar igien. Och än- 
dock vij hadhe fuUer förmodat, svaret skulle till thenne tijden 
hafue varidt här eller i Pryssen, så moste vij doch tillskriffue 
dette denne vägernes besvärligheet till at correspondera, at det 
inthet ankommidt ähr. Försäkre edher doch deropå, at I kåc- 

*) Chiffern är för de inom asterisker inneslutna orden ofiktig. 
t) Se ofvan, N:o 296. 



383 

feUgen och fritt mage optaga tfaeniia summan tfaeropä i Prys- 
, hnar I bäat kunna, och när I then behöfve, och förvisse 
m alldeles om bctallningen i ^Holland*), allenast att I dhen 
^kiuta aåaom vij tillförende *förmälte*) in i Majo och Junij 
er, t& the *hcnne*) ther otuifuellactigligen bekomme skolc. 
eele doch ickie deste mindre se till, at vij medh det fdrsta 
kieke eder ecn ansenlig summa penninger hädan uhr Sverigie, 
blijdvädret än sä varar, och siöen reener är, efter som vij 
ierdt bädbe härom och annadt vidlyfftigere hafue tillskrifua låtedt. 
För det tridie; och ändok vij sidst uthi det öiFuersände för- 
iagh om folket *lätho sättia*) afgängen i Pryssen till een tri- 
Cedeell aff hela armen ther sammastädes, förmenendes at ther 
ifter förordna recreuerne til ät första vårdag, likvist efter tet, 
at ja starckare vi här hemma blifua kunne, *ju bette re ähre*) 
vij ther medh tian te, oc vij elliest af edher skrifuelsse förstå, 
at *thet*) siucknade folket, dess Gudi skie lofF, mast kommer 
■igh före igien, så at vij förmodhe thet afgången till cväntyrs 
ickie blifucr sä stoor, som vii i förslaget satt hafuom, thcrföre 
Wale vij nådeligcn, att I sända oss een säker rulla tillhanda, 

fkuTu 8tor I förmecnen affgången vijst blifua, på thet vij vist 
fliuta kunne, huru roykit vij här behoUa kunne. 

Till 6erde; fullmachten belangende, then hafue vij och på 
f edher begäran öfuerscdt, och så vidhc förand ret, som oss för 

! denne gången hafuer syntz bequämbligast vara, huilken vij eder 
kär hoos tillhanda sände**). 

Men huadh, för det fempte, tittlerne vidhkommer, endoch 
f' vij sidst de 8 hujus skrefue eder till, at ther kunde föga makt 
' ^P^ %g^^f huru Konungen i Polandh oss kalla ville, allenast at 
^j icke tillstadde honom titelcn af Sverige, likvijst, sedhan vij 
iD8trnctionen öfucrsedt hafue, befinne vij thet bäst, att I heller 
Wla eder i then puncten vidh instructionen, ty skall han skrift- 
ligen förobligera sigh, sä moste han ju sättie någon, emot huem 
W skall sigh förbindha, och fördenskuUdh ähr nödigt, at han 
o%B nämpna moste. Skall han och nempna oss, så moste han 
oförvägerligen gifue oss thet namn och tittel, som vij af ingen 
annan än Gudh och naturen erkenne, efter som I sielfue veete, 
att ok i privat contracter the instrument, som anten inthet nampn 
iDsättia eller ock sättia ther ett fallskt eller annadt nampn in, 

*) Chiffem är för de inom asterisker inneslutna orden oriktig. 
y) Denna fullmakt, äfvensom den h&r nedan i slutet af brefvet omtalade, 
i^v i riksarkiyet icke kunnat återfinnas. 



384 

det vare sigh sedhan ondt eller gott, tbe räcknes ju lioos aB 
foUcher för olaghlige och krafftlöse. 

Hvadh, för thet sidstc, then Liseman vidhkommeT, tfaa 
om late eder tet nog sagt vara, at I ändeligen Yända ten od 
sådana casus in consilium. Huadh I nu uthi een och anoi 
motto förrätta, och huru vijda I alltidh komma, therom ved 
vij, att I så hur efter som här till oss alltidh fliteligen adyjsefl 
hallst medan siöen ähr nu reen, och förmodeligit äfar, att ha 
och härefter så blifua skall. Aff StochoUm den femptende P< 
bruarij 1628. 

Vij sanda eder tillhanda, her Cantzler, tvenne fullmachtai 
den ene restringerar sig till eder Instruction, huilken I fön 
kunne vijsa, men huar dhe dhen [icke] vedertaga*) ville, kmui 
I vijsa dem den andra som absolut**). 

Anteckning: Pnesent. i Marienbnrg den 6 Martij, Anno 1688. 

Originalet är helt och hållet i chiffer, som dock på många Bt&llen ir Al 
aktig, hvarföre den icke kunnat af L. Orubbe på dessa ställen dechiifiera& Da 
riktiga meningen framgår genom jämförelse med registraturet för 1628, foL 71 
hvarest dock tillägget efter dateringen fattas. 



806. Stockholm den 28 Februari 1688. 

Då 200,000 daler na komma att öfversändas, förbjudes Rikskansleren att draga 
yexlame på Holland. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige ynnest etc. Andoch 
vij skrefvc eder sidst till, ber Cantzler, att vij förvänte dagligen 
beskedh uhr Holland på de 200,000 daler, befalendes, att 1 fritt 
skulle optaga bemelte summa ther i Pryssen, hvar I kunde och 
försäkra dem vist om betalningen i Holland uthi Maij och Juoij 
månader, icke dcste mindre, effter Gerdtt skrifver oss de 6 hu- 
jus så klageligen till om videre pennigeendtsätt uhr Sverige, 
och vij än nu ingen förklaring uhr Holland bekommit hafve, 
skepct ligger och qvart, ther medh vij sidst skrefve eder tjJl» 
och thessförutan förmodeligit ar, att siön skall och har efitcr 
alt reen blifve, effter såssom vare skep ligge nu lösa för iyen 

•) Ordet »icke» fattas i originalet och det följande kr orikticrt dechiffre«*» 
h vilket synes, om man upplöser chiffern. 

PK A*^ ?*^.!^^ ^"^^t^ ®*^ ^"*' ^^ tydligen &r skrifvet med oriktiga siffror, hr$i- 
iL^^t dechiflrerande val har upplöst de s&rsküda bokstafvema, men ei kunntf 
finna meningen, biffrorna äro med upplösning: 44[s]18[t]62[ö]36[f]78[t]l»[öl7ipi. 



385 

f Blflzoabben, therföre hafve vij vår mening så Yida förftndret, 

«tt Tij Tele medh den första sända eder bemalte 200,000 daler 

Hdu koppermynt öiFver medh sex vare örlig skep uhr Sverige. 

iDeh såssom vij af öfvers&nda effterrettelsse förnime, och I sielfve 

■f medföliende contrabalance see kunnen, att I kunnen väl be- 

Ijelpa eder ther uthe altt öfver Martij månadh, så vele vij så 

kiga, att I skolen bekomma 100,000 daler ther af vist in Martio, 

mth then andra halfparten in Aprili. Förbiude eder förthen- 

p«kiild härmedh, att I inge peninger mera ther opå dragé, hvar- 

ken genom vechsler till Holland eller på tullen i Pillow, effter 

^aäsom I här ifrån på sagdan tidh skole vist endtsätte varda. 

iBder Gudh befalendes. Aff Stockholm den 23 Februarij, Åhr 

[1628. 

I GustavTiB AdolphuB m. p. 

I Post scriptam (till det i chiffer akrifna exemplaret): 

I Och om I hafue allarede taget up nogot therpå, så läther 
I oss medh hast derom veeta, på dhet vij roåge veeta till at ställa 
; ordre på betallningen. 

Anteckning på det i chiffer akrifna exemplaret: Prneent. i Marienburg den 
S Hartii, Anno 1628. 

Brefret finnes i tränne exemplar, det ena i vanlig skrift, försed t med Ko- 

nimgens namnunderskrift, det andra, rid hvilket ofv anstående postscriptum &r 

I tfllagdt, är helt och hållet skrifret i chiffer och &r i stället för med den van- 

I liga nnderskriften försedt med attest angående likheten med originalet af Johan 

I Salniia. Utanpå detta ar anteckningen om pnesentatnm gjord. 



W7. Stookholm don 81 Kars 1628. 

Befallning att, om sjön är ren, sända kmt ifrån Pillau till Srerge. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerliga gunst etc. Efiler dett, 
her Cantzler, pä den andre sidan hoos eder är temmeligh provi- 
sion och förråd på krut, och vij pä denne sidan icke äre synner- 
lige der medh försedde, derföre är vår nådige befallningh, att I, 
så frampt siön är reen och säker, förskicke oss hijt uthöfver een 
tridie part uthaf dett krutet, som är in pä Pillow i förrådh; och 
ba man dijt sända sä myckitt i samma stadh igien ifrån Ellbin- 
gen. Men är icke siön reen, då hölle vij bätter, att I dett icke 
sfsende, uthan heller behälladt, till des dett kan gåå säkertt. 

AmI Ommutiema, II. U 26 



386 

Eder Gudh alzmechtig befaUaodes. Aff Stockholm den 22 Mardj^ 
Åhr 1628. 

Ur regiRtratnret för 1628, fol. 181. 



808. Stockholm den 81 Mars 1638. 

Om betänkligheter vid den Öf versända ratificationen af fördraget med Danmaii; 
Grefven af Solms antagen i svensk tjänst; hans, Rachs och Lan Nilawni 
afsändande till respective Danmark, Lübeck och Frankrike. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vi hafve, her Cantz- 
ler, för detta befahlatt att skicka eder tillhanda en copia af den 
afskeden och förbund, som emellan vare och de Dantzske Rikzrid 
uthi Stockholm till vår och Konungen i Danmarkz vidare ratifi- 
cation giord och slutten var, och tvifle vi inthett, att hon ju eder 
väl är tillhandakommen, deraf I hafve kunnet förmärkia, humle- 
des heele handelen dem emellan afluppen är. Nu sedhan hafver 
Konungen i Danmark tillskickatt oss sin ratification, deruthinnaa 
han inthet hafver fölgdtt sijne sendebudz och Rikzrådz concept 
eJFter, uthan en dehl derutinnan ändratt, en deel alldehles titt- 
sluttedt och alltt så lempat och lagatt, såm hans egen nytto och 
fohrdel dett hafva syntt* bäst fordra, efFter som I af copian af 
sielfve ratificationen sub lit. A*) hafve vidhlöftcligen att fornimmt. 
Hvarfbre, medan vi ingeledes hafve kunnat gifva oss denned till* 
fredz, hafva vi strax genom vår skrifvelsse der på replicerat, bni* 
kändes derutinnan dhe skääl och argument, som vi hafva vist tiO 
den saken bäst kunna tienligit vara, såssom 1 af copian sub lit. 
B*) förnimmandes varde. Vi befähle nådeligen, att I dem öfveräj 
och oss eder meeningh och betenckiande der utinnan med förste 
förständige och tillkenna gifve. 

Uthi desse dager är och Grefven af Solms till oss kommen, 
hvilken, oansedt han är uthi Konungen i Danmarkz tienst för 
Rädh och Prtesident uthi Krijgzrätten, sä hafver han doch likväl 
der hoos, medh Konungen i Danmarkz tillåtelsse, oss sin tienst 
presenterat; och alldenstundh han är en discret man af god« 
qualiteter, hafve vi och honom uthi vår tienst antagett, och ho- 
nom strax afterdat tillbaker ått Danmark igen med sådanna »h- 
ronder och befalningar, som I aff copian lit. C*) sij kunne. Vi 
hafvo och afskickatt herr Rasch åth Lybeck, medan Hanssedftgen 

•) BiUjrorna A, B. och C. finnas i behåll i Oxenstiemska samlingen: F<5r- 
h andungar mellan Sven;« och Danmark 162ö — 1653. R. A. 



387 

påstår och Secreteraren Lans Nileson åth Frankrike. Hvsdh dem 
krar p& sin ortt att förrätta oppålagdt och befahlatt är, hafVe I 
tfll att Bij af dehrea instructioner, hvilke vi eder uti lijka motto, 
ander Ut. D. och E.*) tillskicke, n&deligen befalendes, att I och 
«C8, hvadh såaom hooB eder förelöper, tijdigt och flijteligen com- 
ininicera och tillkenna gifva. Detta vi eder nädeligen icke hafve 
Telet fbrholla. Gudh allzmechtigh eder befallendes. Af Elfznab- 
Un den sidste Martij 1628. 

Gustavns Adolphus m. p. 

Anteckning: Praesent. i Elbing den 18 April, Anno 1628. 



S09. Stockholm den 81 Man 1628. 

Betänkande begares om, hnrnvida Srerge bör but4 Btralsand m. fl. hansestader 
emot Kejsaren eller icke; Konungens skAl för och emot. 



i 

I GuBtaf Adolph etc. Vår eynnerlige etc. Vi formale, her 

! Cantzler, uti den ena vår BkrifTelsse om en copia, som vi eder 
j tillskicke af Grefven af Solms memorial på dhe ährender vi ho- 
; nom hoos Konungen i Danmark att andraga och förrätta befalatt 
, hafva; der uthaf I varde förnimmandes, vårt förslagh om Strål- 
\ snndz stadb med dess port, huru högeligen dett Sveriges och 
I Danmarkz crono anlaget voro, han icke komme uti Kejserens 
i våldh, uthan i tijdh blefve endsätt, emedan han ännu sigh sta- 
digh och fast förhoUer, om man eliest viste, på hvad sätt mede- 
len der till suppediteras kunne, alldenstundh vi känne oss allena 
i denne tijden icke bastant sådant verk företaga och forttsettia, 
ehuru gema vi dett ville giöra, med mindre någre flere der till 
förstå ville. Och oansedt vi fuller hafva vist, både af den Dantz- 
ske Cantzlerens egen berettelsse, såssom och ellicst, att Konungen 
i Danmarkz medell falla myekett knappa, och föga till den sa- 
ken vore att förventta, hafve vi dock likväl dermed lathet honom 
förnimma sakens vichtighet och den stoora fahrlighet, som der af 
komme och bäggie rikerne endttstå kan. Och såssom saken är 
vichtigh i sigh sielf och af stoort importans; så hafve vi tagitt 
henne uthi noga bctenckiande, confererat dett ena emott dett an- 
dia och finne gode skääl och orsaker, som oss beveke till dess 
endsätt, der så medlen och makten tillsade, såssom äro: 

•) Lars Nilssons instruktion finnes i det Tysk-Latinska registraturet för 
1628» fol. 33, hvaremot Raschs i riksarkivet af utg. icke kunnat återfinnas. 



388 

Först; kunne vii genom detU tillfalle divertera WaUensteinen 
armee bättre ifrån de Pryssiske grentzerne, att hon icke låge eder 
8å inn på dörema, och I kunne hafva deste båttre lägenhet, edra 
saker der att främia och forttsettia, uthan någen hinder eller fahn 
frå de ortterne. — Sedhan, derföre och att vi med vår exercitu, 
kunne vara dhe kejseriske så när under ögonen, aå att vår stat 
och fademesslandzens grentzor derigenom för dett Tjske krigs- 
väsendet motte alldehles försäkradt varda. — Och, för dett tridie, 
kunne vi ochså mycket bättre derigenom dett Dantzke väsendet 
understödia och hjelpa vedh macht holla. — Desslikest kunne vi 
och, till dett fierde, hafva vår skepzflotta tillhopa, om någen fahr- 
lighet yppades af Vestersiön, såssom vi fömimme Dynkijrkeme 
ruste sigh starke till siöes, och hafve sigh bemächtiget öfver 30 
kopfardier skep, hvilke de och till örlugh munttera låtha, dett 
man lätteligen emott hösten förventta skall; [att] vi då på sådana 
fall deste bettre vare land och gräntzor försäkra och försvirs 
kunne. — Voro och fuUer (till dett 5;te) nu retta tiden, medan såe- 
som städerna vanckla (!) icke vetandes, till hvem dhe sigh förhölls 
skole, att man komme dem tillhjelp och undsätt, förr änn dhe kommft 
uthi någen desperation, och gåfve sigh uthi Kejsarens vålldb. 

Men tvertt om igen slår oss detta för hufvudet: först, att till 
ett sådant verck behöfves en temmelig stoor armée, och moste 
alletidh underhollas med rede peninger, alldenstund på den Gri- 
ten inge andre medell till dess underholdh finnes; h vilket är obs 
omögeligit och vår stat alldehles odrägeligitt. — 2:o Lijta på de 
andre städeme, att de någet der till contribuera skole, är inthet 
bevenndt, ty dhe settia sigh fördenschuld emot Kejsaren, att dhe 
inge penniger uttleggia vele; huru skole de då samptyckia till 
att gifva oss, som obeden och okalladt deress defension oppå oae 
taga? — Ar och, for 3:dje, ovist, om dett vore städeme accepts- 
beltt, vi såssom enn fremmande herre kommo dem till endiått, 
der ingen någott sådant af oss begäratt hafver; och kunne till 
eventyrs henda, att de på dett fallet och tillika med fienden, 
vende deres arma inn på oss, då vi fuUer funnes insuificient ett 
sådant krijgh att uttföhra och uttstå. — Till dett 4:de; veete 
vi icke heller, om vi kunne blifve så starke af folk, som till en 
sådan enterprise kan behöfves, och en sådan mechtigh fiende mot- 
stånd göra kunne. Och oansedt man fuUer till änn 8 eller 9000 
man härifrän föhra kunne, och, der Gudh täckes lyckan och väl- 
signelsse gifva, någott gott dermed att uttretta, så blefve dalan- 
det förblottad t, och inthet krigzfolk hemma qvar igen; och, det 



889 

dmom måst ftr befruchtende, emot hösten kan infallft rinkdom- 
mu ibland folkett, som esomoffiaat ekee plager, derigenom Tår 
exeicitua kunne förminskes, och vi sedan och vår etat in mani- 
iestiseimo pericnlo settias. Hvarföre hafve vi bäst befunnidt, att 
gifra denna saken någen tijdh och respijt, och kan uthi medier 
tijd Til skee, att såssom desse städerne: Hamborgh, Lybeck och 
Bremen, äro Yäl forsedde med alla nödtorffter och nu holla da- 
geligen på att veifva folk, når de sij, att dhc andra små städerna 
liledes af dhe kejseriskes öfvervåldh undertryckes och intages, 
ttt dhe då sjelfva affectera och begära yår hjelp och endsatt, så 
km dett yara tijdh nogh, och vi då bekomma deste bettre orsak 
med allfvar gripa den sakenn ann. Vi befahla nådeligen, att I 
on edert betenckiande uti denna saken, med dett första tillkenna 
gifva. Detta vi eder nådeligen icke vele förhoUa. Befallendes 
eder Gudh allzmechtig. Af Elfznabben den 31 Martij, Åhr 1628. 

Gustavus AdolphuB m. p. 

Anteckning: Pnesent. i Elbing den 18 April, Anno 1628. 



«10. Stockholm den 81 Man 1628. 

Traktaten med Polen; Konungens plan att b«85ka Liffland; Erik Lanaons och 
Looia de Qeera Tezelafärer; de ntlofTsde 200,000 daler; det fråmmande folketa 
afl&ning; ett öfrenftndt föralag på utgifterna; Bikakanalerena krigsföretag. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vi hafve, her Cantz- 
ler, i desse dager bekommidt edre skrifvelsser med skepet Jonas, 
bvilkes inneholdh vi väl fömummidt hafva, och vele eder till 
^«r der på nådeligen icke förhoUa; 

Först; effter såseom vi af bemeltte eder skrifvelsser fömim- 
m«> att tractaten emellan eder och dhe Polniske Commissarieme, 
hafver taget en ände och är nu för denne rehsen uthan någen 
syimerligh fracht afluppen och söndergången, så äre vi nådigst 
der med tillfredz, låtendes oss gunsteligen behaga, alltt hvad som 
deiutinnan passerat är, och hafve I giordt åmycket(!) väl, i dett 
I bgen fredh eller stilleståndh nu med dem ingått och sluttidt 
Wva, alldenstundh dhe oss och riket icke vedh denne tijdhen 
lisf^a varidt nyttige, uthan mehr till skada ann fromma, för dhe 
8kaäl och motiver skull, som I af vårt eget handbref*) vidhlöff- 
^gen kunne förnimma. Och holle [vi] fördenskull icke hafve varidt 

*) 8e följande, N:o 314. 



390 

gott och rådhsampt, om I dhe tu åhrs stilleatånd effter edert fö^ 
slagh och tilbudh med dem ingått hafva, gunsteligen deiföre be- 
fallandes, att 1, der sådant framgeent kunne tillbiudas, taga edei 
derföre till vara och eder med dem uti ingen tingh inläths, föir 
än I veta vår villie derom, och man kan sij, huru tiden sigh utld 
alle saker endra vill. Och lijka såssom oss tjckes väl vara, alt 
tractaten är uthan någet stiUeståndh söndergången, så holle vi 
dett för mekta gott, han icke alldehles abrumperat och afskuria 
är. Och synes fuUer inthett orådh, man låthe dem blifva fast 
uthi den förhopningen, att han i sommar reassumeras kan, alle- 
nast till den ände, man kan holle dem uppe och in terminis trac* 
tandi, både derigenom att giöra dem så mycket säkrare och ne- 
gligent uti dehres förehafvende desseiner, såssom och deste bettre 
till att vinna tiden, så länge man sijr, hvart utt det vill med de 
keijseriske, som nu altidh här till hafva spelatt victorien, ehTir 
de hafva kommidt. Och kunne 1 fuller inventera dhe medell, som 
tiänlige äro att hoUa dem uppe och in spe tractatus mcdh, sompt 
gifvandes det fohre, att I ingen beskedh enda hafva bekommidtt 
ifrån oss, sompt och det, att förr änn I till någen tractat förstå 
kunne, motte vår fuUkommelige tittel föhres inn uthi fuUmacbten, 
bollandes allttsså tractaten gåendes, till dess man seer, hvarttutt 
verlden vill; och låthe vi oss uthi lika motto aldeles väl bebsgå. 
hvadh såssom I Ghurfursten på hans skrifvelsse svaratt hafva. 

Sedhan och för dett andra; effter såssom I finna våra diß- | 
positioner alldehles gode, så vele vi fuller önska, att dhe kunne 
der ved blifva. Men alldenstundh sakerne något sälssampt före- i 
vetta uthi Riga, såssom 'I af copieme af Feldtherrens och Guber- 
natorens Svante Banners bref hafve till att förnimma, så moste 
vi ändeligen komma dem till endsatt. Och bolla vi fulle dett så 
före, att vi genom denna rehsan föga skola bringas af vår för- 
rige schopo, alldenstund dett är så bittida på åhrett, och vi fo^ 
mode innan Pingesdagh hafva vare saker der förrettadtt, så att 
vi uthi sommar kunne komma uthi vår förra pos[i]tour igen, och 
hafva då formerat en sådan exercitum uthi Liflandh, effter vår 
förre förslagh, som vi eder för detta tillskickat hafva. Uthi med- 
ier tijdh kunne vi och försökia, om det förslaget, om hvilket n 
uthi vårt handtbref*) till eder formale, är practicabelt; hvar och 
icke kunne vi, såssom för är sagdt, snart komma uthi vår ftr- 
nga vilckor igen; och vi då anttingen med macht skole komm» : 
ofverJth_Pryssen, eller och förtöfva här hemma och försvareTåre 
•) Se noten å föreg&ende sida. 



r 



891 



fand och grentser, ettier såseom Bakerne dett fordra, och oss sy- 
BBS best och rådeligaste Yara. 

För dett tiidie; belangende dett, såsaom I om Erich Larsson 
«thi eder skrifvelsse förm&le, så kan hans faute icke heller vara 
aUdehlea stor, om då någet vore, så kiänne I fuUer hans ingenium; 
kan är inthet så snart till att bringa deiifrån. Vexleme åro nu 
iUe accepterade, så att inthet tvifvelsmål på är, dhe nu sijn retta 
fortgångh hafva skole, och efi^er vi hafve intaget Louis de Guere 
athi samma handell medh Erich Larsson, så äro vi sinnade taga 
konom medh oss, om vi komma öfver åt Pryssen, att han der må 
giora fuUkombligh order, hvad vexlar, som effter den tijden dra- 
kes, uthan någen faute sin forttgångh hafva skole. 

Till dett fierde; effter såssom vi och tillförenne hafve eder 

tillskrifVa lathet och befählet, att I ingen vexell draga skulle åth 

Holland på de 200,000 daler, uttlofvendes oss dem uthi kopper- 

mvnt i Martij och Aprilis månader härifrån förskicka vele, så 

sende vi eder nu med Admiralen 50,000 daler*) och hade fuUer 

gerna med dett samma afskickat någet mehra inn till 100,000 

daler, men för dett meenföhre och otidige väderleken skull, här 

en tijdh långh hafve varitt, så och kopparmynttets stoora tyngd 

sknll, hafver ännu inthett mehr kunnatt komma in uthaf landett. 

Vi vele draga omsorgh med alldraförsta, och så snartt siön är sää- 

ker och reen, att 1 bemälde 200,000 daler tillfyllest bekomma skole. 

Belangende dett vi tillförenne hafva förbuditt, att I inthet 

skulle antasta tullen uthi Pillow, hafver denna varitt orsaken, att 

vi hafve ämatt honom till de fremmandes afrekningh, medhan vi 

der till hvita pennigar hafva skulle. Och eiFter såssom vi inthet 

mehra kunna komma till väga här ifrån uthi rikzdaler in specie 

än 90,000 stycken, hvilke Louis de Geere, effter den afskedh han 

medh oss giordt hafver, ed her in Maj o och Junio lefrera och till- 

stella skall, efter såssom I af förslagen vidare till att förnimma 

hafva, så befähle vi fördenskull nådeligen, att I sortere rijkzda^ 

lerne med . koppermyntedt, så att det fremmande folkett till tree 

månaders soldh för deres afrekningh bekomma mage, så lagendes 

att dhe icke alltt bekomma uthi koppermynt, utan någet af hvart 

slaget, på dett dhe mage sigh deste bettre contentera och till- 

fiedz Stella. Mehra dem att gifva är oss nu för denne tiden fast 

omogeligitt ; vi förhoppes, att dhe sigh härmedh contentera låtha, 

till dess bättre lägenhet gifz, att vi dem, hvad som ändå rester, 

betala k unne. 

*) Se Dåstföljande bref N:o 311. 



392 

Vi faafve och, för dett siette, låtidt författa ett förelagk, ook 
eder dett här med tillhanda skicka, på så månge penniger, sofl 
vi på dett högste eder hvar månadt skaffa kunna, nådeligen be* 
gärandes, att I och uttgifteme der effter så mycket möpreligit il 
disponera och laga. Hvar dett då icke vill räckia till, kan maa 
betala på den ena orten, och åter igen giöra gjäl[d] pä den andia, 
så folket icke deste mindre deres nödtoidOTter bekomma mage. 

Vi sij och, till dett sidste, af een eder skrifvelasc, dateiel 
denn 11 uthi denne månaden, att I medh Feldtmarskalken odi 
G[refven] af Tum ome eder att travaillera fienden, på dett I 
kunne deste bättre distrahera honom, eller ju tvinge honom alt 
Sambia sitt felttläger i denne oläglige tijden; så kunne vi fuller 
tenckia, att I denne gången edert förehafvende allaredo uti veTC- 
ket steltt hafva, förr änn denne vår skrifvelsse kommer eder till- 
handa. Men alldenstundh vi vetha, att så lenge I travaillera ho* 
nom, kunne I inthett annat göra, uthan moste travaillera eder 
sielfve medh, synes oss fördenskull bäst och rådeligast vara, om 
I holla eder stilla och in terminis defensivis, om så är mögeligitt, 
på dett folkett icke må af sigh komma, och vi uthi sonunai hafva 
en behollen armee, när vi henne behöfva kunne. Och befähle vi 
nådeligen, att I flitigt och esomofftast communicera med oss aUa 
edra desseiner och förehafvende, på dett vi mage vetta, eder i 
tijdh vår meeningh och resolution derom tillkenna gifva, derefiier 
I eder sedhan retta kunne. Och befähle eder härmed Gudh alk- 
mechttigh. Af Elfznabben den sidste Martij, Åhr 1628. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Anteckning: Pnesent. i Elbing den 18 April, Anno 1628. 



311. Stockholm den 81 Man leSS. 

Om öfversåndandet till Preosaen af förut omnämda 200.000 daler; nppskof med 
krigsfolkets aflöning; anskaffande af penningar. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vi hafve, her Cantz- 
Icr, förgätidt inföhra låtha uthi vår förra skrifvelsse, der vi for- 
male 41,250*) daler vi nu eder med Admiralen tillskicka låtha, »tt 
vi ändå hafve liggende uthi Norköping 50,000 daler och uthi Ny- 
köping och Stockholm 50,000 daler, som vi för dett slemmsmeen- 
före skull, denna åhrssens tijdh gemenligen plägar med wgk 

fo«.crii2,i ^^J'/f^ först stått liksom i det åberopade brefvet. (se det nåik 
foregående brefret, 4:de punkten) .60,000.. som blifvit todradt till 41,260. 



39S 

m, och nåstaii heela vintteren varit faafTer, icke hafva knniis 
hijt upp, eij heller (oanaedt akiärea på de ortterne nu 

tr kunne vara reene) haive vi kunnat skicka dem siövägen 
medan riön hafver varit osäker för fienden, hvarföre vele 
st lA snartt våra skep komma utt, och vi förnimma någen säker-* 
lei vara i siöen, öfirersenda samma peninger eder tillhanda, så 
Mi I, kvadh såssom på 200,000 daler rester, nu uthi denne måna- 
éen bekomma skole. — Och såssom ^-i uthi samma vår skrifvelsse 
iinnåle om besoldningz folkzcns afrekning, att vi inthet mehra 
kanna komma till väga för denne rehsan att gifva dem der på 
ins 3 månaders soldh, och med det öfrige motte dhe sij med oss 
genom finger, till dess vår lagenhet bätter blifva kan. Så befähle 
vi eder nådeligen, att I beflite eder holla dem uppe med afbe- 
talningen inn till Junij månadt till vår lyckelige ankompst, all- 
denstand vi nepligen kunne komma dijt öfver förr änn vid den 
tiden, då de strax samma 3 månaders såldh bekomma kunne, så 
akt vi icke sjmes alldehles med tomma händer komma dijt öfver, 
deraf folket kan fatta mod, och vi sedan hafva orsaker dem de- 
sto bättre till vår tienst att drifva fortt, ehvar vi dem bruka vele. 
— Och medan vi icke mchra penningar kunne senda härifrån uthi 
, riksdaler änn dhe 10,000 stycken, som I af skrifvelssen sij, och 
Louis de Geere eder lefrera skall, så befähle vi derföre uthi lika 
motto nådeligen, att I hemligen fömimme, om man der någre- 
stides med proufijt anttingen kunna försellia eller och deponera 
på penniger ungerske pläter till att betala vår skuUdh med uthi 
Elbingen, och hvadh elliest behöfves, och oss oförsummat derom 
föntendiga, så vele vi göra order, att samma pläter skole eder 
med första tillskickade varda. Detta vi eder nådeligen icke veele 
förhålla. Gudh allzmechtig eder befallendes. Aff Elfznabben den 
31 Martij, Åhr 1628. 

Gußtavus Adolphus m. p. 

Anteckning: Pnesent. i Elbing den 18 April, Anno 1628. 



812. Stockholm don 81 Mara 1628. 

^kskanaleTen bör hjälpa Earl Karlsson Gyllenbjelm med anskaffandet af bevft- 
nde kofferdifartyg till Danzigs blokad; samt gifra honom instruktion med 
ftfseende p& tollen. 
Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vi hafve, her Cants- 

ler, uthi dett memorial, vi hafve låtidt gifva Rikzadmiralen, ber 



394 

Oarll CarlfiBon, förmaltt, fttt der han föinimmer Bigh icke vnt 
den Dantzicher skcpzflottan nogsampt vuxen, skall han leggia sigk 
med de skepen, han medh eigh hafver, inn under Pillow skantz 
och sedhan med edert inrådende frachta och uptaga så månge 
bevährde och munterade kopfardier och dem med folk besettis^ 
som han kan understa sigh vara bastant medh. Derföre är v&r 
nådige befalningh, att om så är, den Dantzicher flottan kan vazt 
af ilere skep och starkare änn såssom Admiralen, och han föi^ 
denskull icke fördrister sigh gå dem under ögonen, I dä assistera 
honom uthi saken och aren honom behjclpeligen, att han af dhe 
Engelske eller andra kopfardier, som vi förmehne nu ved denne 
tiden till Pillow skole alleredo vara ankompne och med stycken 
äro försedde, antaga och frachtta och besettia dem med så myc- 
kett folk, som der till kan behöfves, afF hvad folk eder hälst sy- 
nes och lägligest är, så att han i tijd der med kan komma till 
siöes och blocquera dhe Dantzicher inne och dem all fahrten för- 
hindra och förtaga. Och såssom vi hafva honom befahlatt, han 
af eder skall taga Instruction, huruledes eder tyckes bäst vara, 
att tullen skall tagas der på redden, effter såssom vi hafve ge- 
nom vare patenter tillstådt, att dhe, som vele gifva tull af deres 
godz, mage med dhe vahrur, som icke förbudne äro, löpa der inn, 
dett vi inthet tvifle eder af sielfve patenten hafva förnummit, »A 
befähle vi uthi lika motto nådeligen, att I honom all underrat- 
telsse meddela, huru han sigh med toUens opbärande skall for- 
hoUa; och kunne I tillordna honom anttingen en af Spiringema 
eller någen annan beqväm persson till tullenär, som upbördeme 
under händerne tager, och hafver inspection på skepen, der an- 
komma, förr änn de tillåtne varda löpa der inn. Vi äro uti denn 
förhopningh, att, så frampt dermed gott inseende hoUes och icke 
tullen legz för högdt, skall han till ett ärligitt stiga; och flere 
komma, som vele derinn, hvilket uti summa ett ansehenligitt dra- 
gandes varder. Detta I vele efterkomma. Gudh eder befallen- 
des. AfF Elfznabben den 31 Martij, Åhr 1628. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Anteckning: Präsent, i Elbing den 18 April, Anno 1628. 



jM. Stockholm den 81 Kars less. 

! 

öfreraftodande af krnt tili Riga. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij hafve, her Cantz- 
1er« lätidt skrifva Gerdt Dirichsson tili, att han skall af dett km- 
fett, der finnes i forrådh uthi Prvaeen, öfvereenda till Riora till 
sechs läster. Derföre är vår nfidigc begäran, att I ville derpå 
skynda, att samma krut med första må dijt skickas, effter vi det 
liögeligen der behöfve, och hafve vi accorderat med någre, som 
0B8 krut forskaifa skole; sä vele vi låthe komma dijt så mycket 
^n, som nu derifrån föhres. H vilket vi eder hermcd nåd eligen 
icke hafve velet förholla. Och befähle eder härmed Gudh alz- 
mechtigh. Af Elfznabben den 31 Martij, Åhr 1628. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Anteckning: Pnesent. i Elbing den 18 April, Anno 1628. 



814. (Egenhändigt.) Häringe (uti Södertöm) den 1 April 1628. 

Underhandlingen med Polen och dermed sAmmanhån gande frågor; om Sveriges 
möjliga deltagande i det tyska kriget ; Rigas ondsåttning och armén därstä- 
des: antagandet af danskt folk; grefven af Solms; rådets tankar om kon un- 
guis planer m. m. 

Jag hafver bekommit edre skrifvclser med skeppet Jonas och 
•ehr ther utaf eder flit och beschedenhet uthi the sacker, som 
jägh eder ombetrot hafver, och såsom the i sigh sielfve verde 
Ire och eder förverfve et odödeligit ross hoss venner och fiender, 
altså skal och jagh alla edra goda tienster med al gunst och nåde 
nptaga och belöna. Hvad handelen vedkommer, så ändoch mån- 
gen menar, at hvar vij stilleständh häller fredh med Pålen na 
kunde, sådant thesse besverliga tider skulle lenda til redresse- 
ment, men sä är icke jagh ved samma meningh. Ty först gåfve 
«tilleståndet med Pålen oss ingen hvile, ty så snart keyserliche 
folcket sage sit rum, varde the, både af begerlighet oss at skada 
och tU med Preusische landen at utplundra, under någon annan 
praetext vår roo i Preussen turberandes ; hvilcket, för thet andra, 
fordrar jemstarck armee och umkostnat i Preussen som uthi up- 
penbar feighde, hvilcken at draga Svirges crona alt för svår falla 
▼il; themest, til thet tridie, om traficen på Dantzick ypnades, finge 
the Påveske sä månge sckep, at the letteligen både oss Svenske 



396 

och the Danske siön för trångh giöra skulle, hTÜcket oneckeU 
begge rickers ruine efter sigh draga ville. Men någon mft^ 
seija, at the Dantzicker sådant icke skulle tilstedie? Men jt^ 
menar samma stadh så vit varra corrumperadt, at ther om intiai 
är til at tvifla. Thet til at bevisa giörs migh icke behof ennj 
eder, som nocksambt vetta, hvad macht the Pålske ComDiiBs[aiMi{ 
sigh i Dantsick tilvällat hafve och såsom älliest nockaambt keimj 
ingenium istius plebis et praesertim mercatorum. 

Til thet fierde; så äre sackeme så vit komne, at alle tha 
krigen uthi Europa föres äre blandade uthi hvar annan och vordai 
til et, efter som thet utviser the Påveskes acter i Tyslandh ool 
then hielp, som skier af Spannierer för Roscelle och i somman 
emot oss i Preusen skedde och af åtskillige consultationer, sm 
ärre holdne ved Keiserens hof, hvar för visso seghs vara rewl 
verat genom these nordriske landens occupation at trengia d 
then åstundade kropsens och sielenes tyrannie, hvartil och in 
mehra samblass så månge mechtige arméer, hvilcke igenom Tyi- 
lands utplundringh sambkas och väl til en thidh hollas och fod« 
kunne. Hvilcke och migh mycket formidable förrekomma, ock 
ändoch Gud så väl gienom få som många hielpa kan, så gifrer 
han doch undertiden goda rådh them, som han bevara vil, hvtf 
igenom the medel finna sin olycke at undfly och sinc fiender tt$ 
motstå; seger och sielf, at man måst giöra förslagh, om man fien- 
den, som med |J [20,000] kommer med fj [10,000] mötta kan. Nir 
jagh nu thetta efterkommer och migh om sehr, h vadan thea 
macht komma kan, som sigh skal kunna opponera ofvanskrcfoe 
macht, tå befinner iagh inge konnungaricken så mechtige och 
inge respub[liquer] så ricke, som ther til af sig sielfve meddd 
finnandes varda, uthan, såsom the keiseriske hafve fåt sin micht 
tilhoppa i Tysland, altså måste man och uthi något annat kot- 
nungaricke sambla sin macht och then sterckia gienom sine fien- 
ders ruine och sedan (genom Guds nåde, som efter sitt godt be- 
hagh varder settiandes the stolte af och i staden igen npaettia 
the ringa) repoussera them thit igen, thedan the kombne äre. 

När jagh nu alla konungaricken i Europa betrachtar, fioner 
jagh inthet öfricht mera än Pålen bequemb sådant uthi at pr»c- 
tioera; ty fbrst ärret stort, fruchtbart, och öppet; 2) vanmechtight 
och kraftlöst til at sådant hindra; 3) oss fiendh, och, fast thet 
an tilbiude tractat, giör thet doch icke anime non amplius eevi- 
endi, uthan allenast tempus lucrandi, hvarfore vij ingen bj^ 
hafva kunne sådant anslagh uthi theras landh at eflectuera; 4) 




397 

h och af PåveB drifTio, så mycket tke kunne, alle frome 
e at förfbllie och förderfye; 5) aflegit, at the keiaeriske 
skole kunne disaipera armeen, uthan man skal väl finna rAdh 
tid en sådan annee ther at fonnera, som med Guds hielp 
vara bastant til ofvan skrefne deseiner, hvilcket alt freden 
\T Stillestandet hindrade, hvar i then på forflutne tractat slut- 
hade, och doch lickvål skulle Wallenstein icke haft mehra 
Inst uppå pnetexter at eludera thette fordragh, om något giort 
%oie hldler giörass skulle, an Spinola hade at eludera Uiet Vle- 
iluake häller the t Meinsische med vårt så stora prejudicio, som 
^llieaae vore the Tyskas fördeif. Hafven I förthenskuldh giortt 
LVftl, at inthet stillestånd är giordt, och tractaten suspenderat och 
4och icke utslagin, hvilcket the Pollers consilia turberar, och på 
liket the theste ovissare på theres sacker vara mage, kunnen I (så 
mycket I med reputation giöra kunnen) kasta them spes in, at 
ynj til fredhshandel med them igen in Majo komma vele, hvilc- 
' ket och, at thet skeer, jagh väl lida kan, ty the ändock the con- 
ditioneme aldrigh ingå, hvilcket sacken in integrum conserverar. 
j Och på thet I magen vetta, hvad min intention är, såsom 

r och at I theste bettre kunnen om sackeme dömma och edra rådh 
i meddela, alt medan sacken in integrum är, så förholler jagh eder 
i icke, at jagh i thesse dagar hafver fåt bref uthur Biga, hvilckens 
f copia jagh eder sender, hvaruthaf i sehe kunne, at jagh oumgen- 
\ geligh samma ort entsettia måste (then mildericke Gud gifve 
: migh ther til lycke), och på thet jagh thetta tugh måtte venda 
1 uthi en coup deltat, hafver jagh i sinne (om icke sackeme hoss 
; eder et annat kräfQa, hvarom I migh och moste med forderligste 
1^ underrätta) at begifva migh med en 4000 man til fot först åt 
; Biga, samma stad at undsettia, och ther til migh fordra och for- 
mera en sådan armee, som jembte gå[e]nde förslagh utvisar, och 
såsom I uthi samma förslagh finne femtonhundrade Danske ryt- 
r tsre, så måste jagh* eder underretta, huruledes sådant är ment. 
i Kannungen i Dannemarck hafver samma reuttare i tienst och 
i ringa medel them at underhålla. Senatten och alle andra i Dan- 
{ nemarck vore them giema qvitte, rytterne åstunda och at vara af 
then tiänsten licentierade, så at jagh hoppas, thett jagh them be- 
kommandes varder. Efter såsom och grefven af Solms (som är 
koimungen i Danmarcks krighspresident och i thesse dagar va- 
rit hoss migh, solliciterandes någon hielp til sit uppehälle efter 
Eonnungen i Dannemarck icke förmåtte honom så höght tractera, 
I 8om han sigh medh föda kan, h vårföre jagh honnom och thet 



398 

accorderade och hans underhål medh 200 rdr om månaden fiW 
bettrade, synnerligen efter han en discret man var) migh (örte 
skrefne tingh berettade, och til at utretta på sigh togh (efM 
såsom I af hans commission, som jagh honnom gaf, sehe kunnen) 
Och ther såsom Gud vil, at jagh samme armee kan fk tikttt 
mans, vil jagh med thet, som är uthi falt tecknat, at forsöckiii 
om jagh Samogitiam och Curland til en rendevous giöra kan, el 
sådan armee uthi at sambla, som sackerne redressera kunde. Pdi 
säckprhet skuldh lemnar jagh et antal ryttare och knechter rei 
Ewesten, at hvar någon olycke (then Gud nådigst afvende) hen[d]«5 
icke alt måtte hazarderas. Mot thetta anslaget hafva någre ti 
Ricksens Råd, som jagh thet communicerat hafver invendt: Förstj 
at man icke kunde förlåta sigh uppå then Danske stat, och thei 
ruin i min frånvara skulle causera constemation och farlighet 
Men migh tyckes, at thet så snart medh Dannemarck icke var-' 
der någon nödh hafvandes, alt förty han stark til skeps är, efter 
som alle kundskaper lyda, hvilcke beretta, at han öfver 40 ör- 
lighskep och många pincker, galleijor och skutor, til örlighs pjn* 
tade, ferdige hafver; ther til medh schrifves nu så starckt ut i 
Dannemarck, at the undan utskrifningen in i Svirget Tvmmt; 
verfvas och i Holland, Franckrike och Britanien et temmeligii 
antal folck, at förboppeligit är, at thet väl en tid långh va«n- 
dos varder. 

För thet andra, kasta the in besverlighetten folcket at un- 
derholla, hvilcket doch, tvert emot, migh drifver samma anslagh 
at fortsettia, ty om vij icke kunne seya: bellum se ipsum alet, «å 
ser jagh icke någon god utgängh på alt, thet vij begynt hafre. 
Jagh hafver förthenskuld giordt mit bestå at förordna eder annce 
sine nödtorflftcr, på thet i bellum trahere kunnen och venta, om 
jagh så lyckesaligh blifva kunde at conjungera både armeeme 
tilsamman, och tä försöckia, hvad Gud med oss at ^öra ärn«t 
hafver, Jagh förmanar eder förthenskuldh, at I ingen tingh ha- 
zardere vele, på thet jagh genom Guds nåd en integrum exeKi- 
tum Hnna mä. 

För thet tridie, vende the förre, at Svirge icke är väl nock 
besat, så tycker migh doch lickväl contrarium. Ty när man vil 
sammanreckna thet folck, som behållit blifver, så stiger thet til 
vfttn och lands bort öfver yj[14,000] man, mehr och icke mindre, 
hvilrkot antal anst^nligit är Svirge med at defendera, varandes i 
lydno och onire, som the, (tud thes lof, ärre. Jagh hafver »t 
min svÄorer til at oomandera i Calmar, och vil senda Marsken til 



399 

ckholm uppe i luidet at commendeTa. Ar jagh och thå pi 
landet med them, at, om nöden trenger, jagh innan en å 
cor kan vara hoss dem. Vore och thes fönithan et stort Guds 
at två sådane konungslige flåtor icke skulle kunna hoUa 
yte ren, ther doch fienden ännu så til seij andes föga skep haf- 
^r, hvilcket, mennisligen ther om at tala, ju vern nock är i 
jSndrge. Hvad nu edher meningh är, thet låter migh vetta, ty 
\mm antingen tijden häller skälen förändra min mening, är inthet 
Itermed tappat. Ty om Gud vil, at Kiga blifver entsat, kan jagh 
åatk thid nock komma, på hvad ort sacken kräfver, althenstundh 
l'tiiet så tidliga på året är. Migh lockar allenast til thetta ansla- 
jget then apparentz jagh sehr at få ther samman et mechtigt le* 
I ger, som sigh föda kan in hostico, hvilcket sedan kan vendas och 
ifarackas, hvart ut nöden krefver, och themest at vij kunne con- 
ljungera littora maris Baltici och öpna oss dörren, så om vintcren 
som om sommaren, til et frit an- och aftogh. Synes och licht, 
' som om man ringa motståndh på alle sidor finna skulle, althen* 
stundb nu mehra ringa macht i Littowen är, och ther, thet Gud 
afrende, fienden genom Keisarens och Spannierens tilrustande 
mechtigh til siöss blifva skulle, vore doch lickväl hop, at man 
the landen meintinera kunde, och, hvar icke mehr, så hade man 
en secker retrejte för så mången ärligh man, som nu uthi Prcus- 
aen är. Alliest gås så om med commendementet i Lifiand, at. 
hvar ther icke steiles order uthi, så är samma provintz visserli- 
gen förlorat, hvilcket fuUer är hufvudorsacken, at jagh migh tiht 
begifver. Om nu of van skrefne rådh eder gåt synes, skal jagh 
drifvat, at vij ått minsto mot hösten skole vara ferdige, om Gud 
vil, Littoweme at gieste. Men finne I thet farlighit (efter såsom 
min fränvara uthur Svirge väl något betenckiande hafver) så kan 
jagh anslaget väl venda och migh tid nock begifva, på hvad ort 
skiälen ' fordra, althenstundh Tyskarne så väl som Pålackcn icke 
för hösten något synnerligit begynna plega. 

Et faller migh in, nembligh at nu en ståtteligh occasion är 
Wieselmünde til at belegra, helst medan fiendemes leger långht 
rfsides ligger. Dach vender migh ifrå the tanckar then brist vij 
hafva på krut, sedan then store travallie, som folcket lida moste 
uthi belegringen och then stora omkostnadt, man them med bolla 
måste, medan belegringen påstår, hvilcket alt uthi thetta Litto- 
weske tuget icke är thil at befara. Uthan som thet et land är 
ftiU med steder och byar, som aldeles ypne ärre, altså menar jagh 
0S8 och uthan kostnadt ther väl skole kunne oss föda och rickct 



400 

god försvar prestera och oss med eder landTegen conjungera, sia» 
som och på Wallenstenischt viss ther en s&dan amiee sambla, t 
vore til at opponera Wallensteineren, hvar uppå vij lickavist i 
lengden tenckia moste. Och thet som väl är til at considerera, ! 
så giöre vij oss här igenom bequemme at preoccupera min svå- 
gers landh, ther Wallensteiner til efventyrs thet och luat hade 
at utplundra. Ty ther han thet ochså (som han Poinmeren am- 
porterat hafver) emporterede, blefve han så ner granne, att vij 
visserligen stor fara af honnom hafva skulle. Tj han ther hade 
medel sin armee med inquarteringar (som utplundrande nu kal- 
las) en god Btundh at holla, hvilcket uthan tvifvel vij icke med 
honnom uthålia kunde, som på thet fallet alt på egen kostnadt 
lefva måtte, hvilcket alt vij härmed evitera, och oss tilegna vår* 
sacker med at utföra. Jagh hafver raptim och confuse kastal 
här ihop alhånda argumenta, icke tid hafvandes them i ordningh 
at Stella. Sombliga och meste parten hafver jagh allenast tnm- 
gerat, på thet brefvet icke måtte exedera formam epistolae, litan- 
des ther uppå, att I genom edert ingenii acumen nock min me- 
ningh förstå, och hvad confuse setties, väl distinguerandes varde. 
Gud, som hafver altingh i hender, gifve goda rådh i thesse be- 
sverliga tider, at vij thet måtte anslå och förretaga, aom lenda 
kunde til Guds ära, hans helige församblingh uthi vårt kåre is- 
derneslandh [til] rolighet och beståndh och oss til salighet; beder 
och then samma goda Gudh, at han eder och armeen nådigst ville 
bevara för all skada och förderf och hielpa alting och på alle 
stellen til en Ijckesaligh och godh utgångh. Och blifver JBgb 
eder medh ynnest och nåder altid välbevågen. Af Häringe then 
1 April, Åhr 1628. 

Gustavus AdolphuB m. p. 

Originalet finnes, skrifvet på två folioark, i Upsala universitets bibliothek. 



815. Stookholm den 6 April 1028. 

Bet&nkande begåres, fanmyida Konungen, efter Gustaf Home seger i Lifflaod, bör 
företaga sin tillftmade resa dit; likaså infordras betånkande om sakerna i 
Tyskland. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij hafve, her Cantz- 
ler, i gåår emot afftonen bekommit her Gustaff Horns skrifvelse, 
och der af fömimme, att han genom Gudz nådige tillhielp och 
bijstånd hafver hafft en tämelig god seger och victorie emot fien- 



401 

ioL, i dett han på någre fåå dagers tijdk, ocb på åtskillige orter, 
p$ån någen förlust aff vare, hafver slagit honom någre hundrede 
ten afT, en god hoop till fånga tagit, och nijo af hans faner med 
«gh af platzen fördt, effter som I dett vidlöfftigerc kunne för- 
aimma af copien, som vij eder här med af sielfve brefvet till- 
«kickc late. Hvarföro, medan Giidh hafver gifvit oss een sådan 
Ijcka, och förmodoligit är, att Consofsky, som på sijn armee en 
iå mårkelig skade tagit hafver, skall omsider fatta en annan re- 
solution och i tidh begifva sigh öfver Dynen uthiir Lifland igen, 
lå äre vij uthi tvifvelsmAl, om vij skole taga oss den reesan fört» 
Ii Liffland, som vij ärnet hafve, eller der medh lata bestå. A'ij 
•ige fuUer halst, att sakeme så tillåta kunne, vij der medh motto 
blifva förskonte, och vore gott att töfva ännu en månadh eller 
två, för än man sigh medh folket nfigerstädes här ifrån begåfve, 
tiU dess man kan förnimma, huru sakcrne på en och annen ort 
tflöpa vele. Befale fördenskull nådeligen, I ville oss med aldre- 
föiBte eder mening tillkenna gifva, hvadh eder tyckes i saken 
Tådeligest vara, och om vår närvarelsse boos eder någet hastigt 
ktn behöfves, så kunne vij oss der effter laga och retta, som oss 
lynes bäst falla och lägenheeten fordra. 

Vij hafve ock på samma tijdb bekommit breff ifrån ber Rask, 
som vij åt Tyskland förskicket hafve, och sände eder i lijka motto 
copier af brefven, der af I ock kunne förnimma, om dett Danske 
väsendet, huru sakeme der uthi landet förevete, nådeligen befa- 
lendes, att ock I uthi lijka motto oss edert advis der om till- 
»kieka ville. Detta vij eder nådeligen icke hafve velet förholla. 
Och befale eder Gudh alzmechtigh. Aff Stockholm den 6 Apri- 
lie. Anno 1628. 

Gustaviis Adolphus m. p. 

Anteckning: Pnesent. i Elbing den 18 April, Anno 1628. 



^16. Stockholm den 6 April 1628. 

Om planen att gå öfver till LifHanii uppgifves, begärc8 l>etänkande, huruvida 
sk&l vore att angripa Weichselmynde, eller om icke snarare fälttåget i Lit- 
thanen borde ställas i verket. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Effter dett, her 
^Mtzlor, vij hafve bekommit gode tidender uhr Liffland, och för- 

•4.re/ Oxenstierna, IL t, 2ß 



402 

denskuld nu näppligen troo, att vij tage oss den reesan före dijt 
üfver, som vij tillförne ämat liafve, så dragc vij uthi betänkande, 
om dett vore så skääl, fienden ån nu låge förströdd uthi sine 
vinterqvarteer i Pryssen, och I icke allereda, såsom I uthi eder 
skrifvelsse formale, hafve kommit honom tillhopa uthi någet fcltt- 
Ittger, eller ock, om dett vore skedtt, I då hade dragit honom så 
vijda afsides aff vägen in uthi Biskopzdömmet, att han icke lät- 
teligen och med en hast neder till siösidan komma kunne, om 
vij icke då skulle taga oss före att med alfvar antasta de Dant- 
zichers VViselmunde*), aldenstund den störste faran och måste 
förtrötet, som vij lijda moste, kommer oss dädan efFter. Och 
kunne vij till den ända strax här ifrån föra med oss dijt öfrer 
sex regementen till foot, och hafve vij tu regementen dess för- 
utan, som liggia till redz i Callmar, dem vij och uthi en hwt 
medh oss afföra kunne, så att vij genom Gudz nådige tillhjelp 
skolc kunne göra någet till saken. Dett kunne fuller finnes hoo« 
oss någet feel på krut, men så hafve vij låtet beställa någet utao 
landz, och förmode vij dett i sommar i god tijdh skole bekomma, 
och dett feelet således stoppa. Uthi medier tijdh, der man intet 
annat giorde till saken, kunde man allenest circumvallera dem, 
och sedan med macht gripa dem an, effter såsom I sielfvc bättre 
vete och förstå, hvad nyttigheeter vij der af hafva kunne, un så- 
som vij eder dett kunne föreskrifva. Men tvert om igen, ßä lig- 
ger oss al tid på hågen dett förslaget, som vij hafve giordt pä 
Littowen, der om vij eder uthi vare förre skrifvelser hafve om- 
ständeligen advertera låtet. Och synes dett oss nu vid denne ti- 
den kunna lätteli gen företages och förrättes, aldenstund Konun- 
gen i Danmark nu begynner med flijt och alfvar taga sakeme an» 
hafver nu nyligen intagit Femereu igen, och elliest disponcrer 
sine saker så, att med honom än nu en tijdh tillgörende ingen 
stoor fahra skall vara på färde, såsom I dett videre af Jonae Bn- 
nei skrifvelsse, den vij eder tillskicka låta, förnimma kunne. Se- 
dan ock, medan man förnimmer, att Keijseren hafver någet ftr- 
liänder med städerne der uppe i landet: Strassburg, Ulm och Nor- 
renbergh, och fördenskuld, såsom säijes, lioller på låter en boop 
folk marchera här nedan ifrån dijt up, att kriget icke så starkt 
<ler nedre kan hafva sin gång; der till medh rustc ock Hollen- 
(lerne till cen stark armee till siöss, så att, oansedtt någen stoor 
fahra aft" de Dynekyrkier voro till att befruchta, skole do dock 

•) Namnet är af Konungen cjrenhändigt tillajrilt. 



408 

Bkvel intet lätteligen löpa in uthi naget trängsel i Oetereiöu, haf- 
tendes Konungens i Danmarks och de Ilollenderee skepzflotta 
lade för och eftlter sigh, sä att vij uthan uågcn synnorligh fahra 
kunne hafva tijdh och tillfalle der att formera en e^adan exerci- 
tom, som icke alleneet vore Konungen i Idolen, uthan ock an- 
ilrom formidabel, och sedan med alfvar kriget fortsättia, cAtor så- 
«om oss dett då bäst synes, och snkcrne fordra och kräfvia. He- 
fale fördenskull nådeligen, att I oss med aldreförsta eder mening 
och betänkande tillkenna gifve, och, der 1 näget bätre råd kunne 
Teta, oss der om i tijdh förständige. Vij bekenne fuUer dett, att 
Hian på samma sätt genom Pryssen kunne komma der in åt Litt- 
howen, men aldenstund man mere resistentie både af keijscrske, 
eom så när grentze der till, såsom ock elliest af l^olacken hade 
till Ätt befara, så hoUe vij dett för bäst att vara, 1 holle eder 
8tiUe, och föra på den orten kriget defensive, till dess I kunne 
förnimma, vij en sådan exercitum hade tillsamans, som sagdt är, 
ocli kunne föra kriget fort, ehuart och emot hvem oss då hälst 
syntes. Detta vij eder nådeligen icke hafve velct förholla, och 
förvånte med aldreförste edert advis och betankende här om til- 
baker igen. Gudh eder befalendes. AflT Stockholm den G Apri- 
li.S Åhr 1628. 

Gußtavus AdolphuB m. p. 

(EgenhändiiJit ;) 
Uthi belegringeu är och at betenkia siukdommar, hvilcket 
migh och förorsackar merha at älska Litto wische anslaget. Vale. 
Anteckning: Praesent. i Elbing den 18 April, Anno 1628. 



317. Stockholm den 20 April 1628. 

I>Ä faran för Liffland är aflägftnad, ärnar Konungen gå of ver till Preussen; vän- 
tar blott besked rörande det krigsfolk, som bör medtagas; fälttågsplaner; 
penningesändningen . 

Gustaf Adolph etc. V"år synnerlige gunst etc. Vij vele edher, 

W Cantzler, nådeligen icke förholla, att vij nu uthi desse da- 

*) Under datum Stockholm den 12 April 1628 finnes i registraturet för 
^S28, fol. 337, ett salubref för Axel Oxenstierna, hvarigenom åt bonom öfver- 
låtes några hemman i üpland och Vestergötland med en sammanlagd ränta af 
139 daler, 9 öre, 9Vg pgr, mot en köpesumma af 4,643 daler, 3 öre, 10 '/3 pgi*; 
linlket salubref dock icke finnes upptaget i reduktionsakten för Rikskanslcren. 



404 

garnc hafve bekommit breef ifrån Felldtherren och her Gusttf 
Horn, och der af visse kundskaper fådt, dett Consefskij är lycht 
tillbaker öfver Dynen igien, eflfter säsom I af sielfve copierne af 
brefven TidlöfTtigere förnimma kunne, och oansedt han hafver ge- 
nast tagett sin rehsa ådt Bausk och dett belägratt) så ähr doch 
likväl Liflandh alldehles fritt och så reent, att man dett här eff- 
ter med smä partier för uthan något stoort väsende försäkra och 
fienden afhoUa kan. Hvarförc hafve vij muteret vårt consiliuro, 
upskiutandes den rehsan öfver ådt Lifland denne gången, och äro 
nu resolverade, der Gud täckes förlähna hälssan och lijfvedt, be- 
gifua oss till eder ått Pryssen, allenast vij förvente beskedh ifrån 
eder, för ann vij kunne begifua oss på rehsan här ifrån, och derrf 
fömimmc, om nödigdt ähr, att vij taga medh oss här ifrån dhe 
3 regementten knechter af Upländingame, Västgiöthe[me] och 
Korlenningeme, som vij hafve äi-nat här hemma i landett till 
dess dcfension, eller ock vij skole lempna dem efTter oss hår 
hemma qvar. Vij holle fuUer derföre, att der Wallensteiner eller 
nogon annan trängde medh een armee in på Pryssen, och edher 
nogon fahra der af endstå kunne, vore gott och rådeligitt vij 
toge folckett med oss dijtt öfver, der med att deste bettre for- 
säkra landett och reprimera den furie, som fienden i förstonnc 
hafua kunne. Men der ingen fahra synes vara på färde, anttin- 
gen af Wallensteiner eller någon annan af dett partiet, böUe nj 
fast bettre, att dett folcket blijfuer hemma till hösten. Men uthi 
medier tijdh kunne [vi] värfua flere trupper till och der medh 
sättie dett anslagett fort, som vij oss på Litthowen och Churlandh 
föresatt hafver, hvilcket, om så skäl vore, vele vij allenast tag» 
den recreue medh oss, som ådt Pryszen förordnatt ähr, och der 
medh begijfva oss dijtt öfver, att aftala medh edher, bådhe de 
modo gerendi belli såsom och till att deliberera med edher, bråd 
Bom oss kan vara nyttigare, antingen om vij taga den vägen idt 
Pryssen och settia krijget der fort, eller att vij skole taga vårt 
togh ådt Litthawen och Churland och der fullföUia vårt dessein, 
eff'ter som vij der ärnatt hafua. Dess föruthan kunne vij och 
medh dett samma bestella om värfningzfolckzens afrekning, med 
hvadh meer oss kan medh edher att aftala och förretta af nöden 
vara och sedan med snaresta taga vår rehsa der ifrån hijt till- 
baker igien att emottaga och bestella om dett fremmande krijgz* 
folckett, som värfuat varder, och således dermed sättia den ex- 
peditionen in effectum, såsom vij oss honom föresatt hafua. 



r 



405 



SedftQ penningarne bclangande, som här ifrån, de 200,000 da- 
ler, ionkickas skole, bafvc vij mcdh flijt arbethat der pä, att dhe 
raige i tijdh komma fram och aendes fortt. Men att vij icke 
kunne komma dem så snart tillhopa, som vij garna ville, är or- 
laken, att här hafiier varitt een mechta vååtachtigh vår, deraf 
vägenie ähro så diupa blefne, att man icke väl fortkomma kan, 
halst nii vidh denne tijden, der hästame allestädes i landett af 
denne långe vintteren ähro så iitthungrade och uttmattade, att 
man ingen vägz dermedh kan komma. Vij förmoda och, att I 
een temmeligh och vedh een half tunna guld ifrån Ostergiöth- 
landh bekommit hafve, eft'ter såsom vij hafua adviser der ifrån» 
att penningarne hafve varitt ferdige att fortskickas der ifrån, och 
elliest fömimme vij någre andre poster vara tillredz på andra 
ortter, som och oförsummat skole dijt öf^er sendas. Dessföruthan 
ekicke vij och medh dhetta här skeppet här ifrån ....*) daler, 
och hade fuUer velat skickat mehr, men man tarfz [o: törss] icke 
mehr våga denna gången på dett ena skepet, uthan i desse dagame 
vele [vi] tillsända någre galleijer effter, som ock penningar medh 
righ föra skole, att den summa skall kunna blifua tillfyllest. Men 
der uthi medlertidh någott feladhe, effter såsom vij hafue inthet 
låthit reeknat tullen uthi Pillow för än uthi Maij månadt, så 
kunne I, för än I skole lijda nogon breck, taga der af, hvad så- 
som kan vara fallitt på Aprilis månadt och späda der uthi medh. 
Dochlijkväl sågo vij giäma, man kunde spara honom till besoUd- 
ningzfolckzens afreekning, alldenstund vij hafve myckit möda 
hafit, innan vij hafve kunnatt upbringa de 90,000 rijkzdaler in 
Bpecie, icke heller är här möijeligit mehr uthi sådant myntt att 
upbringa. Nu sedan sjögame ähro blefne öpne och reene, att man 
ifrån alla orttar medh bååt hijt komma kan, och alla myntten så 
bestelltte, att dhe sin fullkomblige gång hafua, förventte vij kop- 
parpenningar till öfverflödh, och vele fördcnskuld så laga, att I 
ingen bräck der på hafva skole. Dette vij edher nådeligen icke 
htfue velatt förholla, och förventta här opå medh hast svar ifrån 
tillhakar igien. Befallandes här hoos Gudh alzmechtigh. Datum 
Stockholm den 20 Aprilis [1628]. 
Ur registratiiret för 1628, fol. 270. 



*) Tomraxn för siffran är lemnad i texten. 






406 
818. Vaxholm den 21 April 1828. 

Vidtagna förändringar med afseende pä högsta befälet i Liffland. 

Gustaf Adolph etc. Vilr synnerlige gunst etc. Vij fömiälte 
sidst, her Cttntzler, uthi vårt egit handebrefF*) till ed her, att ibland 
annat var een orsaak till den reesan, vij oss öfver ådt Lifland 
ärnatt hafva, till att Stella order uthi commendamentet, medh 
huileket nu een tijdh bortådt ähr nogott sälssampt tillgångitt. 
Så alldenstundh den reesan ähr nii afslagen, och vij icke sielfve 
komma dijt öfver, hafve vij gienom vare skrijfvelser således der- 
om förordnatt, att, effter såsom I sielfve vette, grefue Jacob ähr 
uthi sijne consilijs och handlingar någott trögh och seen, så och 
myckit blööt uthi sitt commendo, att hvad nu en tidh ähr ^ordt 
och uthrättadt, är mast skedt gienom her Gustaf Hornn. Och 
eff*ter som Gubematoren, her Svantte Baneer, ahr gienom döden 
hädan skilldt och vij icke någon vetta, som vij kunne bruka i 
hans stadh, så hafva vij befahlatt, att grefue Jacob skulle på sigh 
taga gubernamentet öfuer Rijga stadh och landett, blifvande der 
alltidh stilla och städz residerande, och låthe Gustaf Horn com- 
mendera och föra krigzväsendett uthi felldt, doch således att nh 
skeer medh grefve Jacobs inrådandc och godhtyckio; effter som 
I dett af sielfve brefven och her Gustaf Horns fuUmacht medh 
mehra kunne förnimma. Vij tvijfle ftiUer der om, att grefve Ja- 
cob skall villia blijfva vidh gubernamentet uthi Rijga, men rij 
nu ingen annan tillgå, som vij der tänckie kunne, och förden- 
skulld hafve lofvadt oss villia frambdeeles skicka någon dijt öt- 
ver, som honom aszistera kan och honom lijsa, att icke börd»n 
på honom allena hengia skall. Detta vij edher icke hafva velatt 
förhoUa, nådeligen befallandes, att T oss edher mening här om 
medh första tillkenna gijfua. Gudh alzmechtigh edher befallan- 
des. Datum Waxholmen den 21 Aprilis, Anno 1628. 

Ur registraturet för 162S, fol. 279. 



819. Danniger-Haupt den 21 Maj 1626' 

Rikskauslerens åtgöranden gillas; båtar m. m. till bryggor önskas; kallelse ti]l 
Konungen. 

Gustaff Adolph etc. Vår ynnest etc. Hvad oss I frå i g^^ 
adviseren, h[err] Cantzler, thet är oss i dagh bittida praesenteradt 
*) S'c of van, N:o 314. 



407 

vordt^t. Låtom oss nadigst behaga, huadli vij thrrafl* »ij oiU^r här^ 
till om follckett och annat disponerat haffve; iirom ock sä tilfridz 
medh tijdhen, som I om theras marcherando formale, inthet tvijtt- 
landes, I värden sakerne fordrandes, thet bästa skee kan. Men 
ett finne vij serdeles brist upå, huru man brvggia till then eder 
bekände intention bekomma skall. Fyro styckor kanor varder ful- 
ler Feldtmarschalken strax frå Dirschow bestellandes, men ther 
I kunde i hast förskafte oss någre witinger*) frö Königsberg, 
så motte man an see till, huar man thet öffrige värkot bekomma 
kimde. Artilleriehästarna are fuller och icke till öffverflödh, men 
feehlet ther uthi moste h[err] Johan Baner uhr Dantzicher \V( i - 
der och Näringen upfvUa. Huadh I clliest om fiendens proce- 
durer adviseren, önske vij, at han så fortfahre, eff'ter thet vårt 
förehaffvande ick(> kan komma till opass. Men efFter oss fall:- 
någre andra betänkiande in, om man thenna scopum skall sä medli 
gott hopp eifectuera kunne, vore thet gott, at I begoffve edh« i 
«ielffve i morgon eller öffuermorgon hijt, på thet vij om alltin^li 
vijdare medh eder berådhslå kunde. Edher (indh befahlandc.-. 
Aff Höwett then 21 Maij, Åhr 1628. 

GuötaviiH Adolplms in. p. 



820**). Danaiger-Haupt den 4 Augusti 1628. 

Beskirkningen till fcJtralsund och Danmark. 

Instruction öfver dhc ehrender, som K. M:tt allerna- 
digest hafver betrodt och befälet Cantzleren först i 
Stralsundh och sedan hoos K. M:tt i Danmark att för- 
rättas. Actum Höwet den 4 Augusti, Anno 1G28. 

1. 

Skall Cantzleren uthan dröffzmål beofifva sicrh hnr ifrån till 
Pillow och der förtöfve Vicc-Ammiralens medh de tu Småländska 
regementens ankompst. Sa snart regementen äre ankompne, eller 

*) Witinne eller wittinne = ett slags flat flodbåt af provisorisk beskaflfon- 
bet, afsedtl att brukas blott för tillfället. 

**) Creditivet för Axel Oxenstierna till Konungen i Danmark är dateradt. 
Fåltlågrct vid Gemblitz den siste Juli 1628, se registraturet för 1628, fol. 454. 



408 

(ler han finner dem der för sigh, skall han låthe Of verslen Mur 
* etamp medh sitt regemente genest begifve sigh till EUbingen, d«| 
att få videre order, och så fördela och accommodera Droummundl 
medh sitt regemente in på alle otte skepen, dem föreöria medh 
nödtorfftigt proviant på fyra eller sex vekor, och så oförtöfTtt 
medh Vice-Ammiralen begifva sigh till Stralsund. 



Kommandes på redden, skall han Icmpna Vice-Ammiralen medk 
ekepen och folket qvort och sielf begifva sigh in i staden, aå 
f ramp t han förnimmer den ännu att holla, och sedan han sigli 
om altt tillståndet h af ver låtet informera, fordra Rådet och Et 
dermännen af dem Hundrede till sigh, och dem näst K. Mztis 
helssningh förehoUe effterföliende punctor: 



Att de viste sigh väl ihugkomma, huruledes de i Maij må- 
nad hade af egit bevågh och godt förtroende till H. K. M;tt, för* 
orsakede af den oskylldige förfölielsse, som någre keijserske of- 
ficerere, deres vedervertige, emot dem ansteht hade, besökt H. 
K. M:tt medh deres anseenlige sändebudh, gifvendes omstandeli- 
gen tillkenn a, huru oförtient och oskyldigt emot all rätt och skäål 
de blefve förfölgde, och der jämpto ödmjukeligen och instendigt 
anhölle om succurs och undsättning i folk, ammunition af örligh 
och andre nödtorffter. 

Så, endoch H. K. M:tt altt in till denne dagh sigh genom 
ingens förmaning eller upäggelsse hafver velet låtha beveks nå- 
gerlunda att immiscera uthi dett Tyske bullret, uthan altidh lå- 
tet de närmest interesserede sielfve betämia om sin egen ssak 
och des stat, allenest att H. K. M:tt dett gemene väsendet htf- 
ver velet stärkia medh sitt egit krigh, och afhollit Konnungen och 
Polniske cronan, såsom sine egne fiender, att de dem Evangeliska 
icke någet hinder eller inti*ång göra motte, förhoppendes, att dett 
Tyske bullret skulle genom Romerske rikes fömeme furster och 
ständer snart stilles, så att dett icke videre om sigh gripa och 
märkelige potentater och konungerijken indraga och invekla skulle; 
desföruthan ähr H. K. Xfitt medh ett svårt krigh emot Polniake 
cronan behäfFtet, och moste der till holla tvenne roiale arméer i 
Jiijfland och Pryssen, så att H. K. M:tt ock derföre hade orsaak 



409 

B^sli ngh uthi de Strålsunden begäran att excusera; likväl me- 
' t H. K. M:tt sågh den store oförrätt, som dem oiorhördt och 
rfmkylt tillfogedes af någre keijserske officerere, som nu altt 

Peffter egen vilia; sedan att samma officereres desseiner vore 
hen derigerede att bemächtiga sigh Strälsundz stadh, hampn 
I och skep och \ler medh turbera Ostersiön och angruntzende ko- 
aimgerijken, och, der Stralsund här till hafver varit en frij han- 
ddstadh och medh K. M:ttz riken och undersåter af uhrminnes 
ihr exerceret venskap och commercier, skulle den blifva giord till 
ett Töfvamäflte och ett säte till all iiendtlig praeparation uthi 
Ortertiön; så hafver H. K. M:tt satt afsides alle dhe betankende, 
«om kunde afstyrkia succurscn, och först af den nådige aifection, 
lom K. M:tt och alle dess förfäder emot Stralsund ytterligere än 
emot någen hän^estadh altidh dragit hafver, sedan af dett med- 
lijdende H. K. M:tt bähr medh samma stadh, att den icke motte 
fslla i sins grymme och oförsonlige fiendes händer, och, till dett 
mdie, att afväria dett tillstundende buller och fahra i Ostersiön; 
I Bisom och att uppehoUa den sed vanlige venskap och commercien, 
I hafver H. K. M:tt resolveret pä stadzens flitige anhoUende att 
I secundera honom, och först och så länge, till dess att Rådet och 
Menigheeten hade medh H. K. M:tt pacisseret och sigh förbun- 
det, i begynnelssen affardet Ofversten Fridz sampt de begärede 
Kxhundrede man, och sedan altt vore afftalt, och K. M:tt funne 
Btaden till sin defension villigh och resolveret, och ett fast fun- 
dament vore lagdt till dess värn, då medh all möieligh macht 
tentere stadzens förlåssning ifrån belägringen, och sådant i egen 
person. Nu viste sigh Rådet väl att ihugkomma, hvadh de medh 
H. K. Mrttz afskickede Secretario Philip Sadtler i samma saak 
We afftalt och slutet, så i gemeen om alliancen, [som] om en 
alfvarsam defension och des fort«ättiende medh arbete och annat 
«likt, om intet att tractera medh fienden uthan i K. M:ttz Ofver- 
Btes närvaro och medh des inrådende, om folkzens qvarter och 
uppehälle, hvilket altt K. M:tt hafver låtet sigh behaga, och hafft 
i rinnet confirmationen sielf medh sigh föhra, och sigh i så motto 
^elet låtha stadzens välfärd i altt vara anläget. Till hvilken ända 
ock H. K. M:tt, den tidh H. K. M:tt förnam fienden medh stör- 
fite macht att ansättia staden och att vara blifven mächtigh dett 
homverke uthan för Frankenthor och i samma trij daga stor- 
mande Ofversten Fridz att vara illa sarget, Öfversteleutnampten 
Diibwald att vara fången, och en godh deel af folket att vara 
«laget och sargat, så att fåå der af kunde mera fächta för sta- 



410 

(len, då halvor H. K. M:tt, icke vethandes mera folk ifrån Dan-] 
mark att vara inkommet, vclet bosättia de afgängncs platz medh 
gode ofHcerere, som värket dirigeredo, och så medh mera folk, 
som är med Ofversternc Her Leesle och Grefve Nils inskickedc, 
på dett staden kunde hlifva forsvareder, till des K. M:tt i Prvs- 
sen om des krigz continuution hade disponeret, och folket utiir 
Sverige, som hijt brukes skulle, var arriveret. I medier tijdh och 
medan H. K. M:tt medh desse tanker omgäås, förnimmer H. K. 
M:tt, att fast ingen punct i dhe beslutne pacter blifve af Radedh 
effterkompne; ty först drifve de icke sin egen defenwon medh 
arbete och skantzende, såsom fahran och nöden i sådane fall kräf- 
ver, dädh af Denholmen och annet slikt är till att sij ; 2. så hafve 
de begynt att inlåtha sigh i handell och tractat medh fienden, 
ocommuniceret medh K. M:ttz Ofverste, myckit mera uthan han^ 
consens, och, såsom af Hertigens af Pomeren så ock Poraerekt- 
Rådedz bref synes, allerede slutet, och sådant altt tvert emot d«- 
res lyifte och tillsiiielsse. 3. Icke hafve de heller uthi samma 
tractater eens mentioneret H. K. M:tt, att denne siiccurs skull«' 
vara H. K. M:tt uthan praeiudice. 4. Icke heller är H. K. M:ttz 
folk effter puncterne logerede och underholdne. 5. Så förnimmer 
H. K. M:tt också, att K. M:tt i Danmark i egen persoon «r 
kommen till att undsätia staden och hafver dess fönithan ett an- 
seenligit taal sampt sin Ofverstc Holk longe sedan och nyligu» 
inskicket i staden; h vilket altt hafver medh de förre fvre ors.i- 
ker bevekt H. K. M:tt att troo, dett Strålsundz stadh intet är om 
H. K. M:ttz succurs och sin egen defension tillfförende, den b'kI- 
ste ock kastat II. K. M:tt någet betankende in, att i egen person 
öfvergifva sitt eget krigh och uthan föregången afhandling hhmh 
sigh in i ett väsend med andre, der af intet annet änn otak ocli 
disreputation på lychtone är till att förmoda, så hoos staden, den 
man vill hielpa, som hoos andre interessenter ; der till allercde 
liknelsse synes, i dett man commendamentet öfver stadzens sol- 
dater (som är per pacta updragit K. M:ttz Ofverste) begynner att 
disputera. H vårföre hafver H. K. M:tt most resolvera sin resa 
hijt åt att inställa, till dess H. K. M:tt finner sakerne så dispv 
nerede i staden och hoos K. M:tt i Danmark, att H, K. M:tt ma 
kunne medh skääl och fogh saken sigh opå taga. Och pö dett 
altt måtte få sin richtigheet, och K. M:tt motte vara försäkrct, 
hvadh framdeles ähr till att företaga, så hade H. K. M:tt Cants- 
leren medh creditif och instiiiction aflFardet, om altt medh staden 
att afftala och besluta till K. M:ttz videre och nådige ratification. 



411 

i. 

l>ette mo8t<* Cantzloren dem först suledes i gemeen loreholla, 
och sedan fordra, att de genom deres förtrogne depiiterede om 
«ladzens defension och K. M:ttz hielp med honom communieeru 
och tractera ville. 



När han nu hafver af deree generalevar och andre omstäu- 
digheeter förnummit deres inclination pä allo eidor, ovh han kom- 
mer uthi Conference medh deres deputcrede, f»kall han först och 
med bäste skääl undervijsa dem, att de nu mera medh ingen sä- 
kerheet kunne sättia deres välfärd på sådane tractater, som de 
I Bidets hafve varit, uthan» så frampt de tänkie att behoUa deren 
religions och stadz frijheet, sa ock att salvera sigh, sine hustrur 
och barn, då att moste sättia alle andre respecter tillbakers, icke 
lathe sigh medh gode ord bedraga, uthan heller bita i ett surt 
iple, sätia näget på tiden, och förvänta, att Gudh någen hielp 
och imdsättning skicka skall. Och skall Cantzleren utförligen 
medh dem disputera och remonstrera, hvadh svek och bedrägeri j, 
som sittie uthi alle dhe puncter, som äre emellan Rådet och im- 
derhandleme tracteredc, bevijsendes enkannerligen intet annet 
vara sökt, än att skilia dem vid krigzfolkct, och sedan öfverfalla 
dem, när man vill, och då så myckit hafltigere kyla sin harm 
och vrede på dem, deres stadh, hustrur och barn. 



Der näst skall Cantzleren förmana dera till stadzens alfvar- 
lige defension och en rätt fast resolution i alle deres rådslagh, 
iivwrest han dem skall tillhoUa, att dhe i tijdh late fortificera 
Denholmen, så att ock den emot vinteren kan blifva defenderet, 
ty elliest medh deres stadh att vara giordt, öfver dett att de på 
arbeten icke vele spara, uthan laga så, att staden må blifva satt 
i sin rette defension. 



Så moste de ock i tijdh göra en rätt forme och disposition, 
Huru stark guamison i staden till des värn vill vara af nöden, 
huru dhen skall commenderes medh ordning, huru justicien skall 
administreres, så Rådet blifver i sin myndighcet, och dock lick- 



412 



vel krigzdisciplinen intet turberes; huru guaiiiisonen skall under^l 
hoUee och quartcres. 



Vedh deesc puncter skall Cantzleren indraga, att såsom K. 
M:tt hafver medh denne succurs aldrigh annet sökt än att con- 
servera staden uthi sin förre stat och förhindra, att des hampn 
icke motte blifve till ett röfvenäste, altt så söker H. K. Mrttdett 
ock nu allenest. Och effter H. K. M:tt finner denne guamison 
att bestå af treggiehanda slagz folk: stadzens eget, K. M:ttz, si 
ock Konungens i Danmark, der af lätteligen kunne upväxa miss- 
förstånd, förtreet, vedervertigheet, Jalousie och andre besvär, hviJ- 
ket att botha och afväria intet remedium är, medh mindre endera 
K. M:tt eller Konungen i Danmark cederer och drager sitt tolk 
iith, och den andre delen med visse conditioner sigh Ibreener med 
staden om des soldaters commendament; derföre ähr H. K. M:ttz 
nådigeste mening, att Rådet och Hundredhemännerne statuere, 
hvilken deres folk, K. M:ttz eller Konungens i Danmarks, die 
bcgäre och sigh tilldrägeligerc hoUe att behoUa i staden qvart 
till guarnison. 

9. 

Begäre de och behaga bätrc, att K. M:tt drager sitt foJlr 
uth, och Konungens i Danmaik blifver inne i staden och medh 
stadzens eget folk conjungeres till stadzens defension, så ähr H. 
K. M:tt der medh tillfridz och hafver befälet Cantzleren att ad- 
sistera staden hoos Konungen i Danmark, hielpa att göra deres 
conditioner dett bäste möieligit, och så fatta defensionen, att den 
kan hafva bestånd, och då tillijka med stadzens deputerede för- 
foga sigh till Konungen i Danmark och på K. M:ttz vegner di- 
rigera saken till stadzens välstånd och bäste, och sedan altt si 
är fattat, dett staden kan vara uthan fahra, att cedera och draga 
H. K. M:ttz officerere och soldater utur staden och transportera 
till Kongl. M:tt igen. På hvilket fall H. K. M:tt ingen omkost- 
nad, som kan giord vara, begärer att repetera eller igen fordra, 
uthan vill sådant altt till stadzens bäste hafva användt, och icke 
deste mindre altidh låtha sigh vara anläget, att staden må blifva 
i sin förrige stat, commercierne medh Sveriges crono uppeholdne, 
och all god naboskap plägat, allenest att de sigh der emot obli- 
gera icke att låtha sigh draga ifrån förbemälte venskap och co^ 



4ia 

HBpondence, såsom ock, der dett framdeles komme till afhand- 
ingz, att då K. M:tt och des crono der uthi begripes motte, och 
feane gioide succurs icke vara H. K. M:tt tili naget prasiudicium. 

10. 

Finner han ock staden mera indineret till K. M:ttz guarni- 
pOD, då skall han sökia deste mera att tesgmoinere K. M:tt att 
nra lijka, huilket dem bäst behager; fuUer gärne att hafve sin 
aåål utur spelet och hälst sij, dett Konungen i Danmark, som des 
Iftruthan med Keij seren hafver krigh och ähr närmest besatt, må 
«tföra dett kriget. Men der staden af en godh affection hälst 
«oker H. K. M:ttz adsistence, då vill H. K. M:tt icke heller dem 
atslå och hafuer fördenskuld, pä all händelsse och att icke nå- 
^^n tidh motte tappes, fått Cantzleren ett friskt regemente sol- 
dater medh, som kunde införes i staden, der de Danske dragé uth. 
I Men effterdij K. M:tt i Danmark hafver giordt så myckit hoos 
rstaden och uthan tvifvel varit ingen ringa orsaak, att staden är 
! lujt till behollen, K. M:tt i Danmark dess föruthan är H. K. M:ttz 
allierede och synnerlige ven, den H. K. M:tt i ingen motto be- 
ster att oifendera eller någet att göra, som K. M:tt vore emot 
ocb under ögonen eller kunde retha H. K. M:tt till förtreet eller 
Jalousie, derföre på dett fallet vill H. K. M:tt intet taga sigh 
den saken an eller medh dem accordera, för än H. K. M:tt för- 
nimmer, att K. M:tt i Danmark är till fridz och finner dett godt 
au draga sitt folk uth och effterlåthe H. K. M:tt hela guarni- 
«onen. Och fördenskuld skall Cantzleren begära, att de någre af 
«itt medell vele till K. M:tt i Danmark aifärda, som om dettu 
och altt annet med H. K. M:tt afFtala, dijtt Cantzleren ock för 
£å myckit bätre vissheet skuld, hafver befalning sigh ock att för- 
foga och på bägge hendelsser på K. M:ttz vegner i venskap att 
afhandla. 

11. 

På dett ock Cantzleren må sä myckit säkrcie gåå, att drifua 
deres saak emot Konungen i Danmark, om de till den Danske 
^oamison inclinere, och således göra H. K. M:tt till stadzens pa- 
tron, eller ock att sedan sluta, om de till K. M:ttz guamison 
batre behagh hafve, då skall han på dett första fallet effterföl- 
jende puncter afftala och pä dett fallet, att K. M:ttz guarnison 
begåres, per discursum till framdeles att sluta, communicera: 



414 

1. Att guarnisonen åt minetc blifuer till fyretusende man medl 
stadzens egne soldater. 2. Att commendamentet öfuer all eoldft 
tesken blifver hoos den Konungens öfverste, som sin guarnifioi 
(ler liafver. 8. Blifuer K. M:ttz guarnison der inne, må Cantsle- 
ren sökia, att soldateme blifve af staden spisede, men att officer 
rerne komme till K. M:ttz last, eller, hvar dett skulle falla deiii 
för svårt, att dem då någcn hielp skeer i spanmål eUer peninger,; 
effter som man bäst kan medh dem blifve eense. Men dei de 
Danske skole blifua der inne, att Cantzleren då befliter sigh om 
hielpa dem Strålsundske, dett Kongl. M:tt i Danmark sine egne 
underholler. 4. Att hvadh omkostnadt eller spese på guamieo-! 
nen eller stadzens defension gåår, icke blifver framdeles beraknet, 
och skall denne punct gåås förbij, om K. M:ttz guarnison d&t^ 
inne blifver, så frampt dhc icke sielfve den mentionere och örke. i 
Men der Konungen i Danmark tager sigh saken an, skall haa 
icke förgätos. 

12. 

När nu Cantzleren rätt hafver förstått Rådedz och Menigbee- 
tcns intention, der om han ock strax skall ad visera II. K. M:tt, 
skall han begifua sigh tillijka med de Strålsundeske deputerede 
(med hvilke han skall sigh tillförenne om instructionen sökia att 
föreena) till Konungen i Danmark, hvad heller han ligger i ske- 
pen pA redden eller kan vara dragen tilbakers till Köpenharapn. 

13. 

Kommendes till Konimgen, och sedan honom audicntz är til- 
låten, skall han först helssa H. M:tt i Danmark och önska ho- 
nom lycka medh sädane complementer, som sedvanligit och be- 
hörligit är, och der näst andraga, huru Strålsundz stadh i (öt- 
ledne våhros, kort effter H. K. M:tt var kommen öfver till Prvs- 
i<en, hafver med deres utskickede sändebudh, deres Syndico och 
Hunderman, på Kådes och Meniglieetens vägner besökt H. K. il:ttt 
klaget den älendheet, nödh och fara de genom keijserlige Feldtt- 
marskalken lians Jürgens von Arnhembs oskälige procedere vore 
råkede uthi, föruthan all sin skuld och oförhörd saak, så »tt de 
ock der öfver, medan dhe icke ville guarnison intaga, deres hampn ^ 
och skep försträckia till Ostersiöns perturbation och naborlige 
konungerijkens fiendtlige tillsättning, äre vordne belägrede och 
hardt beänffstodc, och fördenskuld, af dett irode förtroende dhe 



415 

till K. M:tt och Sveriges crono, så ock for det interesse K. 
och des riken hade i deres etadz och hampne ronservation, 
fTe de nödigt och godtt funnitt H. K. M:tt underdåniget att 
Jicitera om succiirs och undsättning i deres t<tora nöd, begä- 
ies, att K. M:tt dem med sexhundrede man och nägen am- 
ition och annet slikt adsistera ville. Nu hade H. K. M:tt 
ller icke obilligt betankende der uthi: först, efl\er H. K. M:tt 
ke hår till sigh i dett Tyske buldret hade någensin inmängdt 
fördenskuld mindre nu hafue skääl uthi dett ytterste sigli att 
iscere, väl seendes, att denne succurs icke annorlunda än een 
jtligheet skulle af dem keijserske uttydes; sedan så föniam 
K. M;tt ock vid samma tijdh, att H. K. M:tt i Danmark hade 
ordt staden een märkeligh undsättningh på folk, stycken och 
aanition, och der af intet annet kunde förmodes, än att sta- 
[den faller skulle blifva försvaret, så var II. K. M:tt och så diupt 
^ dett Polniske kriget instengdt, och dess fiende nu af Keijseren 
füll krigedz continuation styrkt och stärkt, att H. K. M:tt sitt egit 
»tt gkötha både tijden och all sin krafft behöfde, den der distra- 
hereg och försvages ville medh denne succurs; der till medh kunde 
B. K. M:tt väl judicera, att denne begärede hielpen litet skulle 
förslå till stadzens defension och synnerligen befrijelsse ifrån be- 
lägring, föruthan andre flere raotiver, som II. K. M:tt fast af- 
rtyrkte att engagera sigh i dett Strålsundske väsendet. Men eli- 
ter H. K. M:tt Ligistemes desseiner långe sedan hade afmärkt, 
och väl kunde sij, att de med Strålsundz stadz och hampns in- 
tuckt Bökt^ att få een den beqvemeste hampn på Tyske sidan i 
^^rriön, achtandes att sättia sedem belli till siös i Stralsund 
«»ch så för des beqvembligheet skuld der utur först turbera Oster- 
8iöi\ medh röfverij, sedan att öfverfalla Danmark och så göra sigli 
; mächtigh emot Sverige, deraf begge rikens förderf och undergång 
Hode till att befahra, eller ju åt minste skulle sätties i een odrä- 
geligh omkostnadh medh tvenne roiale flotter både sider af hamp- 
nen att stängia och ändå dess föruthan altidh hema i riken vara 
Jn armis; sedan kom och dett i consideration, att H. K. M:tt 
J^ke meente skäligt vara att lempna en sådan stadh som Stral- 
sund, och altidh medh K. M:tt och Sveriges crono hade varit i 
^it godtt förstånd, ohulpen och oadsisterct i en sådan tijdh, dlier 
; <1« om sin religion, så väl som sin stadz frijheet, ja HjfF och lef- 
verno pericliterede och dett så oskyldigt, att ock Keijseren sielf 
j igenom sitt rescripta hade befälet dem att lathc tillfridz; sedan, 
; ^'T (lett sidste, effter H. K. M:tt förnam K. M:tt i Danmark att 



416 

hafue sändt der naget folk in, som likvel med stadzens egit fol 
icke syntes göra tillfyllest emot en sådan fiende, då vill H. X 
M:tt i een hastigheet göra någen undsättning, på dett de iek 
motte öfverväldiges, och så alle rådh förtages, uthan vinnestijd 
att altt disponera i bästa motton till stadzens värn och Österriöo 
conservation i sin vanlige stat. För desse orsaker skuld hafve 
H. K. M:tt consenterat att göra dem Strålsundske ändt€ätt, fön 
elfter deres begäran med sexhundrede man och någen ammiim 
tion. Och på dett sådan adsistence icke måtte vara H. K. M:t 
till någet praeiudicium, och H. K. M:tt motte fatta saken m« 
sådan order och skääl, att staden kunne hielpes, och K. M:tt icfa 
mindre vete sigh förvaret, då hafver H. K. M:tt icke velet «t 
folk inskicka, för än medh dem vore visse pacta och förbund up 
rettede, effter som H. K. M:tt samma pacta Cantzleren bafuei 
befälet medli H. K. M:tt i Danmark att communicera. Hvilke, 
så snart de slutne vore, ähr K. M:ttz folk infördt, och H. K. M;tt 
dett förfarendes och straxtt der opå, att den insände Ofverstea 
Fridz Rossladin var i ett starkt anfall sargat i knädt och Ofver- 
steleutnampten fången sampt en godh deel af folket slaget, hif- 
ver H. K. M:tt straxtt affardet två andre Öfverster, her Lesele 
och Grefve Nils aff Wisingzburg, med tolfhundrede man dijt, %\i 
vedertaga commendamentet och staden defendera, till des H. K. 
M:tt kunde om sakeme i Pryssen och des krigz continuation dis- 
ponera och finge sitt folk tilsaman att försökia Strålsundz för- 
låssning ifrån belägringen. Som nu offthögbemäldc K. M:tt medb 
desse tanker omgåås och tiden och tillfällen försumer i Pryssen, 
fömimer H. M:tt, att K. M:tt i Danmark hafver inskickat sin Of- 
verste Holk medh ett anseenligit taal folk till dett förre, och var 
i egen person medh sin armee der öfuer rycht att hafua ögat der 
opå och göra stadzens fiende afbräck, så att staden syntes der 
igenom vara satt uthan fara, hvarföre ock H. K. M:tt hafver fun- 
nit godtt sin resolution om stadzens reale imdsättning att auflpcn- 
dera och sin animum på sitt eget krigh intendera, på dett icke 
dette försumcdes medh fåfengh omkostnadh och penningespiUe, 
och dett andre i lijka motto ginge tilbakers. Och på dett likvel 
Strålsundz defension motte icke i någer motto förlätes, uthan hel- 
ler i tijdh all ting der till och på längden disponeres, hafver H. 
K. M:tt velet Cantzlern dijt affardha att taget i ögonskiju, oieå 
Rådet och Hundredemännen afftala, och så sedan om des feel och 
deres remedia medh K. M:tt i Danmark communicera. Serdeh 
hafuer K. M:tt för detta, och så Cantzleren vidh sin ankompst i 



417 

ßaatn f&mumitt, att den åtskillige guamisonen intet godt vill i 
Ibigden förorsaka, uthan mehra Jalousie, vedervftrtigheet, förtreet, 
tmga och bearär på staden, åtsUlligkeet i commendamenten, ez- 
Mser och annet slicht, der af stadzens underg&ng och fiendens 
airantage kan fdlia, tTert emot H. K. M:ttz så ock H. M:ttz i 
DaunarkB desseiner och intention. Hvaifbre ock K. M:tt hafVer 
befälet Cantxleren der om medh K. M:tt i Danmark att commn- 
aieera, hnru desse felen Tore till att botha etc., så att begges 
dere M. M:tter8 gode intention icke motte turberes, fienden blifne 
itaden mächtigh, och den befarende olycka på sidstone fölia, be- 
garendes, att E. M:tt i Danmark sitt godhe rådh och bet&nkende 
Kongl. M:tt taktes uptäckia etc. 

14. 

Hvadh här nu gifves för svar opå, dett moste Cantsleren för* 
Tinta, och der så åhr, K. M:tt updrages allena att behoUa sin 
gaamiion der inne, och att K. M:tt i Danmark vill draga sin uth, 
di skall sådant medh höflige ord accepteres, och allenest anhol- 
les, att Konongen i Danmark ville styrkia Rådet der till att fatte 
den resolution. Men om anten dubios svar giffz eller sådant, att 
mtn sijr, dett Konungen sitt folk ingelunda vill draga der uth, 
då skall Cantzleren declarera, dett H. K. M:tt aldrigh hafver an- 
net sökt än att erholla staden i sin förre stat och frijheet och 
att afväria, dett fienden der icke motte sättia en fast foot till Oster- 
siöns perturbation; stalte fördenskuld Kongl. M:tt i Danmark i 
sköön, anten att taga sigh opå Strålsundz defension eller att öf- 
Terdraga den K. M:tt. Vill H. K. M:tt i Danmark draga sin guar- 
nisoii dher uth, hollendes dett att vara sigh beqvemblighit, så vill 
H. K. M:tt taga sigh den an, sända der så myckit folk in, och 
afhandla medh Rådet och Hundredemännen och bruke der uthi 
K. M:ttz i Danmarkz gode rådh. Tykte ock K. M:tt i Danmark 
tigh vara beqvembligere, och staden der till vore benägnere att 
behoUa den Danske guamisonen, och H. K. M:tt i Danmark ville 
uptäckia H. K. M:tt sin mening, huru stark guamison H. M:tt 
WU hoUa der inne, och huru han meente att prestera dess de- 
fension, då hade H. K. M:tt, så snart detta hade sin richtigheet, 
befälet, straxtt att draga K. M:ttz dher utur och lempna dett 
Konungen i Danmark ensammen. 

Azd Ox9msH0ma, IL I. 87 



418 

15. 

Välies dett förste uth, då skall Cantzleren om altt afftaU, 
att den Danske guamisonen dragés uth, allenest att så myckit 
blifuer inne qvart, till mera Svenskt folk kommer, som kan vin 
af nöden, och så straxtt, sedan altt medh Konungen i Dluimaik 
ar richtigt, begifva sigh till Stralsund, föra der Droumundts re» 
gemente in och så medh staden accordera om dhe puncter, som 
förr är sagdt, och dett till Kongl. M:ttz ratification. 

16. 

Men tager K. M:tt i Danmark saken på sigh, så skall Cantz- 
leren, discretement offendtligen men under handen starkt, ada- 
stera Strålsundske Gesandteme uthi accorden, och Teta deres bä- 
sta, såsom ock styrkia dem uthi altt, dett som landa kan till de- 
res stadz conservation och frijheets erhollende, och att K. Mitti 
och Sveriges oronos interesse der uthi hafves i godh acht, beffi- 
tändes sigh enkannerligen der om, att de Strålsundske likväl mage 
hafva öga på K. M:tt och dess patrocinium. Och sedan altthaf* 
ver sin richtigheet, låtha afhämpte folket utur Stralsund, och 
dett till Sverige öfverföra, och han sielf straxtt begifva sigh till 
Pryssen igen. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Sigill. 

821. Dansiger*Haapt den 4 Au^rn'^ ^^^ 

Memorial, effter Kongl. M:ttz befalning gifvin Bib- 
Cantzleren, her Axell Oxenstierna, på resan till Sizål- 
sund och Danmark. Actum Hofft den 4 Augusti, Ahr 
1628. 

1. 

När Gantzieren hafver sine värf i Stralsund aflagdt, då kto 
han till eventyrs komma på taal om tractater emellan Keijserens 
ofGcerere och stadhen. Då skall Cantzleren fuller remonstrere sU- 
den, hvadh der under sticker, och ju göra dem suspect, såssom de 
ock icke annars are än bedrägelige, men icke slå dem aldelesatr 
och slå till samma tractater, der de ändeligen skole företages, Bitr 



419 

I den 8åd«ne coBditioner ftie, aom folier: 1. Att de keijserske före 
' af ntt läger och qyittere Pommeren. 2. Nederrifva alle deres 
i verk. 3. Att HenBestademe fömye deres förblinda så ock conjun- 
' gera sigh med H. K. Mztt, si ock obligera sigh att Tele adai- 
itera Stralsund på altt nödfall och, att gå deste säkrere, holla en 
•tark guamison i Stralsund medh gemene omkostnad, deste b&tre 
att försakre den hampnen, att Ostersiön icke må der utur turbe- 
les. 4. Att samma guamison blifrer Keijseren och Romerske ri- 
ket ohligeret in genere, och såsom furstemes och städemes guar- 
nifloner pläga, men icke videre, och ju till att afväria all pertur- 
bation i Ostersiön. 5. Att K. M:tt och Sveriges crono uttijckeli- 
' gen förbeholles, dett denne succurs icke kommer H. E. M:tt och 
CTonan till någet praeiudicium. 

Der ock, emedan Cantzeleren i Stralsund är, någet mentio- 
neiet blefve om förbemälte tractater, då skall Cantzleren altidh 
tesgmoinera, dett K. M:tt intet annet hafver än altt godtt och 
fredligit med Keijseren utestående, allenest att desse någre keij- 
Kiskes officereres procedere, empt Eeijserens egit rescriptum och 
▼ilie, ähr H. K. M:tt någet fremmed förekommit, och att dett 
tiQ Btädemes, och enkannerligen Strålsundz, undergång hafver va- 
rit ansedtt, och icke kunnet lijdes af H. E. M:tt för dess egit 
Interesse i östersiöns oturberede bruk och för den gamble ven- 
fikap, som medh staden varit hafver, och, så vidt tracteres skall, 
ochså slå förbemälte conditioner före och dem tillstyrkia. 

3. 
Endoch i instructionen är förmält och befälet, Cantzleren, till 
att xmdvijka Jalousie och annen olägenhet i Strålsundz stadh, skall 
Bökia att draga Konungen i Danmarks guamison utur staden och 
laga, att E. M:tt sin guamison behoUer der inne, eller, der dett 
icke vill gåå, då att dragé E. M:ttz guamison der utur med con- 
ditioner, som der videre beskrifves. Men effter nu säger gåå, att 
belägringen är uppgifven, och sedan viss adparence, dett Eonun- 
gen i Danmark näpligen skall vele draga sin guamison der utur» 
hafvendes till eventyrs i sinnet att göra sigh mestere af staden» 
derfore skall Cantzleren dirigera consilieme, effter som han fin- 
ner tiden och intentioneme att vara beqvembt, och, så frampt han 
ieke kan nåå, dett E. M:ttz guamison blifver allena der inne, då 
icke drifua opå, att Eonungens i Danmarks blifver qvarr, uthan 
>ti der opå, att Hensestädeme författa defensionen och tilföme 
<^ere sigh med H. E. M:tt till stadzens defension och, för än 



420 

desse soldater föres af, läggia sin guamison dher in, sk staricaol 
behof görs, hyilken Eeijseren och Romerske Riket sampt land I 
fursten in genere må vara obligeret, men in specie Hensestadetil 
och Stralsunds stadh, och enkannerligen och med attiyckte oi! 
förbundne att defendera staden och hampnen, och icke låthe ddl 
komma i någers anners händer, så att Östersiön eller a&greiii 
zende konungerijken der af kan någen skada, förfång eller pei 
turbation tillfoges; och skall Gantzleren i altt detta vairsamligc 
fortfahra. 

4. 

Vill ock Kongl. M:tt i Danmark ingaledes tage sin ut, hvai 
ken cederendes K. M:tt eller och tillatendes dett andre consiliiui 
om Hensestädeme, då skall Gantzleren allenest sij till att uppe 
hoUa saken uthi gode terminis, så lagendes, att icke någet ob<^ 
stånd i staden deraf må vexa, förbinde sigh uLed Rådet och Me 
nigheeten till des försvar, och sä låtha sakeme ankomma på ri 
dere K. M:ttz resolution, allenest att han i alles intentioner, de» 
seiner och consilia så myckit möieligit beiliter sigh att förftic^i 
och till E M:ttz nytta, tienst och intention att promoTera. 



I Danmark, om Konungen eller Rådet begärer, att den pnnct 
i alliancen må reciproce införes, att lijka som K. M:tt låter taga 
tull af dem, som segla på Dantzigk, att ock Konungen i Dan- 
mark må tage tull af dem, som segla på de orter, som äre be- 
satte hoos fiendens guamisoner, skall Gantzleren taga dett ad re- 
ferendum an, med förtröstning, dett han intet tvifler, dett K. Bttt 
sigh ju varder accommoderendes i altt dett billigt är. 



Kommer ock på taal om fridztractateme med Keijseren, skall 
Gantzleren altidh remonstrera, huadh etter der under ligger, doch 
sigh accommoderendes deres humeur, icke simpelt altt afrådha till 
att undvijka suspicioner, men altidh styrkia att eij aigh väl förC' 
och enkannerligen remonstrera, huruledes ingen sakerbeet for 
Danmarks crono kan hafves, med mindre Hertigeme af Mechlca- 
burg, Pommeren, Helsten, så ock städeme blifuc i aitt {årage 
stånd och frijheet, hvilken föruthan inge tractater kunne iBf^ 



4SI 

mmdxe en tim min (öt Danmarks crono och nabor fölia motte, 
liMtigt eller i längden. 
Desee are så de ährenden, som Cantzleren skall taga i acht 
flitigt drifiie, och eflfter förrättade saker begifua sigh, dett 
skee kan, till H. K. M:tt igen. 

GustavuB Adolphus m. p. 

SigiU. 



Daaiiger-Haupt den 4 Aufoatl I028, 

kt 15r BikflkAiuleren att gifva borgarne i Stralsund tillitAnd att uppköpa 
spumU i Srerige. 

Vij Gustaf Adolph etc. göre vitterligit, att effter vij icke 
om Strälsundz stadh skall Tara sä försdrgd medh spanmäl 
▼ictualie pertzeler, dett den sigh der med öfver vinteren skall 
Dft behielpa, och vij tvifle, om de vidh denne tidz tillstånd 
kole kunne hämpta sådant ifrån andre orter än ifrån Sverige, 
dezfore hafve vij nådigest tillåthet och hefalet oss elskelige, vår 
och Sveriges Rikes trooman, Rådh, Cantzler och General-Gouver- 
neur uthi Pryssen, edle, velborne her Axell Oxenstierna, Frijherre 
till Kimittö, Herre till Fijholm och Tydöön, Riddere etc. att på 
dett fall gifva dem Strålsundske tilstånd och sitt bref till att up- 
köpa i Sverige så myckin spanmål och victualie pertzeler, som 
hm erachter nödigt till stadzens proviantering, och sedan afskipa 
önot en sådan tuls erleggende, som andre vare der öfuer giorde 
tullordninger lijkmätigh påbuden är. Vij befale fördenskuld vare 
ffikz- och Cameråd, Stodthollere Fogder, Arrendatorer, TuUenärer, 
lå ock BoTgmesteie och Rådh i städeme, att de tillstädia samme 
Strålsundske, som i så motto hafue velbemälte vår Cantzlers bref 
•tt ftrevijsa, att utskipa så myckin spanmål och victualie pert- 
Bcler, som dhe hafue tillstånd opå. Der hvar och en veet sigh 
»tt cffterretta. Datum uthi vår skantz Höflft den 4 Augusti, Anno 
1688. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Sigill. 



428 
838. Marienbtuip den 8 Augusti 1898. 

ünderbandlingame rörande Stralsunds garnison m. m. 

Gustaf' Adolph etc. Vär synnerlige etc. På dett I förfi&ge 
eder, her Cantzler, är thette vår nådige förklaring. Först, om Her- 
tigen af Pommeren beskicker eder och begärer vara i stadzens 
defension insluten, kunne I förholla eder, eflFter som vårt till eder 
här hoos*) lagde bref förmäler, låtendes vare knechter, huar icke 
under vårt egit nampn skee kunde, doch under H. K:ttz namp 
och eed, till guamison förordnes, allenest thett blifver Svenske 
och eij utlendske knechter. Sedan, är thett så, att Konungen i 
Danmark vill dragé ut sin guamison ut ur staden, så behöfve I 
intet rese till Danmark, uthan på dett fallet, effter förrettede sa- 
ker, begifua eder genest tillbakers igen. För dett tridie, om Am- 
heimb begärer tala eller skrifftligen communicera medh eder, mage 
I thett väl göra, och bruka ther uthi den försichtigheet, som be* 
höfves. Vij sände eder en general fuUmacht**), att om I med Her- 
tigen af Pommeren eller andre skole eder i commuiucation m- 
late, I då mage nogsambt vara legittimerede. Eder Gudh befa- 
lendes. Af Marienborg den 8 Augusti, Åhr 1628. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Anteckning: Preesent. i Pillow den 10 Augusti, Anno 1628. 



884. Marienburg den 8 Augusti 1628. 

Underhandlingarne rörande Stralsunds garnison. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij late eder nå- 
deligen förnimma, hor Cantzler, att vij sände eder här medh co- 
pier både af vårfvet, så ock svaret***) på den (I) Pommerske sändebu- 
dens affardning tillhanda, på dett I sådant deste bätre öfverväge, 
och såsom I vår intention der hoos veten, att I all ting der hä- 
dan deste beqvembligere drifva kunne, huruledes den staden och 
hampnen i thes förre frijheet och säkerhcet sätties må. Och en- 
doch sändebuden hafuer fuller i förstone någet starkt drifvit, att 
vij till vår guamisons uttagende beiaka ville, förmeenendes, att 

*) Se näst följande bref. 
••) 8e N:o 326. 
***) Bilagorna: Pommerska sändebudet Antonio Bonins >propo8ition», dat. 
Margenburg den 7 Augusti 1628 (på tyska) samt K. M:ts därpå gifna «resolutioo'i 
dat. Mariffiburgi die 8 Augusti 1628 (pä latin), finnas bland Handl. ang. Sveriges 
förbindelse med Pommern under 16 och 17 århundradena. K. A. 



423 

- ét ock den Danske kielpen der uttala Tille, och staden med Po- 
I nosk gaamison nogsampt fönåkre skulle, likvist när honom är 
laget till sinnes fördt, att Hertigen af Pommeren är icke mäch- 
ti^ nogh att försäkra then platzen allena, och att man sigh in- 
galuida på LigiBtemefl sincerationer förläte kan, hafuer han ändt- 
]]g sielf gifuit så mjckit under handen tillkenna, att med Her- 
tigen af Pomeren och kan skee Wallensteiner sielf, (hvar de ige- 
nom thett medlet kunde komma then Danske guamisonen ut) 
ikttUe Täl stå till att handla, thett vår guamison blefve ther inne. 
Vij be&le eder förthenskull nädeligen, att I lämpe sakeme här 
c£^. och hvar saken therhän bringes kan, att staden motte be- 
ntties med en bastant guamison af vare Svenske knechter, I tå 
göre eder flijt, att thett på bäste sottet effterkommet varder, både 
Kooe H. Krtt Konungen i Danmark, sä vel som Hertigen af Pom- 
mern sielf, fast än vare knechter skulle ther öfuer moste blifue 
Hertigen till en tidh medh eed förbundne, allenest under bemelte 
eed icke förstås Churfursten af Brandeburg, hvilken thenna ort 
icke videre ån på dödzfal angåår. I thett öfrige varde I eder 
fbrhollendes efter vår förre befedning, och ther någet betänkeligit 
föreföUe, medh flijt referera sådant till vår videre förklaring. Och 
befale eder har medh Gudh alzmechtigh. Af Marienborg den 8 
Augusti, Åhr 1628. 

Gustavus AdolphuB m. p. 

Anteckning: Pnesent. i PUlow den 10 Angnsti, Anno 1628. 



W. ICarienburg den 8 Augtieti 1028. 

Fullmakt vid beskickningen till Stralsund. 

Nos Gustavus Adolphus etc. notum testatum que facimus 
nniTersis et singulis, quorum interest aut quomodolibet interesse 
poteat, quod cum relatum nobis sit civitatem Stralsundensem in 
eo esse, ut cum Imperatoris Romani exeroitu de totali obsidio- 
nis Bolutione tractando paciscatur, nostraque et public» securi- 
tatis plurimum intersit, ut si quid ejusmodi sperari debeat id 
^Oü nisi sequis, honestis et nostram publicamque salutem con- 
cernentibus rationibus statuatur atque id sine personali ex parte 
i^oiViii in eo loco prassentia alicujus eximie prudentis et industrii 
^ri hand commode fieri posse videatur, idcirco id muneris com- 



424 

misimus, sicut et vigore harum credimns et committiinas noiM 
regnorumqüe nostrorum GancelUrio et Consiliario neo non • . ' ^ 
illustri et generoso D:no Äxelio Oxenstierna, Liber &, ut fé^l 
Stralattndium quantocius conferret et quicquid ad iatius urbi# 
portuique caeterorumque hinc dependentium aTitae libertatis $»' 
Becuritatis conserrationem, sive tractando ac concludendo, sirt 
alio qiiocunque modo conferre posset, in eo nihil operae, stndS 
et industrise in se desiderari pateretur. Qnicquid igitiir hic Do-^ 
jninus Legatus noster ex tenore instrtictionis suae cum eonisi 
quopiam tractaverit, egerit, statuerit quonim intereaae hoc loeo 
vertitur, id nos vi harum omni meliori modo ratum gratumqne 
habebimus. In quorum fidem prsssentes etc. Datum [Marien- 
bnrgi d. 8 Augusti 1628]. 

ur det Tysk-Latinska registraturet för 1628, fol. 182. 



a26. Fftltlfi^ret vid Oaaa den 20 Au^asti leSS. 

Värfvande af tyska soldater. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij fömime, her 
Gantzler, af Alexander von Esken, att ther skall vara godh lä- 
genheet vidh Stralsund till att bekomme en hoop Tyska soldater 
af den Wallensteniske armeen, sä efFter vij sädane här till the frem- 
mende regementemes recreuer väl behöfve, befale vij eder nåde- 
ligen, att, ther I kunnen så under handen en hoop bestalla, I tå 
skaffe ther af till en trij eller fyra skutor fulla hijt medh thett 
första. Och befale eder Gudh alzmechtigh. Af lägret vidh Os» 
den }g Augusti, Anno 1628. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Anteckning: Present. p& skepet nnder Dornbusch den 26 September, Anno 
1628. 



827. Pftltl&gret vid KlotkenhofT (vid Ossa) den 22 Au^aati 1688. 

JEUkskansleren bör meddela Alexander v. Esken förbållningsordres. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij late eder, her 
Gantzler, nådeligen förnimma, att brefvijsere, Alexander von Efl' 
ken, hafver här i vårt felttläger för oss i underdånighet sigh pre- 

*) Tommm år bår lemnadt i texten. 



4S5 

MBteret, fi^regifTendes, att han nyligen rijn reesa ifrån Stråkund 
Ikijt åt tagit hafver, till den andan att hår anholla hooa om om 
Jafonnatioii och nnderråttelsse, huru han sigh der i Stralsund uthi 
■n tUbetrodde tienat förholla, och hvadh han i alle förefallende 
«B och riket anlågne aaker och ährender göra och låta tkuUe. 
Så aldenatund yij befinne denne håna resa fast onödigh, effter 
nj eder dijt affkidet hafve, och i befalning gifrit att, så t&I om 
hans person och tienat som ellieit andre oas anlägne saker der 
laiameatidea, så förordna, disponera och förrfttta, som I befinne 
könne osa till gagn och nådigt behagh lända skole, och bemalte von 
Bven [o: Eaken] eder i vägen missfahren är och af eder Strålsundskc 
tebsa intet förnummit, derföre hafve vij intet velet honom här 
längre uppeholla, uthan straxtt tilbaker igen afftirdiget och till 
eder remitteret, nådeligen befalendes, att I honom på hans värf 
och begäran sådan besked och resolution gifve vele, som dess 
orts tillstånd fordrer, och hans qualitet kan lijkmätigt vara. Der 
med skeer vår nådige vilie tillfyllest, och förblifve eder med all 
konnngzligh gunst och nåder altidh väl bevågne. Eder här med 
Gndh alzmechtigh nådeligen befalandes. Af vårt läger vidh Klot- 
kenhoff den 22 Augusti, Anno 1628. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Anteckning: PnMCDt. på skepet under Dornbusch den 26 September, Anno 
162S. 



aS8. FUtUgret vid Klotkenhoff (vid Oaaa) den 80 Aug. 1628. 

Underhandlingen angftende Stralannd. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. Vij hafve befälet, 
her Gantzler, att Secreteraren skall sända eder altt, hvadh med 
thesse Strålsundskc sändebuden Lamberto Steinwich och Joan 
Josquino a Gösen så mundtlig som skrifftligh denne gången fram- 
stellt och svaret är, på thett att I hela sakennes tillstånd theraf 
ß^mimma motte, och eder så vida ther cffter förhoUa, så som 1 
flee, att altt nu sedan förandret är*). Så effter thett besynnerli- 
geste, som nu i Stralsund skall förrättes, är först, att then Dan- 



*) Sekreterarens berättelse jämte de flesta af de talrika bilagorna till denna 
finnes i samlingen Germanica: sHandlingar rörande Sveriges förbindelser med 
Stnüsand». B. A. 



486 

ske guarnisonen med godh vilia dragés ther ut, 8& snart vår I2t| 
lofvede guarnison ankommer, sedan, att thett Tyske folket, som: 
staden sielf här till besoldat hafver, sändes oss tå straxtt hijt! 
öfuer till Pryssen till vare andre Tyske regementers recreuer, 
och, för thett tridic, att altt steiles effter then capitulation, son 
vij nu här med them ingånget hafve, i värket, thett fortificatio- 
nen förfärdiges i tijdh, och stadzens defension öfuer vintereti 
väl och uthan fahra praesteres må; therföre befale vij eder bIp^ 
deligen, att I samma öfuerskickade acter öfversij, och stelle altt 
ther effter, så vidt thett bäst skee kan, uthi sin richtighe^ 
Ooh medan med patrocinio och thett öfrige ähr upskutit tiS. 
förste våårdagh att afhandla, kunne I ock med confirmationwi 
på alliancen så länge innehoUa, och allenest laga all ting för 
edert tädanresande ther hän, att staden thes emellan må Til 
blifve defenderet, och gemuetherne således till våren dispone- 
res, som sakernes tarf och vår intention fordrer. Skulle H. E-it 
Konungen i Danmark intet vele dragé sin guarnison ther uth, 
såsom staden begärer, eller ther 1 hade eder allereda i någea 
annen motto, som till eventyrs kunde icke vara thenne vår na 
giorde afhandling lijkmätigh, effter eder förre instruction medh 
någen inlätet och fördiupet, så vele vij, att I like vist befiijte 
eder till att redressera all ting till thenna här giorde förändring 
så vidt mast skee kan, och hvar någet ther effter icke till even* 
tyrs gå kunde, att I tå åtminstone leefva saken in integro, tag» 
sådant altt ad referendum op och begifva eder effter förrättade 
saker medh första lägenheet hijt öfuer igen. Hvadh här clliest 
sedan edert afresende är förlupit medh fienden, varde I nthi 
lijka motto af Secreterarens relation förnimendcs. Och befale 
eder Gudh alzmechtigh. Af vårt felttläger vid Klotkenhoffdefl 
30 Augusti, Åhr 1628. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Anteckning: Prwscnt. p& skeped under Dornbusch den 26 Septembri«, Ani» 
1628. *- r- y 



r 



: 4J7 

I 

tFUtUgret Tid Om» den 8 September 1698. 
åtefciUiga iiotUDS f&rlwter, ned «kledniiif hranf Biktkaniltnii Mr gdra 
nnäkter hos Kanimgen i Dannuurk för de i htet uteblifnm skeppen; Neuen- 
borgs eröfring. 

Goatsf Adolph etc. Vår •ynnerlige gunst etc. Vij Tele eder 
■ideligen icke förhoUe, her Cantzeler, att O60 6r för n&gre da- 
Igår »edan tidender ahr Syerigie tilkombne, att v&rt nje tkiep 
I Tagen är ther i ski&ren af fdraeende gienom «kotporteme 
JBedh Tatn fullupit och medh «tycker och allt nedbtankitt på 
lederton fampnar diupt. Sedan s&å äro 000 idag tidender kombne 
läran Clae0 Flemmingh, att vidh 0id0te 0toora 0torniTåderett ftr 
'Christina drifvin in på landett, litet in om Hestemåä«, och ther 
«pbråndt af fienden, och att een part af dee andre skipen are 
mechtog laka vordne, een part såå aff folck gienom siukdom 
; förblottade, att vij för denne hösten inge skiep till Dannemark 
•inda kunne. Så, medan vij hafve gifvit H. E:tt Konungen i 
Dannemark vare endskyllingz orsaker tillkienna, såsom I aff 
copian på brefvedt see kunne, terföre befalle vij eder nådeligen, 
att, hvar I ännu äre i Dannemark, I och sådant mundteligen i 
båsta måtton förrätta och endtskylla vele, och skynda eder se- 
dan snart hijt tilbakes igien. — Hvadh denne ortens tilstondh 
vedkommer, effter dett att fienden hade allaredo sin bryggie 
ftrdigh och var öfverkommen vidh 6[ra]udentz, för än vij hijt 
komma kunde, så hafve vij för två dagar sedan vendt vårt an- 
ilagh på Newenborgh, hvilkit och så lyckeligen aflop, att vij 
moot midnatztidh medh flåttan öfverkommo, satte medh een 
hast petarder pä porterne, och i een tima tillgiörande hade sta- 
den medh veldigh hand inne. Hvadh vidare kan vara, thct 
varda I uhr Cantzelijt förnimmandes. Och befalla eder etc. 
Datum lageret vidh Ossa den 8 Septembris, Anno 1628. 
Ur TegiBtrataret för 1628, fol. S05. 



880. Montig (nåra floden Drewena) den 10 Oktober 1628. 

Aoakaffande af fartyg för Prins Ulriks hemresa till Danmark samt af presenter 
åt hans nppTaktning. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige ynnest etc. Effter dett, 
herr Cantzeleer, H. K:tt Printz Ulrich ähr till sinnes attbegifve 



4S8 

sig till Dannemark igien medh dett aldraförste, derföre ar 
Yilie, att I till samme H. E:ttz reesa late bestelle ett tienli 
hållendereskiep, som H. K:tt kan l5pa uthdfver medh och ai 
personligen medh sitt folck vara opå, och der hoos lAta 
ett aff vare dee smerste örlig skiepen, som H. K. convoijei 
och straxt effter H. K:ttz dfuerkompst löper aff igien ifrftn Di 
nemark och ginast till Sverigie, eller som vederleken dett bi 
kan foga, så att dett kommer i behåUdh. — Deslikeat år c 
▼år nådige befallningh, dett I giöre provision, att prsesenter 
gode, som tidzens lägenhet kan medgifva, mage der för hi 
folck ftrdige finnas, dem att offereres. Hvad H. K:ttz egin pc 
son vidkommer, moste H. K. oss för denne gong hafva åa 
skyllat, eStei inge sådanne prassenter i förrådh finnas, som 
K. kan vara tient medh. Eder hår medh Gudb etc. Data 
Montich den 10 Octobris, Anno 1628. 
ur re^stratnret för 1688, fol. 619. 



381. Elbing den . .*) Oktober 16M 

underhandlingen med Polen. 

Instruction och underråttelsse, hvarefifter Koagii 
Maj:tt vill, att Gommissarierne, herr Axell Oxenstiini% 
Sverigies Rijkes Cantzler och General-Gubemeur 
Pryssen, herr Johan Banner, öffverste och Gabeneol 
på Höfft, Erich Ryningh, öffverste och Gubemcur I 
Elbingen, till den PoUniske tractaten depnteredliei 
sigh rätta skole. Actum Ellbingen den . .•) OctobriS| 
Anno 1628. 



Effter som Churfursten aff Brandenburgh sigh i denne ßr- 
ledne sommar och höst hafver låtidtt vara anlägit att förmåå 
Kongl. M:tt på den eene, och Konungen och Follniske gtan- 
derne på den andra sijdan, till fridzhandell och tractat, föregif- 
vendes Konungen och Pollniske Ständerne, serdeles desse, ickic 
att vara då r till obenägne; och nu tijden ähr förbij, att aådan 

*) Datamriffran fattas. 



489 

lacuit i EoDgL M:tte såhnraru ickie kan föreUgas, så, på det 
jekie må finnea nogot feell på Eongl. M:iz njda, hafver H« K. M:U 
Itekta att deputera föreakrefne aijne Commissarier, aU dhe trao- 
taten (diLr han ellieat sigh låter practieera) mage acceptera och 
ioraökia aå och alunta, doch alltt effter och på effterfölliende 
aitt och condicioner: 



Ähr Eongl. M:tt till fridz, att Churfuraten antingen sielff 
eller igienoin aijne deputeredhe brukas för underhandlare och 
mediator till att föreslåå condicioner, medh argument bcveeka 
parteme till fridhlige tanckar, och hvadh een underhandlere an- 
ståår att giöra, män ickie till att föreskrifFva nogot eller på- 
binda, eij heller att dijudicera nogon condicion; d&r och Chur- 
fursten begierer att draga sigh till hielp Dantzich eller Tornne 
8tedh eller och bådhe, må det och tillåtas, allenast att det ob- 
Berveras, att dhem saropttligen eller synnerligen inthet vijdere 
beståes, an att bära ährenden och orden parterna emellan, och 
att rådha och styrckie, hvadh dem täckies, föruthan nogon krafft 
att sluuta eller Eongl. M:tt och Sverigies chrono nogott att 
pnejudicera. 

3. 

Handelssplattzen och tijden mage tagas, såsom säkerheeten 
och åhrztijden bäst tillåtha. Fölliedt mage Commissarierne mo- 
derera efter Eongl. M:tz och Rijckzsens dignitet och till Com- 
missariemes säkerheet. I lijka motto skolo dhe observera på 
möthet, att dhe ickie tillstädia Polackerne nogon pnerogatiff, 
iithan, så vidtt dhe ickie medh skääll kunna nåä nogon förmåån, 
alltidh observera sequalitatem och decorum, och doch i ftfängie 
strijder, så vidtt dhe Påler sigh accommodera, ickie inlåtandes. 



Belangende fuUmachterne, så endoch Eonungen i Pålandh 
hafver sigh nu vidh Eongl. M:ttz tittell nogott nährroare ac- 
^ommoderat ann tillförenne, liqväll, allthenstundh titlen ickie 
gifves efter vaanlige forme, sedan cum protestationc, och för 
det tridie synes och nogot sticka under dett ordet »raodernum», 
derföre skole Commissarierne sådantt allt disputera och sökia 



430 

att fåå een annan nu strax, enkannerligen där om een evij 
fridh eller rumbtt stilleståndh tracteraa skulle. Doch 8& framfl 
Tederpartten sigh den excuserar högtt att kunna komma t 
väga, och Beipublic8B fuUmacbtt ähr giordh och in ampliasii 
forma skrefven, dä mage Commiaaarierne pä dhen fullmadil 
däraff cönceptedtt ähr öfverlefvereradtt, träda medh dhem Po 
niske i handell och tractat. 



Begiera PoUniske Gommissarierne, att fullmachtteme p 
bädhe aijder akole sättias i mediatorernes händer medh del 
villkor, att dhe skolc blifva partern e öfveranttvardade, aä fnm|i 
nogon förlijckningh skieer, hvar ickie, att dhe dä reatitueraa, di 
endoch Gommisaarieme akole lätha aigh vara anl&gett, att fal 
machterna strax förväxlaa, liqväll, hvar det gifver atoore diffi 
culteter, behöfva ickie H. K. M:tz Gommisaarier att lätha sakei 
deropä stöta sigh, uthan sädant tillätha. 

6. 

Uthi Kongl. M:tz fullmachtt kan och fordras, att Eonungei 
i Pälandh skulle gifuas titelen aff Sverigie, män sä akall sådanl 
remonstreras att vara alldeles oskäligtt, och sädant ingaledes 
vara att förmoda.« 

7. 

Kommande till tractaten, effter i PoUniske fuUmachten för 
mäles, PoUniske Gommissarierne hafue machtt att tractera de 
pace perpetua eller stilleständh, dä skole H. K. M:tz Gommis' 
sarier vara färdige till bädhe, och sä frampt dhe PoUniske Gom 
missarierne veele först handla de pace perpetua, dä skole dess» 
observera effterskrefne condicioner och viUkor och dem itt ef- 
ter annadtt föreslää och afhandla, nembligen: 

8. 

Leges seu conditiones pacis perpetuae. 

1. Rex Polonie Sigismundus tertius, suo ac liberorum et 
posterorum suorum universorum ac singulorum nomine reaua- 



r 



431 

fSet in perpetuam juri ac pnetentioni omni in Regnum Suecis, 
Ibgnam Ducatiim PinUndie ac Regno Suecie lubjectas pro- 
mciaa, territoria au( subditos. 

8. Ordines Regni Sueci«, incolas et subditos univereoa et 
ngalos agnoBcat liberos, ezemptos et solutos omni nexu sno, 
fiberomm ac posterornm suorum. 

3. Serenissimum ac potentiasimam Principem, D:num 6a- 
«taYum Adolphum, Rex Poloniae agnoseat regem Sueciae legitimum. 

4. Sit amicitia et pax perpetua inter serenitaimos ac po- 
tenttaaimoa Principea et inclyta Regna, D:num Gustavurn Adol- 
pham, Regem Sueciae, ejuique posteros et succesacres atque 
t«gnnm Sueciae, Magnum Dncatum Pinlandiae ceteraaque eins 
legni provincias et aubditoa ex una et D:num Sigismund um ter- 
toum, Regem Polonise, eiuaque posteroa et successores atque 
Segnum Poloniae Magnuroque Ducatum Lithuaniae eisdemque 
ffubjectas provinciae et subditos ex altera parte. Sitque iniu- 
riamm omnium ac detrimentorum utrinque illatorum aut accep- 
toTum perpetua instituta aranistia. 

5. Ex hoc die uterque Rex alterura pro amico habeat et 
literia et aermone amice tractel, nee quicquam alterius dignitati 
detrahat, ac ubi alter alternm literis aut legatione inviserit, quic- 
quid honoris, dignitatis aut tituH ex hoc foedere debetur, alter 
tUeri prompte praestet. 

6. Ablatae per hoc bellum Regno Poloniae provinciae, civi- 
tatea, castra et territoria restituantur. 

7. Sumptus belli Regi Regnoque Sueciae refundantur. 

8. Rex ac Respublica Polona omni in Esthoniam praeten- 
aione renuncient. 

9. Occupatis hactenus ac restituendis ciritatibus ac provin- 
cialibus, cujuscnnque status aut conditionis, universis et singu- 
Ha, sive sua sponte sive coacte, transierint ad partes Regis Sue- 
ci«, de securitate, indemnitate, juribus, privilegiis, possessioni- 
boa, libero ac minirae perturbando religionis evangelicae exer- 
citio, ttti nunc est, abunde caveatur. 

10. Rex Polonise ac filii majorennes suo reliquorumque 
nomine sufficienter caveant Regi ac Regno Sueciae cuncta, quae 
I^ic promittuntur aut decernuutur, bona fide servatum iri, id- 
que: i. subscriptione manuum atque sigillorura adpensione; 
^ interveniente jurejurando solemni; 3. datis fidejussoribus Re- 
publica Polona et.Duce Borussiae, Oivitatibusque majoribus et 
Ordinibus Borussiae. 



432 

11. Bespublica Polona publico Ordinum deereto et initti 
veniente jurejurando solemni se obstringat ad baec eadem m\ 
ruanda, iDprimis quod nunquam «int Regi SigiamaDdo eimii 
liberis aut posteris, uni aut pluribus, opitulaturi coDsilio, aii 
milite, aut armis, aut pecunia, aut commeatu, aut claaae, nii 
uUa alia ratione, si quid nunc, aut imposterum sunt tentatmi 
adreraus Regem Guatavum Adolphum, eiusve posteroa ac Be| 
num Suecise; tum se potius obstringant ad id, quicquid fneril 
viribus omnibus impediendum. 

12. Ad uberiorem securitatem oceupati portna et adjae«! 
tes civitates relinquantur in Regis Suecise roanibus ad annos, é 
quibuB convenerit. Deinde Dux Borussias cum Ordinibus Dt 
calis Borussiae, tum etiam Ordines Begalis Borusaiae ac iDprini 
urbes Dantiscana, Elbingensis et Torunensis fidejabeant, ettaa 
inter se quam cum Rege Sueciae foedere jungantur special], fir 
mato jurejurando interveniente, idque indulto et decreto Begii 
et Reipublicae Polonte, in hunc finem, quod tam ipai servar^ 
quam ut alij servent, promissa efficere velint teneanturque Bep 
SueciaB praestare hanc fidem, ne quid a quoquam contra hxe 
pacta actum susceptumque fuerit, addita quoque per expressua 
hac cautione, ut si Rex ac Respublica convenerit, tum Dux sc 
Ordines utriusque Borussias soluti sint omni nexu Kegis ac Bei- 
publicaß. 

13. Nemini amicorum fraudi sit, alteram partem hoc betto 
consilio operave et opibus fovisse. 

9. 

Vidh denne tractat och handell skole H. K. M:tz Gommi»- 
sarier ickie föreslå alla desse condicioner tillijka, uthan fönt 
dhen första och aä den andra och tridie, eller ju ickie fleere 
an föreskrefne tree första tillijka, ickie kommandes anüngen 
tili restitutionem ablatorum eller refusionem sumptuum eller 
till adsecurationem, förr ann dhen förnembligste controveivi^ 
ähr afhandlat, remonstrerendes att, föruthan samma afhandlingb, 
ingen evigh fridb anställas kan. 

10. 

Renuncierer Konungen i Pålandh på sijjie och sijne effter- 
kommendes vägner, såsom i dhen förste, andra och tridie artikel 



433 

' ftrmåles och det kommer till dhe borttagne landz, hues och 
I itiders restitution, då ro& den in genere bevillies sålcdee, att 
l «fier den siunde artikel K. M:tt all krijgedz omkostnadh blii- 
I aer refundcmt på yiasa terminer. Summan belangandhe, skole 
Kongl. M:ttz Commissarier praetendera henne högh, föregifuen- 
des henne stijge i deaae trettijo åhren olijka, somblige ähr meere 
och somblige mindre. Doch« itt åbr i annadt räcknadtt, akall 
' Till finnas, att inthet åhr tihr ringere omkostnadh giordh än till 
trä millioner rijckzdaler. Doch, på det dhe roåge see, att Kongl. 
; M:tl ickie begierer att vara oskäligh, vill Hans K. M:tt ickie 
I fordra eller praetendera högre änn till femm tunnor gyldh rijckz- 
daler om åhret. Giör i trettijo åhr ^etthundrede och fåmptijo 
I tunnor guUdh rijckzdaler. På sidstonne motte det afslAes i alls 
på tijo millioner rijckzdaler. 

11. 

Och moste, så frampt penningar bevillias, det tagas i achtt, 
att cen million åth minsta nu strax blifucr erlagdh till att af- 
dancka och betala det främmende foUcket medh. Sedan, att 
dhen öfrige summan erlåggies åth högste i tijo åhr, på een viss 
dagh om åhret, till een million, och att landen blifue derföre 
till underpantt och deeles i tijo deelar, huar deel emoot een 
million att restituera, nembligen på den första och nu strax: 
Straasburgh, Guttstadh, Wormbditt och Meelsack*); dhen an- 
dra: Brunssbergh, Frauenburgh och Tollkemitt; dhen tridie: 
Derachow, Höfdtt och Stumm; dhen fierde: Marrienburgh; dhen 
fåmpte: Ellbingen; dhen siette: Pillow; dhen siunde Derptt och 
Derptiake lähnet; dhen ottonde: Kåkenhusen och Wenden sampt 
Buneborgh; dhen nijonde: Rijga, Mithow, Dalen, WoUmar och 
Biakopzdömmet; dhen tijonde: Pernow, Fellin, Öfuer-Polen och 
hais. Så moste och dhen condicion hafves därhoos, att, så 
frampt någon termin försummedes, att då och lössningzrätten 
vore försummedtt, och pantten iure perpetuo fulle till Kongl. 
M:tt och Sverigies chrono. 

12. 

Män hvar Polacken antingen hoUer sådan penningesumma 
för högh och oraöijcligh eller och sigh neessHgh att uthgifua, 

*) Denna sist nämda ort fattas i Axel Oxenstiernas egenhändiga concept. 
^el Oxenstierna, IL L 28 



434 

då mage Coramissarierne sä myckit närmere komma, att dli<ii 
lata K. M:tt och Sverigies chrono affindas för sijn onikostnadli 
medh Lijfßandz totale cession inn till Dyynen jure perpetno| 
eller ju åtb minste medh Bijga stadh, så och den deell affLijffi 
landz cession, som ähr belägen emellan hafvedt, innan före Dy< 
nen och Eweståån och nu af K. M:tt possideras. Och kundhci 
på dhet fallet Mithow åther restitueras Hertigen afF Churlandlii 
igien. 

13. 

Så moste och, huar det så vidt kommer, det tagas i ackt, 
att H. K. M:tt för sijn säkerheet skuUdh till nogre åhr, efter 
som man derom kan föreenas, behölle Pillow harapn sampt 
Hofft och EUbingen, och att dhe andra fölliende artiklar om 
adsecurationen eller cautionen ju mage tagas så mykit starc- 
kare i acktt. 

14. 

Skulle sigh och tilldraga, att ingen evigh fridh cum renun- 
ciatione juris et praetensionis omnis vore till att nåå, uthan att 
dhe Poler stode på trettijo åhrz stilleståndh, cum restitutionc 
ablatorum, efter som condicionerne i fioU ähre föreslagne, «i, 
endoch Commissarierne ickie deste mindre skole ståå på renun- 
ciationen, föregifuendes sakerna nu vara förändrade, liqvål! 
mage dhe dette oachtadtt bevillie till trettijo åhrz stilleståndh, 
allenast dhet slutes emellan Kongl. M:tt i Sverigie och Konun- 
gen i Polandh, så och beggiesdera barn, effterkommende och 
chronerna, och att dhe andra artiklerna, ifrån dhen fierde till 
dhen sidhsta, blifuc tagne i achtt och efterföUgde, ickie minder 
än om een evigh fridh sagdtt ähr. 

15. 

Nu skole fuller Commissarierne således, som förebemältt 
ståår, procedera uthi tractaten öfuer een evigh fridh eller tret- 
tijo åhrz stilleståndh. Män effter som trooligitt åhr, det nep- 
ligen desse condicioner skole således blifue af vederdeelen ad- 
proberedhe; och dhe eij heller kunna för rijckzens säkerheet 
och andra vichtige oorsaker skulldh förandras och limiteras på 
denne sijdan, så finner H. K. M:tt gott och vill, att Commisea- 



435 

^rne måstedeeles gifue der ackt opå, att een sutpensio armo- 

eller vapoehTijla må blifue bevilliedt och oprättadtt på fyre 

ller femm åhr, eller och på trij, tu, eller och itt åhr, män ju 

ger ju heller, och sådant medh dhen condicion, att hvar be- 
|>Uer, dhet han hafver händer emellan, och det roligen och sä- 
l^rt besitter uthi stillestandet. På huilket fall, att itt sådant 
illeståndh blifuer bevilliedt, må man, uthan stoort scrupule- 

Ddhe öfuer forman eller titlerne, föllie dhet efter, som i Lijff- 
odh för dette ähr blefvedtt oprättadt, gierendes ickie dess 

oder, huadfa som ähr till att nåå, män för titlerne skulldh 

ie uthslåendes een sådan suspensionem armorum, där hon 
kr elliest att bekomma. 

16. 

Män allthenstundh troligit ähr, att tvenne puncter, enkan- 
nerligen af dhc Poler vidh een sådan vapnehvijla skole drijfues, 
^rst, att Weixelen må öpnes och tullen afskaffas, sedan, att 
'^Bogre hus och platzar mage restitueras, huarföre mågc Commis- 
sarieme veeta, det vara Kongl. M:tz villie: 1. om Weixelens 
öpningh, att dhen väll må bevillies, doch sä, att tullen ingale- 
des afskaffas, huarken i Pillow eller på redden för Dantzich, 
och där han ändå kundhe påläggias vidh Höfft och crhoUas, 
»kole Commissarierne bära där åhoge före; 2. om nogre plat- 
zers restitution, då må emoot itt åhrz stilleståndh Strassburgh 
restitueras och emoot fleere: Strassburgh, Guttstadtt och Wor- 
midtt sampt Meelssack och inthet meere. 

17. 

Veele och dhe Poler giöre stilleståndh så här som i Liff- 
landh, väll och gott; då slutes på alla oorter. Veele dhe och 
hår giöra alleena och sluta Lijfiiandh och Litthowen uth, då ähr 
och Kongl. M:tt där medh till fridz, allenast att det förbehol- 
les, att såsom dhen Litthowiske armeen ståär fridtt, att trängia 
så vidtt inn i Sverigie, som han kan, att då Eongl. M:ttz Lijff- 
ländske armee må trängie så vidt i Polen*) gienom, som den kan. 

18. 

EUiest, så frampt fienden behagar att giöra een vapnehvijla 
på een månadt meer eller minder, inn till nästkommendhe för- 
*) I oonoeptet står >Letthoweii och Poleii>. 



1 



436 

ste Juliiim eller Augustum nästkommende, då tillståår det Kongl. 
M:tt sijne Commissarier att effter tijdzens lägenheet statuera 
och sigh medh vederdeelen deröfuer föreena. 

19. 

Vidh hufvudhtractaten om een evigh fridh eller trettijo åhrz 
stilleståndh är och dette till att observera, utt, så frampt man 
blefue om allt [anedt]*) eensse, endoch Commissariernc ekole 
starckt anhoUa, det Konungen i Polandh skall afläggia titelen 
af Sverigie, liqväll, der det ickie ähr att nåå, då må det patien- 
teras, att han sielff brukar titelen, mädan han lefver, män ickie 
gifues af Kongl. M:tt eller dess undersåtar, och att ingen af 
hans barn eller efterkommandhe samma titel af Sverigie vij- 
dere optager eller brukar. 

20. 

Så skall och beslutedtt öfuer een evig fridh eller trettijo 
åhrz stilleståndh bekräfftas raedh solemn eedh och stadhfastelsse 
på båda sijdor. 

21. 

Ickie skall heller fångerna vidh tractaten förgätes, så frampt 
dhe kunna vara till att förlossa. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Sigill. 

Originalet är skrifvet med J. A. Salvit handBtil. Conceptet h&rtill, helt och 
hållet skrifvet med Axel Oxenstiernas egen hand, finnes i R. A. bland Acta Po- 
lonica 1626 — 1630 och Öfverensstämmer, utom med afseende på stafsåttet och 
några ofvan anmärkta smärre afvikelser, med originalet. 



332. Elbing den 26 Oktober 1628. 

Ny fullmakt för underhandling med Polen ••). 

Nos Gustavus Adolphus, Dei gratia Suecorum, Gothorum, 
Vandalorumque Rex, Magnus Princeps Finlandiae, Dux Eatho- 
niae et Careliae, nec non Ingriae Dominus etc., universis et sin- 

♦) Ordet fattas i originalet, men står i conceptet. 
••) Jmf. ofvan. N:o 288. 



r 



437 



golis, quorum interest aut quomodolibet interessc potest, no- 
nim testatumque facimus, quod, cum in ultirnis congressibus 
inter Nostros Regnique Suecise nee non serenenisBimi Prin- 
cipis D:ni Sigismundi III Poloniae Regie, Magni Ducis Li- 
thuanise, Kussise, Prussise, MassoTise, Samogithiae et Livoniae 
et<^. Regnique Poloniae ac Magni Ducatus Lithuaniae Conimis- 
larios nihil statui potuerit, quod ad tranquillitatem hiscc gen- 
tibns septentrionalibus restituendam conduecret ac ilhmus Prin- 
eeps, consanguineus et afBnis noster clarissimus D:nu8 Georgius 
Gmlhelmus, Marchio Brandeburgensis, Sacri Rom. Imperii Archi- 
Camerarius et Elector, nee non in Pruflsia &c. Dux &c., per Legates 
8U08 a nobis instanter petierit, ne tarn salutare opus propterea 
oranino deseri, sed potius meliori cum spe reassumi pateremur; 
idcirco, utcunque res rationesque nostrs non ferant, ut hie diu- 
rius commoremur, tamen quo finis aliquis aut modus christiani 
sanguinis effusioni honestis rationibus statuatur, nosque testa- 
tam faciamus orbi universo, quantopere ab eadem abhorreamus 
ad diligentem Suae Dilectionis instantiam consensimus, ut relicta 
hie plenipotentia absentiae nostrae vices supplerentur. In mandatis 
igitur dedimus, sicuti e vigore harum in mandatis damus, syn- 
cere nobis fideli, Nostro Regnique nostri Conciliario, Cancellario 
et ad excrcitum Legato, partiumque Borussiae nobis subiectarum 
Gubernatori-Generali, nee non ludici Provinciali Norlandiarum 
et Lapponiae, illustri et generoso D:no Axeiio Oxenstierna, Lib. 
Baroni in Kimitho, D:no in Fijholmen et Tijdöen, Equiti Au- 
rato &c., nee non generosis et nobiiibus syncere nobis iidelibus 
Dmo Johanni Bannerio, Tribuno militum et Gubernatori in HöfFt, 
Haereditario in Mulhammar, Equiti Aurato&c. atque Erico Ryningh, 
Tribuno militum et Gubernatori Elbingenei, Haßreditario in Siöesa 
&c., ut cum Commissariis partis adversae, si ad hanc ii rem ctiam 
propensi fuerint, denuo congrediantur et de constituenda ve) pacc 
perpetua vel armorum suspenßione tractent. Quidquid igitur 
vel de pace vel de induciis dicti D:ni Commissarii nostri Reg- 
nique Sueciae cum praefatis Commissariis Regis Regnique Polo- 
niae Magnique Ducatus Lithuaniae egerint, concluserint, statue- 
rint, id nos vigore harum omni meliori modo ratum gratumquc 
habebimue. In quorum robur fidemque praesentes manu nostra 
subscriptas sigillo regio communiri jussimus. Actum Elbingae 
die 26 Octobris, Anno 1628. 

Efter en samtida copia bland Acta Polonica 1625—1630, R. A. 



438 

338. Borgholm den 4 November 1628. 

Om Konungens hemkomst; sjöfartens betryggande genom utsända fartyg; det tOi 
Stralsund bestämda krigsfolket; förnödenheters öfversändande till Preussen; 
om anstalter, som där böra vidtagas; kopparhandeln pä Halland. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Vi vele eder 
nädeligen icke förhoUa, her Cantzler, att sedan vi ginge till se- 
gels den 29 Octobris uhr Pillow, äre vi medh gott fogeligitt 
väder här ankomne och uthstigne pä norder udden den I No- 
vembris och hafve strax med samma vindh skyndatt de fjxa 
stoora skepen åth Stockholm, att vi förmoda och dem nu vara 
i behold. Skrefve och strax Claes Flemingh till om the små 
skepen, som i höst hijtt uth skole sändas, att vi förmode och 
dem medh dett första skole vara i Pryssen, effter s&ssom vi och 
nu här ifrå affarde Jonas och Svarte Hunden tijt uth« att Fle- 
mingen må således blifva stark nogh till att försäkra siöen. 
Befale eder fördenskuld nådeligen, att I hoUe honom efFter und- 
fångne memorials lydelsse der till, att han försäkrer fahrten här 
emellan, att, huadh ännu af och an öfversändas skall, må väl 
och säkert framkomma. — Hvadh folkett, som till Strålsundh 
skulle sändas, ahnlangar, så var till all olycka Kaggen heem 
marcherat, för än vij hijt komme. Så, ändoch thedh vill blifva 
seent medh honom, hafue vij doch strax befahlatt, att han åther 
med sitt folk skal komma hijt igen. Och tage vij i medlertiidh 
någre hundrade man af Dubwaldz folk, som nu här på ölandh 
är, them vij thes emellan åt Stralsund sända vele. Om till- 
ståndett här hemma i rikett hafue vij än elliest lijthet förnum- 
mit, efFter vij medh ingen meer än Åke Axellsson ännu taah 
hafve, förnimme doch i gemeen, att alt ännu, thes Gud skee 
låff, ståår tämmeligen väll. AfF honom hafve vij och then för- 
tröstningh, att, hvar man icke bekommer så myken rogh, thed 
man likvist här till än tu eller trijtusend tunnor korn bekomma 
kan, och eflfter vij i sommars gofve Mårthen Wewetzer förlåff 
att skeppa uth 3000 tunnor spannemål, them hans tienare nu 
här sompt liggiande hafuer och sompt ännu inkiöpte af landett. 
vele vij see till, att man kan skicka tijt öfver af begge desse 
posterne, så mykit mast möieligit vara kan. Hafue och skrifvit 
till Östergötlandh, att de och tädan tillika medh skoor, strum- 
pår, pelssar, sampt andra nödhtorfFter, och en ahnsehnlig surna 
spannemåhl uthskepa skole, hvilcket vij och förmeene skole gå 



439 

088 säkert. Här berätter och bookhållareDO, att i Callmar lig- 
ger färdigt vedh pass trijtusendh allnar kläde, sä och een täm- 
melig hoop skoor, strumpär och pelsar, them I tillijka medh 
snaraste fönräntta skole. 

Om andra medell och ränttesakeroe hafue vij ännu in- 
thet kunnadt sä vijdt förfahra, vcle doch medh dett första 
▼idare gifva eder der om underrättelsse. I medier tiidh och 
elliest tilltro vij eder alt, hvad opä andra sijdhan om nöden är, 
att armeen och platzema blifve oss till trogen hända beholdne, 
Bärdeeles att rytterijet icke må rayket komma af sigh, och thär 
möijeligh vore, att I kunde proviantera Osterroda och ändtsättia 
Strassbnrg, bäde att stycker opä den ena orten blefve försäk- 
rade, och man finge Grefvens*) lijk frä then andra, såssom och 
för then beqvämligbeet som förmedelst bäde thesse ortter är att 
hoUa Drebentza [o: Drewenz] under vår devotion, så sage vij 
thet gerna. Ställe doch alt till tiiden och eder försichtigheet. 
Vij sände eder här boos ett ber Johan Skyttes breef om 
koparhandelen i Hålland, på thed att I till een deel deraf see 
kunne, huru de springa thär medh om thär utbe. Befalendes 
eder här hoos, att I än ytterligare tala vid Spiringerne om den 
saken, att hvar the inthet vidare thär till göra kunde eller ville, 
de dock likväl reesa dijt och äthminstonne till att förfabra, 
huru alt thetta noga hänger i hoop. Och befahle eder etc. 
Datum [Borckholm den 4 Novembris 1628]. 
Ur regi«trataret för 1628, fol. 537. 



334. Toralunda prestg&rd (på Öland) den 6 November 1628. 

Om minerames och arklifolkets förnöjande. 

Gustaff Adolph etc. Vår ynnest etc. Vij förgåte, her Cantz- 
IcT, at betänkia vare mineurer ther utbe i Pryssen, förr än vij 
tadan reeste, förnimme och elliest aiF Creutsbacb, at ehuru Gerdt 
förnöijer andra, så skall han lijkväl icke sä ihughkomma arcblij- 
fol(jket, som the förmena sigh förtient baiFve och bon om göra 
kunne; så, medan the göra oss godh tienst, och thet vore stoor 
skada, om bemalte mineurs skulle aff någon vedervillie begifua 

•} Grefre Frans Bernhard von Thurn afled den 4 Oktober 1628. 



440 

fiigh uhr tiensten, och ju hälfftene Btörre, ther the skulle löp« 
till fienden, halst sedan the haffve i sommar äff oss lärt thet 
nyia sättet at minera, huarföre är vår nådige befalningh, at I 
beflijta edher till at contentera, icke allenast bemalte mineun, 
iithan ock archlijfolcket, att the mage villige holles. Och me- 
dhan ther bleffve två sargadhe archlijsergeanter, vackra karlar, 
effterliggiande i Strassburg, sage vij gerna, om I ock them er- 
rätta och hielpa kundhe. Gudh befahlandes. Aff Torslunda 
prestegårdh på ölandh then 5 Novembris, Åhr 1628. 

Gustavus Adolphus m. p. 

Anteckning: Prsesent. i Stumb den 26 Novembris, Anno 162S. 



885. Kalmar den 11 November 1628. 

Försvaret af fästningar i Preussen; påläggande af en gärd därstädes; om spui- 
måls ditsändande. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige etc. AUdenstund, her 
Cantzler, Osterroda ähr den beqvemmeste ort, utur hvilken Strass- 
biirgz ändsätt, så ock Drebnitzens [o: Drewenz] devotion för denne 
tiden skall kunna praesteres, och vij fördenskuld mächte gema 
sage, att den stadhen måtte holles oss tillhanda öfver vinteren, 
och om möijeligit vore Strassburg blifva der utur ändsätt, hvar- 
före ähr vår nådige vilie och befalning, att I använde all möi- 
jeligh flijt, att samma stadh Osterroda må blifva uthi vår värie, 
och Drebnitzen så myckit möieligit uthi vår devotion, och Strass- 
burg defenderet och försvaret. Och der så vore, att medlen 
skulle ändeligen falla för knappe, att I då, för än såsom någet 
skall fehla, läggie een lidelig gärd eller station på furstendö- 
met, med hvilken man fehlen stoppa kunne. — Vij hade fuller 
förmeent, att komma en tämeligh post spanmål till väga här 
ifrån Calmar, medh hvilken vij skulle kunna göra eder ändsätt, 
men så befinne vij nu vid vår ankompst här icke vara sådant 
förråd, som vij hade förmodet, uthan allenest upbracht fyre- 
hundrede tunnor mjöl och etthundrede och femptijo tunnor 
korn, hvilke här liggia till redz till att öfversändes. Hafve ock 
nu låtet skrifva Per Matzson till om en anseenligh post span- 
mål; förmode att han fuller skall en godh deel der af tillväga 
komma. EUiest hafue vij ock låtet anmoda Lovis de Guerc 



r 



441 



Igenom vår skritvelsse om trijtusende tunnor. Hvad här opå kan 
jÄiia, Tele vij med all flijt låtba öfversända medhan siön.ännu 
|r leen. Dette hafvc vij eder icke velet låta oförmält, och 
l?ftdh mera och öfrigt är, tilltroo vij eder vanlige idkesamheet 
och föraicfatigheet. Och befale eder Gudh alzmechtigh. Af 
Calmar den 11 Novembris, Anno 1628. 

Gustavus Adolphiis m. p. 

Anteckning: Prsesent. i Stnmb den 25 Novembris, Anno 1628. 



386. Kalmar den 16 November 1028. 

Konangens planer för annéns förstärkande och fördelning för det kommande 
miitäget. 

Gustaf Adolph etc. Vår synnerlige gunst etc. Effter vi 
hafve denne lägenheet at skrifva eder till, her Cantzeler, för 
In vi reesa härifrå Callniar, så hafve vij icke underlata velat at 
meddela eder de consilia, som vij hoos agiterat, medan vi här 
legat hafve om tilkomraande åhrs krigzstat. Och ändoch vij 
hafve åttskillige förslagh giordt på armeen, så befinne vi doch 
inthet, som oss synes närmare practicerligh än dessc, hvaruti 
vij hafve hellet nödigt at giöra den distinction, at så frampt vi 
skole åth åhret endsettia Strålssund med en reijal succurs, så 
achte vij formera armeen både der och i Pryssen, som sub lit. 
A*) formales. Men der vi Strålssund inthedh behöfve att endt- 
fiåttia, så hafve vij tänckt blifva så starke i Pryssen, såssom sub 

*),De båda här nämda medföljande förslagen finnas qvar i Oxenstiemska 
Mml. >Öf verslag och Rnllor» etc. i Preussen 1629, och visa i sammandrag föl- 
jande siffror: 

Bil. A. »Disposition of ver krigzfolkett med Stralsunds ändsättning». 

I Preaasen: Byttare 4,000| 

Fotfolk 7,200} 11,660 Garni soner: 11.400, 

Dragoner och arklifolk 460) Summa: 23,050. 

I Liffland: Ryttare 2,375 1 

Fotfolk 4,200} 6,726 Garnison er : 5,400. 

Arklifolk 150| Summa: 12,125. 

I Stralsund: Ryttare 7,600) 

Fotfolk 10,800[ 18,450 Garni soner: 2,400. 

Arklifolk 160) Summa: 20,850. 

Ifrån 1 October 1629 blifver allenast på garnisonen 8 comp. Hof- 

regem 1200 och 16 comp. Skottar 2400 = 8600. 

På Flottan 1200 man. 



442 

litera B*) formales. Hvarest först är infördt dett folk, som di 
DU ähr, sedan achte vij föra frå Sverige dijt öfver 5 regemeotl 
footfolk, och 30 compagnier ryttere in Junio, hvilket folk de 
blifver således till Octobris mänadh; men ifrä I Octobris haiV 
vij för gott anscedt, att heemförlofva de äldste regementeni 
och substituera andra, sässoni I af samma förslagh vidare (åå 
nimmandes varde. Och effter